Okategoriserade

Missförstå mig rätt: det är vansinnigt kul att göra något så en sticker ut så att såväl media som allmänhet reagerar och hyllar! Tackar tackar! Och ja, jag fick till en styrning som var 100% som jag teoretiskt planerat den som plan A. Meeeen det ska omsättas i praktiken också. Dessutom ska övriga 11 ekipage agera som jag läst loppet så jag tillåts köra efter min egna plan. Väl påläst, väl genomfört och en gnutta tur. Samt givetvis en häst som just den dagen var exakt så bra som jag trodde hon skulle vara såklart. Så som de flesta segrar på våra travbanor kommer till.

Att köra lopp är skitsvårt. Men mest av allt läskigt. I min tredje start blev jag även påkörd bakifrån i volten och både jag och hästen höll på att skita ner oss så vi höll på att strajka en hel volt och jag ville aldrig mer köra lopp. Höga farter, extremt små marginaler och dessutom levande djur som inte nödvändigtvis styr på millimetern som en bil. Det är en högrisksport och har svårt att se att min egna unge hade fått köra lopp- om jag haft nån. Jag har både sett och varit inblandad i tillräckligt många olyckor och tillbud för att veta hur fruktansvärt farligt det kan vara. Exakt hur galet fort det går och hur jefla tajt det är fattar man inte fullt ut förrän man gjort det.

”Varför gjorde kusken det där korkade valet?” Hur många gånger har en inte muttrat det… Well. Själv satt jag i söndags bakom en häst som är våldsamt snabb ut. Vilket också innebär att hon blir galen på den där sabla vingen som är i hennes väg och hämmar henne innan start. Kort före bilen ska släppa kör hon ner huvudet så jag lättar från sitsen. Hinner tänka ”fan gick hon över i passgång?” Tittar ner. Ser att hon travar. När jag tittar upp har bilen släppt och jag är två längder före resten.

Så fort går det. Hinna tänka? Förstå? Och dessutom agera innan tillfället försvunnit? Jo jo framför tv:n är jag också toppkusk.😎

Men det som inte togs med i intervjun med Travronden: https://www.travronden.se/travsport/arbetsliv/travkusk/a/linn-andersson-tog-karriarens-forsta-kuskseger är citatet ”att köra lopp är rena rama barnleken jämfört med att träna häst. Att träna häst är hundra gånger svårare än att köra lopp.”

Eller egentligen är inte att ”träna häst” så sabla svårt heller. Det är att hålla hästarna friska, fräscha och glada nog att tåla att träna så otroligt mycket som de måste träna för att över huvud taget kunna komma till en tävlingsbana som är det svåra. Om toppstammade, felfria naturtravare är enkla vet jag inte. Jag har enbart egenuppfödda djur undan gratis-ston med betäckt med egen hingst i stallet varvat med en och annan strulputte som slängts ut av etablerade tränare pga allt från omöjlig att ha med att göra, dödligt sjuk eller bara fullständig lus. Jag har således en och annan beteendestörning att hantera också. DÄR kan vi snacka ”svårt”. I synnerhet eftersom just svensk travsport kräver att alla hästar måste kunna volta också. Även om man sen aldrig kommer starta dem annat än bakom en bil.

Det är att jag vinner mitt lopp med en häst jag fött upp och tränat upp själv som är bedriften. Mamman är ett sto som skänktes bort som ettåring och pappan är som sagt min egna majoritetsägda- en så kallad ”lågpris-hingst”.

Soave är lite speciell och jag kör henne gärna själv en del framöver också. Men jag vill inte, efter 5 lopp, kastas ut mot världseliten bland kuskar. Även om jag faktiskt slog Mats Djuse i ett kallblodslopp två dagar innan och stolt deklarerade att jag nu kunde bocka av en på bucket listen! Men det är liksom som att ställa en Korpenspelare på backlinjen när Zlatan kommer dribblandes. Eller jag sättas bredvid Verstappen bakom rödljusen. I min gamla Kia som grannen Janne får mecka lite med när nåt tjuter jämfört med Verstappens team… Det är så olika divisioner att vi knappt spelar samma sport.

Vi måste få till ett divisionssystem där vi vanliga människor kan hitta vår plats i den här sporten. Vi finns. Jag har hästägare på Soave. De älskade att jag hoppade upp själv och vann! De vill ju ha häst hos ”paketet Linn” och de har inte miljoner att skicka ut mig på Yearling Sales att köpa häst för. Dock försvann raskt en andel i Soaves lillebror på stallbacken efter loppet…

I ett divisionssystem är det sen såklart rimligt att det är lite lägre prispengar än det är i ”öppen klass”. Dock vill jag tro att dessa dagar skulle kunna rendera intäkter till sporten ändå. Dels är det mer anhöriga kring kuskarna och tränarna på plats dessa dagar och de gillar också att spela. Jag vill tro man både kan hitta sätt att öka spelet och övriga intäkter dessa dagar.

Genom att genomföra detta kan vi också ta tag i sportens riktiga hästhälsaproblem: att det springer runt hästar på våra banor som inte är tillräckligt matade och tränade eller får besöka veterinären regelbundet och därmed inte är i skick att vara där. En bloddroppe hit eller en tappad sko som medför startförbud för ”orent trav” är att sila mygg men svälja elefanter. Ta tag i att varenda person med tränarlicens förstår hur mycket träning i kroppen en häst måste ha för att vara tävlingsmässig och att det är ett brott mot djurskyddslagen att inte checka upp travhästar hos veterinär regelbundet.

Nu ska vi se vad det finns för proppar åt mig och Soave framöver då. Vad jag tycker om denna ungdomskusk-vurm som råder borde vara rätt klart efter denna blogg: sluta försök få mig att sätta upp 18-åringar bakom mina hästar i lopp. Jobba på att sälja in travsporten för vad den är: den fantastiska vardagen med hästar och hur en varenda dag lär sig nånting nytt när en kämpar för att hålla dem friska, fräscha och glada nog att ens kunna träna så de så småningom ens är redo att prova att köra lite fortare med.

Here we go again med kompletterande q & a till gårdagens blogg: https://linnandersson.org/2026/08/07/q-a-om-piskningsfilmerna/

Först och främst hoppas jag många noterat att såväl Travtränarnas riksförbund (TR) och många enskilda tränare gått ut och klargjort sitt avstånd till det som ses på filmerna. TR’s skrivelse är riktigt bra, tycker jag, och kan läsas här: Uttalande från TR

Vad händer med övriga personer som syns på filmerna?

I båda fallen finns utöver tränaren ytterligare en person. I första fallet har tränarens sambo gått ut och sagt att det är han på videon. Mannen har egen licens varför ett ärende drivs även mot honom och även det kommer att tas upp den 20 augusti.

I det andra fallet är inte personen offentligt identifierad ännu. Även om travsporten är liten och folk har rätt bra koll på varandra så finns det många hästskötare, chaufförer, extrakuskar och extrapersonal som inte är särskilt igenkända. Folk, varken inom eller utom sporten, verkar heller inte överdrivet intresserad av hennes identitet utan krutet läggs på tränaren.

Om hon har egen licens kan ST initiera ett ärende även mot henne med stöd av licensbestämmelserna. Om inte blir ST’s jurisdiktion lite knivigare. Man måste ha klart för sig att en sport endast har jurisdiktion inom sig. En sport kan aldrig agera allmän åklagare, länsstyrelse eller annat. Däremot händer det att enskilda banor, med ST’s stöd, utdelar exempelvis beträdandeförbud till travbanan. Detta sker dock i princip uteslutande pga hot och/eller stalkning av någon licensinnehavare som behöver kunna vara trygg på sin arbetsplats.

Är kvinnan inte licensinnehavare själv är hon primärt ett fall för sin egna arbetsgivare- det vill säga hästägaren som anlitat henne, tränaren och övriga anställda/uppdragsgivare för att sköta om hästarna.

Vad händer om även utredningen i fall 2 växer?

Många kritiserar att det tagit lång tid att utreda tränare 1. ST sa tidigt att utredningen växte väldigt mycket från att vara ”bara” den offentligt kända filmen från början. Exakt vad tränaren, och den andra personen på filmen, anklagas för är ännu inte känt. ST har gått ut med att de kommande måndag skall ha en dragning i ärendet för licenskommitténs ledamöter och efter det lär ett och annat läcka ut. Även om ST’s utredningsavdelning läcker dåligt numera. Var betydligt roligare på tiden det där huset läckte som ett såll.

Skvaller från säkra källor säger ivf att de två personerna har två olika advokater vilka effektivt lyckades förhala processen tre månader. ST var klara att gå upp i licenskommittén redan i maj.

Om anmälan mot även tränare 2 skulle komma att växa och innehålla fler misstänkta brott mot något av ST’s reglementen så är jag tämligen säker på att dessa hanteras separat. Eftersom tränaren interimistiskt fått licensen återkallad måtte detta slutligen avgöras skyndsamt. Kommer det fram mer misstänkta oegentligheter får nog de helt enkelt samlas i en egen hög och hanteras senare.

Är de även anmälda till polisen och länsstyrelsen?

ST anmäler en hel del som kommer till deras kännedom till länsstyrelsen. Det här är inget ST pratar om såvida ingen frågar rätt ut så det mesta är okänt för allmänheten. I fall 1 sa ST tidigt att de även anmält det till länsstyrelsen och det skulle förvåna mig om det inte görs även i fall 2.

Vad blir straffen?

Jag följer slaviskt ST’s hemsida med fliken där alla beslut meddelas: Beslut inom travsporten. Det händer att överträdelser mot djurskyddet avhandlas men inget av denna dignitet går att finna i modern tid.

Traditionellt brukar de grövsta brotten mot ST’s antidopingreglemente rendera i ett års avstängning. Värt att notera här är att det då inte rör de allvarligaste dopningsbrotten i sig så som kobolt eller anabola sterioder utan med ”grövsta brott” avses ”avsiktligt” eller ”synnerligen oaktsamt” brott mot antidopningsreglementet. För 15-20 år sen hade vi ett fall med en tränare som hade gett anabola sterioder och denna dömdes till 10 års avstängning. Det finns även ett fall kring kobolt men där åkte tränaren dit i Norge så finns ingen svensk praxis.

Ovanstående ärenden avgörs av STAD. I vårat fall 1 har ST valt att istället dra det genom licenskommittén. Licenskommittén har senaste åren återkallat flera licenser då licensinnehavaren inte anses uppfylla kraven för en god hästhållning. I alla desss fall rör det dock andra typer av brott än vad dessa filmer visar så som att hästarna inte fått gå ut i hagen på flera månader, inte tagits till veterinär vid skador, inte godkända stall etc. Några av fallen rör även brottslighet utanför travsporten eller att licensinnehavaren inte betalar sina skulder. Då har straffen blivit ”återkallas tills vidare och personen har rätt att ansöka på nytt när grundläggande licenskrav uppfyllts”. Exempelvis har licenskommittén fastslagit att en person som är dömd för brott inte skall beviljas ny licens förrän straffet är avtjänat.

ST’s licensbestämmelser, Licensbestämmelserna, vilken är den rättsliga grund licenskommittén har att förhålla sig till, ger ingen möjlighet att sätta tidsbegränsade straff utan antingen tilldelas den anklagade en varning, böter eller omedelbar licensindragning. Till skillnad mot antidopningsreglementet, vars ärenden avgörs i STAD, där tidsbestämda avstängningar kan meddelas, har inte licenskommittén möjlighet att dra in licensen på en viss bestämd tid.

Vad som händer vid en licensindragning i dessa fall är således omöjligt att sia om då det inte tidigare skett som straff genom licenskommittén. Det är ingen pågående brist i hästhållningen som kan rättas till så att tränarna då kan söka ny licens utan deras licenser dras på obestämd tid och de får söka nya och prövas huruvida de då anses uppfylla grundläggande krav för att erhålla ny licens.

Överklagan

Eventuellt straff i licenskommittén kan överklagas till ST’s överdomstol (ÖD) som sista instans. Ärenden från licenskommittén avgörs även av ÖD med licensbestämmelserna som rättslig grund. Eventuell avstängning kan alltså inte komma att tidsbegränsas heller där utan vid det fall licenskommittén beslutar om licensindragning kan endast ÖD pröva beslutet i sig. ÖD har inga andra möjligheter så som att tidsbegränsa straffet utan antingen fastställer ÖD licenskommitténs beslut eller så upphäver den det.

Kan de skaffa bulvantränare under avstängningen?

Det finns inget förbud mot att samarbeta med personer dömda för djurskyddsbrott till skillnad mot förbudet att samarbeta med personer dömda för avsiktliga dopingbrott. Så formellt ja: ingen är förhindrad att agera bulvantränare. I praktiken dock inte en genomförbar lösning då en licensindragning genom licenskommittén alltså gäller tills vidare. I de bulvanträningsfall vi tidigare sett har ju en lösning skapats under det förutbestämda halvår tränaren bara inte får stå som tränare själv.

Sjukaste rubriken någonsin. Men vad fan ska jag annars kalla det då? Det är ingen formell Q & A (questions and answers, för er som inte är bekanta med uttrycket) då jag aldrig uppmanar folk att bombardera mig med frågor. Om ni inte är i sånt trubbel att ni vill betala mig 1600 exkl moms per timme förstås. Då finns jag alltid här!

Emellertid känner jag mig (allt för ofta) nödd att kliva ut och ta tag i kommunikationen. Så även nu. Det är i stora drag ungefär samma frågor som ställs gång på gång och jag ska därför så enkelt det bara går förklara så såväl i travet insnöade som, kanske framför allt, de som inte är lika insnöade på både sporten och dess regelverk som undertecknad är.

Jag kommer som vanligt blanda hej vilt mellan mina egna känslor, att vara den torra juristen som förhåller mig krasst och bli nån sorts tankesmedja och reflektera kring massa saker jag inte riktigt vet något om. Men kan börja med att säga att hur hemskt det vi nu pratar om än är så anser jag att alla människor har samma värde och i ett rättsstat skall vissa principer följas. Klarar Du inte av att hålla Dig så pass nykter i cirkulationen mellan hjärta och hjärna så rekommenderar jag Dig att sluta läsa nu.

Varför skriver jag filmer i pluralis?

Dels för att bomben som briserade i onsdags innehåller tre filmer. Men också för att dessa för folks tankar till ett liknande fall som ännu inte gått till beslut. Många frågar om skillnaden i fallen?

Varför blev 2026-mannen omedelbart avstängd medan 2025-kvinnan kört och kör vidare som ingenting hänt?

Travrondens Rickard Hansson brukar briljera när det verkligen gäller och denna vecka har inte varit något undantag. Nedanstående stycke är en del ur intervjun, https://www.travronden.se/travsport/tavlingsregler/licenser/a/mattias-falkbage-om-tillfalliga-licensindragningen-av-haapakangas, med ST’s chef över hästvälfärd Mattias Falkbåge:

”Hur kommer det sig att ni fattat det här beslutet när det inte gjordes i Maria Törnqvist-fallet som är av liknande karaktär?

– Det finns likheter med andra ärenden, till exempel det du nämner. Det ärendet har en mer komplex utredningsbild. Det finns likheter men också olikheter.

Det är inte så att ni arbetar efter någon ny praxis nu?

– Nej, regelverket är detsamma. Sen är alla ärenden unika och bedömningar behöver göras.”

2025-filmen är filmad av en person med mobilkamera. Den visar en häst med vagn med kusk i som står still vid en vägkant. Det är uppenbart att hästen så att säga ”frusit fast”. Kusken på filmen (vars identitet inte går att fastställa helt av de offentliga filmer som finns men en person gått ut och sagt att det är han varför ST driver ärendet mot honom) gör ett antal maningar på hästen. Fram körs en annan häst. Hela trav-Sverige identifierar rösten på den kusken som en av Sveriges absolut största och mest framgångsrika travtränare. Hon gick också omedelbart ut och bekräftade att det är hon. Hon svingar spöt upprepade gånger mot sidan på den stillastående hästen.

2026-filmen, eller filmerna, är från en övervakningskamera från vad som ser ut som att vara från en mack. Från början spreds en film som sedermera visade sig vara den sista. Jag kan inte i detalj redogöra för i exakt vilken ordning allt sker. Jag mår för dåligt av att se dem och tänker åtnjuta friheten att faktiskt inte behöva ha till jobb att se detta gång på gång och minutiöst på sekunden klarlägga vad som händer.

Klart är att hästtransportens logga syns mycket tydligt och en man och en kvinna kliver ur förarhytten. Det är lätt att konstatera att mannen ifråga är loggans så kallade privattränare. Kvinnan på bilden är inte offentligt identifierad men antas vara en anställd hästskötare. De öppnar utrymmet till hästen, vilket syns helt perfekt på kameran, och till synes helt utan anledning påbörjar en besinningslös misshandel av den med både knytnävarna och ett grimskaft.

Skillnaderna i fallen

I det första fallet finns dels i vart fall en ”situation”. Hästen vägrade röra sig framåt. Det finns till synes noll och ingen situation i fall 2. I det första fallet är videon filmad av en privatperson och sikten är inte den allra bästa. Filmen är dessutom ganska suddig. I fall 2 är det mycket bättre kvalitet och filmat rakt framifrån. Vidare visar fall 2 ett helt händelseförlopp. Filmen börjar med att hästbussen stannar framför kameran och personerna går ur. Fall 1 börjar när en situation redan finns. Fall 2 är även från en övervakningskamera där datum och klockslag framgår. Sekunderna tickar under uppspelningen. Att denna film på något vis skulle kunna vara manipulerad är väldigt långsökt. Idag direkt osannolikt då tränaren på filmen rimligtvis borde varit tydlig med att ”den där filmen stämmer inte”. Övervakningskameror har generellt ett högt bevisvärde. I fall 1 ”kan” det vara manipulerat. Det krävdes nog i vart fall lite noggrannare kontroll av filmen än vad som krävdes i fall 2. I fall 1 framgår heller inga datum eller klockslag utan det måste kompletteras genom andra uppgifter.

Filmen i fall 1 har helt enkelt enormt mycket sämre bevisvärde i sig och har som sagt därtill även en situation i botten. Eftersom ärendet nu, den 20 augusti, ska tas upp för prövning i ST’s licenskommitté står klart att ST anser agerandet utgör ett övervåld. I fall 2 pratar vi ”oprovocerat våld”.

Regelverket för interimistisk avstängning

I fall 2 fattade ST dagen efter beslutet att omedelbart återkalla tränarens licens i väntan på slutgiltig dom. Många undrar varför det inte gjordes även i fall 1? För att kort sammanfatta såväl genomtänkta frågor som bemöta foliehatteri hänvisar jag till stycket ovan: det finns väsentliga skillnader i fallen.

ST har, och hade även i fjol, möjligheten att dra in en persons licens i väntan på utredning och dom. Jag har flertalet gånger uttryckt en önskan om att ST skulle använda den möjligheten oftare. Jämför med när någon begår ett allvarligt brott i samhället: då blir en häktad i väntan på dom. Allmänheten gillar det här synsättet: vi vill inte ha dårar gå lösa. Emellertid finns ett gäng rekvisit som måste vara uppfyllda för att en person ska häktas: flyktrisk, risk för att förstöra bevis och/eller risk för fortsatt brottslighet.

Inget av det är direkt applicerbart på en travtränare som begår djurskyddsbrott, eller för delen: dopningsbrott. Här handlar det om att vi inte ”tycker” personen ska få fortsätta som vanligt. Åtgärden är dock enormt drastisk och ger ogreppbara konsekvenser för personens både nuvarande och framtida ekonomi och liv. Det finns en rimlighet i att interimistisk avstängning används sparsamt.

Den interimistiska avstängningen innebär att ST bestämt sig för att yrka på licensindragning på viss tid eller tills vidare (regelverket ger utrymme för båda) och att ST anser det högst troligt att de får igenom det.

Vad innebär det att han är privattränare?

Nåt som förvirrat lite i rapporteringen är att fall 2 rör en ”privattränare”. Det här är inte längre en formell term inom travsporten. Formellt har både person 1 och 2 A-licens, så kallad proffslicens. Skillnaden är att i fall 2 är personen anställd/har uppdragsavtal med en stor hästägare och anlitad för att träna dennes hästar på dennes gård. I fall 1 äger tränaren sin egna gård och hästarna i hennes träning ägs av många olika människor.

I praktiken innebär det att ni kan sluta lägga energi på att ”hästägaren borde flytta sin häst” i fall 2. Hästen kommer inte flytta någonstans. Däremot måste hästägaren anlita en ny tränare med A-licens för att kunna fortsätta tävla med hästarna. Det innebär sannolikt också att tränaren omedelbart skiljs från sin anställning då den förverkat sin rätt att få träna travhästar. Än så länge har dock inte hästarna någon ny tränare utan möjligt att ägaren inväntar slutgiltigt beslut. Men ingen häst kan anmälas till lopp just nu. Just nu står de utan tränare och får således inte starta.

I fall 1 är det upp till var och en som äger en häst hos den tränaren att flytta sin häst eller inte. Inte i övervägande majoritet av fallen. Tränaren tappade endast någon enstaka häst på träningslistan i samband med att den bomben briserade.

Sociala mediers kraft

Jag ska säga att jag inte riktigt hängde med i onsdags. Jag befann mig på Örebrotravet, 90 minuter bort, och körde provlopp. Typ strax innan jag kör ut skickar en kompis i messenger ”har du sett denna?” Då var det bara den tredje filmen och den är klart minst våldsam. Vi konstaterade att det var ett ytterst både märkligt och sjukt beteende men jag jobbade vidare utan att lägga nån större energi på det. När jag väl kom hem och öppnade telefonen sent på eftermiddagen hade bomben briserat fullständigt.

Jag tror aldrig jag upplevt ett liknande drev. Jag kan inte annat än finna det vackert. I vart på Twitter (jag vet att det heter X numera men jag kommer alltid kalla det Twitter). Spelare, hästägare och allmänhet var fullständigt jävla rasande. Facebook attraherar som vanligt en bredare massa och där blir det ofta så känslomässigt att jag inte står ut. Twitter är konkreta: det här är för jävligt! Punkt slut. Jag finner det vackert att vuxna män står upp för att hästar ska behandlas väl. Det är min slutsats. Det var vackert.

Ju längre kvällen led desto mer började dock jag och min Messenger må så jävla dåligt över filmerna att vi övervägde att sluta med trav för vi inte vill vara en del av en bransch där sånt här ens förekommer. Kraven på oss aktiva att vi skulle ta avstånd började också komma. Jag gick till slut och la mig, sov som en röv och drömde mardrömmar om stora bruna hästögon som var helt oförstående inför att de pryglades med grimskaft.

ST agerade dagen efter kraftfullt. Det är rimligt att tro att de kanske inte hade stängt av interimistiskt utan allmänhetens drev. Well fucking done, folks.

ST’s vd’s önskan om fördömande

Rickard Hansson, aka katten Hof som fått grepp om en sork i såna här lägen, såg genast till att lösa en intervju men ST’s vd Jörgen Forsberg: https://www.travronden.se/travsport/travforbund/svensk-travsport/a/jorgen-forsberg-om-hastvalfardsutredningar-mot-aktiva där Forsberg säger rakt ut att han finner det märkligt att sportens aktiva inte tagit avstånd offentligt.

Vi var ett fåtal aktiva tränare och skötare som tappert kämpade på sociala medier både onsdagen och torsdagen. Redan då fanns visst drev åt hållet ”ni som inte fördömer accepterar”. Det har idag eskalerat. Just nu kräver allmänheten ungefär oss allas avgång.

En överväldigande majoritet av dem som valt att ägna sitt liv åt att träna och sköta travhästar står INTE bakom det som syns på dessa filmer. Hell no!!! Men vi har ett kommunikativt problem här: travfolket är inte de mest utbildade kommunikatörerna och tänker ”är folk dumma i huvudet? Ska jag behöva FÖRDÖMA det där sjuka för att de ska fatta att jag inte står bakom det?!!”

Ja. Exakt så. Det finns anledningar till att varenda partiledare prompt måste gå och ut och fördöma varenda jefla vansinnesdåd som sker i världen stup i kvarten. För allmänheten resonerar så 2026: fördömer du inte så tycker du att det är rätt.

Om var och en för sig själv skiter i om den personligen hädanefter kommer få leva med lite skit på sociala medier mot sig är en sak. Nu måste vi faktiskt enas och agera för nåt större. Hela vår sports existens är ifrågasatt och det tyvärr med rätta. Efter Forsbergs uttalande fylldes mitt Facebookflöde av gulliga bilder och citat som kunde vara hämtade ur Min Häst. Nu tycker ju jag aldrig att Facebook kan få för mycket fina bilder på travhästar men DET var knappast vad Forsberg menade. Det är dags att ta bladet från munnen, arslet ur vagnen och allt det där och säga rakt ut: ”det som syns på filmerna är helt för jävligt och inget som ska förekomma inom svensk travsport. Jag mår skitdåligt och nu är det upp till oss alla att VISA i handling att det där inte representerar oss.”

Kravet riktas alltmer specifikt mot sportens största. Jag tror det är dags att börja betala tillbaka för all reklam och alla hyllningar ni är vana vid att få nu, kvinnor och män: vår sport är hotad av en allmänhet som ifrågasätter hela vår existens. Det handlar inte om någon blodsregel eller godtycklig domarbedömning nu. Vi är under attack och just nu kan vi bara segra genom att klargöra i ord och visa i handling på våra travbanor att vi faktiskt ÄR goda.

Jag växte upp med att det ständigt och jämt påtalades att travsporten minsann var världens mest jämställda sport för här tävlade kvinnor och män, unga som gamla, rika som fattiga och proffs som amatörer på lika villkor. Som ung tjej på 80- och 90-talet kunde jag väl förvisso undra lite vart alla kvinnor i loppen som både kuskar och tränare höll hus… Men men. Det här synsättet präglar travsportens egna syn på sig själv.

Lika villkor. Alla mot alla. Må bäste hen vinna.

Jag skulle ju sluta blogga. Men än är jag ju kvar i den här sporten och mina numera sällan-producerade bloggar betyder ju inte att jag inte engagerat mig. Tvärtom. Har varit en flitig gäst i ST’s tjänstemäns mail denna sommar! Ja tjänsteMÄN. Ett enda mail från en kvinna i hög position i huset faktiskt. Hon var ju dock också den ende som faktiskt tog tag i min fråga fullt ut. Väntar fortfarande på svar från mannen hon cc:ade in och sa att det ju egentligen faktiskt var hans bord…

När min omgivning går i spinn gläds ju trollmor och inte bara uppmuntrar helhjärtat utan kaaaaan bara inte låta bli att kasta in lite facklor själv också. En är den som den är. Jag är en jefla trollpacka.

Vilket leder oss in på ämnet som under sommaren varit så på tapeten att jag nu måste implodera i en blogg.

Jag är för gammal för den här sporten. Jag är 44! Jag trodde för helvete jag skulle vara ”ung” inom travet minst 15 år till..! Min värld har rämnats. Det är fan förbi att jag är #InteMålgruppen nu till att det är #identitetskris.

Hursomhelst. Efter att både Jordbruksverkets och EU:s förbannade webbtjänster samt min egna bil gjort exakt allt för att jag inte skulle komma iväg på bokad nöjesresa till Åland bestämde jag att OM jag trots alla dessa satans attacker kommer dit ska jag fan köra Lill-Bus själv. Vi överlevde! Och alla andra också! Att vi ”bara” blev tvåa ledde också till brutal sågning (av hästen märkligt nog- inte blådåren i vagnen) vilket gladde de som lyssnade på mitt tips att hästen var helt jävla stenklar gången efter till 40 ggr/2% på GS75. Hursomhelst. Lilla Buset är min egna. Jag har t.o.m. fött upp honom. Jag har NOLL personer att förklara ett jefla skit för. Jag kör honom själv i lopp precis hur mycket jag vill!

Trodde jag. Den inkluderande och jämställda travsporten upplyste mig om annat.

Det finns en fiffig liten knapp under ”avancerad sökning” på tävlingskalendern där man kan kryssa i ”nån sorts begränsning för körda lopp”. Jag klickar glatt i den- både när hästen hade 750 poäng och även efter segern då han ju har över 1400. Jag är för gammal. I princip varenda lopp är endast för kuskar födda 2001 eller senare. T.o.m. min Guldklocka, Lovisa Bernmark, är för gammal…!

Det borde vara okontroversiellt att påstå att det absolut sista travsporten behöver är fler människor som vill köra andras hästar i lopp. Prio 1, 2 och 3 är dock att sporten måste ha folk som vill ÄGA hästar- antingen för att träna själva eller lämna i träning hos annan. Det är dock inte vad som prioriteras. Det är inte Anna & Martin som äger, köper, föder upp och tränar ett gäng hästar vid sidan av andra jobb och kanske bara också vill köra dem i lopp som prioriteras. Anna & Martin har inte ens fyllt 40. Hur många 38-åringar har ens en 8 travhästar ihop som par?! Men de är för gamla. Det är inte alla jag tog körlicens med som prioriteras. 50-åringar som kommit så långt att livet att det har det så stabilt både till vardags och ekonomiskt, ungarna flyttat ut, att de har tid och råd att skaffa sig en egen travhäst att träna och som tar körlicens för de vill köra sin häst själva. De är för gamla. Det är för fan inte ens Lovisa Bernmark, 25, som äger ett par-tre hästar hon tränar själv som ges förutsättningar att faktiskt kunna köra dem i lopp själv. För hon är… För gammal?!!

Travsporten har under hela min livstid stolt deklarerat hur jämställd den är. Idag är den enbart exkluderande. Är du under 25 kryllar det av lopp där ”nån annan” förväntas tillhandahålla sin häst för att ”låta ungdomarna komma fram”. Tillhör du topp 10 ligger världen öppen: delta som tränare i allt från breddlopp till Elitloppet.

Vart tog division 1-6 vägen?

Det enda rimliga ur ett jämställdhetsperspektiv vore att säga:”Hej du vill börja köra lopp med din egenägda häst?! Kul! Välkommen oavsett om du är 18 eller 58, gul eller svart, heterosexuell vit man eller icke-binär! Välkommen! Här tävlar alla på lika villkor men du som är oerfaren har en del möjligheter att tävla mot bara någorlunda lika erfarna!”

Vart tog K30 och K100 och liknande lopp vägen? Lopp som skiter fullständigt i ålder, kön och vad du definierar dig som inom HBTQI? Vart tog min älskade jämställda travsport vägen?

För ordningens skull vill jag tydliggöra att jag älskar ungdomar! Tjejer i övre tonåren brukar allt som oftast tycka att tant Linn är väldigt rolig faktiskt. Vem kan inte älska en så genialisk grupp?! Men när jag var 18-25 var då verkligen inte jag på en plats i livet så jag vare sig hade stabilitet eller ekonomi att kunna skaffa en egen häst att sköta och träna själv i vart fall. Det är inte här vi rekryterar varken hästägare eller uppfödare. Naturligtvis ska gruppen välkomnas och inkluderas för att bibehålla sitt intresse och en dag faktiskt köpa sin egna häst!

Men det är inte rätt att det ska ske genom att vi exkluderar exakt alla andra. Det är motsatsen till att ”hissa segel där det blåser” för att outa en av Ikeas affärsidéer. Spöregnar det ska raskt paraplyer ställas på open the wallet-ytan och när julen närmar sig ska julpyntet stå på heta ytor. Travsporten behöver människor som ÄGER häst. Istället för att hissa seglen där de blåser dränker de oss lite extra fort med en fender.

För ordningens skull skall avslutningsvis klargöras att just denna exkludering med åldersgränser inte förefaller vara ”ST’s”. Det verkar alltså inte vara någon enskild tjänsteman, så som trav-Sveriges mest älskade utskällda person; proppskrivaren Stenbys, idé utan banorna verkar själva ha stor frihet här.

Så inget rasande mot ST nu utan orsaken förefaller som vanligt ligga nånstans bland de ca 280 gratisätande småpåvarna som försöker berättiga sin existens: dvs banornas och BAS-organisationernas styrelser. Det verkar vara upp till banorna själva att exkludera exakt hur mycket de vill.

Jag går väl ner och fodrar och vattnar de där två ettåringarna jag står som uppfödare på då. Det är nämligen sånt vi som #InteMålgruppen gör om kvällarna.

Det var lunchtrav på min hemmabana idag och då får ju jag avbryta arbetsdagen typ 10-16. Lunchtrav = ständig administrationsdag alltså. Den underbara obetalda delen av egen företagarens liv. Praktiskt dessa dagar kommer ibland så en får arslet ur att attackera pappershögen. Idag skulle visst Leo, aka min ständiga opposition, hit. Och hon hade en häst som skulle flytta norrut och då funkar det som så inom travet att när en häst flyttar från en tränare till en annan tar nån med den till en travbana där nån annan plockar upp den. Det behöver verkligen inte vara tränarna själva utan lite random hästtaxi har vi alla kört. Eller spermataxi. Hinner inte hingsten tappas innan rikstäckande transporten går efterlyses akut chaufför sträckan och ”nån” har alltid vägarna förbi och kan plocka upp och leverera till ”nån” i nån ort senare längs vägen.

Så av detta skäl infann jag mig vid 10.30. Tillfällig gäst skulle få vila lite i en box under resan. Sen var vädret fint och stallbacksrestaurangen på Sundbyholm råkar vara Sveriges bästa och… Ja. Things to do not to sitta med datorn på eftermiddagen liksom.

Chitchatta lite med övrigt folk i Leos gäststall, skruva ihop nån sulky, träffa stoägare som betäckt med Flocki i år, se nåt lopp, få dyka in på banan och rätta till en jordbländare som gled snett i defileringen åt annan kompis, dricka nån cola i solen, snacka lite här och där…

Jag var en dålig kund för ATG för jag lirade inte en spänn. Jag var vidare en dålig affär för banan för spenderade inte mer pengar än lunchen på stallbacksrestaurangen.

Fast jag hade jättetrevligt! Alla som driver verksamheter vet att mjuka värden är lika viktiga som hårda. Och det är konkret vad travsporten tappat.

Över coca colan på min uteplats sent på dagen frågade Leo om jag inte skulle köpa nån ny häst? Jag börjar sväva på svaret… ”jag skulle ju sluta med trav…” vi sitter tysta en stund och börjar sen prata om dagsstatus, ombalanseringar, hur vagnen ska sättas i förhållande till om hästen är rullig eller trång i gången för att kusken ska balansera upp bäst, veterinära fynd etc etc etc på våra hästar. Kanske drog av ett och annat skvaller också.😜 Dessa timmar och plötsligt umgicks jag mer med tanken på att KÖPA en häst än hur jag skulle sälja nån jag redan hade?!

Nu är ju jag inne i det här på så vis att jag tar hand om och tränar häst själv. Men ”känslan” jag vill förmedla är lite vad även vänner och bekanta som äger häst i träning hos annan säger: det är inte fokus på travSPORT längre. Det är inte ”roligt”. Det är inte ”härligt”. Det är inte ”trevligt”.

Det är såklart mindre trevligt på Romme en kväll i november än vad det var på Eskilstuna denna härliga lunch i juni. Pga yttre omständigheter. Men det ändå en rätt stor del av året vädret är så pass ok att ”bara vara på trav” faktiskt är jävligt trevligt!

Jag var en idag dålig kund för både ATG och banan. Men om det här räcker för att få mig att KÖPA en till häst istället för att sälja en jag redan har skaffade sig travsporten idag TVÅ nya hästar. Om en sån här dag gör att min kompis Tessa ändå betäcker om fölmärren fast hon tänkt att inte göra det… Okej, just det fiktivt. Använde ogenerat Tessa som random exempel. Men det går ju hundratals människor just nu och vacklar ”ska jag betäcka eller inte?” Jag och Tessa ämnar nämligen att dra med oss två hästar till Åland nästa helg bara för jag och Tessa skulle vilja ha nåt kul att göra. OM en sväng med Eckerölinjen och lite härlig gemenskap på Åland en söndag i juli gör att Tessa, nånstans mellan att tvätta min sulky och dricka en öl med högst oklar finne, tippar över och smsar stuteriet ”betäck! Ta bara nåt som blir bra!” (DET skulle kunna hända- tror det är typ så det kommer sig att jag har hennes Kim Vild i stallet). Ja, kära travsporten. Det är så här vi skaffar hästar. Vi ”känner”, vi ”tycker” det är ”kul”.

Jag har några i anmälningslistan till nästa vecka. Jag har inte brytt mig om prispengarna. 30,35 eller 40.000 i förstapris är nämligen inte anledningen bakom vart jag startar. Jag väljer lopp där jag hoppas och tror hästarna kommer kunna vara med och kämpa om prispengarna alls. För det är ”roligt”. Det är ”roligt” att åka hem från trav och känna ”den blev trea/fyra/femma och var jätteduktig!” Ingen bryr sig om en rekordsänkning på två sekunder om hästen blev sist liksom. Och huruvida den där placeringen gav 4 eller 5000 är heller inte av särskilt stor betydelse i det hela. Det är ATT hästen dög och krigade om en vettig placering som är ”känslan”!

Travsporten måste hitta tillbaka till mjuka värden. Mitt i allt om sjunkande omsättning, starttid på V85 eller t.o.m. V85’s vara eller icke vara. Det är såklart också viktiga frågor. Men kanske inte de som primärt, eller i vart fall: ensamt, kommer skilja på en född travhäst mer eller mindre.

Och angående att Emilia Leo är min ständiga opposition: jag förefaller välja att umgås med folk som alltid säger emot mig. Rent generellt. Vad skulle jag annars prata med dem om? Men hon säger fan emot mig JÄMT! Inte i ideologiska övertygelser men i sak. Säger jag att jag funderar på att slå på en sula vänster bak säger hon den ska sitta vänster fram. Föreslår ST nåt jag tycker är dåligt så tycker hon det är bra. Det är verkligen synd att Emilia Leo inte har fler timmar än 24 på sitt dygn för hon vore ett ruggigt tillskott i travdebatten!

Jag bloggade ju vad som jag skrev kanske blir min sista blogg för några veckor. Trött och less och det utan att hymla mestadels pga Sörmlands travsällskap styrelse bisarra hantering inför och under sitt årsmöte, såklart. Min omgivning, och även en och annan pamp som väl mer är i ”periferin”, påminner mig dock dagligen om allt jag gör och gjort för den här sporten och säger att fram tills nån viktig person säger annat ska jag bara sluta ta åt mig av det där.

Som trött, less och bitter lyckas ju ständigt hela jävla världen mest vara mörkgrå så väljer även av det skälet att inte säga så mycket offentligt nu. En vacker dag blir jag mitt vanliga, optimistiska jag igen och då vill jag inte ha för mycket att äta upp!

Att jag inte dryftar åsikter offentligt betyder ju dock inte att jag inte längre har dem. Jag bara ältar sönder nåt tiotals väl utvalda krakar i Messenger dagarna i ända istället. Att skriva är min terapi och häromdagen behövde jag skriva av mig igen. Det blev sånt unisont ”spot on!”, ”exakt så!” Och ”det är FÖR bra för att inte publicera det offentligt…” Så ja ja.

Det har under en tid varit lite som ett skämt här och var som senaste dagarna konkretiserats: vi är inte målgruppen inom svensk travsport. Här är meddelandet helt utan justeringar:

Alltså. Jag måste få ur det här ur mitt system men orkar inte göra stor grej av.

Jag är inte målgruppen inom svensk travsport för dagen.

Jag är inte ung, jag är inte andelsägare med häst i träning hos annan, det är inte för mig man gör Hela Vägen, inte för mig starttiden på V85 ändras, jag är inte aktuell som varken köpare eller säljare på elitauktionen och det är inte för mig Kanal 75 gör sina produktioner. Jag är inte målgruppen för travsporten i Sverige idag.

Vad skulle jag önska då? Ja primärt att stortränarna håller sig borta från vardagen. I drömvärlden skulle ju de med +80 häst eller nåt (bara exempel ur luften) alltid bara tvingas tävla på storbanor, v85 och nivåer uppåt. Men det blir ju extremt. Låt dem starta på varje kvälls huvudbana också då. Invändningen ”men Linn- då blir det bulvanträning bla bla bla” och jag säger ”LÖS DET FÖR I HELVETE!!! Andra sporter klarar av det.”

Det skulle medföra att mina vanliga hästar kunde kriga om framskjutna placeringar oftare. Det skulle medföra att folk med vanliga hästar de bara tyckte om skulle sätta dem hos mindre tränare och/eller ge de hästarna lite längre karriärer och fler starter medan karriärerna varade. Och, kanske en utopi: men du vet att antalet betäckningar minskar ju inte för de bra stona slutar betäckas. Det är för att vanligt folk slutar betäcka sin vanliga, älskade märr. Och vilken hingst väljer den målgruppen? Jo typ en 25.000 kr-hingst! Och, troligen utopi men ändå, så får vi sakta tillbaka nån enstaka amatör som väljer att föda upp sin egna häst för eget bruk. För den kommer ha egna ligor att tävla i där den slipper möta våra världstränare varenda gång.

Det här ovan är vad som skulle krävas för att färre ur målgruppen som jag tillhör slutar. Men svensk travsport är inte för oss.🤷‍♀️

Jag förstår att definitionen av ”gammal” är att jag drömmer mig tillbaka till en svunnen tid. Pga urbaniseringen och politiska beslut kommer vi aldrig komma tillbaka till min barndoms dagar där det stod en häst runt varje husknut. Och det är såklart en stor anledning till varför antalet amatörer rasar. Men det måste gå och möta tiden. Det MÅSTE gå att lösa fler inackorderingsstall som ridsporten gör. Men varför ska nån när den ändå inte kan tävla på sin egna nivå?

Dock är det inte mest amatörer som jag i huvudsak skickat detta till utan folk som kämpar för att kunna leva på trav med 10-20 hästar och nån anställd. Vi identifierar oss själva som ”bredden”. Men vi är fullständigt bortglömda. Som en sa: ”ST tvingade mig att genomlida ett år och betala 100.000 för att skaffa A-licens: sen glömde de bort mig helt.”

Frågade några andra småtränare, hästägare som äger en hel eller ivf en väsentlig del av häst i träning hos annan och bara genuint travintresserade människor och alla säger att deras trav-engagemang minskat på senare år. Alla känner jag är #InteMålgruppen. Japp, hashtaggen trender i min Messenger just nu.

Småtränare undrar what’s in it for kunden att välja oss när de har en världstränare på gården bredvid? Hästägaren som bara älskar och vill fortsätta tävla med sin friska, men begränsade, häst undrar vad för division det finns för den att kunna kämpa om pallplatser i? Den genuint travSPORTintresserade undrar vilken av alla kanaler som producerar trav som är till för den?

Jag vet att höghönan Forsberg just nu är väldigt aktiv i att kontakta en del folk i #InteMålgruppen och verkligen vill lyssna. Glädjande nog upplever folk honom också bra att prata med! Och konstruktiva förslag finns från dem.

Har egentligen så mycket mer att skriva om hur många olika lösningar det finns runt om i världen att inspireras av men jag har faktiskt inte betalt för att leverera massa idéer för att ändå känna att jag ändå bara bemöts med massa hinder. Je Suis #InteMålgruppen.

Ps: den gångna Elitloppshelgen var dock äntligen för oss! Sport, öl, mat, glädje och gemenskap kring fantastiska hästar! Tack, Solvalla, för att ni bjöd på ett arrangemang där jag för en kort stund fick känna mig som målgruppen!

Det här är eventuellt min sista blogg i ämnet för Sörmlands travsällskaps styrelse satte spiken i kistan för mitt engagemang för travsporten. Får många frågor hur det går med det där: lämnade in stämningsansökan om att tingsrätten ska fastställa uteslutningen som ogiltig pga saknar grund och skedde i strid med stadgarna för tre veckor sen så deras svar borde väl komma any day. Sen blir det ett förtalsmål också men avvaktar lite. Kanske kommer lite nya, härliga uppslag i detta mål att ta med också. Är öppen för exakt allt här.

Hursomhelst. Det hände lite för mycket kring problem- och lösningsbilden senaste veckan för att inte sammanställa lite grejer en (kanske sista gång).

ST’s vd, just nu tillika ATGs vd, Jörgen Forsberg var ute i Travronden med lite synpunkter på hur skutan ska vändas. Jag tänker att vi krasst börjar med att konstatera fakta: de senaste ca 25 åren har antalet tävlande travhästar drastiskt minskat, antalet personer som tränar travhäst- med alla licenstyper- har kraftigt minskat och antalet personer som äger en väsentlig del i en häst har kraftigt minskat. Med ”väsentlig del” avser jag personer som i vart fall totalt äger en 25-33% av en travhäst. Andelsägande är toppen på så många vis med det behövs 20-40 personer för att kompensera en enda amatör som har en eller två hästar som hobby. Huruvida spelandet på trav ökat eller minskat kan ekonomer diskutera i oändlighet: jag dristar mig till att påstå att nedgång sker även där. I synnerhet om vi beaktar inflationen.

Sen jag kom tillbaka till travet för 14 år sen, efter nåt decenniums mindre intresse pga karriär inom helt annat, har jag gått igenom ett gäng olika faser. Jag skulle ju fortfarande kunna ”tycka” att folk som är för dåliga på att träna häst bara ska bli bättre på det. Jag skulle kunna ”tycka” att folk bara ska ”våga tävla”, ”tycka” folk bara kan starta oftare… ”Tycka” folk borde fatta att en häst som kostar 20.000 i månaden för att skötas och tränas av annan borde ”fatta” att det med garanti är en förlustaffär, om hästen ens kommer till start ibland, och ”fatta” att ”hobbies kostar pengar”.

Det står exakt alla fritt att ”tycka” exakt allt det här och hundra andra saker. Faktum är att strategin inte är gångbar utifrån att det stadiga raset av människor som äger travhäst fortsätter. Uppenbarligen ”tycker” kunden nåt helt annat.

Tror det var ungefär 15 år sen nu som Johan Lindberg, då generalsekreterare för ST, höll ett föredrag på Örebro travsällskaps årsmöte om vikten av att få vinna lopp ibland var vad som närde viljan att skaffa nån mer travhäst. Själv skrev jag en krönika för 10 år sen om att ingen annan sport inte har divisioner för sina deltagare. Travtränarna själva hade förstått redan 2016 att amatörerna inte tyckte det var skitkul att ständigt behöva möta landslaget.

Idag är ”divisioner” på allas läppar. Stortränare, småtränare, hästägare, uppfödare, hingstägare… Inom alla grupper förstås vikten av att människor måste kunna få delta på sin egna nivå för att de ska kunna tycka det är kul. Parallellt med att antal småtränare och amatörer minskar har de större blivit än fler och än större. Som alltid när regimer kollapsar: det är medelklassen som får helvetet. Får nån trött invändning ibland att ”travet har alltid haft dominanter”. Ja, smart ass: men på 90-talet hade vi TVÅ dominanter med 100-150 häst, Stig H Johansson och Olle Goop, och vi hade dubbelt så många hästar och tränare totalt. Idag finns väl i vart fall 10-15 tränare med 100 hästar och det i en sport med hälften så många hästar. Och även dessa stora inser att det här inte funkar: något måste göras NU.

Parallellt med att Jörgen Forsberg ”tycker” vi ska ”våga tävla” går Daniel Redén ut och påtalar att många banunderlag gör hästarna halta. Även detta har travtränarna påtalat under i vart fall de 10-12 år jag härjat runt i travdebatten: lägg fokus på att få våra tävlingsbanor skonsamma så inte hästarna blir halta av att springa på dom.

En tredje sak som sker samma helg är att random delägare i nån häst på Twitter konstaterar: ”jösses vad dyrt det är att tävla. Resa, boxhyra, kollektivavtalstadgad utselningsavgift, uppsittningsavgift och provisioner…”

Ja du, Forsberg, och övriga makthavare: ni känner inte själva att det är dags att sluta ”tycka” så förbannat mycket utan fejsa lite riktig verklighet istället?

Dock är det senaste stycket pudelns kärna i problemet. Organisationsstrukturen. Ingen kan göra någonting alls. Jag får till mig allsköns varianter på hur den svenska travsporten kommer bli om en 10 år innan den slutligen avlider helt. Men Mommert kommer inte köpa Jägersro eller Ström Solvalla. Tyvärr. För det hade varit enormt spännande!

Roten till alla problem är att landets travbanor är suveräna och de som sitter på all makt inom ST. Sällskapen är ideella föreningar, vilket till sin natur dött ut som styrmodell i Sverige sen några årtionden, vilket leder till utbredd korruption och mer egenintressen än intressen för att verka för travsporten. Finns ju t.o.m. en och annan styrelseordförande som över huvud taget inte äger travhäst. Hur är det ens möjligt att såna kan få bli ordförande för travbanor? Men sånt är möjligt i den här organisationsstrukturen.

Det som kommer hända är att det sista som består av svensk travsport är alla travbanor och ATG. Men det kommer inte springa så många travhästar på banorna utan styrelseledamöterna får kränga spån och andelsspel till ridhästar istället och anläggningsarbetarna harva ridbanor och flytta bänkar till konferenser. Ett fåtal ekonomiskt välbärgade människor med enorm kärlek till travsporten kommer mötas inbördes ibland. Sannolikt med hästar tränade och körda av en liten, liten klick privattränare och privatkuskar. Eller så har de alla lyft blickarna mot Frankrike eller USA istället. Om de ens finns kvar. De är inga ungdomar längre.

Antalet betäckningar i år kommer av allt att döma rasa. Orden ”halveras” har nämnts från flera håll. Det i sig är dock inte katastrofalt. Det går att importera hästar. Frågan är bara vem som ska äga dom?

ST’s ordförande Källström gjorde ju nån uträkning att sista travloppet i Sverige körs år 2053. Några andra har räknat och kommit fram till att det kommer ske långt tidigare. Faktum är att om jag uppnår svensk medellivslängd kommer jag få uppleva det. Jag kommer i så fall sitta på hemmet och läsa studentuppsatser som förklarar hur den stora, svenska folksporten trav dog ut. Kommer finnas mängder av områden att angripa det ifrån.

Hur slutar jag med trav men behåller alla hästarna? Det är den enda frågan som malt i mitt huvud dag som natt sen Sundbyholms bisarra årsmöte. Jag älskar varenda en i stallet och bryter ihop över tanken på att inte ha dem i mitt liv. Men tyvärr var 7 april spiken i kistan för allt mitt hopp om svensk travsport. Att det ens KUNDE ske. I mitt Sverige. Min stolta demokrati och rättstat. Det kommer av rättsväsendet konstateras vara fel. Men det spelar ingen roll. Det KUNDE ske. Trots STs medvetande och försök att förhindra. Men just inom den svenska travsporten har inte förbundet några som helst mandat att styra travbanorna. Hur absurt och lagvidrigt de än agerar.

Jag har inte skrivit på ett tag om vad som händer i maktens korridorer inom travsporten. Detta för att jag är oerhört less efter årsmöteshaveriet på Sundbyholm. Jag borde inte säga ett ljud för jag är inte färdigreflekterad ännu. Men det som hände inför och under årsmötet där- ATT det KUNDE hända mitt framför ST’s högsta tjänstemän- är i förlängningen ett så allvarligt hot mot den svenska travsporten att… Jag pausar där. Jag har förbannat den här organisationsstrukturen i 10 år och nu visade den sig vara möjlig att agera än värre inom än vad jag trodde var möjligt i Sverige år 2026. 

Hursomhelst har vissa förändringar skett inom andra styrande organ inom travsporten också! Jag har tidigare hyllat ST’s vd-val av Jörgen Forsberg. Sen har a-tränarna (TR) fått ny ordförande! Jag satt på mitt första tränarmöte för typ 1,5 år sen och kom ut och drog ett Facebookinlägg som var ungefär ”jag röstar för Conrad Lugauer som president för typ allt.” Således blev jag begeistrad över beslutet!

Med risk för att bli lite stämd nu då (ping Travfeber) så kan väl konstateras att Lugauer sannolikt upplevs som ganska högljudd och fläckvis halvgalen. Urtypen för hur svenskar tänker att en tysk ska vara. Finns en och annan story om att en förbannad Lugauer skrämt slag på en rad personer bara genom sin uppenbarelse när han har surnat till och söker upp för konfrontation. 

Jag har ju sprungit på karln både på travbanor utan att hamna i nån direkt diskussion men framför allt träffat honom på nära håll under några TR-möten. Jag, mitt jefla troll, skulle retas lite med honom på ena och kan lugnt säga jag höll på att hoppa upp i knät på min andra bänkgranne när, sannolikt lite språkförbistringar, fick Lugauer att inte koppla ironin utan på riktigt trodde jag tyckte tvärtom. 

Dock skall klargöras: han är inte det minsta fysiskt obehaglig! Men dra åt helskotta vad mål i mun karln har när han brinner av! Det har i och för sig exempelvis Jörgen Westholm också. Men det blir lite extra kraftfullt när en basröst med kraftig tysk brytning sjunger ut…

Varför hyllar jag då Lugauer? Utöver att bara hans uppenbarelse fyller mig med skräckblandad förtjusning- ett tillstånd en människa som känner att bråka i rättssalar eller den offentliga debatten utgör hennes comfort zone förvisso gillar skarpt i sig?

Dels står Lugauer för bredden. Ingen tränare i landet vurmar så för divisionstänket som Lugauer gör. Dessutom är han den förste att säga ”släng ut mig från vissa lopp- dom är inte för priviligierade mig!” Lugauer idag befinner sig i en situation att han definieras som ”en av de stora”. Han vet det. Han köper det. Men han minns också vart han varit: invandraren som kom med dåligt stammade tyska hästar och arbetade sig upp till det han är idag. Och han vet att för oss i betydligt lägre division än vad han själv lirar i för dagen behöver vi slippa möta honom ibland. 

Dels, eller kanske på grund av, att han sett tyska travsportens storhetstid och fall vurmar han enormt för att travsporten i Sverige ska vara bred. Jag har hört lite om tyska travsportens storhetstid och fall både genom Lugauer själv men också lite vidare utvecklat av hans son Marc Elias. Vilken för övrigt är en oerhört driven person som gör enormt mycket gott för travsporten i det dolda genom sitt engagemang i Axevallas tränarförening!

Eftersom jag rent generellt tycker vi ska lära av historien tycker jag faktiskt hela trav-Sverige borde få höra Lugauer berätta om sina reflektioner kring hur det gick åt helvete för travsporten i Tyskland och valde att flytta till Sverige. Inte för att allt kanske är jämförbart och säger inte alla hans reflektioner är helt applicerbara. Men vi borde lyssna. Hela jefla trav-Sverige borde få åtnjuta en lång och lugn intervju där Lugauer berättar om hur han upplevde vad som hände och vad han ser ske i trav-Sverige idag. 

Travronden skulle säkert kunna leta fram nån gammal krönika från 2016 där jag redan då pratade om vikten av divisioner. De kan garanterat även hitta nån där jag kritiserar organisationsstrukturen och styrmodellen… Återkommer med mina slutsatser när allt kring Linngate är över. Men fram tills dess tänker jag se Conrad Lugauer, ny ordförande för Travtränarnas riksförbund, som vår potentiella frälsare!

Ps: ja, jag har noterat dagens stora travmediala händelse: obetydliga förändringar i ST’s styrelse, Travronden ifrågasätter vart alla motförslag höll hos och folk ba ”vem fan törs ge motförslag till en styrelse när vi just sett Linn bli utesluten pga det?”

Jag vill därför betona att det som hände på Sundbyholm ändå var unikt så jag hoppas ingen i nån annan förening blivit skrämd av det. Men allt gick valberedningens väg även inom ST: japp, för hela styrmodellen är helt enkelt uppbyggd för att inte en jävel någonsin ska kunna förändra någonting. That’s the problem, som sagt. 

Fredagen 22 januari 2016 vaknade jag, utifrån med livet jag då levde, tidigt. I brevinkastet låg dagens Travronden. Det var en tid då svensk travsport handlade om Travronden i papperstidning. Varje tisdag och fredag med morgontidningen. Många människor hade sociala medier. Twitter hade kommit att slå igenom och det fanns ”trav-Twitter”. Det var även så jag kom att headhuntas som krönikör till Bibeln. Jag twittrade mig helt enkelt till min plats som åsiktsmaskin. Men det var Travronden i pappersformat som var travsporten.

Och där var jag. På förstasidan och sen med en helsida inne i tidningen. Fotot var taget några veckor tidigare när jag åkt upp till Stockholm för att sluta avtalet med Travrondens dåvarande chefredaktör Ola Lernå. På en gnallgrön stol satt jag i en lika knallrosa tröja och rubriken löd ”Ho ho- vem kör egentligen?” Krönikan handlade om att ATG egentligen styrde ST och inte tvärtom. Samt kostade enormt mycket mer pengar än vad som var känt genom diverse flyttade poster i bokföringarna.

När jag vaknade den arla fredagsmorgonen visste jag inte vad jag hade att vänta. Hyllas? Sågas? Ignoreras? Jag tog telefonen och öppnade Twitter… Sen dess är mitt travliv något helt annat än det var innan. Jag är väldigt glad över att jag var 33, redan van vid att vara medial efter några år inom politiken och stod med fötterna på jorden. För ingen som inte var mig nära den perioden kan förstå hur orimligt mycket kontaktad jag blev. Efter de första två krönikorna, jag publicerades varannan fredag, fick jag börja göra rent i kalendern fredag-söndag de veckorna jag publicerades. Mängden samtal och sms var helt enkelt så många att jag helt enkelt inte kunde jobba utan bara fick sitta med telefonen i tre dagar efteråt.

ST’s styrelse och ledning mötte mig med varma servetter och ST’s dåvarande ordförande Hans Ljungqvist, ST’s dåvarande generalsekreterare Johan Lindberg och ATG’s vd Hans Skarplöth körde skytteltrafik i replikerna för att personmörda mig. Ja, det var deras retorik. Inte bemöta i sak utan bara försöka karaktärsmörda. Och jag fick replikera i min tur. Tills Travronden själva till slut drog i handbromsen för nu var det liksom dags för nästa krönika… Och så började allt om.

Det blev en 16 krönikor eller nåt i Travronden. Jag skrev alltså om att ST satt i händerna på ATG när det borde vara tvärtom. Jag skrev om rättshaveriet ST genom att dra upp en rad galna domar. Jag skrev om monté. Att det var dags för ST att sluta misshandla grenen för då kunde den likaväl läggas ner. Ett konkret exempel var otyget att bara rida ett montélopp om dagen. Varken då eller nu finns en enda ryttare med montén som huvudsaklig inkomst utan ska man få ryttare att ta ledigt från jobbet, köra många timmar i bil och betala bensin för att rida lopp borde det vara två lopp de dagar man har monté så att fler än vinnaren över huvud taget får kalaset kostnadsfritt. Jag skrev om behovet av divisioner inom vardagstravet. Jag jämförde med ridsporten och ansåg att en stor förklaring bakom tappet på B-tränare inom travet, medan hobby-ridsporten då blomstrade, berodde på att man inom travet inte kunde tävla på sin egna nivå. Jag kritiserade organisationsmodellen. Jag ansåg att den redan då föråldrade föreningskulturen höll på att ta kål på travsporten. Och att det bara ledde till korrupta gubbvälden.

Ja, vad säger ni? Har det hänt ett skit på 10 år?

I sak, nej. Idag har vi en helt annan media inom travet vilket gör att många fler kan nå ut. Det innebär också att en hel del åsiktsmaskiner tillkommit efter min krönikatid. Om jag bara fått en vinare varje gång nån ”upptäckt” ett problem och jag svarat ”mmm, jag skrev om det i nån krönika för 10 år sen…”

Jag hade kunnat bli bitter såklart. Men det ligger inte riktigt för mig. Det har faktiskt hänt jävligt mycket på detta decennium också!

Travronden i pappersformat var alltså i princip den enda travmedian på den tiden. Och jag var den första kvinnan som fick möjlighet att vädra mina åsikter där. Jag vet att jag därmed uppfyllde en av Lernås sista punkter på sin bucket list som chefredaktör: en kvinnlig krönikör. Bara det säger väl allt om travsporten på den tiden. Och som alltid när detta kommer på tal hävdar jag att ”det säger betydligt mer om travsporten att det dröjde ända till 2016 innan en kvinna fick komma till tals än det gör om mig att just jag var den första som fick göra det.”

Idag kryllar det av kvinnor i travmedia, i maktens korridorer och på travbanorna. Och här är det NI, älskade läsare, som gjorde förflyttningen! Alla ni helt fantastiska män som ställde er upp och ba ”krossa gubbväldet!” Alla ni kloka jävla kvinnor som blev peppade att börja ta debatten. Det var NI allihop som förändrade! Jag var bara redskapet.

Ni har ställt er upp. Ni tar fighten. Ni tar den på Facebook, på Twitter, i insändare, poddar och bloggar, i era travsällskap och intresseorganisationer.

NI fick de styrande att förstå att vi som utgör den svenska travsporten ville ha en ny vd istället för Croon. NI stod upp direkt när Travhästägarnas ordförande mörkade att han dömts för ringa misshandel av en kvinna på ett kebabhak i samband med en offentlig travtillställning. Direkt ställde ni er upp och ba ”NEJ!” NI törs gå emot era styrelser när ni tycker de gör fel och starta nya föreningar, ordnar namninsamlingar och kämpar på alla vis för att förändra till vad ni tror är det bättre. NI har förändrat. Nej, inte så mycket i sak. Än. Tyvärr. Men det kommer.

För debatten inom den svenska travsporten idag är en helt annan än den var för 10 år sen när jag klev in i den. Gubbväldet är, om inte borta, så i vart fall fått tydliggjort att det är oönskat. Vi vill inte ha korruption, egna agendor, ryggkliande och kohandel. Vi vill ha transparens, genuin välvilja för sporten och vi vill se saker hända.

NI har sett till att min älskade travsport gjort en oerhörd förflyttning. Vi sitter lite i skiten just nu. Men NI har gett mig hopp om att vi kommer vända denna skuta. Det tog 10 år och gud så uppgiven jag varit mellan varven. Men nu är ni bara ett fölsteg från att slänga dyngan framför Hästsportens Hus om de styrande inte sköter sig and I fucking love it.

Avslutningsvis, apropå det här med saker som har förändrats. Jag insåg för några veckor sen att 10-årsdagen närmade sig och har gått och gnolat lite på det här alstret. I morse var morgonen Facebookminnena påminde mig om att idag var Dagen D. För 10 år sen jobbade jag mindre än vad jag gör nu och la desto mer tid på frisör, gym osv. Det var liksom en naturlig del av livet när en 24/7 fick vara beredd på att få en kamera i nyllet (jag var ju som sagt då även kommunpolitiker på hög nivå). Jag var helt enkelt avsevärt fräschare, brunhårigare och snyggare då! En då finnig tonåring från Wången var polare med en då lika finnig valp som fått jobb hos tränaren jag hade hästar hos. Den finniga valpen berättade att hans polare benämnde mig under epitetet ”hon som är så snygg!” Idag är de två snorungarna ruskigt duktiga travtränare och båda har växt till sig rejält. Träffade han som kallade mig ”hon som är så snygg” idag.

Låt säga att vi numera bytt roller. Skål.

Till slut kom den vita röken från Påveland: Svensk Travsport har en ny vd! Folkets val Jörgen Forsberg är personen som ska anta det fullständiga Kamikazeuppdraget att leda såväl en hög småpåvar som åsiktsmaskiner med fläckvist svag förmåga att se längre än sin egna näsa.

Det var min egna favorit från dag 1 så jag är givetvis kvittrande nöjd över utfallet. Även om jag konstaterar att min favoritkandidat uppenbarligen är en smula spritt språngande galen som ger sig på det här. Men men. Jag älskar ju dårar!

Skälet till att jag med många flera var en av de stora förespråkarna för Forsberg bottnar givetvis i den intervju Sulkysport gjorde med honom för ett drygt år sen: https://sulkysport.se/forsberg-vi-maste-bli-fler/ Forsberg klev där fram som ett nytt alternativ till Maria Croon- som redan då hade börjat tappa rejält i fotfolkets förtroende. Forsberg upplevdes som en man av oss. Dessutom med ett väldigt intressant och för uppdraget relevant cv i bagaget.

Han har varit självklar för många ända sen augusti. Men det har suttit jävligt hårt inne. För ej helt insyltade i travets pampvärld är säkert Forsberg ”en av dom”. Inget kunde vara mer fel. Det som legat Forsberg riktigt hårt i fatet genom hela rekryteringsprocessen är att han under sin tid som vd för Solvalla gjorde sig mäkta impopulär i klubben för inbördes beundran. Han ställde inte riktigt upp på det här ryggkliandet och självskrivna lojaliteten att de som uppnått den makten nu skulle hjälpas åt så alla bibehöll den. Tvärtom körde Forsberg några egna race och gjorde inte alls den kohandel övriga pampar var överens om är melodin. Det här är såklart den största dödssynden av dem alla i politikens korridorer. Därtill riktar han skarp kritik mot ST’s ordförande i ovan länkade artikel. Sånt kan ju ligga en lite i fatet när en sen ska söka jobb hos densamme…

Uppfriskande, anser dock de flesta av oss! Och det eviga tugget under hösten om att det fanns hårdnackade motståndare mot honom på allra högsta nivå pga detta ledde bara till att jag hoppades än mer på honom. Det tog ett par styrelsemöten längre än det kunde gjort. Men till slut kom de äntligen i mål. Jag skulle älska att ha varit en fluga på väggen efter att det sista styrelsemötet slutade, gruppen skingrades och de innersta känslorna kom ut. Nån marionett fick de icke.

Nu ska då Forsberg göra det totalt omöjliga: ena ca 100 småpåvar, läs ordföringar och vd:ar för landets banor och BAS-föreingar, lotsa hela Hästsportens Hus tjänstemanfyllda korridorer och ena några tusen aktiva. Dessutom ska han driva igenom de visioner vi nu så hett hoppas och tror han har!

Karaktären är totalt olik ST’s förra vd. Croon framstod på slutet som en jamsande ridkärring och Forsberg kliver in med bilden av sig som en man med pondus. Inte särskilt 2026 faktiskt. But I love it. Det känns som hela trav-Sverige skriker efter nån med lite jefla ryggrad nu. Och Forsberg känns modern och fräsch. Ingen traditionell gammal pamp som helst sitter på sin röv och maler utan lite spänstig och alert. Han är 56 år och borde vara i utmärkt ålder för att göra detta som sitt sista, brutalstora yrkesuppdrag. 5 starka år borde han ha i sig. 7-8 om det går bra. Även om jag personligen inte tycker en vd ska sitta för länge.

Jag hoppas att det stora folkliga stödet ger Forsberg nåt lugnt första halvår så han får en bra start. Risken är väl stor att han tillträder precis genom att få domarna mot två av sportens största, Jan-Olov Persson och Maria Törnqvist, i knät. Nu är processen mot JOP redan avhandlad i STAD och utredningen mot Maria Törnqvist borde vara, om inte klar så långt kommen, när Forsberg tillträder. Det brukar dock inte stoppa opinionen från att ställa nytillträdde VDn till svars. Så hoppas först och främst han tråcklar sig igenom de skandalerna någorlunda helskinnad.

Låt den vita röken pysa! Än så länge kan vi hoppas och tro den nya påven kommer förändra våra älskade travvärld!