I veckan kom två domar från ST’s Ansvarsnämnd. Ansvarsnämnden är en del av Svensk Travsports interna rättsväsende. Ansvarsnämnden är således inte ST: ST är de facto ”åklagaren” som driver mål mot enskilda för att få till stånd någon sorts repressalie mot den som ST anser har begått ett brott mot travsportens regelverk.
Det första beslutet blev friande. Här är den anklagade namngiven i media så, trots att det egentligen är irrelevant namnger även jag: Daniel Schützer. B-tränare, till yrket veterinär och tidigare styrelseledamot av ST. I egenskap av veterinär behandlade Daniel (sin egna) häst med metoden bränning i syfte att förbättra läkningen av en gaffelbandskada. Bränning är en fullt tillåten metod men liksom all veterinärvård får den inte orsaka hästen onödigt lidande. Att i princip all sjukvård, både för människor och djur, är förknippat med ”visst” obehag innebär ju att all vård handlar om en avvägning i lidande kontra lidandet skadan i sig innebär.
Behandlingen polisanmäldes och en åklagare fastslog att det inte varit fråga om något brott mot djurskyddslagen varför ärendet avskrevs. ST införde en regel om att bränning blev förbjudet på travhästar- förutom mot överben och harhaser. Så långt hanterades allt enligt de rutiner de ska. Rättsväsendet gjorde sitt och att ST kan sätta både förbud och karenstider som är hårdare än samhällets övriga djurskyddsbestämmelser är naturligtvis möjligt.
Men ST nöjde sig inte. ST valde att även dra Daniel Schützer inför Ansvarsnämnden för ”olämplig behandling av häst”. Detta alltså efter att samhället fastslagit att det inte strider mot djurskyddslagen och för en behandling som vid tidpunkten var fullt tillåten enligt ST’s interna regelverk.
Vad ST trodde här är fullständigt obegripligt. Givetvis friade en enig Ansvarsnämnd Daniel Schützer helt. Vi får ju verkligen hoppas att ST har den goda smaken att låta detta bero nu innan de slösar bort massor av mer onödiga pengar på denna fullkomligt bisarra hantering av fallet Daniel Schützer.
Sen kom ett nytt friande beslut rörande en A-tränare som ansågs ha agerat olämpligt och därvid brutit mot sporten Code of Conduct. Namnet på personen är ju angivet och publicerat på travsport.se, men svensk media har valt att inte namnge personen så då gör inte jag det heller utan kallar honom ”tränaren”. För att det är en man dristar jag mig till att publicera då detta är vad debatten i sociala medier tagit fasta på.
Tränaren polisanmäldes av en betydligt yngre kvinna för sexuella trakasserier alternativt sexuellt ofredande. Åklagaren konstaterade, efter inledd förundersökning, även här att brott ej kunde styrkas varför åtal aldrig väcktes. Även här har vi alltså en situation där den underställde av ST’s reglemente varit inne i samhällets allmänna rättsväsende: men rättsväsendet fastslagit att det inte går att avgöra om brott har begåtts varför saken aldrig ens prövas i domstol.
Här blir det oerhört känsligt. Den juridiska definitionen av vad som är ett sexuellt ofredande och inte är givetvis inte identiskt med alla var och ens gräns. Det finns människor som drar den både snävare och dem som tycker lagen är för snäv. Alltså kan man definitivt ”känna” sig ofredad och någon kan definitivt agera lite i gråzonen och om det står var och en fritt att ”tycka” om. Faktum här är dock att rättsväsendet gjort en bedömning och den var inte att fälla. Här väljer då ST att ändå dra detta till Ansvarsnämnden för att försöka få tränarens beteende till olämpligt enligt sportens Code of Conduct.
Att detta verkningslösa skämtdokument till hyllvärmare faktiskt för, såvitt jag känner till, första gången dammas av välkomnar jag varmt. Men hur i hela fridens namn har ST tänkt att Ansvarsnämnden plötsligt ska börja övergå det allmänna rättsväsendet och fastslå huruvida sexbrott begåtts övergår ju allt logiskt tänkande.
ST har alltså inte ”fastslagit att sexuella trakasserier är okej”. ”ST” har i detta försökt med långt mer än de borde. Det är travsportens rättsväsende som, helt korrekt, konstaterar att det inte är inom ramen för deras jurisdiktion att överpröva polis- och åklagarmyndighets beslut.
I målet mot tränaren fanns faktiskt dock en tredje händelse som inte alls fått samma engagemang i sociala medier; nämligen en situation där tränaren påstås ha agerat olämpligt på en travbana. Den delen hade jag betydligt hellre läst mer om för där har ST ensam jurisdiktion.
Det vore givetvis ett rent justitiemord om ST eller dess organ började utreda sexbrott och agera i strid med samhällets rättssystem. Vem som har jurisdiktion för vad måste nånstans vara själva grundbulten i en rättstat. I fallet mot tränaren var dock Ansvarsnämnden oenig. Två ledamöter ville fria på alla tre punkterna och två ledamöter ville fälla på alla tre punkterna. I enlighet med gängse principer blev då beslutet det mildaste varför tränaren friades helt. Kutym vid en oenig nämnd är att fallet överklagas så i detta fall lär det gå vidare till Överdomstolen.
En annan av de mest grundläggande rättsprinciperna är legalitetsprincipen vilket innebär att ingen får straffas för en handling som vid tidpunkten inte var uttryckligen förbjudet. Det begreppet borde ST ha googlat innan de drog Daniel Schützer hela vägen till Ansvarsnämnden för brott mot en regel som infördes först efter han agerat i strid med den.
Men i sak stöttar jag givetvis såväl ST’s nyvunna intresse för CoCen som för deras vilja att stå upp mot den gubbkultur som trots allt råder. Jag föreslår att ST börjar med att dyka ner i de beslut från domstolar, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och diverse beslut från länstyrelsen och faktiskt ställa licensinnehavare till svars för brott de enligt samhällets övriga rättsregler faktiskt begått i travsportens namn. Sen kan ni gå vidare och dyka ner i lite tvister som också gått till domstol och plocka ut en och annan underställd reglementet som civilrättsligt förlorat en tvist och överväga om det inte varit lite olämpligt och kanske rent av skadat travsportens anseende.
Och vad gäller gubbväldet kan ni säkerligen använda CoCen mot en och annan jargong i stallen, skällsorden där kvinnor benämns nedvärderande under lopp, ryggdunkandet gubbarna emellan i mötesrummen i kombination med de förminskande rösterna mot rummets kvinnor, agera mot tränarna som trycker ner kvinnliga tränare genom att berätta för dem att hästägare inte vill ha häst hos kvinnliga tränare eller mot de tränare som anser att en kvinnlig hästägare antingen sorteras in i facket ”hästskötare” eller facket ”mata hästen med morötter för du begriper ingenting” . En kortare kurs i genusvetenskap kanske rent av skulle platsa på Wången. Bara för att upplysa om vissa elementära saker som att väldigt många kvinnor upplever travsporten som för jävla gubbig, sexistisk och direkt kvinnofientlig. Den känslan är extremt utbredd. Och därför får nu också en, helt korrekt, friad tränare ikläda sig det exemplet personifierat. Hade Svensk Travsport istället agerat på riktigt mot problemet i grunden hade debatten kunnat föras i sak och ingen fastslaget oskyldig hade blivit föremål för en debatt som aldrig ens började rätt i vem som ens beslutat vad.