Månad: juni 2022

Noterade av en slump av trav-Sveriges okrönta drottning Emilia Leo visst passerat 500 segrar! Googlade lite, men icke… Totalt ouppmärksammat av både Svensk Travsport och av svensk travmedia. Mitt ohämmade fanskap av Emilia är inte bara ohemligt utan även omöjligt att dölja om man tar en titt på min tränarstatistik. Så ett uns av personligt agg infinner sig faktiskt mot nonchalansen. Fast mest tycker jag det är rätt risigt oavsett vem det hade gällt. Så här kommer istället en hyllning från mig!

Emilia Leo, född 15 april 1992, inledde travkarriären med ponniesar som nioåring. Allra första segern på en travbana togs redan den 22 maj 2005 med Pigalle II. Montélicenskursen för stor häst genomfördes så snart hon fick, det vill säga redan när Emilia var 15, och körlicenskursen avverkades när hon var 17. Första segrarna med stor häst i respektive disciplin togs samma år: 2012. Första montésegern togs med Tappaintehoppet 17 april och den 19 oktober skar hon sen mållinjen bakom Rite On.

Efter gymnasiet på Wången jobbade Emilia bland annat hos Claes Sjöström och Oskar Kylin-Blom. Claes berättar att ”Emilia kom till mitt stall som ung och oerfaren med stort hästintresse och bra känsla för djuren! Hon hade hög arbetsmoral och ville hela tiden lära sig mera och prova nya metoder! Det är ingen överraskning för mig att hon kommit dit hon är i dag och fortfarande fortsätter att utvecklas!”

Det är som montéryttare Emilia först gjorde sig känd för den breda publiken- även om hennes kusk skills även rätt snabbt uppmärksammades. Själv började jag använda henne under 2018- vilket var hennes sista breddloppsår. Det var slående hur lugna hästarna blev av hennes närvaro. Under 2019 upptäckte jag även hennes enorma tillgänglighet och flexibilitet och hon svängde bland annat förbi Bjertorp en dag hon skulle till Axevalla för att testa en häst i ett montéjobb. Det var även under dessa år Emilia började klargöra att hon inte bara kunde rida och köra- hon kunde fasen träna häst också! I juni 2018 tog hon sina två första kusksegrar på V75 och segrarna togs med mindre än en halvtimmes mellanrum. Den andre blev även hennes första V75-seger som tränare när hon rundade allt med Sign Me Up Too.

En annan oerhörd bedrift att nämna är givetvis dödenskrossen i E3-försöket 2020 med No Doubt. Med egenuppfödde, egentränade och egenägda ”Allan” skar hon mållinjen på 1.10,5- vilket var svenskt rekord!

År 2020 köpte Emilia en egen gård ett stenkast från Romme travbana och började sakta bygga upp sin egna träningsverksamhet. Hon växte långsamt men visade strax även ett nytt skills: att kunna träna kallblod! Efter blott tre månader i Emilias vård och träning skar Norrlands Smaragd mållinjen med ”hela upploppet” ner till resten. Senare samma år blev Emilia för stor för sin B-licens och A-licensen togs ut. Idag bedriver hon en rörelse med drygt 20 hästar och två anställda.

Men allt det här är ingen skräll för en av dem som känner henne bäst. Före detta sambon och arbetsgivaren OKB beskriver henne som ”den mest envisa och målinriktade person jag träffat. Lämnar aldrig nånting åt slumpen, hon har alltid sagt att hon kan klara sig själv och ska visa att hon kan och det har hon verkligen bevisat idag! Hon kan motivera och få vilken häst som helst glad och älska sitt arbete bara genom sitt sätt att vara att föra över sin energi till hästen är få som kan på de sätt hon kan.”

5 juni 2022 klev Emilia Leo in i den väldigt lilla skara kvinnliga licensinnehavare som passerade 500 segrar som kusk och ryttare. Hon gjorde det i anrika Hertiginnan av Västergötland Kronprinsessan Victorias lopp på Axevalla med hela 150.000 i förstapris. Och hon gjorde det med egentränade No Doubt.

Blott 30 år ung har hon uppnått resultat i flera olika discipliner som redan gör henne till en av travsportens främsta kvinnor genom tiderna. Jag lyfter på hatten och saluterar det mest rättframma matvraket med den elakaste humor jag nånsin mött med att avsluta med en liten anekdot.

Resan till Östersund hade varit lång och dessutom kantats av vissa klimatutmaningar. När vi lämnade Borlänge vid 15-tiden på eftermiddagen denna strålande septemberdag var det t-shirt som gällde. Drygt 30 mil senare, inklusive en 12-bitars smörgårdstårta på tre personer, behövde Emilia inleda med att äta mat på stallbacksrestaurangen. Kvällen ledde till jakt på vinterjackor och oro för om vi skulle ta oss hem utan dubbdäck..? Anekdoten rör dock hennes orimligt usla humor. Efter ett stopp i Sveg, och tre godispåsar senare, behövde de andra två av oss i bilen helt enkelt kissa. Ni som åkt sträckan vet att det är skog, skog, skog. Och beckmörker. Nånstans mellan Sveg och Falun hade dock nöden ingen lag. Vi nödgades stanna vid dikeskanten. Emilia, vilt poppandes nån usel musik i passagerarsätet, sticker plötsligt ut huvudet där undertecknad sitter med bokstavligt talat byxorna nere. Avbryter plötsligt sången för att med gravallvarlig min säga: ”det kommer en björn bakom dig.”

Jag kan därmed avsluta bloggen med att undertecknad innehar det inofficiella världsrekordet i 50 meter löpning med byxorna i knävecken. För att, väl i säkerhet i bilen, mötas av ett rått hånskratt: ”gick du på den?”

Stort grattis till 500 segrar, Emilia! Samlar redan uppslagen till 1000 segrar-bloggen.

Fylld av energi av att läst intervjun i Expressen med ”Ullared-Boris” lanserar jag här i korta drag min egna illusion om vad svensk travsport behöver jobba mot.

Utmaning 1: Vi behöver åskådare, intressenter, spelare och hästägare. Jag vet att det smärtar: men vi måste inse att dagens och morgondagens svensk inte kommer åka på trav i den utsträckningen vi drömmer om att den gjorde i svunna tider. Ett annat livssätt, svindyra bränslepriser, bekvämligheten i att kunna matas med nöjen från hela världen på vår egen tv i vår egna soffa har helt enkelt förändrat oss.

Lösning: vi måste fråga dagens publik vad den vill ha och inte gårdagens. Och fokuset måste ligga på ”intäkter till sporten” och inte nostalgi.

Utmaning 2: vi behöver spelare.

Lösning: travet ”upplevs” inte fair. Travet ”upplevs” inte ha lika domarbedömningar. Travet ”upplevs” inte ha spelsäkra målfoton. Travet ”upplevs” inte spelsäkert i förhandsinformationen. Även om det sistnämnda väl blivit bättre. Travet ”upplevs” inte alltid ha ett bra djurskydd. Travet ”upplevs” inte ha tillräckligt bra utbildning för kuskar vilket ”upplevs” inverka negativt på spelsäkerheten.

Utmaning 3: sporten behöver fler hästägare som äger en hel, eller en väsentlig del, i en eller flera hästar.

Travhästägande upplevs inte tillräcklig kul utifrån vad det kostar.

Lösning: mycket av trivseln och glädjen åligger givetvis enskilda tränare och arrangerande travbanor att åtgärda. Men kostnadstäckningen måste upp. Det blir ohyggligt mycket mer kostsamt att äga en häst än vad statens mål år 1973, inför lagen som ledde till ATGs bildande: ”alla människor med normal inkomst ska med rimlig ansträngning kunna äga en travhäst” och man redan då fastslog ”idag får inte hästägarna kostnadstäckning med ens hälften”.

De 3000 årligen födda travhästarna kostar i runda slängar 100.000 att få till värden och vuxna nog att köras in. Då är inte inköp av sto och kostnaden till hingstägaren inräknad. Sen kostar de 2-2,5 års träning innan de kanske blivit en av de lyckliga 50 procenten i kullen som faktiskt kom till start som treåring. En halv miljon är således ungefärlig driftkostnad fram tills hästen fyller 4 år. 1,5 miljard är därmed hästägarnas insats för att över huvud taget få fram tävlingshästar. Sporten utdelar ungefär 800 miljoner årligen i prispengar- varav treåringarna tjänar runt 150 miljoner av dem. Drygt 100.000 i snitt för de startande treåringarna, eller ca 57.000 i snitt per registrerad, är uppenbart alldeles för lite utifrån vad den hunnit kosta.

Prismedlen borde givetvis fördubblas men främst måste kostnaderna ner. Paradoxalt nog går tränarna på knäna och med de nu i år ökade foder- och drivmedelspriser är de allra flesta träningsverksamheter en ren förlustaffär. Men nånstans måste kostnader att kapa finnas. Skonsammare banor så vi slipper få halta hästar efter några starter. En central omorganisation som får ner hästägarnas reskostnader samtidigt som hela landet ska leva.

Begränsa ”Korpen”. Kanske rent av införa bikeförbud i breddlopp och B-tränarlopp? På något vis måste vi få ner kostnaderna för prismedlen kommer aldrig kunna öka i den takt som ekvationen behöver utjämnas.

Utmaning 4: de bra blir bara bättre och bättre och avståndet till resten ökar.

Landets bästa tränare är inte bara oerhört skickliga själva utan attraherar även de bästa skötarna. Tack vare de stora hästantalen kan de dessutom attrahera de bästa hovslagarna, de bästa veterinärerna- och har så mycket hästar att veterinären kan komma till gården minst en gång i veckan- och kan specialbeställa allt foder de vill ha. De bygger dessutom upp bästa möjliga träningsanläggningar med varenda tänkbar bana för varenda häst och personal som sköter dem till perfektion. Ihop med allt detta attraherar de givetvis även de mest kapitalstarka hästägarna som kan förse dem med de bästa hästarna.

Resten av oss är helt enkelt så efter dem i precis allt att det inte är annat än sinnesjukt varje gång nån av mina hästar är före nån av de bästas hästar i mål.

Det gigantiska mellanskiktet dör ut. För det är för svårt. Bredden dör ut. Vi har urbaniserats. En vanlig arbetare kan helt enkelt inte ha en häst att träna hemma. Bra träningsanläggningar centraliseras. Och det funkar helt enkelt inte att sitta hemma på grusvägarna och köra ett par kvällar efter jobbet längre när man ska möta de väloljade maskinerierna.

Lösningen: begränsa. Givetvis inte förhindra eller på något vis motverka att tränare finner en drivkraft i att bli lika skicklig och skaffa sig möjlighet att träna på lika bra anläggningar. Men proffsen måste utestängas från många lopp med lägre prissummor av samma skäl som det inte är ett dugg kul att plötsligt få möta Zlatan när man spelar i division 2.

Lösning 2: roade mig igår med att gå igenom åtta olika banors hemsidor. Jag är nämligen oerhört stressad själv över att mina träningsförutsättningar är ett skämt jämfört med hur anläggningarna jag själv hade häst på medan jag var hästägare, och på vilka jag lärt mig allt jag kan, och konstaterade att ingen har en info om hur jag kan flytta dit? Med detta incitamentsystem där banorna överlever tack vare sina knutna licensinnehavare och hästarna de har i träning borde väl ”välkommen att bli tränare hos oss- det här erbjuder vi!” vara huvudrubriken?

Apropå tappet av amatörer förresten. Efter 16 månader med B-tränarlicens kan jag nog konstatera att antingen söker jag förberedande proffstränarkursen nästa år eller så lägger jag nog av. Den genomgående styvmoderliga behandlingen av B-licensinnehavare är liksom helt oacceptabel.

Utmaning 5: sporten behöver fler hästskötare, fler specialiserade travhästveterinärer och fler grovfoderleverantörer.

Lösning: allt är en konsekvens av att vi inte har kostnadstäckning. När hästar är ett yrke, eller bara bedrivs i större omfattande än att ha en enda häst som hobby, krävs en helt annan effektivitet och kostnadsmedvetenhet. Tävlingshästar kräver omfattande veterinärvård för att hålla sig friska- så som flera årliga vaccinationer och avmaskningar, regelbundna munkoller och i vissa fall allergimedicin. Eftersom de tränas och tävlas så hårt behöver de därtill regelbundna kontroller så som halskoller och böjprov för att säkerställa vi inte kör sjuka eller halta hästar. De behandlingar de ibland behöver är inte de kostsamma- det är själva undersökningarna som blir de många tusenlapparna. Och detta vill vi ju såklart prispressa. Det är skitjobbigt att ålägga hästägaren 5000 kronor för man velat kolla halsen, munnen, böja igenom hästen och vaccinera och avmaska. Så vi prispressar veterinärerna. Samtidigt som vi vill ha tid exakt dag och tid för vaccinerar vi dagen efter innebär det att hästen missar ett jobb.

Förstår att veterinärer väljer att jobba med ridhästar eller med smådjur istället.

Vi vill ha skötare som orkar jobba i många år. Men vi har inte möjlighet att ta ut träningsavgifter så vi kan erbjuda dem skälig lön och som om inte livet med djur var nog fyllt av jour ändå så förväntas vi bege oss iväg att tävla långt bort och alla möjliga tider på dygnet för det är då hästen har lopp.

Det blir omöjligt att kunna leva ett någorlunda normalt liv som travhästskötare.

Vi kräver analys och garanterad åtgång på vårt grovfoder ett helt år framåt. Fast vi vill inte betala så mycket för det går helt enkelt inte i ett storhästhåll med högpresterande djur som dessutom av sin natur är svårgödda så de redan äter mer hö än de allra flesta andra hästraser- trots att de även äter kraftfoder för 30-50 kronor per dag.

Slutsats: den helt urusla kostnadstäckningen är orsaken till de flesta problemen. Vi måste få in mer intäkter genom spelet så prismedlen kan öka samtidigt som vi finner sätt att sänka kostnaderna. Ur ett personligt perspektiv skulle att fixa en A-licens förmodligen halvera mina kostnader för dagen. Att sen ta mitt pick och pack och flytta till en av landets bättre anläggningar är vidare ett nödvändigt ont om jag ska ha ambitioner att mina hästar ska duga i ”vanliga” sammanhang på ett vis så det medför någorlunda hållbar tillvaro.

Och då är vi tillbaka till pudelns kärna: vill vi ha en sport med långt färre aktörer och de alla är samlade kring ett antal större träningsanläggningar? Det vore sannolikt väldigt ekonomisk gynnsamt på kort sikt då mängder av banor skulle kunna läggas ner eftersom ingen ändå tränar häst nära dem. Ska dock en bredd leva, vilket jag personligen är övertygad om är ett måste för att ha en frisk sport, så måste helt andra åtgärder till.

Elvaårige Farbaut lägger tävlingsskorna på hyllan och nominerades till projektet av sin ägare Börje Olsson. Farbaut placerades i Avesta hos Mollie Andersson, 26 år.

Mollie är i grunden hoppryttare och har haft mycket fokus på unghästar och utbildning dom senaste åren. Hon har även god kännedom om just travhästar då hon tidigare även jobbat i travstall och hjälpt hästägare att ridträna deras travhästar.

Mollies koncept utgår ifrån att alla hästar är egna individer och lägger stort fokus på att varje häst får en egen planering utifrån vad varje häst mår bra av med såväl träning som foder och allt annat som hör till.

Mollie tycker att detta projektet ska bli väldigt roligt och att det är jättebra initiativ att få ge dessa travhästar ett fortsatt fantastiskt liv som ridhästar när dom lagt travskorna på hyllan.

Mollie har höga förväntningar inför detta och tycker det ska bli roligt att få utveckla dessa hästar i sitt system och att vara med och matcha dessa hästar till deras nya människor och perfekt föralltid hem. Mollie beskriver sig som lugn, konsekvent och har ett bra tålamod varför hon passar utmärkt som utbildare.

Mollie beskriver Farbaut som en väldigt snäll liten kille som verkar vara en riktig gentleman. Han tog allt med att åka transport och komma till ett nytt stall med ro. Både hundar, barn och hästar välkomnade honom när han kom till gården och han hade öronen spetsade och verkade positiv till sitt nya hem för sommaren.

Mollie hälsar hon är otroligt tacksam för att få vara en del av detta projektet och ska göra mitt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt för köpare, säljare, hästar och alla inblandade!

Jag tänkte, denna sköna söndag, slå ett slag för när svenska travkuskar bjuder på ruggigt vårdade styrningar.

Åkte till Solvalla med Checken i fredags. Mycket nöjd över både hans prestation och tredjeplats! Kollade som vanligt min egna hästs lopp en gång efteråt för att faktiskt se vad som hände var. Och det slutade i att jag sett det en 15 gånger nu med fokus på olika hästar, eller rättare sagt kuskar, varenda gång.

Kuskeliten samlades i Solvallas femte lopp i fredags. För dem var det inget märkvärdigt. En spårtrappa i låg klass med 40.000 i förstapris. En helt vanlig dag på jobbet. Ingen bjuder på en delikatess de luxe. Det hade ingen häst till. Men varenda en svarar för en perfekt avvägd styrning, vårdad och med fokus på att tillvarata sin hästs chanser. Det är inget annat än ren magi för ett travhjärta att snurra om det här loppet gång på gång och njuta av kuskarnas val varenda meter. Loppet innehöll inte heller en enda böteslapp. Ingen yvig drivning, ingen snäv körning, ingenting. Ändå sitter de och lurpassar på varandra i 2140 meter.

Vi börjar med starten. Emilia vet hon sitter bakom en våldsamt startsnabb häst och viker aldrig ens fram spöt utan bara åker till spets. Mats Djuse ser snabbt sin chans att slinka ner i rygg ledaren, påpassligt före Örjan som nog gärna hade velat glida igenom där i rygg. Uffe O siktar mot ledningen med inser omedelbart det inte är nån idé att köra. Trean är för snabb. Jorma vill framåt men hittar istället perfekt ner när fältet splittras kort efter start. Haugstad drar svarte Petter och blir kvar i tredje. Sitter lugn genom svängen, letar lucka, hittar ingen. Exakt då sker nästa synnerligen vårdade manöver från tre kuskar samtidigt: Haugstad vet det sitter en storskräll i spets. Han kör framåt. Uffe O har misstänkt att ledaren kommer vilja släppa men noterar den blivit lite vass och har därför satt sig lugn som en filbunke utvändigt genom svängen. Här fattar Uffe att han måste köra till för risken är annars att Haugstad fortsätter till ledningen och Uffe hade suttit kvar i dödens med långnäsa. Emilia i spets hade knappast haft nåt emot att bara få sitta i fred där. Men när de nu kommer i både andra och tredje inser hon direkt att svarar hon nu kommer det bli en körning som leder till att ingen av de tre kommer i mål. Uffe O glider fram och övertar ledningen, utan att bruka sin häst med fem öre mer än nödvändigt, och Haugstad parkerar lugn utvändigt. Efter 800 meter är fältet formerat och alla sitter lugna i ett halvvarv.

Då börjar kuskarna i kön känna det här går lite väl långsamt och försöker lura ut varann för att få ryggar att gå på. 700 kvar får de ut Jorma från andra utvändigt som rundar fram till dödens och sätter press på ledaren. Ingen full laddning som leder till att hans häst stumnar utan precis tillräckligt fort för att de i kön inte ska kunna ta något men ändå så hans häst kan hålla farten hela vägen. Uffe försöker spara sin häst så mycket han kan genom svängen. Emilia slinker ut först ett spår och täpper till luckan Örjans häst nog gärna hade gått ner i- vilket hade lett till julafton för BG i rygg som nu istället inte tar sig framåt. In på upploppet är BG i fjärdespår och får inte täppa till nedåt och försöker mycket professionellt inte ens. Emilia slinker ut ytterligare ett spår. Mattias Djuse har fastnat i kön och sticker invändigt till slut. Peter G Norman har suttit hopplöst till hela vägen och ger sig inte ut i några vida spår utan låter bara sin häst följa med in i mål.

Alla de sex första hästarna i mål är ungefär lika bra. Alla deras kuskar körde helt optimala lopp utifrån hur loppet utvecklade sig. Jag tror alla sex kretsar kring hästarna åkte hem och kände ”det här känns bra inför framtiden.”

Det var en uppvisning i skillnaden på Kuskar och människor med körlicens. Det är ruggigt vackert att se och kan ses om och om igen med fokus på olika ekipage varje gång. Det var svensk travsport när den är riktigt vacker i sin alldeles vanliga vardag.

Ps: utöver att jag kollade med Emilia att jag väl såg rätt i att hon inte körde nåt från start, varpå hon bekräftade att hon bara åkte till spets, har jag inte utbytt ett ord om loppet med nån av kuskarna. Allt är mina helt egna analyser. Känner nån sig kränkt och felaktigt hyllad kan den lägga det på mitt pluskonto!

https://www.atg.se/spel/2022-06-17/vinnare/solvalla/lopp5

Sent omsider kommer här majs uppdatering. En omtumlande månad för avelsdelen där Flocki bytte hingsthållare, märrarna flyttade till tre olika ställen och de tre ettåringarna togs till inkörning!

Tävlingsstallet

Timotejs Karamell gjorde två starter, båda i lopp för fyraåriga ston med 50.000 i förstapris, och var duktig tvåa på Solvalla och kämpade sen fint som femma utan att få fäste på Eskilstuna. Startar igen på Gävle tisdag 14 juni.

Checklist skulle starta men blev snurrig efter en omstart och vi valde att köra av. Han har därefter lagt om träningen och börjat träna i Örebrotravets nya sandbana. Startar troligen på Solvalla fredagen 17 juni.

Noir de Noir trummar på oförtrutet. Han har växt massor men haft lika lätt för sig ändå. Gick ett 1.30-jobb under månaden och ska inom kort testas av lite rappare igen. Får han fortsätta vara frisk och kry och tåla träningen har han alla möjligheter att komma ut rätt tidigt som treåring.

Ella Vendil har inte alls fått det att funka så fort hon har växt och har fått all tid hon behöver. Hon har lika många mil i kroppen som Noir men inte alls några farter. Tog sig enormt mycket under andra halvan av maj och går nu upp på Noirs träningsdos. Om än att Noir springer 1.35 i sina rakbaneintervaller och Ella 1.40-1.45. Men hon kommer!

Poledancer, aka stallets Skutt Brunn, lever glatt vidare sitt pensionärsliv som gårdens härskarinna.

På inkörning hos Louise Granstedt

Herminoir är i vagn. Har växt extremt mycket på en knapp månad så vi får se om hon tränar på under sommaren eller får pausa.

Napa Valley och Silver Crest fick ägna en månad åt att äta upp sig. Silver la den dock mest på att växa och blev högre än Napa på en dryg vecka. De har påbörjat sin inkörning men är ännu mest i fasen att lära sig bli borstade över hela kroppen och ledas ordentligt.

På Översta Gård, Hallsberg

Flocki d’Aurcy har fler bokningar än de 63 ston han betäckte i fjol och hoppar på bocken tre gånger i veckan.

Märrar och föl utspridda

Ring My Bell är betäckt ånyo med Flocki. Har ett fint hingstföl efter Flocki i år.

Norrlands Smaragd och Timotejs Diva går på bete ihop med sina stoföl efter Ängsborken respektive Face Time Bourbon. Diva är konstaterat dräktig med Flocki medan Smaragd går in i träning igen efter sommaren.

Charmant Hornline är två veckor över tiden med sitt Flockiföl i magen. Kommer inte betäckas om i år.

Franskfödde Drugstore lade tävlingsskorna på hyllan vid Valborg med nio segrar och drygt en miljon kronor insprunget. Martin P Djuse överlåter en pigg, glad och mysig nioårig valack till projektet. Drugstore placeras ihop med en annan nioårig valack, Imakeyouproud, hos Marielle Ericson i Sala. Marielles första intryck av Drugstore var “en vansinnigt snygg häst att titta på!”

Marielle har tävlat i hoppning upp till 1.40 m. Hon har även ridit och arbetat utomlands i sex år tillsammans med Morten Aasen, William Funnell, James Fisher och Xtreme sport horses där hon utbildade unghästar till elitnivå. År 2017 bestämde hon sig för att flytta hem till Sverige för att jobba med unga hästar och även “problemhästar” på egen hand tillsammans med ett eget team.

Imakeyouproud lade tävlingsskorna på hyllan precis samtidigt som projektet sjösattes. En genomsnäll kille som alltid gör sitt bästa och ställer upp på allt. Han har levt hela sitt liv hemma hos Anne-Li Ekman och är tömkörd, riden, körd och har gått som handhäst. En genuint allsidigt tränad häst som kort och gott inte tyckte travtävlande var kul längre efter sex segrar och över en halv miljon insprunget. Anne-Li berättar att han är en liten retsticka som älskar att busa med de andra hästarna i hagen. Och så har han jättelånga öron!

Marielle Ericson

Åttaårige valacken Zamboko lade tävlingsskorna på hyllan för ett drygt halvår sen. Han ägdes och tränades de sista åren av Linn Lyonné vilken anmälde Zamboko till projektet.

Zamboko var en fartfylld herre på travbanan som var otroligt startsnabb och tjänade 71800 kr under sin korta karriär med 25 starter. Han har ett stort trav och hade därför svårt att få flyt i travet på och då tyckte han att galopp var en trevligare gångart. Han älskar att bli riden och galoppera. Han vill vara aktiv och älskar att jobba. Han vill hela tiden lära sig nya grejer och han är en otroligt snäll häst mot både hästar och människor. Han är otroligt barnvänlig och klok när det kommer till den saken.

Zamboko placeras hos Therese Utriainen som är 33 år och bor på en gård i Katrineholm. Therese har haft egna hästar sedan hon var 12 år och rider numera själv mest fälttävlan.
I övrigt är Therese lite av en allkonstnär inom ridning och hjälper till med det mesta som efterfrågas så som såväl rider in unghästar som vidareutbildar unga hästar, har ridit in ett par travare och red nyligen en travare i nästan ett år i Bro innan jag flyttade till Katrineholm. Därtill föder hon upp hästar själv i mindre skala med ungefär två föl per år.

Therese tycker de travare hon träffat är mycket positiva till arbete. Det är en häst som vill och försöker. En häst man helt enkelt blir glad av! Hon ser därför fram emot projektet, tycker det är kul att få vara delaktig i detta och hoppas på att folk vill ha fler ridtravare genom detta.

Under veckan har de fem hästarna anlänt till sina fyra beridare. Först ut var Swimming Pool som lämnade pensionärslivet hos sin tränare Ulrika Wällstedt för att istället bege sig till XXX

Elvaårige fuxvalacken Swimming Pool var en mycket duktig tävlingshäst som vann 13 lopp och sprang in 733.000 kronor. Han lade tävlingsskorna på hyllan för två år sen och har bott kvar hos sin tränare sen dess. Och det hade han gärna fått göra resten av sitt liv. Men Swimming Pool vill själv ha ett betydligt mer aktivt liv än att bara ridas för skojs skull nån gång ibland varför Ulrika här såg möjligheten att verkligen ge Swimming Pool förutsättningar för att kunna få ett rikt liv igen.

Swimming Pool är placerad hos Linnéa Björkström i Uppsala. Linnéa är 26 år och kan mycket väl vara ett bekant namn inom både rid- och travkretsar. Hon har nämligen fått en hel del mediauppmärksamhet med sin häst Athos Hornline- just en ridtravare vilken hon omskolat och utbildat till att de idag startat 115 cm-hoppning, LA-dressyr och H90-fälttävlan. De har som mål att avancera ytterligare en klass i samtliga grenar!

Linnéas förväntan med detta projekt är att det sprids mer ljus kring ridtravare. Både att de är fantastiska individer och ofta har en talang i annan gren än bara trav, samt sprida en förståelse hur viktig grundutbildningen är för att ge dem rättvisa. Linnéa hoppas att vi alla genom detta kan bidra till att fler får upp ögonen och ser värdet i våra fina ridtravare- både som hobby- och tävlingshästar!