Månad: oktober 2020

Jag brukar verkligen inte subtweeta för det är bland det mest patetiska sociala medier-beteende jag känner till. Sen jag drog mig tillbaka helt från offentligheten inom travet brukar jag heller inte gå i klinch med andra skribenter utan folk får skriva vad de vill och så kommenterar jag där och då om jag tycker något.

Men nu blir det ett undantag.

För några år sen älskade jag Trottosport och grät floder när de lade ner. Jag är ingen poddperson så inget emot just dem att jag sällan lyssnar på deras podd. Dock har jag vänner som gör och brukar berätta och jag ser ju hur deltagarna i podden själva kommunicerar kring den på twitter så helt oupplyst är jag inte.

Den senaste lyssningen jag gjorde var i somras och då hängde de ut en person på ST å det grövsta. Då jag i just det fallet väldigt säkert själv visste att just den uthängde i det avseendet var totalt oskyldig ifrågasatte jag deras källor. Missförstå mig rätt: jag har inga problem med att förbundsjuristen Göran Wahlmans klåperier lyfts fram. Det borde pratas betydligt mer om ett och annat han gjort genom åren. Men just vad gällde hanteringen av kusken som påstods testat positivt för något sorts knark inför ett lopp så gick inte hanteringen till som Trottosport påstod. Jag kan utifrån att jag kände till omständigheterna och den verklige ansvarige genom mitt jobb inte utveckla mer då jag skulle hänga ut andra. Utifrån mitt personliga perspektiv dog dock mitt förtroende för Trottosport ganska rejält där.

Nu har man i en podd gått ut och sagt sig veta att det tävlar nervsnittade hästar i Sverige. Jag utgår givetvis ifrån att de uppgifterna levererats till ST och man, med full respekt gentemot sina källor, ombesörjt att ST fått alla förutsättningar poddmakarna kan uppbringa för att hjälpa ST att kunna utreda detta.

Så. I det kan jag bara lyfta på hatten och berömma dem för deras insats för trav-Sverige och att de sätter stopp för det fortsatta tävlandet för de hästarna som utsatts för detta ingrepp och rättsapparaten kring de ansvariga för detta kan ta vid.

Det jag dock nu reagerar på extremt starkt är den blogg som idag publicerades. Skribenter har olika sätt att skriva och Ingvarssons stil är mycket målande och beskrivande. Lite min motsats. Om jag är den torra byråkraten som känslokallt redogör för fakta är Ingvarsson den som just attraherar läsarens känslor. Vilket inte på något vis är fel.

I detta redan känslostormande hav där jag dagligdags utsätts för rätt rejäla personpåhopp på sociala medier just för folk ”tycker” jag är känslokall bör man nog dock ta ansvar för bilden man sätter. Mitt mål är att skriva som det är utan att någonsin reta upp en känslosam läsare i onödan. I en historia där samtalsklimatet redan är stört omöjligt på grund av alla enorma känslor till höger och vänster måste vi som skriver om det här försöka vara nyanserade och tänka till vilken bild vi vill läsaren ska lämna våra alster med.

Att formulera sig så här exakt nu i Proppengate och dagen efter man avslöjat att fler travhästar i Sverige nervsnittats kräver förtydliganden.

Hur många av dessa är travhästar? Det är väl ändå den primära delen? Och hur många av dessa är återkommande kunder? På fråga 2 ska jag utveckla varför den frågan är helt avgörande.

Redan i somras började jag själv kontakta, och kontaktades av, personer som jobbat eller jobbar med travhästar i USA. Till följd av Trottosports podd ställde jag igår frågan på sociala medier och bad personer kontakta mig. Jag kommer givetvis inte på något sätt avslöja vem som sagt vad i denna empiriska lilla undersökning. Påstår heller inte att den på något vis är statistiskt säkerställd.

Utifrån min Messenger och twitter-Dm konstaterar jag dock info från omkring 25 personer som arbetat som hästskötare, travtränare eller veterinärer i USA. Totalt sett har de 250-300 års total erfarenhet av arbete med just hästarna i amerikansk travsport. Samtliga säger att nervsnittning av travare är extremt ovanligt. En enda hade över huvud taget jobbat i ett stall där det faktiskt utfördes. Ett par ”hade hört” att ”nån häst i stallet hade blivit det förut”.

Det är passgångare och galoppörer som nervsnittas i USA- inte travare. Samt en hel del tyska hopphästar, av mina Dm att döma. I nutid alltså.

Skälet till att man inte nervsnittar är att effekten helt enkelt är för dålig. Min högst ovetenskapliga undersökning säger att det behöver göras om ungefär en gång i halvåret. Eftersom det innebär viss tävlingsfrånvaro tycker man helt enkelt effekten är för dålig kontra tiden det tar att få ut hästen på banan efter ingreppet igen. Kobragift är tydligen betydligt mer effektivt. Dock svårt att få tag på där numera tydligen. Varianter av alkohol nämns också användas. Hursomhelst verkar dessa procedurer gå till som så att man liksom underhudsblistrar med det så det dödar det mesta omkring området. Delgavs någon skräckhistoria från 80-talet om att man då inte riktigt hade koll på hur mycket, eller rättare sagt: lite, kobragift man skulle ta utan hela hovarna vittrade sönder och hästen fick avlivas. Kobragift ska vidare vara typ 1000 gånger starkare än morfin. Så det tar nog bort smärta utlöst av de flesta åkommor.

Det här med nervsnittning verkar nuförtiden helt enkelt vara mer populärt i Europa. Precis efter att Proppengate exploderat i somras kom ett fall om en spansk ridhäst fram också. En och annan tysk verkar även tycka det är bra grejer att göra på sina hopphästar. Och en hel radda av info från Italien där man gjort det på travare både på 80-talet och i nutid. Samt faktiskt ett par svenska exempel från 60- och 70-talet.

Summa summarum: nervsnittning förefaller inte alls vara särskilt vanligt på travare i USA på senare år. De har betydligt mer effektiva metoder.

Det här blev min första mer känslomässigt baserade blogg i Propulsionärendet och småkomiskt nog på grund av kritik mot medier som skriver just onödigt känslosamt om en sak som redan är i princip omöjlig att föra ett sakligt samtal kring.

Jag tycker vi förhåller oss till sak. Det pågår en massa otillåtet i precis alla länder inom allt där pengar eller ett tävlingsmoment ingår. Sverige har ett av världens strängaste djurskydd. Många länder tillåter betydligt mer än vad vi gör. I USA är det olika regler för olika delstater. Nervsnittning är inte tillåtet överallt där på alla vis heller. Det är väldigt tydligt reglerat vilken typ av nervsnittning som är tillåten och inte. Så att bara påstå ”det är tillåtet i USA” är direkt fel. Att ange en siffra på hur många hästar en veterinär påstår sig nervsnitta utan att även redogöra för hur många av dessa som är travare och hur många av dessa som faktiskt är samma häst som kommer åter är sådan ohederlig debatteknik att det, utifrån situationen, blir en lögn.

Jag vill dock som sagt betona tacksamheten för att man grävt fram infon och upplyst ST om att det finns tävlande travare i Sverige som nervsnittats. Jag ”känner” att ingreppet verkar rätt otäckt faktiskt och tycker definitivt det är rätt att nervsnittade hästar är förbjudna att tävla i Sverige. Inom alla grenar. Vi vill alla ha en ren sport där vi tävlar på lika villkor. Alla har således en ansvar för att påtala för ST om de tror sig veta att någon oegentlighet pågår så att ST faktiskt kan utreda. Oavsett om hästen är svenskfödd eller importerad och oavsett om det är en tränare vi gillar eller ogillar. Men absolut ingen gynnas av sensationslystna skrivelser om något som är det allvarligaste svensk travsport upplevt i modern tid.

Hade tänkt gå vidare till Redéns tränaransvar men byter till ST:s ansvar först utifrån frågorna och tankarna jag fått till mig. För att sammanfatta lite och samla upp reder vi först kort ut vilka som är de skadelidande för att Propulsions nervsnittning inte uppdagades innan hästen började tävla och avla i Sverige.

Vilka är de skadelidande för att Propulsion tillåtits att tävla?

Andra hästägare
De verkliga skadelidande är hästägarna till hästarna som tävlat mot en dopad häst. De får dock nu upprättelse genom att ST fråndömer Propulsions ägare prispengarna Propulsions ägare aldrig skulle ha haft och istället ger dem till de skadedrabbade.

Spelarna
Utifrån antalet frågor kring detta redogör jag kort för att de inte ses som skadelidande. En spelare har ingenting med sporten i sig att göra utan spelar utifrån de förutsättningar sporten presenterar. Högsta Domstolen nämnde faktiskt detta kort i mål T 1236-99. Det vore praktiskt omöjligt att justera spelresultaten i efterhand.

Jag är ingen storspelare själv men inte fasen har jag kvar pengarna jag vann vid Elitloppet i år där jag gått all in med hela maj månads spelbudget på Propulsion kvar på det ATG-kontot i vart fall. De tusenlapparna har jag för länge sedan satt sprätt på. Eftersom det inte finns någon tredje part med nämnvärd ekonomisk vinning ska alltså rättskipningen då skipa rättvisa genom att alla som vunnit en enda krona i lopp Propulsion deltagit i ska återbetala dem så att de nya vinnarna erhåller pengarna istället. Jag kan inte annat än hålla med HD i resonemanget att det vore praktiskt omöjligt.

Aveln
Detta är vad denna blogg kommer ta sitt sikte på utifrån att det här finns ett antal saker där ST:s bristande datasystem kan komma att ställas till svars och innefattar flera olika parter.

Vad är ST?
ST är en paraplyorganisation för alla landets travbanor och BAS-organisationer. Egentligen har vi ett lokalt självbestämmande. Trav-Sverige byggdes ju på att människor började tävla med sina hästar mot varann, man organiserade sig lokalt, byggde travbanor och startade travsällskap. Sen enades alla banor om att man skulle ha en gemensam organisation. ST är per definition således ingenting annat än en skapelse av 32 travsällskap, 39 travklubbar och 7 BAS-organisationer. ST är förvisso en egen juridisk person- men liksom exempelvis EU kan ST aldrig få mer makt än vad dess medlemsföreningar gett den.

I praktiken blir dock starka överstatligheter förr eller senare kommuniststater. Det kommer till en gräns när dess demokratiska styrskick helt enkelt omöjliggör en styrning. ST går idag egentligen inte att styra av ägarna då de är för många och röstsystemet, vilket från början byggdes på en demokratisk tanke, orsakar att ingen egentligen kan få igenom något alls. Liksom alla kommuniststater slutar det förr eller senare med diktatur.

Men det är inte ST:s egna fel utan helt och fullt de svaga ägarnas. Och saknar relevans för denna sak. Det var blott en samhällsvetenskaplig lektion denna lördagsmorgon för jag aldrig kan gå igenom det här utan att själv få högt blodtryck över den flata styrningen av vår paraplyorganisation.

ST som myndighetsutövare
Med grund i EU-rätt ska alla hästar ha ett pass. Genom diverse delegationer från EU till Sverige till myndigheter och organisationer är ST därmed organisationen som stamboksför varmblodiga och kallblodiga travhästar i Sverige. Det är det systemet Sverige tillämpar med stamboksföring av de flesta arter och raser- Jordbruksverket har delegerat stamboksföringen till respektive intresseorganisation.

ST lyder alltså vad gäller just stamboksföringen av Propulsion under Jordbruksverkets kontroll. De bisarra bristerna som uppvisas i ST:s system vilka år 2015 ledde till att ”tilläggsinformationen” att Propulsion nervsnittats inte kunde noteras i Sportdatabasen kan alltså komma att leda till repressalier från Jordbruksverket.

Dock håller jag det inte troligt. En nervsnittad häst får stamboksföras. Men den får inte tävla eller avelsvärderas. Så vad gäller tävlingsdelen har knappast Jordbruksverket några synpunkter utifrån stamboksföringsuppdraget. Nu fick dock hästen avelsvärderas och verkat i aveln under tre år.

År 2018 betäckte Propulsion 88 ston vilket resulterade i 63 registrerade föl 2019.
År 2019 betäckte Propulsion 14 ston vilket, preliminärt, resulterat i 13 föl.
År 2020 redovisas Propulsion ha betäckt hela 138 ston och blev således trav-Sveriges femte mest använda hingst.

Även om rättsskipning bygger på ett samhälles rättsförnuft- lagar och regler ska ju vara baserade på vad vi ”tycker” är rätt- så funkar ändå inte riktigt rättskipning så. Man kan inte rikta skadeståndsanspråk mot nån för man ”tycker” den är dum i huvudet liksom. Man måste uppvisa en konkret skada av ett konkret agerande.

Vem är den skadelidande av att Propulsion felaktigt tillåtits verka i aveln med fullständiga rättigheter?

Propulsions ägare
Nej. Dessa har fått över 200 ston till sin hingst för, i vart fall år 2020, 125.000 kronor (exklusive moms?) per levande föl. I Sulkysports avelsbilaga, utgiven i mars 2020, anförs att Propulsion redan var fullbokad. Även fast ägaren nu får återbetala alla intjänade prismedel har ägaren väldigt många miljoner kvar på kontot till följd av det felaktiga beslutet.

Andra hingstägare
Nej, jag känner mig inte ett dugg drabbad faktiskt. Möjligt att nåt av dessa ston skulle valt just min hingst istället, men chansen känns som väldigt liten. Få hingstägare har en hingst jämförbar med Propulsions stam och (numera fråndömda) meriter. Dessa ston hade nog i huvudsak gått till de dyraste listhingstarna istället. Vilka ändå är fullbokade. Så kan inte riktigt med rimliga mått mätt se någon drabbad hingstägare.

Stoägarna som betäckt med Propulsion
Det är väl här de skadelidande finns. Statistiskt sett hade få stoägare betäckt med en fyraårig listhingst med 652 583 kronor på kontot- vilket var vad Propulsion hade i Sverigedebuten den 7 oktober 2015. Om de hade så hade de knappast betalat några 125.000 kronor för det.

Så dessa är de primärt skadelidande. Utifrån att Propulsion i år betäckte 138 ston jämfört med fjolårets 14, trots att han redan i mars månad angavs fulltecknad, lär väldigt många av dessa betäckningar skett efter den 2 juni- det vill säga efter att beskedet om nervsnittningen repeterades i media. Man kan alltså konstatera att stoägarna gjorde sitt helt egna val och maxade hingsten när informationen kom att år 2020 troligen skulle bli sista året hingsten fick användas i aveln och avkommorna ges fullständiga rättigheter. Dessa kan således under inga som helst omständigheter senare komma och vara upprörda av något skäl.

Köparna till Propulsionavkommorna
Många av köparna av de 63 ettåringarna, och säkerligen en och annan av de 13 fölen födda i år, har betalat långt mer än de skulle ha gjort om det handlat om en listhingst med en dryg halvmiljon på kontot. Utifrån hur många som dock valde att betäcka med Propulsion även efter beskedet om nervsnittningen, och det faktum att Propulsions avkommor efter beskedet inbringade snittpriset 503.000 kronor på Wenngarnauktionen (obs: jag har räknat denna för hand) så har även köparna gjort sitt val.

Summa summarum är det lite svårt att finna en direkt skadelidande. Även om det nog för alla konkurrenter alltid kommer ”kännas” riktigt fel att förlora mot en Propulsionavkomma. Men att känna och kunna konkretisera en skada är två olika saker.

Vad gör Jordbruksverket?
Tror inte de gör särskilt mycket alls faktiskt. De ger eventuellt ST lite bannor och säger åt dem att skärpa sig. Att de drar tillbaka det statliga godkännandet förefaller långsökt. Det skulle helt enkelt bli alldeles för komplicerat.

ST:s medverkan till brott mot djurskyddslagen
Den här delen är klart mer intressant. Eftersom nervsnittning klassas som dopning och dopning är förbjudet enligt lag har ST:s bristande kontroller medfört att de möjliggjort för en tränare att bryta mot djurskyddslagen genom att tävla med en dopad häst. Här skulle man kunna filosofera en hel del kring ST:s ansvar och bristande kontroll över djurskyddet. Den här delen är tveklöst ST:s viktigaste att nu hantera. Svensk travsport är mycket måna om att på olika vis visa på ett utmärkt djurskydd. Den allmänna debatten verkar ha hållit sig lite borta från denna del. De Djurens Rättare som härjar lös på sociala medier har hittills varit så osakliga att de lätt kunnat bemötas med faktan att ingreppet inte utfördes i Sverige och det inte finns någonting som visar på att den svenska köparen visste om det när hästen förvärvades. Men ST:s bristande kontroll kan inte ses som annat än att man möjliggjort för brott mot djurskyddslagen. Den här delen är fruktansvärt allvarlig för förtroendet för svensk travsport. För bara några veckor sen dundrade man i stenhårt mot en liten amatörtränare som gjort precis allt rätt när hon låtit en veterinär behandla hälta på hennes häst, men medlet inte gått ur kroppen trots att hon lagt på 35 % av karenstiden innan hon startade. Ingen har egentligen en synpunkt på att hästen fråndömdes förstapriset och att amatörtjejen tilldelades en böteslapp motsvarande en halv nettomånadslön för en svensk medelinkomsttagare. Men att samtidigt inte ha en kontrollapparat som stoppar en tränare från att göra 45 starter i Sverige, och 13 utomlands, med en dopad häst blir ju onekligen som att sila mygg men svälja elefanter.

Här kan mycket väl konsekvenserna för travsporten komma att bli de stora. Travsport är redan kontroversiellt i utomståendes ögon. Vi riskerar ständigt att bli av med vår rätt att använda pisk för drivning. Vad fasen är en maning med spö jämfört med detta liksom.

Vilka är ST?
Eftersom ST är en paraplyorganisation måste det i det här utredas vem som är ansvarig. Det är givetvis ST:s styrelse och de tjänstemän styrelsen i sin tur tillsatt. Här kompliceras ärendet väldeliga av att det första felet av ST begicks redan för 5 år sedan och därefter begåtts varenda dag sen dess. ”Nån” ”borde” helt enkelt ha upptäckt detta tidigare.

Ansvaret för att ställa ST:s styrelse till svars är ST:s fullmäktige. Det är fullmäktige som tillsätter och avsätter styrelsen. Som jag anger inledningsvis är styrskicket idag sådant att det är väldigt svårt. Ett styrskick utan möjligheter attraherar därtill inte människor som faktiskt vill något. Organisationerna som utgör ST, och kan ställa styrelsen och högsta tjänstemännen till svars, är dock rent generellt extremt flata. Det är ju bara att kolla media de senaste fem månaderna. Hur många ordföringar för travbanorna eller BAS-organisationerna har ni sett sätta ner foten kring det här? Jag har inte noterat någon. Istället har enskilda skadelidande hästägare själva fått anlita och bekosta ombud för att värna om sin rätt. Det är enskilda skribenter på olika medier som grävt och rotat och försökt förklara.

Vems är ansvaret att ställa ST till svars?
Det är ST:s ägare. Alla ordföringar i landets travsällskap och BAS-organisationer. Det är dags ni steppar fram och gör ert jobb nu. Dags att lyfta näsan från er egna lilla vrå och bry er mindre om att vakta er egna position i er egna lilla klubb för inbördes beundran. Ansvaret är ert. Trav-Sverige förväntar sig att ni tar det.

Här är listan till dem som är ansvariga för att ställa ST till svars. Uppmuntrar varenda läsare att kontakta en eller flera av dem själv.

BAS-organisationerna: https://www.travsport.se/svensk-travsport/travsporten-i-sverige/basorganisationer/
Travsällskapen: https://www.travsport.se/travbanor/arvika/
Travklubbarna: https://www.travsport.se/svensk-travsport/travsporten-i-sverige/travklubbar/

Som smått besatt av regeltolkning, och argumentation kring hur befintliga regler och praxis kan tolkas i enskilda fall, följer jag med visst intresse hur debatten kring Propulsion tar sin form. Att ärendet berör är självklart. Det är travsportens Ingemar Stenmark det handlar om. Att man inte ska behöva ha några högskolepoäng i rättsvetenskap för att få delge världen sina tankar eller åsikter på sociala medier anser jag självklart. En välmående sport har ständigt en livlig debatt runt sig. Annars bryr sig ju inte folk. Att det i just detta fall gått till extrema otrevligheter, hätsk, mer eller mindre lynchstämning, och sjuka personangrepp beror väl som sagt på att det handlar om vår älskade nationalklenod.

Först om främst vill jag klargöra att min formella roll i denna härva endast är att säkerställa att de klienter som ersätter mig för uppdraget får ut de prispengar de anser sig berättigade till från ST. Mitt uppdrag har absolut ingenting med huruvida ST skickar fakturan till Stall Zet, huruvida Redén straffas eller ej eller om Propulsions resultat stryks att göra. Mitt uppdrag är att klienterna anser det styrkt (scrolla ner till “beviskraven” för utförligare resonemang i det) att de tävlat mot en nervsnittad häst varför de ska erhålla ersättning för den ekonomiska förlusten de drabbats av. Huruvida sen ST bekostar detta eller någon annan är helt ointressant för mig i den rollen. Jag tänker vidare utgå ifrån att ST har en ansvarsförsäkring som täcker förlusten om det nu blir så att ST får betala ut pengarna utan att få igen dem från Stall Zet.

Därmed har jag heller inga som helst problem med att argumentera för Stall Zets eller Redéns räkning utan är fri att skriva utifrån ett rättsdogmatiskt perspektiv även i detta.

Väldigt, i sammanhanget, kontraproduktivt, är dock de uppenbart beställda partsinlagorna och uppenbart egna agendorna drivna av en och annan så kallad kommersiell media och dess företrädare. Nu får väl vem som helst äga en tidning och en tidning har väl nån nämnd att svara pressetiskt för så jag skiter liksom lite i det. Men för allmänhetens skull underlättas ju inte förvirringen och känslostormarna av att det inte går att läsa så många tidningsartiklar och ens lita på att skribenten ens hänvisar till tillämpliga rättsregler eller rättsprinciper. Det har därför uppstått en våldsamt hätsk stämning kring det här huruvida Proppens ägare och tränare “ska acceptera” besluten eller driva dem vidare i det allmänna domstolssystemet. Efter att ha ägnat morgonen åt att leta rätt på Högsta Domstolens dom i vad som torde vara prejudikat avseende detta, med stor hjälp av en kandidatexamenuppsats i idrottsjuridik (se källor längst ner), ska jag försöka, så enkelt det nu bara går, redogöra för möjligheterna för en travhästägare eller travtränare att driva ett beslut av ST vidare i det allmänrättsliga systemet. Tack vare att personer tidigare utmanat ST och drivit beslut vidare finns viss praxis på området.

I ett rättssamhälle funkar det ju som så att riksdagen stiftar lagar och sen är det upp till domstolen att tolka dem. En enskild kan i alla beslut den får emot sig, allt från att man får sparken från jobbet till att Byggnadsnämnden ger avslag på ett sökt bygglov eller att ST fråndömer en prispengar man anser sig berättigad till, vända sig till domstol och begära att den ska utreda om beslutet är rätt. Dock finns det väldigt klara regler för vilken instans som hanterar vilken sak. Alla är inte behöriga att pröva allt. Sen är det väldigt stora krav på hur man formulerar sig. Man behöver helt enkelt argumentera för att instansen man vänder sig till faktiskt är behörig att pröva ens sak.

Tråkigt nog finns inga förenklade slutsatser inom rättsvetenskapen och liksom det mesta i livet är det inte svart eller vitt utan det mesta är någon nyans av grått. Så vi måste ta detta tråkiga, byråkratiska inlägg steg för steg. Vi måste därtill separera två saker: ST:s beslut att ägaren ska återbetala prismedlen och ST:s eventuella dom och medföljande sanktioner mot tränaren för dopningsbrott. Det är två helt olika saker. Och avseende allt annat “tyckande” kring att saker inte hänt “om inte…” så saknar det fullständig relevans. Fel har begåtts, det är obegränsat tragiskt för så många, men nu handlar det enbart om rättskipningen.

Först och främst bör det inte krävas någon som helst rättsvetenskaplig utbildning för att veta att det finns olika regler för olika saker. Vill du bestrida en faktura kan du inte åberopa Brottsbalkens regler för misshandel. Är du hockeyspelare och döms till utvisning för en tackling kan du inte åberopa de mänskliga rättigheterna som grund för att du är orättvist behandlad.

Vad omfattas travsporten av för regler?
Travsporten är närmast att jämföra med ett avtalsrättsligt förhållande. Som ägare eller tränare ingår man avtal för att deltaga med hästen i lopp. Ta en kopp kaffe och tänk till blir det jättelogiskt: angivna prisskalor är vad som utlovas, uppfyller du alla kriterier äger du rätt att starta. Å andra sidan förbinder du dig även att då följa tävlingsarrangörens regler.

Alla organiserade sporter och idrotter har egna regelverk. Traditionellt vill sporterna själva ha ett stort självbestämmande. Den idrottsrättsliga praxis som vuxit fram är att allt som händer medan matchen är igång underställs sportens egna regelverk med domaren som högsta chef. Det vore naturligtvis omöjligt om Brottsbalkens regler för misshandel stod över en boxningsdomares bedömningar. Så fort domaren blåst i pipan och det är paus mellan ronderna träder dock civilsamhället in. En boxare får alltså inte ge en rak höger till en motståndare mellan ronderna: då är det misshandel.

När en häst tävlar i lopp underställs den alltså ST:s regelverk. Punkt slut. Det är ingen mänsklig rättighet att få tävla om prispengar med sin häst utan man ingår ett avtal. Man förbinder sig att följa ST:s regler. Anser ST man bryter mot dem, exempelvis genom brott mot antidopningsreglerna, fråndöms man prispengarna och tränaren döms till det straff ST klargjort i sitt regelverk.

Ägaren anser ST’s beslut att återkräva prismedel är fel
Genom olika rättsfall har Högsta Domstolen försökt klargöra vid vilka fall en hästägare kan vända sig till domstol för upphävande av beslut. Det finns två grunder att åberopa: formellt fel eller materiellt fel.

Formellt fel innebär att man anser ST hanterat ärendet fel i enlighet med sina egna rättsprinciper. Det vill säga exempelvis, fel person/instans har fattat beslut den inte är behörig för.

Här förstår jag att känslan lätt blir “men det var ju ST som gjorde fel år 2015 och godkände hästen för tävling!!!” Ja, ST gjorde ett fel av episka mått mätt. Men det blir inte mer rätt för att man gör fel igen. När nu hästen uppdagats som dopad har ST skyldighet att utreda och verkställa i enlighet med det regelverk de har. Hästen var aldrig startberättigad och dessa delar av reglementet har samtliga instanser vänt och vridit på: hästägaren ska betala tillbaka prismedlen.

Vi kan givetvis lita på att Stall Zets ombud kommer vända och vrida på varenda del i utredningen för att hitta minsta öppning för att något fel begåtts i handläggningen de senaste fem månaderna. Av nu känd info, inklusive de två intervjuer jag läst med honom på sistone, hittar jag dock ingen sådan invändning.

En materiell prövning av beslutet avgör frågan huruvida beslutet som tagits är det korrekta med hänsyn till normerna som reglerar detta.

Enligt kandidatexamenuppsatsens utredning är det betydligt enklare att få till stånd en materiell prövning av ett beslut.

Beviskraven
Men Propulsion kanske aldrig nervsnittats? Utöver personen som, eventuellt, höll i skalpellen vet ju faktiskt ingen om hästen faktiskt blivit det. Domstolar vet ju heller inte vem som mördade eftersom liket inte kan tala. I all rättsskipningen handlar det således om bevisning och göra påståenden “troliga”. Eftersom detta ärende alltså är att jämställa med avtalsrättsliga principer är inte beviskraven i närheten av lika hårda som vid exempelvis brottmål. Då ska anklagelserna vara ställda utom allt rimligt tvivel. Så höga är inte beviskraven i tvistemål. Till skillnad mot i brottmål måste besked ges i en tvist om avtal. Där handlar det således om att vara “mest trovärdig”. Man brukar säga att i brottmål behöver det vara ungefär 98% säkert att brottet har begåtts för att domstolen ska döma, medan det i tvistemål bara behöver vara 60-70% troligt för att den som påstår något ska vinna bifall. Då anses det “styrkt”- vilket är kravet som ska uppnås när det gäller avtalsrättsliga frågor.

I Propulsions fall har vi då veterinären som utförde nervsnittningen som säger att hon gjort den och både hästens dåvarande ägare och dåvarande tränare bekräftar att nervsnittning beställts och utförts. Det är således smått osannolikt hur man skulle kunna motbevisa att det skett.

Genom en kedja av regler mynnar nervsnittning ner till att klassas som dopning och dopning kriminaliserades i Sverige år 1988. Reglementet har prövats och Högsta Domstolen har fastslagit att ST själva ska avgöra justering av resultatlistorna till följd därav. Travlopp ses helt enkelt som ett avtalsrättsligt förhållande. Inom avtalsrätten tillämpas allmänna skadeståndsregler. Skadestånd handlar om att “återställa” så att felet blir som om det aldrig begåtts. En häst som i efterhand befinns icke startberättigad ska ej erhålla prismedlen utan dessa ska helt enkelt återbetalas och utbetalas till de skadelidande till följd av att de förlorat på att tävla mot en dopad häst.

Min sammanfattning
Om vi håller oss strikt till den kommande fakturan till Stall Zet på 26,3 miljoner så äger alltså Stall Zet sin fulla rätt att bestrida den. ST kommer då, i enlighet med sina rutiner, vidta åtgärder så som att belägga Stall Zets hästar med startförbud och/eller konfiskera kommande intjänade prispengar. Nånstans kommer således någon part vända sig till en annan instans då den anser den andre gjort fel. För att Stall Zet ens ska förmå en domstol att ta upp frågan måste de först tydligt redogöra för att den instansen är behörig att göra det. Sen måste de då, utifrån argumentet att formellt eller materiellt fel begåtts, redogöra i detalj för detta. ST kommer sitta lugnt i båten och bara hänvisa till HD T 1236-99. Vad Zet skall komma på för argument för att förmå en domstol att gå emot HD kan jag inte se, men vore helt klart uppfriskande om nån annan vill läsa domen och argumentera för det. Alternativt hitta någon senare praxis som förändrar denna.

Mer troligt vore väl att Zet argumenterar för att ST begått sådana fel att Stall Zet kan rikta skadeståndsanspråk mot ST därav. Det blir ju dock en annan tvist. Jag har inte hittat någon praxis som ger utrymme för det. Men även där mottar jag gärna info.

Bloggen blev så lång så nöjer mig med att sätta punkt för just frågan kring Stall Zet och prismedlen. Det finns dock en hel del praxis från HD även vad gäller Redéns ansvar så nästa gång jag bäddar ner mig med ett glas vin tar vi det också. Läs gärna källorna nedan själva och kommentera utifrån dem, eller länka senare praxis.

Källor
* Högsta Domstolens dom den 9 juli 2001, mål T 1236-99 (NJA 2001 s. 511)
* Kandidatuppsats på juristprogrammet av Jesper Fredriksson, “Idrottsrörelsens autonomi och dess gränser- om rättslig överprövning av idrottsliga beslut”, VT 2016, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet

Dagen kom då ST slutligen presenterade sin utredning. I vanlig ordning kommer jag här vara den tråkiga byråkraten som förhåller sig till de regler som finns och resonera vad som kommer hända, vad som kan komma att hända och vilka olika utfall det finns ifall A respektive B händer.

I det kaos av åsikter och tyckande i min mobil just nu så underlättar jag för läsarna genom att inte ange källor, så som hänvisningar till paragrafer, regelverk och praxis, efter varje påstående utan ska återigen försöka ta denna absurt tråkiga härva så begriplig, men fullständig, som möjligt.

Jag vill också betona att jag är anlitad som konsult av advokaterna Lars Deckeman och Katarina Hallnér, vilka anlitats av hästägare till hästar placerade bakom Propulsion, varför jag definitivt kommer hålla mig rent till sak och allmänt känd fakta. Inom sinom tid kan det kanske komma en blogg om även vad jag ”tycker” om ett och annat i denna härva- men det blir inte i denna.

Beslutet
Propulsion nervsnittades i USA i april 2015. Genom delegationer från lag, till förordningar, föreskriver och regelverk betyder det att hästen var förbjuden att tävla i Sverige (i alla grenar) och går ej att avelsvärdera. Hästen klassificeras helt enkelt som ”dopad”.

Tävlingsresultaten
Alla resultat stryks, Stall Zet erhåller faktura om 26,3 miljoner från ST, ST justerar prislistorna och betalar ut både prismedel och uppfödarpremier så de överensstämmer med de nya, justerade prislistorna.

Kuskprovisioner
ST lägger sig inte i detta. Återbetalningen sker från Stall Zet och huruvida Propulsions kusk krävs på ca 1,3 miljoner i sin tur av Stall Zet är något mellan dem.

Vad praxis säger i ärendet har ingen kunnat svara mig på. I de fall en prisplacerad häst i efterhand fråndöms prispengarna brukar, i de fall jag känner till, kusken självmant betala tillbaka provisionen. Då gäller det dock enstaka lopp i närtid.

På samma vis är det upp till nu uppflyttade kuskar att begära mer provision av de nu uppflyttade hästarnas ägare.

Utländska resultaten
ST ”har meddelat” de förbund till vilka ST utfärdat tillfälligt exportcertifikat för Propulsion så Propulsion kunnat tävla och springa in ungefär 7,5 miljoner utomlands också. ST överlåter nu åt dessa förbund att välja huruvida de ska justera sina resultatlistor.

Ansvarsfrågan
ST fick på minst tre olika sätt informationen att Propulsion var nervsnittad i samband med importen år 2015. Den externa utredningen uppvisar sensationellt katastrofala system där informationen helt enkelt inte kunde dokumenteras. Ingen enskild person pekas därför ut som ansvarig.

Stall Zet delgavs informationen och tränaren Daniel Redén kommer ställas till svars för att ha tävlat med en, så kallad, dopad häst vid totalt 45 tillfällen. ST kommer inte yrka på att Redén gjort detta uppsåtligen.

Väldigt förenklat uttryckt kan man säga att det finns tre grader i helvetet för en tränare vars häst ertappas med att ha tävlat dopad:
1. Uppsåtligen. Man har alltså gjort det medvetet. Här utdelas maxstraff.
2. Vårdslöshet/försumlighet/likgiltighet. Man har inte gjort det medvetet eller man har kanske delgetts infon men inte förstått den. Då kan man anses ”borde” ha fattat. Det finns helt enkelt gränser för hur inkompetent eller nonchalant man ”får” vara. Här utdelas “mitt emellan-hårt” straff.
3. Det strikta tränaransvaret. Man har gjort allt som rimligen står i ens makt för att göra rätt, men det blir fel ändå. Typexempel när man exempelvis låter veterinär spruta en led med fullt tillåtet preparat, man journalför korrekt, startar inte inom karensen- men medlet hinner ändå inte gå ur kroppen utan hästen uppvisar positivt dopingprov. Då träder det strikta tränaransvaret in. Här tilldelas man absolut minimistraff, eller kan rent av frias helt från sanktion.

Det kan ju låta hemskt att man är ansvarig för nåt man, med alla rimliga mått mätt, anses totalt oskyldig till. Men så funkar ett ”strikt” ansvar i ett rättssamhälle. Och inom de områden, inte bara inom travsporten utan det finns inom andra områden i samhället, så skulle helt enkelt en annan rättsordning vara omöjlig.

ST ville inte svara på om man i STAD kommer yrka på försumlighet eller nöjer sig med det strikta tränaransvaret. Men oavsett vilket tar nu ST:s interna rättssystem över. ST agerar ”åklagare”, Redén kommer ha rätt att försvara sig och så agerar STAD, och sannolikt därefter Överdomstolen, domstol. Vid bestämmande av straff kommer domstolen gå efter de tariffer de har. ST tillämpar ett typ av ”dagsbotsystem”. Det systemet är givetvis, liksom alla system, inte perfekt men ändå totalt sett det schysstaste. Eftersom Redén kör in så mycket pengar som han gör kommer säkert boten anses hög och eventuell avstängning kort eller lång- beroende på om ”tycker” han kör många lopp eller ej. För en kombination av böter och avstängning är det troliga straffet, utifrån nu känd information.

Avelsvärderingen
Propulsion anses befunnits dopad vid avelsvärderingen 2016 varför beslutet idag ogiltigförklaras. Eftersom beslutet var giltigt t.o.m. igår påverkas inte föl födda eller producerade fram till dess.

Eftersom Propulsion nu konstaterats nervsnittad kommer han ej godkännas vid en ny avelsvärdering utan vill ägaren avla på Propulsion får han göra det själv och avkommorna kommer inte få registreras i stamboken med fullständiga rättigheter. I praktiken kan alltså Propulsion verka i aveln men avkommorna blir helt värdelösa.

Värt att poängtera är alltså att en nervsnittad häst får stamboksföras och är det ett sto får hon till och med avlas på med avkommor som ges fullständiga rättigheter. Men hästen får alltså inte tävla och inte avelsvärderas.

Kan Stall Zet bestrida fakturan på 26,3 miljoner?
Ja. Fakturan kommer ställas av ST genom TDS:en och därefter tar gängse rutiner vid. Liksom alla som får en faktura har de sin fulla rätt att bestrida den. När en part bestrider en TDS-faktura är det upp till fakturaställaren att då överlåta fakturan till tingsrätten för fastställande av betalningsskyldighet. Här finns dock, vid det läget, en väsentlig skillnad när det är ST som är fakturaställare mot när exempelvis en hästägare bestrider en faktura från en tränare: nämligen att svensk domstol i tidigare dom fastslagit att svenska domstolar inte lägger sig i ST:s interna regelverk. Svensk Travsport har ett eget regelverk och ett eget rättssystem i vilket samhället inte lägger sig i.

Detta är precis samma idrottsrättsliga resonemang som råder inom alla organiserade idrotter och sporter: det är förbunden själva som sätter reglerna och tillämpar dem. Av det idag kända håller jag det som fullständigt utsiktslöst för Stall Zet att vinna framgång vid ett bestridande av fakturan eller, rent hypotetiskt, vid en civilrättslig prövning av ett eventuellt straff för brott mot det strikta tränaransvaret.

Skulle Stall Zet, rent hypotetiskt, bara skita i att betala fakturan får deras ägda hästar startförbud: precis som alla andra hästar vars ägare har skulder. Och om Redén döms till böter han inte betalar får han inte köra lopp förrän han gjort sig skuldfri igen- precis som alla andra kuskar som inte betalar sina böter i tid.

Så samhället skiter i det här nu?
Det kan komma att bli allmänrättsliga efterdyningar då nervsnittning, genom delegationer, är förbjudet med stöd av lag. Eftersom själva nervsnittningen dock inte begåtts i Sverige håller jag det för osannolikt. Medialt har det varit, och kommer bli, en katastrof för svensk travsport. Juridiskt kommer det med all sannolikhet aldrig hamna i någon annan instans är travsportens egna rättsväsende.

Vilka processer kan komma?
Stall Zet lär försöka få igen en del pengar från säljaren. Hästen har ju trots allt kostat runt 2,5 miljoner att köpa och frakta hit och sen omvårdats, tränats och utfodrats under 5 år. Å andra sidan har Stall Zet erhållit långt mer intäkter i form av levande föl-intäkter än de skulle haft så vet faktiskt inte hur stor ekonomisk förlust man skulle kunna argumentera för att de haft. En drös stoägare som betalat dyrt för att betäcka med en sedermera konstaterat dopad hingst lär väl dock vara lite förbannade. Den delen känns mest juridiskt intressant att fundera vidare på.

Så den värsta travsportupplevelsen jag haft under mina 38 år börjar nu nå sitt slut. Ett slut som är så fruktansvärt att jag skulle ge väldigt mycket för att slippa ha upplevt det. Propulsion har nervsnittats och kommer för evigt skrivas in i historieböckerna som den inte bara största dopingskandalen i svensk travsports historia utan troligen i världens travsporthistoria. I mitt hjärta tänker jag dock försöka minnas honom för den kärlek och glädje han fått mig att känna så många gånger under dessa år. Mitt lyckorus den sista söndagen i maj år 2020 när jag ståendes, inte andades samtidigt som jag vrålade med Tessa i soffan VAR äkta. De känslorna var äkta. Den upplevelsen var äkta. Det hoppas jag att jag aldrig någonsin slutar känna.