Det här är eventuellt min sista blogg i ämnet för Sörmlands travsällskaps styrelse satte spiken i kistan för mitt engagemang för travsporten. Får många frågor hur det går med det där: lämnade in stämningsansökan om att tingsrätten ska fastställa uteslutningen som ogiltig pga saknar grund och skedde i strid med stadgarna för tre veckor sen så deras svar borde väl komma any day. Sen blir det ett förtalsmål också men avvaktar lite. Kanske kommer lite nya, härliga uppslag i detta mål att ta med också. Är öppen för exakt allt här.
Hursomhelst. Det hände lite för mycket kring problem- och lösningsbilden senaste veckan för att inte sammanställa lite grejer en (kanske sista gång).
ST’s vd, just nu tillika ATGs vd, Jörgen Forsberg var ute i Travronden med lite synpunkter på hur skutan ska vändas. Jag tänker att vi krasst börjar med att konstatera fakta: de senaste ca 25 åren har antalet tävlande travhästar drastiskt minskat, antalet personer som tränar travhäst- med alla licenstyper- har kraftigt minskat och antalet personer som äger en väsentlig del i en häst har kraftigt minskat. Med ”väsentlig del” avser jag personer som i vart fall totalt äger en 25-33% av en travhäst. Andelsägande är toppen på så många vis med det behövs 20-40 personer för att kompensera en enda amatör som har en eller två hästar som hobby. Huruvida spelandet på trav ökat eller minskat kan ekonomer diskutera i oändlighet: jag dristar mig till att påstå att nedgång sker även där. I synnerhet om vi beaktar inflationen.
Sen jag kom tillbaka till travet för 14 år sen, efter nåt decenniums mindre intresse pga karriär inom helt annat, har jag gått igenom ett gäng olika faser. Jag skulle ju fortfarande kunna ”tycka” att folk som är för dåliga på att träna häst bara ska bli bättre på det. Jag skulle kunna ”tycka” att folk bara ska ”våga tävla”, ”tycka” folk bara kan starta oftare… ”Tycka” folk borde fatta att en häst som kostar 20.000 i månaden för att skötas och tränas av annan borde ”fatta” att det med garanti är en förlustaffär, om hästen ens kommer till start ibland, och ”fatta” att ”hobbies kostar pengar”.
Det står exakt alla fritt att ”tycka” exakt allt det här och hundra andra saker. Faktum är att strategin inte är gångbar utifrån att det stadiga raset av människor som äger travhäst fortsätter. Uppenbarligen ”tycker” kunden nåt helt annat.
Tror det var ungefär 15 år sen nu som Johan Lindberg, då generalsekreterare för ST, höll ett föredrag på Örebro travsällskaps årsmöte om vikten av att få vinna lopp ibland var vad som närde viljan att skaffa nån mer travhäst. Själv skrev jag en krönika för 10 år sen om att ingen annan sport inte har divisioner för sina deltagare. Travtränarna själva hade förstått redan 2016 att amatörerna inte tyckte det var skitkul att ständigt behöva möta landslaget.
Idag är ”divisioner” på allas läppar. Stortränare, småtränare, hästägare, uppfödare, hingstägare… Inom alla grupper förstås vikten av att människor måste kunna få delta på sin egna nivå för att de ska kunna tycka det är kul. Parallellt med att antal småtränare och amatörer minskar har de större blivit än fler och än större. Som alltid när regimer kollapsar: det är medelklassen som får helvetet. Får nån trött invändning ibland att ”travet har alltid haft dominanter”. Ja, smart ass: men på 90-talet hade vi TVÅ dominanter med 100-150 häst, Stig H Johansson och Olle Goop, och vi hade dubbelt så många hästar och tränare totalt. Idag finns väl i vart fall 10-15 tränare med 100 hästar och det i en sport med hälften så många hästar. Och även dessa stora inser att det här inte funkar: något måste göras NU.
Parallellt med att Jörgen Forsberg ”tycker” vi ska ”våga tävla” går Daniel Redén ut och påtalar att många banunderlag gör hästarna halta. Även detta har travtränarna påtalat under i vart fall de 10-12 år jag härjat runt i travdebatten: lägg fokus på att få våra tävlingsbanor skonsamma så inte hästarna blir halta av att springa på dom.
En tredje sak som sker samma helg är att random delägare i nån häst på Twitter konstaterar: ”jösses vad dyrt det är att tävla. Resa, boxhyra, kollektivavtalstadgad utselningsavgift, uppsittningsavgift och provisioner…”
Ja du, Forsberg, och övriga makthavare: ni känner inte själva att det är dags att sluta ”tycka” så förbannat mycket utan fejsa lite riktig verklighet istället?
Dock är det senaste stycket pudelns kärna i problemet. Organisationsstrukturen. Ingen kan göra någonting alls. Jag får till mig allsköns varianter på hur den svenska travsporten kommer bli om en 10 år innan den slutligen avlider helt. Men Mommert kommer inte köpa Jägersro eller Ström Solvalla. Tyvärr. För det hade varit enormt spännande!
Roten till alla problem är att landets travbanor är suveräna och de som sitter på all makt inom ST. Sällskapen är ideella föreningar, vilket till sin natur dött ut som styrmodell i Sverige sen några årtionden, vilket leder till utbredd korruption och mer egenintressen än intressen för att verka för travsporten. Finns ju t.o.m. en och annan styrelseordförande som över huvud taget inte äger travhäst. Hur är det ens möjligt att såna kan få bli ordförande för travbanor? Men sånt är möjligt i den här organisationsstrukturen.
Det som kommer hända är att det sista som består av svensk travsport är alla travbanor och ATG. Men det kommer inte springa så många travhästar på banorna utan styrelseledamöterna får kränga spån och andelsspel till ridhästar istället och anläggningsarbetarna harva ridbanor och flytta bänkar till konferenser. Ett fåtal ekonomiskt välbärgade människor med enorm kärlek till travsporten kommer mötas inbördes ibland. Sannolikt med hästar tränade och körda av en liten, liten klick privattränare och privatkuskar. Eller så har de alla lyft blickarna mot Frankrike eller USA istället. Om de ens finns kvar. De är inga ungdomar längre.
Antalet betäckningar i år kommer av allt att döma rasa. Orden ”halveras” har nämnts från flera håll. Det i sig är dock inte katastrofalt. Det går att importera hästar. Frågan är bara vem som ska äga dom?
ST’s ordförande Källström gjorde ju nån uträkning att sista travloppet i Sverige körs år 2053. Några andra har räknat och kommit fram till att det kommer ske långt tidigare. Faktum är att om jag uppnår svensk medellivslängd kommer jag få uppleva det. Jag kommer i så fall sitta på hemmet och läsa studentuppsatser som förklarar hur den stora, svenska folksporten trav dog ut. Kommer finnas mängder av områden att angripa det ifrån.
Hur slutar jag med trav men behåller alla hästarna? Det är den enda frågan som malt i mitt huvud dag som natt sen Sundbyholms bisarra årsmöte. Jag älskar varenda en i stallet och bryter ihop över tanken på att inte ha dem i mitt liv. Men tyvärr var 7 april spiken i kistan för allt mitt hopp om svensk travsport. Att det ens KUNDE ske. I mitt Sverige. Min stolta demokrati och rättstat. Det kommer av rättsväsendet konstateras vara fel. Men det spelar ingen roll. Det KUNDE ske. Trots STs medvetande och försök att förhindra. Men just inom den svenska travsporten har inte förbundet några som helst mandat att styra travbanorna. Hur absurt och lagvidrigt de än agerar.