Vem ska ställas till svars för drivningen av Zarina Bi?

Under en värmning på tävlingsbanan mellan två lopp under V75-omgången på Örebro den 2 maj utsattes hästen Zarina Bi för två regelrätta enhandare. Drivningen fångades på film och har nu, ett knappt dygn senare, vevats på såväl sociala medier som i TV4:s nyhetssändningar i Nyhetsmorgon. Nyhetsklippet från TV4, inklusive filmen, finns här: https://www.tv4play.se/program/sporten/12597355?utm_source=permalink&utm_medium=sharing&utm_campaign=tv4play_sharing

Att hästen utsätts för två enhandare är alltså helt fastställt. Att arrangerande bana agerade genom att stryka hästen då den ansågs ej vara i tävlingsmässigt skick och ärendet är överlämnat till ST är också fastställt. Frågan är: vem ska stå till svars?

Här blir det lite invecklat och innefattar allsköns regler. Hästen tränas av en person som har utländsk A-licens men godkänts att bedriva filial i Sverige. Hästen skulle i loppet köras av en svensklicensierad A-tränare. Den utpekade värmaren anges vara en anställd av tränaren. Enligt diverse medier anges värmaren vara ”lärling” hos tränaren. Bara här råder begreppsförvirring. ”Lärling” finns inte kvar som term inom travsporten. Relevant kan dock bli huruvida värmaren har egen licens- men det framgår tyvärr inte av rapporteringen.

Både juridiskt och moraliskt är utgångspunkten att var och en ska ta ansvar för sina egna handlingar. Det finns dock en rad undantag, främst skadeståndsrättsliga. Exempelvis är barn inte straffmyndiga utan där kan vårdnadshavaren istället bli skadeståndsskyldig. Vad gäller arbetstagare omfattas dessa av det så kallade principalansvaret. Jag tycker generellt inte Wikipedia är en ultimat källhänvisning, men i detta fall kan jag inte hitta detta beskrivet kortare och enklare än så här.

Här klargörs alltså att utgångspunkten är att arbetsgivaren är ansvarig för den skada gentemot tredje man som en anställd orsakar. Dock finns massor av rättsfall som klargör undantag. Exempelvis finns mängder av arbetstagare som arbetar på konsultbasis och därmed är personligt ansvariga själva. Utgångspunkten är att principalansvaret omfattar ”misstag” i arbetet. Om en anställd skötare exempelvis ramlar ur vagnen under ett träningspass och hästen skadas är detta sannolikt ett rent misstag och tränaren blir skadeståndsskyldig för de ekonomiska skador den lösa hästen orsakar. I fallet Zarina Bi skulle jag ha det svårt att argumentera för att detta är ett ”misstag” orsakat av ”försumlighet”. Det var ett regelrätt, aktivt val och det är inte bara en civilrättslig fråga utan en allmänrättslig: det kan röra brott mot djurskyddslagen.

Allmänrättsligt är det således okomplicerat: det är personen som värmde som ska polisanmälas och ingen annan. Civilrättsligt, det vill säga vem hästägaren som fick sin häst struken och därmed orsakats ekonomisk skada ska rikta sitt skadeståndsanspråk gentemot, är det dock tvärtom. Här finns en väl utarbetad praxis att en häst i träning omfattas av det så kallade presumtionsansvaret. Hästägaren skall således rikta sitt skadeståndsanspråk mot tränaren och tränaren har ”omvänd bevisbörda”, det vill säga, han måste bevisa att den ekonomiska skadan inte uppkommit genom hans försumlighet.

Knäckfrågan som kvarstår och som alla undrar är dock vem ST ska bestraffa? Att alla travälskare, och även allmänheten efter TV4:s vevande av filmen, kräver att någon ställs till svars är självklart. Och här hänger nu hela travsportens anseende på att ST hanterar detta förbaskat bra.

Det finns två rättskällor inom ST att beakta: licensbestämmelserna och tävlingsreglementet. Att detta är ett brott mot §38 Tävlingsreglementet torde vara odiskutabelt.

Frågan att utreda är huruvida värmaren är bestraffningsbar enligt ST:s regelverk?

Vi börjar med §1, §6 och §7 i Licensbestämmelserna samt Tävlingsreglementets §70:

  

Här framgår alltså att det är tränaren som är ansvarig för hästen. Hästen skall skötas under tränarens ansvar och tränaren kan bestraffas med exempelvis indragen licens om han exempelvis åsidosätter djurskyddsregler och/eller skadar travsportens anseende. Det sistnämnda aktualiseras ju tveklöst i och med TV4:s frekventa visande av filmen.

I det längre perspektivet skall tränaren hållas ansvarig. Men kan även värmaren själv hållas ansvarig?

Utgångspunkten är alltså att en person som värmer en häst inför lopp gör det under tränarens ansvar. Här finns inga regler om att personen måste vara direkt ”anställd” av tränaren. Travsporten rullar runt tack vare att massor av personer hjälper varann och det är inte alls ovanligt att nån skötare hos en helt annan tränare hoppar in och värmer en häst, jag själv har värmt åt jättemånga olika tränare utan att vara ”anställd” av nån av dem. Rent praktiskt skulle således en annan ordning än att tränaren är ansvarig för att välja en lämplig person för uppgiften, och således har ansvaret för hur den utför uppgiften, vara omöjlig. Och det klargörs också tydligt i Tävlingsreglementets 31§ sista stycket:

Så tränaren är helt enkelt ansvarig även enligt ST:s regelverk. Men är det verkligen rätt att värmaren går fri? Här får vi gå till §1 Tävlingsreglementet:

Här framgår tydligt att väldigt tydligt av 1A att personen personligen är ansvarig. Sen kommer det givetvis innebära en hel del praktiska problem för ST att utfärda ett straff och framför allt få det verkställt. Är personen inte svensk medborgare och inte värderar att ha någon anknytning till Sverige framöver kan den ju helt enkelt bara välja att aldrig mer sätta sin fot på svensk mark och då innebär det ju att straffet blir svårt att verkställa.

Dock är det oerhört viktigt för travsportens anseende att ST ändå verkligen utreder personen själv och gör sitt yttersta för att visa att man verkligen gjort allt för att ställa den till svars.

För det är oundvikligt att skriva en sån här blogg utan att också beakta människors känslor i det här. Allmänheten och andra travsportutövare kräver att ST nu tar i med hårdhandskarna. Å ena sidan ska inte pöbeln fälla och så vidare, och så vidare. Men så mesiga kan vi faktiskt inte vara nu. ST är till viss del en rent politisk organisation också och politiska organisationer måste ibland agera för att vinna förtroende hos allmänheten. Hela rättssystemet bygger på folks rättsmedvetande. ”Moral”, ”känslor” och ”tyckande om vad som är rätt och fel” är helt enkelt vad hela rättssystemet bygger på. Vi ”tycker” det är för jävligt att slå djur. Därför är det också olagligt. Att påstå att man inte ska beakta vad folk ”tycker” när det gäller rättstolkning är således inte bara fegt och patetiskt utan står i direkt strid med hur rättssystemet är uppbyggt.

Mina rent personliga uppfattningar i vilka som ska kritiseras offentligt

Jag tycker överlag att hästägarna ställs till svar för sällan. Å ena sidan överlåter jag min häst till någon annan och i och med ST:s utfärdande av A-licensen har ST gått in som garant att personen både har tillräcklig kunskap att sköta hästar, att ST utför kontrollen och att ST bestraffar personen för eventuella fel den gör mot min häst. Men så enkelt kan vi inte komma undan. Det är mitt ansvar som konsument att inte stötta företagare med uppenbart tveksam moral. Det finns en rad kuskar jag uttryckligen vägrar låta köra en häst jag har ett ägaransvar för. ST:s regelverk till trots: personer som får fler drivningsbotar än de vinner lopp ska helt enkelt inte legitimeras att köra hästar. På samma vis som jag själv kan välja bort att handla hos företag där det framkommit både att produkterna producerats av barnarbetare eller genom skövlad regnskog kan jag helt enkelt välja att inte stötta travtränare med uppenbart tveksam moral.

Sen är ”moral” subjektivt. För någon är det helt okej att en häst ges enhandare, andra tycker man lugnt kan stötta tränare som saltar fakturor, en tredje tycker det är helt okej att sätta häst hos en dopingdömd tränare och en fjärde att sätta häst hos en dömd pedofil. Det är liksom upp till var och en. På samma vis är det givetvis helt upp till varje enskild kusk att välja att köra eller inte åt samma personer. Visst, kuskar livnär sig på att köra travlopp och ”behöver” göra det för att kunna ha mat på bordet. Fast då får de också vara beredda på att ifrågasättas för de valen. Bara för att jag livnär mig på att hantera andra människors tvister och genom att beakta deras intressen som hästägare betyder inte det att jag måste tacka ja till alla erbjudanden. Jag skulle aldrig företräda nån jag tycker är omoralisk eller stå upp för personer jag tycker beter sig som rövhattar. Då flyttar jag hellre in på en kompis soffa och lever på nudlar. Men det är ju helt upp till var och en att själv välja och helt upp till var och en vart gränsen går när man inte kan se sig själv i spegeln.

Att människor tycker, tänker och skriver det på sociala medier är dock bara något att förhålla sig till. Så funkar helt enkelt Sverige år 2020 och i ärlighetens namn hade vi inte varit ett av världens mest jämställda länder och haft ett av världens starkaste djurskydd om vi inte haft just dessa åsikter och folk som torgfört dem. Vi hade helt enkelt inte nått dit utan en jäkla massa ”tyckande” från jäkligt många människor.

Sen är inte allt så förbaskat enkelt i praktiken. Det är lätt att ”tycka” att alla ska bojkotta alla kuskar som väljer att köra åt Gocciadoro, Eriksson, Westergaard och allt vad alla heter som nu åkt dit för dopingrelaterade brott på senare år heter och ”tycka” att alla hästägare hos de kuskarna, som även bedriver egna träningsverksamheter, ska markera och flytta sina hästar från de tränarna för att de även catchdrivar åt uppenbarligen moraliskt tveksamma tränare. Så enkelt är det inte. Att välja tränare sker med omsorg och när man väl är där får man en både djup och mångfacetterad relation. Det handlar om geografiskt läge, relationen till hästens skötare och så vidare. Att avbryta ett samarbete med en travtränare är helt enkelt avsevärt svårare än vad många ”tycker”. Det är vidare extremt problematiskt när hästen har flera delägare. En del tycker som sagt att det är helt okej med enhandare men fördömer pedofili medan nån annan helt uppenbart accepterar den andra men vägrar att tränaren dömts för dopingrelaterat brott.

Rent generellt kan jag dock verkligen tycka att fler tränare och kuskar borde gå ut och säga vad de faktiskt tycker i dessa uppmärksammade fall så det helt enkelt blir lättare för kunden att välja. Och varenda en som själv går ut och torgför en åsikt bör också vara redo att själv stå för sina egna val. Ska man ha hög svansföring och tycka att andra är omoraliska bör man helt enkelt också vara beredd att tvätta sin egna byk offentligt.

3 tankar på “Vem ska ställas till svars för drivningen av Zarina Bi?”

  1. Båda två tränaren har det yttersta ansvaret och även lärlingen som utförde slagen. Dom borde ju vara pålästa om st regelverk om djur hanteringen.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: