Månad: juli 2024

Jag har hunnit med några roller i denna ljuvliga travsport nu. Ett liv kring en art som är utdöd i det vilda men som vi människor fått för oss ska överleva i fångenskap och dessutom kunna tävla med. Jag idiotförklarar mig själv varje dag. Karamell lyckades trampa sig när hon skulle äta gräs på vägen in från hagen idag. Det var såklart mitt fel. Pandan fastnade igår när han skulle vända i duschen medan Cinsault klev i en tom hink i hagen och höll på att bryta ganska exakt alla fyra benen. Jag kan bara konstatera att det är jag som är idioten här. Ivrigt påmind av Noir varje dag han fått utstå kränkningen att vara i hagen i mer än fem timmar: ”vildhästarna var ute hela tiden och DE DOG UT!!!”

Så det är inte primärt av ekonomiska skäl vi alla är dumma i huvudet. Utan för att vi tog en art som naturen uppenbarligen anser är för usel för att överleva alls och dagligen försöker trotsa moder jord.

Men nu gjorde vi det! Fast beslutna att få dem att överleva, träna, tävla och avla med.

Allas kris är på bordet och jag i alla mina roller skulle vilja ha lite bättre ekonomi i varje del. Jag ogillar att ställa grupper mot varandra men till viss del behöver vi. Och jag har en längre tid irriterat mig väldeliga över detta ojande för de stackars uppfödarna. Vilket kan låta väldigt provocerande av nån som majoritetsäger en avelshingst som betäcker över 100 ston i år- men har du läst så här långt så utgår jag ifrån att du läser vidare.

Exakt ALLT inom travsporten handlar om hästägarna. Det är hästägarna som köper uppfödarnas produkt och det är hästägarna som sätter häst i träning hos travtränare. Eller tränar själva. Hingstägare, hingsthållare och stuterier lever till stor del på hästägarna i nästa skede: tack vare en efterfrågan på unghästar/önskan att föda fram sin egna häst betäcks ston med avelshingstar och ston och föl behöver stallas upp. Hästskötare och kuskar/montéryttare lever också på hästägarna genom tränare som anlitar dem.

Vi kan sen såklart snurra in på massor av saker i varje grupp som behöver förbättras men i sak kvarstår ett enda problem: det är för få människor som vi äga travhäst- oavsett om de ska träna den själv eller sätta i träning hos annan.

Jag tycker pengapåsen är så fruktansvärt skev. Mina få uppfödningar har på det dryga året de tävlat sprungit in 260.000. Räknar vi in två premielopp har de inkasserat 300.000. Där utöver har jag alltså fått 60.000 i uppfödarepremier. Omkring 15% av prismedlen åker rakt ner i uppfödarnas fickor som nån kompensation för att de/vi inte får kostnadstäckning vid försäljning av produkten- eller för den delen: om vi väljer att behålla den själva för att tävla med.

Missförstå mig rätt nu: mina uppfödarpremier har i princip betalat min privata hyra det senaste året. Ta för guds skull inte bort dom! Jag går i konkurs ändå va. Men hur denna konstgjorda andning, på bekostnad av hästägarna, får fortsätta år in och år ut utan debatt övergår mitt förstånd.

Det är ett fåtal procent av alla hästägare som får kostnadstäckning. Varför ska producenten ha bättre kostnadstäckning än konsumenten när det är konsumenten som får precis hela ekosystemet att rulla?

I min idealvärld har vi inga, eller väldigt låga, uppfödarepremier. Kan tycka att insatslopp som uppfödarna och/eller hingstägarna är med och bekostar kan ha uppfödarpremier. Men den enda effekten av denna konstgjorda andning är att travsporten bara blir mer och mer segregerad. Har ett föl nu i ovan nämnda syskonskara och skulle en topp 50-tränare vilja köpa honom skulle prislappen vara en helt annan jämfört med om en botten-50 ville det. Det är verkligheten. Jag behöver inte bara värna om stoets avelsvärde utan jag är också helt beroende av uppfödarepremierna. Så de redan dokumenterat duktiga tränarna inte bara kan lägga beslag på de bättre hästarna utan även göra det billigare. De får bättre ekonomi för att bygga verksamheterna med foder, träning och skötsel av hästarna… Osv.

En bättre ekonomi kan ju enkelt ske på två sätt: öka intäkterna eller sänk kostnaderna. Av en garanterad prispeng på 1500 spänn äts direkt ca 25% upp av uppsittningsavgift och provisioner. Därtill tillkommer boxhyra, anmälningsavgift och transport. Skulle hästägarens kostnad istället kunna sänkas med 500 spänn skulle man kunna sänka den utbetalda pengen med en tusenlapp. Banorna borde ha skyldighet att upphandla strö så licenstagarna kan köpa, i vart fall en viss kvot, till mängdrabatterat pris. Skulle detsamma gå att göra med grovfoder? Rent krasst har oftast flera i samma region samma höleverantör.

Jag såg just en bike i ett breddlopp förresten. Seriöst, ska vi tillåta en vagn som är värd mer än hela fältets hästar ihop om vi skulle lägga ut det på Travera?

Och breddlopp och prisskalor. Kolla printen här från ett helt vanligt lopp häromveckan:

Vinnaren av ett lopp får ofta numera inte ens en tredjedel av den totala potten. Addera då upp till 20% i uppfödarpremier på alla priser, inklusive de garanterade femtonhundringarna, och segrande hästs ägare erhåller alltså 25% av den totala potten.

Är det bara jag som tycker den här fördelningen är sjuk? Har jag missat att Skatteverket tvingat oss att sluta tävla om pengarna utan alla måste erhålla ungefär lika mycket (lite) för att nån ska få lyfta moms eller vad är grejen?

Det florerar en hel del jämförelser med andra hästsportgrenar på sociala medier. Det stämmer väldigt väl att i många grenar tävlar man i divisioner och fler kan ”tävla på sin egna nivå”. Det ska även travsporten eftersträva. Det bisarra är att travsportens utövare ständigt verkar glömma att i de lägre klasserna i andra grenar finns inga prispengar. Breddloppen ska således vara gamla klassiska b-lopp. Poängjakter. Hade som sagt just breddlopp på i bakgrunden när jag höll på med mitt urtråkiga bokslut. Här är prissummorna:

35.000 spänn, exklusive uppfödarepremier, i sportens allra lägsta division. Mer än hälften som i printen ovan, viken tillhör vad som så förtjusande brukar kallas ”vardagstrav”. Är det här en vettig prismedelfördelning?

Det finns så otroligt många skäl till att folk inte köper en ny häst när deras nuvarande slutar och vissa skäl rår vi inte på. Men att sporten har en bisarr prismedelfördelning som egentligen bygger på att absolut ingen kan gå break even tror jag vi börjar röra oss lite mot pudelns kärna i en av alla utmaningar sporten själv faktiskt kan påverka.

Igår fastnade en kusk i ett dopingprov på banan inför lopp. ST har ännu inte publicerat hela sitt beslut utan verkar enbart gett infon muntligen till media. Berörd kusk ska på eget bevåg ha lämnat in sin licens. ST ådömde licensindragning under ett år. 

Fallet är unikt. Jag kan inte minnas vi någonsin haft en återfallsförbrytare avseende knark inom svensk travsport tidigare. Nån som inte klarat alkotestet mer än en gång lär väl ha hänt men att misslyckas med två drogtester, och det inom mindre än ett år, är helt nytt och är förhoppningsvis även sista gången vi behöver uppleva. Första gången var i september i fjol. Personen vägrade lämna pissprov och ådömdes 6 månaders avstängning. I mars i år var han åter på banan och har hunnit köra åtta lopp fram tills han ånyo stoppades under gårdagen. Och denna gång för att han kissade men det gav utslag. Eftersom ST alltså inte publicerat beslutet vet vi inte vad för typ av drog som gav utslag men vi får väl anta att det kommer redogöras. Och i sak är det skit samma. Knark och travtävlingar hör inte ihop.

Aktuell kusk har figurerat mycket i media sen år 2016 och idel för mindre smickrande situationer. Den som hängt med lite historiskt ropar lätt ”stäng av för gott nu”. Så funkar ju inte en rättstillämpning men det finns en hel del här att ifrågasätta.

Kusken comebackar alltså efter ett halvårs avstängning i mars. Han kör åtta lopp kommande kvartal. Ingen gång får han utföra drogtest. På printen nedan ser ni resultatlistan från gårdagen.

Efter sista loppet varje tävlingsdag framgår vilka tester som under dagen genomförts. Så här såg det ut på resultatlistan gången innan kusken körde lopp:

Och så ser det ut om man klickar på alla lopp han körde under perioden. Ingen tävlingsdag har några drogtester utförts.

Alla förtjänar en andra chans men är det rimligt att en kusk som kommer tillbaka efter en halvårslång avstängning pga vägrat drogtest inte testas inför ett enda av de åtta lopp han därefter kör?

Banan som igår utförde det positiva drogtestet råkar vara min hemmabana och jag själv var faktiskt avlönad anställd under gårdagen. Som mottagare av häst i vinnarcirkeln. Jag har inte vare sig efterfrågat eller fått någon info från banan om hur processen igår gick till. Jag var heller inte alls inblandad då ju mitt jobb skedde på publikplats och inte omkring inskrivningen. Dock finns flertalet uppgifter från kuskar på stallbacken att aktuell kusk agerade väldigt märkligt i samband med att han blåste sitt obligatoriska alkotest och även därefter i såväl kuskrummet som i stallet. Flertalet personer är övertygade om att ”nån” sa till varför han därför beordrades att lämna drogtest.

Om det stämmer ska den personen hyllas för sitt civilkurage och banan creddas rejält för sin handlingskraft. Emellertid är det dock bara hörsägen.

Poängen är de bristande rutinerna som lett till att han fått köra åtta lopp utan att drogtestas och när han väl gör inför det nionde så torskar han. Alkotester är obligatoriska. Drogtester är det inte. Är det inte rimligt att en nyss drogavstängd kusk måste bevisa sin renhet några gånger direkt efter en avstängning?

I sak tycker jag ett års avstängning är alldeles för kort. Två år var det rimliga som jag hoppades på.

Det finns givetvis en människa bakom alla rubriker och personen behöver uppenbarligen hjälp. Det kanske är samhället som misslyckats. Jag vet inte. Men jag vet att travsporten inte har ett ansvar för den här personen. Den skulle nog helt enkelt aldrig ha släppts in så mycket som den gjorde. Han hade ju faktiskt t.o.m. A-licens under en period vilket försatte travsporten i usla rubriker för ett gäng år sen.

Travsporten är fantastisk. Här är alla välkomna: unga som gamla, kvinnor som män och alla nationaliteter. Vi tävlar alla mot varandra på lika villkor. Men jämlikhet betyder inte att varenda individ är välkommen. I vår iver att slå knut på oss själva för att inkludera alla får vi inte kompromissa om djurskydd eller säkerhet. Det finns helt enkelt en hel del färdigheter som måste bevisas för att få köra lopp. Eller ges licens och ett legitimerande att personen har tillräckligt goda hästkunskaper. Travsporten behöver bli bättre på att neka individer.

Ett annat förslag som ploppade upp nyligen var att utföra slumpmässiga alkotester efter lopp. Det här var smått genialiskt och ingen jag pratat med tycker idén är vare sig omöjlig eller orimlig. Enligt regelverket ska kusken kvarstanna på området 15 minuter efter sista loppet den kör under tävlingsdagen. Det är inte ett dugg orimligt att lotta ut två stycken varje dag och efter lopp 5, om det var enas sista lopp, ropa att kusken ska komma och blåsa och sen göra om det med den andra lottade efter lopp 8. Eller vilket som nu var dennes sista.

Vi har mycket fokus på att våra hästar ska vara rena. Vilket givetvis alla som själva har rent mjöl i påsen står bakom. Men för dagen är det våra tvåbenta som klantar till det. Och som drar skam över alla som inte ens vet vad för droger det finns att testas mot. Hästar är oskyldiga och bakom varje fälld häst kan det finnas nån väldigt oskyldig ägare eller uppfödare som drabbas så kring straff kring hästar är det mer komplicerat.

Straff kring människor är betydligt enklare: agera. Och om det rör återfallsförbrytare: stenhårt.