Domar rörande dopning, eller liknande, är det mest känsloupprörande inom travsporten. Det är en bra sak. Det visar på att travälskare har stort rättsförnuft och värnar om att djuren behandlas väl.
Idag har ST:s ansvars- och disciplinnämnd (STAD) meddelat beslut i två, av varandra totalt oberoende, ärenden avseende brott mot Antidopningreglementet.
Rättssystemet bygger på att brott ska förhindras och, om de ändå begås: bestraffas. Det här med påföljder är lite omdiskuterat och det finns olika filosofier kring det. Även om dagens två beslut är väldigt olika så är en jämförelse dock helt naturlig. Hela rättssystemet bygger ju på jämförelse. Stöld anses värre än snatteri och mord anses värre än misshandel. En annan ordning skulle vara omöjlig.
Att diskutera doping är en het potatis. De flesta är överens om att det är avsevärt värre att tillföra en häst ett i sig förbjudet preparat i syfte att förbättra dess prestation än vad det är att återfinna en rest av en tillåten medicin i en häst. Det sistnämnda kallar vi i folkmun vanligtvis för ”otillåten medicinering”. Otillåten medicinering är inte helt ovanligt att STAD får hantera. På senare år har vi diverse historier där hästar behandlats med cortison och tränaren följt de av ST angivna karenstiderna och inte startat hästen innan den får. Vissa typer av cortison har dock visat sig förrädiska och gömt sig kvar i kroppen längre än den angivna karenstiden. Andra inte helt ovanliga fall är kontamineringar. En häst blir sjuk och veterinären skriver ut exempelvis Metacam som ska ges oralt under X antal dagar. Och sen lyckas hästen trycka mulen mot boxkompisen med metacam kvar i mungipan och eftersom metacam smakar godis slickar boxgrannen, som ska starta dagen efter, i sig och den droppen ger utslag på dopingen.
Båda dessa är givetvis slarv från tränarens håll och det är rimligt att tränaren bestraffas. Men de flesta av oss ser det som en helt annan grad i helvetet än de som använder ett icke-tillåtet preparat i syfte att förbättra en hästs prestation i lopp.
I ett uppmärksammat mål för några år sen dömdes A-tränaren Dahlén till 30.000 i böter för att inte ha haft sina behandlingsjournaler i ordning. Det här mötte stark kritik hos allmänheten då många ansåg utredningen visade att han haft för avsikt att direkt prestationsförbättra en häst i strid mot reglementet. Därefter har Antidopningreglementet förändrats så att innehavet i sig idag är förbjudet i större utsträckning.
För att över huvud taget kunna förstå dessa domar finns ett antal begrepp att hålla isär.
ST är i detta fall inte domstolen. ST är ”åklagaren” i rättsprocessen eller, om man vill, ”politikerna som stiftat lagarna”. Det är alltså inte ”ST” som dömt utan ST:s domstolsväsende. Det ”ST” kan klandras för här är en dålig utredning som lett till för milda straff eller möjligtvis att ha stiftat ett regelverk som är så dåligt att det inte går att tillämpa.
Det är en väldig skillnad på ”otillåtet” och ”otillåtet”. Inom travsporten finns mängder av saker som i sig är tillåtna- men inte i alla lägen. Massor av utrustning kan exempelvis vara tillåten i sig men man får inte ha den i lopp. Och viss utrustning, främst vissa bett, är tillåtna inom Montén men inte inom sulkysporten.
Sen är det en väldig skillnad på vad som inte är tillåtet enligt samhällets djurskyddsregler och vad som inte är tillåtet hur som helst inom travsporten. En hel del preparat kan vara fullt legala- men travsporten har satt egna, ännu strängare, regler i hur de får användas avseende travhästar åsyftade att tävla.
Domen mot Alessandro Gocciadoro
Under en tävlingsdag hittar ST 36 kanyler och fyra burkar innehållande kvicksilver i den hästbuss två startande hästar transporteras i. Gocciadoro menar att han inte hade för avsikt att använda något av det på de startande hästarna, men att han brukade blistra hästarna med så kallat franskt blister- vilket innehåller kvicksilver. Att blistra med kvicksilver är totalt förbjudet enligt Antidopningreglementet. Detta påstod sig Gocciadoro inte känna till. Vad han hade tänkt göra med de 36 kanylerna framgår inte av domen. Dock klargör Antidopningreglementet tydligt att innehav av kanyler är otillåtet såvida inte den av veterinär ordinerade hästens namn framgår på dem.
Slutsats Gocciadoro
I minst tre fall bryter Gocciadoro mot Antidopningreglementet. Han innehar förbjuden substans, medger att han behandlar hästar med denna förbjudna substans och av domen framgår ingen förklaring till de 36 kanylerna varför även det är ett brott mot Antidopningreglementet.
STAD anser förvisso att ett och annat är ”anmärkningsvärt” och ”märkligt”. Vad han faktiskt döms för framgår inte riktigt att den undermåligt skrivna domen. Men ”straffet blir högre än normalstraffet”. Gocciadoro döms till 60.000 kronor i böter.
Jasmine Ising
Tildrén är ett tillåtet medel men med lång karens från tävling. Den 1/1-18 totalförbjöds det inom travsporten till hästar yngre än 4 år. Här är alltså en rättsfilosofisk fråga huruvida det är tillåtet eller otillåtet. Min uppfattning är att följa en veterinärs ordination och låta den behandla en treåring i augusti snarare är jämförbart med att räkna fel på en karenstid och starta en häst som har 14 dagars karens på 12 dagar än att det är att jämföra med att tillsätta ett förbjudet preparat i syfte att förbättra en prestation. Ytterligare förmildrande omständighet är att detta inte utfördes för att förbättra hästens prestation, inte ens för att man tränat för hårt och försökte kompensera det med en ledbehandling mellan två starter, utan för att hjälpa en uppenbart smärtpåverkad häst att bli frisk.
Om veterinären borde känna till Antidopningreglementet och veta att behandlingen var otillåten på den här hästen i fyra månader till? Ja. Om Ising borde ha dubbelkollat det? Ja.
Slutsats Ising
Ising döms för ”oaktsamhet”. Den här domen är avsevärt bättre skriven och det går faktiskt att förstå vad STAD fäller för. Dock tycker jag de resonerar helt uppåt väggarna. Att hästen varit långvarigt halt läggs här till Isings nackdel. De anser hon ”därför verkligen borde förvissat sig om reglerna.” Mitt rättsförnuft säger totalt tvärtom: hade Ising slentrianmässigt själv tyckt att denna behandling var lämplig vid plötslig och kortvarig hälta hade jag varit benägen att finna henne nonchalant. Nu är det precis tvärtom. Det ska givetvis vara förmildrande. Vidare har vi i detta fall korrekt förda behandlingsjournaler, namngiven veterinär som själv infinner sig framför STAD och, något som inte ens nämns: provet gav utslag 88 dagar efter behandling avseende ett medel med endast 60 dagars karens.
Sammantaget bör givetvis inte Ising frias. Hon har varit oaktsam. Men jag kan inte finna ett enda skäl som inte är direkt förmildrande. Det är snudd på att jag rent av skulle kunna argumentera för att hon förvisso ska fällas för oaktsamhet- men slippa själva straffet helt. Istället döms hon till 40.000 kronor i böter.
Det är helt omöjligt att inte jämföra dessa två beslut och i ärlighetens namn ska vi faktiskt göra det. Ett rättssystem är komplext men en stor del i det är just jämförelser. Hur dumt det än kan kännas ibland att jämföra olika brott och påstå att vissa är mindre allvarliga än andra är det precis vad vi måste göra. Jag hoppas båda fallen överklagas. I Gocciadorofallet bara för att få till en bättre dom då den är uselt skriven. I Isings fall för att den helt enkelt är alldeles för hård. Om de överklagandena sen leder till en förändring i Antidopningreglementets påföljdskala eller ej låter jag vara osagt. Nånting är dock monumentalt fel när Gocciadoros brott bara anses 50% värre än Isings. Och då har jag inte ens beaktat aspekten att Ising är B-tränare och körde in 446.900 i fjol. Gocciadoro är A-tränare och körde in nästan 6 miljoner bara i Sverige i fjol.