Månad: maj 2020

Debatten om “vad är svenskfödd” har tagit rejäl fart. Som alltid i debatter om regler står åsikterna som spön i backen och få känner till allt som är beakta. Det gör heller inte jag. Det jag dock känner till är att ST sökt, och beviljats, jursidiktion för att från och med i år skicka chipmärkare till andra länder för att kunna chipmärka föl födda undan svenskregistrerade mödrar och därmed ge dem alla de rättigheter en “svenskfödd” häst har. Och det utan att behöva skicka fölen på långa transporter genom Europa för att komma till Sverige för att få sitt hästpass utfärdat. Detta är vad många svenska uppfödare vill sätta stopp för. Det här är varför debatten måste föras exakt nu.

Nuläge

Med nuvarande regelverk kan ett svenskregistrerat sto stallas upp i valfritt Uet-land och föla där. Före nyår måste det lilla fölet dock transporteras till Sverige för att ID-kontrolleras och chipmärkas för att få sitt pass utfärdat. Många gånger transporteras sen fölen tillbaka till sitt födelseland och kommer tillbaka till Sverige först när det är dags att börja tävla.

Debatten kring nuläget

Att detta utsätter den svenska uppfödningen för utländsk konkurrens är ju otvetydigt. Att en uppfödare väljer att förlägga en uppfödning utomlands grundar sig naturligtvis på något. I en del fall anser man att fölen får bättre förutsättningar att utvecklas till goda tävlingshästar. Detta är väl främst ett argument från dem som väljer Frankrike. I andra fall väljer man billigare länder så man kan hålla nere på priset. I båda fall blir det givetvis en orättvis konkurrenssituation. Svensk travsport har ett generöst system av uppfödarpremier. Vidare har vi mycket lukrativa unghästlopp öppna enbart för svenskfödda hästar. Båda dessa åsyftar givetvis att stärka svensk uppfödning. Argumenten för nuvarande system är att det ger bättre kvalité på våra hästar. Argumenten emot är att det konkurrerar ut inhemsk uppfödning genom att även de facto utlandsfödda kan åtnjuta samma förmåner som hästarna vars uppfödare de facto fött upp dem i Sverige.

Vilka regeländringar står för dörren?

I en EU-förordning som träder ikraft i april 2021 får en häst inte längre transporteras utan pass och EU förskjuter även registreringsansvaret till landet där hästen de facto är född. I EU:s värld blir från och med nästa år “en häst född i Sverige en häst född i Sverige”. Att det sen är en travhäst, som ska in i just den stamboken och att den därmed innehar en del rättigheter är liksom inte EU:s grej i det här. Förordningen åsyftar att hålla nere smittspridningen bland djur. Det är således en ren djurskyddsförordning och den struntar föga i vår debatt.

Det här kan således komma att innebära slutet för “svenskfödda” hästar födda utomlands.

Vad har då ST gjort?

De som vill att uppfödarpremier endast ska omfatta hästar de facto födda i Sverige har nu tagit sig rejäl ton i debatten. Bakgrunden är att ST till Jordbruksverket är att ansökt om att få utvidga sitt geografiska område. I klartext har ST i en ansökan till Jordbruksverket i september 2019 sökt jurisdiktion för att redan detta år kunna skicka svenska chipmärkare till andra länder. Det här är inget trav-unikt. Exempelvis har Sverige gett jurisdiktion åt Tyskland på ridhäst-sidan att låta dem föda upp “tyskfödda” hästar i Sverige och själva skicka hit chipmärkare så de slipper utsätta fölen för transporterna. Här är ett utdrag ur ST.s ansökan:

När jag frågade Jordbruksverket efter beslutet fick jag följande svar (i mail den 20 mars 2020):

Så ST har helt enkelt jurisdiktion att redan skicka chipmärkare utomlands. Dock strider detta mot ST:s egna registreringsreglemente. Men bara att denna ansökan gjorts, utan att någon som helst information om det finns att finna på ST:s hemsida, är ju milt sagt uppseendeväckande.

Sen är ju dock frågan om ST faktiskt gjort detta på eget bevåg? Utifrån hur organisationen ST är uppbyggd förefaller det helt osannolikt att ST, utan påtryckningar från ASVT, skulle ha lagt resurser på detta. ST har alltså översatt både hela avelsprogrammet och registreringsreglemnetet till både franska och finska. Ansökan är hela 57 sidor lång plus ett antal mail. Jag håller det som helt osannolikt att detta är något ST lagt sådana stora resurser på utan påtryckningar från ASVT. Jag har begränsad inblick i ASVT som organisation så hur de förankrat det här bland sina medlemmar måste jag låta vara osagt. De lär i vart fall ha säkerställt ett enormt stöd för att kunna agera så kraftfullt i en så oerhört debatterad fråga.

Så vad är då egentligen problemet att en svenskfödd häst bara inte kan vara född i Sverige?

Sverige är som medlem i EU skyldig att inte diskriminera någon baserat på i vilken medlemsstat den vill bo och verka. Det innebär dock inte att inte en travnation inte kan göra begränsningar. Klipper här in ett stycke från Uet:s stadgar bara för att visa på en liten del av de olika ländernas förhållningssätt i frågan.

Så att det går att exempelvis säga att “för att en uppfödare ska vara berättigad till svenska uppfödarpremier måste hästen de facto vara född på svensk mark.” Men självklart är det inte hur enkelt som helst. Men här och nu är det politiska ställningstagandet det jag mest eftersöker.

Skälet till att jag prioriterade att skriva denna blogg exakt idag är att Håkan Persson, tätt förknippad med ASVT, idag lade ut följande omröstning på en Facebooksida.

Håkan får givetvis, precis som vem som helst, utlysa en Facebookomröstning om precis vad han vill och när han vill. Men att gå ut och formulera en frågeställning på det här viset och mitt i pågående debatt är ohederligt. Jag har aldrig sett någon förespråka att det är viktigare att svenskfödda hästar faktiskt är födda i Sverige än att vi ska ha några uppfödarpremier alls. Det är precis såna här inlägg, vid denna tidpunkt, som kallas ohederlig debatteknik inom politiken.

Jag “tycker” vi ska värna om svensk jordbrukspolitik och att alla djur ska födas och hållas under minst svensk djurskyddslagstiftningsnivå. För att stötta svenskt näringsliv och ge möjlighet att säkerställa att alla travhästar föds upp och hålls under minst svensk djurskyddsnivå ska heller inte de facto utlandsfödda travhästar kunna åtnjuta svenska uppfödarpremier. Därför var det helt självklart för mig att sätta mitt namn på denna namninsamling: https://www.skrivunder.com/en_svenskfodd_travhast_ska_vara_fodd_i_sverige?fbclid=IwAR2SRXXoHuoXMpU4tD2gyGOu9mpFW9YNPNqv77dr7z41udyPGV9FwnGXgdM

Oavsett inställning i den frågan skulle jag verkligen hett vilja veta varför ASVT lagt sådana påtryckningar på ST att motverka detta att ST lagt resurser på en 57 sidor lång ansökan till Jordbruksverket inklusive minst två översättningar av både registreringsreglemnetet och avelsprogrammet?

Få bloggar har lästs av så många och få har även kommenterats så brett på sociala medier som söndagens: Vem ska ställas till svars för drivningen av Zarina Bi?

Trycket på ST är skyhögt och deras beslut borde kommuniceras precis när som helst nu. Av allt som tyckts, undrats och skrivits kring detta finns det några saker att reda ut. En hel del medier som rapporterar om trav har inte travkunniga skribenter varför tyvärr även kommersiella medier, oavsiktligt, bidrar lite till viss ryktesspridning.

Först om främst: skadorna på hästen

Banveterinären har i media meddelat att han fann en “svullnad” på hästen så att synlig skada fanns är fastställt. Här har dock sociala medier dragit iväg rejält och det pratas bland annat om blödningar. Det uppstår inte blodvite av spörapp. Spön är hårda så vid de fall de orsakar “märken” kallas dessa för “korvar” eller “ränder”. Här nedan lägger jag in en bild på hur såna här “spöränder” kan se ut. Observera att denna bild är mer än fem år gammal, varför eventuellt brott mot djurskyddslagen är preskriberat. Eftersom den därmed på intet vis avser att starta någon egen debatt är allt som kan visa på bana, häst eller kusk bortklippta.

Så här ser alltså en typskada efter spödrivning ut så är det utrett.

Kan Gocciadoro kastas ut ur Sverige eller strider det mot EU-rätt?

Ut ur landet kan han inte kastas hur som helst då han som EU-medborgare har rätt att röra sig tämligen fritt inom alla EU-länder. Ut ur trav-Sverige kan han dock teoretiskt kastas omgående bums. ST:s före detta högsta tjänsteman Johan Lindberg har själv varit ute i den här debatten utifrån att han själv fattade ett interimistiskt beslut att stänga av Fabrice Souloy i samband med att den kobolthärvan uppdagades.

Så ja. Det funkar. ST kan vidare utdela i princip vilket straff som helst. Men givetvis måste ST vara beredda på att ST:s interna rättsväsende, med Överdomstolen som sista instans, river upp beslutet. Vad ST än utfärdar för straff måste det sen hålla i ST:s egna domstol, så att säga.

Straff för värmaren?

Som jag var inne på redan i söndags tror jag det blir svårt för ST att faktiskt verkställa något straff åt personen som värmde. Han verkar inte ha svensk licens och är dessutom kickad av tränaren. Att han skulle få nytt jobb inom travet i Svea rike inom en överskådlig framtid förefaller långsökt. Så bara han lämnar Sverige blir det i så fall svenska myndigheters jobb att eventuellt ställa honom inför rätta för brott mot djurskyddslagen. ST:s jurisdiktion sträcker sig endast till själva travsporten. Sen finns överenskommelser inom Uet så har han faktiskt licens i annat land kan ST utfärda en avstängning och begära att den ska gälla även i andra länder. Att utfärda bötesbelopp på utländska kuskar funkar. Men inte att få andra länder att verkställa dem utan det enda som sker är att böterna måste betalas innan kusken får köra i Sverige igen. Så har han inte tänkt göra det vore en bot av ST verkningslös.

Straffet för Gocciadoro

Här hoppas och tror jag faktiskt att ST kommer följa pöbelns starka krav och agera våldsamt hårt. Sannolikt så hårt att det kommer gå ända upp i Överdomstolen och leda till prejudikat. Så här gäller det jäklar i mig att ST lärt sig sina läxor och grundar domskälen förbaskat väl. Låt det hellre ta lite tid och få det att faktiskt hålla än hafsa fram nåt för att lugna folket. Men använd gärna möjligheten till interimistisk avstängning…

Vivid Wise AS’ vara eller inte vara i Elitloppet

Den här är ju knivigt i och med att vi av tradition inte “bestraffar” hästägare eller hästar i trav-Sverige. Men vad mig personligen anbelangar smakar allt bara väldigt beskt. Jag ser det som fullständigt uppenbart att hästägaren valde att omgående flytta hästen för den insåg mediadrevet och var livrädd för att bli av med Elitloppsbiljetten. Men men, att dra nytta av regler är inte detsamma som att bryta mot dem.

Dock måste man säga att det är modigt av en ny tränare att våga starta hästen inom väldigt kort tid efter att den kommit från Gocciadoro. I allt detta kan vi trots allt inte glömma det apotek som hittades i Gocciadoros hästbuss för ett år sen så väldigt modigt att våga lita på att hästen inte fått något annat än vad som anges på dennes italienska behandlingsjournaler. Här är STAD:s beslut om det, meddelad den 15 april i år: STAD_200415_Gocciadoro Här finner ni för övrigt min blogg om den: Domarna mot Gocciadoro och Ising

Alla vita riddare

Jag vill egentligen skriva om civilkurage här, men jag får direkt avsmak av alla som nu drar nytta av det här och prompt ska fram och berätta att de minsann agerade. Det är jättebra om folk gjorde det! Exempelvis ska den personen på Kanal75 som var den som skickade filmen på händelsen till domaren på banan hyllas oerhört! Domaren gjorde också allt rätt som omgående sände ner veterinären. Veterinären måste anses, utifrån både strykningen av hästen och att han säger sig ha dokumentation över att hästen uppvisat skada, ha gjort ett 100%-igt jobb. Ulf Stenströmer verkar vidare i detta ha visat prov på ett riktigt civilkurage och gjort vad vi nog alla önskar att vi hade vågat göra i det läget.

Vidare ska alla kuskar som nu vägrar köra åt Gocciadoro ha sin rättmätiga cred. Samtidigt kan man ju inte låta bli att undra varför det plötsligt var självklart att neka just nu på sina håll när allt annat accepterats. Här är en filmsekvens på Gocciadoros drivning av Arazi Boko i ett italiensk lopp i höstas: https://youtu.be/XjAZ5iUH6zI Det är givetvis två helt olika saker att slå två enhandare i en värmning på en svensk bana mot att driva som en vettvilling i lopp i ett land med avsevärt mer liberala drivningsregler. Men att Gocciadoro finner det okej att slå hästar, och att det givetvis är något han i sig förmedlar till sin personal, är ju helt enkelt väldigt känt. Sen har vi då ovanstående apotek i hans hästbuss, där han tydligen även där var lite av ett offer för sin personal. Så ja, märkligt mycket otur på personalfronten hos Gocciadoro. Helt klart. Men slutsatsen är givetvis ändå att det är bra att detta trots allt fick ytterligare någras bägare att rinna över och helt enkelt faktiskt välja att stå utan V75-styrning istället för att köra åt Gocciadoro.

Fler white knights: medias tävling i vem som tar mest avstånd

Travronden, och i synnerhet med skribenten Dennis Engelbo i spetsen, har det senaste året tagit rejäl ställning i djurskyddsfrågan. Det är i sig kanonbra!

Problemet i dessa frågor är svårigheten att hålla isär de principiella frågorna från enskilda personer. Eftersom personer utgör strukturer och principer är det omöjligt att inte då och då exemplifiera med enskilda exempel. Men det finns en gräns när det blir förtal.

Dennis Engelbo gick själv ut på Twitter redan i söndags och deklarerade att en av dem som nu fördömer Zarina Bi-fallet själv har en hund begraven.

Vid tidpunkten var det inte jättemånga som varit ute och fördömt gärningen varför det var rätt så lätt att hitta några utpekade och snabbt fylldes inkorgen med någon tveksam story från var och en.

Och här måste vi nånstans förhålla oss till att människor som dagligen, i årtionden, hanterar hästar alla har någon tveksam incident i bagaget. Precis alla som hanterat mycket hästar har någon gång gjort bedömningen att den tvingats ta i med hårdhandskarna för att avvärja en direkt farlig situation. Som jag tydliggör redan i inledningen, med bilden på spöränder, finns preskriptionstid för de allra flesta brotten. För brott mot djurskyddslagen är den 5 år. Den finns bland annat för att det till slut kommer till en dag då folks minnesbilder blir så otydliga att man vare sig kan anklaga någon med stor trovärdighet eller ens kunna försvara sig. Så att bryta en uppfattad tystnadskultur är en sak. Att dra upp extremt gamla saker och göra poänger av dem idag är något helt annat.

Vidare var Engelbo ute, liksom både han och hans arbetsgivare Travronden gjort tidigare, och uppmuntrade människor att höra av sig med de oegentligheter de kände till.

Det är som sagt bra att försöka bryta en tystnadskultur. Men jag hoppas innerligt Travronden ämnar sätta en jäkligt tydlig gräns för när det blir häxjakt. Jag hoppas innerligt att drevet mot veterinär Daniel Shcützer i fjol gav dem insikt i det. Och för övrigt borde Travronden, i objektivitetens anda, då faktiskt vända ut och in på alla travsportrelaterade beslut av svenska myndigheter, så som Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och från Länsstyrelsen. Det vore ju inte annat än god ton att börja med att lyfta fram de fall där myndigheter faktiskt utrett och fastställt att fel begåtts innan man ska jaga in diverse bilder och göra sensationsjournalistik utan det bakgrundsarbetet.

Vad gäller förtal fick sig sen idag ovan nämnde skribent ett eget påhopp i en högst tveksam blogg signerad Claes Freidenvall i den till Travronden konkurrerande tidningen Sulkysport. Jag kan ju verkligen hålla med om att om man ska gå ut och bli hästarnas vita riddare bör man, om inte ha ett fläckfritt förflutet, så i vart fall vara redo att göra upp med det för sin egen trovärdighets skull. Engelbo körde själv tre lopp för flera år sedan och i det ena, år 2016, stod han för en synnerligen ful drivning vilken också renderade i både böter och avstängning. Den här bloggen torde dock, från första till sista ord, vara exakt vad förtalsmålet mot Cissi Wallin för hennes uthängning av Fredrik Virtanen lärde oss att det inte är okej enligt svensk lag. Jag länkar därför inte in den bloggen då jag inte vill bidra till spridningen utan den kan var och en lätt hitta själv.

Bara för att något faktiskt är sant har man inte rätt att dra upp det gång på gång i all evinnerlighet i syfte att förolämpa och göra det i syfte att personen ska drabbas yrkesmässigt och därmed ekonomiskt. Det finns till och med förtalsdomar där folk bara spridit att en person dömts för ett brott den faktiskt dömts för. Var och en har givetvis sin fulla rätt att “tycka” än det ena än det andra om allt och alla. Men man får helt enkelt inte anklaga vem som helst för vad som helst. Å ena sidan ser rättsväsendet lite mildare på om det faktiskt är en sanning som sprids. Att stå för vad man faktiskt gjort är något vi alla får tåla i viss utsträckning. Och var och en är fri att tycka att Solvalla exempelvis borde dra tillbaka Vivis Wise AS’ Elitloppsinbjudan på grund av allt som är känt kring Gocciadoro. Att torgföra den åsikten kan givetvis leda till att en och annan kring hästen lider ekonomisk skada- men det är med all sannolikhet fullt inom gränsen för var och ens rätt att ha åsikter om människor som på något vis utgör någon sorts offentlighet.

Här tycker jag någonstans hela drevet tagit en direkt obehaglig riktning. När kommersiella medier och människor som livnär sig som journalister börjar bedriva rena personvendettor behövs ju inte ens några nättroll.

Avslutningsvis: Vivid Wise AS’ Elitloppsinbjudan

Elitloppet är ett inbjudningslopp. Dess syfte är att engagera. Genom åren har allsköns idéer testats just för att göra det mer populärt hos allmänheten så som att låta folket rösta fram en deltagare etcetera. Elitloppet är ett kommersiellt jippo. En politisk tillställning alla, både redan travfrälsta och icke-travfrälsta, ska älska. Solvalla har därmed givetvis sin fulla rätt att dra tillbaka en inbjudan som på något vis riskerar att inverka negativt på den enorma kärlek allt och alla ska känna inte bara kring loppet utan kring hela helgen.

Solvalla valde att bjuda in hästen redan när det var känt att ett tillslag gjorts mot Gocciadoros hästbuss, men dom ännu inte fallit, och efter att han varit i rejält blåsväder kring drivningar. Det var inte en helt skitbra inbjudan någon gång. Å ena sidan kan jag förstå att Solvalla vill rättfärdiga den till varje pris och tränarbytet därmed kom som en skänk från ovan. Men hästen har dragit för mycket skam över årets upplaga redan. Inbjudan inte bara kan utan direkt ska dras tillbaka. Årets upplaga av Elitloppet kommer redan gå till historien som året det kördes utan publik. Låt oss bara minnas det som det och kunna ha lite galghumor kring det om några år. Efter Bold Eagle-debaclet 2018 och Readly Express-dramat 2019 vore det onekligen väldigt skönt om vi slapp minnas en doping/spö/mediakaos-upplaga år 2020. Elitloppet ska inte dela trav-Sverige i två läger. Vi ska bråka om att vi tycker fel hästar är inbjudna för att någon annan gjort en ännu bättre insats och förtjänar platsen ännu mer. Inte vara delade i direkt hat över spekulationer på goda grunder.

Och apropå det: varför är inte Baron Gift inbjuden än?!?

Under en värmning på tävlingsbanan mellan två lopp under V75-omgången på Örebro den 2 maj utsattes hästen Zarina Bi för två regelrätta enhandare. Drivningen fångades på film och har nu, ett knappt dygn senare, vevats på såväl sociala medier som i TV4:s nyhetssändningar i Nyhetsmorgon. Nyhetsklippet från TV4, inklusive filmen, finns här: https://www.tv4play.se/program/sporten/12597355?utm_source=permalink&utm_medium=sharing&utm_campaign=tv4play_sharing

Att hästen utsätts för två enhandare är alltså helt fastställt. Att arrangerande bana agerade genom att stryka hästen då den ansågs ej vara i tävlingsmässigt skick och ärendet är överlämnat till ST är också fastställt. Frågan är: vem ska stå till svars?

Här blir det lite invecklat och innefattar allsköns regler. Hästen tränas av en person som har utländsk A-licens men godkänts att bedriva filial i Sverige. Hästen skulle i loppet köras av en svensklicensierad A-tränare. Den utpekade värmaren anges vara en anställd av tränaren. Enligt diverse medier anges värmaren vara “lärling” hos tränaren. Bara här råder begreppsförvirring. “Lärling” finns inte kvar som term inom travsporten. Relevant kan dock bli huruvida värmaren har egen licens- men det framgår tyvärr inte av rapporteringen.

Både juridiskt och moraliskt är utgångspunkten att var och en ska ta ansvar för sina egna handlingar. Det finns dock en rad undantag, främst skadeståndsrättsliga. Exempelvis är barn inte straffmyndiga utan där kan vårdnadshavaren istället bli skadeståndsskyldig. Vad gäller arbetstagare omfattas dessa av det så kallade principalansvaret. Jag tycker generellt inte Wikipedia är en ultimat källhänvisning, men i detta fall kan jag inte hitta detta beskrivet kortare och enklare än så här.

Här klargörs alltså att utgångspunkten är att arbetsgivaren är ansvarig för den skada gentemot tredje man som en anställd orsakar. Dock finns massor av rättsfall som klargör undantag. Exempelvis finns mängder av arbetstagare som arbetar på konsultbasis och därmed är personligt ansvariga själva. Utgångspunkten är att principalansvaret omfattar “misstag” i arbetet. Om en anställd skötare exempelvis ramlar ur vagnen under ett träningspass och hästen skadas är detta sannolikt ett rent misstag och tränaren blir skadeståndsskyldig för de ekonomiska skador den lösa hästen orsakar. I fallet Zarina Bi skulle jag ha det svårt att argumentera för att detta är ett “misstag” orsakat av “försumlighet”. Det var ett regelrätt, aktivt val och det är inte bara en civilrättslig fråga utan en allmänrättslig: det kan röra brott mot djurskyddslagen.

Allmänrättsligt är det således okomplicerat: det är personen som värmde som ska polisanmälas och ingen annan. Civilrättsligt, det vill säga vem hästägaren som fick sin häst struken och därmed orsakats ekonomisk skada ska rikta sitt skadeståndsanspråk gentemot, är det dock tvärtom. Här finns en väl utarbetad praxis att en häst i träning omfattas av det så kallade presumtionsansvaret. Hästägaren skall således rikta sitt skadeståndsanspråk mot tränaren och tränaren har “omvänd bevisbörda”, det vill säga, han måste bevisa att den ekonomiska skadan inte uppkommit genom hans försumlighet.

Knäckfrågan som kvarstår och som alla undrar är dock vem ST ska bestraffa? Att alla travälskare, och även allmänheten efter TV4:s vevande av filmen, kräver att någon ställs till svars är självklart. Och här hänger nu hela travsportens anseende på att ST hanterar detta förbaskat bra.

Det finns två rättskällor inom ST att beakta: licensbestämmelserna och tävlingsreglementet. Att detta är ett brott mot §38 Tävlingsreglementet torde vara odiskutabelt.

Frågan att utreda är huruvida värmaren är bestraffningsbar enligt ST:s regelverk?

Vi börjar med §1, §6 och §7 i Licensbestämmelserna samt Tävlingsreglementets §70:

  

Här framgår alltså att det är tränaren som är ansvarig för hästen. Hästen skall skötas under tränarens ansvar och tränaren kan bestraffas med exempelvis indragen licens om han exempelvis åsidosätter djurskyddsregler och/eller skadar travsportens anseende. Det sistnämnda aktualiseras ju tveklöst i och med TV4:s frekventa visande av filmen.

I det längre perspektivet skall tränaren hållas ansvarig. Men kan även värmaren själv hållas ansvarig?

Utgångspunkten är alltså att en person som värmer en häst inför lopp gör det under tränarens ansvar. Här finns inga regler om att personen måste vara direkt “anställd” av tränaren. Travsporten rullar runt tack vare att massor av personer hjälper varann och det är inte alls ovanligt att nån skötare hos en helt annan tränare hoppar in och värmer en häst, jag själv har värmt åt jättemånga olika tränare utan att vara “anställd” av nån av dem. Rent praktiskt skulle således en annan ordning än att tränaren är ansvarig för att välja en lämplig person för uppgiften, och således har ansvaret för hur den utför uppgiften, vara omöjlig. Och det klargörs också tydligt i Tävlingsreglementets 31§ sista stycket:

Så tränaren är helt enkelt ansvarig även enligt ST:s regelverk. Men är det verkligen rätt att värmaren går fri? Här får vi gå till §1 Tävlingsreglementet:

Här framgår tydligt att väldigt tydligt av 1A att personen personligen är ansvarig. Sen kommer det givetvis innebära en hel del praktiska problem för ST att utfärda ett straff och framför allt få det verkställt. Är personen inte svensk medborgare och inte värderar att ha någon anknytning till Sverige framöver kan den ju helt enkelt bara välja att aldrig mer sätta sin fot på svensk mark och då innebär det ju att straffet blir svårt att verkställa.

Dock är det oerhört viktigt för travsportens anseende att ST ändå verkligen utreder personen själv och gör sitt yttersta för att visa att man verkligen gjort allt för att ställa den till svars.

För det är oundvikligt att skriva en sån här blogg utan att också beakta människors känslor i det här. Allmänheten och andra travsportutövare kräver att ST nu tar i med hårdhandskarna. Å ena sidan ska inte pöbeln fälla och så vidare, och så vidare. Men så mesiga kan vi faktiskt inte vara nu. ST är till viss del en rent politisk organisation också och politiska organisationer måste ibland agera för att vinna förtroende hos allmänheten. Hela rättssystemet bygger på folks rättsmedvetande. “Moral”, “känslor” och “tyckande om vad som är rätt och fel” är helt enkelt vad hela rättssystemet bygger på. Vi “tycker” det är för jävligt att slå djur. Därför är det också olagligt. Att påstå att man inte ska beakta vad folk “tycker” när det gäller rättstolkning är således inte bara fegt och patetiskt utan står i direkt strid med hur rättssystemet är uppbyggt.

Mina rent personliga uppfattningar i vilka som ska kritiseras offentligt

Jag tycker överlag att hästägarna ställs till svar för sällan. Å ena sidan överlåter jag min häst till någon annan och i och med ST:s utfärdande av A-licensen har ST gått in som garant att personen både har tillräcklig kunskap att sköta hästar, att ST utför kontrollen och att ST bestraffar personen för eventuella fel den gör mot min häst. Men så enkelt kan vi inte komma undan. Det är mitt ansvar som konsument att inte stötta företagare med uppenbart tveksam moral. Det finns en rad kuskar jag uttryckligen vägrar låta köra en häst jag har ett ägaransvar för. ST:s regelverk till trots: personer som får fler drivningsbotar än de vinner lopp ska helt enkelt inte legitimeras att köra hästar. På samma vis som jag själv kan välja bort att handla hos företag där det framkommit både att produkterna producerats av barnarbetare eller genom skövlad regnskog kan jag helt enkelt välja att inte stötta travtränare med uppenbart tveksam moral.

Sen är “moral” subjektivt. För någon är det helt okej att en häst ges enhandare, andra tycker man lugnt kan stötta tränare som saltar fakturor, en tredje tycker det är helt okej att sätta häst hos en dopingdömd tränare och en fjärde att sätta häst hos en dömd pedofil. Det är liksom upp till var och en. På samma vis är det givetvis helt upp till varje enskild kusk att välja att köra eller inte åt samma personer. Visst, kuskar livnär sig på att köra travlopp och “behöver” göra det för att kunna ha mat på bordet. Fast då får de också vara beredda på att ifrågasättas för de valen. Bara för att jag livnär mig på att hantera andra människors tvister och genom att beakta deras intressen som hästägare betyder inte det att jag måste tacka ja till alla erbjudanden. Jag skulle aldrig företräda nån jag tycker är omoralisk eller stå upp för personer jag tycker beter sig som rövhattar. Då flyttar jag hellre in på en kompis soffa och lever på nudlar. Men det är ju helt upp till var och en att själv välja och helt upp till var och en vart gränsen går när man inte kan se sig själv i spegeln.

Att människor tycker, tänker och skriver det på sociala medier är dock bara något att förhålla sig till. Så funkar helt enkelt Sverige år 2020 och i ärlighetens namn hade vi inte varit ett av världens mest jämställda länder och haft ett av världens starkaste djurskydd om vi inte haft just dessa åsikter och folk som torgfört dem. Vi hade helt enkelt inte nått dit utan en jäkla massa “tyckande” från jäkligt många människor.

Sen är inte allt så förbaskat enkelt i praktiken. Det är lätt att “tycka” att alla ska bojkotta alla kuskar som väljer att köra åt Gocciadoro, Eriksson, Westergaard och allt vad alla heter som nu åkt dit för dopingrelaterade brott på senare år heter och “tycka” att alla hästägare hos de kuskarna, som även bedriver egna träningsverksamheter, ska markera och flytta sina hästar från de tränarna för att de även catchdrivar åt uppenbarligen moraliskt tveksamma tränare. Så enkelt är det inte. Att välja tränare sker med omsorg och när man väl är där får man en både djup och mångfacetterad relation. Det handlar om geografiskt läge, relationen till hästens skötare och så vidare. Att avbryta ett samarbete med en travtränare är helt enkelt avsevärt svårare än vad många “tycker”. Det är vidare extremt problematiskt när hästen har flera delägare. En del tycker som sagt att det är helt okej med enhandare men fördömer pedofili medan nån annan helt uppenbart accepterar den andra men vägrar att tränaren dömts för dopingrelaterat brott.

Rent generellt kan jag dock verkligen tycka att fler tränare och kuskar borde gå ut och säga vad de faktiskt tycker i dessa uppmärksammade fall så det helt enkelt blir lättare för kunden att välja. Och varenda en som själv går ut och torgför en åsikt bör också vara redo att själv stå för sina egna val. Ska man ha hög svansföring och tycka att andra är omoraliska bör man helt enkelt också vara beredd att tvätta sin egna byk offentligt.