Månad: april 2021

Inom travet, där vi avlar för prestation, ramlar vi lätt in på blodslinjer, exteriör och prestationer. Och självklart: det är viktigt. Men bortsett från Flockis allt det där är han ju världens bästa häst. Hästen jag har som kommunikationsmedel för en av dem jag är god man åt. En mycket svårt sjuk tjej som har svårt att kommunicera. Men med bilder på Flocki bara ler hon. Hästen jag tar med vänner och familj, unga som gamla, att ge morot till. För alla har vi ju haft en barndomsdröm om en svart hingst. Och Flocki uppfyller dem alla.

Varenda stoägare känner likadant för sitt sto. Som häst. Jag känner så för varenda sto jag äger. Kring varenda häst finns en historia. Varenda häst är en skapelse av en människas drömmar, förhoppningar, stenhårda arbete och stora ekonomiska insats. Därför värdesätter jag varenda sto som bokas oerhört högt. Det är ett privilegium att de väljer just min hingst. Här kommer nu historien bakom My Silver Lining:

Året var 2015 och jag höll på att starta upp ett andelshästkoncept hos en stor tränare. På Elitauktionen skulle vi köpa en häst. In i ringen kom en i princip perfekt märr med nummer 42. Med Muscle Massive som far och samma möderne som Oasis Bi och Robert Bi åkte näven i skyn och My Silver Lining ropades in för 130.000 kr.

• 

Andelarna såldes slut på mindre än en månad.

I augusti åkte ”Silver” på inkörning. Hon var en bestämd dam som bjöd på alla tricks i sin bok. Men så småningom började allt gå som på räls för vagn. Hon kvalade redan i maj som treåring och debuterade kort där efter. Det ändade med galopp och veterinärkoll och därefter gick ingenting som på räls igen.

Efter tränarbyte i augusti uppdagades två mycket allvarliga förslitningsskador och operation krävdes. I juni som fyraåring comebackade hon och kommande år vann hon tre lopp. Men sen började halsen trilskas… Ny operation och när Silver väl kom tillbaka var hon nu helt enkelt för bra för vad kroppen klarade. På valborgsmässoafton år 2020 fattades beslutet att karriären nu var över.

• 

• 

Vi alla hade ju känt under lång tid att slutet ändå låg på lut. Så redan året innan gick 10 av hennes delägare ihop och köpte en andel i Flocki. Några dagar in i maj hämtade jag henne och körde till Gocksta. Jag har dragit dit några hästar nu men ingen har stött på samma reaktioner som Silver gjorde. Anne-Sophie och Sandra stod med stora munnar och ba ”oh lord! Vilken märr!!!”

Hon var så allmänt halt och sliten men hon har alltid varit klok som en bok. Hon var så totalt avslappnad i sin nya miljö och när jag stod där och kämpade mot tårarna för det kändes som allt var över alldeles för tidigt åt hon bara sitt hö, tittade ut genom fönstret och det såg ut som att allt rann av henne. Som hon förstod att livet som tävlingshäst var över och nu skulle inte kroppen värka längre.

Vi var lite oroliga för att allmänskicket skulle göra att det tog lite tid att få henne dräktig, men icke. Nästa brunst kom två veckor senare och hon tog sig bokstavligt talat på one shot.

Sen gick allt perfekt. Silver har gnäggat mjukt varje gång hon sett mig och bara sett så harmonisk och glad ut. Tre dagar innan årsdagen för hennes sista lopp födde hon en hingst. Det var en väldigt speciell känsla att få hälsa på hennes föl. Sorry klyschan: men the circle of life liksom…

• 

Genom hela denna resa har hon ägts av samma 20 personer. 20 personer som gjort ALLT för henne. De har gett tränare och veterinärer sitt fulla mandat att vidta alla åtgärder de velat varje gång. De har drömt och hoppats och de var också helt självklara i när dagen D för tävlingskarriären var här. Och då behöll de henne och betäckte henne.

• 

Igår startades en ny era när de blev ägare till en liten hingst där namnförslagen nu redan väller in.

Det finns en story bakom varenda häst. Det här är, den väldigt komprimerade, storyn bakom My Silver Lining- mamman till en hingst efter Flocki född 27 april 2021.💞💙

//Linn

Jag behöver skingra mina tankar från misären kring att det är något allvarligt fel på min allra egna lilla häst. ST’s bestraffningsskalor känns som lagom hjärnaktivitet så här i väntan på att veterinären ska ringa tillbaka!

Inom alla sporter finns bestraffningssystem för när utövarna agerar emot sportens regler. Inom travsporten är vanliga bestraffningar att man orsakar en omstart, kör snävt eller driver för mycket och/eller för yvigt. Reglerna och påföljderna klargörs i tävlingsreglementet och i ST’s påföljdsmall. För ”vanliga” förseelser i samband med tävling är det måldomaren som beslutar om straff i enlighet med ST’s påföljdsmall.

Inom alla rättssystem måste brotten graderas. Ett visst mått av jämförelse mellan dess allvarlighetsgrad är således nödvändig. Vidare ska straffen vara så rättvisa det bara går. Här finns ingen exemplarisk modell. Men ingen har ännu kommit på en sammantaget bättre modell är en ”dagsbötermodell” och ett tillhörande straffrabattsystem. Dessa är den svenska allmänrättsliga modellen och detta är också vad ST tillämpar.

Det finns dock en del i bestraffningssystemet som går att diskutera huruvida det verkligen uppnår sitt syfte.

Påföljdsmallen är utarbetad utifrån att förseelserna rangordnas enligt en A-D-skala. Om vi tar drivningsförseelser som exempel är enstaka lätt maning för mycket en A medan en enhandare är en D. Vidare finns en tydlig mall för hur länge en kusk är ”under lupp” och kommer bestraffas hårdare om samma brott begås inom en viss tid.

I sann dagsbotsystemanda ska då straffet för brottet kännas lika mycket. Den mildaste avstängningen är tre dagar och för en kusk som har löpkörning som sitt levebröd kan en tre dagars-avstängning innebära mycket stor ekonomisk förlust både på kort och lång sikt. För en kusk som har löpkörningen som hobby, eller bisyssla till sitt ordinarie levebröd, betyder sällan tre dagar något alls. Därför blir avstängningen för samma förseelse längre för en mindre körande kusk för den ska bli lika kännbar.

Bötesbeloppen följer loppets förstapris. Därför innebär en orsakad omstart i Elitloppet ett högre bötesbelopp än de allra flesta andra förseelser: brott mot antidopingreglementet inkluderat.

Det är svårt att vara kritisk när jag inte har någon riktigt bra idé om lösning. Självklart ska brott mot regelverket innebära sanktioner men vi bör kanske åtskilja vad som innebär brott för egen vinning, brott som skadar andra och brott som kan leda till direkt fara.

Jag har inte körlicens själv och tänker heller inte ta. Jag har helt enkelt kört så mycket häst att jag är medveten om att jag är för dålig på det för att känna mig helt trygg med att jag inte skulle bli en fara för andra i korta sulkies med dålig sikt, hästar i maxfart och marginaler på millimetrar. Och här tror jag vi behöver göra en tydlig markering. Att kunna köra lopp säkert (obs: ”säkert” och inte ”taktiskt skickligt”) kräver massor av praktisk träning. Å ena sidan ska vi uppmuntra så många vi kan att vilja ta körlicens och tävla med sin egna häst. Å andra sidan måste vi då också ställa väldigt höga krav på våra utbildningar. Många licenslopp idag motsvarar inte alls vad en löpkörning är. Att volta i 5-hästarsfält för att sen genomföra två varv i 1.30-fart där positionsbyten är förbjudna för att inte idealtiden ska understigas är inte i närheten av vad ett riktigt travlopp är. Det är lika synd om kuskarna som kommer ut och tror de behärskar att köra lopp som det är om medtävlarna när dessa kuskar blir en direkt säkerhetsrisk. När dessa kuskar sen vinglar runt bestraffas de i enlighet med påföljdsmallen. Vilket, på grund av deras få körda lopp, innebär mycket långa avstängningar. Å ena sidan ska de ha samma straff men framförallt är det i väldigt många fall helt uppenbart att det som de verkligen behöver är mer övning. En övning som ska ske utanför riktiga lopp där de riskerar andras säkerhet eller ”bara” möjligheter att tillvarata sina chanser.

Här kan det inte vara någon annan är travsporten själv som måste vara ansvarig för att anordna sådana träningslopp. Avstängning i vanliga lopp: absolut. Men hur ska de som bara kört alldeles för lite häst i tävlingsliknande sammanhang kunna lära sig på annat sätt än genom att träna? Det är således en bestraffning som inte alls uppnår sitt syfte: att uppmuntra/skrämma till förbättring, utan även kombinationen med träningslopp.

Att begå ett regelbrott i syfte att tillskansa sig egen fördel, antingen genom att driva sin häst för hårt, ta flygande start eller köra så det stör en konkurrent, ska rimligtvis bestraffas hårt i ren markering och skrämselsyfte.

Den tredje delen av brott enligt min definition är de här otur/orutin-brottet så som orsakad omstart, ha kört lite för långt ut i banan utan att det inneburit direkt säkerhetsrisk eller liknande. Här slår dagens bestraffningssystem väldigt hårt mot kuskar. För någon som har löpkörning som hobby eller bisyssla, och kanske inte ens gör detta i ett bolag så oskattade pengar betalar boten utan de vackert får tas från beskattad lön, borde verkligen sporten se över bötesmodellen. Å ena sidan är det orimligt att sporten ska ha koll på vem som är beskattningsbar person och inte, och i många fall äger dessa kuskar hästarna själva så bötesbeloppen är alldeles för låga utifrån det faktum att de erhåller hela prispengen och inte bara 5-15% av den. Å andra sidan är det ett oerhört slag mot de som kör några tiotals lopp per år på ren hobbybasis. När licenssystemet gjordes om och möjligheten för dem som tidigare licensierades som lärlingar inte längre kunde välja avstängning istället för böter blev detta ett reellt problem. Ett problem jag bara helt enkelt tror sporten glömde. Det är en fråga som behöver upp på bordet.

Min uppfattning sammantaget är ungefär att vi ska uppmuntra människor att aktivera sig inom travsporten. Men att köra lopp innebär ett enormt stort ansvar för andra människor och andras hästars säkerhet så kraven behöver vara högre. Krav i kombination med möjlighet till utbildning.

På onsdag är det fullmäktige: det vill säga Svensk Travsports årsmöte.

ST är ju moderföreningen över travsällskapen och BAS-organisationerna. Rösträtten och antalet röster är fördelade enligt en rätt komplex modell. I stora drag besitter banorna runt tre fjärdedelar (där en större bana har fler röster än en mindre) och BAS-föreningarna tillsammans har ungefär en fjärdedel. I fjol fanns totalt 1300 röster fördelade på 37 röstberättigade personer. Dessutom har ST’s styrelse en varsin liten röst. Det är lika unikt i föreningar som märkligt.

Med dessa stora antalet röster fördelade på så många personer innebär det helt enkelt att något förslag i princip aldrig röstas ner. Det är helt enkelt praktiskt omöjligt att komma överens med så många så att man kan fälla något.

Eftersom föreningslivet år 2021 är i princip utdött är medelåldern på fullmäktige hög. Det är personer som sitter i styrelserna på travbanorna. Att sitta i en travbanas styrelse är i princip obetalt samtidigt som de får skit från ungefär alla håll samtidigt som deras möjligheter att faktiskt göra saker är högst begränsad då budgeten är tajt, alla vill ha mer pengar till allt och för alla större grejer måste de först få igenom förslagen i sina egna föreningar. Föreningar bestående av ännu högre medelålder där alla antingen tycker allt är för jobbigt för att sätta sig in i eller bara tyckte det var bättre förr.

Styrelseledamöterna på landets travbanor har min fulla sympati. Jag har konsekvent tackat nej till en plats själv.

Men dessa roller attraherar helt enkelt inte de tuffaste och mest kompetenta ledamöterna. De personerna kliver in i helt andra styrelser.

På fullmäktigestolarna sitter därtill ett antal personer som älskar alla tusen miljarder kafferep i Hästaportens Hus någon liten ordförandepost i en förening kan medföra. Känslan av att vara in the zone inom ST är drivkraften för en hel del av dem som sitter där. En gång i tiden engagerade de sig säkert av ädla syften. Idag är många pensionärer och kafferepen, eller allsköns ”arbetsgrupper” som det formellt heter, på HH är enda stället de över huvud taget längre känner sig viktiga på. Hela travsporten rullar runt genom tjuv och rackarspel medlemsföreningarnas representanter emellan och alla som hängt där ett tag har lite hållhakar, eller bara ryggkli att återgälda, på de flesta andra.

Det är helt enkelt normalt sett omöjligt för de som verkligen vill nåt, för de finns också, att mobilisera tillräckligt många som inte värnar mer om sin egna plats på kafferepet än travsportens bästa.

Men på onsdag uppstår en unik situation.
”Ansvarsfrihet för styrelsen” är en punkt på alla årsmötens dagordningar som vanligtvis klubbas igenom utan diskussioner. Att en styrelse inte beviljas ansvarsfrihet är ovanligt. Man måste i princip misstänkta att brott blivit begånget.

Sällan eller aldrig har det väl dock varit så fullständigt självklart att ST’s styrelse inte ska beviljas ansvarsfrihet för föregående år. Det betyder inte att de gjort något fel. Bara att medlemmarna inte här och nu kan fastslå att styrelsen gjort allt rätt.

Värt att påtala kan ju vara att vid det fall fullmäktige, fullständigt obegripligt nog, skulle bevilja styrelsen ansvarsfrihet så övergår då ansvaret på medlemmarna. Det är verkligen en viktig info att påtala för dem som ändå sitter här och nu att själv gå i god för att ST’s styrelse inte gjort något fel i Proppengate.

Proppengate fyller snart ett helt år. Det är dock knappast något vi saluterar utan skadan denna långdragna process orsakat travsporten börjar bli värre än det som faktiskt hänt.

Ärendet mot Daniel Redén, i egenskap av hästens tränare, skulle ha avverkats i STAD för närmare ett halvår sen. Vid detta laget borde det redan varit dömt och klart även i Överdomstolen (dit det med all sannolikhet överklagas då någon av parterna lär bli missnöjd med STADs beslut). Så är det icke utan det senaste halvåret har handlat om att Redéns advokat anser ST undanhållit delar av utredningen. I veckan kom då beskedet att STADs ordförande och vice ordförande avgår efter att de i ett öppet brev anför att ST brutit mot allvarliga rättsprinciper. Ett brev som STs styrelse raskt svarar något sorts blaha på.

Precis som STADs avgående ordföringar anför har Högsta Domstolen tillerkänt travsporten ett eget rättsväsende. Så är det inom alla organiserade idrotter och sporter. Fotbollens disciplinärenden avhandlas inte av en allmän domstol och så vidare. Det här omfattas av rättsområdet ”Idrottsjuridik”. Det är ingen formell gren inom rättsvetenskapen utan har växt fram genom diverse praxis. Logiskt och glasklart.

Men för att tillerkännas ett eget rättsystem måste vissa krav uppfyllas. De avgående ordföringarna hänvisar till att Högsta Domstolens i dom den 9 juli 2001, mål T 1236-99 (NJA 2001 s. 511), godkänt travsportens system med egna ”domstolar” så länge det uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav och garanterar en rättvis rättegång. De är tveksamma till om HD skulle anse att detta uppnås vid en genomlysning i dag.

Idag kan person som döms av travsportens egna rättsväsende överklaga till allmän domstol på två grunder. Formellt fel innebär att man anser ST hanterat ärendet fel i enlighet med sina egna rättsprinciper. Det vill säga exempelvis, fel person/instans har fattat beslut den inte är behörig för.
En materiell prövning av beslutet avgör frågan huruvida beslutet som tagits är det korrekta med hänsyn till normerna som reglerar detta.

Utifrån att ST medgett ST efter eget tycke och smak ”sållat” i utredningsmaterialet torde redan här kraven för ”formellt fel” vara uppfyllda.

Detta är så vansinnigt obegåvat gjort att det fullständigt saknar motstycke. Men värre blir det.

I svensk grundlag (Regeringsformen) fastslås att domstolarna ska vara självständiga. Ingen ska kunna påverka hur en domstol dömer. Den allra viktigaste principen i ett rättssamhälle och precis som ordföringarna anför är rätten till en rättvis rättsprocess internationellt reglerad som en mänsklig rättighet.

Någon måste ju dock tillsätta alla.
Inom det allmänna rättsväsendet har man löst det som så att ingen domare i princip kan sparkas. Det måste till ett rätt så allvarligt brott begånget för att en domare ska anses olämplig och kunna skiljas från sitt uppdrag. Detta för att säkerställa deras oberoende.

Bara här visar STAD på den allvarliga bristen i att det är STs styrelse som tillsätter, och således även avsätter, STAD. Här finns ett horribelt formellt fel.

Med denna tråkiga formalia utredd ska jag då tycka lite kring vad som här hänt.
Det framstår ju helt klart som att ST gjort lite som man känt för i en hel del delar. ST har inte tyckt de behövt lämna ut hela utredningen till motparten. ST tycker sig ha rätt att maila STADs ledamöter på sådant vis att de båda ordföringarna avgår då de upplever att ST försöker påverka deras process och ha lite egna samtal med domarna utan motpartens vetskap. ST tycker tydligen även att de har rätt att anföra att Redén hade vetskap om att Propulsion nervsnittats genom att hänvisa till Redéns sökningar på hästen på Pathway. Dock råkade nån liten Sigvard Marjasin-reinkarnation (förlåt, men jag är Örebroare: den liknelsen kommer av sig självt i såna här lägen) klippa bort Redéns första sökning, gjorde i maj, så det hela ser lite värre ut än vad det är.

Alltså det är så urbota stenkorkat att jag inte kan tro det är sant? Om man nu vill klippa och klistra lite så det styrker ens tes: hur i helskotta kan man välja att klippa bort en av Redéns egna sökningar? Det absolut enklaste han själv kan ta fram. Eftersom ST här varit så uppenbart hjärndöda blir ju faktiskt de plötsligt uppeldade delarna av utredningen vansinnigt intressant. Vad är det som finns där?

Svaret till de avgående ordföringarna är undertecknat hela styrelsen. Allt det här har alltså skett på direkt uppdrag av styrelsen. Eller ja. Jag tänker drista mig till att de flesta i styrelsen mest åkt med. Det är ordförande med stöd av ett par stycken som kört igenom det här. Sen har en vd stort eget ansvar och att en vd accepterar att agera så här är lika anmärkningsvärt det.

Det tragiska, och skälet till att jag inte riktigt orkar engagera mig, är att det här är sådan skandal av episka mått mätt: men inte ett skit kommer att ske.

STs organisation har under lång tid byggts upp på frivilligt föreningsengagemang. I en sport fylld av enbart praktiker så extremt få ens orkar läsa en blogg som denna besitts stolarna på STs fullmäktige av personer som inte riktigt förstår hur makabert såväl tillsättningen av STAD som STs styrelses agerande är. I en sport som är större än lilla travsporten hade STs styrelseordförande varit avsatt för länge sen och med i det avskedet hade vd åkt.

Men överlag förstår inte STs fullmäktige allvaret i det här utan man kommer, på grund av ren inkompetens, svälja det bajs STs styrelse ger dem.

Back to basic då om delar av STs styrelse och ledning är direkt korrupta och har stora idolplanscher av Putin över matsalsbordet eller bara är inkompetenta?
Jag skulle tro det är en blandning. I brist på kompetent fullmäktige har STs styrelse och ledning genom åren kunnat göra lite som de vill. Man gör lite som man tycker och tänker, kör sitt race och jag skulle mest tro att den uppenbara avsaknaden av rutiner i utredningar mest beror på lättja. Det är ju trots enklare att bara göra lite som man tycker och känner från fall till fall än följa en formell mall och genomlida massor av sjukt trist formalia. Tyvärr attraherar just såna organisationer också korrupta människor så det har byggt upp sig långsamt och väl. I fullmäktige, inom olika beslutade organ och på STs styrelse och ledning.

Just därför är det fasen uppfriskande att Redén företräds av Sveriges kanske vassaste advokat på att tråckla ur sina klienter ur de mest kniviga situationer. Oavsett om de tas med otillåten medicinering på bar gärning eller förefaller ha sol-och-vårat till sig ett testamente. Arvenberg kommer inte ge sig förrän varenda lilla ord i det här är nagelfarit. Det är ett uppfriskande wake up-call ST får.

Min åsikt om Proppengate är alltjämt att alla har rätt till en rättvis bedömning. Att hästen nervsnittats och därigenom aldrig varit startberättigad, varför resultaten korrigerats och hästen nekats avelsgodkännande, är uppenbart. Men Redén som tränare ska ha en rättsprocess som är värdig en rättstat.

Näthat och hot

Eftersom jag numera bloggar så himla sällan (det är helt enkelt roligare att träna häst) och det ändå är helg avslutas denna långa blogg med ett helt annat ämne.

Jag har ingen aning om vad Stefan Persson och André Eklundh utsattes för vad för sorts hat, eller kanske till och med hot, på twitter. Jag har nog rensat för bra i mitt egna flöde för att se sånt och ingen har heller skickat det till mig. Oavsett är det fan inte okej.

Sen hände dock något betydligt värre. Så allvarligt att infon är mycket knapphändig. Men en nära anhörig till en travkusk har mottagit sms som innefattade mordhot och hade anknytning till kuskens yrkesutövning. Det här är givetvis på en nivå att det är en fråga för polis och åklagare och inget som travsporten själv behöver ta ställning emot.

Jag jobbar ju som jurist så mitt liv handlar till stor del om att hantera folks problem som är så stora att de väljer att betala mig 800 exklusive moms per timme för det. Människor är olika och alla har rätt att känna att olika saker kan vara jobbiga. Mina klienter har ju dock problem av rätt så rejäl karaktär. Det ger mig väldeliga perspektiv på min egna tillvaro. Ibland säger folk att jag verkar vara en stark person. Nix, tror jag är rätt vek faktiskt. Dock har jag perspektiv. För jag sätter mig varenda dag in i problem som innebär att vad fan är nån dåres bullshitkommentar på Facebook att hetsa upp sig för?

I mitt flöde den senaste veckan hade jag ju tänkt i min enfald att nu kanske vi kan få lite perspektiv på saker? Att random fyllo skriver ”vilken dålig styrning kusken X gjorde” är inte näthat. Det är ett random fyllo som har brist på vänner att säga så i soffan till och därför skriver det på Facebook. Att random dåre som uppenbarligen har noll koll på trav och skriver kritik baserat på att personen uppenbarligen inte förstått att den spelat på en häst må vi övriga på sociala medier stå upp emot. Men fixar man inte som kusk att en sport som omsätter sisådär 15 miljarder på spelet vilket leder till att kuskarnas kunder är villiga att pumpa in cirkus tre miljarder årligen så de har några hästar att köra alls så har man nog helt enkelt inte psyket att vara travkusk. Och klarar inte jag, som ägare, tränare och skötare, att spelare öppet diskuterar min hästs uppgift på förhand och diskuterar huruvida den motsvarade deras förväntningar i efterhand, får jag helt enkelt börja med kaninhoppningen istället.

Vi måste skilja på hat, hot och vad som bara är fullt självklart att folk måste få göra. Varje människa har rätt att tycka att vad den vill är jobbigt. Men sluta skrik efter vargen, jämför någon lite bullshitkommentar i en travgrupp på Facebook med verkligt hat och hot. Det är att profitera på andras verkliga olycka för att få uppmärksamhet själva samtidigt som ni är vansinnigt oförskämda mot dem som utstått verkligt hat eller hot. Ni förstör hela debatten.

Det har känts otroligt långsökt för mig. Jag var ju bara en andelsägare som råkade få mig ett härligt sto som jag sen själv ville betäcka för vad skulle jag annars göra med henne efter tävlingskarriären?

Men livet ville mig som så att jag förra vintern skulle komma att bli majoritetsägare i en helt fantastisk svart hingst. När många tiotals, varav några av landets bästa travhästuppfödare, trodde på honom så gjorde jag detsamma. Jag bestämde mig för att köpa ett riktigt bra fölsto. Hajpen Love You-ston på Ready Cash-söner var här och jag föll för den. Jag ville ha mig ett Love You-sto och ska man sälja avkomman måste mödernet vara lite bättre än bra. Ring My Bell, ur fantastiska Armbro Regina och Armbro Flights möderne, blev mitt val och lyckan var stor när hon klev av transporten och visade sig vara den fasen exteriört snyggaste hästen jag har. Dräktig blev hon omgående och sen följde 11 månader av ”måtte nu detta bli en hingst av någon annan färg än fux!🙏” Det vore väl själva fan om just den jag ska sälja blir min så hett efterlängtade röda märr.😂

Så när Anne-Sophie ringde strax efter 8.00 i morse och berättade att de just dragit ut en stor, svart hingst blev det ett redigt illtjut i luren. 24 dagar över tiden var det en välbakad krabat och jag är otroligt tacksam över Gockstas fökövervakning och att Ann-Sophie och Sandra var där och hjälpte till. Ganska prick 75 minuter ung stod han där när jag kom. På långa, rangliga ben ätandes sin råmjölk.❤️

Han har samma busiga uppsyn som alla mini-Flockisar och jag litar på Anne-Sophies 30-åriga erfarenhet när hon säger att detta kommer att bli en elegant herre. Så namnet är redan bestämt.

Druvan Pinotage är en korsning mellan den robusta Cinsault och den eleganta Pinot Noir- båda druvorna vanliga i Frankrike. Pinotage anses svårodlad och kan komma i en mängd olika karaktärer. Sorgligt nog finns ingen riktigt bra på Systembolaget nu. Under min tid på krogen fick jag dock förmånen att jobba med ett antal och i mitt vinställ finns ett exemplar av den bästa Pinotage jag någonsin druckit. Så vad passar bättre som namn på en högrest spjuver med både urstarke Love You och speedkulan Ready Cash i blodet än att förära den med namnet på en fantastisk Pinotage?!

Nu ska jag åka hem och dricka upp den där champagnen jag kastade mig in på Bolaget på vägen hem från Gocksta för att köpa och som fått stå på stallgången och kyla sig under eftermiddagen.🍾

Tack för Ditt fina föl, Bell, och välkommen till världen, Pinotage!❤️ Det är mycket som ännu kan hända innan Pinotage faktiskt står i en auktionsring nästa år. Men än så länge har det gått över allt jag ens vågat drömma om!🙏