Kan inte låta bli att starta bloggen med viss historisk återblick. Senare under denna månad är det nio år sen (9!!!) jag skrev min första krönika i Travronden och såååå många av dagens debatter är ”det här skrev jag i en krönika år 2016 eller nåt. Det går nog att googla fram…”
Sakerna jag skrev under de där åren var långt ifrån alltid- snarare ”sällan”- mina idéer. Jag fick ju uppslagen till alla krönikor nånstans ifrån. Nån nånstans kläckte en idé och ihop med att nån annan tänkt nåt annat högt kuckilurade jag oftast ihop mina krönikor och förslag. Divisionssystemet ”att kunna tävla på sin egna nivå” är väl den som för dagen är den mest hajpade. Kul kul att ni vaknar sisådär 8-9 år senare! Eller 10-12. För jag fick förmodligen även den idén nånstans ifrån… Eller nja. Just den tog jag faktiskt från ridsporten.
Jag var med i en podd https://open.spotify.com/episode/6b4jL8K3VBfqPIcU5SfbSR?si=PLrPKEzWSFKqRRJPAo6X9Q om höstens möte med A-tränarföreningen för nån månad sen. Har inte sett så mycket prat om det så antar ni som läser detta lyssnar lika lite på travpoddar som jag gör. Travfeber undantaget.
För att bygga divisioner behöver vi såväl stimulera eliten som ge bredden egna lopp. Här löste Tränarföreningen egentligen hela den gordiska knuten: höj V75 så fler anmäler dit, det frigör utrymme för medelklassen till vardags. Och stäng ute de bästa tränarna ur breddloppen. Hela kedjan löstes egentligen. För mer info om just tankebanorna kring det: lyssna på podden jag länkar till. Kan inte ägna 4000 tecken åt att skriva det.
I den där podden kommer ni höra vurmen för delningsproppar. Från alla håll. Och vi har ett konkret exempel på dess popularitet: till Eskilstuna på måndag 6 januari var det 139 spekulanter till de 72 platserna och dagen efter till Örebro 140 till 72. Nu är siffrorna något dopade då ett gäng till Eskilstuna hade andra proppar de hellre ville med i i första hand och ett gäng som inte kom med på Eskilstuna anmälde till Örebro dagen efter istället. Men likväl. Över 200 intressenter till de 144 platserna i samma region dessa två efterföljande dagar var det. Vilket resulterade i mängder av tvångsstrukna hästar.
Det rimmar väldigt illa med att det från ST’s håll frekvent tjatas om vikten av att vi tränare behöver starta våra hästar oftare för att bibehålla samma tävlingsvolym.
Det här med hur tävlingsdagar och prispengar fördelas sker genom ett komplicerat system bland annat beroende på hur många hästar som finns i träning på respektive bana. Här hamnar min gamla hemmabana Örebro riktigt i kläm. Örebro har ingen träningsanläggning som lockar dit tränare och då staden, genom flera årtionden av politiska beslut, blivit en logistik-mittpunkt är markpriserna svindyra. Det är således i princip omöjligt att locka nån att bygga en träningsanläggning i regionen. Samtidigt sitter min nuvarande hemmabana Sundbyholm i en helt annan sits: mängder av småorter och billig mark gör att det finns massor av hästgårdar. Och dessutom finns en hel del anläggningar placerade inom ”valbara” områden så man kan locka tränare att välja Eskilstuna som hemmabana istället för Solvalla, Gävle eller Romme.
Summa summarum tycker jag det här med incitament baserat på hur många hästar man har i träning på banan blir helt fel. För att det incitamentet ska funka i praktiken måste alla licensinnehavare faktiskt kunna välja själva, oävet vad ST satt för regional avgränsning, vilken bana de vill tillhöra.
Sen är frågan om det är så viktigt hur många hästar respektive bana har i sin träning? Regionen Örebro har inte fler hästar i träning än vad regionen Eskilstuna har men likt förbannat hade de lika många anmälda till sina ”samma lopp” dagen efter.
Jag tror inte riktigt på idén med utökat företräde för hemmahästar då det inte hjälper exempelvis Solvallas amatörer och småtränare ett skvatt. Däremot tror jag definitivt på idén att kunna lägga till fler lopp när det nu blir som det blev på Eskilstuna och på Örebro. I slutet av året är banorna mer villiga att lägga till lopp. Jag själv kom exempelvis med på Romme i november enkom tack vare att Romme då hade pengar kvar i prismedelpåsen de ville ösa ut och inte la till bara ett utan två lopp när deras delningsproppar blev överfulla. Det borde gå att göra i början av året också.
Dock kräver ju det att man även vågar ställa in fler tunt anmälda lopp. Idag kan banan besluta om att ställa in lopp där det bara kvarstår 4-6 hästar i kompletteringslistan. Man ställer dock väldigt sällan in lopp med 5-6 hästar. Ska vi kunna låta fler starta där de vill måste vi också våga ställa in lopp med få anmälda. Det är enkel matematik för att inte prismedelsbudgeten ska sprängas. Och här kommer det bli problem. För varmblodiga treåringar nu under vintern, för kallblodiga tre- och fyraåringar i vår och stup i kvarten för montélopp- kanske allra främst för kallblod.
Ska vi köra loppen när ägarna och tränarna vill starta eller ska vi från centralt håll bibehålla nån sorts bredd, tvångsstryka 50-100 ”helt vanliga” hästar under kommande måndag-tisdag och istället köra lopp med 5-6 hästar för att deras mångfald är viktigare?