Månad: november 2020
Blir det mer svarta pengar om momsen måste erläggas?
I samband med beskedet om utkastet för Skatteverkets nya ställningstagande att travhästägande skall ses som hobbyverksamhet och inte ekonomisk verksamhet, varför momsen blir en kostnad, väcktes många röster att detta självklart kommer leda till mer svarta pengar inom travet. Jag är inte alls lika säker på det och ska här redogöra för varför.
Det här blir en annorlunda blogg på så vis att jag gör det jag normalt sett verkligen ogillar: spekulerar utan att kunna härleda till fakta. Just vad gäller hur vanligt regelbrott är så finns det ju dock inte så mycket fakta. Hade någon tvärsäkert vetat exakt omfattning av svarta pengar inom sporten idag hade ju detta självklart åtgärdats. Det här blir således visst filosofiskt resonemang baserat på ett eget liv inom krogbranschen under åren 1999-2010, en tid då svarta pengar inom den var i princip norm, ihop med omfattande ölande med allsköns både hästägare inom vitt skilda grupper och olika travtränare under både dessa år och efteråt.
Jag har skrivit om svarta pengar inom travsporten förut: Hur vit är egentligen travsporten? Här fokuserade jag mer på regelverket och pekade på några sätt där kontrollen brister. Idag ska jag försöka mig på det i princip omöjliga: att helt utan fakta, utan att hänga ut någon enskild, helt utan att över huvud taget hitta någon officiell info om hur hästägarna egentligen ens är grupperade, försöka mig på att resonera mig fram till hur mycket svarta pengar det finns inom travsporten idag och hur mycket förändrade momsregler kan komma att påverka det.
För att svarta pengar ens ska existera behövs tillgång och efterfrågan. Å ena sidan vill väl alla ha mer pengar i plånboken- å andra sidan ska det ställas mot kostnaderna och riskerna. Att ta betalt svart är ett brott. Bara här ryggar en hel del människor tillbaka. Svensken är ett, globalt sett, kollektivistiskt tänkande folk med stort rättsförnuft. Vi köar lydigt, får lite ångest när vi går mot röd gubbe och skäms väldeliga när någon säger åt oss att plocka upp skräpet vi kastade på marken. Vi är helt enkelt djupt inpräntande att ”man inte gör så”. Och trots detta är vi lika egoistiska som alla andra människor: vi vill gärna ha det bra själva och ställer det i relation till vad brottet orsakar nån annan. Få skulle kunna tänka sig att stjäla från en annan person men att norpa åt sig lite extra skattepengar ligger nära till hands för fler. Få skulle kunna se sig själva i spegeln om de kört rattfulla- men en hastighetsbot ser vi rätt lätt på. Vi är grymt duktiga på att döva vårt egna dåliga samvete och vi har betydligt lättare att begå brott mot någon odefinierbar person än mot nån vi faktiskt har ett ansikte på.
Och sen då våra egna konsekvenser. Att förklara för Linn, 17, att det var dumt att ta lite av lönen svart för att hon tappade pensionspoäng var liksom inte ett gångbart argument. Att säga till Linn, 24, att hennes egna krog skulle bli av med alkoholtillståndet, vilket därmed skulle leda direkt till personlig konkurs för henne, om hon svartade pengar hade dock verkan.
På det glada 00-talet flödade kontanterna. Inom krogbranschen var de som sagt en naturlig del. Alla inom den hade stenkoll på hur mycket som kunde svinnas bort och vilka pengar som kunde försvinna utan att nån myndighet skulle kunna upptäcka det. Garderoberna ”ägdes” oftast av mer eller mindre organiserad brottslighet. För att bjuda på entré och garderob var inte olagligt så risken att någon myndighet skulle kunna fastställa att man faktiskt tagit betalt av alla gäster ansågs i princip omöjlig. Spriten hade dock tillståndsenheten stenkoll på. Vilket löstes genom att folk gick och handlade nån flaska billig likör själva och sen sålde ut svart för 10-15 kronor centilitern. Lag på kassaregister fanns inte och på den tiden var kassorna så sega att ingen nattklubbsgäst stannade kvar för att se så drinken slogs in i kassan. De flesta betalade dessutom med kontanter och priserna var ju satta för att det skulle vara en jämn femtilapp för en öl och en hundring för en sexa drink. Bankrånen var ersatta av värdetransportrån och på trav spelade man i totoluckor med kontanter.
Kontanterna flödade helt enkelt i samhället och att sätta sprätt på svarta pengar var således hur lätt som helst. Krogbesök, bilar, resor, räkningar… Allt kunde betalas med kontanter. Ingen på banken frågade ens vart pengarna kom ifrån när man ville sätta in 20.000 på kontot. För även vit lön utbetalade ofta kontant.
Idag spelar kontanter en väldigt marginaliserad del av samhället. Och varenda transaktion på konton registreras.
Utöver organiserad brottslighet har helt enkelt betydligt färre ”vanliga människor” svarta pengar idag. Dagens busar förefaller mer ha gått över till olika typer av bedrägerier, så som ”finansbolag” där de säljer luft. Finansinspektionens varningslista över såna är helt sjuk.
Det finns blott en del servicebranscher med många privata kunder som idag kan ha ett stabilt, jämnt inflöde av svarta pengar. För en vanlig vit arbetande människa undviker ju gärna att betala fullt pris. Jag äger min bil i firma så jag vill ju ha kvittot på däckbytet så jag både kan dra momsen och sen betala nettopriset med oskattade pengar. Att den vitt arbetande personen som ska betala 600 kronor för däckbyte och däckhotell skiter högaktningsfullt i om den får ett kvitto den ändå inte kan dra av eller ej- men bara behöver betala 400 lockar dock såklart.
För det är på tjänster man enkelt kan göra svarta affärer. Privatpersonen som äger en häst kan fråga tränaren om den inte kan tänka sig att ta 7500 kronor i näven istället för 9000 exklusive moms för hästen. Privatpersonen kan fråga veterinären om den inte kan ta en femhundring i handen istället för att fakturera 700 exklusive moms för den där halskollen ingen behöver få veta är gjord.
Prisbilden verkar fortsatt vara densamma som på tiden jag jobbade på krogen: det svarta priset ligger ungefär mittemellan netto- och bruttopriset. Alla svarttränade hästar jag känner till kostar mellan 3000 och 7500 kronor per månad. Man betalar alltså inte hela nettopriset svart. De billigare omfattas givetvis även ofta av en deal om högre procent på insprunget.
För en travtränare som sliter för att få ihop sin vardag kan en svarttränad häst ofta vara skillnaden mellan om tränaren har egen mat på bordet eller ej. Många tränare behöver helt enkelt ”nån” svartträning. Eller sko några hästar svart varje månad. Eller köra lite provlopp osv för en hundring i näven.
För så mycket mer svart än så går inte ihop sig då det i kedjan finns så många kostnader att hantera. Boxhyror, eller amortering på egen gård, leasing av hästbil, alla avgifter till ST och mycket foder och utrustning måste helt enkelt erläggas vitt. Även om det såklart går att köpa både nåt hölass eller säckar havre svart finns helt enkelt många leverantörer inom sporten som faktiskt kräver vit betalning. En stor del av verksamhetens kostnader kräver således vita intäkter.
Risken med svarta uppgörelser är ju om man blir osams. Då är man helt rättslös. Jag får ibland samtal från personer där några polare äger en häst ihop och något hänt. Jag avböjer alltid de uppdragen. Förvisso kan man ju ha vissa rättigheter även om man både betalat och fått betalt svart- men sällan är dessa människor helt ärliga även mot mig varför det blir oerhört svårt att reda ut såna problem. Det är helt enkelt svårt att uppvisa en ekonomisk skada om man inte kan visa att man faktiskt lagt ut pengarna.
Hade ST verkligen velat få bort mycket hade de kunnat vidta en rad åtgärder. Bara att faktiskt jämföra hur många hästar en tränare har på listan med att kolla bolagets omsättning.
Utöver de få näringsidkare som har ett stabilt inflöde av svarta pengar nästlas givetvis många tränares vänner och familjers hästar in på olika deals. En svisch på 3-4000 från brorsan/sambon/pappa/polaren för hästen. Vem ska kontrollera? Jag svischar också mina vänner och familj för saker de köper åt mig, gemensamma middagar osv.
Varför kommer inte detta öka nu då?
För att de som redan idag är villiga att ta risken och tjafset gör det. De äger sina billiga hästar hos tränare som inte är moralisk perfektion definerad och rullar redan runt sina liv genom att göra allehanda deals och ”lösa saker”. Dessa privatpersoner och kompisgrupper har redan valt att inte bilda bolag, organisera sitt samägande genom avtal och att inte försäkra hästen.
För kompisgruppen på några stycken som valt att bilda exempelvis handelsbolag har redan bestämt att de väljer att betala 10-20.000 kronor om året för bokföring och diverse avgifter för att kunna göra allt korrekt. Av dem som nu stirrar merkostnader om 40-50.000 om året i vitögat på grund av slopad avdragsrätt för moms kommer helt enkelt få att vara beredda på att ta risken med svartbetalning för sin häst i A-träning för att slippa det. Då hade de redan gjort det. De betalar ju trots allt redan idag det fyrdubbla med sina skattade pengar och av dessa kommer få vara villiga att ta sina ärligt intjänade pengar och riskera totalt.
De kommer kanske byta ut sin icke-dugliga häst snabbare dock för det blir mindre kul. De kanske inte köper två nya när två slutar.
Idag tros en tredjedel av de 8000 A-tränade hästarna ägas av A-tränarna själva. Därtill torde i vart fall drygt 1000 hästar vara så kallat andelsägda. Gäng om 20 pers kommer inte ta risken att börja betala svart för att spara om ett par tusenlappar om året var. De som äger häst i bolag med andra verksamheter än just den ägda hästen kommer fortsätta äga hästen med oskattade pengar. Det handlar således om kanske 1000-2000 hästar som ägs av enskilda eller mindre kompisgäng som bildat bolag just för att äga häst. Av de mindre hästägargängen som bildat bolag består de flesta av något bolag i sig. Den delägaren kommer därmed inte plötsligt vilja betala sina andel med redan mer än 50% skattade pengar.
Bland de enskilda flödar som sagt redan de svarta pengarna då de redan idag har incitament att inte betala momsen de påförs. På sin höjd handlar det alltså om en potentiell efterfrågan från högst 10%, troligtvis inte mer än 5, av de proffstränade hästarnas ägare som nu seriöst överväger tanken att bedriva hästägandet svart istället.
Om sporten tappar A-tränare kommer de svarta pengarna dock att öka i andel. Både bland de A-tränade hästarna då branschen står kvar med antingen de som är så stora att de klarar sig ändå eller de som redan idag rullar runt så här. Och bland amatörer, vilka i betydligt större utsträckning redan bedriver hästägandet privat finns ju redan incitamenten.
Så det här är inte en särskilt stor risk. Och de svarta pengar som idag redan finns hade således kunnat eliminerats för länge sen om sporten själv faktiskt hade velat.
Momsfrågan: Travtränarna själva är gruppen som kommer påverkas mest
Det finns idag ungefär 1,2 miljoner företag i Sverige. Av dessa är 93% momsregistrerade och nästan 1 miljon av dem redovisar också moms. Nästan en halv miljon människor livnär sig själva just genom ett eget företag.
Att driva en firma i Sverige är inte helt okomplicerat. Oavsett bransch är det mängder av regler att förhålla sig till. Utöver de som möjligtvis driver firmor för att jobba med ekonomi eller juridik är själva företagandet ”ett nödvändigt ont” för att kunna jobba med det man vill. Jag har inom travet aldrig träffat vare sig en veterinär eller travtränare som tycker administrationen kring firman är kul. Det är därtill helt obetald arbetstid. Men så är det helt enkelt och tycker man någon regel är fel får man helt enkelt engagera sig politiskt och försöka förändra den istället.
Bastovadomen
Pavlína Baštová bedrev hästverksamhet i Tjeckien. Hon hade avelshingstar, fölston, tränade egenägda hästar för kapplöpning och arrangerade turridning. Att Bastova skulle fakturera sina tjänster med moms var odiskutabelt. Bastova redovisade sina intäkter korrekt och redovisade även sina kostnader. Det var här tjeckiska skattemyndigheten slog ner på hennes avdrag och Bastova drev detta ända upp i Tjeckiens Högsta Förvaltningsdomstol, vilka inhämtade förhandsbesked från EU: Dvs, ställde frågan till EU om hur EUs momsdirektiv skulle tolkas.
Moms är en mervärdesskatt som är tänkt att belasta slutkunden. De flesta privatpersoner reflekterar nog inte över hur mycket moms de betalar. Men kolla ditt Ica- eller HM-kvitto nästa gång. Av det framgår hur stor del av beloppet som är moms.
Det är den specifika varan eller tjänsten som är belagd med moms. Bolagsformen eller köparen är irrelevant. Tjänster, dvs träningsavgifter och veterinärundersökningar (eller om ni köper min tid), är belagda med 25% moms. Livsmedel är 12% och tidskrifter 6%. Det kan ni se på era Ica-kvitton eller på fakturan över en tidningsprenumeration.
Så här långt är det bara att betala och se glad ut. Det är säljaren av varan eller tjänsten som redovisar sina momsintäkter till Skatteverket och kvittar dem mot erlagd moms.
En hästägare får alltså inte dra av momsen för kostnaderna hänförliga till de egenägda hästarna denne har i syfte att tävla med. Man kan bedriva sin verksamhet i någon variant av firma, men momsen blir bara en helt vanlig kostnad. Det här är inte ett dugg konstigare än vissa andra saker företagare har i sin bokföring. En enskild firma som leasar en bil får exempelvis inte dra hela momsen på den heller utan man får bara dra halv moms.
Vad innebär det om Skatteverkets ställningstagande går igenom?
Idag kom så den sen fyra år tillbaka väntade informationen att moms på travhästägande inte längre är avdragsgillt. För den som hängt med är det väntat. Nu är det ett utkast vilket ST ska bemöta så ännu kan det bli lite bättre. Men det idag publicerade är helt enkelt ungefär exakt vad som uppenbart är Skatteverkets syn på saken. Vissa saker kommer att kompletteras med tillämpningsregler så hur Skatteverket kommer tolka enskilda situationer vet vi inte. Det kommer bli måste tvister kring vart gränsen för näringsverksamhet går.
Kort bakgrund
I den så kallade Bastovadomen 2016 klargjorde EU att travhästägande inte uppfyller kriterierna för att vara avdragsgillt för moms. Det här innebar att Sverige implementerat EUs momsdirektiv fel. Därav blev det fart på landet Sverige, med sin myndighet Skatteverket i spetsen.
I klartext är problemet att ekonomin i den svenska travsporten är för dålig. Hade fler hästar gått med vinst hade troligen inte problemet funnits. Men med en kostnadstäckning på ca 24-30%, lite beroende på hur man räknar, går så oerhört få travhästar ens break even att vi har svårt att argumentera för att vi köper en travhäst i vinstsyfte.
Vad är moms?
Mervärdesskatt är en skatt på de flesta varor och tjänster. Normalt sett är den 25%. Poängen med moms är att som momsreggad kvittar man erlagd moms mot ingående. Utgångspunkten är ju dock att det är en skatt och ska således bli en intäkt för staten. Det är således helt stick i stä med momsens syfte att den momsregistrerade ska tjäna på att vara det. Vilket de facto är fallet för de flesta travhästägare. Vi bildar ju bolag vilka vi momsreggar just för att få tillbaka momsen vi erlägger på träningsavgiften, veterinärvården, transporterna osv.
Vilka måste fakturera med 25% moms?
I princip alla en travhästägare köper en tjänst av: tränaren avseende såväl träningsavgiften som transporterna och utrustning, veterinären för sitt arbete som ST för boxhyran på tävlingsdagar. Och såklart säljaren av själva hästen om den ägs i en firma.
Vad innebär det för olika bolagsformer?
Det är mångas fråga, men frågan är egentligen fel ställd: allt handlar om syftet och hur verksamheten ser ut. Skatteverket är både detaljerad och fluffig men för att svara på mer specifika frågor försöker jag reda ut det utifrån på vilka sätt vilka hästar ägs.
Alla HB eller KB bildade enbart i syfte att äga en eller ett fåtal specifika hästar ihop kommer få mycket, mycket svårt att uppfylla kriterierna för att få dra av momsen.
AB bildade i rent syfte att äga travhästar finns i princip inte. Av det enkla skälet att det inte går ihop sig. Så för varje AB måste de uppvisa att även hästägardelen bedrivs i vinstsyfte. Annars får inte momsen dras för kostnaderna just för det.
Uppfödningen har ett långt, eget stycke i ställningstagandet så för uppfödare och hingsthållare går det att läsa sig till vad man behöver uppfylla för krav för att få dra momsen.
Handel med hästar är ju momspliktigt. Så kan man uppvisa man ”handlar” med hästar torde ju syftet vara uppfyllt.
I klartext: vilka berörs hur?
Alla andelshästar, eller kompisgäng som bildat bolag i syfte att äga en eller några travhästar, ägda i HB/KB i syfte att äga någon enstaka travhäst kommer inte få dra momsen. De får alltså närmare 25% högre kostnader varje månad. Och vanligtvis 25% högre inköpspris då alla större uppfödare fortsatt kommer vara momsregistrerade.
Bolag som bedriver handel, uppfödning och tävling med travhästar i så pass stor omfattning att Skatteverket bedömer verksamheten de facto bedrivs i vinstsyfte kommer få fortsätta dra momsen.
Tränarna som äger sina egna hästar kommer inte få dra momsen på kostnaderna för dem. Tränarna måste fakturera kunderna exklusive moms men får inte bara stuva in kostnaderna för sina egenägda hästar i bolaget.
Sammanfattningsvis
Skatteverket går tillbaka till mervärdesskattens syfte. I Bastova klargörs att vissa delar av verksamheten kan vara momspliktig men inte andra. I ställningstagandet klargörs att exempelvis överåriga valacker eller ston som ej längre verkar i aveln inte är avdragsgilla för moms. Så man kan få okej på att dra momsen på vissa av sina hästar men inte andra. Det ställer således stora krav på varje bolags egna bokföring.
Vad innebär det i rena pengar?
I en bransch där vi redan löper sådan brist på kunder att andelshästar, en skapelse enkom för att kunna dela på kostnaderna, gynnas givetvis inte av att det blir ännu dyrare. Skillnaden i pengar per år blir ungefär 50.000 kronor per häst i a-träning. Betalar en hästägare idag årligen 140.000 i träningsavgifter, 20.000 i veterinärkostnader blir det 40.000 kronor mer i moms på de två posterna. Utgår vi därefter ifrån att hästen gör 10 starter per år, reser i snitt 15 mil till varje bana á 40 kr milen och springer in i snitt 10.000 per start ger det följande merkostnader:
30 mil x 40 kr = 1200. Moms 300.
10 anmälningsavgifter och 10 boxhyror á totalt 400 kr = 4000. Moms 1000.
10 utselningsavgifter och traktamenten á 800 = 8000. Moms 2000.
Körsvensprovision om 15% = 1500 X 10 starter = 15.000. Moms 3750.
Så totalt sett ökar de flesta andelshästar/kompishästars ägares kostnader, om man äger en högst medelgod travhäst enligt ovan beräkning med 47.050 kronor. Varje år. Och givetvis runt 40.000 under uppträningsperioden och varje veterinärbehandling blir ju 25% dyrare.
Köper man en ettåring för 100.000, tränar upp den under två år och den sen springer in totalt en halv miljon under fem år tills den sen slutar tävla (vilket förvisso endast ungefär 8,4% av hästarna ens klarar, och oklart om deras snittpris var blott 100.000 som ettåringar- men vi försöker vara lite positiva), så innebär det att hästen inte kostar i runda slängar 1,6 miljoner utan 2 miljoner. Ungefär den kostnadsökningen, i ren skatt, innebär detta förslag för alla som inte bedriver sitt travhästägande affärsmässigt om Skatteverket klubbar igenom detta.
Jag vet inte om detta blir dödsstöten för svensk travsport. Jag vet faktiskt inte riktigt om det spelar så stor roll om en tjugondel i en häst kostar 800 eller 1000 kronor i månaden. Men för dessa kompisgäng som äger kanske tre hästar ihop, fördelat på 5-6 personer blir det ju en hel del pengar. Kanske minskar alla dessa ner med någon häst. Tränarna kommer inte få dra momsen på hästarna de själva äger- det var ju själva poängen med Bastova. Här tros runt en tredjedel av alla A-tränade hästar de facto finnas. Det blir ju ett enormt dråpslap för alla små och medelstora tränare.
Jag tror inte detta dödar sporten. Men det kommer rensa ut rejält. Det kommer bli en mycket tydligare skillnad på bredd och elit. Färre hästar och färre tränare klarar sporten i sig. Men jag är väldigt oroad för om vi har en ST-organisation som klarar av att rätta munnen efter en förändrad matsäck.
Propulsion: vad blir straffet för Redén?
Mångas stora fråga är ju kort och gott: vad riskerar Propulsions tränare för straff?
Jag kommer tyvärr inte kunna leverera något svar alls. Det är helt enligt alldeles för mycket vi inte vet nu. Men jag kan försöka lista ut vad som torde bli målets centrala delar, vilka knäckfrågorna torde vara och vad straffskalorna för de olika yrkandena är samt berätta ungefär hur en process i STAD och sedermera ÖD ser ut.
En passus i all källhänvisning är att vissa regelverk kan ha skrivits om under åren. Förbudet mot nervsnittning kan således ha omfattats av annan paragraf vid något tillfälle under dessa fem åren osv. Den formalian överlåter jag med varm hand åt dem som får betalt för att göra det här. Jag ska bara försöka vägleda lättbegripligt.
Processen
Först och främst är de fråndömda prismedlen inte ett straff. Dessa är en ren och skär resultatkorrigering. Även det även klargörs i antidopingreglementet.
När ST anser det fastställt att en häst tävlat i strid mot antidopingreglementet sänder ST omgående faktura på pengarna om de redan utbetalats. I det senaste målet jag hade sände ST fakturan en hel vecka innan vi ens fått utredningen och den förföll dagen innan utredningen till slut kom oss tillhanda. Både jag och klienten fann det givetvis väldigt märkligt och bad om anstånd att få betala tills STAD faktiskt meddelat sitt beslut. Det var inga problem i sig.
Efter att jag fått utredningen fick jag ingen direkt sista dag att inkomma med min klients inställning. Efter en vecka frågade dock ST om jag hade något svar på g och jag svarade efter två. Kutym inom rättsväsendet är att man har två eller tre veckor på sig. I detta fall, under Coronatider, frågade ST om min klient accepterade att STAD handlade ärendet endast genom skriftväxling, vilket vi accepterade, och beslutet kom fyra veckor efter att jag inkommit med klientens inställning.
I Redéns fall lär det inte bli endast skriftlig handläggning utan målet är så komplicerat att det sannolikt föregås även av muntlig förhandling. Redén och hans ombud lär ha fått ta del av utredningen i slutet av veckan, kort efter presskonferensen, och inom ett par-tre veckor ska de då gå igenom vad ST yrkar på och vilken bevisning de anser sig ha. Den får de då möjlighet att bemöta. Detta ärende torde prioriteras av STAD så om ungefär en månad borde muntlig förhandling äga rum och därefter brukar besluten komma rätt så fort. Inte som i allmänna domstolsväsendet där det kan dröja både tre och sex veckor.

