Idag presenterade regeringen ett krispaket för landets små och medelstora företag.
Detta omfattar väldigt många av travsportens anställda. Som vanligt vid lättnader för företag finns säkerligen undantag för tränarna själva och deras nära anhöriga. ST’s siffror säger att det finns runt 1000 travhästskötare och att travsporten direkt eller indirekt sysselsätter upp emot 30 000 personer. Förvisso en ifrågasatt siffra. Och väldigt många inom travstallarna är ju alltså nära anhöriga till tränarna själva varför jag skulle förvånas om även de omfattas. Men vi om vi för skojs skull skulle räkna på att det innebär 1000 personer som direkt jobbar med travhästar i proffsstall innebär det skattelättnader på 20 miljoner under dessa fyra månader.
Krispaketet förefaller inte göra skillnad på bransch. Det ligger nära till hands att anta att det i första hand avses att rädda restauranger, butiker och serviceyrken från konkurser. Även om travsporten tillåts fortsätta, om än med många åtgärder, skulle givetvis en massarbetslöshet påverka hästköpaviljan på sikt. Här och nu kan jag dock inte riktigt se hur travsporten i Sverige skulle påverkas på samma snabba sikt som övriga företag. Till skillnad från restauranger som tappar sina kunder direkt finns en rejäl fördröjning inom travsporten. Landets hästägare tar inte sina hästar ur träning direkt så som folk slutar äta lunch ute.
Svenska travhästägare har en kostnadstäckning på ungefär 25-30%. Exakt hur mycket som investeras i travsporten är omöjligt att veta då ingen kan räkna på alla hästars anskaffningsvärde. Det vi dock vet är att det utbetalades ganska exakt 900 miljoner i prismedel i fjol, av det står hästägarna själva för ett antal tiotals miljoner i form av insatser till årgångsloppen och vi vet att av dessa 900 miljoner i prispengar försvinner 10-15%, det vill säga 90-135 miljoner, i tränar- och kuskprovisioner. Vi vet att en starthäst i A-träning kostar runt 200 000 kronor årligen i träningsavgifter, veterinärvård och transporter. Vi vet att den B-tränade hästen kostar mindre och vi vet att det, utöver de 11 899 hästar som startade i fjol finns ungefär lika många till som ännu inte börjat tävla eller är konvalescenter. Så den vedertagna siffran om att svenska travhästägare stoppar in tre miljarder i travsporten årligen gäller definitivt fortsatt. Och av det får de tillbaka runt 800 miljoner.
20 miljoner i minskade kostnader motsvarar således en prismedelökning om mångfalt mer då det varken finns några merkostnader för dessa pengar och de därtill kan fördelas över alla.
Jag hoppas den svenska travtränarkåren tänker till rejält nu och verkligen använder dessa pengar riktigt smart. Till skillnad från många andra branscher har trav-företagarna rätt så gott om tid på sig att fundera över hur pengarna ska användas för att gå åter till kunderna på bästa vis. För att direkt investeras i kunderna är givetvis avsikten med denna skattelättnad då den åsyftar att kompensera ett inkomstbortfall.
Det ska bli intressant att se utfallet. För mig ligger det nära till hands att tycka att tränarna ska passa på att göra investeringar i sin hästägarinfo. Nu när hästägarna är förbjudna att åka och titta när hästen tävlar och heller inte bör besöka stallen skulle en långsiktig satsning på mjuka värden passa bättre än någonsin. Det måste på något vis vara riktigt kul att äga häst nu och när denna akuta kris är över måste det vara så kul att det inte är hästägandet folk börjar prioritera bort när de behöver se över sin ekonomi. Runt 20 000 kronor per anställd finns nu att göra kundinvesteringar för hos varje trav-företagare. Använd nu dessa miljoner riktigt smart så kommer vi klara effekterna av den här krisen på ett bra vis.