linnanderssonblog

Ännu en natts sömn, ännu fler tankar från så många, på SVT och TV4 vevas nyheten om Propulsions nervsnittning… ST:s vd:s Maria Croons framträdande i V86-sändningen har fått sjunka in, fler telefonsamtal, fler meddelande med så många frågor i…

Kontrollapparaten
ST är myndighetsutövare. Med stöd i lag hanterar ST stamboksföringen för svenskregistrerade travhästar. Ända bak till EU-rättens hästpass-förordning går ST:s myndighetsutövning. Genom europeisk lag ner till svensk lag till svenska myndigheter och därefter delegation till ST att stamboksföra svenska travhästar. För att kunna stamboksföra importerade hästar krävs vissa handlingar från exporterande land. ST fick handlingarna från USA. ST stamboksförde Propulsion trots att USA uttryckligen angav att hästen nervsnittats bara några månader tidigare.

Myndighetsutövning
Svensk myndighetsutövning startar, efter internationell rätt, i svensk grundlag: Regeringsformen. Därefter delegeras det ner till Förvaltningslagen. Myndighetsutövande organ är således underställda svensk lag. Förvaltningsrätt är ett rakt igenom skittråkigt rättsområde. Ren byråkrati. Ändå tillhörande rättsvetenskapens grundläggande kurs. Våra rättigheter och skyldigheter gentemot det allmänna. Även myndighetsutövande organ består av människor och människor kan göra fel. De flesta människor kommer någon gång i sitt liv råka ut för att en myndighet gör fel i något beslut mot dem. Allt från Skatteverket avseende någon deklaration till byggnadsnämnden i en bygglovsansökan eller Försäkringskassan i någon bidragsutbetalning. Förenklat uttryckt finns en väldigt enkel princip när en myndighet gör fel: så kallad negativ förvaltningsrätt innebär att om en myndighet gör ett fel som missgynnar den enskilde ska detta alltid kunna ändras. Men motsatsvis finns även regeln att om en myndighet har gjort fel får den aldrig ändra beslutet så det blir sämre för den enskilde.

Det här ger ju vissa konsekvenser för andra än den enskilde. Det kan helt enkelt bli väldigt orättvist och någon annan drabbas för att en enskild får större rättigheter än den skulle ha fått.

I fallet Propulsion skulle ST aldrig ha stamboksfört hästen för tävling i Sverige. ST friskriver sig dock till viss del i och med att även ägaren och tränaren har ansvar för hästen. Och en annan ordning vore på sätt och vis omöjlig. Man har ett ansvar att ge korrekta uppgifter till myndigheter.

Kan man någonsin ta emot en häst från någon?
Att både ägaren och tränaren har ett ansvar för att hästen de importerar och tävlar med i Sverige uppfyller det svenska reglementets krav är således logiskt och en annan ordning omöjlig. Men ändå… Hur långt är det rimligt att en tränare ansvarar för vad som hänt med hästarna i dennes stall tiden före de kom till tränaren? Kan någon tränare över huvud taget ta in hästar från andra? Vidare är det omöjligt att inte även landa i tankegångarna kring en annan pågående debatt: ”vad är en svenskfödd travhäst?” En del av rösterna i den debatten lyfter just ST:s omöjlighet att kontrollera hästar som de facto föds upp i andra länder. ST:s jurisdiktion, med ett regelverk som kräver att tränare eller hästägare för behandlingsjournaler och tillgängliggör rätten till veterinärjournaler, begränsas utanför Sveriges gränser.

Samtidigt som ST misslyckats kapitalt med att ens läsa och förstå informationen på ett amerikanskt exportcertifikat har samma ST ansökt om att få utvidgad jurisdiktion för att föl undan svenskregistrerade ston inte ens ska behöva bege sig till Sverige för att chipmärkas, id-kontrolleras och få sitt pass utfärdat utan det ska ST åka till andra länder och göra där.

Låt det sjunka in: ST kan inte ens tillgodogöra sin information de delges svart på vitt. Men ST ska kunna kontrollera hästar även utanför Sveriges gränser.

Ur ST:s ansökan till Jordbruksverket september 2019. Undertecknat av samma person som var chef för exportcertifikaten vid tidpunkten för Propulsions import.

Dag 3 i denna vidriga Propulsion-härva. ST:s vd:s medverkan i V86-sändningen har sjunkit in. Andemeningen känns som att syftet med deras utredning må förvisso landa i att ”ST behöver se över sina rutiner”. Men känslan är helt klart att ST kommer putta Redén, i egenskap av hans tränaransvar, framför bussen.

Det är så fullständigt orimligt att ett myndighetsutövande organ ska kunna slippa undan sina egna, bisarra misstag så enkelt. Varför har vi ens myndigheter om de ändå inte har ett kontrollansvar?

Och nästan två dygn senare undrar jag vart ST:s ordförande håller hus? Och var är alla BAS-organisationer? Varför kliver absolut ingen inom hela ST-organisationen fram och kräver något? Vad som helst? Vid denna tidpunkt efter Gocciadoro-lärlingens enhandare hade ”halva Sveriges” tränarkår varit ute och härjat och minsann velat ta del av credden för hur de tagit striden. Travtränarnas riksförbund hade varit ute och krävt krafttag av ST. Var är Travhästägarna? Var är ST:s valberedning? Nästan två dygn senare och inte ett enda ord på travsport.se. Ingen information om att Propulsion belagts med startförbud. Ingen information om att ST över huvud taget inlett en utredning. Vem leder ens den utredningen?

Hela den här bisarra 5 år långa missen hanteras bara så rakt igenom uselt att det inte är själva nervsnittningen av Propulsion som längre än problemet. Det är det myndighetsutövande organet ST:s fortsatta fullständigt horribla hantering av detta som på allvar ruckar ens förtroende för sporten i vilken jag vigt mitt liv åt i 8 år.

Ett drygt dygn efter att TGN publicerade nyheten. Ett imponerande arbete av Travronden under tisdagskvällen följt av att Sulkysport publicerade både exportcertifikatet och ”hemgångsråden” efter Propulsions nervsnittning. Alldeles nyss deltog ST:s VD Maria Croon i V86-sändningen. Det är, chockerande nog, ST:s första uttalande på ett dygn.

Närmare 12.000 läsare av dagens första blogg Propulsion.  Drar tidslinjen igen:

27 april 2015: Propulsion nervsnittas på kliniken Hogan Equine. Enligt de ”hemgångsråd” tidningen Sulkysport tagit del av anförs att Prooulsion lidit av ”kronisk hälta i framhovarna”, att ”prognosen anses god” och att resultatet ”oftast håller i sig i 1-2 år, men många mycket längre än så.”
Den 2 augusti 2015 säljs hästen på auktion och infon om nervsnittningen framgår inte av auktionskatalogen. Auktionsfirman friskriver sig vidare i villkoren helt och skjuter allt ansvar för att korrekt information anges på de utbjudna hästarnas ägare.
Den 18 augusti har USTA erhållit information att Propulsion nervsnittats och ställer frågan till en av hästens då registrerade delägare: Brittany Farms. Uppgifterna bekräftas.
Den 20 augusti lämnar Propulsion USA.
Exportcertifikatet utfärdas den 14 september. På detta anges klart och tydligt att Propulsion är nervsnittad. Trots detta godkänner ST att Propulsion importeras för tävling- helt i strid med såväl svenska djurskyddsregler som ST:s regelverk. Ingen häst får tävla i Sverige, inom någon gren, om den nervsnittats.

Hemgångsråden, publicerade av Sulkysport idag.

ST har alltså, chockerande nog över ett dygn senare, ännu inte gått ut med någon information. Alldeles nyss deltog dock VD:n Maria Croon i V86-sändningen. Croon menar att ST nu börjat utreda ärendet och att Propulsion tills vidare belagts med startförbud. Vidare meddelar hon att om och när ST anser det konstaterat att Propulsion nervsnittats ”kan hans resultat komma att påverkas”. På frågan om när utredningen kan väntas klar tror hon att ST ”om några dagar nog vet lite mer”. Vad gäller ansvarsfrågan svarar Croon att ”ST ska utreda om de behöver förbättra sina rutiner”, att ”ansvaret är hästägarens och den som anmäler hästen till lopp- dvs tränarens.”

Svensk travsport har haft ett likadant fall. År 1988 konstateras att den treåriga USA-importen Cougar Lobell konstateras ha blivit nervsnittad i USA. Hästen diskvalificeras från sina gjorda starter. Om detta rapporterar idag dansk media: https://travservice.dk/propulsion-sagen-fortilfaelde-i-1988/

Croon har helt rätt i att det här måste utredas väldigt grundligt och på många sätt. ST har uppenbarligen registrerat en häst som inte skulle få registreras för tävling i Sverige. Men ansvaret är hästägarens. Det är importören som är skyldig att säkerställa att hästen den vill få registrerad i den svenska stamboken också uppfyller kraven. Av tidslinjen att döma fanns dock inte informationen tillgänglig för köparen vid tidpunkten för köpet. Dock framgick den på exportcertifikatet. Ett exportcertifikat vilket, enligt obekräftade uppgifter, ägaren erhöll kopia på när detta meddelades till ST.

Icke bekräftat mail från tjänsteman på USTA

Flera av varandra oberoende personer som importerat amerikanska hästar det senaste decenniet påstår vidare att USTA:s rutin är att kopia på exportcertifikatet sänds till ägaren. Vid det fall information faktiskt delgavs ägaren samtidigt som exportcertifikatet utfärdades kommer en hel del i annan dager.

Vad händer med Propulsions föl?
Vi kan, efter Croons medverkande i V86-sändningen, nog anta att Propulsions alla resultat kommer att strykas. Hästen har helt enkelt aldrig varit startberättigad i Sverige. Frågan är dock vad som faktiskt gäller för aveln. Inom ridsporten kan exempelvis ett fölsto få nervsnittas. Men ingen häst får alltså tävla i Sverige, i någon gren. Men Propulsions avelsvärdering är ju helt enkelt felaktig. Alla meriter efter augusti 2015 ska annuleras. En hel del argumentation hörs kring att det rimliga borde vara att avkommorna blir så kallade mockinländare. Det vill säga svenskregistreras men inte med fullständiga rättigheter. Vad som händer med Propulsions betäckningsbevis framgick tyvärr inte av tv-intervjun. Och någon som helst offentlig information på travsport.se har ju alltså inte kunnat klämmas fram ens nu, runt 30 timmar efter att bomben exploderat.

Kvarstår gör dock frågan: hur i hela världen kunde detta hållas hemligt i nästan 5 år? Hur många har vetat? Varför utförde ST ”känsel-undersökningar” under år 2019 (enligt Redén i media under tisdagen)? Hur många på ST kände till att detta ”ryktades”? Vem var ansvarig för utredningen år 2019? Vem beslutade att inte undersöka exportcertifikatet? Om ”ryktet” att Sveriges bästa häst aldrig varit tävlingsberättigad i Sverige tagit sig till Hästsportens Hus förefaller det osannolikt att detta inte lyfts upp på riktigt hög instans. ST:s nya VD tillträdde först i september 2019. Det är således möjligt hon inte tillträtt när ”ryktet” nådde ST och man då valde att faktiskt undersöka det. Men ”nån” var ansvarig.

Utveckla gärna era rutiner. Det behövs uppenbarligen. Men det måste ställas personer till svars också.

Utifrån Travrondens lysande arbete igår kväll och därefter Sulkysports publicering av exportcertifikatet (och visst eget gräv genom att försöka läsa både diverse amerikanska och svenska regelverk) kan vi alltså konstatera följande händelseförlopp:

1. Propulsion nervsnittades den 29/4-15. En i USA tillåten åtgärd. Men den måste reggas hos det amerikanska förbundet. Ansvaret för att uppgiften reggas är hästägarens (och eventuellt lite tränarens).
2. Hästen säljs genom auktion 2/8-15. Uppgiften verkar ej ha framgått i auktionskatalogen.
3. USTA reggar nervsnittningen 18/8-15.
4. Hästen lämnar fysiskt USA 20/8-15.
5. USA utfärdar exportcertifikat den 14/9-15. Där framgår svart på vitt att hästen är ”low nerved right and left front”.
6. Importen förefaller klar den 23/9-15 (hästen upptas i vart fall då på Redéns träningslista).
7. Hästpass utfärdas 23/11-15.
8. Hästen avelsvärderas i Sverige den 3/11-16. Nämnden går grundligt igenom hästens prestationer från Nordamerika.

 
Min egna print från USTA:s hemsida från den 2 juni 2020.

Exportcertifikatet publicerat av Sulkysport.

Källor övriga uppgifter: Propulsions registreringsuppgifter på travsport.se och artikel av Dennis Engelbo i Travronden 2/6-20.

Regelverket
Nervsnittning/nervblockering är uttryckligen förbjuden enligt svenska djurskyddsregler. Det grundar sig i att tävlande hästar (inom alla grenar) inte får dopas. Detta leds sedan ner, genom förordning och föreskrifter, till att specifikt nervsnittning/nervblockering är totalförbjuden inom såväl travsporten som ridsporten. Genom ST:s regelverk kan man sedan kringla sig fram till diverse slutsatser som så att Propulsion aldrig skulle ha tillåtits vare sig tävla eller avelsgodkännas i Sverige.

 

ST:s förbudslista.

Mina egna slutsatser
1. Den på ST som hanterade importen förstod inte vad som stod under ”markings” på exportcertifikatet.
2. Avelsvärderingsnämnden förstod inte vad som stod under ”markings” på hästens sida på USTA.

Två helt bisarra misstag. Mänskliga missar: fine. Sånt kan hända. Omöjligt att skydda sig ifrån. Men vissa misstag ”får” inte begås.

Ansvar och konsekvenser

ST är myndighetsutövare och har godkänt en import, tävlande och ett avelsgodkännande i strid med svenska djurskyddsregler. Frågan är sedan om någon mer är ansvarig och för vad? Informationen verkar inte ha varit känd så att köparen kunnat ta del av den, med rimliga åtgärder, vid köpet. Dock fanns informationen vid importen. Här borde det givetvis ha upptäckts och köpet kunnat hävas. Det hade väl blivit viss strid i en amerikansk domstol om de 215.000 dollar hästen kostade, men det hade stoppat många framtida problem. Redén som tränare torde vara relativt begränsad i sitt ansvar. Enligt ST:s regelverk har dock ägaren en hel del ansvar.

Propulsion har sprungit in 33 miljoner efter importen. Det finns rätt många hästägare som varit tvåa, trea, fyra i loppen bakom honom som nu lär anse att dessa pengar tillhör dem. Runt 6 av dessa 33 miljoner är insprungna i Frankrike. Även där är nervsnittning totalförbjuden. Hur agerar Frankrike nu? Kommer ST kräva tillbaka alla utbetalda prispengar och annulera alla resultat? Går det praktiskt att genomföra? Blir det civilrättsliga processer mellan hästägare istället?

Per dagens datum finns 61 färdigregistrerade Propulsion-avkommor i Sverige. I fjol betäckte han 14 ston och det lär bli något liknande, minst, i år. Vi har alltså runt 100 föl vars uppfödare och ägare vill veta om avelsgodkännandet ska annuleras. Registreringsreglementet föreskriver nämligen att vid det fall att ”framkommer det först efter avelsvärderingen att hästen varit dopad vid besiktningen ska beslutet om avelsvärdering omedelbart förklaras ogiltigt och undanröjas” (23:6, 2 st). Jag tror ST får svårt att göra dessa föl statslösa. Jag kan inte se hur stoägarna kan ha ett ansvar. Rimligt borde vara att alla betäckningar gjorda till och med 2 juni 2020 godkännas och avkommor producerade till och med det datumet tillerkänns fullständiga rättigheter. Men från och med idag borde Propulsions betäckningsbevis vara indraget.

Mina frågor

1. Det av hästägaren beställda och betalda exportcertifikatet: tog aldrig hästägaren del av det den själv beställt och betalat för? ST har givetvis gjort en fatal blunder som missade detta. Men är hästägaren helt befriad från ansvar?

2. ST agerade, enligt media, på ”rykten” under år 2019. ”Rykten” som uppenbarligen ansågs så trovärdiga att säkerhetschefen begav sig till Redéns gård. Väl där beslutar man om en ”känsel-undersökning” av hästen. Säkerhetschefen åker således tillbaka efter sedermera avtalad tid ihop med två olika veterinärer. Detta har krävt både tid och planering. Tänkte ingen tanken att kolla exportcertifikatet, kolla upp hästen på USTA eller bara ringa USTA under denna tid?

3. Varför genomförs över huvud taget ett ”känsel-undersökning” ihop med ST? Huruvida hästen har känsel eller inte är ju totalt irrelevant enligt regelverket. Det enda relevanta är om den förbjudna åtgärden utförts eller inte. Det har den, enligt dokumentation från USA. Case därmed helt closed vad gäller detta.

4. Eftersom detta inte är en egen liten travsportregel i Sverige utan förbjudet sanktionerat i lag: hur mycket längre går detta? ST är myndighetsutövare i enlighet med svensk lag. Det här är så mycket större än något som ”bara” rör travsporten.

Mina slutsatser

Det var ett lurendrejeri när hästen såldes i USA. Hästen var nervsnittad men infon fanns inte tillgänglig för köparen. Hade uppgiften registrerats, eller i vart fall angetts i auktionskatalogen, hade hästen knappast sålts till Sverige.

Debatterna på sociala medier hade igår hopplöst svårt att hålla isär regelverket från huruvida hästen ”hade full känsel”. Det sistnämnda är ju endast relevant i var och ens hjärta. Jag vill inte heller över huvud taget tänka tanken att Propulsion tävlat bedövad och därmed hela hans karriär i Europa placerar honom över listan med fuskare. Jag vill också tro att nervtrådarna växt ihop så hans karriär är äkta i mina minnen. Och att nerverna kan växa ihop så en nervsnittning inte har effekt för evigt finns mängder av uppgifter från veterinärer om. Så känslomässigt är verkligen inte Propulsions karriär fejk för mig. Men regelmässigt skulle hästen aldrig ha fått importeras för att tävla och verka i aveln. Det är helt enkelt den bittra sanningen. Oavsett vad jag ”tycker” och ”känner” kring det. Jag är dock oerhört icke-avundsjuk på både alla människor runt Propulsion och på alla som jobbar på ST idag. Fy fan vilken fullständigt bisarr sak att utreda och sen hantera konsekvenserna kring.

De stora frågorna är dock: hur i hela världen har detta kunnat undanhållas i nästan 5 år? När upptäckte ST att uppgiften var, inte bara registrerad hos det amerikanska förbundet, utan även delgetts ST svart på vitt vid importen? ST har en historisk skandal att hantera. Största skandalen i alltihop verkar dessvärre ST själva vara. Jag brukar inte vilja hänga ut enskilda individer men någonstans här måste helt enkelt en eller flera personer kliva fram och ta ansvaret. Vem var ansvarig för misstaget att godkänna hästens import? Vem var ansvarig för att undersöka uppgiften inför avelsvärderingen? När, och till vem/vilka, på ST gavs ”ryktet” att hästen var nervsnittad? vem var ansvarig för att utreda om det stämde?

I det här måste en eller flera personer helt enkelt ta ansvar.

 

Debatten om ”vad är svenskfödd” har tagit rejäl fart. Som alltid i debatter om regler står åsikterna som spön i backen och få känner till allt som är beakta. Det gör heller inte jag. Det jag dock känner till är att ST sökt, och beviljats, jursidiktion för att från och med i år skicka chipmärkare till andra länder för att kunna chipmärka föl födda undan svenskregistrerade mödrar och därmed ge dem alla de rättigheter en ”svenskfödd” häst har. Och det utan att behöva skicka fölen på långa transporter genom Europa för att komma till Sverige för att få sitt hästpass utfärdat. Detta är vad många svenska uppfödare vill sätta stopp för. Det här är varför debatten måste föras exakt nu.

Nuläge

Med nuvarande regelverk kan ett svenskregistrerat sto stallas upp i valfritt Uet-land och föla där. Före nyår måste det lilla fölet dock transporteras till Sverige för att ID-kontrolleras och chipmärkas för att få sitt pass utfärdat. Många gånger transporteras sen fölen tillbaka till sitt födelseland och kommer tillbaka till Sverige först när det är dags att börja tävla.

Debatten kring nuläget

Att detta utsätter den svenska uppfödningen för utländsk konkurrens är ju otvetydigt. Att en uppfödare väljer att förlägga en uppfödning utomlands grundar sig naturligtvis på något. I en del fall anser man att fölen får bättre förutsättningar att utvecklas till goda tävlingshästar. Detta är väl främst ett argument från dem som väljer Frankrike. I andra fall väljer man billigare länder så man kan hålla nere på priset. I båda fall blir det givetvis en orättvis konkurrenssituation. Svensk travsport har ett generöst system av uppfödarpremier. Vidare har vi mycket lukrativa unghästlopp öppna enbart för svenskfödda hästar. Båda dessa åsyftar givetvis att stärka svensk uppfödning. Argumenten för nuvarande system är att det ger bättre kvalité på våra hästar. Argumenten emot är att det konkurrerar ut inhemsk uppfödning genom att även de facto utlandsfödda kan åtnjuta samma förmåner som hästarna vars uppfödare de facto fött upp dem i Sverige.

Vilka regeländringar står för dörren?

I en EU-förordning som träder ikraft i april 2021 får en häst inte längre transporteras utan pass och EU förskjuter även registreringsansvaret till landet där hästen de facto är född. I EU:s värld blir från och med nästa år ”en häst född i Sverige en häst född i Sverige”. Att det sen är en travhäst, som ska in i just den stamboken och att den därmed innehar en del rättigheter är liksom inte EU:s grej i det här. Förordningen åsyftar att hålla nere smittspridningen bland djur. Det är således en ren djurskyddsförordning och den struntar föga i vår debatt.

Det här kan således komma att innebära slutet för ”svenskfödda” hästar födda utomlands.

Vad har då ST gjort?

De som vill att uppfödarpremier endast ska omfatta hästar de facto födda i Sverige har nu tagit sig rejäl ton i debatten. Bakgrunden är att ST till Jordbruksverket är att ansökt om att få utvidga sitt geografiska område. I klartext har ST i en ansökan till Jordbruksverket i september 2019 sökt jurisdiktion för att redan detta år kunna skicka svenska chipmärkare till andra länder. Det här är inget trav-unikt. Exempelvis har Sverige gett jurisdiktion åt Tyskland på ridhäst-sidan att låta dem föda upp ”tyskfödda” hästar i Sverige och själva skicka hit chipmärkare så de slipper utsätta fölen för transporterna. Här är ett utdrag ur ST.s ansökan:

När jag frågade Jordbruksverket efter beslutet fick jag följande svar (i mail den 20 mars 2020):

Så ST har helt enkelt jurisdiktion att redan skicka chipmärkare utomlands. Dock strider detta mot ST:s egna registreringsreglemente. Men bara att denna ansökan gjorts, utan att någon som helst information om det finns att finna på ST:s hemsida, är ju milt sagt uppseendeväckande.

Sen är ju dock frågan om ST faktiskt gjort detta på eget bevåg? Utifrån hur organisationen ST är uppbyggd förefaller det helt osannolikt att ST, utan påtryckningar från ASVT, skulle ha lagt resurser på detta. ST har alltså översatt både hela avelsprogrammet och registreringsreglemnetet till både franska och finska. Ansökan är hela 57 sidor lång plus ett antal mail. Jag håller det som helt osannolikt att detta är något ST lagt sådana stora resurser på utan påtryckningar från ASVT. Jag har begränsad inblick i ASVT som organisation så hur de förankrat det här bland sina medlemmar måste jag låta vara osagt. De lär i vart fall ha säkerställt ett enormt stöd för att kunna agera så kraftfullt i en så oerhört debatterad fråga.

Så vad är då egentligen problemet att en svenskfödd häst bara inte kan vara född i Sverige?

Sverige är som medlem i EU skyldig att inte diskriminera någon baserat på i vilken medlemsstat den vill bo och verka. Det innebär dock inte att inte en travnation inte kan göra begränsningar. Klipper här in ett stycke från Uet:s stadgar bara för att visa på en liten del av de olika ländernas förhållningssätt i frågan.

Så att det går att exempelvis säga att ”för att en uppfödare ska vara berättigad till svenska uppfödarpremier måste hästen de facto vara född på svensk mark.” Men självklart är det inte hur enkelt som helst. Men här och nu är det politiska ställningstagandet det jag mest eftersöker.

Skälet till att jag prioriterade att skriva denna blogg exakt idag är att Håkan Persson, tätt förknippad med ASVT, idag lade ut följande omröstning på en Facebooksida.

Håkan får givetvis, precis som vem som helst, utlysa en Facebookomröstning om precis vad han vill och när han vill. Men att gå ut och formulera en frågeställning på det här viset och mitt i pågående debatt är ohederligt. Jag har aldrig sett någon förespråka att det är viktigare att svenskfödda hästar faktiskt är födda i Sverige än att vi ska ha några uppfödarpremier alls. Det är precis såna här inlägg, vid denna tidpunkt, som kallas ohederlig debatteknik inom politiken.

Jag ”tycker” vi ska värna om svensk jordbrukspolitik och att alla djur ska födas och hållas under minst svensk djurskyddslagstiftningsnivå. För att stötta svenskt näringsliv och ge möjlighet att säkerställa att alla travhästar föds upp och hålls under minst svensk djurskyddsnivå ska heller inte de facto utlandsfödda travhästar kunna åtnjuta svenska uppfödarpremier. Därför var det helt självklart för mig att sätta mitt namn på denna namninsamling: https://www.skrivunder.com/en_svenskfodd_travhast_ska_vara_fodd_i_sverige?fbclid=IwAR2SRXXoHuoXMpU4tD2gyGOu9mpFW9YNPNqv77dr7z41udyPGV9FwnGXgdM

Oavsett inställning i den frågan skulle jag verkligen hett vilja veta varför ASVT lagt sådana påtryckningar på ST att motverka detta att ST lagt resurser på en 57 sidor lång ansökan till Jordbruksverket inklusive minst två översättningar av både registreringsreglemnetet och avelsprogrammet?

Få bloggar har lästs av så många och få har även kommenterats så brett på sociala medier som söndagens: Vem ska ställas till svars för drivningen av Zarina Bi?

Trycket på ST är skyhögt och deras beslut borde kommuniceras precis när som helst nu. Av allt som tyckts, undrats och skrivits kring detta finns det några saker att reda ut. En hel del medier som rapporterar om trav har inte travkunniga skribenter varför tyvärr även kommersiella medier, oavsiktligt, bidrar lite till viss ryktesspridning.

Först om främst: skadorna på hästen

Banveterinären har i media meddelat att han fann en ”svullnad” på hästen så att synlig skada fanns är fastställt. Här har dock sociala medier dragit iväg rejält och det pratas bland annat om blödningar. Det uppstår inte blodvite av spörapp. Spön är hårda så vid de fall de orsakar ”märken” kallas dessa för ”korvar” eller ”ränder”. Här nedan lägger jag in en bild på hur såna här ”spöränder” kan se ut. Observera att denna bild är mer än fem år gammal, varför eventuellt brott mot djurskyddslagen är preskriberat. Eftersom den därmed på intet vis avser att starta någon egen debatt är allt som kan visa på bana, häst eller kusk bortklippta.

Så här ser alltså en typskada efter spödrivning ut så är det utrett.

Kan Gocciadoro kastas ut ur Sverige eller strider det mot EU-rätt?

Ut ur landet kan han inte kastas hur som helst då han som EU-medborgare har rätt att röra sig tämligen fritt inom alla EU-länder. Ut ur trav-Sverige kan han dock teoretiskt kastas omgående bums. ST:s före detta högsta tjänsteman Johan Lindberg har själv varit ute i den här debatten utifrån att han själv fattade ett interimistiskt beslut att stänga av Fabrice Souloy i samband med att den kobolthärvan uppdagades.

Så ja. Det funkar. ST kan vidare utdela i princip vilket straff som helst. Men givetvis måste ST vara beredda på att ST:s interna rättsväsende, med Överdomstolen som sista instans, river upp beslutet. Vad ST än utfärdar för straff måste det sen hålla i ST:s egna domstol, så att säga.

Straff för värmaren?

Som jag var inne på redan i söndags tror jag det blir svårt för ST att faktiskt verkställa något straff åt personen som värmde. Han verkar inte ha svensk licens och är dessutom kickad av tränaren. Att han skulle få nytt jobb inom travet i Svea rike inom en överskådlig framtid förefaller långsökt. Så bara han lämnar Sverige blir det i så fall svenska myndigheters jobb att eventuellt ställa honom inför rätta för brott mot djurskyddslagen. ST:s jurisdiktion sträcker sig endast till själva travsporten. Sen finns överenskommelser inom Uet så har han faktiskt licens i annat land kan ST utfärda en avstängning och begära att den ska gälla även i andra länder. Att utfärda bötesbelopp på utländska kuskar funkar. Men inte att få andra länder att verkställa dem utan det enda som sker är att böterna måste betalas innan kusken får köra i Sverige igen. Så har han inte tänkt göra det vore en bot av ST verkningslös.

Straffet för Gocciadoro

Här hoppas och tror jag faktiskt att ST kommer följa pöbelns starka krav och agera våldsamt hårt. Sannolikt så hårt att det kommer gå ända upp i Överdomstolen och leda till prejudikat. Så här gäller det jäklar i mig att ST lärt sig sina läxor och grundar domskälen förbaskat väl. Låt det hellre ta lite tid och få det att faktiskt hålla än hafsa fram nåt för att lugna folket. Men använd gärna möjligheten till interimistisk avstängning…

Vivid Wise AS’ vara eller inte vara i Elitloppet

Den här är ju knivigt i och med att vi av tradition inte ”bestraffar” hästägare eller hästar i trav-Sverige. Men vad mig personligen anbelangar smakar allt bara väldigt beskt. Jag ser det som fullständigt uppenbart att hästägaren valde att omgående flytta hästen för den insåg mediadrevet och var livrädd för att bli av med Elitloppsbiljetten. Men men, att dra nytta av regler är inte detsamma som att bryta mot dem.

Dock måste man säga att det är modigt av en ny tränare att våga starta hästen inom väldigt kort tid efter att den kommit från Gocciadoro. I allt detta kan vi trots allt inte glömma det apotek som hittades i Gocciadoros hästbuss för ett år sen så väldigt modigt att våga lita på att hästen inte fått något annat än vad som anges på dennes italienska behandlingsjournaler. Här är STAD:s beslut om det, meddelad den 15 april i år: STAD_200415_Gocciadoro Här finner ni för övrigt min blogg om den: Domarna mot Gocciadoro och Ising

Alla vita riddare

Jag vill egentligen skriva om civilkurage här, men jag får direkt avsmak av alla som nu drar nytta av det här och prompt ska fram och berätta att de minsann agerade. Det är jättebra om folk gjorde det! Exempelvis ska den personen på Kanal75 som var den som skickade filmen på händelsen till domaren på banan hyllas oerhört! Domaren gjorde också allt rätt som omgående sände ner veterinären. Veterinären måste anses, utifrån både strykningen av hästen och att han säger sig ha dokumentation över att hästen uppvisat skada, ha gjort ett 100%-igt jobb. Ulf Stenströmer verkar vidare i detta ha visat prov på ett riktigt civilkurage och gjort vad vi nog alla önskar att vi hade vågat göra i det läget.

Vidare ska alla kuskar som nu vägrar köra åt Gocciadoro ha sin rättmätiga cred. Samtidigt kan man ju inte låta bli att undra varför det plötsligt var självklart att neka just nu på sina håll när allt annat accepterats. Här är en filmsekvens på Gocciadoros drivning av Arazi Boko i ett italiensk lopp i höstas: https://youtu.be/XjAZ5iUH6zI Det är givetvis två helt olika saker att slå två enhandare i en värmning på en svensk bana mot att driva som en vettvilling i lopp i ett land med avsevärt mer liberala drivningsregler. Men att Gocciadoro finner det okej att slå hästar, och att det givetvis är något han i sig förmedlar till sin personal, är ju helt enkelt väldigt känt. Sen har vi då ovanstående apotek i hans hästbuss, där han tydligen även där var lite av ett offer för sin personal. Så ja, märkligt mycket otur på personalfronten hos Gocciadoro. Helt klart. Men slutsatsen är givetvis ändå att det är bra att detta trots allt fick ytterligare någras bägare att rinna över och helt enkelt faktiskt välja att stå utan V75-styrning istället för att köra åt Gocciadoro.

Fler white knights: medias tävling i vem som tar mest avstånd

Travronden, och i synnerhet med skribenten Dennis Engelbo i spetsen, har det senaste året tagit rejäl ställning i djurskyddsfrågan. Det är i sig kanonbra!

Problemet i dessa frågor är svårigheten att hålla isär de principiella frågorna från enskilda personer. Eftersom personer utgör strukturer och principer är det omöjligt att inte då och då exemplifiera med enskilda exempel. Men det finns en gräns när det blir förtal.

Dennis Engelbo gick själv ut på Twitter redan i söndags och deklarerade att en av dem som nu fördömer Zarina Bi-fallet själv har en hund begraven.

Vid tidpunkten var det inte jättemånga som varit ute och fördömt gärningen varför det var rätt så lätt att hitta några utpekade och snabbt fylldes inkorgen med någon tveksam story från var och en.

Och här måste vi nånstans förhålla oss till att människor som dagligen, i årtionden, hanterar hästar alla har någon tveksam incident i bagaget. Precis alla som hanterat mycket hästar har någon gång gjort bedömningen att den tvingats ta i med hårdhandskarna för att avvärja en direkt farlig situation. Som jag tydliggör redan i inledningen, med bilden på spöränder, finns preskriptionstid för de allra flesta brotten. För brott mot djurskyddslagen är den 5 år. Den finns bland annat för att det till slut kommer till en dag då folks minnesbilder blir så otydliga att man vare sig kan anklaga någon med stor trovärdighet eller ens kunna försvara sig. Så att bryta en uppfattad tystnadskultur är en sak. Att dra upp extremt gamla saker och göra poänger av dem idag är något helt annat.

Vidare var Engelbo ute, liksom både han och hans arbetsgivare Travronden gjort tidigare, och uppmuntrade människor att höra av sig med de oegentligheter de kände till.

Det är som sagt bra att försöka bryta en tystnadskultur. Men jag hoppas innerligt Travronden ämnar sätta en jäkligt tydlig gräns för när det blir häxjakt. Jag hoppas innerligt att drevet mot veterinär Daniel Shcützer i fjol gav dem insikt i det. Och för övrigt borde Travronden, i objektivitetens anda, då faktiskt vända ut och in på alla travsportrelaterade beslut av svenska myndigheter, så som Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och från Länsstyrelsen. Det vore ju inte annat än god ton att börja med att lyfta fram de fall där myndigheter faktiskt utrett och fastställt att fel begåtts innan man ska jaga in diverse bilder och göra sensationsjournalistik utan det bakgrundsarbetet.

Vad gäller förtal fick sig sen idag ovan nämnde skribent ett eget påhopp i en högst tveksam blogg signerad Claes Freidenvall i den till Travronden konkurrerande tidningen Sulkysport. Jag kan ju verkligen hålla med om att om man ska gå ut och bli hästarnas vita riddare bör man, om inte ha ett fläckfritt förflutet, så i vart fall vara redo att göra upp med det för sin egen trovärdighets skull. Engelbo körde själv tre lopp för flera år sedan och i det ena, år 2016, stod han för en synnerligen ful drivning vilken också renderade i både böter och avstängning. Den här bloggen torde dock, från första till sista ord, vara exakt vad förtalsmålet mot Cissi Wallin för hennes uthängning av Fredrik Virtanen lärde oss att det inte är okej enligt svensk lag. Jag länkar därför inte in den bloggen då jag inte vill bidra till spridningen utan den kan var och en lätt hitta själv.

Bara för att något faktiskt är sant har man inte rätt att dra upp det gång på gång i all evinnerlighet i syfte att förolämpa och göra det i syfte att personen ska drabbas yrkesmässigt och därmed ekonomiskt. Det finns till och med förtalsdomar där folk bara spridit att en person dömts för ett brott den faktiskt dömts för. Var och en har givetvis sin fulla rätt att ”tycka” än det ena än det andra om allt och alla. Men man får helt enkelt inte anklaga vem som helst för vad som helst. Å ena sidan ser rättsväsendet lite mildare på om det faktiskt är en sanning som sprids. Att stå för vad man faktiskt gjort är något vi alla får tåla i viss utsträckning. Och var och en är fri att tycka att Solvalla exempelvis borde dra tillbaka Vivis Wise AS’ Elitloppsinbjudan på grund av allt som är känt kring Gocciadoro. Att torgföra den åsikten kan givetvis leda till att en och annan kring hästen lider ekonomisk skada- men det är med all sannolikhet fullt inom gränsen för var och ens rätt att ha åsikter om människor som på något vis utgör någon sorts offentlighet.

Här tycker jag någonstans hela drevet tagit en direkt obehaglig riktning. När kommersiella medier och människor som livnär sig som journalister börjar bedriva rena personvendettor behövs ju inte ens några nättroll.

Avslutningsvis: Vivid Wise AS’ Elitloppsinbjudan

Elitloppet är ett inbjudningslopp. Dess syfte är att engagera. Genom åren har allsköns idéer testats just för att göra det mer populärt hos allmänheten så som att låta folket rösta fram en deltagare etcetera. Elitloppet är ett kommersiellt jippo. En politisk tillställning alla, både redan travfrälsta och icke-travfrälsta, ska älska. Solvalla har därmed givetvis sin fulla rätt att dra tillbaka en inbjudan som på något vis riskerar att inverka negativt på den enorma kärlek allt och alla ska känna inte bara kring loppet utan kring hela helgen.

Solvalla valde att bjuda in hästen redan när det var känt att ett tillslag gjorts mot Gocciadoros hästbuss, men dom ännu inte fallit, och efter att han varit i rejält blåsväder kring drivningar. Det var inte en helt skitbra inbjudan någon gång. Å ena sidan kan jag förstå att Solvalla vill rättfärdiga den till varje pris och tränarbytet därmed kom som en skänk från ovan. Men hästen har dragit för mycket skam över årets upplaga redan. Inbjudan inte bara kan utan direkt ska dras tillbaka. Årets upplaga av Elitloppet kommer redan gå till historien som året det kördes utan publik. Låt oss bara minnas det som det och kunna ha lite galghumor kring det om några år. Efter Bold Eagle-debaclet 2018 och Readly Express-dramat 2019 vore det onekligen väldigt skönt om vi slapp minnas en doping/spö/mediakaos-upplaga år 2020. Elitloppet ska inte dela trav-Sverige i två läger. Vi ska bråka om att vi tycker fel hästar är inbjudna för att någon annan gjort en ännu bättre insats och förtjänar platsen ännu mer. Inte vara delade i direkt hat över spekulationer på goda grunder.

Och apropå det: varför är inte Baron Gift inbjuden än?!?

Under en värmning på tävlingsbanan mellan två lopp under V75-omgången på Örebro den 2 maj utsattes hästen Zarina Bi för två regelrätta enhandare. Drivningen fångades på film och har nu, ett knappt dygn senare, vevats på såväl sociala medier som i TV4:s nyhetssändningar i Nyhetsmorgon. Nyhetsklippet från TV4, inklusive filmen, finns här: https://www.tv4play.se/program/sporten/12597355?utm_source=permalink&utm_medium=sharing&utm_campaign=tv4play_sharing

Att hästen utsätts för två enhandare är alltså helt fastställt. Att arrangerande bana agerade genom att stryka hästen då den ansågs ej vara i tävlingsmässigt skick och ärendet är överlämnat till ST är också fastställt. Frågan är: vem ska stå till svars?

Här blir det lite invecklat och innefattar allsköns regler. Hästen tränas av en person som har utländsk A-licens men godkänts att bedriva filial i Sverige. Hästen skulle i loppet köras av en svensklicensierad A-tränare. Den utpekade värmaren anges vara en anställd av tränaren. Enligt diverse medier anges värmaren vara ”lärling” hos tränaren. Bara här råder begreppsförvirring. ”Lärling” finns inte kvar som term inom travsporten. Relevant kan dock bli huruvida värmaren har egen licens- men det framgår tyvärr inte av rapporteringen.

Både juridiskt och moraliskt är utgångspunkten att var och en ska ta ansvar för sina egna handlingar. Det finns dock en rad undantag, främst skadeståndsrättsliga. Exempelvis är barn inte straffmyndiga utan där kan vårdnadshavaren istället bli skadeståndsskyldig. Vad gäller arbetstagare omfattas dessa av det så kallade principalansvaret. Jag tycker generellt inte Wikipedia är en ultimat källhänvisning, men i detta fall kan jag inte hitta detta beskrivet kortare och enklare än så här.

Här klargörs alltså att utgångspunkten är att arbetsgivaren är ansvarig för den skada gentemot tredje man som en anställd orsakar. Dock finns massor av rättsfall som klargör undantag. Exempelvis finns mängder av arbetstagare som arbetar på konsultbasis och därmed är personligt ansvariga själva. Utgångspunkten är att principalansvaret omfattar ”misstag” i arbetet. Om en anställd skötare exempelvis ramlar ur vagnen under ett träningspass och hästen skadas är detta sannolikt ett rent misstag och tränaren blir skadeståndsskyldig för de ekonomiska skador den lösa hästen orsakar. I fallet Zarina Bi skulle jag ha det svårt att argumentera för att detta är ett ”misstag” orsakat av ”försumlighet”. Det var ett regelrätt, aktivt val och det är inte bara en civilrättslig fråga utan en allmänrättslig: det kan röra brott mot djurskyddslagen.

Allmänrättsligt är det således okomplicerat: det är personen som värmde som ska polisanmälas och ingen annan. Civilrättsligt, det vill säga vem hästägaren som fick sin häst struken och därmed orsakats ekonomisk skada ska rikta sitt skadeståndsanspråk gentemot, är det dock tvärtom. Här finns en väl utarbetad praxis att en häst i träning omfattas av det så kallade presumtionsansvaret. Hästägaren skall således rikta sitt skadeståndsanspråk mot tränaren och tränaren har ”omvänd bevisbörda”, det vill säga, han måste bevisa att den ekonomiska skadan inte uppkommit genom hans försumlighet.

Knäckfrågan som kvarstår och som alla undrar är dock vem ST ska bestraffa? Att alla travälskare, och även allmänheten efter TV4:s vevande av filmen, kräver att någon ställs till svars är självklart. Och här hänger nu hela travsportens anseende på att ST hanterar detta förbaskat bra.

Det finns två rättskällor inom ST att beakta: licensbestämmelserna och tävlingsreglementet. Att detta är ett brott mot §38 Tävlingsreglementet torde vara odiskutabelt.

Frågan att utreda är huruvida värmaren är bestraffningsbar enligt ST:s regelverk?

Vi börjar med §1, §6 och §7 i Licensbestämmelserna samt Tävlingsreglementets §70:

  

Här framgår alltså att det är tränaren som är ansvarig för hästen. Hästen skall skötas under tränarens ansvar och tränaren kan bestraffas med exempelvis indragen licens om han exempelvis åsidosätter djurskyddsregler och/eller skadar travsportens anseende. Det sistnämnda aktualiseras ju tveklöst i och med TV4:s frekventa visande av filmen.

I det längre perspektivet skall tränaren hållas ansvarig. Men kan även värmaren själv hållas ansvarig?

Utgångspunkten är alltså att en person som värmer en häst inför lopp gör det under tränarens ansvar. Här finns inga regler om att personen måste vara direkt ”anställd” av tränaren. Travsporten rullar runt tack vare att massor av personer hjälper varann och det är inte alls ovanligt att nån skötare hos en helt annan tränare hoppar in och värmer en häst, jag själv har värmt åt jättemånga olika tränare utan att vara ”anställd” av nån av dem. Rent praktiskt skulle således en annan ordning än att tränaren är ansvarig för att välja en lämplig person för uppgiften, och således har ansvaret för hur den utför uppgiften, vara omöjlig. Och det klargörs också tydligt i Tävlingsreglementets 31§ sista stycket:

Så tränaren är helt enkelt ansvarig även enligt ST:s regelverk. Men är det verkligen rätt att värmaren går fri? Här får vi gå till §1 Tävlingsreglementet:

Här framgår tydligt att väldigt tydligt av 1A att personen personligen är ansvarig. Sen kommer det givetvis innebära en hel del praktiska problem för ST att utfärda ett straff och framför allt få det verkställt. Är personen inte svensk medborgare och inte värderar att ha någon anknytning till Sverige framöver kan den ju helt enkelt bara välja att aldrig mer sätta sin fot på svensk mark och då innebär det ju att straffet blir svårt att verkställa.

Dock är det oerhört viktigt för travsportens anseende att ST ändå verkligen utreder personen själv och gör sitt yttersta för att visa att man verkligen gjort allt för att ställa den till svars.

För det är oundvikligt att skriva en sån här blogg utan att också beakta människors känslor i det här. Allmänheten och andra travsportutövare kräver att ST nu tar i med hårdhandskarna. Å ena sidan ska inte pöbeln fälla och så vidare, och så vidare. Men så mesiga kan vi faktiskt inte vara nu. ST är till viss del en rent politisk organisation också och politiska organisationer måste ibland agera för att vinna förtroende hos allmänheten. Hela rättssystemet bygger på folks rättsmedvetande. ”Moral”, ”känslor” och ”tyckande om vad som är rätt och fel” är helt enkelt vad hela rättssystemet bygger på. Vi ”tycker” det är för jävligt att slå djur. Därför är det också olagligt. Att påstå att man inte ska beakta vad folk ”tycker” när det gäller rättstolkning är således inte bara fegt och patetiskt utan står i direkt strid med hur rättssystemet är uppbyggt.

Mina rent personliga uppfattningar i vilka som ska kritiseras offentligt

Jag tycker överlag att hästägarna ställs till svar för sällan. Å ena sidan överlåter jag min häst till någon annan och i och med ST:s utfärdande av A-licensen har ST gått in som garant att personen både har tillräcklig kunskap att sköta hästar, att ST utför kontrollen och att ST bestraffar personen för eventuella fel den gör mot min häst. Men så enkelt kan vi inte komma undan. Det är mitt ansvar som konsument att inte stötta företagare med uppenbart tveksam moral. Det finns en rad kuskar jag uttryckligen vägrar låta köra en häst jag har ett ägaransvar för. ST:s regelverk till trots: personer som får fler drivningsbotar än de vinner lopp ska helt enkelt inte legitimeras att köra hästar. På samma vis som jag själv kan välja bort att handla hos företag där det framkommit både att produkterna producerats av barnarbetare eller genom skövlad regnskog kan jag helt enkelt välja att inte stötta travtränare med uppenbart tveksam moral.

Sen är ”moral” subjektivt. För någon är det helt okej att en häst ges enhandare, andra tycker man lugnt kan stötta tränare som saltar fakturor, en tredje tycker det är helt okej att sätta häst hos en dopingdömd tränare och en fjärde att sätta häst hos en dömd pedofil. Det är liksom upp till var och en. På samma vis är det givetvis helt upp till varje enskild kusk att välja att köra eller inte åt samma personer. Visst, kuskar livnär sig på att köra travlopp och ”behöver” göra det för att kunna ha mat på bordet. Fast då får de också vara beredda på att ifrågasättas för de valen. Bara för att jag livnär mig på att hantera andra människors tvister och genom att beakta deras intressen som hästägare betyder inte det att jag måste tacka ja till alla erbjudanden. Jag skulle aldrig företräda nån jag tycker är omoralisk eller stå upp för personer jag tycker beter sig som rövhattar. Då flyttar jag hellre in på en kompis soffa och lever på nudlar. Men det är ju helt upp till var och en att själv välja och helt upp till var och en vart gränsen går när man inte kan se sig själv i spegeln.

Att människor tycker, tänker och skriver det på sociala medier är dock bara något att förhålla sig till. Så funkar helt enkelt Sverige år 2020 och i ärlighetens namn hade vi inte varit ett av världens mest jämställda länder och haft ett av världens starkaste djurskydd om vi inte haft just dessa åsikter och folk som torgfört dem. Vi hade helt enkelt inte nått dit utan en jäkla massa ”tyckande” från jäkligt många människor.

Sen är inte allt så förbaskat enkelt i praktiken. Det är lätt att ”tycka” att alla ska bojkotta alla kuskar som väljer att köra åt Gocciadoro, Eriksson, Westergaard och allt vad alla heter som nu åkt dit för dopingrelaterade brott på senare år heter och ”tycka” att alla hästägare hos de kuskarna, som även bedriver egna träningsverksamheter, ska markera och flytta sina hästar från de tränarna för att de även catchdrivar åt uppenbarligen moraliskt tveksamma tränare. Så enkelt är det inte. Att välja tränare sker med omsorg och när man väl är där får man en både djup och mångfacetterad relation. Det handlar om geografiskt läge, relationen till hästens skötare och så vidare. Att avbryta ett samarbete med en travtränare är helt enkelt avsevärt svårare än vad många ”tycker”. Det är vidare extremt problematiskt när hästen har flera delägare. En del tycker som sagt att det är helt okej med enhandare men fördömer pedofili medan nån annan helt uppenbart accepterar den andra men vägrar att tränaren dömts för dopingrelaterat brott.

Rent generellt kan jag dock verkligen tycka att fler tränare och kuskar borde gå ut och säga vad de faktiskt tycker i dessa uppmärksammade fall så det helt enkelt blir lättare för kunden att välja. Och varenda en som själv går ut och torgför en åsikt bör också vara redo att själv stå för sina egna val. Ska man ha hög svansföring och tycka att andra är omoraliska bör man helt enkelt också vara beredd att tvätta sin egna byk offentligt.

Domar rörande dopning, eller liknande, är det mest känsloupprörande inom travsporten. Det är en bra sak. Det visar på att travälskare har stort rättsförnuft och värnar om att djuren behandlas väl.
Idag har ST:s ansvars- och disciplinnämnd (STAD) meddelat beslut i två, av varandra totalt oberoende, ärenden avseende brott mot Antidopningreglementet.

Rättssystemet bygger på att brott ska förhindras och, om de ändå begås: bestraffas. Det här med påföljder är lite omdiskuterat och det finns olika filosofier kring det. Även om dagens två beslut är väldigt olika så är en jämförelse dock helt naturlig. Hela rättssystemet bygger ju på jämförelse. Stöld anses värre än snatteri och mord anses värre än misshandel. En annan ordning skulle vara omöjlig.

Att diskutera doping är en het potatis. De flesta är överens om att det är avsevärt värre att tillföra en häst ett i sig förbjudet preparat i syfte att förbättra dess prestation än vad det är att återfinna en rest av en tillåten medicin i en häst. Det sistnämnda kallar vi i folkmun vanligtvis för ”otillåten medicinering”. Otillåten medicinering är inte helt ovanligt att STAD får hantera. På senare år har vi diverse historier där hästar behandlats med cortison och tränaren följt de av ST angivna karenstiderna och inte startat hästen innan den får. Vissa typer av cortison har dock visat sig förrädiska och gömt sig kvar i kroppen längre än den angivna karenstiden. Andra inte helt ovanliga fall är kontamineringar. En häst blir sjuk och veterinären skriver ut exempelvis Metacam som ska ges oralt under X antal dagar. Och sen lyckas hästen trycka mulen mot boxkompisen med metacam kvar i mungipan och eftersom metacam smakar godis slickar boxgrannen, som ska starta dagen efter, i sig och den droppen ger utslag på dopingen.

Båda dessa är givetvis slarv från tränarens håll och det är rimligt att tränaren bestraffas. Men de flesta av oss ser det som en helt annan grad i helvetet än de som använder ett icke-tillåtet preparat i syfte att förbättra en hästs prestation i lopp.
I ett uppmärksammat mål för några år sen dömdes A-tränaren Dahlén till 30.000 i böter för att inte ha haft sina behandlingsjournaler i ordning. Det här mötte stark kritik hos allmänheten då många ansåg utredningen visade att han haft för avsikt att direkt prestationsförbättra en häst i strid mot reglementet. Därefter har Antidopningreglementet förändrats så att innehavet i sig idag är förbjudet i större utsträckning.

För att över huvud taget kunna förstå dessa domar finns ett antal begrepp att hålla isär.
ST är i detta fall inte domstolen. ST är ”åklagaren” i rättsprocessen eller, om man vill, ”politikerna som stiftat lagarna”. Det är alltså inte ”ST” som dömt utan ST:s domstolsväsende. Det ”ST” kan klandras för här är en dålig utredning som lett till för milda straff eller möjligtvis att ha stiftat ett regelverk som är så dåligt att det inte går att tillämpa.

Det är en väldig skillnad på ”otillåtet” och ”otillåtet”. Inom travsporten finns mängder av saker som i sig är tillåtna- men inte i alla lägen. Massor av utrustning kan exempelvis vara tillåten i sig men man får inte ha den i lopp. Och viss utrustning, främst vissa bett, är tillåtna inom Montén men inte inom sulkysporten.

Sen är det en väldig skillnad på vad som inte är tillåtet enligt samhällets djurskyddsregler och vad som inte är tillåtet hur som helst inom travsporten. En hel del preparat kan vara fullt legala- men travsporten har satt egna, ännu strängare, regler i hur de får användas avseende travhästar åsyftade att tävla.

Domen mot Alessandro Gocciadoro

Under en tävlingsdag hittar ST 36 kanyler och fyra burkar innehållande kvicksilver i den hästbuss två startande hästar transporteras i. Gocciadoro menar att han inte hade för avsikt att använda något av det på de startande hästarna, men att han brukade blistra hästarna med så kallat franskt blister- vilket innehåller kvicksilver. Att blistra med kvicksilver är totalt förbjudet enligt Antidopningreglementet. Detta påstod sig Gocciadoro inte känna till. Vad han hade tänkt göra med de 36 kanylerna framgår inte av domen. Dock klargör Antidopningreglementet tydligt att innehav av kanyler är otillåtet såvida inte den av veterinär ordinerade hästens namn framgår på dem.

Slutsats Gocciadoro

I minst tre fall bryter Gocciadoro mot Antidopningreglementet. Han innehar förbjuden substans, medger att han behandlar hästar med denna förbjudna substans och av domen framgår ingen förklaring till de 36 kanylerna varför även det är ett brott mot Antidopningreglementet.
STAD anser förvisso att ett och annat är ”anmärkningsvärt” och ”märkligt”. Vad han faktiskt döms för framgår inte riktigt att den undermåligt skrivna domen. Men ”straffet blir högre än normalstraffet”. Gocciadoro döms till 60.000 kronor i böter.

Jasmine Ising

Tildrén är ett tillåtet medel men med lång karens från tävling. Den 1/1-18 totalförbjöds det inom travsporten till hästar yngre än 4 år. Här är alltså en rättsfilosofisk fråga huruvida det är tillåtet eller otillåtet. Min uppfattning är att följa en veterinärs ordination och låta den behandla en treåring i augusti snarare är jämförbart med att räkna fel på en karenstid och starta en häst som har 14 dagars karens på 12 dagar än att det är att jämföra med att tillsätta ett förbjudet preparat i syfte att förbättra en prestation. Ytterligare förmildrande omständighet är att detta inte utfördes för att förbättra hästens prestation, inte ens för att man tränat för hårt och försökte kompensera det med en ledbehandling mellan två starter, utan för att hjälpa en uppenbart smärtpåverkad häst att bli frisk.

Om veterinären borde känna till Antidopningreglementet och veta att behandlingen var otillåten på den här hästen i fyra månader till? Ja. Om Ising borde ha dubbelkollat det? Ja.

Slutsats Ising

Ising döms för ”oaktsamhet”. Den här domen är avsevärt bättre skriven och det går faktiskt att förstå vad STAD fäller för. Dock tycker jag de resonerar helt uppåt väggarna. Att hästen varit långvarigt halt läggs här till Isings nackdel. De anser hon ”därför verkligen borde förvissat sig om reglerna.” Mitt rättsförnuft säger totalt tvärtom: hade Ising slentrianmässigt själv tyckt att denna behandling var lämplig vid plötslig och kortvarig hälta hade jag varit benägen att finna henne nonchalant. Nu är det precis tvärtom. Det ska givetvis vara förmildrande. Vidare har vi i detta fall korrekt förda behandlingsjournaler, namngiven veterinär som själv infinner sig framför STAD och, något som inte ens nämns: provet gav utslag 88 dagar efter behandling avseende ett medel med endast 60 dagars karens.

Sammantaget bör givetvis inte Ising frias. Hon har varit oaktsam. Men jag kan inte finna ett enda skäl som inte är direkt förmildrande. Det är snudd på att jag rent av skulle kunna argumentera för att hon förvisso ska fällas för oaktsamhet- men slippa själva straffet helt. Istället döms hon till 40.000 kronor i böter.

Det är helt omöjligt att inte jämföra dessa två beslut och i ärlighetens namn ska vi faktiskt göra det. Ett rättssystem är komplext men en stor del i det är just jämförelser. Hur dumt det än kan kännas ibland att jämföra olika brott och påstå att vissa är mindre allvarliga än andra är det precis vad vi måste göra. Jag hoppas båda fallen överklagas. I Gocciadorofallet bara för att få till en bättre dom då den är uselt skriven. I Isings fall för att den helt enkelt är alldeles för hård. Om de överklagandena sen leder till en förändring i Antidopningreglementets påföljdskala eller ej låter jag vara osagt. Nånting är dock monumentalt fel när Gocciadoros brott bara anses 50% värre än Isings. Och då har jag inte ens beaktat aspekten att Ising är B-tränare och körde in 446.900 i fjol. Gocciadoro är A-tränare och körde in nästan 6 miljoner bara i Sverige i fjol.

Den 17 december 2019 meddelade Högsta Förvaltningsdomstolen dom i målet 5824-18. Både Skatteverket och ST har nu meddelat sina tolkningar av domen och de följer givetvis HFD fullt ut.

Bakgrund

En hästägare ville veta om prispengar var momspliktiga.

HFD:s beslut

För att en vara eller tjänst ska vara momspliktig krävs att prestationen står i direkt relation till ersättningen. ”Femhundringen”, dvs ”prispengen till alla”, har direkt korrelation till prestationen. Hästägaren ställer sin häst till förfogande för tävling och ersätts med 500 kronor. Det är således momspliktigt.

Vad gäller de prispengar som är direkt beroende av hästens placering innehåller de ett visst mått av slumpfaktor. Detta är således inte en tjänst och därmed inte momspliktigt.

Vad innebär detta i praktiken?

Inte ett skvatt. Det är en ren bokföringsteknisk sak att ena raden ska momsredovisas och andra delen inte.

Det enda som betyder något i detta är huruvida hästägande fortsatt ska vara momspliktigt. Eftersom de flesta travhästar går back är det oerhört viktigt att bolag som äger travhästar får momsregistrera sig. Inget i denna dom avgör det utan det är fortsatt upp till momsansökande bolag att påvisa att bolaget bedrivs i vinstsyfte.

Kvarstående frågor

Skatteverket anser alltjämt att konstruktionen med ”prispengar till alla” är ett förfarandemissbruk då prispengen är införd för att vinna skattefördel. HFD fastslår dock att de är begränsade till att svara på de frågor som bolaget har ställt till Skatterättsnämnden. En förutsättning för att pröva den av Skatteverket väckta frågan om förfarandemissbruk är att en skattefördel kan identifieras. Frågan om avdrag för ingående mervärdesskatt omfattas emellertid inte av de frågor som bolaget har ställt. Det finns därför inte förutsättningar för att ta upp frågan om förfarandemissbruk till prövning i detta mål.

Min kommentar

Det är logiskt att frågan om förfarandemissbruk inte togs upp i aktuellt mål då den enskilde hästägaren inte infört prismedelsystemet. Denna fråga är dock den viktigaste för sporten och kvarstår således alltjämt. Den är dock mellan ST och Skatteverket och inte mellan enskilda och Skatteverket.

HFD påtalar också att vid det fall någon häst skulle erhålla ”appearance money” skall dessa vara momspliktiga.

En annan viktig reflektion är att HFD anser att denna sak redan är grundligt utredd av EU och avslog begäran att inhämta förhandsbesked i målet. HFD verkar finna Bastovadomen klar och tydlig och därmed kan man anta att HFD inte kommer inhämta förhandsbesked i resterande frågor heller.

Kommer vi få fortsätta dra momsen på travhästägande?

Vi kan bara fortsätta att visa att vi är en seriös bransch och det är helt upp till varje enskild hästägare att kunna påvisa att dennes verksamhet faktiskt bedrivs i vinstsyfte. Huruvida det blir svårare att påvisa när merparten av intäkterna inte är momspliktiga kan jag inte sia om. Utifrån de många hästägarkontakter och egna kontakter med Skatteverket jag haft förefaller det vara mer utmanade att påvisa om hästen inte åsyftas att vara i A-träning. Väver man dessutom in att bolaget exempelvis ämnar köpa och sälja hästar och redovisar hur detta ämnar ske i vinstsyfte har jag faktiskt stött på få problem. Vidare verkar hingsthållning vara något som Skatteverket definitivt uppfattar vara en verksamhet med vinstsyfte.

Sammantaget är det kort och gott rätt logiskt: företag ska drivas med vinstsyfte och gör man det erlägger man momsen man får in men får kvitta mot den man erlagt. Moms i sig är en skatt och åsyftar att ge mer pengar åt staten och inget annat. HFD har tolkat både svensk lagstiftning och EU-rätten lika logiskt och korrekt som den är.

Coronan fortsätter begränsa oss alla. Ångesten över både personerna i ens närhet, i synnerhet de som jobbar inom vården eller tillhör en riskgrupp, lägger sorti över allt. Ångesten för ens egna försörjning här och nu och ångesten över den troliga ekonomiska depressionen som kommer sen. Ilskan och frustrationen över begränsningarna i ens vardagliga liv. Vi svenskar var liksom världens friaste folk. Den ständiga oron och det ständiga ältandet kring vad det innebär för ens egna bransch, därigenom man betalar sin egna hyra, med allt och alla och försök till att lugna sig själv.

Travsporten är ju ”min” bransch och min försörjning både direkt och indirekt. Min största inkomst består i att köpa in hästar och sälja dem vidare i andelar, managera och deläga en avelshingst och agera ombud i diverse tvister och problem som främst relateras till travsport eller i vart fall har en travsportutövare som part. ”Trav” är därför hur jag livnär mig och jag har ett finger i allehanda grenar av den. Eller ”syltburkar” om ni frågar vissa av mina vänner. Hursomhelst börjar jag se vissa mönster i hur svensk travsport verkar påverkas av detta.

Till min natur är jag positiv och föredrar i 99% av fallen ”satsning” framför ”besparing”. I branschen ”trav” är det också vad som gäller. Vår situation i Sverige är ju unik genom att vi, genom ett strålande arbete av ST, fått igenom att travbanorna är ”arbetsplatser” och därmed undantagna folksamlingsbegränsningarna. Detta innebär dels att ATGs omsättning skjutit i höjden. I brist på andra spelobjekt har många svenska spelare vänt blickarna mot ATG. I brist på egna travtävlingar att spela på har flera andra länders medborgare börjat spela på svenskt trav.

Jag tänker vidare gissa att dessa omsättningskronor borde vara väldigt billiga för ATG att jaga in. Att attrahera en ny spelare och vinna marknadsandelar kostar givetvis. Nu finns det ingen annan marknad utan jag tänker gissa att dessa intäkter är bland de billigare i hela ATG’s historia. Det här innebär ju en enorm vinst för travsporten om ett par år när risken med Corona, sämre privatekonomi för många potentiella hästköpare, kan vägas upp av att sälja hästar med argumentet bättre ekonomisk täckning.

ATGs och ST’s utmaning blir att nu verkligen knyta till sig en hel del av dessa nya spelare så de faktiskt fortsätter spela på trav även när andra sporter kommer igång igen. Och härifrån ska vi givetvis även försöka värva nya hästägare.

Norska och danska (eventuellt även finska?) hästar väller in i landet. De svenska travtränarna är på kort sikt riktiga vinnare. De kan åtnjuta en mängd skattelättnader samtidigt som deras verksamheter kan fortsätta bedrivas- dvs, de kan tävla sina hästar i hela Sverige. Eventuellt ritas deras hästägarbild om lite då de nu har mängder av norska och danska hästägare som knackar på dörren.

Det är väl faktiskt lite oklart om norsk travsport kommer återhämta sig alls efter detta, men Norge som nation har förutsättningar att klara sig rätt gott. Även om oljepriserna sjunker har de sin olja och Norge är mindre urbaniserat än Sverige. Enskilda norrmän påverkas därmed sannolikt mindre av Coronan i vardagen än vad många svenskar gör. Norsk travsport är ju av överlag sämre sportslig kvalité så inledningsvis kommer de svenska stallen fyllas med många hästar som inte duger här. Prispengarna är dock klart bättre här än i Norge varför en hel del hästägare kommer trivas här. Och vilja stanna här.

Så på totalen kommer troligen den svenska hästägarmarknaden att ritas om kommande år. I det här finns det dock en rad möjligheter. Moms- och bolagsregler är betydligt mer fördelaktiga i Sverige och många norrmän äger redan hästar här genom svenska handelsbolag så detta är inget nytt för dem. Vidare är Andelshästar något som exempelvis över huvud taget knappt finns i Norge. Här har helt enkelt min marknad enorma möjligheter framöver.

Så hästägarkartan lär komma att ritas om både på kort och lite längre sikt som det ser ut nu. För sporten behöver detta dock faktiskt inte innebära något negativt alls. Svenska travtränare bidrar till svenskt näringsliv oavsett om kundernas pengar trillar in från Sverige eller Norge.

Och dessa norrmän kommer förstås att köpa svenskuppfödda hästar. Inom uppfödarlägret vädrar jag faktiskt mest möjligheter. Jag har ännu inte känt av att intresset för att betäcka i år minskat av ännu utan många verkar resonera som så att ”vi har redan de märrar vi har, de kommer kosta även om de går tomma och det dröjer minst två år tills avkomman ska säljas- då kan ekonomin ha stabiliserat sig eller i vart fall marknaden blivit en ny.”

Utifrån det här blir ju dock debatten om ”vad är svenskfödd” ännu viktigare. Nu om någonsin måste vi stötta upp alla företagare i Sverige och tveklöst gynna den uppfödningen som är förlagd just i Sverige också. Det är genom våra lukrativa unghästlopp vi kan bibehålla kapitalstarka norrmän i svensk travsport och då behöver de ”svenskfödda” unghästar. Det ligger i allas vårt intresse att svensk ekonomi kan återhämta sig efter detta och då behöver vi varje arbetstillfälle i Sverige vi kan. Att exempelvis rikta de 127 miljonerna i uppfödarmedel till de hästar som de facto är födda och uppväxta genom svensk arbetskraft och med alla de synergieffekter det innebär på exempelvis svenska foderförsäljare är helt enkelt svensk travsports skyldighet till det svenska samhället.

Vad gäller alla leverantörer, tjänstemän och övriga arbetare inom sporten verkar det ändå rulla på. En hel del banor lär drabbas rejält ekonomiskt av publikstoppet men å andra sidan kommer de många, nya utländska hästägarna behöva massor av hjälp. Så även om kartan ritas om även där behöver det inte innebära färre arbetstillfällen totalt.

För dagen känns det ändå som fler möjligheter än farhågor kan målas upp vad gäller svensk travsport under och efter Corona. Svenska hästägare lär bli förlorarna på kort sikt medan travtränarna rent av kan bli vinnare. Och uppfödningen och hingsthållningen har stora möjligheter att stå sig intakt- om än med förändrad karta.

Idag presenterade regeringen ett krispaket för landets små och medelstora företag.

Detta omfattar väldigt många av travsportens anställda. Som vanligt vid lättnader för företag finns säkerligen undantag för tränarna själva och deras nära anhöriga. ST’s siffror säger att det finns runt 1000 travhästskötare och att travsporten direkt eller indirekt sysselsätter upp emot 30 000 personer. Förvisso en ifrågasatt siffra. Och väldigt många inom travstallarna är ju alltså nära anhöriga till tränarna själva varför jag skulle förvånas om även de omfattas. Men vi om vi för skojs skull skulle räkna på att det innebär 1000 personer som direkt jobbar med travhästar i proffsstall innebär det skattelättnader på 20 miljoner under dessa fyra månader.

Krispaketet förefaller inte göra skillnad på bransch. Det ligger nära till hands att anta att det i första hand avses att rädda restauranger, butiker och serviceyrken från konkurser. Även om travsporten tillåts fortsätta, om än med många åtgärder, skulle givetvis en massarbetslöshet påverka hästköpaviljan på sikt. Här och nu kan jag dock inte riktigt se hur travsporten i Sverige skulle påverkas på samma snabba sikt som övriga företag. Till skillnad från restauranger som tappar sina kunder direkt finns en rejäl fördröjning inom travsporten. Landets hästägare tar inte sina hästar ur träning direkt så som folk slutar äta lunch ute.

Svenska travhästägare har en kostnadstäckning på ungefär 25-30%. Exakt hur mycket som investeras i travsporten är omöjligt att veta då ingen kan räkna på alla hästars anskaffningsvärde. Det vi dock vet är att det utbetalades ganska exakt 900 miljoner i prismedel i fjol, av det står hästägarna själva för ett antal tiotals miljoner i form av insatser till årgångsloppen och vi vet att av dessa 900 miljoner i prispengar försvinner 10-15%, det vill säga 90-135 miljoner, i tränar- och kuskprovisioner. Vi vet att en starthäst i A-träning kostar runt 200 000 kronor årligen i träningsavgifter, veterinärvård och transporter. Vi vet att den B-tränade hästen kostar mindre och vi vet att det, utöver de 11 899 hästar som startade i fjol finns ungefär lika många till som ännu inte börjat tävla eller är konvalescenter. Så den vedertagna siffran om att svenska travhästägare stoppar in tre miljarder i travsporten årligen gäller definitivt fortsatt. Och av det får de tillbaka runt 800 miljoner.

20 miljoner i minskade kostnader motsvarar således en prismedelökning om mångfalt mer då det varken finns några merkostnader för dessa pengar och de därtill kan fördelas över alla.

Jag hoppas den svenska travtränarkåren tänker till rejält nu och verkligen använder dessa pengar riktigt smart. Till skillnad från många andra branscher har trav-företagarna rätt så gott om tid på sig att fundera över hur pengarna ska användas för att gå åter till kunderna på bästa vis. För att direkt investeras i kunderna är givetvis avsikten med denna skattelättnad då den åsyftar att kompensera ett inkomstbortfall.

Det ska bli intressant att se utfallet. För mig ligger det nära till hands att tycka att tränarna ska passa på att göra investeringar i sin hästägarinfo. Nu när hästägarna är förbjudna att åka och titta när hästen tävlar och heller inte bör besöka stallen skulle en långsiktig satsning på mjuka värden passa bättre än någonsin. Det måste på något vis vara riktigt kul att äga häst nu och när denna akuta kris är över måste det vara så kul att det inte är hästägandet folk börjar prioritera bort när de behöver se över sin ekonomi. Runt 20 000 kronor per anställd finns nu att göra kundinvesteringar för hos varje trav-företagare. Använd nu dessa miljoner riktigt smart så kommer vi klara effekterna av den här krisen på ett bra vis.