Precis när hela trav-Sverige galaklädda högg in på bubblet på Elite i Eskilstuna inför årets Breeders Crown-bankett publicerades beslutet: Överdomstolen upphäver Licenskommitténs beslut att återkalla Hagmyrentränaren Mathias Anderssons A-licens. Det lade i vart fall smärre sorti över just min förfest och i en dryg månad har det diskuterats i allehanda travmedier, och numera även lokalmedia i Hudiksvall samt mängder av foton, filmer och vittnen har gått ut på sociala medier: hur i helskotta kunde Svensk Travsports högsta beslutande organ tycka att den här personen är lämplig att inneha A-licens?
Till slut kom kvällen då jag orkade läsa om den 18 sidor långa friande domen, nu noggranna, och även läst de beslut ÖD hänvisar till som ska utgöra någon sorts praxis.
Jag förstår fortfarande inte och skriver mest denna blogg för att rättsdogmatiskt utreda ett specifikt fall alltid är vad som får mig att förstå varför det blev som det blev. Den rättsdogmatiska metoden innebär alltså att man krasst stirrar på verkligen och analyserar gällande rätt. Det har alltid varit min favoritmetod. Den är liksom helt o-flummig.
A-licens
En A-licens är så kallad proffslicens och innehavaren får träna fritt antal egna och andras hästar. Det är hårda krav att antas till den årslånga kursen och väl genomförd ställs en rad krav på personen. Det här är travsportens ”certifiering”. Licensen som innebär att ST till allmänheten sätter sin stämpel på att personen har väldigt stora hästkunskaper och insatt i alla för en travverksamhet gällande regler. A-tränare är sportens ”spjutspets”. ST meddelar allmänheten, genom utdelande och fortsatt bibehållande, att A-tränare är trygga att lämna sina hästar till för vård och träning.
Nu ska exakt alla hästar behandlas väl och även B-tränare måste förstå att de har djur som utsätts för sådan belastning att vi rent av har undantag i djurskyddslagen för våra aktiviteter. Men det är ännu hårdare för A-tränare. Vi ska trots allt vårda och träna andras hästar också.
Att erhålla A-licens är ingen mänsklig rättighet. Inte B-licens heller. Att beviljas licens av ett sportförbund är ingen som helst självklarhet utan sporten kan sätta upp precis vilka regler den vill för att vi ska anses godkända att få, och bibehålla, licensen.
Rättssystemet
ST har, liksom alla andra organiserade sporter, ett eget rättsystem. Sportens regler är alltid långt hårdare än samhällets allmänna rättsregler. Det är inte olagligt att mana en häst två gånger i följd. Ingen kan åka dit för brott mot djurskyddslagen för att den vevar med tömmen två gånger i rad. Men sporten har bestämt att det är ”felaktig maning” och sporten ådömer kusken böter. Det är inte olagligt att komma för sent till en defilering. Men det bryter mot sportens ordningsregler och tränaren får en bot.
Och så vidare. På samma vis har även sporten olika egna kontroller av att hästarnas hälsa hålls snäppet bättre än vad lagen kräver. Det här har vi sett mängder av prov på. Ett inte helt ovanligt exempel är att banveterinären anser att en häst är i för dåligt hull för att få tävla den dagen. Dessa hästar är inte avmagrade utifrån Länsstyrelsens måttstock. Länsstyrelsen skulle sannolikt hålla med om att hästen är motsatsen till tjock. Men de fall jag sett, som fått startförbud pga dåligt hull, har ändå definitivt varit i betydligt bättre allmänskick än när det går så långt att Länsstyrelsen inte tycker är okej.
Lägger upp en bild nedan. Det här var Charmant Hornline den 22 maj 2022. Hon var beräknad att föla den 27 maj- alltså fem dagar senare. Den här hästen, och några tiotals till i olika åldrar, var inte i så dåligt skick att Länsstyrelsen agerade. Svensk Travsport gjorde det tack och lov och tack vare ST’s veterinär, och ytterligare en veterinär, kunde jag få bryta mot reglerna att transportera ett sto så nära fölningen. Både ST och min egna veterinär ansåg stoet skulle flyttas för att få en chans att överleva kommande fölning. Länstyrelsen lämnade stuteriet helt utan åtgärd. Mig hotade de istället att inleda ett ärende mot för transport av sto för nära fölning.
”Be mig fucking guest!” Skrek jag och anmälde omgående mig själv för brott mot djurskyddslagen för att göra det enkelt för den pissdåliga myndigheten. Det ledde såklart ingenstans men här har ni ett personligt exempel på hur sjukt mycket Länsstyrelsen tillåter. ST, tack gud, ställer hårdare krav. ST har inte bara hårdare regler än det allmänna rättsväsendet utan ska och får ha det.
ST’s inställning
ST anser, vilket Licenskommittén höll med om, att Mathias Andersson under åratal uppvisat en rad brister i sin hästhållning och helt enkelt inte längre uppfyller kraven för att få inneha A-licens. Andersson överklagade beslutet och nu kommer vi då till den 18 sidor långa friande domen i Överdomstolen, publicerad 15 november.
Överdomstolen
ÖD lyckas alltså fria. ÖD hänvisar till två tidigare fall där Licenskommittén dragit in två licenser. I båda fallen har licensinnehavaren först ådömts böter, ST har då följt upp böterna någon eller några månader senare och när bristerna då kvarstått så drogs licensen. Andersson har blivit av med sin licens tidigare. Efter ett uppmärksammat dopningsbrott i december 2022.
Domen är komplicerad att förstå. Å ena sidan anför ÖD att:
”För utdömande av påföljd med stöd av Licensbestämmelserna eller Tävlingsreglementet, förefaller ändock framgå att Licenskommittén inte har fordrat att allmän domstol meddelat lagakraftvunnen dom för brott mot Djurskyddslagen. Inte heller synes ha fordrats beslut av Länsstyrelse angående återkallat tillstånd att bedriva verksamhet eller att Länsstyrelse på annat sätt slutfört ett djurskyddsärende och meddelat sanktioner mot djurhållaren. Licenskommitténs prövning om en licensinnehavare åsidosatt djurskyddsbestämmelserna har vilat på självständiga bedömningar.”
Här konstaterar alltså ÖD att vad Länsstyrelsen må tycka eller inte tycka är irrelevant- ST fattar sina beslut självständigt.
Sen följer då att efter den förra licensinsindragningen upphörde ST’s kontroller medan ärendena hos Länsstyrelsen fortsatt. Under denna licensindragning har då Länsstyrelsen lyckats fastslå att djurhållningen numera är god. ÖD menar då att ST inte har något senare att invända. Slutsatsen måste alltså vara att misstaget ST begick var att inte fortsätta besöka tränaren under licensindragningen. Vilket i sak hade blivit utmanande då det hade rört sig i gränslandet kring vart ST’s jurisdiktion sträcker sig.
Parallellt väller vittnesuppgifterna fram och många på Hagmyren tar aktivt avstånd. Det har skrivits offentliga protestlistor och Hagmyren har försökt vräka honom som hyresgäst.
Själv har jag en och annan polare i området och har ända sen 2018 fått mängder av uppgifter, bilder och filmer på hästhållningen. Det är många personer. Som berättar klart och tydligt i sina egna namn. Både rakt i mina ögon och skriver på sociala medier. Under 6-7-8 år har dessa personer kämpat för Mathias Anderssons hästars väl och ve. De ljuger inte. Det är totalt osannolikt att så många, och specifikt dessa personer som redan jobbar 80 timmar varje vecka, orkar fortsätta komma med nya bilder och nya situationer gång på gång. De har annat göra. En liten klick personer drar det trötta ”avundsjuka-kortet” till Anderssons försvar. Patetiskt. Personerna jag åsyftar är så mångfalt mer framgångsrika än vad Andersson någonsin varit att det är rent trams.
Det är inte lätt att gnälla på sin grannes hästhållning. Jag vill inte att nån ska lägga sig i detaljer hur jag sköter mina djur så man passar sig noga för att gnälla på grannarna. Det blir helt enkelt en omöjlig vardag.
De här människorna har Mathias Andersson i sin vardag. Det står upp ändå. Varenda dag. År ut och år in. Bättre vittnesmål finns inte.
ST har åkt på däng en hel del sen de fick sin nya processjurist vid rodret. Eller, taskigt sagt: de har alltid åkt på däng i sitt egna rättssystem. Men det har varit några väldigt uppmärksammade fall på sistone. Orsaken bakom det är en analys ST själva får göra. Vad gäller denna bloggs huvudperson återstår väl bara för ST att öppna en filial i Hudiksvall så de kan utföra ett par kontroller i veckan framöver.
Måtte den sista hästen plågats klart i det stallet.
Avslutningsvis. Charmant Hornline återhämtade sig och gick tack och lov sin vana trogen över tiden och fölade först 10 juni. Ingen av oss som engagerade sig i henne den perioden trodde att både hon och fölet skulle överleva. Men två veckor av mycket och bra mat så föddes så ett friskt och starkt stoföl av en märr i klart bättre skick. Charmis själv fick förstås avboka det årets bokade, och till första stuteriet betalade, bokningsavgiften och vila från föl. Hoppas stuteriägaren tog mina pengar för att köpa hästfoder för. Idag har hon hunnit få ännu ett föl och är åter dräktig. Fölet blev Soave, strax 3 år. Hästen som Länsstyrelsen, vid kontrollen inför meddelandet om mitt tillstånd att bedriva professionell hästhållning, gav omdömet ”på gränsen till fet- men inte så att vi vidtar åtgärder.”
Hästar är otroliga på att återhämta sig. Hoppas alla som varit i Mathias Anderssons vård gör detsamma.