Månad: juni 2026

Det var lunchtrav på min hemmabana idag och då får ju jag avbryta arbetsdagen typ 10-16. Lunchtrav = ständig administrationsdag alltså. Den underbara obetalda delen av egen företagarens liv. Praktiskt dessa dagar kommer ibland så en får arslet ur att attackera pappershögen. Idag skulle visst Leo, aka min ständiga opposition, hit. Och hon hade en häst som skulle flytta norrut och då funkar det som så inom travet att när en häst flyttar från en tränare till en annan tar nån med den till en travbana där nån annan plockar upp den. Det behöver verkligen inte vara tränarna själva utan lite random hästtaxi har vi alla kört. Eller spermataxi. Hinner inte hingsten tappas innan rikstäckande transporten går efterlyses akut chaufför sträckan och ”nån” har alltid vägarna förbi och kan plocka upp och leverera till ”nån” i nån ort senare längs vägen.

Så av detta skäl infann jag mig vid 10.30. Tillfällig gäst skulle få vila lite i en box under resan. Sen var vädret fint och stallbacksrestaurangen på Sundbyholm råkar vara Sveriges bästa och… Ja. Things to do not to sitta med datorn på eftermiddagen liksom.

Chitchatta lite med övrigt folk i Leos gäststall, skruva ihop nån sulky, träffa stoägare som betäckt med Flocki i år, se nåt lopp, få dyka in på banan och rätta till en jordbländare som gled snett i defileringen åt annan kompis, dricka nån cola i solen, snacka lite här och där…

Jag var en dålig kund för ATG för jag lirade inte en spänn. Jag var vidare en dålig affär för banan för spenderade inte mer pengar än lunchen på stallbacksrestaurangen.

Fast jag hade jättetrevligt! Alla som driver verksamheter vet att mjuka värden är lika viktiga som hårda. Och det är konkret vad travsporten tappat.

Över coca colan på min uteplats sent på dagen frågade Leo om jag inte skulle köpa nån ny häst? Jag börjar sväva på svaret… ”jag skulle ju sluta med trav…” vi sitter tysta en stund och börjar sen prata om dagsstatus, ombalanseringar, hur vagnen ska sättas i förhållande till om hästen är rullig eller trång i gången för att kusken ska balansera upp bäst, veterinära fynd etc etc etc på våra hästar. Kanske drog av ett och annat skvaller också.😜 Dessa timmar och plötsligt umgicks jag mer med tanken på att KÖPA en häst än hur jag skulle sälja nån jag redan hade?!

Nu är ju jag inne i det här på så vis att jag tar hand om och tränar häst själv. Men ”känslan” jag vill förmedla är lite vad även vänner och bekanta som äger häst i träning hos annan säger: det är inte fokus på travSPORT längre. Det är inte ”roligt”. Det är inte ”härligt”. Det är inte ”trevligt”.

Det är såklart mindre trevligt på Romme en kväll i november än vad det var på Eskilstuna denna härliga lunch i juni. Pga yttre omständigheter. Men det ändå en rätt stor del av året vädret är så pass ok att ”bara vara på trav” faktiskt är jävligt trevligt!

Jag var en idag dålig kund för både ATG och banan. Men om det här räcker för att få mig att KÖPA en till häst istället för att sälja en jag redan har skaffade sig travsporten idag TVÅ nya hästar. Om en sån här dag gör att min kompis Tessa ändå betäcker om fölmärren fast hon tänkt att inte göra det… Okej, just det fiktivt. Använde ogenerat Tessa som random exempel. Men det går ju hundratals människor just nu och vacklar ”ska jag betäcka eller inte?” Jag och Tessa ämnar nämligen att dra med oss två hästar till Åland nästa helg bara för jag och Tessa skulle vilja ha nåt kul att göra. OM en sväng med Eckerölinjen och lite härlig gemenskap på Åland en söndag i juli gör att Tessa, nånstans mellan att tvätta min sulky och dricka en öl med högst oklar finne, tippar över och smsar stuteriet ”betäck! Ta bara nåt som blir bra!” (DET skulle kunna hända- tror det är typ så det kommer sig att jag har hennes Kim Vild i stallet). Ja, kära travsporten. Det är så här vi skaffar hästar. Vi ”känner”, vi ”tycker” det är ”kul”.

Jag har några i anmälningslistan till nästa vecka. Jag har inte brytt mig om prispengarna. 30,35 eller 40.000 i förstapris är nämligen inte anledningen bakom vart jag startar. Jag väljer lopp där jag hoppas och tror hästarna kommer kunna vara med och kämpa om prispengarna alls. För det är ”roligt”. Det är ”roligt” att åka hem från trav och känna ”den blev trea/fyra/femma och var jätteduktig!” Ingen bryr sig om en rekordsänkning på två sekunder om hästen blev sist liksom. Och huruvida den där placeringen gav 4 eller 5000 är heller inte av särskilt stor betydelse i det hela. Det är ATT hästen dög och krigade om en vettig placering som är ”känslan”!

Travsporten måste hitta tillbaka till mjuka värden. Mitt i allt om sjunkande omsättning, starttid på V85 eller t.o.m. V85’s vara eller icke vara. Det är såklart också viktiga frågor. Men kanske inte de som primärt, eller i vart fall: ensamt, kommer skilja på en född travhäst mer eller mindre.

Och angående att Emilia Leo är min ständiga opposition: jag förefaller välja att umgås med folk som alltid säger emot mig. Rent generellt. Vad skulle jag annars prata med dem om? Men hon säger fan emot mig JÄMT! Inte i ideologiska övertygelser men i sak. Säger jag att jag funderar på att slå på en sula vänster bak säger hon den ska sitta vänster fram. Föreslår ST nåt jag tycker är dåligt så tycker hon det är bra. Det är verkligen synd att Emilia Leo inte har fler timmar än 24 på sitt dygn för hon vore ett ruggigt tillskott i travdebatten!

Jag bloggade ju vad som jag skrev kanske blir min sista blogg för några veckor. Trött och less och det utan att hymla mestadels pga Sörmlands travsällskap styrelse bisarra hantering inför och under sitt årsmöte, såklart. Min omgivning, och även en och annan pamp som väl mer är i ”periferin”, påminner mig dock dagligen om allt jag gör och gjort för den här sporten och säger att fram tills nån viktig person säger annat ska jag bara sluta ta åt mig av det där.

Som trött, less och bitter lyckas ju ständigt hela jävla världen mest vara mörkgrå så väljer även av det skälet att inte säga så mycket offentligt nu. En vacker dag blir jag mitt vanliga, optimistiska jag igen och då vill jag inte ha för mycket att äta upp!

Att jag inte dryftar åsikter offentligt betyder ju dock inte att jag inte längre har dem. Jag bara ältar sönder nåt tiotals väl utvalda krakar i Messenger dagarna i ända istället. Att skriva är min terapi och häromdagen behövde jag skriva av mig igen. Det blev sånt unisont ”spot on!”, ”exakt så!” Och ”det är FÖR bra för att inte publicera det offentligt…” Så ja ja.

Det har under en tid varit lite som ett skämt här och var som senaste dagarna konkretiserats: vi är inte målgruppen inom svensk travsport. Här är meddelandet helt utan justeringar:

Alltså. Jag måste få ur det här ur mitt system men orkar inte göra stor grej av.

Jag är inte målgruppen inom svensk travsport för dagen.

Jag är inte ung, jag är inte andelsägare med häst i träning hos annan, det är inte för mig man gör Hela Vägen, inte för mig starttiden på V85 ändras, jag är inte aktuell som varken köpare eller säljare på elitauktionen och det är inte för mig Kanal 75 gör sina produktioner. Jag är inte målgruppen för travsporten i Sverige idag.

Vad skulle jag önska då? Ja primärt att stortränarna håller sig borta från vardagen. I drömvärlden skulle ju de med +80 häst eller nåt (bara exempel ur luften) alltid bara tvingas tävla på storbanor, v85 och nivåer uppåt. Men det blir ju extremt. Låt dem starta på varje kvälls huvudbana också då. Invändningen ”men Linn- då blir det bulvanträning bla bla bla” och jag säger ”LÖS DET FÖR I HELVETE!!! Andra sporter klarar av det.”

Det skulle medföra att mina vanliga hästar kunde kriga om framskjutna placeringar oftare. Det skulle medföra att folk med vanliga hästar de bara tyckte om skulle sätta dem hos mindre tränare och/eller ge de hästarna lite längre karriärer och fler starter medan karriärerna varade. Och, kanske en utopi: men du vet att antalet betäckningar minskar ju inte för de bra stona slutar betäckas. Det är för att vanligt folk slutar betäcka sin vanliga, älskade märr. Och vilken hingst väljer den målgruppen? Jo typ en 25.000 kr-hingst! Och, troligen utopi men ändå, så får vi sakta tillbaka nån enstaka amatör som väljer att föda upp sin egna häst för eget bruk. För den kommer ha egna ligor att tävla i där den slipper möta våra världstränare varenda gång.

Det här ovan är vad som skulle krävas för att färre ur målgruppen som jag tillhör slutar. Men svensk travsport är inte för oss.🤷‍♀️

Jag förstår att definitionen av ”gammal” är att jag drömmer mig tillbaka till en svunnen tid. Pga urbaniseringen och politiska beslut kommer vi aldrig komma tillbaka till min barndoms dagar där det stod en häst runt varje husknut. Och det är såklart en stor anledning till varför antalet amatörer rasar. Men det måste gå och möta tiden. Det MÅSTE gå att lösa fler inackorderingsstall som ridsporten gör. Men varför ska nån när den ändå inte kan tävla på sin egna nivå?

Dock är det inte mest amatörer som jag i huvudsak skickat detta till utan folk som kämpar för att kunna leva på trav med 10-20 hästar och nån anställd. Vi identifierar oss själva som ”bredden”. Men vi är fullständigt bortglömda. Som en sa: ”ST tvingade mig att genomlida ett år och betala 100.000 för att skaffa A-licens: sen glömde de bort mig helt.”

Frågade några andra småtränare, hästägare som äger en hel eller ivf en väsentlig del av häst i träning hos annan och bara genuint travintresserade människor och alla säger att deras trav-engagemang minskat på senare år. Alla känner jag är #InteMålgruppen. Japp, hashtaggen trender i min Messenger just nu.

Småtränare undrar what’s in it for kunden att välja oss när de har en världstränare på gården bredvid? Hästägaren som bara älskar och vill fortsätta tävla med sin friska, men begränsade, häst undrar vad för division det finns för den att kunna kämpa om pallplatser i? Den genuint travSPORTintresserade undrar vilken av alla kanaler som producerar trav som är till för den?

Jag vet att höghönan Forsberg just nu är väldigt aktiv i att kontakta en del folk i #InteMålgruppen och verkligen vill lyssna. Glädjande nog upplever folk honom också bra att prata med! Och konstruktiva förslag finns från dem.

Har egentligen så mycket mer att skriva om hur många olika lösningar det finns runt om i världen att inspireras av men jag har faktiskt inte betalt för att leverera massa idéer för att ändå känna att jag ändå bara bemöts med massa hinder. Je Suis #InteMålgruppen.

Ps: den gångna Elitloppshelgen var dock äntligen för oss! Sport, öl, mat, glädje och gemenskap kring fantastiska hästar! Tack, Solvalla, för att ni bjöd på ett arrangemang där jag för en kort stund fick känna mig som målgruppen!