Att bruka en häst för tävling innebär att hästen måste utsättas för tuff träning. Därtill är en häst en häst och till viss del oberäknelig. Det innebär att Du som ägare till egendomen inte riktigt har samma rättsliga skydd vid det fall hästen skadas som en ägare som överlåter sin egendom åt annan normalt sett har.
Skadeståndsrätten är en av de mest logiska rättsområdena inom svensk rätt. Den bygger kort och gott på att den som orsakar en skada ska ersätta den, så kallat “vållandeansvar”. Vidare är den logisk i sin bevisbörda. För att ådömas ansvar för en skada måste den skadelidande kunna uppvisa att det faktiskt är den anklagade som är den skadevållande. Utom vid det fall någon haft egendomen i besittning åt någon annan- då gäller så kallad omvänd bevisbörda, så kallat “presumtionsansvar”. När en hästägare överlåter vård och träning av sin häst till en travtränare och hästen skadas har tränaren hästen i sin besittning. Hästägaren behöver därmed inte bevisa att det är tränaren som orsakat skadan utan tvärtom tränaren som behöver bevisa att skadan inte uppstått genom dennes försumlighet. Detta till stor del på grund av den enkla logiken att tränaren har mycket större möjligheter än hästägaren att utreda händelseförloppet. Dock finns här domstolspraxis som gör en hel del begränsningar i vad tränaren kan hållas ansvarig för.
Det finns ett antal rättsfall som reder ut när tränaren är underkastad presumtionsansvar respektive vanligt vållandeansvar. Generellt har domstolarna bedömt att skador som uppstår i samband med tävling och tävlingsliknande träning inte omfattas av så kallat presumtionsansvar. Skadas en häst under dessa förhållanden åligger det alltså hästägaren att visa att tränaren faktiskt varit försumlig. Om hästen däremot skadas i samband med “förvaring”, det vill säga hagvistelse, i boxen eller under en motionstur, gäller presumtionsansvaret.
Oävet att en travhäst utsätts för risker i och med den tuffa träningen den måste klara av är tränaren skyldig att vara omsorgsfull med hästen. En tränare är skyldig att upptäcka om hästen har ont någonstans och måste absolut avbryta träningen om det finns risk att skadan förvärras. Allt annat är försumligt. Vad som dock är en “skada” på en travhäst och inte är inte riktigt klargjort. Domstolspraxis har uppkommit genom fall med benbrott och andra typer av skador som lett till att hästen tvingats avlivas, eller i vart fall krävt omfattande veterinärvård och lång tävlingsfrånvaro. Det förefaller osannolikt att en tränare skulle kunna anses skadeståndsskyldig för en ledinflammation som läker ut på två veckor med hjälp av en ledinjektion av ett medel med kort karenstid från tävling. Detta torde sannolikt vara något som anses vara en vanlig, rutinmässig behandling av en travhäst. Om hästen dock blivit inflammerad i en led, vilket tränaren inte vidtagit åtgärder mot utan istället fortsatt att träna hästen så den ådrar sig fler och/eller värre bekymmer torde domstolen anse att tränaren agerat försumligt.
Den här delen är sannolikt delen inom travhästägandet som skapar mest problem i relationen hästägare/tränare. Det finns inga raka och tydliga svar generellt på hur ett specifikt problem skulle ses av en domstol. Oavsett om Du är tränare som anklagas för att ha varit vårdslös eller hästägare och anser att Din häst skadats kan Du kontakta mig för att få vägledning i hur en domstol skulle se på saken utifrån den praxis som redan finns.