Hur vit är egentligen travsporten?

Söndagar ska ju vara lite lagom lata. Så vad passar då bättre än att halvliggandes i soffan gå igenom lite statistik?

Inför detta år förändrade ST licensbestämmelserna. Bland annat innebar detta att en ”lärlingslicens” inte längre än knuten till en tränare och att en B-tränare får ha upp till 5 icke-ägda hästar upptagna på träningslistan. Detta som ett led i ST:s mål om att ”vi ska fler”.

Jag är inte lika odelat positiv till syftet som jag dock är till regeländringen. Rent krasst var det tidigare omöjligt att ta ut sin A-licens och ha jobbat enligt alla regler. Ingen går från att en dag ha en anställning och inga hästar i träning till att nästa dag helt plötsligt ha i vart fall 8, eller vad som nu krävs för att få ekonomi i att kunna leva på att träna andra människors hästar, i träning. Med de nya reglerna blir det mer verklighetsanpassat: en duktig amatör kan successivt ta in hästar i träning samtidigt som den behåller ett annat jobb och när den till slut står med fler än 5 externa hästar i stallet kan den ta steget fullt ut och bli proffs. Kravet för att, som B-tränare, få ta in andras hästar i träning är givetvis att personen innehar en F-skattsedel.

Här borde kontrollapparaten i sig vara relativt enkel: träningslistor registreras så ST kan lätta kolla upp att B-tränare med icke-ägd häst i träning faktiskt har en F-skattsedel.

Den regeln gäller även för de med rid-/körlicens. Tränartillhörigheten är alltså avskaffad så ska man köra eller rida åt andra krävs F-skattsedel. Eller rättare sagt: här har ST trasslat till sig rejält i regelskrivningen. Den exakta ordalydelsen är ”licensinnehavare som kör/rider år andra mot ersättning ska vara godkänd för F-skatt”. Bara här har ju ST omöjliggjort tillämpningen av sitt egna reglemente. Hur ska de kunna kontrollera något sånt? Finns det någon regel nånstans jag inte hittat där ST ges mandat att genomföra revision av licenstagarnas svisch?


Ur ST:s licensbestämmelser

För att kunna göra ett stickprov hur väl det kan tänkas efterlevas i praktiken siktade jag in mig på enbart montéryttarna. Sen har de flesta av dem förvisso körlicens också men det är fler personer med bara körlicens så för att komma ner en bit på listan sållade jag ur till enbart ryttare. Jag antog nämligen att de mest körande/mest ridande är reggade för F-skatt. Och jodå, ett enda knapptryck på allabolag.se och jag meddela att hela topptrion avseende montéryttarna i detta land är reggade för F-skatt. Jag ville ju dock åt ”den breda massan”, den som ST så förtvivlat gärna vill ska öka, så jag kapade bort exakt den övre halvan och hugg in på den nedre halvan. Av de 171 personerna med aktiv ridlicens tänkte jag lite hugget om stucket hitta 10 stycken på urvalskriterierna ”aktiv licens och har ridit lopp i år, red fler än 10 lopp under fjolåret och det för fler än 5 olika tränare.” Med de urvalen tänker jag att jag med god marginal sållade bort de som faktiskt bara rider åt arbetsgivare och/eller familjemedlemmar. Med tre flikar igång på datorn och excelarket i högsta hugg inleddes samma koll på allabolag.se.

Jag gav upp efter 7. När samtliga första 7 enligt ovan angivna urvalskriteriet inte finns reggade för F-skatt på allabolag.se är det något allvarligt fel. Det kan givetvis vara min egna sökning, men exakt samma sökmetod gav mig ju omgående svaret att topptrion är godkända för F-skatt så vet inte vad mitt egna fel kan ha varit faktiskt.

A-tränare måste givetvis också vara registrerade för F-skatt. Liksom med B-tränarna torde denna kontroll vara enkel att utföra i sig: vem som helst kan kolla vem som helst träningslista och sen göra en F-skatt-koll. Att en person med andras hästar på sin träningslista, som är reggad för F-skatt, dock sen faktiskt fakturerar och betalar sin moms och skatt är inte lika lätt att kontrollera.

ST tillhandahåller ”TDS” (tränardebiteringssystemet). En mycket smidig factoringtjänst för såväl tränare som kuskar/ryttare. I och med TDS:en får ST även en möjlighet att kontrollera så att rimligt många av de, av tränaren på listan upptagna hästar, faktiskt faktureras och vad tränare faktiskt både tar i träningsavgift och för merkostnader. TDS:en är således en guldgruva för att faktiskt kunna ge travsporten alla underlag så många hett efterfrågar: vad kostar det att äga häst och på vad är det vi faktiskt lägger pengarna? De flesta tränare har några egna hästar själva och nån som ägs av nån i personalen och därmed ”nollas” i träningsavgift för att istället redovisas som löneförmån. Och så må det vara. Någon enstaka slinker iväg här och var. I det stora hela utgör dock TDS exakt den kontrollfunktion som de andra två grupperna ovan inte omfattas av.

Dock är användandet av TDS frivilligt. Och alltså endast möjligt för A-licensinnehavare. Varje faktura i den kostar fakturaställaren 95 kronor exklusive moms. För mindre tränare är den således helt ointressant då den helt enkelt är för dyr. Och med allt logiskt tänkande är det just bland mindre tränare incitamenten för att träna och/eller köra hästar svart är störst.

Travsporten har de senaste åren slitit hårt mot Skatteverket om rätten att travhästägande fortsatt ska få momsregistreras. Då är ju vikten av att stabilt kunna argumentera för att travsporten är en vit bransch helt avgörande. Idag är ungefär 100 av de knappt 400 A-licensinnehavarna inte TDS-anslutna och innefattas således inte av någon som helst intern skattekontroll. Eftersom ingen B-tränare är det och, av min lilla studie att döma: ett stort antal med kör-/ridlicens har över huvud taget inte registrerat sig för F-skatt, kan ST idag omöjligt sia om hur stor omsättning pengar i omlopp ST över huvud taget inte kan kontrollera vithetsgraden i. Jag skulle nog i vart fall drista mig till att det förefaller vara en ”väsentlig” del.

Det ligger i allas vårt yttersta intresse att travsporten sköts skattemässigt korrekt. ST bör allvarligt överväga om inte samtliga licensinnehavare helt enkelt ska begäras använda TDS. Det blir en orimlig kostnad för många men factoringtjänsten är idag väldigt dyr. Det måste dels vara möjligt att pressa ner priset väsentligt och sen tycker jag man skarpt bör överväga om inte de med få hästar i träning och få ritter/styrningar därtill ska få subventionering. Att tryggt kunna säga att ”svensk travsport är en vit bransch” ligger i allas vårt intresse.

Jag ser, tvärtemot ST, inte riktigt poängen med denna stora hets att ”vi ska vara så många”. Skulle exempelvis dessa åtgärder leda till att 50 A-tränare la ner verksamheterna så är det ju bara rätt. Då är ju branschen överetablerad. För ordningens skulle vill jag betona min moderata ideologi vilket innebär en viss avsky mot att betala skatt och jag själv gråter blod vid varenda momsinbetalning för mina bolag. Men det är så reglerna ser ut. Vi har ett av världens högsta skattetryck och ”skatteplanering” är ett mycket vackert ord i mina öron. Men det är en jäkla skillnad på att vara smart och skatteplanera helt by the book och att köpa eller sälja tjänster svart. I och med det höga skattetrycket är det oerhört lukrativt med svarta pengar i Sverige och alla dessa utgör en otillbörlig konkurrenssituation mot utövarna som faktiskt försöker bedriva sina verksamheter i enlighet med lagar och regler.

Building a troll army

Ett ämne jag ständigt kommer i kontakt med inom travet, men trots så mångas åsikter vägrar de flesta att förstå poängen, är sociala medier. I veckan blossade det upp igen med anledning av ST:s Överdomstols friande av Gocciadoro i lärlingshändelsen/enhandargate, eller vad vi nu ska kalla det, på Örebro den 2 maj. I nyhetspubliceringen på travsport.se den 16 juni meddelar nämligen ST följande:

”– Den svenska travsporten vilar tungt på hästvälfärd och hästen i centrum. Vi gjorde en samlad bedömning av samtliga ärenden där stall Gocciadoro varit inblandad och vi vet genom en fristående medieanalys (innefattande sociala medier) att travsportens förtroende och trovärdighet har skadats genom händelsen.” (Citat: vd Maria Croon).

ST har alltså utdömt en bestraffning baserat på vad folk på sociala medier tycker. För att kunna klargöra min åsikt om det här så behövs en något djupare analys i ämnet. Förmodligen raserar jag här nu mångas bild av mig som att jag själv använder sociala medier helt oskyldigt utan vidare genomtanke. Vill ni behålla den harmlösa bilden av mig bör ni sluta läsa nu. Jag är skapad och drillad under närmare 7 år för att kunna använda dessa verktyg.

Vad är faktiskt sociala medier?
För sociala medier är just ett verktyg. Sociala medier är liksom inte en egen liten fullständigt ostyrbar liten figur som poppar upp och själv agerar. Så verkar väldigt många människor tro. Det är generalfel nummer 1.

Verktyget
I dagens tekniskt utvecklade samhälle där i princip alla svenskar har tillgång till både en dator och en telefon med internetuppkoppling har 10 miljoner svenskar en tillgång till ett mediaflöde som aldrig förr. Därtill kan vi alla skapa oss konton på sociala medier och där fritt kunna berätta för hela världen vad vi tycker om precis allt. Enligt 2018 års statistik från Internetstiftelsen använde 83% av svenskarna sociala medier.

Hur används det?
Från början var Facebook en kompisplattform och verktyget Twitter en ”microblogg” åsyftad för att politiker enkelt skulle kunna nå ut med korta budskap. I grunden skiljer sig dessa två verktyg således åt totalt. Sen har det ju fladdrat iväg så idag verkar få fatta vad som egentligen hör hemma vad. ”Alla” har liksom Facebook och en hel del fattar inte än idag hur denna gemytliga lilla plattform förändrats till att användas som ett rent kommersiellt trollverktyg. Och tur är väl det. För om folk förstod skulle det troligen ha dött ut för länge sen. (Den här bloggen kanske raderas rätt fort från Facebook för den riskerar att förstöra deras affärer.)

Building a troll army medialt
Inför riksdagsvalet år 2014 hade jag själv klivit in i kommunpolitiken. Inför det här valet pratade de politiska kanslierna om att ”det här valet kommer att vinnas på sociala medier”. ”Trollkonton” hade fått sitt fäste. Dock visste ännu ingen riktigt vad som var ett troll.

Hur som helst. Mitt parti ville ju inte förlora ett val på grund av att vi inte kunde hantera den nu gällande kommunikationen med väljarna. Dock var våra resurser avsevärt mindre än landets största partis. Men vi gjorde en grupp med en tjänsteman, specialiserad på kommunikation, i spetsen och några av oss politiker skapade den ”hemliga” sociala medier-gruppen. Vi var ett tag inne på att göra som det mer resursstarka partiet och även starta några alter ego-konton var där vi skulle låtsas vara olika ”helt vanliga” personer. Att bygga upp ett effektivt trollkonto är dock både tids- och engagemangskrävande så det gjorde vi aldrig. Men vi startade en högst konfidentiell kampanj. Utifrån var och ens olika roll antog vi olika retoriker. Ju högre politiker desto mer ”obefläckad” behövde den vara. Politik handlar ju trots allt som att framstå som lite av ett voice of reason. Själv var jag dock helt ny så jag kunde trolla lös precis hur mycket som helst. Och jag gjorde omedelbar succé. Här upptäcktes nämligen min knivskarpa talang för att med ord kunna reta fullständig gallfeber på precis allt och alla: i synnerhet medelålders män med makt.

18 februari 2014 lyckades jag med mitt twittrande skapa min första förstasida i tidningen Nerikes Allehanda, och dagen efter ledde den till dagens ledare i samma tidning.


Artikeln i sin helhet: https://www.na.se/artikel/orebropolitiker-anklagas-for-harskarteknik

Bildsättningen var ju inget annat än rent genialisk. Ung kvinna, i ett oppositionsparti, utsatt för härskarteknik av äldre man- vilken var toppolitiker i det styrande partiet.

Det här ledde till det kanske roligaste halvåret i mitt liv. Jag ägnade orimligt många timmar åt att vara en total ”finne i röven” på stadens styrande politiker på sociala medier.

Samtidigt som jag retade gallfeber på dem byggde jag upp mitt egna nätverk av folk som hejade på mig och jag coachades dagligen i debatteknik och retorik av diverse kommunikationsproffs. Och så köpte vi annonser. Redan vid den här tidpunkten kunde man nämligen ”köpa flöden”. Ett av våra politiska förslag var att att kommunen skulle erbjuda kvinnor trygghetsvakter på vägen hem sena kvällar. Då beställer man helt enkelt från Facebook så dessa annonser hamnar enbart i kvinnor i Örebroområdet mellan 18-29 års flöden. Man kan till och med beta ner annonserna så man till stor del hamnar i singelkvinnors med förkärlek för vins flöden. Alltså, den analys Facebook kan göra av ens personlighet slår varenda psykologs. Därmed betalar man inte en spänn för en annons mot nån som inte är ens kundgrupp.

Det här var alltså 6 år sen. Det har utvecklats ännu mer därefter. Kära läsare: ni får idag helt enkelt inte se många annonser på sociala medier alls om ni inte anses ingå i målgruppen. Bara här är ni liksom grundlurade.

Building the real troll army
Så, med en sociala medier-approach så man nu nått ut i kommersiell media på önskat vis och retat gallfeber på önskade objekt gäller det sen att överleva själv på forumen. Det här tar tid. Här gäller det att andra starka twittrare/facebookare tycker man är vettig. Ibland måste man ge andra stöd själv för de ska göra detsamma. Vissa drev orkar man helt enkelt inte själv. Och nyckeln till sociala medier är i grunden den gamla härskartekniken att ”många tycker”. Mängden konton som säger samma sak är den grundläggande skrämseltaktiken för att kritiker ska backa. Härav att folk alltså startar några trollkonton. Genom att raskt kliva in till sitt egna försvar några gånger är genast debatten styrd åt önskat håll. För en annan, som är alldeles för lat och fantasilös för att orka bygga egna trollkonton, får en istället alliera sig med andra starka konton. Och så gör precis alla admins för travgrupper, bloggare eller till och med journalister. En person är ingenting på en social media. Det är förmågan att kunna få interaktioner som gör en sociala medier-figur. Man styr helt enkelt social media åt hållet man vill.

Sociala medier bygger vidare på ett affektskrivande. Själva poängen med sociala medier är att folk ska ha så nära till tangenterna att de bara raskt spyr ut alla omedelbara känslor de känner. Detta skapar drev och kaos. Exakt vad skaparna av sociala medier vill uppnå. Det är liksom sociala mediets reason to excist. Så den första delen i den första kursen jag gick var ”svara aldrig direkt.” Bara genom den lilla detaljen särskiljer man sig. Sen lever jag ju inte alltid som jag lär, och det är slående hur just de tweetens i 9/10 fall sedermera landar helt fel.

Jag idag på sociala medier
Efter mitt intåg i kommunpolitikens finrum år 2014 fick jag tagga ner mina politiska trollerier och istället bli lite rumsren. Kunskapen fanns ju dock kvar och är man född till rebell måste vissa lustar helt enkelt ut… Jag klev därför in på de trav-sociala medierna. Jag twittrade kommande år så förtjänstfullt att jag i årsskiftet 2015/2016 headhuntades som krönikör till tidningen Travronden. Jag var då, vilket säger mer om hur sjuk travsporten är än det gör om mig, den första kvinnan som gavs utrymme i media att faktiskt ”tycka” något om trav.

År 2016 utvecklades därefter till det värsta året i mitt liv vilket slutade med att jag raderade varenda social media och svor på att aldrig i helvete vara medial igen. Det blev helt enkelt för stort och tog över mitt liv totalt. ”Linn Andersson” blev för mig själv en ren galjonsfigur som hade noll och inget med mig att göra. Hon var nån som andra hade en åsikt av. Dock ruskade jag av mig och kom tillbaka. Hamnade åter i mediestormens öga innan jag under år 2018 slutligen beslutade mig för att nu är denna tiden i mitt liv över. Nu skulle jag hitta mig själv igen och bli mig själv igen. Det jag idag skriver på sociala medier är således ”jag” och den här bloggen, ägd och driven av mig själv, gör jag enbart när jag själv faktiskt känner för det. Och till syven och sist är det nog den äktheten som gör att man överlever år ut och år in. Nåt sorts ”sociala medier-alter ego” avslöjas till sist. Man måste nog stå rätt stadigt på sina fötter och vara jäkligt trygg i vem man egentligen är, vad man vill och ha en rejäl självdistans så man kan hålla andras bild av en själv ifrån sin egna självbild. När man tappar det fotfästet börjar man agera lika känslostyrt som alla andra och ta åsikter som personangrepp. Då har man startat sin rutschkana rakt ner i avgrunden.

De kunskaper jag dock har om sociala medier har jag ju. Jag har mött massor av avundsjuka om att jag sålt typ 20 andelshästar och lyckas managera en kommersiell avelshingst helt utan köpt medieutrymme utan bara genom sociala medier. De flesta människor har sociala medier i egenintresse och för att få personlig bekräftelse. Har man dock inget intressantare att delge än att lägga upp en selfie eller agera hang around till en person som faktiskt uppnått något av eget hårt arbete får man dock inte lika många interaktioner som nån som faktiskt försöker att ibland skriva något relevant. Skillnaden är dock att i mitt fall är uppmärksamheten ett nödvändigt ont och inget egenintresse så för mig innefattar det nästan lika mycket jobbigt som det ger gott. Sen övervinner viljan att faktiskt hjälpa till att skapa någon sorts ordning, rättvisa och kunskap över och jag vill skriva en blogg för att utreda Proppenhärvan eller analysera något ST-beslut. Men jag gör det idag helt och fullt för att jag tycker just det är roligt och inget annat.

Men tillfredsställelsen varje gång jag ser hur jag lyckats förändra en debatt åt önskad riktning är stor. Vad gäller exempelvis Proppenhärvan skrev jag den första bloggen i rent egoistiskt syfte för att själv försöka få någon ordning på det kaos som rådde i min hjärna efter den första dagen. Jag behövde själv få ihop det. Men det känns för jäkla bra i hjärtat när jag sen ser hur den serien bloggar nådde närmare 40 000 klick och delades friskt långt utanför travsportens egna bubbla. När statistiken på bloggen (man ser nämligen väldigt väl vilka forum den delats på) leder in mig på forum där ridskoleelever rasar över bestörtning över att detta cementerar deras bild av travsport som djurplågeri men min blogg sen delas och man ser hur massor av utomstående plötsligt ”ah okej, det är förbjudet, det gjordes i USA och de svenska köparna verkar inte ha vetat detta när de köpte hästen” så känner jag: fan. Här gjorde jag något bra. Det är kompenserar lätt det medföljande hatdrev, som precis alltid kommer som ett brev på posten några dagar efter många hyllningar, om vilken usel, inkompetent och ren skada för travsporten jag är.

Vad är sociala medier och hur ska det användas?
Med det här så är min poäng att ST kan kasta sin sociala medier-analys i Sverkers soptunna. Trav är en pytte-marginaliserad del av det svenska samhället. Vi är till och med en tämligen betydelselös del ens av det svenska sportsamhället. Trav-sociala medier är så oerhört litet att det egentligen styrs av ett tiotals personer. Dessa tiotal kan dock, var för sig, ändra en debatt åt precis vilket håll de vill. Och debatten utgörs sen av flera hundra helt vanliga människor, varav massor av dem vare sig spelar på trav och än mindre äger en travhäst, utan bara sitter och ”tycker” en jäkla massa på sociala medier i brist på eget umgänge att prata med hemma i soffan. För nyckeln till sociala medier är just alla dessa miljoner användare som inte alls har förstått hur kommersiellt drivet det är och hur strukturerat alla med många följare använder dem. De allra flesta tycker ju bara det är så himla harmlöst och roligt och extra egoboostande när man får några likes på en kommentar, eller i brist på att ens kunna formulera en vettig tanke: en selfie. Dessa utgör helt enkelt verktyget och utan alla dessa skulle inte sociala medier kunna vara det verktyg som det är.

Det här har ytterst få personer inom travet förstått. Än idag, 7 år efter att de politiska partierna förstod att riksdagsval vinns genom sociala medier-strategier, sitter både ST och enskilda företagare inom travet helt handfallna och ba ”usch för allt näthat.” Ja, eftersom sociala medier i det stora hela är personer med dåligt eget umgänge och få människor i sin närhet de kan spy utan sin egen besvikelse till så är sociala medier per definition ett forum där massor av personer läcker ut sitt egna självhat på andra. I know. Så väl att jag själv förändrat mitt förhållande till dem fullständigt några gånger för det är inte kul när det går så långt att random människor börjar hata mig så mycket att de söker upp mina vänner och familj och/eller sätter igång skitsnack-kampanjer i uttalat syfte att förstöra mina affärsrelationer.

Med det här mediasamhället är här för att stanna. Vi kan bara förhålla oss till det.

Har du orkat läsa så här långt ska jag belöna dig med några korta ”do and don’t” hur du inom travet kan använda sociala medier för det ska ge dig mer fördelar än nackdelar och hur du med garanti skapar dig själv problem. Funderar du på att börja använda sociala medier i annat än rent privat syfte är det tre frågor du ska ställa dig.

  1. Vad vill du uppnå?
    Det här är liksom den grundläggande frågan du måste ställa till dig själv innan du exempelvis startar en Facebooksida som travtränare eller för en häst. Du måste förstå vad varje social media bygger på för klientel. Vill du som tränare exempelvis ge spelarna info? Vill du som andelsägare ha ett kommunikationsforum för din häst? Vill du som tränare bara ge något extra till dina hästägare? Vill du som travpolitiskt engagerad nå ut med dina åsikter för att skapa opinion?
  2. Fundera över vad som är rätt verktyg för dig.
    Vill du som travtränare ge spelarna info? Då är Facebook totalt förbjudet och 100% problemgaranti. Däremot funkar egna hemsidor utmärkt och i många fall även Twitter. Som kommunikation kring en andelshäst? Nej, nej, nej och åter nej. Jag vet än idag inte en enda Facebooksida kring en andelshäst som inte slutat i fullständigt kaos och osämja när nån haft för nära till tangenterna. Vilket som jag, redogör för ovan, är själva poängen med sociala medier. Om hästar ska det kommuniceras genom mail. Punkt slut. Travpolitiskt är sociala medier det ultimata verktyget år 2020 och sen då det här med att var och varannan tränare i sitt stall alltid har nån som tycker ”det här med Facebook för stallet verkar ju så himla roligt.” Ja… Det kan det vara. Om du jävlar i mig tänker till hur du tänkt använda det.
  3. Hur ska verktyget användas?
    Nu är vi nere på två exempel där Facebook över huvud taget kan vara lämpligt, då två förkastats totalt: travpolitiskt och för att det är så roligt för en travhästskötare eller hästägare. I travpolitiskt syfte är väl hela bloggen en enda instruktionsbok så svaret blir utifrån enskild tränares perspektiv. Precis samma problem som uppstår kring en andelsägd häst uppstår kring en tränare som startar en Facebooksida i tjo och tjim-syfte. Fast upphöjt till 100 i problem. Du måste lägga upp en stentydlig plan och följa den där det råder maximal millimeterrättvisa åt precis alla håll. Minsta lilla orättvisa och du skapar osämja bland både din personal och bland dina hästägare. Världen är full av praktegoister och på Facebook representeras de inte bara utan rent av överrepresenteras- som jag redogjort för ovan. Precis alla dessa kommer alltid anse du favoriserar någon annan häst, hästägare eller anställd. Såvida du inte har typ en enda anställd och max 10 hästar i träning kommer du med garanti, förr eller senare, att med en Facebooksida rent av skapa dig själv 100 nya problem utöver dem du redan hade. Du kommer skapa massor av jävla avundsjuka, osämja i dina egna hästägargrupper, egna påhopp av kreti och pleti och samtidigt som du gjort detta kommer det inte ge dig en enda ny häst i träning. Så du har helt enkelt absolut ingenting att vinna på detta.

    Men om du trots allt lagt upp den stentydliga planen, vänt och vridit på den och sjösatt den, inklusive med omsorg valt ut en person som sen ska utföra den, måste den jobba. Dygnet runt 365 dagar om året för att både hålla ordning i flödet och samtidigt se till att orka hålla i planen. Det är ett evighetsjobb och mestadels så sjukt jobbigt och ångestframkallande men totalt nödvändigt för att de få fördelarna som ens finns med den ska uppväga alla nackdelar. Så visst, det går. Det finns några enstaka lyckade exempel. Problemet är att de flesta inte förstår hur sociala medier funkar, därmed använder det helt fel och i helt fel syften, det blir kaos och sen beskylls sociala medierna i sig för allt.

Dock. Sociala medier-samhället är här för att stanna. Lär dig behärska verktyget, eller i vart fall be om hjälp från nån som gör det, och det kan ge dig oanade fördelar och förgylla ditt liv på de mest förtjusande vis.

Men för guds skull: det är ett verktyg och inget annat.

Rättshaveriet ST: fallet Gocciadoro

Jag har funderat i över ett dygn på hur jag ska angripa Överdomstolens totala överkörning av ST i Gocciadoros lärlinghistoria.

Jag vet inte. Jag är bara tom. Samtidigt som frustrationen pyser ut ur öronen. Det är helt omöjligt för mig att blogga utan känslor.

För att hålla mig någorlunda nyktert till saken: jag respekterar Överdomstolen. De gör opartiska tolkningar- ledda av en rutinerad åklagare. De vänder ut och in på ST:s beslut i enlighet med gängse rättsprinciper.

För reglementet och eget domstolsväsende i all ära: även rättsskipningen inom svensk travsport måste gå till i enlighet med ett rättssamhälles allmänna rättsprinciper.

Jag ”tycker” Gocciadoro skulle ha fällts. Kring fallet Zarina Bi skrev jag två bloggar, Vem ska ställas till svars för drivningen av Zarina Bi? och I efterdyningarna av drivningen av Zarina Bi och kring domen mot det upphittade apoteket i hans hästbuss en: Domarna mot Gocciadoro och Ising

Men även Gocciadoro ska bara anklagas och fällas för sånt han faktiskt gjort. Och här har ST, helt uppenbart, misslyckats fullständigt kapitalt. Så fruktansvärt mycket att förbundet nu får betala 100.000 kronor i ersättning till Gocciadoro. Och mer kan det bli. Advokaten hotar att dra beslutet om den indragna filialen ända upp till EU-domstolen som ett brott mot den fria rörligheten.

Hur jag än vänder och vrider och vill hitta en annan vinkel går det inte. Rättshaveriet ST har gjort det igen. Jag kan inte ens lista alla bloggar och krönikor genom åren med beslut där ST så fullständigt nonchalerat gängse rättsprinciper.

Estlandshistorien
Tre hästar upptagna på en svensk A-tränares träningslista dör på en färja. Hästägarna driver, efter att ST vägrat att över huvud taget ta i det fallet till domstol. Väl där vittnar ST:s egna jurist emot sitt egna reglemente.

Fallet Willes Ametist
Häst testar positivt efter kvallopp. ST konstaterar att tränaren utsatts för sabotage. Man namnger till och med sabotören. Tränaren frias. Men man går inte vidare med att faktiskt även driva ett mål mot den som ska ha gått in i stallet och injicerat DMSO.

Souloy-debaclet
På grund av direkt inkompetent processföring missar man det viktigaste beviset mot honom. Det anges först i slutpläderingen och kan således inte användas.

Hönshusgate
ST tar tränare som har icke veterinär-utbildad person i full färd att behandla häst på bar gärning. Tränaren frias helt efter en uppenbart genomusel utredning.

Jag skulle liksom kunna fortsätta i evinnerlighet. Den sistnämnda har för övrigt en gemensam nämnare med Gocciadoro-fallet: samma advokat försvarade de anklagade.

Jag har varit ombud för ett antal tiotals personer inom travet nu. Jag kan skriva under på precis det advokat Arvenberg sa i media efter ST:s beslut mot Gocciadoro: han som ombud delgavs ingen som helst information. Jag har själv, vid flera tillfällen, anmält mig som ombud och begärt ut alla handlingar som ligger till grund för pågående utredning eller till och med fattat beslut. ST bara vägrar. ST skiter lite, när de känner för, helt enkelt att ens agera utifrån den mest grundläggande rättsprincipen: att ens låta en människa veta vad det anklagas för. Beslut fattas rent godtyckligt ”interimistiskt” och vid begäran att de ska meddela hela beslutet, inklusive vart de hittar stödet för det i reglementet, drar sig inte ST för att bara kasta ur sig något. När man påtalar att paragrafen de hänvisar till tyvärr även säger att ST inte får besluta om det som de just beslutat om, utan ett sånt beslut ska fattas av exempelvis STAD, skiter man bara i det och slutar svara.

Jag skulle önska att jag inte kunde ha skrivit ovanstående stycke för det var enstaka miss i arbetet. Men nej. Det kommer till gränsen då man måste inse det är både systematiskt och strukturellt.

Jag gillar inte att skjuta enstaka individer, och det här har pågått under flera olika VD/generalsekreterare och minst två olika styrelseordförandes tid. Men jag skulle tro att förbundsjuristens arbetsbeskrivning är omöjlig. En förbundsjurist sitter dagarna i ända och hanterar allsköns problem så som diverse travfolk som hängs ut på nån social media, tränare som inte har sina hyresavtal i ordning, arbetsrättsfrågor eller delägare som blivit osams kring en samägd häst och vill veta vad som gäller. Sånt upptar en förbundsjurists dagar och redan där måste hen vara monumentalt bred i sin juridiska skolning. Absolut ingen jurist är nämligen riktigt bra på varenda rättsområde som finns. Men ST:s förbundsjurist måste behärska väldigt många.

Då är det helt orimligt att samma person även förväntas kunna genomföra rättsutredningar och sen gå upp och fajtas mot tokslipade advokater som debiterar 3000 spänn i timmen exklusive moms just för att de är experter på just det området och specifikt på processföring. Det är inte rimligt att en förbundsjurist ska klara det. Också.

Det är organisationen det är fel på. Inte enskilda individer. Organisationen är helt fel uppbyggd, resurser läggs på helt fel saker och det skapar både totalt missförtroende för sporten som kostar svinmycket pengar.

Svensk Travsport ska nu ersätta Gocciadoro med 100.000 kronor för de fel man begick mot honom i fallet Zarina Bi. Alltså, jag tycker §69 är rätt. Och Gocciadoro ska inte fällas för ett skvatt på felaktiga grunder.

Men om det som utspelade sig i media under de första dagarna i maj, de filmsekvenser som vevades i varenda sportsändning i varenda kanal hela söndagen inte är att ”skada travsportens anseende” så vete fan vad som är det. Vart ST klantade till det så totalt vet jag inte. Var är vittnesuppgiften från tränaren som var ute i media och gång på gång och sade att lärlingen vid konfrontation gett intrycket av att han skickat på enhandarna ”på uppdrag av Gocciadoro”? Lärlingen hade ju till och med på sig en Gocciadoro-dress. Hur i hela världen kan man dribbla bort att det inte är tränaren som är ansvarig för vad personen som värmer hästen gör? Då får ju tränare sluta bötfällas när skötarna värmer utan säkerhetsväst också.

Näe. Fy fan vilken frustration som pyr ut genom öronen på mig. ST: jävla rättshaveri. Ännu en gång.

PS: nån som känner sig trygg i att Proppen-härvan kommer utredas korrekt?

 

Uppföljningsblogg: bortskämda catchdrivers, del 2- eliten.

På allmän begäran (tänker uppfatta det stora antalet läsare och kommenterare som att semestertiderna börjat- mycket roligt för mig!) följer vi här upp förmiddagens blogg om catchdrivers, Dessa bortskämda catchdrivers, med att räkna på kuskarna i den absoluta toppen.

Det här blev ett mastodontprojekt som tog mig av och till två timmar att få ihop. Sociala medier kan se utförandet av detta uppdrag som en ren kärleksgest till er.

Vi måste tyvärr plocka bort de mestkörande kuskarna som även bedriver stora träningsverksamheter. Naturligtvis medför omsättningar en helt annan möjlighet till förtjänst. Samtidigt ska vi komma ihåg att dessa få personer som bedriver stall med mer än 100 hästar plöjt ner flera tiotals miljoner i sina gårdar. Det har därmed riskerat att skuldsätta sig for life. I en stor träningsrörelse sker även en hel sidoverksamheter. Hästhandel, uppfödning, fastighetsaffärer osv blir en naturlig del av verksamheten. Alla dessa bolags omsättning går att ta reda på hur lätt som helst så är helt ointressant att skriva om. För en djupare analys om när en träningsverksamhet börjar bli lukrativ hänvisas till denna Krönikaserie i 5 delar om travsportens ekonomi. Så bye bye, BG och Untersteiners i det här. Det är helt omöjligt att ens försöka gissa sig fram till ett något sånär rätt om vad de faktiskt skulle tjäna som renodlade ”kuskar”.

En persons taxerade inkomst är en offentlig uppgift så vad varje kusk i landet faktiskt deklarerar för är hur lätt som helst för var och en att ta reda på. En hel del catchdrivers bedriver dessutom sidoverksamheter så som äger fastigheter de hyr ut hela/delar av, tjänar en del pengar på att fakturera för snabbköringshjälp hos andra tränare, några säljer försäkringar eller hästtransporter och så vidare. Så är det en specifik persons slutliga inkomst man vill åt finns det uppgifterna hos Skatteverket. Här var poängen att utreda vad de faktiskt tjänar på sitt catchdrivande.

Observera att listan endast gäller starter i Sverige. Att lägga till vad de kör in utomlands skulle innebära att jag skulle mig på att försöka gissa på deras flyg-, hotell- och taxikostnader, samtidigt som jag skulle försöka mig på någon sorts ren tjejgissning i vad hästägarna kan tänkas betala dem som garantibelopp för att de över huvud taget skulle avsätta så mycket av sin dyrbara tid för att ens flaxa iväg och det orkar jag bara inte med. Det enda vi skulle kunna vara helt säkra på är att jag inte skulle gissa rätt på kostnader vs intäkter.

1. Örjan Kihlström körde i fjol in nästan 57 miljoner på 1175 starter.
När Örjan Kihlström besöker en bana kör han i princip alltid i alla lopp han får. Ett snitt om sisådär 7 lopp per tävlingsdag är nog inte orimligt. Han jobbar således ungefär 168 tävlingsdagar på ett år. Som bosatt i Stockholmsområdet har han goda både flyg- och bilmöjligheter. Sannolikt är dock Örjan Kihlströms reskostnader avsevärt högre än vårt exempel i förmiddagens blogg. Eftersom Kihlström kör storlopp, uttagningslopp till desamma och V75 i princip vart än de körs i vårt avlånga land vore det inte osannolikt att gissa på att de totala reskostnaderna ligger på omkring 300 000 kronor per år.

57 miljoner inkört är ju en direkt svindlande summa pengar. Här ska vi dock beakta att Kilhström kör in nästan rubb och stubb med A-tränade hästar. Således: ingen uppsittningsavgift och endast 5% i provision.

5% av 57 miljoner är 2 850 000 kronor. Sen då bort med 300 000 i resor och kanske 40 000 i administrationskostnader. Vad det kostar i böter att dra in 57 miljoner hittar jag tyvärr inte. Nu är ju just Kihlström känd för att vara en väldigt laglydig kusk. Men någon halvspårskörning i nån final är dyr så några tiotusingar per år är nog oundvikligt.

Så Örjan Kihlström drog kanske i fjol och året innan det in sisådär 2,4 miljoner att skatta och betala sociala avgifter för. Rimligtvis tar han sen faktiskt inte ut allt det i lön. Och vi ska ju verkligen komma ihåg att det här med 57-58 millar inkört inte är nåt han pysslat med förr om åren utan då hållit sig på betydligt mer moderata cirka 40 miljoner. Vilket då, efter reskostnader, administration och böter, torde innebära omkring 1,6 miljoner före skatt och sociala avgifter.

Vi fortsätter sen med att klumpa ihop trean, Carl Johan Jepson, med femman, Jorma Kontio, och sjuan, Rikard N Skoglund. De körde in drygt 35 respektive 32 och knappt 28 miljoner i fjol. Det gjorde det på 1573 respektive 1417 och 1644 styrningar. Jorma är ju rutinen personifierad. Han har några av de större tränarna, främst Timo Nurmos, som trogen uppdragsgivare. De andra två är ännu lite av ”runner ups” i den absoluta eliten. De är inget elitstalls uttalade förstekusk, men mycket attraktiva för alla som inte får någon av sina signade kuskar och därmed flitigt använda inom både V75 och storlopp för både äldre och yngre. Skälet till att jag klumpar ihop dem är dock att gemensamt är att de kör ungefär lika många lopp, kör ”ungefär” in lika mycket samt att de alla tre kör åt både amatörer och proffs.

Gemensamt är vidare att de kör rätt många lopp när de kör. Nog snittar de fem styrningar per tävlingsdag. Det här kanske låter lite, men kom ihåg att på en tävlingsdag med 10 lopp är ofta ett montélopp, något är ungdomslopp och sen kan de vara utestängda ur ett tredje av annat skäl. Så elitkuskarna kan faktiskt sällan köra fler än 7-8 lopp per tävlingsdag. Vissa luncher är det dessutom bara fem lopp totalt och många kvällar bara nio. Sen blir allt som oftast någon häst struken också så ett snitt på fem lopp per gång de drar på sig en dress är faktiskt högt. Att snitta fem lopp per tävlingsdag och ändå komma upp i runda slängar 1500 körda lopp innebär de inställer sig på 300 tävlingsdagar årligen. Alla tre är rätt så geografiskt centralt placerade så även här torde 20 mil till banan vara ett rimligt snitt. Därmed fastslår vi deras bilkostnader till (7000 kronor/månad i leasing och bränslepris om 11 kronor exklusive moms och en snittförbrukning om 0,7 liter) till 176 400 kronor årligen. Dock flyger de även en del, och samåker även, samt en och annan natt på hotell. Låt mig säga att 200 000 kronor i årliga reskostnader torde spegla deras verklighet någorlunda väl.

Några tiotusingar i böter och, för att fortsätta på spåret att en kusk lägger 40 000 i administrationskostnader per år, innebär omkring 100 000 till i diverse kostnader så som service av bil, eventuell chaufför emellanåt och lite annat.

Intäkterna. Oh lord. Hur många A- respektive B-tränade hästar kör dessa?

Ska vi ge oss på att gissa att två tredjedelar av dessa herrars styrningar nu för tiden utgörs av A-tränade hästar? Men att dessa står för kanske 80% av prispengarna? Med en sådan beräkning betyder det att runt 500 styrningar renderar i 200 kronor i uppsittningsavgift, det vill säga 100 000 kronor per år där. Vad sen gäller för dem i tur ordning är:

Carl Johan Jepson
28 miljoner inkört á 5% = 1 400 000
7 miljoner á 10% = 700 000
Uppsittningsavgifter = 100 000

Jorma Kontio
25,6 miljoner inkört á 5% = 1 280 000
6,4 miljoner á 10% = 640 000
Uppsittningsavgifter = 100 000

Rikard N Skoglund
22,4 miljoner inkört á 5% = 1 120 000
5,6 miljoner á 10% = 560 000
Uppsittningsavgifter = 100 000

Reskostnader om 200 000 kronor och 100 000 i övriga kostnader.

Så Jepson, Kontio och Skoglund kan väl räkna in 1,9 respektive 1,7 och 1,5 miljon att betala skatt och sociala avgifter för. Dock tjejgissar jag vidare att ingen av dem direkt budgeterar för att klara av att bibehålla dessa enorma summor varje år. Jepson och Skoglund har dessutom fått slita rätt hårt i ett gäng år före fjolåret för att komma upp i nivån så de körde in så mycket pengar så där finns säkert en hel del bokfört underskott att jobba ikapp. Men visst, kan de upprätthålla den här standarden kan de säkerligen ligga stabilt på omkring 40 000 i månaden före skatt kommande år.

En som sticker ut på listan är Erik Adielsson. Blott, i sammanhanget, runt 800 körda lopp per år men 28 miljoner in. Adielsson kör nästan uteslutande på Solvalla samt V75, storlopp och uttagningar till detsamma. Han kör vidare i princip uteslutande åt A-tränare och har få uppdragsgivare. Man kan med ganska stor exakthet fastslå att Erik Adielsson drar in precis 5% av inkört. Det blir 1,4 miljoner i provision och i sammanhanget låga omkostnader.

Avslutningsvis tyckte ni även jag skulle försöka räkna på trav-Sveriges största galning (givetvis sagt med samma kärlek som jag tidigare tillskrev sociala medier). Ulf Ohlsson flänger runt som en ren dåre och ligger konstant på över 2000 körda lopp per år. Det känns som att han kör hela tiden, men den här mannen drar sig ju liksom inte för att bränna ner till Axevalla en lunch för att köra tre av blott fem lunchlopp så jag är tämligen osäker på hans snitt per tävlingsdag. Men jag tror ändå vi kan räkna på sex styrningar per banbesök i snitt. Sisådär 2 200 lopp om året delat på sex innebär att karln kör fler tävlingsdagar än kalendern har dagar ens under ett skottår. Vilket stämmer väl in på Uffe O:s schema då han gärna kör både lunch och kväll samma dag. Jag har hört honom själv säga att han kör typ 9 000 mil i bil per år. Det innebär att han har rejäla flygkostnader också. Allt under 300 000 i reskostnader per år borde vara direkt omöjligt för Uffe O att klara. Och sen de där 100 000 i övriga omkostnader.

Intäktsmässigt kör Uffe O åt både proffs och amatörer. Största pengarna kommer dock med proffstränade hästar. Ger mig på samma överslagsräkning vad gäller A- kontra B-tränade hästar som på de tre herrarna ovan.

Ulf Ohlsson
Ganska prick 35 miljoner inkört och det är i dem krokarna han han håller sig. 30-35 med enstaka topp om 41 miljoner år 2018.
80% av 35 miljoner inkört åt proffs á 5% = 1 400 000
7 miljoner á 10% = 700 000
Uppsittningsavgifter (ungefär 700 stycken) = 140 000

Reskostnader om 300 000 kronor och 100 000 i övriga kostnader. Uffe O borde stabilt dra in ett överskott om cirka 1,7-1,8 miljoner i bolaget varje år.

Sammanfattning
Örjan Kihlström och Erik Adielsson är förmodligen de kuskar som lever mest ekonomiskt lönsamt på sitt travkörande. Även om Uffe O sannolikt drar in 1,7-1,8 miljoner årligen på sitt hästkörande känner jag att den som ens skulle klara av en enda dag i hans skor kan ju räcka upp en hand.

Vad gäller påståendet att ”en liten klick tjänar fett” skulle jag dessvärre vilja opponera mig. Jag tänker härmed fastslå att det finns inte en enda människa i hela Sverige som tjänar särskilt fett på att vara travkusk. Även om alla här uppräknade skulle ta ut varenda krona i lön skulle det, efter sociala avgifter, inte bli mer än 80-100 000 kronor i månaden före skatt. Ett riktigt toppår alltså. Inkomster runt miljonen per år är dock inget unikt i Sverige. Dessa inkomster står sig väldigt slätt i ett större sammanhang. Därtill ska arbetsinsatsen och ett stort gäng hundår, med troliga rejäla förluster, kompenseras för den handfulla skara personer som till slut når den absoluta kuskeliten. Väl där löper de dagligen risk för att bli ännu en upp som en sol och ner som en pannkaka.

Dock finns en oundviklig iakttagelse i denna lilla undersökning. Det är hur mycket mer dessa personer kört in år 2018 och 2019 jämfört med tidigare år. Det är bara att konstatera att just den absoluta toppen av catchdrivers är Pokalårets verkliga vinnare.

Nä. Vill man tjäna pengar ska man nog faktiskt ge sig på något annat än en travkusk-karriär. Men jag är tacksam för att dessa personer valt att göra det för de skänker mig massor av underhållning och glädje (och fyra av fem har jag dessutom haft nöjet att sela ut häst åt själv. Jävligt märkligt nog har ingen av dem lyckats vinna dock.)

”Dessa bortskämda catchdrivers”

Min kärlek till sociala medier vet inga gränser. Sociala medier är den vanliga människans möjlighet att få säga precis vad den tycker och tänker. Sociala medier är den osminkade sanningen om hur andra människor tänker: det som folk säger hemma vid sina köksbord sägs offentligt. I många fall uppfriskande okonstlat och rättframt. I andra fall så borde de ändå nånstans innerst inne förstå att det är skillnad att säga något över fredagsgroggen i sin soffa till grannen än att skriva det på Facebook. Men sociala medier speglar helt enkelt verkligheten och därför älskar jag dem. Delar du samma kärlek, med fläckvist mått av förfäran, som mig rekommenderar jag podden Flashback 4-ever.

Nu var det dock inte sociala medier i sig som skulle bli dagens blogg utan ett av de ständigt hetaste ämnena på trav-sociala medier: dessa förbannat bortskämda catchdrivers. De glider liksom runt, tjänar pengar som fan, ständigt hyllade- och det på bekostnad av någon annans hårda arbete. Och fina bilar kör de också. De jävlarna. Och för fort kör de. Allt för att i sin girighet kunna köra på flera banor samma dag. Roffar åt sig styrningar från de stackars småtränarna.

En catchdriver symboliserar helt enkelt precis allt som en PK jantelags-svensk i mellanmjölkens förlovade land skyr som pesten. Varje gång jag skrivit något om travsportens ekonomi har minst en kommenterat och hänvisat till landets catchdrivers- och givetvis då med en beskrivning av dem som ovan. Jag brukar behandla det med en fnys och motiveringen att ”deras beskrivning stämmer in på en handfull personer så utgör knappast en korrekt beskrivning av arbetsförhållandena inom branschen.” Men visst, medias glorifiering av en handfull toppkuskar och så många mäns inre lust att vara dem och många tjejers vilja att ha dem är ju förvisso ett uppslag till en psykologisk studie i sig. Nu är det dock inte den lilla handfulla klicken vi ska prata om utan gå in lite mer på djupet i de precis utanför topp 5:s verklighet. Jag attackerade därför nummer 10 på listan.


Här är listan över de 20 vinstrikaste kuskarna i Sverige år 2019. För att renodla det plockade jag bort dem som även är egna tränare. Därmed ströks Björn Goop, Robert Bergh, Johan Untersteiner, Peter Untersteiner, Adrian Kolgjini och Christoffer Eriksson från listan. Några av de resterande har förvisso några hästar i träning också men så blev min ”catchdriver-lista” och nummer 10 på den blev Ulf Eriksson.

Ulf Eriksson är 55 år och har således många hundår inom den här sporten bakom sig. Han har idag några egna hästar på sin träningslista men förefaller livnära sig på löpkörning. Under år 2019 körde han 819 lopp och körde in 9 879 850 kronor. Hur mycket han själv faktiskt tjänade på det är inte helt enkelt att räkna ut. En catchdriver erhåller dock i normalfallet 5% av inkört när denne kör åt en annan A-tränare och 10%, plus 200 kronor i uppsittningsavgift, när den kör åt annan licenstyp. Att köra åt amatörer är således mer lukrativt än att köra åt proffs. Å andra sidan vet vi att proffsen kör in avsevärt mer pengar än amatörerna. Vad gäller just Ulf Eriksson vet vi att nästan tre av fjolårets knappt 10 miljoner kördes in med A-tränade Milligan’s School. Därtill kördes runt en miljon in åt A-tränaren Magnus Träff. Fyra av miljonerna renderar således i 5% provision, det vill säga 200 000 kronor.

Av övriga sex miljoner får vi göra överslagsräkning. En inte helt orimlig slutsats torde dock vara att av de 785 loppen var hälften A-tränade hästar och hälften B-tränade och de stod för hälften av intäkterna var. Tre miljoner med A-tränade hästar innebär 150 000 kronor och tre miljoner med B-tränade innebär 300 000 kronor plus 390 stycken uppsittningsavgifter á 200 kronor, det vill säga 78 000 kronor.

Vi kan alltså få det till att landets tionde bästa catchdriver i fjol hade totala intäkter om ungefär 728 000 kronor exklusive moms.

En intäkt som ger en rimlig lön i en enskild firma om man har låga omkostnader. Vad kan då en catchis tänkas ha för omkostnader?

Hur många tävlingsdagar kör han på ett år?
Jag hittar inget vettigt sätt att ta reda på exakt fakta. En genomgång av de senaste 300 loppen på travsport.se ger dock intrycket av att vår utvalde snittar fyra lopp per tävlingsdag. Det innebär att han behöver delta i ungefär 205 tävlingsdagar per år. Fyra arbetsdagar per vecka i snitt. Fullt rimlig arbetsbelastning.

Hur många mil i bil blir det?
Vikten av en, i trav-Sverige, central placering av bostadsort är av största vikt för att få ner antalet mil i bil. Just vårt val bor i Bollnäs, vilket är en central del av trav-Sverige med, enligt ST:s avståndstabell, hela 11 banor inom 30 mils radie. Om vi då skulle leka med tanken att han i snitt har 20 mil till varje arbetsplats betyder det 40 mil per arbetsdag, eller cirka 8 200 mil per år. Nåt sånt är vad toppkuskarna brukar säga att de kör. Sen samåks det såklart en del så säg 6 000 mil i egen bil då. För att klara av ett sånt bilåkande krävs en riktigt bra bil. Här fullständigt äääälskar sociala medier att riktigt sossesvenskt håna folk med fina bilar. Jag konstaterar mest ödmjukt att jag innerligt hoppas folk som tillbringar 6 000 mil på våra vägar årligen inte gör det i några Ford Fiestor från 2002. Det verkar ju lika delar obekvämt som livsfarligt faktiskt. Så ska vi gissa på att en leasingkostnad om ca 7 000 kronor i månaden och därtill bränsle (snittförbrukning om 0,7 liter per mil x 6000 mil = ) 4 200 liter och att den kostar 11 kronor exklusive moms/litern så landar vi på ca 46 000 kronor i bränsle varje år. Total bilkostnad för att kunna köra dessa 819 lopp är således ungefär 130 000 kronor.

Administrativa avgifter
ST tillhandahåller faktureringssystemet TDS. En mycket enkel och bra uppfinning. För varje faktura tar ST 95 kronor exklusive moms. Här finns en rolig liten tvist jag påtalat på några kuskar: i och med införandet av femhundringen till alla får alltså kusken de facto betala 70 kronor. Japp. För att få ut sina 25 kronor i provis på en oplacerad A-tränad häst betalar de 95 kronor. Sen sammanställer TDS:en så alla uppsittningar för en tränare på en månad sker på samma faktura. Så 819 styrningar är inte 819 fakturor. Men högst troligen i vart fall 300. Så 300 fakturor á 95 kronor blir i vart fall 28 500 kronor. Sen ska de administrera sina egna bolag så kanske 40 000 årligen i rena administrativa kostnader.

Övriga omkostnader
Dressar, underställ och övriga arbetskläder är svindyra och slits därtill. De flesta har dock sponsorer på detta så det blir troligen ett nollsummespel. Jag nöjer mig därför med att räkna på reskostnader och administrativa kostnader.

Dock finns en sak att beakta: yrket ”kusk” är ett yrke där de ständigt riskerar böter i sin yrkesutövning. En bot betyder ju förvisso att personen begått ett fel, men få andra yrken riskerar dock ett par tusenlappar i böter i varenda arbetsuppgift den utför. Det framstår nog som smått omöjligt att köra in 10 miljoner på 819 lopp utan att dra på sig en enda bot för tjuvstart, halvspårskörning, störande av medtävlare eller felaktigt bruk av körspö utan ett par tiotusingar får vi nog räkna med är direkt normalt.

Så vad tjänar en catchdriver?
Enligt det här exemplet tjänar alltså en catchdriver, precis utanför det absoluta toppskiktet:

Årliga intäkter: 728 000 kronor
Årliga utgifter: 130 000 i bilkostnader och 40 000 i administration
Resultat: 558 000 kronor exklusive moms

När catchdrivern således betalat sin egna skatt och sina egna sociala avgifter har den kvar sisådär 250-300 000 kronor. Det utgör förvisso en nettolön om 21-25 000 kronor i månaden och det kan ju de flesta överleva på. Men det är alltså de summorna vi pratar om. En genomsnittlig månadslön om motsvarande 28-33 000 kronor före skatt. För ett liv där de aldrig har någon trygghet utan när som helst kan bli utbytta mot någon annan.

Så nej. Jag ställer lika lite upp på bilden om de bortskämda catchdriverna idag som jag gjorde igår. (Men älskar fortfarande sociala medier.)

Därför blir det inte så många fler Propulsion-inlägg

Jag använder denna blogg för att jag älskar att skriva. Allt jag skriver här och alla jag svarar på sociala medier, mail, telefonsamtal, sms, DM och alla andra sätt jag nu kan bli kontaktad på sker helt obetalt och jag säljer inte ens annonser här. Jag börjar skriva om Propulsion för min egna skull. Att få ut mina egna tankar och funderingar i ord. Dessa fem bloggar har lästs nästan 40 000 gånger. Jag är glad för om jag hjälpt någon att få en tydligare sammanställning och greppa denna situation bättre.

Mitt levebröd får jag dock genom att faktiskt anlitas som jurist och då primärt av travsport-relaterade klienter. Det är ST:s regelverk och själva travsporten jag anses vara expert på och jag anlitas då och då även som konsult av advokater för att klargöra vissa delar av regelverket, organisationen eller bara vad som är kutym och inte genom travet. Det är travsport jag är bra på. Sen finns det advokater som är experter på processrätt eller skadeståndsrätt.

Under helgen kontaktades jag av flera hästägare vars hästar deltagit i samma lopp som Propulsion.Utifrån den information som framkommit och gällande regelverk ser jag det som självklart att Propulsions resultat kommer att strykas och skadedrabbade hästägare ser inget skäl att invänta ST:s egna utredning för att de ska få ut sina pengar.

I sak finner jag egentligen detta okomplicerat. Dock är det så många berörda, så många lopp och så mycket pengar inblandat att det kommer ta sin lilla tid innan allt blivit rätt åt alla håll och kanter. Då inget liknande fall sen tidigare kan hittas finns heller inga tydliga mallar kring hur allt ska hanteras. Därav kontaktade jag i min tur de två erfarna häst-advokaterna Lars Deckeman och Katarina Hallnér för att tillsammans forma ett team där vi hanterar detta på bästa vis. Det är ytterst viktigt att detta sker korrekt och vi behöver flera olika specialistkompetenser.

Från och med idag är jag således anlitad som konsult av advokaterna som driver enskilda hästägares ersättningsanspråk gentemot ST. Jag vill därmed med denna blogg tydliggöra att allt jag hädanefter, eventuellt, kan komma att skriva skrivs samtidigt som jag alltså även har till uppdrag att få ST att utbetala ersättning till skadedrabbade hästägare.

Jag hoppas och tror att allt en vacker dag blir korrekt åt alla håll och kanter. Det är som sagt inte särskilt komplicerat. Dock oerhört omfattande och med många avtalsförhållanden hit och dit som måste separeras så varje part riktar sig mot rätt annan part. Nu behöver jag pausa detta och sätta mig att för hand justera resultatlistor och ange korrekta belopp för varje häst vars ägare anlitat oss för att driva dennes ärende.

Länk till artikel på Travronden: https://www.travronden.se/travsport/halsa/otillaten-behandling/nervsnittning/a/krav-pa-ersattning-skickas-in-redan-under-dagen

Propulsion 5: perspektiven. Och varför vi inte bara kan vända blad.


Min nya omslagsbild på sociala medier. I alltihop är Propulsion själv 100% oskyldig.

Vanligtvis brukar ilska mot ST röra just att ”de gör skillnad på folk och folk”. I denna segregerade svenska travsport där många mindre bemedlade redan tycker sporten är nog orättvis som den är i och med att det finns dem som har råd att köpa både bättre hästar och finare sulkies än dem hörs ofta röster om hur ST både ”skyddar” och ”bara bryr sig” om ”de stora”. Likhet inför lagen är normalt sett något vi i jämställda och socialdemokratiskt uppbyggda Sverige värderar högt. Det här är allt som oftast vad ST kritiseras för att inte efterleva.

Inte i fallet Propulsion. Tvärtom tycker massor av personer att vi mest ska vända blad och glömma att detta hänt. Processen att utreda och, så gott det nu går: ställa till rätta, anses på sina håll ”skada travsporten mer än de faktiska fel som begåtts”. Det är ”för jobbigt”, ”för tråkigt”, ”för svårt” och mitt i alltihop jättesynd om människorna runt hästen.

Man kan stämma in i det mesta av det där. Och ändå anse att i en rättsstat så ska faktiskt systemet funka som så att det syftar till att återställa skadorna efter de fel som begåtts. Exempelvis hela skadeståndsrätten bygger på exakt detta: skadestånd åsyftar till att så gott det går ersätta uppkommen skada. Rättsprocesser och fällande domar åsyftar att ge den drabbade ”upprättelse”.

I Sverige finns dock ett utbrett tänk att ”alla andra” hela tiden ska ”vända andra kinden till”. Har man utsatts för en oförrätt ska man ”vara den större människan och skita i det”. De flesta av mina klienter har råkat ut för att någon lurat dem på något vis. Allt som oftast att de blåsts på pengar för nån inte vill hålla sig till en tidigare överenskommelse. Väldigt ofta, när mina klienter då vänder sig till mig för att jag, i enlighet med det rättssystem vi har, ska se till att de faktiskt får ut vad någon blåst dem på startar ett rent litet helvete för dem. I detta läge kan nämligen lite vad som helst ske. Om ni bara visste hur innovativa människor som bara inte vill betala för sig kan vara. De kan verkligen hitta på precis vilka fabler som helst och anklaga andra för vad som helst. De kan riva upp himmel och jord och börja blanda in alla möjliga utomstående så att den lurade partens liv blir ett rent helvete. Och så ofta möts då min klient av uppfattningen ”varför drog du igång det här? Varför skulle du börja tjafsa? Det är väl bara att skita i de 100 000 eller en miljon eller vad det nu är du blivit blåst på och gå vidare?”

Jag tror inte att personerna som säger så här riktigt förstår hur fruktansvärt nedvärderande de är och att de legitimerar ett samhälle där det är fritt fram att behandla andra människor hur som helst. Att de arbetar för ett samhälle där olika regler ska gälla för en själv och för alla andra. För fasen om de som tycker ”alla andra” bara ska ”lägga ner” själva skulle råka ut för en oförrätt… Nej, jag tror inte de tänker så långt. Jag tror bara att de är fega. Och lite för lata för att orka tänka ett steg till.

Jag önskar att Propulsion aldrig blivit nervsnittad men att historien i övrigt varit identisk. En av de bästa hästar jag någonsin sett och det omgiven av en tränare och en skötare jag önskar allt gott och liksom blivit extra glad för deras skull varje gång Propulsion gett mig gåshud genom tv:n eller från publikplats. Men nu verkar det inte vara så. På grund av bisarra misstag av förbundet ST. Och då vill många ställa detta till rätta. Så i följande stycke ska vi nu ta andra än ST:s, Redéns, Propulsions och alla oss fans perspektiv.

Att Propulsion felaktigt getts rätt att tävla, och på dessa meriter sedermera avelsvärderas och kunna inbringa 125 000 kronor exklusive moms för varje levande föl, har påverkat en hel del andra människor.

1. Konkurrenterna.
Bakom Propulsion finns det 158 hästar som, vid det fall resultatlistorna korrigeras, ska ha ut prispengar från ST. Av dessa 158 hästar rör det sig om belopp om 100 000 kronor eller mer för 55 stycken av dem.

Hade Du, kära läsare, varit den stolta ägaren till exempelvis Makethemark och därigenom kunnat konstatera att Du blåsts på 2 250 000 kronor så bara tänker jag gissa att Du inte tänkt, ”äh, två och en kvarts mille hit eller dit- låt oss vända blad”.

Det finns ju även enorma bieffekter i detta som inte ens går att mäta. Hur många hingstar kommer nu istället för ett andrapris räknas som storloppsvinnare? Den värdeminskningen de orsakats går inte att mäta.

Tack för lysande sammanställning kring detta, Bernt Bergqvist!

2. Stoägarna.
Baserat på Propulsions makalösa prestationer erbjuds hans avelstjänster i år för det facila priset av 125 000 kronor per levande föl. Själva nervsnittningen i sig är ju givetvis inte nedärvbar. Och det otroliga hjärta och lungor hästen har, har han ju. Men ingen vet varför Propulsion nervsnittades. Ingen vet om det ligger någon genetisk defekt bakom. Eftersom hästen utsatts för en åtgärd som är förbjuden vet helt enkelt ingen hur bra hästen varit utan den. Eftersom Propulsion endast funnits tillgänglig med den frysta semin man fått fram under ett tävlingsuppehåll kunde han inte ta så många ston årligen utan de som betäckts med honom har varit selekterade. En selekterad fölmärr kanske kostade Dig en halv till en miljon att köpa och Du letar årligen efter bästa, möjliga hingst för att kunna sälja Din potentiella stjärnhäst-avkomma för någon miljon. Skulle Du tänkt ”äh, en häst hit eller dit” om Du valt just Propulsion i fjol istället för Father Patrick, Ready Cash eller någon annan av världens dyraste avelshingstar?

158 hästars ägare som i enlighet med ST:s regelverk är berättigad upp till två och en kvarts miljon. Omkring 100 stoägare och ytterligare några som redan hunnit köpa en Propulsion-avkomma. Flera hundra människor är alltså direkt skadedrabbade av ST:s misstag.

Jag tillhör ingen av dem. Jag bara ”känner” en jäkla massa kring det här och önskar fortfarande det inte ska vara sant. Men jag är inte så egoistisk att jag tar mig friheten att ”tycka” att flera hundra skadedrabbade personer bara ska tycka vi alla vänder blad.

Avslutningsvis förstår jag fortfarande inte varför ST inte interimistiskt återkallade Propulsions betäckningstillstånd redan i onsdags. Nu tänker jag utgå ifrån att Propulsion går i sin hage och bara kramas av Ellinor och Daniel dagarna i ända och att man faktiskt inte betäcker fler än de sedan länge bokade stona på den frysta seminen man hade. Men ST:s beslut innebär ju faktiskt att Propulsion, teoretiskt, redan hade kunnat befinna sig på ett stuteri och istället betäckt så mycket bocken höll sommaren ut eftersom eventuellt beslut kring hans avelsvärderingsstatus för nästa år ännu inte fattats men alla i år producerade avkommor kommer ges fullständiga rättigheter. För ordningen skull tror jag verkligen inte det är vad som sker. Jag vill bara än en gång påtala att ST i sitt beslutsfattande ännu en gång kanske inte var helt genomtänkta.

Propulsion: dag och inlägg nummer 4.

Dag 4 i Propulsion. Händelseförloppet är klarlagt. Det har i stora drag blivit rätt uppenbart vad som kommer att hända. Propulsions alla svenska resultat kommer att strykas och avelsvärderingen att göras om. Frågan vid den nya avelsvärderingen blir huruvida Propulsion över huvud taget kommer godkännas eller anses ha varit ”dopad” vid värderingen. Det är i vart fall bestämt att redan födda avkommor och avkommor födda nästa år kommer att få registreras med fullständiga rättigheter. Därefter ska ansvaret fördelas mellan tränare och hästägare och straff utdelas samt det utredas huruvida prispengarna ska krävas tillbaka och istället delas ut i enlighet med de nya resultatlistorna. Ett oerhört omfattande arbete så klart. Men ändå små frågor jämfört med den stora frågan precis alla väntar nu på svaret på:

Hur i hela världen kunde detta hända?

Jag kommer att hålla mig till ST:s del i detta. Det kan komma att visa sig att hästägaren och/eller tränaren vetat något de inte informerat om och om så fastställs ska de givetvis bestraffas för det. Men det är inte den stora frågan. ST är kontrollorganet. ST ansvarar för att travsporten sköts i enlighet med lagar och regler. ST har vidare ett eget rättssystem inom vilket man såväl utreder som dömer som bestraffar. ST utförde i fjol 4000 dopingprov. Alla vet att man inte får dopa hästar eller medicinera dem på andra sätt än i enlighet med de regler som finns. Ändå kontrollerar ST de aktiva 4000 gånger per år. Alla vet att det finns olika regler för olika licensinnehavare. Ändå drar ST in ett gäng licenser varje år för att licensinnehavare inte har f-skatten, träningslistorna eller något annat i ordning.

ST kontrollerar helt enkelt travsporten. ST måste därmed fungera.

Ur ST:s årsstatistik avseende 2019

ST fick i mitten av september 2015 ett exportcertifikat från USA avseende hästen Propulsion. Inga konstigheter kring det. Det importeras och exporteras årligen flera hundra travhästar så för detta har ST en organisation och ansvariga tjänstemän underställda avelschefen.


Ur ST:s årsstatistik avseende 2019

Ett av alla dessa exportcertifikat landade då på någon ST-anställds bord och blev en arbetsuppgift i mängden.

Propulsions exportcertifikat, publicerat av Sulkysport 3/6-20

Exportcertifikat är inte särskilt omfattande. En sida med utdrag ur exporterande lands register. De ser lite olika ut från land till land men alla jag sett inkluderar i vart fall ifall hästen på något sätt är begränsad att tävla i det exporterande landet. Om det föreligger några hinder i enlighet med deras register. Här anges då, förvisso på det lite märkliga stället där även hästens tecken anges, att Propulsion är ”low nerved left and right front”.

Här begås alltså det primära misstaget. ”Någon” har inte förstått vad det stod. Det i sig drabbar oss alla ibland på jobbet. Skillnaden är att denna ”någon”, vilken i detta fall var en person som utövade myndighetsutövning, uppenbarligen inte heller frågade någon annan. Vid det fall ”någon” faktiskt gjorde detta och slutligen fick detta okejat av sin chef har ST katastrofala problem med en uppenbar oacceptabel inkompetens. Men jag nöjer mig med att inte dra det längre än att organisationen bara är så dålig att man inte, i vart fall vid tidpunkten, hade så tydliga arbetsrutiner att det var väl införstått för samtliga anställda att vid det fall minsta frågetecken kring ett exportcertifikat uppstod skulle man, som myndighetsutövare, snarare utreda detta en gång för mycket än en gång för lite.

Det här är givetvis det primära misstaget. Här skulle ST ha dragit rejält i handbromsen, meddelat den sökande hästägaren att hästen du vill få in i landet och registrera som travhäst är förbjuden att tävla. Det gjorde man inte och just den här hästen, av alla importer, blev sedermera en av de bästa hästarna vi någonsin sett på svensk mark.

Nästa misstag
Året efter har Propulsion slagit igenom. Efter segrar i Finlandia Ajo, Norrbottens Stora Pris, Hugo Åbergs Memorial och ett heat av Åby Stora Pris anmäls Propulsion på hösten till den svenska avelsvärderingen. Den svenska avelsvärderingsnämnden går igenom hästen i de amerikanska registren för att grundligt beskriva både hans härstamning och prestationer. USTA:s vd är idag helt bestämd i att uppgiften om ”low nerved both front and low nerved both feet” vid tidpunkten var angivet.


Min egna print från USTA 2/6-20


Print från Propulsions sida på travsport.se, ”avelsvärdering”

”Någon” i avelsvärderingsnämnden har uppenbarligen haft till ansvar att undersöka hästen i de amerikanska registren. ”Någon” är här myndighetsutövare och ska utföra en av de kanske allra viktigaste uppgifterna kring stamboksföring: att undersöka huruvida en hingst ska godkännas för avel. ”Någon” gjorde här ett gigantiskt misstag.

Vid det fall avelsvärderingsnämnden här faktiskt gjort sitt jobb och upptäckt sina kollegors misstag från året innan hade vi haft en episk skandal. Men den hade i vart fall varit hanterbar. Det rörde trots allt endast en tävlingssäsong i Sverige och ännu inga avkommor.

Sen kommer då misstag 3 och den allra största frågan: vad hände i juni 2019?
ST hör under fjolåret ett ”rykte”. ST:s säkerhetschef beger sig till tränarens gård. Någonstans i detta genomförs en ”känsel-utredning” av två veterinärer under en eller flera personer från ST:s översyn. Här förefaller den riktiga skandalen utspela sig och den utredning vill en verkligen ta del av så småningom.

En lite subjektiv beskrivning av travsporten är att jag aldrig någonsin, politiken inräknat, vistats i en bransch med så mycket skitsnack och så många knivar i ryggen. Om travfolk kan man få höra lite vad som helst och det verkar även vara helt okej för i de flesta andra branscher skulle förtalsanmälningarna stå som spön i backen om ens en bråkdel av vad som sägs på stallbackarna skulle sägas i korridorer. Vidare finns en mentalitet jag tidigare bara upplevt från gamla Bandidos-medlemmar och övriga Kumlabesökare: man skvallrar inte. ”Golare har inga polare” och att faktiskt ange någon oegentlighet förstör hästskötarkarriären för evigt. Så, med detta sagt vill jag nog ödmjukt påstå att ”rykten” är något som ST inte bara informeras om varenda dag utan det rent av tar sådana resurser att hantera i anspråk att vi skulle kunna höja prispengarna med en avsevärd slant om folk, rent generellt, kunde låta bli att snacka så mycket skit. Men. I detta fall agerar man. Uppenbarligen. Men vad gör man?

Det verkar som att ST i vart fall frågar tränaren. Eller nåt sånt. Jag gissar att man inte förstod vad en nervsnittning, nervblockering eller vilket ord som nu användes, betydde. Men på något vis har ju något sådant ord använts eftersom man bestämmer sig för att kontrollera känseln i Propulsions hovar.

Det verkar inte vara särskilt vanligt med nervsnittade travhästar. Jag har pratat med flera personer som jobbat med travhästar i USA det senaste decenniet och samtliga säger att det är sällsynt nu för tiden. Det är idag vanligare på galoppörer. I Sverige har det varit förbjudet i flera årtionden så få nu levande svenska veterinärer kan rimligtvis över huvud taget ha kommit i kontakt med en nervsnittad häst. Men det finns en detalj här som ändå borde ha väckt en tanke hos ”nån”. På ST:s förbudslista, vilken vid tidpunkten var under revidering, anges nervsnittning/nervblockering som en av, de relativt få, sakerna som uttryckligen är totalförbjudet. Dessa begrepp cirkulerar alltså hos ST. ”Nån” har ju sett detta ord, ”nån” gör ett aktivt val att det ska följa med som ”förbjudet” även i nästa upplaga av förbud- och karenstidslistan. Det är således ett begrepp väldigt många inom ST ändå hört och sett.

Förbudslistan, punkt 3, andra punkten

Gör man sig ansträngningen att ändå undersöka ryktet och detta begrepp kommer upp borde ”nån” ha reagerat och åtminstone kontrollerat med en veterinär. Som kunnat ge nån sorts info så ”nån” kunnat veta i vilken höstack den skulle börja leta efter en nål.

Vad gäller sista delen i denna skandal är det hanteringen under år 2019 som ska utredas. Och det ska utredas externt. ST gick igår ut men informationen att man tillsatt en intern utredning. Detta mötte massiv kritik och i morse var meningen att ”utredningen ska ledas av en extern oberoende part” tillagd.


Texten ST publicerade 4/6-20 kopierad på Sulkysport


Justerad text på travsport.se 5/6-20

ST har helt enkelt gjort så många misstag under vägens gång att det är fullständigt självklart att utredningen ska genomföras av en utomstående. Propulsion är idag belagd med interimistiskt startförbud och beslut är fattat kring innevarande betäckningssäsong. Således brinner ingenting i knutarna just nu utan denna utredning kan gott få ta sommaren på sig och faktiskt genomföras ordentligt. Den torde faktiskt inte ta så väldigt lång tid att göra om ST bara är transparenta nog att faktiskt utge alla dokument, minnesanteckningar från både formella och informella samtal samt kräva att samtliga ställer sig till utredarens förfogande. Ingen dom mot tränare, hästägaren eller hästen ska givetvis utdelas förrän utredningen, och ST:s ansvar, är klart.

Avslutningsvis, det här med att det inom svensk travsport skvallras och skitsnackas mer än det faktiskt hanteras saker. Jag har fått fler frågor om ”vem som satt dit honom” än ”hur kunde det hållas hemligt i 5 år?” Min uppfattning är att ingen ”satt dit” någon alls. Att ”sätta dit”, av en normalförnuftig människa i en rättsstat, är möjligtvis att anmäla någon för något och vinna det enbart på ord mot ord. Det kan möjligtvis vara att ”sätta dit”. Att påtala en misstänkt oegentlighet till utredande myndighet och därefter låta rättsprocessen ha sin gång är inte att ”sätta dit”: det är att ha respekt för rättssamhället. Lite motsats till Bandidostänket, helt enkelt.

Efter allt det här, när ST:s agerande är utrett, efter att en och annan där helt enkelt fått packa ihop sina saker och gå, när ST tvingats revidera sitt arbetssätt, när alla Propulsions resultat raderats, när vi alla gått vidare i livet… Så hoppas jag detta blivit en tankeställare för alla som på något vis utgör den svenska travsporten. Igår publicerades en intervju i italiensk media där det påstods att detta varit känt och pratats om bland, namngivna, såväl journalister som hästägare som av travtränare i Sverige ända sedan 2016. Fyra år. Fyra jävla år av ”skvaller” bland travtränare att Propulsion varit nervsnittad. Javisst, ert förtroende för ST är lågt. Ni vill inte gola och förstöra den trevliga stämningen i kuskrummen. Ni kanske rent av själva inte hade rent mjöl i påsen och ville inte ”sätta dit” nån annan för då kanske ni skulle åka på en kontroll själva. Jag har hört allt det där.

Jag hoppas bara detta ändå slutar med en rejäl lärdom för precis alla som utgör trav-Sverige. Agera som vuxna människor och anmäl misstänkt oegentlighet till ansvarig. Bli en seriös sport och en bransch man över huvud taget kan ha förtroende för igen. Det är det enda jag kan se som kan bli något gott ur allt det här i slutändan.

Nej, ST: ni kan inte skjuta bara Redén.

Ännu en natts sömn, ännu fler tankar från så många, på SVT och TV4 vevas nyheten om Propulsions nervsnittning… ST:s vd:s Maria Croons framträdande i V86-sändningen har fått sjunka in, fler telefonsamtal, fler meddelande med så många frågor i…

Kontrollapparaten
ST är myndighetsutövare. Med stöd i lag hanterar ST stamboksföringen för svenskregistrerade travhästar. Ända bak till EU-rättens hästpass-förordning går ST:s myndighetsutövning. Genom europeisk lag ner till svensk lag till svenska myndigheter och därefter delegation till ST att stamboksföra svenska travhästar. För att kunna stamboksföra importerade hästar krävs vissa handlingar från exporterande land. ST fick handlingarna från USA. ST stamboksförde Propulsion trots att USA uttryckligen angav att hästen nervsnittats bara några månader tidigare.

Myndighetsutövning
Svensk myndighetsutövning startar, efter internationell rätt, i svensk grundlag: Regeringsformen. Därefter delegeras det ner till Förvaltningslagen. Myndighetsutövande organ är således underställda svensk lag. Förvaltningsrätt är ett rakt igenom skittråkigt rättsområde. Ren byråkrati. Ändå tillhörande rättsvetenskapens grundläggande kurs. Våra rättigheter och skyldigheter gentemot det allmänna. Även myndighetsutövande organ består av människor och människor kan göra fel. De flesta människor kommer någon gång i sitt liv råka ut för att en myndighet gör fel i något beslut mot dem. Allt från Skatteverket avseende någon deklaration till byggnadsnämnden i en bygglovsansökan eller Försäkringskassan i någon bidragsutbetalning. Förenklat uttryckt finns en väldigt enkel princip när en myndighet gör fel: så kallad negativ förvaltningsrätt innebär att om en myndighet gör ett fel som missgynnar den enskilde ska detta alltid kunna ändras. Men motsatsvis finns även regeln att om en myndighet har gjort fel får den aldrig ändra beslutet så det blir sämre för den enskilde.

Det här ger ju vissa konsekvenser för andra än den enskilde. Det kan helt enkelt bli väldigt orättvist och någon annan drabbas för att en enskild får större rättigheter än den skulle ha fått.

I fallet Propulsion skulle ST aldrig ha stamboksfört hästen för tävling i Sverige. ST friskriver sig dock till viss del i och med att även ägaren och tränaren har ansvar för hästen. Och en annan ordning vore på sätt och vis omöjlig. Man har ett ansvar att ge korrekta uppgifter till myndigheter.

Kan man någonsin ta emot en häst från någon?
Att både ägaren och tränaren har ett ansvar för att hästen de importerar och tävlar med i Sverige uppfyller det svenska reglementets krav är således logiskt och en annan ordning omöjlig. Men ändå… Hur långt är det rimligt att en tränare ansvarar för vad som hänt med hästarna i dennes stall tiden före de kom till tränaren? Kan någon tränare över huvud taget ta in hästar från andra? Vidare är det omöjligt att inte även landa i tankegångarna kring en annan pågående debatt: ”vad är en svenskfödd travhäst?” En del av rösterna i den debatten lyfter just ST:s omöjlighet att kontrollera hästar som de facto föds upp i andra länder. ST:s jurisdiktion, med ett regelverk som kräver att tränare eller hästägare för behandlingsjournaler och tillgängliggör rätten till veterinärjournaler, begränsas utanför Sveriges gränser.

Samtidigt som ST misslyckats kapitalt med att ens läsa och förstå informationen på ett amerikanskt exportcertifikat har samma ST ansökt om att få utvidgad jurisdiktion för att föl undan svenskregistrerade ston inte ens ska behöva bege sig till Sverige för att chipmärkas, id-kontrolleras och få sitt pass utfärdat utan det ska ST åka till andra länder och göra där.

Låt det sjunka in: ST kan inte ens tillgodogöra sin information de delges svart på vitt. Men ST ska kunna kontrollera hästar även utanför Sveriges gränser.

Ur ST:s ansökan till Jordbruksverket september 2019. Undertecknat av samma person som var chef för exportcertifikaten vid tidpunkten för Propulsions import.

Dag 3 i denna vidriga Propulsion-härva. ST:s vd:s medverkan i V86-sändningen har sjunkit in. Andemeningen känns som att syftet med deras utredning må förvisso landa i att ”ST behöver se över sina rutiner”. Men känslan är helt klart att ST kommer putta Redén, i egenskap av hans tränaransvar, framför bussen.

Det är så fullständigt orimligt att ett myndighetsutövande organ ska kunna slippa undan sina egna, bisarra misstag så enkelt. Varför har vi ens myndigheter om de ändå inte har ett kontrollansvar?

Och nästan två dygn senare undrar jag vart ST:s ordförande håller hus? Och var är alla BAS-organisationer? Varför kliver absolut ingen inom hela ST-organisationen fram och kräver något? Vad som helst? Vid denna tidpunkt efter Gocciadoro-lärlingens enhandare hade ”halva Sveriges” tränarkår varit ute och härjat och minsann velat ta del av credden för hur de tagit striden. Travtränarnas riksförbund hade varit ute och krävt krafttag av ST. Var är Travhästägarna? Var är ST:s valberedning? Nästan två dygn senare och inte ett enda ord på travsport.se. Ingen information om att Propulsion belagts med startförbud. Ingen information om att ST över huvud taget inlett en utredning. Vem leder ens den utredningen?

Hela den här bisarra 5 år långa missen hanteras bara så rakt igenom uselt att det inte är själva nervsnittningen av Propulsion som längre än problemet. Det är det myndighetsutövande organet ST:s fortsatta fullständigt horribla hantering av detta som på allvar ruckar ens förtroende för sporten i vilken jag vigt mitt liv åt i 8 år.

Propulsion 2: vem visste vad?

Ett drygt dygn efter att TGN publicerade nyheten. Ett imponerande arbete av Travronden under tisdagskvällen följt av att Sulkysport publicerade både exportcertifikatet och ”hemgångsråden” efter Propulsions nervsnittning. Alldeles nyss deltog ST:s VD Maria Croon i V86-sändningen. Det är, chockerande nog, ST:s första uttalande på ett dygn.

Närmare 12.000 läsare av dagens första blogg Propulsion.  Drar tidslinjen igen:

27 april 2015: Propulsion nervsnittas på kliniken Hogan Equine. Enligt de ”hemgångsråd” tidningen Sulkysport tagit del av anförs att Prooulsion lidit av ”kronisk hälta i framhovarna”, att ”prognosen anses god” och att resultatet ”oftast håller i sig i 1-2 år, men många mycket längre än så.”
Den 2 augusti 2015 säljs hästen på auktion och infon om nervsnittningen framgår inte av auktionskatalogen. Auktionsfirman friskriver sig vidare i villkoren helt och skjuter allt ansvar för att korrekt information anges på de utbjudna hästarnas ägare.
Den 18 augusti har USTA erhållit information att Propulsion nervsnittats och ställer frågan till en av hästens då registrerade delägare: Brittany Farms. Uppgifterna bekräftas.
Den 20 augusti lämnar Propulsion USA.
Exportcertifikatet utfärdas den 14 september. På detta anges klart och tydligt att Propulsion är nervsnittad. Trots detta godkänner ST att Propulsion importeras för tävling- helt i strid med såväl svenska djurskyddsregler som ST:s regelverk. Ingen häst får tävla i Sverige, inom någon gren, om den nervsnittats.


Hemgångsråden, publicerade av Sulkysport idag.

ST har alltså, chockerande nog över ett dygn senare, ännu inte gått ut med någon information. Alldeles nyss deltog dock VD:n Maria Croon i V86-sändningen. Croon menar att ST nu börjat utreda ärendet och att Propulsion tills vidare belagts med startförbud. Vidare meddelar hon att om och när ST anser det konstaterat att Propulsion nervsnittats ”kan hans resultat komma att påverkas”. På frågan om när utredningen kan väntas klar tror hon att ST ”om några dagar nog vet lite mer”. Vad gäller ansvarsfrågan svarar Croon att ”ST ska utreda om de behöver förbättra sina rutiner”, att ”ansvaret är hästägarens och den som anmäler hästen till lopp- dvs tränarens.”

Svensk travsport har haft ett likadant fall. År 1988 konstateras att den treåriga USA-importen Cougar Lobell konstateras ha blivit nervsnittad i USA. Hästen diskvalificeras från sina gjorda starter. Om detta rapporterar idag dansk media: https://travservice.dk/propulsion-sagen-fortilfaelde-i-1988/

Croon har helt rätt i att det här måste utredas väldigt grundligt och på många sätt. ST har uppenbarligen registrerat en häst som inte skulle få registreras för tävling i Sverige. Men ansvaret är hästägarens. Det är importören som är skyldig att säkerställa att hästen den vill få registrerad i den svenska stamboken också uppfyller kraven. Av tidslinjen att döma fanns dock inte informationen tillgänglig för köparen vid tidpunkten för köpet. Dock framgick den på exportcertifikatet. Ett exportcertifikat vilket, enligt obekräftade uppgifter, ägaren erhöll kopia på när detta meddelades till ST.

Icke bekräftat mail från tjänsteman på USTA

Flera av varandra oberoende personer som importerat amerikanska hästar det senaste decenniet påstår vidare att USTA:s rutin är att kopia på exportcertifikatet sänds till ägaren. Vid det fall information faktiskt delgavs ägaren samtidigt som exportcertifikatet utfärdades kommer en hel del i annan dager.

Vad händer med Propulsions föl?
Vi kan, efter Croons medverkande i V86-sändningen, nog anta att Propulsions alla resultat kommer att strykas. Hästen har helt enkelt aldrig varit startberättigad i Sverige. Frågan är dock vad som faktiskt gäller för aveln. Inom ridsporten kan exempelvis ett fölsto få nervsnittas. Men ingen häst får alltså tävla i Sverige, i någon gren. Men Propulsions avelsvärdering är ju helt enkelt felaktig. Alla meriter efter augusti 2015 ska annuleras. En hel del argumentation hörs kring att det rimliga borde vara att avkommorna blir så kallade mockinländare. Det vill säga svenskregistreras men inte med fullständiga rättigheter. Vad som händer med Propulsions betäckningsbevis framgick tyvärr inte av tv-intervjun. Och någon som helst offentlig information på travsport.se har ju alltså inte kunnat klämmas fram ens nu, runt 30 timmar efter att bomben exploderat.

Kvarstår gör dock frågan: hur i hela världen kunde detta hållas hemligt i nästan 5 år? Hur många har vetat? Varför utförde ST ”känsel-undersökningar” under år 2019 (enligt Redén i media under tisdagen)? Hur många på ST kände till att detta ”ryktades”? Vem var ansvarig för utredningen år 2019? Vem beslutade att inte undersöka exportcertifikatet? Om ”ryktet” att Sveriges bästa häst aldrig varit tävlingsberättigad i Sverige tagit sig till Hästsportens Hus förefaller det osannolikt att detta inte lyfts upp på riktigt hög instans. ST:s nya VD tillträdde först i september 2019. Det är således möjligt hon inte tillträtt när ”ryktet” nådde ST och man då valde att faktiskt undersöka det. Men ”nån” var ansvarig.

Utveckla gärna era rutiner. Det behövs uppenbarligen. Men det måste ställas personer till svars också.