Månad: november 2020

Veckan då Facebook fick mig att logga ut

Den gångna veckan har fått mig att både rensa i mitt Facebookflöde och att logga ut. Några fruktansvärda historier har uppdagats- men det är sociala medier som fått mig att må riktigt dåligt.
Under 2019 anmäldes omkring 23 200 sexualbrott, varav 8 820 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghets­under­sökningen uppger 5,6 procent att de utsattes för sexualbrott under 2019. År 2019 fattades 1510 lagföringsbeslut gällande sexualbrott.
 
Sexualbrott är ett brott där man tror anmälningsfrekvensen är väldigt låg. Därav är det ett brott där det är vanskligt att säga huruvida antalet brott ökar eller om det är anmälningsfrekvensen som gör det. Lagstiftningen förändras även mycket på detta område: få saker som idag är olagliga var det för 50 år sen.

Avseende brott mot djurskyddslagen är det svårare att finna statistik över antalet anmälningar då ansvaret numera ligger på Länsstyrelsen. År 2015 åtalades i vart fall knappt 500 personer för brott mot djurskyddslagen.
Om problemet med sexbrott är att många utsatta inte anmäler gäller det motsatta avseende djurskyddsbrott. Här är länsstyrelsernas största problem att avgöra vad som faktiskt bör utredas och vad som är rent trams eller hämndaktion.
Eftersom lagstiftning kommer utifrån samhällets utveckling speglas ju lagstiftningen utifrån vårt rättsförnuft. I en rättstat blir vi klokare och klokare för varje år. Brottsligheten minskar därför också över tid. Även om antalet anmälda brott alltså kan öka då samhället bestämmer att fler beteenden är otillåtna och samhället tydliggör att offer inte ska känna skam inför att anmäla.
Det finns alltså väldigt många människor i Sverige som döms för dessa brott varje år. Utifrån hur många tusen utövare inom travet det finns vore det helt omöjligt att inte några av dessa även var aktiva inom travet.
Allting tyder trots allt på att det svenska samhället blir allt bättre att leva i. Stat och kommuner vidtar åtgärder för att medborgarna ska känna sig trygga, vi är i lag jämställda och samhället i stort pratar mer om orättvisor, får upp dem på den politiska agendan och skiftar normer till att fler säger ”det är inte okej” till mer. Detta kan till stor del tillskrivas sociala medier. Tack vare främst facebook når fler ”helt vanliga” människor ut med sina berättelser. Det är en mycket bra sak. Den gångna veckan har dock även sociala medier skrämt fullständigt skiten ur mig.
 
Genom sociala medier levereras fler människor fler berättelser från verkligheten. Människor som tidigare varit lyckligt ovetande om hur vanligt sexbrott eller brott mot djurskyddslagen är får det nu kastat i ansiktet. Människor som tidigare över huvud taget aldrig läst en domstols dom får nu, helt utan aktivt val, förundersökningar på hundratals sidor upplagda i ansiktet när de öppnar facebook för att kolla gulliga kattbilder. Den här veckan har samtiden verkligen visat den inte klarar det.
 
Eftersom studier inom rättsvetenskap till stor del handlar just om att läsa och analysera domslut lär sig jurister att läsa domar. Första gångerna är det inte helt lätt att kunna hålla alla tankar i huvudet samtidigt med vem som säger vad och vad som egentligen är fastställt och inte. Under en vår för 7-8 år sen läste jag kvinnofridskunskap. Under 20 veckor läste jag varje vecka ett par hundra sidor utredningar och domar med sexbrott mot både vuxna och barn. Jag har aldrig mått så konstant dåligt som jag gjorde under de 20 veckorna. Världen är helt enkelt vidrig. Under min studietid var jag även volontär på kvinnohuset i örebro. Jag träffade dessa kvinnor och barn varje vecka. Jag följde med kvinnorna till möten med rättsväsendet, lyssnade på vad de utsattes för, hade till uppdrag att stoppa små barns helt sjuka leker där treåringar både slog och skulle våldta andra barn. Försökte stävja paniken i barn i blöja som inte vågade lämna mamma ur synfältet en sekund för barnet lärt sig det behövde skydda och vakta sin mamma, utsattes för våld själv av unga pojkar som indoktrinerats till att vakta sin mamma åt sin pappa. Satt med dessa kvinnor efter att deras förövare friats för bevisningen inte räckte för fällande dom. Satt där med kvinnor som nu var utkastade helt utan samhällets skydd. Och vi visste vi snart skulle få se dem igen. De behövde bara hittas och slås sönder och samman en gång till först så allt kunde börja om.
 
Förövarna var inom alla yrken och med alla hobbies. Den som än idag får mig att må dåligt är prästen som högg ihjäl familjens två hundar och satte eld på huset när frun till slut lämnade honom. Om han fälldes? Nej. Vem kunde tro att en så trevlig man skulle kunnat göra något sånt? Klart det var kvinnan som var psyksjuk.
 
Det här har inte ”blivit värre”. Tvärtom är samhället bättre idag. Men fler vanliga människor får veta om det. Det är fullt rimligt man reagerar. Själv började jag som sagt plugga, blev volontär på kvinnohuset, engagerade mig politiskt för att kunna förändra och använde min utbildning för att kunna hjälpa både enskilda och lyfta upp det på större nivå.
 
Det sociala medier gör är något helt annat. Kreti och pleti anser sig inte bara ha ”rätt” att deklarera sitt avståndstagande utan anser sig rent av nödd att göra det. De dreven som skapats på främst facebook den här veckan har fått mig att logga ut därifrån. Ni skrämmer helt enkelt skiten ur mig. Och ja: jag skriver till just DIG som allt från bara springer runt och snackar skit till formulerar direkta mordhot på facebook.
 
Medan ungefär alla med ett konto på facebook tävlade i vem som kunde ta mest avstånd från och i vem som kunde mordhota personen värst som själv gått till polisen och sagt sig begått tidelag läste jag en FUP och försökte förstå vad fan som hänt för personen som misstänkte det kunde vara hennes djur som blivit utsatt var förtvivlad. Vilket djur har utsatts för vad? Vad rörde strafföreläggandet? Kan det meddelas ett strafföreläggande utan att ägaren till djuret det rör meddelas? En kompis ringde åklagaren och försökte reda ut. En annan kompis satt med en vän till den drevet rörde och försökte stötta och reda ut tankarna.
 
Ingenstans i drevet fanns en tanke på att det faktiskt fanns människor som var berörda. Helt jävla utomstående människor ansåg sig berättigade att få uppta precis allt luftutrymme. Människor som inte var ett skit inblandade ansåg sig berättigade att starta drev så personerna som faktiskt tyckt om personen inte ens fick tid att processa informationen att deras vän hade begått sexuella övergrepp mot djur utan nödgades omgående bli livrädda för att han antingen skulle vara mördad eller ha begått självmord före gryningen.
 
Personen vars djur uppenbarligen utsatts för det som fick utomstående så berörda önskar inte livet ur personen. Djurägaren vill att polisen ska få tag i honom och se till att han får hjälp mot sitt sjuka beteende. Själv vill hon se honom i ögonen och se honom ställas inför rätta. Henne har jag inte sett en jävel ens tänka på faktiskt.
Sen kom infon om att rättegången om ett två år gammalt brott strax inleds. En person har för att dryga ut kassan tyckt det var en bra idé att sälja sin flickvän till sexköpare. Nytt drev om tävlande i att ta avstånd, känna sig nödgad att skriva ”vart är världen på väg?” och spela media rätt i händerna och vara så förbannat inskränkta att tro detta på något vis har med travet att göra. Ingenstans har jag sett en enda ens nämna flickvännen. En ung tjej har tillåtit att hennes egna pojkvän säljer hennes egna kropp i deras egna hem i snitt två gånger per vecka under ett helt år. Hur fan tror ni en person som lever så ett helt år mår och hur tror ni hon mår idag?
Ni gottar er. Ni vill inte alls se den hela bilden, försöka hålla många tankar i huvudet samtidigt, ni har ingen som helst omsorg för offren, ni står inte upp för rättssamhället att varje människa har rätt att få försvara sig mot det som den anklagas för, ni står inte upp för ett samhälle där brottsoffren ska ges upprättelse. Ni är riktigt jävla vidriga. Ni har fått mig att revidera min bild om att samhället faktiskt är på väg åt rätt håll totalt. Det här samhället är på väg käpprätt åt helvete när det känns som att ungefär varenda Facebookanvändare är en förrymd Säterfånge. Nej, ni har inte ”rätt” att spy ut alla era känslor om allt offentligt. Ni har inte ”rätt” att ”tycka” offentligt om precis allt. Det finns helt andra lagar som reglerar det.
 
Jag önskar verkligen ingen av er någon som helst olycka. Jag hoppas inte ni hamnar riktigt i skiten själva för att få ett wake up-call. Däremot önskar jag ni bara orkar tänka till på hur det känns att vara människan som utsätts för ett drev där ingen någonsin egentligen kommer få veta vad som egentligen hänt. För så funkar också dagens sociala medier-samhälle. Ni förtog er så fullständigt i veckan så när det väl blir rättegång och dom är ni så trötta på det här att ni inte kommer orka höra om det längre. Kvar lever ni vidare och minns bara det som fått er att reagera och att 90% av det var fel redan då och hälften av resten därefter kommer fastslås var fel kommer få faktiskt notera.
 
Bara detta är väl en viktig sak som var och en kan lägga på tanken: i ett rättssamhälle ska saker och ting utredas, kunna bevisas och alla äger rätt att få bemöta vad den anklagas för. Därför tar rättsprocesser åratal. Jag blev själv offer för ett förtal i syfte att förstöra hela mitt liv inom travet tidigare i år. Jag har alldeles nyligen själv upplevt hur en person som är duktig på att uttrycka sig i ord kan få högst normala och sunt tänkt människor att agera helt och hållet på vad någon säger. Trots att möjligheten att väldigt enkelt ta reda på fakta både kring huruvida jag skickat några fakturor avseende hästar en tränare aldrig haft i träning eller stämt eller blivit stämd av någon så fann inte vanligtvis vettiga människor det nödvändigt. Man fann det inte ens värt att fråga mig om det var sant. Man reagerade med känslor och tanken på att en person kunde ljuga ihop en historia så totalt fanns inte. Månader senare har de flesta av dem kontaktat mig och bett om ursäkt och förklarat hur dåligt de mår över att ha blivit indragna. Rättsprocessen kommer dock inte inledas förrän under nästa år och dom kan mycket väl dröja två år från nu. Två och ett halvt år senare kommer alla dem som bara ville gotta sig för länge sen ha tröttnat på det här och upprättelsen kommer inte alls bli i proportion till skadan de där personerna orakade mig.
 
Tänk på det när du bidrar till att folk kan gå så långt över gränsen. Du bidrar genom att legitimera skvaller kring andra människors förehavanden i syfte att själv gotta dig. Du uppmuntrar genom att trycka like på rent affektskrivna kommentarer. Du försvårar för de riktiga offren varenda gång du tuggandes fradga känner dig nödd att fråga och tycka till nån som kan tänkas ha hört något för att tillskansa dig nåt du därefter kan kackla vidare om.
 
Det handlar om människor. Nästa gång kan det röra dig själv.
 
Vi ska definitivt prata om det som hänt i veckan. Men kan man inte läsa en förundersökning och kunna hålla alla tankar i huvudet samtidigt för att hålla isär vad nån påstår från vad nån erkänner får man fasen hålla käften om sina slutsatser på facebook också. Och absolut ingen behöver deklarera sitt avståndstagande. Ingen frisk människa i Sverige tycker det är något annat är helt sjukt att sätta på en hund eller sälja sin flickvän till sexköpare.

Blir det mer svarta pengar om momsen måste erläggas?

I samband med beskedet om utkastet för Skatteverkets nya ställningstagande att travhästägande skall ses som hobbyverksamhet och inte ekonomisk verksamhet, varför momsen blir en kostnad, väcktes många röster att detta självklart kommer leda till mer svarta pengar inom travet. Jag är inte alls lika säker på det och ska här redogöra för varför.

Det här blir en annorlunda blogg på så vis att jag gör det jag normalt sett verkligen ogillar: spekulerar utan att kunna härleda till fakta. Just vad gäller hur vanligt regelbrott är så finns det ju dock inte så mycket fakta. Hade någon tvärsäkert vetat exakt omfattning av svarta pengar inom sporten idag hade ju detta självklart åtgärdats. Det här blir således visst filosofiskt resonemang baserat på ett eget liv inom krogbranschen under åren 1999-2010, en tid då svarta pengar inom den var i princip norm, ihop med omfattande ölande med allsköns både hästägare inom vitt skilda grupper och olika travtränare under både dessa år och efteråt.

Jag har skrivit om svarta pengar inom travsporten förut: Hur vit är egentligen travsporten? Här fokuserade jag mer på regelverket och pekade på några sätt där kontrollen brister. Idag ska jag försöka mig på det i princip omöjliga: att helt utan fakta, utan att hänga ut någon enskild, helt utan att över huvud taget hitta någon officiell info om hur hästägarna egentligen ens är grupperade, försöka mig på att resonera mig fram till hur mycket svarta pengar det finns inom travsporten idag och hur mycket förändrade momsregler kan komma att påverka det.

För att svarta pengar ens ska existera behövs tillgång och efterfrågan. Å ena sidan vill väl alla ha mer pengar i plånboken- å andra sidan ska det ställas mot kostnaderna och riskerna. Att ta betalt svart är ett brott. Bara här ryggar en hel del människor tillbaka. Svensken är ett, globalt sett, kollektivistiskt tänkande folk med stort rättsförnuft. Vi köar lydigt, får lite ångest när vi går mot röd gubbe och skäms väldeliga när någon säger åt oss att plocka upp skräpet vi kastade på marken. Vi är helt enkelt djupt inpräntande att ”man inte gör så”. Och trots detta är vi lika egoistiska som alla andra människor: vi vill gärna ha det bra själva och ställer det i relation till vad brottet orsakar nån annan. Få skulle kunna tänka sig att stjäla från en annan person men att norpa åt sig lite extra skattepengar ligger nära till hands för fler. Få skulle kunna se sig själva i spegeln om de kört rattfulla- men en hastighetsbot ser vi rätt lätt på. Vi är grymt duktiga på att döva vårt egna dåliga samvete och vi har betydligt lättare att begå brott mot någon odefinierbar person än mot nån vi faktiskt har ett ansikte på.

Och sen då våra egna konsekvenser. Att förklara för Linn, 17, att det var dumt att ta lite av lönen svart för att hon tappade pensionspoäng var liksom inte ett gångbart argument. Att säga till Linn, 24, att hennes egna krog skulle bli av med alkoholtillståndet, vilket därmed skulle leda direkt till personlig konkurs för henne, om hon svartade pengar hade dock verkan.

På det glada 00-talet flödade kontanterna. Inom krogbranschen var de som sagt en naturlig del. Alla inom den hade stenkoll på hur mycket som kunde svinnas bort och vilka pengar som kunde försvinna utan att nån myndighet skulle kunna upptäcka det. Garderoberna ”ägdes” oftast av mer eller mindre organiserad brottslighet. För att bjuda på entré och garderob var inte olagligt så risken att någon myndighet skulle kunna fastställa att man faktiskt tagit betalt av alla gäster ansågs i princip omöjlig. Spriten hade dock tillståndsenheten stenkoll på. Vilket löstes genom att folk gick och handlade nån flaska billig likör själva och sen sålde ut svart för 10-15 kronor centilitern. Lag på kassaregister fanns inte och på den tiden var kassorna så sega att ingen nattklubbsgäst stannade kvar för att se så drinken slogs in i kassan. De flesta betalade dessutom med kontanter och priserna var ju satta för att det skulle vara en jämn femtilapp för en öl och en hundring för en sexa drink. Bankrånen var ersatta av värdetransportrån och på trav spelade man i totoluckor med kontanter.

Kontanterna flödade helt enkelt i samhället och att sätta sprätt på svarta pengar var således hur lätt som helst. Krogbesök, bilar, resor, räkningar… Allt kunde betalas med kontanter. Ingen på banken frågade ens vart pengarna kom ifrån när man ville sätta in 20.000 på kontot. För även vit lön utbetalade ofta kontant.

Idag spelar kontanter en väldigt marginaliserad del av samhället. Och varenda transaktion på konton registreras.

Utöver organiserad brottslighet har helt enkelt betydligt färre ”vanliga människor” svarta pengar idag. Dagens busar förefaller mer ha gått över till olika typer av bedrägerier, så som ”finansbolag” där de säljer luft. Finansinspektionens varningslista över såna är helt sjuk.

Det finns blott en del servicebranscher med många privata kunder som idag kan ha ett stabilt, jämnt inflöde av svarta pengar. För en vanlig vit arbetande människa undviker ju gärna att betala fullt pris. Jag äger min bil i firma så jag vill ju ha kvittot på däckbytet så jag både kan dra momsen och sen betala nettopriset med oskattade pengar. Att den vitt arbetande personen som ska betala 600 kronor för däckbyte och däckhotell skiter högaktningsfullt i om den får ett kvitto den ändå inte kan dra av eller ej- men bara behöver betala 400 lockar dock såklart.

För det är på tjänster man enkelt kan göra svarta affärer. Privatpersonen som äger en häst kan fråga tränaren om den inte kan tänka sig att ta 7500 kronor i näven istället för 9000 exklusive moms för hästen. Privatpersonen kan fråga veterinären om den inte kan ta en femhundring i handen istället för att fakturera 700 exklusive moms för den där halskollen ingen behöver få veta är gjord.

Prisbilden verkar fortsatt vara densamma som på tiden jag jobbade på krogen: det svarta priset ligger ungefär mittemellan netto- och bruttopriset. Alla svarttränade hästar jag känner till kostar mellan 3000 och 7500 kronor per månad. Man betalar alltså inte hela nettopriset svart. De billigare omfattas givetvis även ofta av en deal om högre procent på insprunget.

För en travtränare som sliter för att få ihop sin vardag kan en svarttränad häst ofta vara skillnaden mellan om tränaren har egen mat på bordet eller ej. Många tränare behöver helt enkelt ”nån” svartträning. Eller sko några hästar svart varje månad. Eller köra lite provlopp osv för en hundring i näven.

För så mycket mer svart än så går inte ihop sig då det i kedjan finns så många kostnader att hantera. Boxhyror, eller amortering på egen gård, leasing av hästbil, alla avgifter till ST och mycket foder och utrustning måste helt enkelt erläggas vitt. Även om det såklart går att köpa både nåt hölass eller säckar havre svart finns helt enkelt många leverantörer inom sporten som faktiskt kräver vit betalning. En stor del av verksamhetens kostnader kräver således vita intäkter.

Risken med svarta uppgörelser är ju om man blir osams. Då är man helt rättslös. Jag får ibland samtal från personer där några polare äger en häst ihop och något hänt. Jag avböjer alltid de uppdragen. Förvisso kan man ju ha vissa rättigheter även om man både betalat och fått betalt svart- men sällan är dessa människor helt ärliga även mot mig varför det blir oerhört svårt att reda ut såna problem. Det är helt enkelt svårt att uppvisa en ekonomisk skada om man inte kan visa att man faktiskt lagt ut pengarna.

Hade ST verkligen velat få bort mycket hade de kunnat vidta en rad åtgärder. Bara att faktiskt jämföra hur många hästar en tränare har på listan med att kolla bolagets omsättning.

Utöver de få näringsidkare som har ett stabilt inflöde av svarta pengar nästlas givetvis många tränares vänner och familjers hästar in på olika deals. En svisch på 3-4000 från brorsan/sambon/pappa/polaren för hästen. Vem ska kontrollera? Jag svischar också mina vänner och familj för saker de köper åt mig, gemensamma middagar osv.

Varför kommer inte detta öka nu då?
För att de som redan idag är villiga att ta risken och tjafset gör det. De äger sina billiga hästar hos tränare som inte är moralisk perfektion definerad och rullar redan runt sina liv genom att göra allehanda deals och ”lösa saker”. Dessa privatpersoner och kompisgrupper har redan valt att inte bilda bolag, organisera sitt samägande genom avtal och att inte försäkra hästen.

För kompisgruppen på några stycken som valt att bilda exempelvis handelsbolag har redan bestämt att de väljer att betala 10-20.000 kronor om året för bokföring och diverse avgifter för att kunna göra allt korrekt. Av dem som nu stirrar merkostnader om 40-50.000 om året i vitögat på grund av slopad avdragsrätt för moms kommer helt enkelt få att vara beredda på att ta risken med svartbetalning för sin häst i A-träning för att slippa det. Då hade de redan gjort det. De betalar ju trots allt redan idag det fyrdubbla med sina skattade pengar och av dessa kommer få vara villiga att ta sina ärligt intjänade pengar och riskera totalt.

De kommer kanske byta ut sin icke-dugliga häst snabbare dock för det blir mindre kul. De kanske inte köper två nya när två slutar.

Idag tros en tredjedel av de 8000 A-tränade hästarna ägas av A-tränarna själva. Därtill torde i vart fall drygt 1000 hästar vara så kallat andelsägda. Gäng om 20 pers kommer inte ta risken att börja betala svart för att spara om ett par tusenlappar om året var. De som äger häst i bolag med andra verksamheter än just den ägda hästen kommer fortsätta äga hästen med oskattade pengar. Det handlar således om kanske 1000-2000 hästar som ägs av enskilda eller mindre kompisgäng som bildat bolag just för att äga häst. Av de mindre hästägargängen som bildat bolag består de flesta av något bolag i sig. Den delägaren kommer därmed inte plötsligt vilja betala sina andel med redan mer än 50% skattade pengar.

Bland de enskilda flödar som sagt redan de svarta pengarna då de redan idag har incitament att inte betala momsen de påförs. På sin höjd handlar det alltså om en potentiell efterfrågan från högst 10%, troligtvis inte mer än 5, av de proffstränade hästarnas ägare som nu seriöst överväger tanken att bedriva hästägandet svart istället.

Om sporten tappar A-tränare kommer de svarta pengarna dock att öka i andel. Både bland de A-tränade hästarna då branschen står kvar med antingen de som är så stora att de klarar sig ändå eller de som redan idag rullar runt så här. Och bland amatörer, vilka i betydligt större utsträckning redan bedriver hästägandet privat finns ju redan incitamenten.

Så det här är inte en särskilt stor risk. Och de svarta pengar som idag redan finns hade således kunnat eliminerats för länge sen om sporten själv faktiskt hade velat.

Momsfrågan: Travtränarna själva är gruppen som kommer påverkas mest

Samlar ihop några av de frågor jag fått de senaste dagarna till en blogg och hoppas härmed kunna reda ut lite vem som gjort vad, varför och vilka inom travet som berörs.Först och främst är jag inte ekonom. Jag är heller inte skattejurist utan kan blott stoltsera med ca 5 högskolepoäng inom skatterätt- vilka jag grät mig igenom då är det tråkigaste jag pluggat i hela mitt liv. Så för detaljerade frågor kring just din verksamhet, eller olika frågor om innovativ bokföring just för dig, får jag hänvisa till ST’s officiella kommunikation eller din egna revisor. Jag ska bara försöka förklara lite enkelt och övergripande.

Det finns idag ungefär 1,2 miljoner företag i Sverige. Av dessa är 93% momsregistrerade och nästan 1 miljon av dem redovisar också moms. Nästan en halv miljon människor livnär sig själva just genom ett eget företag.

Att driva en firma i Sverige är inte helt okomplicerat. Oavsett bransch är det mängder av regler att förhålla sig till. Utöver de som möjligtvis driver firmor för att jobba med ekonomi eller juridik är själva företagandet ”ett nödvändigt ont” för att kunna jobba med det man vill. Jag har inom travet aldrig träffat vare sig en veterinär eller travtränare som tycker administrationen kring firman är kul. Det är därtill helt obetald arbetstid. Men så är det helt enkelt och tycker man någon regel är fel får man helt enkelt engagera sig politiskt och försöka förändra den istället.

Bastovadomen
Pavlína Baštová  bedrev hästverksamhet i Tjeckien. Hon hade avelshingstar, fölston, tränade egenägda hästar för kapplöpning och arrangerade turridning. Att Bastova skulle fakturera sina tjänster med moms var odiskutabelt. Bastova redovisade sina intäkter korrekt och redovisade även sina kostnader. Det var här tjeckiska skattemyndigheten slog ner på hennes avdrag och Bastova drev detta ända upp i Tjeckiens Högsta Förvaltningsdomstol, vilka inhämtade förhandsbesked från EU: Dvs, ställde frågan till EU om hur EUs momsdirektiv skulle tolkas.

EU fastslog då, i en dom den 10 november 2016, att eftersom intäkter från tävlingsverksamhet var beroende av hästens placering är det inte att anse som ett tillhandahållande av tjänst. Eftersom kostnaderna för hennes egna hästar således inte skulle inbringa intäkter belagda med moms kunde hon heller inte få dra av kostnaderna för utgifterna för momsen.
De för svensk travsport viktiga delarna ur Bastova
• Att sälja tjänsten att träna någon annans häst är ett tillhandahållande av tjänst. Detta skall således faktureras med moms.
• Prispengar beroende på hästens placering är INTE ett tillhandahållande av tjänst då den intäkten innehåller en viss slumpfaktor.
• En startpeng eller liknande, dvs en fast ersättning för att delta- helt oberoende av hästens placering- är ett tillhandahållande av tjänst och skall således erläggas med moms om mottagaren är momsredovisningsskyldig.
• Kostnaderna för att kunna sälja momspliktiga tjänster, dvs foder-, utrustningskostnaderna osv för hästarna man fakturerar intäkter för, får man dra moms på. Bastova handlade om hennes egna hästar. Det är foder-, strö-, utrustningskostnader etc för just Bastovas egenägda hästar målet handlade om. För dem fick hon inte dra momsen utan momsen blev då en helt vanlig kostnad. Det här är ju själva poängen för svenska travtränare som äger minst en av hästarna själv: det är dessa kostnader som måste separeras i bokföringen så att momsen inte dras avseende dessa.
Varför bryr sig EU om moms?
EU bygger på frihandel. Det är en av de fyra friheterna som är EUs hela reason to exist. Medlemsstaterna har därför gemensamt överenskommit om ett momsdirektiv för att förenkla handeln mellan länderna.
Vilka varor och tjänster som sen beläggs med vilken momssats är upp till varje medlemsstat. Att Sverige har skyhöga 25% är således inte EUs fel utan den riksdag svenska folket valt. Men vilka tjänster och varor som är momspliktiga har Sverige och övriga medlemsstater överlåtit åt EU att besluta om.
Vad är moms?
Moms är en mervärdesskatt som är tänkt att belasta slutkunden. De flesta privatpersoner reflekterar nog inte över hur mycket moms de betalar. Men kolla ditt Ica- eller HM-kvitto nästa gång. Av det framgår hur stor del av beloppet som är moms.

Det är den specifika varan eller tjänsten som är belagd med moms. Bolagsformen eller köparen är irrelevant. Tjänster, dvs träningsavgifter och veterinärundersökningar (eller om ni köper min tid), är belagda med 25% moms. Livsmedel är 12% och tidskrifter 6%. Det kan ni se på era Ica-kvitton eller på fakturan över en tidningsprenumeration.

Så här långt är det bara att betala och se glad ut. Det är säljaren av varan eller tjänsten som redovisar sina momsintäkter till Skatteverket och kvittar dem mot erlagd moms.

Varför paniken nu?
Bastova fastslog att Sverige implementerat EUs momsdirektiv fel. För att undvika brutala böter från EU för staten Sverige måste Sverige göra om och göra rätt pronto.Vilket då leder till själva grejen nu: vilken moms får du som företagare dra av?
En hästägare får alltså inte dra av momsen för kostnaderna hänförliga till de egenägda hästarna denne har i syfte att tävla med. Man kan bedriva sin verksamhet i någon variant av firma, men momsen blir bara en helt vanlig kostnad. Det här är inte ett dugg konstigare än vissa andra saker företagare har i sin bokföring. En enskild firma som leasar en bil får exempelvis inte dra hela momsen på den heller utan man får bara dra halv moms.

Ja, det är en sabla djungel att bedriva företag i Sverige. Men sånt är livet och något man själv får engagera sig politiskt om man tycker ska förändras.
I klartext: vem berörs hur?
Vi vet inte exakt hur skatteverket kommer bedöma fall till fall. Vi vet ännu inte att nuvarande ställningstagande faktiskt blir verkligheten och om det blir kommer det kompletteras med tillämpningsregler. Men för att uttrycka mig enkelt och övergripande svara på de återkommande frågorna.
Grundprincipen för ”ekonomisk verksamhet” är ”syftet”. Alla som har en travhäst kan givetvis med gott samvete säga man har den ”i syfte” att göra vinst. Tidigare tillämpningsregler var att om man hade hästen i A-träning uppfyllde man kravet. B-tränarna har ju dock känt av Skatteverkets hårdare inställning under flera år. Det krassa problemet är dock sannolikt att Skatteverket insett att typ ingen travhäst någonsin går med vinst. Så det är det här man kommer reda upp.
Bolagsformen 
Det är totalt irrelevant i vilken bolagsform hästägandet bedrivs. Det är syftet som är poängen. Man måste kunna uppvisa att varje del av verksamheten uppfyller kraven för att få dra moms.
Men jag har ju två tävlingshästar, ett fölsto och en pensionär? Är det ”ekonomisk verksamhet”?
Det här kommer att klargöras. Som jag tolkat det under dessa fyra år kommer man titta på häst för häst. En överårig häst måste ut ur firman. Så har det dock varit hela tiden så har du dragit av momsen för fodret åt din gamla pensionerade valack har du helt enkelt gjort fel.
Att föda upp hästar i sig kan anses vara i vinstsyfte. Här menar då Skatteverket man kommer titta på varje häst. I stora drag har jag utgått ifrån under de tre år jag justerat min hästverksamhet för att uppfylla dessa nya regler vi alla vetat ska komma, att om jag har ett sto med en härstamning och resultat jag på objektiva grunder kan argumentera för skulle kunna lämna kommersiellt gångbara avkommor och betäcker henne med en kommersiell avelshingst så kan jag uppvisa ”vinstsyfte”. Avseende avelshingst anser jag det odiskutabelt att en avelshingst som inbringar mer intäkter än den innebär kostnader uppfyller ”vinstsyftet”. Så om stoet betäcks med en sådan, och jag har avsikten att sälja avkomman, uppfyller jag kraven.
Men betäcker du en ostammad och meritlös märr men grannens icke kommersiellt gångbara hingst kommer du anses göra det i privat syfte.
Och då den stora knäckfrågan: alla tävlingshästar?
Här uppfattar jag Skatteverkets inställning som sådan att femhundringen är för liten för att faktiskt täcka kostnaderna. Och det är ju dessvärre helt sant. En häst bara äter och skiter liksom för i vart fall 2000 kr exkl moms per månad och sen tillkommer ju en del för stall, el, varmvatten etc. Så även om hästen skulle ställas på startlinjen varje vecka under ett helt år kommer intäkterna helt enkelt inte upp i kostnaderna.
Här utgår jag ifrån man kommer titta på var och ens faktiska bokslut. Det finns hästägare som lyckas gå plus över tid. Skatteverket är tydlig med att en firma kan backa enskilt år. Men en hästägare som faktiskt kan visa att just hästägardelen gått plus över tid torde fortsatt kunna få dra momsen. Ett sådant företag generar ju faktiskt intäkter för staten då det erlägger mer moms än det drar av och förefaller obegripligt att Skatteverket skulle orsaka hinder för ett sådant bolag.
Mina kvarstående funderingar 
Dels har jag inte fått svar på frågan om vår kutym att en avelshingst inbringar majoriteten av intäkten först vid levande föl är ”tillhandahållande av tjänst.” Rent krasst har ju min hingst levererat sin tjänst vid seminlämningen eller, tveklöst, vid konstaterad dräktighet. Att det sen försvinner ett antal foster är ju en ”slumpfaktor” min hingst inte kan råda över.
Jag är vidare aningen oroad över ordningen med uppfödarpremier. Försäljningen av ett föl/unghäst är ju solklart försäljning av en vara: du får min häst mot att du betalar mig 100.000 exkl moms, vilket innebär att jag får en intäkt om 10.000 kronor mer än fölet kostade mig att ta fram. I den kedjan torde jag uppfylla alla krav.
I praktiken kommer jag dock sannolikt sälja fölet för lite mindre än det kostat mig att ta fram för jag säljer till en bra tränare så jag tror jag kommer få tillbaka pengarna genom uppfödarepremier om några år…. Det här tankesättet är jag riktigt oroad för vad Skatteverket kommer ha för åsikter kring. Utifrån detta perspektiv tror jag det vore gynnsamt med slopade, eller i vart fall rejält sänkta, uppfödarpremier och lägga de pengarna på prispengar istället så fler hästägare faktiskt kan gå med vinst.
Summa summarum 
Alla måste gå igenom varenda häst och ha stenkoll på vad varje häst kostar och vad den inbringar. De som går back över tid måste ut ur firman och bli fritidshästar. Kvar i bolaget får endast hästar som på objektiva grunder kan anses ägas i ekonomiskt syfte vara.
Ja, det blir en väldig smäll mot svensk travsport. Men det vi har pysslat med under många år har varit konstgjord andning. Vi är enda hästverksamheten i landet som kommit undan med skattelättnader för vår hobby. Alla ridhästar betalas med surt skattade pengar och för dem kan ingen moms för kostnader dras. Svensk hästsport blir helt enkelt jämställd nu. Alla kan behålla sina hästar och göra vad de vill med dem. Men de som faktiskt inte bär sig ekonomiskt kommer heller inte anses ägas i ekonomiskt syfte utan som fritidssyssla.
Det kommer naturligtvis påverka väldigt många hästägare och därmed många A-tränare. Största skillnaden blir dock för A-tränarna själva. Idag tros ungefär en tredjedel av de A-tränade hästarna ägas av A-tränarna själva och dessa får alltså inte dra momsen för sina egna hästar. Jag ryggade till rejält i soffan när Travtränarnas Riksförbund citerades i media att de sagt att ”det här primärt är en fråga för Travhästägarna, men det handlar ju förstås om tränarnas kunder också.”
Nej, det handlar inte om tränarnas kunder eftersom många av dem faktiskt är sina egna största kunder. Om Nurmos, Goop eller Wahlman inte får dra momsen på ett par egenägda hästar när de har 100 fullt betalda orsakar ingen konkurs. För alla dessa småtränare som äger hälften av hästarna i stallen själva innebär det just konkurs. De får inte längre lyfta momsen på någon av kostnaderna hänförliga till just dessa hästar. En seriös företagare har ju givetvis koll på vad varje häst i verksamheten både kostar och inbringar. I praktiken tror jag inte många travtränare haft det. Det är en praktiskt lagd bransch fylld av överlevnadskonstnärer.
Att alla hingstägare, större ägare och uppfödare samt andelshästförmedlare förberett sig för detta i åratal utgår jag ifrån. Men jag tror vi kommer se en kraftig devalvering av antalet A-tränare kommande år. Dels på grund av att en del hästägare drar ner. Men främst för de längre inte kommer ha råd att fortsätta äga så många hästar själva.
Effekten blir troligen att vi kommer ha en mindre, men betydligt mer professionell sport, och sen en stor hög glada amatörer. Min största frustration är att hela ST-organisationen, med främst Travhästägarna, Travtränarnas Riksförbund och ASVT i spetsen, stått till synes totalt nonchalanta inför detta. NÄT, den utbrytande hästägarorganisationen, förtjänar definitivt en släng av sleven också. Här hade funnits något konkret den organisationen hade kunnat ta tag i när alla andra uppvisat sån flathet. Svensk travsport skulle kunna klara denna omställning. Men det kräver en rad handlingskraftiga åtgärder. Jag ser dessvärre inte alls den potentialen inom dem idag.

Vad innebär det om Skatteverkets ställningstagande går igenom?

Idag kom så den sen fyra år tillbaka väntade informationen att moms på travhästägande inte längre är avdragsgillt. För den som hängt med är det väntat. Nu är det ett utkast vilket ST ska bemöta så ännu kan det bli lite bättre. Men det idag publicerade är helt enkelt ungefär exakt vad som uppenbart är Skatteverkets syn på saken. Vissa saker kommer att kompletteras med tillämpningsregler så hur Skatteverket kommer tolka enskilda situationer vet vi inte. Det kommer bli måste tvister kring vart gränsen för näringsverksamhet går.

Kort bakgrund
I den så kallade Bastovadomen 2016 klargjorde EU att travhästägande inte uppfyller kriterierna för att vara avdragsgillt för moms. Det här innebar att Sverige implementerat EUs momsdirektiv fel. Därav blev det fart på landet Sverige, med sin myndighet Skatteverket i spetsen.

I klartext är problemet att ekonomin i den svenska travsporten är för dålig. Hade fler hästar gått med vinst hade troligen inte problemet funnits. Men med en kostnadstäckning på ca 24-30%, lite beroende på hur man räknar, går så oerhört få travhästar ens break even att vi har svårt att argumentera för att vi köper en travhäst i vinstsyfte.

Vad är moms?
Mervärdesskatt är en skatt på de flesta varor och tjänster. Normalt sett är den 25%. Poängen med moms är att som momsreggad kvittar man erlagd moms mot ingående. Utgångspunkten är ju dock att det är en skatt och ska således bli en intäkt för staten. Det är således helt stick i stä med momsens syfte att den momsregistrerade ska tjäna på att vara det. Vilket de facto är fallet för de flesta travhästägare. Vi bildar ju bolag vilka vi momsreggar just för att få tillbaka momsen vi erlägger på träningsavgiften, veterinärvården, transporterna osv.

Vilka måste fakturera med 25% moms?
I princip alla en travhästägare köper en tjänst av: tränaren avseende såväl träningsavgiften som transporterna och utrustning, veterinären för sitt arbete som ST för boxhyran på tävlingsdagar. Och såklart säljaren av själva hästen om den ägs i en firma.

Vad innebär det för olika bolagsformer?
Det är mångas fråga, men frågan är egentligen fel ställd: allt handlar om syftet och hur verksamheten ser ut. Skatteverket är både detaljerad och fluffig men för att svara på mer specifika frågor försöker jag reda ut det utifrån på vilka sätt vilka hästar ägs.

Alla HB eller KB bildade enbart i syfte att äga en eller ett fåtal specifika hästar ihop kommer få mycket, mycket svårt att uppfylla kriterierna för att få dra av momsen.

AB bildade i rent syfte att äga travhästar finns i princip inte. Av det enkla skälet att det inte går ihop sig. Så för varje AB måste de uppvisa att även hästägardelen bedrivs i vinstsyfte. Annars får inte momsen dras för kostnaderna just för det.

Uppfödningen har ett långt, eget stycke i ställningstagandet så för uppfödare och hingsthållare går det att läsa sig till vad man behöver uppfylla för krav för att få dra momsen.

Handel med hästar är ju momspliktigt. Så kan man uppvisa man ”handlar” med hästar torde ju syftet vara uppfyllt.

I klartext: vilka berörs hur?
Alla andelshästar, eller kompisgäng som bildat bolag i syfte att äga en eller några travhästar, ägda i HB/KB i syfte att äga någon enstaka travhäst kommer inte få dra momsen. De får alltså närmare 25% högre kostnader varje månad. Och vanligtvis 25% högre inköpspris då alla större uppfödare fortsatt kommer vara momsregistrerade.

Bolag som bedriver handel, uppfödning och tävling med travhästar i så pass stor omfattning att Skatteverket bedömer verksamheten de facto bedrivs i vinstsyfte kommer få fortsätta dra momsen.

Tränarna som äger sina egna hästar kommer inte få dra momsen på kostnaderna för dem. Tränarna måste fakturera kunderna exklusive moms men får inte bara stuva in kostnaderna för sina egenägda hästar i bolaget.

Sammanfattningsvis
Skatteverket går tillbaka till mervärdesskattens syfte. I Bastova klargörs att vissa delar av verksamheten kan vara momspliktig men inte andra. I ställningstagandet klargörs att exempelvis överåriga valacker eller ston som ej längre verkar i aveln inte är avdragsgilla för moms. Så man kan få okej på att dra momsen på vissa av sina hästar men inte andra. Det ställer således stora krav på varje bolags egna bokföring.

Vad innebär det i rena pengar?
I en bransch där vi redan löper sådan brist på kunder att andelshästar, en skapelse enkom för att kunna dela på kostnaderna, gynnas givetvis inte av att det blir ännu dyrare. Skillnaden i pengar per år blir ungefär 50.000 kronor per häst i a-träning. Betalar en hästägare idag årligen 140.000 i träningsavgifter, 20.000 i veterinärkostnader blir det 40.000 kronor mer i moms på de två posterna. Utgår vi därefter ifrån att hästen gör 10 starter per år, reser i snitt 15 mil till varje bana á 40 kr milen och springer in i snitt 10.000 per start ger det följande merkostnader:
30 mil x 40 kr = 1200. Moms 300.
10 anmälningsavgifter och 10 boxhyror á totalt 400 kr = 4000. Moms 1000.
10 utselningsavgifter och traktamenten á 800 = 8000. Moms 2000.
Körsvensprovision om 15% = 1500 X 10 starter = 15.000. Moms 3750.

Så totalt sett ökar de flesta andelshästar/kompishästars ägares kostnader, om man äger en högst medelgod travhäst enligt ovan beräkning med 47.050 kronor. Varje år. Och givetvis runt 40.000 under uppträningsperioden och varje veterinärbehandling blir ju 25% dyrare.

Köper man en ettåring för 100.000, tränar upp den under två år och den sen springer in totalt en halv miljon under fem år tills den sen slutar tävla (vilket förvisso endast ungefär 8,4% av hästarna ens klarar, och oklart om deras snittpris var blott 100.000 som ettåringar- men vi försöker vara lite positiva), så innebär det att hästen inte kostar i runda slängar 1,6 miljoner utan 2 miljoner. Ungefär den kostnadsökningen, i ren skatt, innebär detta förslag för alla som inte bedriver sitt travhästägande affärsmässigt om Skatteverket klubbar igenom detta.

Jag vet inte om detta blir dödsstöten för svensk travsport. Jag vet faktiskt inte riktigt om det spelar så stor roll om en tjugondel i en häst kostar 800 eller 1000 kronor i månaden. Men för dessa kompisgäng som äger kanske tre hästar ihop, fördelat på 5-6 personer blir det ju en hel del pengar. Kanske minskar alla dessa ner med någon häst. Tränarna kommer inte få dra momsen på hästarna de själva äger- det var ju själva poängen med Bastova. Här tros runt en tredjedel av alla A-tränade hästar de facto finnas. Det blir ju ett enormt dråpslap för alla små och medelstora tränare.

Jag tror inte detta dödar sporten. Men det kommer rensa ut rejält. Det kommer bli en mycket tydligare skillnad på bredd och elit. Färre hästar och färre tränare klarar sporten i sig. Men jag är väldigt oroad för om vi har en ST-organisation som klarar av att rätta munnen efter en förändrad matsäck.

Propulsion: vad blir straffet för Redén?

Mångas stora fråga är ju kort och gott: vad riskerar Propulsions tränare för straff?

Jag kommer tyvärr inte kunna leverera något svar alls. Det är helt enligt alldeles för mycket vi inte vet nu. Men jag kan försöka lista ut vad som torde bli målets centrala delar, vilka knäckfrågorna torde vara och vad straffskalorna för de olika yrkandena är samt berätta ungefär hur en process i STAD och sedermera ÖD ser ut.

En passus i all källhänvisning är att vissa regelverk kan ha skrivits om under åren. Förbudet mot nervsnittning kan således ha omfattats av annan paragraf vid något tillfälle under dessa fem åren osv. Den formalian överlåter jag med varm hand åt dem som får betalt för att göra det här. Jag ska bara försöka vägleda lättbegripligt.

Processen
Först och främst är de fråndömda prismedlen inte ett straff. Dessa är en ren och skär resultatkorrigering. Även det även klargörs i antidopingreglementet.

När ST anser det fastställt att en häst tävlat i strid mot antidopingreglementet sänder ST omgående faktura på pengarna om de redan utbetalats. I det senaste målet jag hade sände ST fakturan en hel vecka innan vi ens fått utredningen och den förföll dagen innan utredningen till slut kom oss tillhanda. Både jag och klienten fann det givetvis väldigt märkligt och bad om anstånd att få betala tills STAD faktiskt meddelat sitt beslut. Det var inga problem i sig.

Efter att jag fått utredningen fick jag ingen direkt sista dag att inkomma med min klients inställning. Efter en vecka frågade dock ST om jag hade något svar på g och jag svarade efter två. Kutym inom rättsväsendet är att man har två eller tre veckor på sig. I detta fall, under Coronatider, frågade ST om min klient accepterade att STAD handlade ärendet endast genom skriftväxling, vilket vi accepterade, och beslutet kom fyra veckor efter att jag inkommit med klientens inställning.

I Redéns fall lär det inte bli endast skriftlig handläggning utan målet är så komplicerat att det sannolikt föregås även av muntlig förhandling. Redén och hans ombud lär ha fått ta del av utredningen i slutet av veckan, kort efter presskonferensen, och inom ett par-tre veckor ska de då gå igenom vad ST yrkar på och vilken bevisning de anser sig ha. Den får de då möjlighet att bemöta. Detta ärende torde prioriteras av STAD så om ungefär en månad borde muntlig förhandling äga rum och därefter brukar besluten komma rätt så fort. Inte som i allmänna domstolsväsendet där det kan dröja både tre och sex veckor.

Vad är det då som har hänt steg för steg?
I enlighet med ST:s karenstid- och förbudslista är nervsnittning förbjudet.
Detta är egentligen lagtext. ” Ett djur som tränas för eller deltar i en tävling eller ett prov får inte utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som kan påverka djurets prestationsförmåga eller temperament.” (Djurskyddslagen (2018:1192) 3:2). Vad lagstiftaren sedan avser exakt med “dopning eller andra otillbörliga åtgärder…” klargörs i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om dopning m.m. av djur vid träning eller tävling; beslutade den 11 januari 2005 (DFS 2005:1 Saknr L 13) 2:4: “En häst som har nervsnittats, eller på annat sätt gjorts bestående smärtokänslig i ett ben, får inte tränas för eller delta i tävling på tävlingsbana.”
Och i ST:s reglementen, bland annat i Antodopingreglementet, klargörs att det är tränaren som är ansvarig för att reglementet följs:
Här ovan är kedjan där det klargörs att nervsnittning är förbjudet och att det var Propulsions ansvarige tränare att säkerställa att hästen han startanmälde inte var det.
Vad kommer ST yrka på?
ST har alltså meddelat att de inte kommer yrka på uppsåt. Utifrån vad de sa på presskonferensen, att köparen haft informationen tillgänglig både före köpet och tillsänts den både av ST och USTA kommer de troligen yrka på att Redén begått brott mot Antidopingreglementet § 10.
Påföljder
Vi får då gå till antidopingreglementet § 12 för påföljder. Och här verkar det då som att de kommer yrka på oaktsamhet eller möjligtvis grov oaktsamhet. Det är en rejäl skillnad i påföljd så Redéns ombud kommer garanterat orsaka hetta om öronen på ST när ST då ska försöka bevisa att Redén verkligen levererats informationen men inte brytt sig om den, alternativt inte förstått den men då borde ha tagit reda på vad det innebar.

Absoluta minimistraff för tränare vars häst tävlat i strid mot antidopingreglementet är böter om 10.000 kronor. Så lågt utdöms väldigt sällan utan då har verkligen tränaren, genom en väl sammanhängande kedja av händelser, lyckats styrka att den gjort allt i sin absoluta makt för att felet inte skulle ske. En olycklig kontaminering av någon medicin. Eller, senaste beslutet från STAD: hästen Malkins extremt olyckliga, mycket lilla rest av cortison, påträffad hela tio dagar efter att karenstiden gått ut och tränaren kunde i varje del i kedjan visa på att hon inte varit det minsta försumlig.
Knäckfrågorna
Utöver vilken bevisning nu ST kommer anföra, och hur Redéns ombud bemöter den, torde den stora knäckfrågan vara det stora antalet lopp. Vid de flesta brott mot antidopingreglementet handlar det om enstaka start eller händelse som upptäcks i relativ närtid till när brottet begicks. I detta fall handlar det alltså om 45 tävlingslopp vid, vad jag förstår, 38 tillfällen. Propulsion tävlade ju vid några tillfällen flera gånger på samma dag. Hur bedöms detta enorma antal brott? Normalt sett straffas återfallsförbrytare hårdare men samtidigt tillämpar vi straffrabatt i Sverige. Åker man dit för flera brott samtidigt så rabatteras dem. Det är fullständigt omöjligt att sia om hur STAD ser på detta och är givetvis helt avgörande för det slutliga straffet. T.o.m. i antidopingreglementet nämns att bötesbeloppet ”normalt sett ska uppgå till 1% av inkörda pengar i snitt per år den senaste 36 månaders perioden och 10% av förstapriset i aktuellt lopp.” Inte ens reglementet utgår alltså ifrån att en så extremt omfattande situation som 45 lopp samtidigt skall ske. En annan väldig knäckfråga är hur Redéns inkörda pengar ska beräknas? Med eller utan Propulsions insprungna? Det gör ju en hel del på snittet under de senaste tre åren. Och en annan är hur Redéns “privattränar-uppdrag” för ägaren Stall Zet ses. Jag är inte helt klar över ägarbilden och vilka uppdrag Redén formellt haft för bolaget under åren. Vid tiden för när Propulsion debuterade i Sverige stod det i vart fall “ägare: Stall Zet (Daniel Redén)” i programmen. Idag är Redén, såvitt jag förstår, vd för bolaget. Med en vd-titel kommer en del juridiskt ansvar.
När straff utdelas måste man jämföra. Det känns ofta hemskt för brottsoffer att ens lidande jämförs med någon annans och domstolen sällan anses vara det värsta på skalan. Men domstolar är extremt försiktiga med att utdöma maxstraff. För några år sedan avgjordes ett mål där en tränare anlitat en icke veterinärutbildad person att utföra en ledbehandling. Det fanns uppenbarligen ett uppsåt och ST yrkade på maxstraffet, vilket i det fallet var böter om 200.000. STAD, vilket sedermera fastställdes av ÖD ansåg det dock oskäligt och nöjde sig med 100.000.
Fallen Nils Enqvist och Fabrice Souloy var båda med uppsåt så de påföljderna är inte jämförbara.
Slutsats
Det är alldeles för många frågor vi inte vet svaret på för att jag ska vilja gissa ett utfall. Om dock ST övertygar STAD att Redén haft tillgång till informationen under hela denna tid men helt enkelt inte läst den, alternativt läst men inte förstått och heller inte kan visa att han gjort allt som han rimligen borde ha gjort för att faktiskt försökt förstå, blir min gissning att man bedömer brottet i sig som oaktsamhet men antalet tillfällen och den långa tiden gör att det totalt sätt resulterar i grov oaktsamhet. Då är maxstraffet indragen licens, eventuell i kombination med tillträdelseförbud, i minst sex månader och högst 5 år samt böter om högst en miljon kronor.
Vid det fall advokaten gör skäl för sitt arvode och får ner det till oaktsamhet av normalgraden är maxstraffet en miljon i böter och kör- och/eller anmälningsförbud, eventuellt i kombination med tillträdelseförbud, i upp till ett år.
Att stanna vid det strikta tränaransvaret och minimistraffet håller jag inte helt sannolikt utifrån antalet fall och att både USTA och ST påstår att informationen skickats till Redén i samband med importen. Påstår båda organisationerna det borde åtminstone någon av dem kunna styrka det genom exempelvis ett skickat mail.
Överklagande 
Oavsett utfall lär minst ena parten vara missnöjd och överklaga till ÖD. Även ÖD lär sammanträda fysiskt så det kommer dröja till efter jul- och nyår innan slutligt besked finns.
Begära överprövning i domstol 
Som jag redogjorde för i bloggen Propulsion: kommer domstolen ta upp frågan om kravet på återbetalning av prispengarna? kan Redén vända sig till domstol. Jag kan dock inte riktigt se hur han skall få till stånd att en domstol upphäver beslutet om det fattats formellt rätt. Att det skulle gå att överklaga på materiell grund torde vara långsökt. Rent generellt tar inte allmänna domstolar upp ärenden kring dopingdömda idrottsmän.
Ytterligare repressalier 
Processen innebär dock avsevärt värre risker än böter och avstängning från löpkörning. Det här är ett brott mot djurskyddslagen. Dock är det fortsatt viktigt att vara väldigt tydlig med att nervsnittningen inte utfördes i Sverige. Det torde även vara mycket svårt att påvisa ett lidande för hästen. Hästen har under dessa nästan fem år startat 58 gånger och sprungit in nästan 34 miljoner. Det gör ingen lidande häst. Att vi alla håller huvudet väldigt kallt där torde vara det viktigaste när allmänheten ska avgöra sin syn på svensk travsport efter det här och vad vi, svensk travsport, anses ha gjort mot hästen.