Coronan fortsätter begränsa oss alla. Ångesten över både personerna i ens närhet, i synnerhet de som jobbar inom vården eller tillhör en riskgrupp, lägger sorti över allt. Ångesten för ens egna försörjning här och nu och ångesten över den troliga ekonomiska depressionen som kommer sen. Ilskan och frustrationen över begränsningarna i ens vardagliga liv. Vi svenskar var liksom världens friaste folk. Den ständiga oron och det ständiga ältandet kring vad det innebär för ens egna bransch, därigenom man betalar sin egna hyra, med allt och alla och försök till att lugna sig själv.
Travsporten är ju ”min” bransch och min försörjning både direkt och indirekt. Min största inkomst består i att köpa in hästar och sälja dem vidare i andelar, managera och deläga en avelshingst och agera ombud i diverse tvister och problem som främst relateras till travsport eller i vart fall har en travsportutövare som part. ”Trav” är därför hur jag livnär mig och jag har ett finger i allehanda grenar av den. Eller ”syltburkar” om ni frågar vissa av mina vänner. Hursomhelst börjar jag se vissa mönster i hur svensk travsport verkar påverkas av detta.
Till min natur är jag positiv och föredrar i 99% av fallen ”satsning” framför ”besparing”. I branschen ”trav” är det också vad som gäller. Vår situation i Sverige är ju unik genom att vi, genom ett strålande arbete av ST, fått igenom att travbanorna är ”arbetsplatser” och därmed undantagna folksamlingsbegränsningarna. Detta innebär dels att ATGs omsättning skjutit i höjden. I brist på andra spelobjekt har många svenska spelare vänt blickarna mot ATG. I brist på egna travtävlingar att spela på har flera andra länders medborgare börjat spela på svenskt trav.
Jag tänker vidare gissa att dessa omsättningskronor borde vara väldigt billiga för ATG att jaga in. Att attrahera en ny spelare och vinna marknadsandelar kostar givetvis. Nu finns det ingen annan marknad utan jag tänker gissa att dessa intäkter är bland de billigare i hela ATG’s historia. Det här innebär ju en enorm vinst för travsporten om ett par år när risken med Corona, sämre privatekonomi för många potentiella hästköpare, kan vägas upp av att sälja hästar med argumentet bättre ekonomisk täckning.
ATGs och ST’s utmaning blir att nu verkligen knyta till sig en hel del av dessa nya spelare så de faktiskt fortsätter spela på trav även när andra sporter kommer igång igen. Och härifrån ska vi givetvis även försöka värva nya hästägare.
Norska och danska (eventuellt även finska?) hästar väller in i landet. De svenska travtränarna är på kort sikt riktiga vinnare. De kan åtnjuta en mängd skattelättnader samtidigt som deras verksamheter kan fortsätta bedrivas- dvs, de kan tävla sina hästar i hela Sverige. Eventuellt ritas deras hästägarbild om lite då de nu har mängder av norska och danska hästägare som knackar på dörren.
Det är väl faktiskt lite oklart om norsk travsport kommer återhämta sig alls efter detta, men Norge som nation har förutsättningar att klara sig rätt gott. Även om oljepriserna sjunker har de sin olja och Norge är mindre urbaniserat än Sverige. Enskilda norrmän påverkas därmed sannolikt mindre av Coronan i vardagen än vad många svenskar gör. Norsk travsport är ju av överlag sämre sportslig kvalité så inledningsvis kommer de svenska stallen fyllas med många hästar som inte duger här. Prispengarna är dock klart bättre här än i Norge varför en hel del hästägare kommer trivas här. Och vilja stanna här.
Så på totalen kommer troligen den svenska hästägarmarknaden att ritas om kommande år. I det här finns det dock en rad möjligheter. Moms- och bolagsregler är betydligt mer fördelaktiga i Sverige och många norrmän äger redan hästar här genom svenska handelsbolag så detta är inget nytt för dem. Vidare är Andelshästar något som exempelvis över huvud taget knappt finns i Norge. Här har helt enkelt min marknad enorma möjligheter framöver.
Så hästägarkartan lär komma att ritas om både på kort och lite längre sikt som det ser ut nu. För sporten behöver detta dock faktiskt inte innebära något negativt alls. Svenska travtränare bidrar till svenskt näringsliv oavsett om kundernas pengar trillar in från Sverige eller Norge.
Och dessa norrmän kommer förstås att köpa svenskuppfödda hästar. Inom uppfödarlägret vädrar jag faktiskt mest möjligheter. Jag har ännu inte känt av att intresset för att betäcka i år minskat av ännu utan många verkar resonera som så att ”vi har redan de märrar vi har, de kommer kosta även om de går tomma och det dröjer minst två år tills avkomman ska säljas- då kan ekonomin ha stabiliserat sig eller i vart fall marknaden blivit en ny.”
Utifrån det här blir ju dock debatten om ”vad är svenskfödd” ännu viktigare. Nu om någonsin måste vi stötta upp alla företagare i Sverige och tveklöst gynna den uppfödningen som är förlagd just i Sverige också. Det är genom våra lukrativa unghästlopp vi kan bibehålla kapitalstarka norrmän i svensk travsport och då behöver de ”svenskfödda” unghästar. Det ligger i allas vårt intresse att svensk ekonomi kan återhämta sig efter detta och då behöver vi varje arbetstillfälle i Sverige vi kan. Att exempelvis rikta de 127 miljonerna i uppfödarmedel till de hästar som de facto är födda och uppväxta genom svensk arbetskraft och med alla de synergieffekter det innebär på exempelvis svenska foderförsäljare är helt enkelt svensk travsports skyldighet till det svenska samhället.
Vad gäller alla leverantörer, tjänstemän och övriga arbetare inom sporten verkar det ändå rulla på. En hel del banor lär drabbas rejält ekonomiskt av publikstoppet men å andra sidan kommer de många, nya utländska hästägarna behöva massor av hjälp. Så även om kartan ritas om även där behöver det inte innebära färre arbetstillfällen totalt.
För dagen känns det ändå som fler möjligheter än farhågor kan målas upp vad gäller svensk travsport under och efter Corona. Svenska hästägare lär bli förlorarna på kort sikt medan travtränarna rent av kan bli vinnare. Och uppfödningen och hingsthållningen har stora möjligheter att stå sig intakt- om än med förändrad karta.