I veckan skrev Sulkysport att Föreningen Svenska Hingsthållarna vill sänka gränsen från att en hingst får betäcka högst 150 ston per år till högst 100. Artikeln är låst men för en mindre kostnad kan den låsas upp och läsas här: https://sulkysport.se/fler-hingstar-maste-fa-chansen/
Inom all avel finns begränsningar för att inte få så kallad ”matadoravel”- en för liten genpool. Man vet att inavel ökar riskerna för defekter och i all sund avel har man därför diverse begränsningar för att hålla rasen, eller arten, så frisk och sund som möjligt. Gränsen om 150 ston per hingst inom varmblodsaveln har funnits så länge jag kan minnas och den gränsen är från en tid då det betäcktes betydligt fler ston än vad det görs idag så det är definitivt rimligt att ta upp frågan på bordet.
Föreningen menar i artikeln att en begränsning till 100 ston skulle innebära att fler hingstar fick chansen.
I fjol i Sverige löste 142 hingstar svenskt betäckningsbevis och de betäckte tillsammans 3125 ston. Det, och allsköns annan info, finns på ST:s hemsida: https://sportapp.travsport.se/breeding/search?category=HB&breed=V. Fem stycken betäckte full bok, dvs 150 ston, en 134 och ytterligare nio 50-99 ston. Det är rimligt att anta att just spannet 7-15 på listan, de med 50-99 ston, skulle gynnas och vara dem som i huvudsak slåss om de då 284 extra stona vilket innebär att topp 5-6 förvisso skulle minska sin andel från att stå för 30% av marknaden till 20 men topp 15 skulle troligen fortsatt stå för närmare hälften.
Vi har idag en helt annan avelsmarknad än vi haft på många årtionden. Idag är fyra av de sex mest populära hingstarna svenskfödda! Det är en overklig vändning om man tittar tillbaka bara 10 år. Ytterligare en, Nuncio, köptes som unghäst och i huvudsak för tävling. Blott en, Googoo Gaagaa, är köpt till Sverige för avel.
En begränsning för dessa 5-6 topphingstar kommer givetvis leda till ökade levande föl-avgifter. Tappar hingstägarna 33% i intäkter samtidigt som efterfrågan är dubbelt så stor som begränsningarna tillåter kommer givetvis hingstägarna justera priserna. Annars hatar de helt enkelt pengar. Det kommer skapa en än större segregation då ännu färre kommer kunna vara med och försöka skapa sig konkurrensdugligt material redan på fosterstadiet. De mest populära hingstarna kommer i ännu högre utsträckning få det bästa stomaterialet och resultaten 11 månader senare kommer i ännu högre omfattning vara de som hamnar hos de bästa tränarna.
Vill vi ha en import av avelshingstar är det här dödsstöten. Den senaste lyckade investeringen av en avelshingst är alltså Googoo Gaagaa. Hade han förvärvats om begränsningen legat på 100 ston?
I egen sak hade jag de senaste åren sannolikt varit en av vinnarna om det varit begränsat till 100 ston. Min egna Flocki, stadigt ca 15:e populärast i landet, hade troligen fått fler ston. Dock hade just Flocki över huvud taget inte importerats om dessa regler funnits då 100 betäckningar redan är tingade för att ens finansiera köpet och begränsas han nästa år till 100 ston kommer han helt enkelt inte finnas tillgänglig för allmänheten utan endast för betäckningsrättinnehavarna. En situation som skulle leda till att hingsten sannolikt skulle säljas i sin helhet.
Om vi dock lägger själva genpoolen åt sidan så tycker jag detta är ännu ett förslag i mängden där man inte attackerar det verkliga problemet. Problemet inom svensk travavel idag är att det kostar väldigt många pesetas att få fram ett föl varför allt färre ”vanliga” människor med ”vanliga” ston betäcker. Vi har en hingsthållar-marknad där en ensam aktör, Menhammar, managerar fem av de sex mest populära hingstarna. Menhammar har vad EU skulle definiera som ett quasi-monopol. Nu är det inte otillåtet att vara framgångsrik- men det ställer en rad krav på aktören. ”Ska man vara stor måste man vara snäll” liksom.
Vi har ett problem att färre vill vara hingsthållare och allt färre vill bedriva stuteri med ston och föl. Vår största aktör inom hingsthållning slängde i fjol ut alla inackorderade märrar. Man ska stå för ca 25% av hingsthållningen men man behöver inte ha inackorderade ston? Här skulle kanske nån regel kunna diskuteras istället. Samtidigt betäcker deras hingstar långt mer än 150 ston då de har fulla böcker i fler länder. Sina egna ston behöver diverse ljusterapier för att komma i brunst redan i februari så det bara är en tidsfråga innan något föl föds på fel sida årsskiftet för att hingstarna ska kunna beta av dem då för att sen istället användas i övriga Europa.
Vanligt folk tror det är helt normalt att betäcka i februari-mars och får panik över om märren inte tar sig förrän i maj-juni för de stirrar på Menhammar och USA och tror plötsligt det är helt normalt med föl födda i februari i Sverige. Det är det inte. De stona är manipulerade till att komma i brunst flera månader tidigare än vad naturen tycker är lämpligt och utifrån de studier jag sett syns det glädjande nog ingenting som säger att en avkomma född i februari presterar bättre som unghäst i Sverige än en som är född i maj.
Samtidigt vägrar vi reglera att en svenskfödd häst faktiskt ska vara född i Sverige. Och importerar fryst semin från världens alla hörn. 17 hingstar i fjol betäckte över 20 ston bara med fryst.
Förutom diskussionen om hur genpoolen ska hållas bred och därmed sund tycker jag helt enkelt svensk travhäst-avel har en rad andra utmaningar att angripa. Frustrationen är som vanligt att jag inte förstår vad sporten vill. Jag vill i vart fall ha en bredare sport. Inte på något sätt begränsa för eliten. Det är vackert att några plöjer in fler miljoner per år än vad jag kommer kunna göra på en livstid och det är inspirerande att en handfull tränare är jäkligt mycket bättre än oss andra.
De fattiga kommer alltid att vara fattiga. Men vi måste ha en bransch där en helt vanlig medelklass inte exkluderas redan när märren ska först över huvud taget stallas upp på ett stuteri och sen bokas till en hingst.