linnanderssonblog

Visst lockade rubriken till ett klick?! Well done, Andersson. Även om jag föredrar köttet medium/rare.

Ny prismedelbudget har presenterats och här kommer mina åsikter om den- väl medveten om att jag numerärt nu blir osams med de flesta som läser detta. Och för att provocera ytterligare så tänker jag ta mig själv för att statuera det fullständigt orimliga exemplet. Så ta en grogg till, kära läsare. Livet som små-travtränare denna årstid är ändå en bajsmacka så jag kan ta några till serverade rakt upp i ansiktet.

När jag tog ut licensen för knappt tre år sen funderade jag mycket kring vilka mål jag skulle ha. När man börjar med antingen egna (billiga) hästar eller hästar som skickats iväg av etablerad tränare kan man ju inte lägga målen så högt. Jag konstaterade omedelbart att vara i listorna över ”mest inkört” eller ”flest segrar” inte är aktuellt. Det kräver ett stort hästantal. Men jag kan påverka, till stor del, hur de jag faktiskt har presterar när de startar. Som hästägare hade jag tydligt uttalat ”krav” för att en tränare skulle vara aktuell: slår man ut alla starter svenska travhästar gör, med antalet hästar per lopp och den totala prispotten är en segerprocent på 10, en platsprocent på 30 och 10.000 kr inkört per start strax över medel. Det blev således mitt mål. Jag kunde inte lägga ett mål att vara sämre än ”average”. Sen är det målet jääääävligt högt för en liten plutt som bara har 2-4 starthästar för chansen att vinna ett V75-lopp är inte stor. Men man måste vinna någon stor prissumma emellanåt för att kompensera alla nollor. Så att nå medel, vilket således skulle placera mig väldigt högt på medianen, var inte rimligt. Men annat mål var för mig oacceptabelt att sätta.

År 2021 var det bara en femhundring i garanterad startpeng och stallet nådde nästan 5000 i snitt trots blott en seger. Och det i breddlopp. Året efter höjdes startpengen till 1500. Och breda prisskalor infördes. Jag skulle vilja påstå att det år 2023 är snudd på omöjligt att nå under 5000 per start vid minsta antydan till professionellt bedriven verksamhet. Vi har 1500 till alla som kommer över startlinjen och sen fanimej 5-6000 till den som halvuselt ramlar i mål som 5-8:a på att nån blev struken och ett par galopperade.

Samtidigt vinner jag 6 av 36 lopp och har 16 av 36 på plats och når inte 10.000 inkört per start. För ordningens skulle vann jag ETT breddlopp. Tre av loppen hade 35.000 eller 40.000 i förstapris. Vi vann alltså dessutom flera lopp som t.o.m var mer än ”vanliga vardagslopp”. Och här är felet: hur är det möjligt att nån som har 17 i segerprocent och 44,4 platsprocent i vanliga lopp inte ens når 10.000 i snitt inkört per start?!?

Svaret är att allt är helt utkletat så det är marginellt mer fördelaktigt att vara tvåa-trea än att vara fyra-femma. Det är så fundamentalt fel att här kommer jag till rubriken: kommunism.

Hade jag bara harvat runt och jagat slantar i breddlopp eller vanliga lopp på hemmaplan hade sannolikt mina hästägare haft bättre ROI. För av de 10.000 per start ryker 1500 + 200 i provision och uppsittningsavgift, 300-400 i boxhyra och sen då, med nästa års avgifter, högre anmälningsavgifter. Utifrån att vi även transporterat hästarna så är dessa starter marginellt mer än ett nollsummespel. Det hade i vart fall varit bättre om vi gnetat in dem på hemmastarter.

Utifrån kostnadsläget och rådande prispengapåse är jag rent provocerad över att det är 10.000 i förstapris i ett breddlopp och dessa breda prisskalor i vanliga lopp. Absolut ingen annan bransch, i vart fall inte inom hästsporten, har så förhållandevis höga prispengar till de hobbyverksamma kontra de professionella. Det är ett rent hån mot oss som faktiskt försöker uppnå resultat. Det är tävling vi sysslar med. Hur ska jag argumentera för att nån ska köpa en häst och sätta i min träning när jag kan uppvisa, med objektivt sett, lysande seger- och platsprocent: men snittet per start är så sjukt lågt att det nätt och jämnt täcker resan? Att den över huvud taget täcker resan beror ju enkom på att jag inte tar timlön för att ägna 10-12 timmar åt att åka iväg med hästen utan nöjer mig med provision. Som alltså uppgår till knappt 500 kronor per start.

Fast det är populärt att påstå att tränarens avgifter är problemet.

Vidare har jag ett jätteproblem ideologiskt med ökade kostnader i samband med starter. Eftersom hästägaren som sagt ersätter tränaren och kusken för deras arbete med provision så innebär en ökad avgift alltid en kostnad. Medan prispengarna också är behäftade med kostnader. Dessa tio millar i ökade kostnader borde alltså tagits av prispengarna så hade kostnaden ”bara” blivit 8,5 miljoner.

Just nu glänser min lilla uppfödning Noir de Noir runt på banorna och cashar in både till sina ägare och till mig som uppfödare. Men en dag kommer han inte längre räcka i loppen och då trillar delägarna av och kanske harvar jag runt för skojs skull. Han är ju valack så finns liksom inte så mycket annat att göra med honom. Är han frisk och fräsch hoppas jag det finns nån Korpen vi kan roa oss i. Men jag ska för fan inte ha prispengar för det på bekostnad av hans ägare nu.

Det är väl ändå tävling vi håller på med.

Nu är jag klar med A-licenskursen och lämpligt nog är alla ettåringarna i vagn och trimmar, för närvarande, 5 km 4-5 dagar per vecka. Så nu erbjuds andelar i alla tre! Se bifogad pdf nedan.

Inom kort ska fler bilder och även rörliga filmer fixas. Välkommen som hästägare med mig och välkommen att höra av Dig om Du undrar nåt!

Ettåringar

 

Ungefär så går debatten nu. Alla måste ta ansvar för kostnadsökningarna så alla måste sänka alla priser!

Nu har jag ju 10 hästar själv att utfodra, betala boxhyror och spån åt samt köpa utrustning, träna och transportera så tro mig: jag ställer mig gärna först på barrikaderna i att berätta om hur fruktansvärt dyrt allt blivit. Exempel: fram till förra sommaren köpte jag hö för 1,70 exkl moms/kilot. Nu anses jag ha tur som hittat bra hö för 3,50. Räkna på 20 kg per häst och dag i en bransch där man redan innan inte kunde ta så bra betalt man behövde så… Dessa ca 36 kronor per dag i ökad kostnad för bara hö finns helt enkelt inte marginaler för.

Så jag vet. Men jag fattar inte hur lösningen blir att alla som står med hästarna ska sänka sina priser? Avelshingstar ska sänka sina avgifter. Det är dagens politiskt korrekta debatt. Just detta kommer jag utveckla mer i en kommersiell media lite längre fram, men jag kan inte förstå vart ansvaret för bristen på hästägare ramlade ner på att hingstägarna inte ska ha råd att ha kvar sina hingstar? Sen flera år tillbaka minskar antalet hingststationer. Detta givetvis pga att det är dålig lönsamhet att vara hingsthållare. För dagen flyr svenska avelshingstar till utlandet. Hur i hela fridens namn har den allmänna uppfattningen kunnat bli att hingstägare skrattar hela vägen till banken- utöver möjligtvis ca fem stycken här i landet?

Travtränare ska sänka priserna så att folk har råd att bli hästägare. Jag har idag en driftskostnad på ungefär detta för varje häst varje månad:

Uppstallning, banskötsel, licensavgifter etc: 1500. Foder och strö: ca 4700. Skoning, avmaskning och vaccinationer samt alla täcken utom utetäcken ingår hos mig och blir även det i snitt 1500 kr per häst och månad. Därtill all utrustning som behöver köpas in, slits sönder eller bara kvaddas. Och varmvatten och el. Samt en hel del transporter som inte kan vidarefaktureras hästägarna. Det blir inte jättemånga kronor kvar för att faktiskt göra jobbet att utfodra, träna och sköta om hästen.

Lösningen kan liksom aldrig bli att jag ska träna, sköta och utfodra nån annans häst genom att betala ur egen ficka.

Stuterierna måste bli billigare. Fast vi har jättebrist på uppstallningsplatser för ston och föl.

Veterinärerna måste bli billigare. Så himla märkligt att så få vill bli sporthästveterinärer och att vi har sån extrem brist på stuteriveterinärer att de måste plockas in från andra länder om de nu gör sån ohygglig förtjänst?

”Mer pengar åt alla!”

Bredden måste ha sitt. Jag gillar att begreppen bredd, vardagstrav och elit börjat användas. Men definitionerna verkar lite oklara. V75, årgångsloppen och andra lite större dagar är såklart elit. Men sen svajar det. Breddlopp är för mig travets Korpen. Där ska exempelvis varenda A-tränare utestängas och där är prismedlen just nu rimliga i förhållande till hur övriga prismedel ligger.

Det är mellanklassen som är problemet. De allra flesta av oss små- och medelstora tränare. Vår liga. Division 1-2 typ. Som vill kvala till allsvenskan emellanåt och ännu inte gett upp hoppet om att en dag få ett proffskontrakt och faktiskt kunna leva lite drägligt på vår sport: om än att livet som elitidrottare är motsatsen till socialt, fritt, psykosocialt harmoniskt och ledigt. Men att göra våra 60-80 timmar i veckan i ur och skur och ändå ha det anständigt stabilt. Typ i vart fall alltid kunna ta ut en lön motsvarande kollektivavtalet för en anställd hästskötare med några års erfarenhet.

Här saknas ju fullständigt visioner och handlingsplaner. Det är väl ändå vardagstravet som är själva navet i den svenska travsporten? Bredd+ verkar ju tack och lov ha skrotats lika snabbt som det dök upp för det hade ju varit fullständig katastrof: en prismedelsänkning förklädd till en satsning på bredden.

Var är BTR i debatten förresten? Det finns en intresseförening som sitter i ST’s fullmäktige enbart för att tillvarata B-tränarnas intressen. Med reservation för att tio hästar vill ha mat morgon, lunch, eftermiddag och kväll sju dagar i veckan ibland nödgar mig att välja bort att läsa medier kan jag över huvud taget inte dra mig till minnes när jag senast såg konkreta förslag från dem?

ASVT har effektivt tagit kål på svensk travhästuppfödning under många år nu. Var är ASVT’s plan för hur vi ska få fler stuterier och fler hingsthållare? Den fullständigt kontraproduktiva lösningen att ta 20% av hästägarnas prispengar för att utdela i uppfödarepremier är förvisso trevligt för mig som har en uppfödd treåring som lyckats dra in 74.000 hittills i år. 14.800 friska riksdaler rätt in på kontot utan några kostnader!

Men allvarligt. Vad är detta för konstgjord andning? Är det meningen att jag ska skänka bort andelar i mina tre ettåringar för att få in några kronor i träningsavgift så maten betalas, men jag får nöjet att träna dem gratis, för att när hästen om 1,5 år äntligen drar in 25.000 i ett lopp är det jag som uppfödare som gör största förtjänsten för jag får in 5 loppor på kontot medan delägarna på sin höjd går +/-0 den månaden efter att transport, provision och träningsavgift är betald?

Hela systemet är fullständigt horribelt. Om fler hästar kunde gå +/-0 skulle det finnas fler potentiella hästköpare och då skulle uppfödarna få betalt.

Vidare angående ”mer pengar åt alla” så finns det ju större skäl bakom den garanterade prispengen åt alla än att bara vara en breddsatsning. Men åtta priser och därefter 1500 till alla som ens är med när kommandot ”kör” kommer stimulerar inte folk att köpa häst. Detta strösslande med pengar innebär bara att det harvar runt en jäkla massa hästar på våra tävlingsbanor som helt enkelt inte är i skick att starta. Samtidigt som fint uppfödda unghästar står helt utan spekulanter för få vill köpa häst när den fasen inte är i närheten av att gå ihop sig om den så startar 10-12 gånger per år och ständigt placerar sig i vanliga lopp. Jag får hjärnblödning när jag ser hur en helt vanlig bana, en helt vanlig kväll, kan strössla ut 50-60.000 i prispengar, och dessutom 20% i uppfödarepremier, på hästar som är helt frånåkta men räddar nån sistaslant tack vare att loppet inte blev fullt och nån galopperade. Samtidigt kan tio andra hästar göra topprestationer och bli tvåa-trea-fyra men får knappt med sig pengar så det täcker resan och den kollektivavtalade ersättningen till hästskötaren för att transporteras och selas ut till starten.

Det är nåt fundamentalt fel. Det är väl ändå tävling vi håller på med?!

Just nu är endast två av mina tio hästar i stallet igång och tävlar. Åtta kan för tillfället inte dra in en spänn. Det är en sak. Det är även en sak att dessa två var krassliga under sommaren och inte kunde placera sig. En häst som är åtta i mål ska helt enkelt inte tjäna några pengar. Men när den är tvåa-trea måste den fasen få göra det.

Jag är ju i slutet av proffstränarkursen nu och det enda vi gör är handlingsplaner och konkretiserar visioner. Det vore ju synnerligen klädsamt om hela ST, dvs såväl moderskeppet som varenda BAS-organisation som varenda travbana, gjorde detsamma faktiskt och presenterade. Sen uppmuntrar jag hejdlöst fler privata initiativ omkring travet så som att OfCourse KB klivit in som ett seriöst alternativ till Easy kb. ST-organisationen ser ut som den gör men det finns många starka personer i denna sport som kan göra skillnad. Jag hoppas på privata initiativ som kliver in och fanimej GÖR nåt. Hade ett telefonsamtal i helgen som fick mig att inte överväga att sälja Flocki längre utan istället fyllde mig med energi och engagemang.

Obs: tanken att sälja Flocki uppkom enkom pga hur satans dyrt det är att ha en avelshingst och att just nu bara mötas av att det är MITT ansvar att folk inte vill köpa häst så fort jag öppnar Facebook fick mig att denna vidriga novembermånad seriöst överväga att göra mig av med hingsten och stoppa det utflödet av pengar i vart fall. Nu tog jag dock mitt förnuft till fånga och vill verkligen behålla denna enorma källa av glädje i mitt liv. Tack vare att Flocki har delägare som resonerade väldigt klokt och gav mig såna inspel, samt att bara att flytta honom från Easy kb till OfCourse kb innebär en kostnadssänkning om 23.000 kronor per år sjösattes aldrig min novemberbittra idé.

Det finns massor av sånt. Hästägarna inom travet är trots allt människor som lyckats så väl i sina civila karriärer att de har råd att äga häst. Det kryllar av kompetens och idérikedom inom travet! Men dessa dör ju tristessdöden bara genom att få organisationsstyrningen förklarad för sig. Det finns folk som utgör ST som har detta som antaget uppdrag: gör jobbet.

Avslutningsvis knyter jag an lite till Flocki igen. Att ha en avelshingst är den största källan till glädjen. Under helgen har det trillat in flera bokningsförfrågningar och detta är verkligen det roligaste av allt inom travet. Förutom att vinna lopp. Eller få nöjet att umgås med mina hästar varje dag. Men det hoppfulla. Människor som älskar sitt sto och vill ta ett föl på henne. Som vill föda upp en ny liten häst att namnge, följa och få se tävla. Och som vill att just min häst ska bli dennes pappa. Det är kärlek, drömmar och framtidstro i dess ädlaste form. Folk kommer betäcka sina märrar även nästa år. Kanske några färre än vad som gjorde i år. Men kan vi kanske bara nån gång ibland tänka på och prata med dem 4050 som faktiskt betäckte ett sto i fjol istället för de 306 som avstod?

En kaotisk och resultatmässigt svag månad är till ända. Krassliga hästar, förändringar i stallet och en tränarkurs som gått in på sin tredje och sista del.

Nu är dock alla, utom Charmis såklart, i stallet på Eskilstuna. Charmant Hornline går på översta och tjockar på sig. Ella Vendil åkte tillbaka till sina uppfödare och Napa Valley såldes till Emilia Leo och flyttade, efter sitt genomförda premielopp, hem till henne. Så i stallet står nu nio stycken.

Checklist var sjuk (halsinfektion) och fick kurera sig en dryg vecka. Åter i full träning och comebackar i mitten av oktober.

Timotejs Karamell visade en böjmarkering på den kotan som höll henne borta från tävlingsbanan under i princip ett år. Vi tar det säkra före det osäkra och gör en ny magnetröntgen för att utesluta att det inte är den gamla skadan som jäklas. Väntetid och ännu längre väntetid på resultatet… Karamell är pigg och glad, benet ser fint ut och hon är helt haltfri rakt ut så hålls igång under tiden.

Noir de Noir tog väldigt illa vid sig både fysiskt och psykiskt av ramningen inför tilltänkt start i augusti. 1,5 månad senare och ett enormt jobb av både doktor Lisa och Equiopat Jenny senare och han kvalade i måndags. Emilia gasade rejält efter startgaloppen och Noir fick sig en välbehövlig genomkörare. Comebackar tisdagen 10 oktober om allt är bra i nästa veckas jobb.

Herminoir började hosta samtidigt som Checken stod med konstaterad halsinfektion. Eftersom hon är min egna fick hon kort och gott två veckors semester när matte ändå hade brutalt mycket att göra. Igång igen och tränar vidare med sikte mot start nån gång under nästa år.

Silver Crest grejade sin premie. Denna mentalt omogna kille har tappat hela sommaren pga en harhas och jag är jättestolt över honom som tog sig så enormt mycket att han ändå kunde genomföra ett premielopp redan i slutet av september- och detta faktiskt med en galopp in i första sväng. Det var duktigt av honom att kunna springa 1.30/sista 1800 på ett bra vis och ändå greja det. Delägarna valde dock unisont att följa Emilias råd och låta honom stanna i ett litet stall där han kan fortsätta träna mestadels själv och få ta det i sin egen takt ett tag till. Så vi fortsätter bygga styrka i den välväxta kroppen över hösten och vintern.

Mackmyran sätts i vagn under nästa vecka. Ett riktigt litet A-barn i allt så här långt.

Soave är lite vimsig men är fint igång med tömkörningen. Men ligger någon vecka efter Myran.

Cinsault skulle säljas men jag ångrade mig. Har börjat tömköras och agerar som en klasshäst. Om än en jäkligt busig sådan… Längtar efter att få honom i vagn och se om han är lika fin som han ser ut!

Flocki d’Aurcy hänger här och håller koll på märrarna och retas av Noir. Har en Oaksfinalist i sin första kull! A Teaser följde upp segern i korta E3 med att spurta sig till en andraplats i Oakskvalet. Blir en spännande månad för Flocki alltså!

Dags för en blogg! Skulle kunna dra fem sen senast men sånt hinner jag inte. Har idag noterat att det mest elementära (dvs utsläpp, skottning, fodring, höa och vattna hagar) för 12 hästar tar ganska exakt 7 timmar effektiv tid. Jag anser mig ha ”ledig helg”. Jobbar alltså bara 7 timmar om dagen. Eller typ 9 imorgon pga behöver fixa allt de tre premie- och kvalhästarna ska ha på sig på måndag.

Prisras

Jag jobbade som kontraktskrivare och bubbel-uppkorkare på auktionen på Sundbyholm förra helgen. Kul! Jag tror coviden har fått oss att glömma hur jäkla kul vi travfolk har det på våra firmafester för gud vad lite folk här det var. Förhoppningsvis är ni nu påminda om det så det blir bättre drag under galoscherna nästa år- för kul hade vi!

Som tränare, hästägare, hingstägare och uppfödare själv led jag oerhört av prisbilden. Problemet är inte vare sig levande föl-avgifterna eller anmälningsavgiften. Det var en drös direkt dåligt stammade hästar där och dem har köparna aldrig betalat för. Men skicket på många hästar var rent bländande. Och det är här kostnaden ligger: nån har sett till att märren var i fint skick inför betäckning, matade henne väl i 11 månader och 6 månaders efterföljande digivningsperiod. Nån har avmaskat och utfodrat fölet förbannat väl i ca 18 månader. Räkna med 25 kg hö om dagen av prima kvalitet á i snitt, med årets höpriser, minst 3 kr/kg exkl moms. I minst 2,5 år. Veterinär vid semin, övervakning vid fölning, hantering av avkomman för att ens kunna ta den till en sån här tillställning… Hur medioker modern än är resultat- och stammässigt och hur billig/dyr hingsten än var- uppfödningen är den stora kostnaden.

Problemet är bristen på hästägare. Hade fler velat äga häst hade priserna trissats upp.

Indragning av prispengar

”Vi behöver divisioner inom travet!” Och raskt förtäckts ”bredd plus” som en satsning. Det är det givetvis inte. Prispengarna i breddlopp kommer inte öka- det är vardagstravet som kommer att sänkas.

Jag har varit en väldig förespråkare av olika divisioner men nu måste jag dra i handbromsen: det är inte Redén och Wäjersten mot resten. Det finns jäkligt många divisioner mellan landslaget och korpen va. En häst som inte hävdar sig kommer inte springa in mer pengar hur vi än omfördelar. En tränare med 3 i segerprocent och 10 i platsprocent ska inte fokusera på att debattera prismedel på sociala medier- den ska fokusera på att felsöka i sin egna verksamhet.

Det finns massor av personer som är överlyckliga för en femteplats och 2000 i ett breddlopp. Det är härligt! Där har vi verkligen Korpen. Gräsrötterna. Sportens skäl och stomme. Till dem lånar jag gladeligen ut grejer, hjälper till om de ber mig och gläds hejdlöst på sociala medier med.

Det är mellanskiktet som är utmaningen: exempelvis vi som går A-tränarkursen nu, gänget som gjort senaste åren och ligger på ish 25 hästar, alla tränare med typ 10 i segerprocent. Det är den här gruppen som är utmaningen. Hur ska vi motivera potentiella kunder?

Vi har ridtävlingar på Sundbyholm just nu när jag skriver. Hundratals människor som lägger all sin fritid och all sin disponibla inkomst på att äga och ta hand om en häst. Hästintresset i landet finns! Varför kan vi inte attrahera fler av dem till travet?

Just nu är alla mina tre hästar i startbar ålder snarare på veterinärlistan än i startlistan. Så prispengar just nu är inte vad som håller kvar mina hästägare i sporten. Men hade Noir fått springa in lite mer än 64.0000 på de sju starter han gjorde i våras, utifrån hur många gånger han placerade sig, hade säkert många delägare tyckt den här trubbelperioden hade känts mindre jobbig.

Vem tränar egentligen?

Det blev sociala medier-drev kring kuskar som körde en häst som är föremål för en sportslig rättsprocess. Bulvanträning har förekommit inom alla tider i den här sporten och ST gjorde rejäl upprensning för några år sen genom att tillåta att b-tränare får träna upp till fem externägda hästar. Alltså här får nog alla som utgör sporten bara ta och se sig själva i spegeln. Vi som sport har legitimerat denna skit i alla tider. Är det inte dags vi börjar ta regelverket på allvar istället för att bara hitta de kryphål som passar alla och envar utifrån situation till situation?

Drogtester, domar i tingsrätt och annan CoC

Det valsar runt en jefla såpa kring ett drogtest. Eller rättare sagt: uteblivet sådant. Jag har några domar på personen i samma telefon jag skriver denna blogg ifrån men Svea rikes regelverk kring förtal förhindrar mig att sjunga ut här och nu så mycket som gör till mina vänner vid morgonkaffet eller kvälls-hofen.

Hursomhelst. Ska du göra vissa saker underställer du dig att bevisa vissa saker enligt regelverket. Jag körde bil dagen efter Tessas 45 årsparty. Ah, alla ni som inte är nykterister vet situationen: jag var tämligen övertygad om att jag var tillnyktrad. Annars hade jag aldrig satt mig bakom ratten. Meeeen en sån dag man fan inte ville bli stoppad och kontrollerad. Vad händer? Nån nitisk, sabla aspirant stoppar mig mellan Bollnäs och Tönnebro. Jag försökte både gråta mig ur det och hänvisa till plötslig covid och stora svårigheter att utandas. Det accepterades icke. Jag hade satt mig bakom ratten och underställdes kontroll. Nu var jag såklart nykter! Poängen är att jag skiter i om en kusk har njursten och inte kan kissa. Då är man inte i loppkörar-skick. Det är andra människor säkerhet och andra människors hästar säkerhet det handlar om. Stäng av. Stenhårt. Och länge.

Och dessa jefla gråtvalser i Aftonbladet och Expressen: är det för detta travet köper upp allt annonsutrymme där så blaskorna över huvud taget ska skriva om travet? Se över avtalet. Någon. Genast.

Ska vi avsluta med lite skattefrågor? Regeringen föreslår en höjning av spelskatten. Typ 219 miljoner. Vilket innebär ungefär prispengarna för alla V75-omgångar ett helt år. Nu är det regeringens förslag och i dagens parlamentariska läge således inte ett direkt likamed-tecken som att riksdagen kommer klubba igenom detta. Men mörkt ser det onekligen ut. Vore ju klädsamt om statens representanter kunde kliva in och begära en översyn av ATGs kostnadsmassa nu. För inte vill väl svenska staten mörda hela svenska travsporten vilket direkt och indirekt hotar tiotusentals arbeten och många miljarder i moms och andra skatter som hästsporten inbringar?

Apropå allt: glöm för fasen inte vilken underbart kollegial och varm sport vi har. Kontrasten blir gigantisk när man ser ridsporten på nära håll. Överlag har vi respekt, hänsyn, hjälps åt, lånar ut grejer och är Sveriges mest professionella hästhållning. Var och envar: glöm inte detta i allt mörker. Och till ST och andra styrande skulle jag önska ni fick fram detta till staten på något vis.

Premiechansningen gjorde att fölston började få ett värde genom att, när de betäcktes med de bästa hingstarna, fanns köpare i milonklassen. Givetvis väljer de ägarna de bästa tränarna. Som kan bygga de bästa gårdarna. Och attrahera den bästa personalen. Och, paradoxalt nog, få ner driftkostnaderna per häst så de inte ens behöver vi bli dyrare att anlita.

Vid sidan står vi andra. Antingen nödgade att hyra in oss på en anläggning eller försöka bygga upp och sköta en egen gård. Utan kapital att köpa ett ultrastammat praktexemplar till unghäst. Med vår egen kropp och vår egna tid som insats. Paradoxalt då utan att kunna konkurrera med lägre priser för våra kostnader per häst är helt enkelt högre än för dem med +80 hästar.

Vem föder upp eller köper en häst med drömmen att den ska bli en medelmåtta? Absolut ingen. Vem hinner komma dit under tiden innan hästen ens kvalat? Cirka 99% ändrar här sin målbild till att det ju vore trevligt om hästen bara kunde duga i vanliga lopp… Men ingen köper eller föder upp med det som dröm.

Jag tillhandahåller en medelpris-avelshingst och har en mindre träningsrörelse. Eller ”mindre”. Jag åker och hämtar häst nummer 10 och 11 imorgon. Kom och köp! Men jag tillhör ”bredden”. Vänder mig till alla, och tillhör alla, som inte har ett gäng hundratusingar att lägga på inköp/levande föl-avgift. Vi som försöker få fram trevliga hästar vi kan ha roligt med och som går ihop sig. Även om det sistnämnda är en fullständig utopi då blott 1-3% av alla travhästar gör det- miljonköpen inkluderade.

Problemet är inte att vi inte kommer vinna Derbyt. Problemet är att vi inte får vara i fred från de bästa i ”vanliga” lopp heller. Den som löser denna gordiska knut utan att även begränsa för dem som bara är bättre än oss och som lyckats jobba upp sig till en, för de allra flesta, fullständigt omöjlig nivå är den som ska geniförklaras.

Bredd-derbyn är verkligen inte lösningen. Men kanske utveckla varianten man i år gjorde med korta E3? Eftersom kritiken var att man inte ville utsätta sina treåringar för två tuffa 1640-lopp tog man bort försöken och gjorde två ”Consolations” med 200.000 i förstapris. Jag var på plats den dagen, dock inte som E3-deltagare, och pratade med många som hade hästar i något av 200.000 kronors-loppen. Samtliga var mycket nöjda över upplägget!

En annan sak jag vill passa på att lyfta lite på temat, fast väldigt olikt, är att travsporten är den bransch som kommer bli helt jämställd i Sverige först av alla. I all misär med höpriser, brist på halm och att ingen av oss vanliga dödliga kan konkurrera med Redén, Wäjersten och allt vad de heter. I alla branscher jag varit inom har jämställdhetsarbetet varit uttalat. Likt förbannat hugger kvinnor varandra i ryggen. Det händer inte alls i samma utsträckning inom travsporten. Givetvis finns dårar även bland oss, och så även korkade kärringar, men överlag stöttar kvinnor varandra inom travsporten. Här är det, helt utan jämställdhetsplaner: ”en annan tjej! Gud vad skönt. Let us be homies och ta en kaffe/cigg/öl ihop.”

Sen ska vi icke förglömma att både Redén och Wäjersten är helt vanliga karlar som började jobba i travstall och jobbat sig till allt de har idag. Vi ska inte begränsa för dom. De är helt enkelt lite bättre än de flesta av oss så de flesta av oss kommer aldrig komma till sitsen de skaffat sig. Deras enorma kompetens och deras smarta business att bygga upp företag har dock gjort dem svåra att konkurrera med för resten av oss. Men en lösning för att stärka mellanskiktet kan tyvärr aldrig uppnås genom att begränsa för de duktiga. Vi måste snarare titta på andra sporter då och begränsa rättvist: förbjud jänkarbike och förbjud barfota på treåringar. Behåll möjligheten att köra premielopp. Titta på om det går att utveckla det man gjorde med korta E3 i år. Såna grejer. På så vis kan även tränare som kanske har en bra häst i stallet konkurrera lite bättre och under längre tid med den.

Och inför för guds skull Amerikaproppar så hästar kan gå ner i klass. Det funkar ju inom exakt alla andra hästsportgrenar.

En väldigt rolig, om än resultatmässigt varierande, månad närmar sig sitt slut. Nu väntar lite rockad i stallet med minst en ut och två in. Här kommer dåtid och nutid för var en och en.

Checklist comebackade efter kort paus med dåliga blodvärden. Han klarade voltstart galant men blev lite pigg så från snäva spår 2 slog han på sitt livs första galopp. Kändes fin efteråt, sa kusken, och då det var breddlopp rök givetvis ett gäng förväntade poäng. Nu har vi lite kris på den fronten men har anmält till Romme 2 september. Lång distans är knappast Checkens grej men då det är ett b-tränarlopp hoppas vi både på att komma med och att motståndet ska bli lite ojämnt.

Timotejs Karamell vann på Romme och åkte veckan efter tillbaka för att starta i V75. Skötte sig fint från innerspåret bakom bilen med drogs tyvärr sist men lyckades spurta ner halva fältet över upploppet i vart fall och visade att hon inte gör bort sig i klassen. Vi har alla ettor kvar i raden och bara 18.000 till klassgränsen så givetvis ställdes nytt fokus omgående på att försöka göra en V75-start till. Vi stannar hemma till V75 på hemmaplan om tre veckor och hoppas hon är i ordning då och kommer med.

Noir de Noir råkade ut för en bisarr domarskandal på Romme när han rammades i volten av konkurrent som inte tog styrning utan fullständigt vräkte sig över honom. Han blev så satans rädd att han landade utanför banan och att huvudstartern stryker Noir, men inte den ostyrbara konkurrenten som rammade honom, är väl en sak. Kan köpa att Noir inte ansågs tävlingsmässig där och då. Då både jag och kusken ifrågasatte beslutet att köra ut Noir men inte den som rammade honom ålades vi dock för säkerhets skull ett kvallopp också.

Noir har tyvärr inte gått att köra efter den händelsen utan agerar helt koko. Så vi får stanna hemma och jobba upp psyket på honom igen och hoppas att han kommer tillbaka. Och skänka en lycka till-tanke till ekipagen som ska ut mot den rammade konkurrenten nästa vecka i voltstart igen. Tack och lov på en annan volt än Ella annars hade jag strukit henne.

Ella Vendil ja. Comebackade efter att Emilia knäckt gåtan varför hon slog sig så förbannat på ett knä. Blev nedstruken ett spår så hon hamnade mitt bakom bilen och blev då såklart rädd för bilen. Fast hon bet sig fast i vingen från spår 3 när vi testade den veckan innan… Det är lite rött huvud emot här men vi försöker på Romme 2 september igen.

Herminoir grejade sin premie och tränar nu vidare. Hon har lätt för sig men är fransk i både kropp och knopp så absolut ingen tidig häst.

Napa Valley börjar bli premieklar och är såld till Emilia Leo. Känns fantastiskt att han får en sån chans och ska bli så himla kul att se hur han utvecklas hos Emilia! Åker under nästa vecka.

Silver Crest har äntligen läkt ut sin harhas och i träning igen. Vi skyndar långsamt men borde vara premieklar om nån månad utan nya avbrott. Känns väldigt fin för dagen och blir lite mer alert och spänstig för varje jobb.

Cinsault har växt och blivit väldigt fin. Kommer läggas ut till försäljning under nästa månad.

Flocki d’Aurcy är tillbaka hos matte! I år tog det bara ett par dagar att landa. Flocki är nöjd över att ha Ella & Karamell under uppsikt och stå och snacka med Noir på kvällarna. Nu väntar lång semester! Ändå till 1 april nästa år. Det blev 50 betäckta ston i år och såvitt jag vet är det endast 5 som är konstaterat icke-dräktiga. Det verkar som att de siffrorna kommer vara väldigt bra i år då allt tyder på att både antalet betäckningar gått ner och att dräktigheten i år över lag varit usel.

På Översta

Charmant Hornline är dräktig med Flocki och har blivit väldigt rund och fin.

På bete

Mackmyran & Soave avnjuter sina sista dagar av sommarlov. Inom kort kommer de tillbaka för inkörning.

⭐️ 5 tjugondels-andelar lediga i Myran och 10 i Soave⭐️

Hästägare som hör av sig med nån veckas framförhållning, säger att de vill hälsa på, bjuda på lunch och frågar vilken dag som passar. 2 kg morötter till hästarna och lunch med matte. Då ser tränaren det som ren njutning att ta en tre timmars-lunch med hästägarna.😍 

ALLA som viger sina liv åt att träna och ta hand om andras hästar förtjänar verkligen vissa av mina hästägare. Efter 10 år med det här har jag sållat ut de med orimliga förväntningar och kvar är drygt 100 helt enastående människor. 

De är ”andelsägare” men flera äger 5-10% i flera hästar och äger således totalt motsvarande en betydande del i en häst. Om man lägger ihop vad dessa vanliga löntagare lägger på att ta ledigt, diesel och mat för att se sina hästar tävla några gånger om året så lägger de en betydande del av sin disponibla inkomst på det här. Och de sprider idel ädel goda saker om vår älskade travsport till miljöer där vår sport bara ses som spel och dobbel. Dessa människor är så jäkla viktiga för travsporten. 

Och det är inte ett dugg jobbigare att ha 20 pers på en häst än 1-2. Tvärtom. Maila dem. Alla. Samtidigt. Regelbundet. Utförligt. Lägg lite engagemang på att beskriva hur du sliter din röv i stycken för att få deras häst att prestera. Låt det lysa igenom hur mycket du älskar den. Och du får 100%-ig arbetsro och idel ädel pepp tillbaka. 

Om jag har 100 andelsägare där många äger 1/20 i flera hästar har jag plötsligt tio betalda hästar i månaden. Just nu är jag inte där, men jag har varit: men målet med andelsägare är ju att de ska köpa in sig i fler hästar. Och locka in egna, nya hästägare. Detta har jag uppnått flera gånger. Jag vet att de lätt faller i den gropen.😎 För man blir inte ett dugg gladare om man äger 1/10 i hästen som levererar än 1/20. Så kan varje 1/20-ägare köpa in sig i två hästar så är det ju bara win/win för alla. Och när de entusiastiskt berättar på sina jobb- apotek, nyhetsredaktioner, ekonomiavdelningar eller vad fasen det nu må vara. När arbetsplatserna som (egentligen) skiter totalt i trav kollar det där loppet som det var så satans viktigt kollegan behövde sluta vid lunch för att bege sig live för att se slutar med att nån över *random tidningsredaktion* utbrister ”helvete vad bra ***’s häst var!!!” över en andraplats i debuten på Mantorp en regnig måndagskväll i mars. Eller apotekaren vars karl köpt in sig i en travhäst vilket ett gäng år senare inte bara innebär att apotekaren själv börjar tycka det är kul utan även får med ungen till Axevalla en lördagskväll (eventuellt mutad med en hel del glass. Avdelningen: underskatta inte kostnaderna delägaren har för hästägandet). Eller delägaren som bor nästgårds stallbacken och får med såväl tonårsdotter som svärmor och halvt ovillig fru. Lagom för att se hästen vinna och hela familjen planerar in gemensam familjeresa för att se katter, Sean Banan och shoppa nåt på vägen hem två veckor senare. Eller bonuspappan som nästlar in ett besök på vägen. Att hästen vann var nog sekundärt. Att få umgås med hästen var nog grejen. Han får det garanterat lättare nästa gång han bara ”råkar” vilja svänga förbi. Eller frun till delägaren sen 11 år tillbaka, gubben som numera råkar deläga fyra stycken eftersom Charmis nuvarande jobb bara är att yngla av sig, som ”jag har inte tyckt trav varit kul på länge men DEN HÄR hästen har fått mig att tycka det är kul igen! Och det beror nog mycket på att det är en tjej som kör honom.”

Eller syrran som aldrig riktigt förstått charmen med hästar men förstått hennes syster är förlorad till dem, bestämmer sig för att försöka göra det bästa av det, inser de här 500 kg-bestarna ändå är rätt charmerande (på sina egna, fläckvis livsfarliga vis), släpar med fullständigt ointresserade tonåringar men som ändå faller lite för dessa übersnälla djur. Nej, det kommer de ta 5-10 år innan dessa ungar ens FÅR bidra konkret till sporten genom att spela på eller äga häst. Men släng upp dem på ryggen på gången eller i rockard bakom nån snäll krake. Och kanske kommer de åter efter sommarlovet och berättar i skolan om hur de kört och ridit Karamell som är värsta bästa hästen som dessutom hade vunnit båda sina senaste tävlingar! Lärarna kommer inte fatta nåt. Kompisarnas föräldrar kommer inte fatta nåt. Men kanske när Karamell sen tävlar på V75 kommer lärare, kompisars föräldrar, syster inom vårdens kollegor och ungarnas farsa verkstadsarbetares jobbarkompisar komma i kontakt med namnet och ba ”wow- var det den snälla, fina hästen du körde och red?!??”

Ska vi som sport nå ut till bredden måste vi också jobba gentemot bredden. Det är långsiktigt. Det är segt. Men det är också vår nyckel till framtida hästägare och till större acceptans i samhället. Mina hästar ÄR supersnälla individer med varsin egen personlighet. Jag är den hästtokiga ungen som lever för och med mina hästar 24/7. Att de även tävlar om pengar och är spelobjekt för miljoner står inte i strid med det. Tvärtom. Det är bara nödvändigt för att jag ska kunna ha så många hästar och viga i princip all min vakna tid åt att vidareutbilda mig i hur jag ska träna och vårda dem på bästa vis. 

Vi måste sälja HÄSTEN och hur väl vi inom travsporten tar hand om den. Men absolut. Jag jobbar eller sover. Vill ni att jag ska lägga lite av min tid på er som hästägare: hör av er i god tid, ta med er en morotspåse och bjud er utarbetade tränare på en lunch eller en vinare.😜

Det har blivit ojämnt av den här varan pga inte så många starter. Men nu är augusti här. Matte är körledig imorgon efter att ha kört (och skott) så det ryker måndag och tisdag. Jag försöker planera så jag är körledig två dagar i veckan. Söndagen faller sig naturligt så då blir det oftast lagom med även onsdag eller torsdag också. Så här sitter jag med en öl och känner hur fredagskänslan sköljer över mig! För första gången på en månad ska nämligen inte en körledig dag handla om deklarationer eller årsredovisning utan efter en faktiskt jävligt bra insats av mig och Stina blev vi i år för första gången klara med detta med flera dagars marginal! Liiiiite eftersläpande frågor i söndags bara. Men vid lunch igår var vi helt klara.

Så nu är jag nästan lite förvirrad. Vad gör jag nu då?! Har i princip haft 06-22-dagar sju dagar i veckan hela juli. Ska jag typ kolla en film nu? Lyssna på en ljudbok? Tur ettåringarna strax kommer tillbaka för inkörning så eventuella fritidsproblem elimineras igen.

Juli blev en av mina bästa månader hittills som tränare med två segrar på fyra starter. Sen balanserade matte bort Karamell så Karamell aldrig fick chansen att ta tre segrar och bli obesegrad under en månad. I övrigt har jag mest bedrivit rehabstall. Helskotta vad omväxlande juli månad var. Hö-kaos och dåliga blodvärden mitt i alltihop också. Häng med på dem var och en så ser ni hur varierande mina dagar varit.

Timotejs Karamell kom igång och vann breddlopp hemma på Eskilstuna för Niclas Hammarström. Hon avgjorde på ett jäkligt mersmakande vis och tiderna på den för dagen tunga banan är svåra att värdera. Men dagens snabbaste sista femhundring stod hon i vart fall för och då såg det ut som att hon skulle ha kunnat fortsätta en bit till. Med stor trygghet i ryggen styrde vi kosan mot Bollnäs. B-tränarlopp startas oftast med volt och det är ju inte mina hästar så bra på. Men här hade Lingh hittat en synnerligen fin uppgift. Efter att det varit halv vilda västern på vägen styrde Emilia Leo på redan 1300 kvar och visst att tiden blev relativt beskedliga 15,9/2640a men de där sista 1300 ska ändå göras av en märr. Min stolthet visste inga gränser! Vi började så smått prata om vad för roliga uppgifter en femårig märr med 200.000 har framför sig och jag valde att testa ny balans i ett lunchlopp hemma. Det funkade tyvärr inte utan stackars Karamell bara paddlade med sin gigantiska bakaktion. Gått jobb idag och känns jättefin. Startar eventuellt på Romme lördagen 12/8. Då med nygammal balans.

Checklist har bara varit trög och tråkig och efter senast drog jag i handbromsen. Nåt är fel. Behandlad och har pustat lite för att åter vara i full träning igen. Känns klart förbättrad. Håller tummarna för att det håller i sig för visst har denne startsnabba, travsäkra och löpärliga kille en del pengar kvar att tjäna om han kan få hålla sig fräsch. Startklar i slutet av månaden utan nya bekymmer.

Noir de Noir föll offer för ett dåligt parti hö, fick ont i magen och dåliga blodvärden. Han fick ta det lugnt i två veckor tills blodvärdena vände och har nu tränat på några veckor. Avslutade rappt i ett provlopp förra veckan och det känns som att trycket är tillbaka- om än att denna motsats till ett träningslejon garanterat behöver ett lopp i kroppen. Comebackar eventuellt på Romme 12/8 i den intressanta proppen ”treåringslopp för endast b-tränade”.

Ella Vendil gjorde jag, kusk Emilia och doktor Lisa ett ”ta ett glas vin och tänk utanför boxen med” i maj. Känns markant förbättrad och kör vidare några jobb i sanden för att stärka upp sig ytterligare. Testas sen i banjobb för att se om hon kan få travet att flyta även i snabbare farter. Hade travlopp bara kunnat avverkas i jämn 18-fart hade hon startat vidare redan i mars men tyvärr behöver ju hästar kunna speeda lite också.

Napa Valley blev valack. Och passade på att skjuta iväg en decimeter över röven. Är därför lite rullig för dagen men löser sig fint med ett par boots. Får springa sina jobb på både rundbanan och rakbanan i 40-fart, vilket han orkesmässigt gör hur lätt som helst, så så snart manken kommer ikapp rumpan igen är han premieklar och läggs då ut till försäljning.

⭐️Till salu till mycket rimligt pris om jag får ha kvar honom i träning eller han kommer till en bra tränare.⭐️

Herminoir är valpig och märrig men en väldigt fin travare. Hon går i hagen med Checken och Noir och vill så förtvivlat gärna vara och behandlas som en stor tjej men sen slår tonårstjejdramatiken till. Ja ja, jag köpte en franskstammad märr och betäckte med en fransk hingst. Vad trodde jag att jag skulle få liksom?

Jag gillar den här lilla odågan starkt och vill gärna behålla henne. Men visst visst, det mesta är till salu till rätt pris…

Silver Crest kom hit på mellanlandning mellan inkörning och sin blivande tränare för att vara konvalescent efter kastration. Visade sig ha en liten harhas så har tagit sig en lite längre konvalescens än tänkt. Jag skulle nog vilja påstå han ordnade sig själv ett direkt sommarlov. Joggar på men får vänta med att gå jobb till en bit in i augusti. Lever sina dagar ihop med Napa. De växte ju upp ihop så blev överlyckliga över att föras samman igen.

Cinsault är ett år yngre helbror till Hermi och fick tyvärr hämtas tidigt från sinande bete. Äter och hanteras för att säljas i september.

⭐️Till salu⭐️

På sommarbete

Mackmyran och Soave fick ett nytt bete med två andra ettårstjejer. Utvecklas fint av bilderna att döma så ska bli spännande att ta hem dem för inkörning till nästa månadsskifte.

På Översta

Flocki d’Aurcy har passerat 50 betäckta ston vilket måste ses som starkt i år. Enorm dräktighet i år. Alla, ca 15, på plats på Översta är dräktiga och av resterande ca 35 är det på sin höjd en handfull som inte är dräktiga.

Charmant Hornline seminerades 2 maj och tog sig direkt. Njuter av en sommar utan föl, första sen år 2019. Blir således ett litet aprilskämt nästa år, om allt går väl. Som om det är vad jag behöver utifrån vilka små terrorister hon redan satt till världen…

Nu ska matte gå och kolla vad för nya aktiviter hästarna ordnat åt mig. Igår behövde jag som sagt ställa mig och slå på skor på tre av sju för att kunna köra dem… Mot en ny månad och hopp om kanske rent av fyra starthästar och två premieklara!

Det här blir en blogg om ett skittråkigt ämne men kommentarerna på sociala medier ger mig högt blodtryck. Jag förstår att allmänheten inte förstår. Men vi inom travet- som försvarar det vi håller på med- måste uppdatera oss bättre så vi kan svara.

Hästar som dör.

Det finns ungefär 330.000 hästar i Sverige och utifrån från deras livslängd borde en 15-20.000 avlida varje år. Många av ålder. En del i olyckor. Ett antal av sjukdomar. Andra för de skadas så allvarligt att de måste avlivas och en del avlivas av andra skäl än akut sjukdom/skada. Årligen dör 4-5 travhästar i samband med lopp och detta är vad denna blogg ska handla om. 4-5 hästar av cirka 100.000 startande innebär alltså att dödssiffran är ungefär 0,05. Fem promille.

Sen i vart fall år 2000 obduceras alla hästar som dör i samband med lopp i Sverige. Två studier har gjorts kring orsakerna bakom dödsfallen: en avseende åren 2000-2014, https://stud.epsilon.slu.se/8040/7/pokelmann_m_150616.pdf, och en avseende 2014-2019, https://www.travsport.se/siteassets/relaterade-dokument/nyheter/2022/veterinary-internal-medicne-2022.pdf?697.

Det finns några intressanta grejer, men tyvärr kunde inte studierna riktigt uppnå sitt syfte: att hitta orsaker så dödsfallen går att förebygga. Under dessa 20 år hade exempelvis inte en enda tränare haft två dödsstörtade hästar. Ingen häst befanns dopad. Det går inte att hitta gemensamma nämnare så som särskild väderlek. Över hälften dog av akut cirkulationssvikt och/eller akut lungblödning. Medialt vill sporten gärna säga att ”nånting brast”. Och gärna lägga till ”det händer människor också”.

Och ja. En hel del av dessa dödsfall hade kunnat hända utanför tävling. Och det händer givetvis. I säkerligen klart större utsträckning bara att vi inte får veta om ens en bråkdel av alla hästar som dör under träning eller hittas döda i hagen.

Men vad finns det då i dessa studier som vi kan ta med oss? Vikten av avmaskning. I synnerhet när hästarna är unga. Forskarna kan konstatera att sättet ”något brustit på” är typiskt för parasitangrepp. Dålig avmaskning under föl- och unghäståren kan leda till försvagningar som senare leder till att det brister. Dålig avmaskning av den vuxna hästen kan leda till försvagningar så att något brister.

Lungblödning är något som sannolikt drabbar en hel del tävlingshästar och det är fruktansvärt svårt att upptäcka. När det kommer blod ur näsborrarna kan man ju bara själv visualisera sig hur fruktansvärt mycket det måste ha blödit när det lyckats ta sig genom hästens hela långa hals och upp och ut. Alltså är det helt självklart att långt många fler travhästar lungblöder utan att tränaren upptäcker det.

Jag har själv haft en häst som vi faktiskt fick utdömd av försäkringsbolaget för att den lungblödde. Hästen stannade oförklarligt, den orkade helt enkelt bara inte vad den ”borde” ha gjort utifrån hur den tränade. Tränaren kontaktade en mycket erfaren, äldre travtränare som sa att det var ett typiskt symptom för lungblödning och efter nästa jobb togs hästen därför omgående till veterinär. Vilken genom en enkel halskoll kunde konstatera att det låg lite blod i halsen vilket inte kunde förklaras genom annat än att det kom från lungorna. Jag anmälde det till försäkringsbolaget och här började ett krig då jag hotade att stämma dem för oskäliga avtalsvillkor. Det var nämligen så att försäkringen endast täckte ”kronisk lungblödning”. Så för att få ut på försäkringen behövde det ske igen. Jag ifrågasatte djurskyddet i deras regler att vi var nödda att utsätta hästen för detta ännu en gång? Men ja, det var nödvändigt. Försäkringsbolaget menade att detta faktiskt kunde hända en gång och det verkligen inte var säkert det skulle ske igen utan om hästen bara fick två månader i hage skulle det kunna läka.

Så hästen åt gräs i två månader och mådde som en prins. Joggades igång och kördes i ett rundbanejobb. Och stannade. Raka vägen in på kliniken, med sele och vagn, och ner i halsen. Inget blod. Där började vi alla skrika rakt ut att ”den här hästen lungblöder och det här var sista gången han kördes- det här är rent djurplågeri. Finns det inget mer vi kan göra för att det förbannade försäkringsbolaget bara ska följa sina egna avtalsvillkor och godkänna det här?”

Man kan spola lungorna. Ner med vatten och jag ut och rivstartade bilen för att köra det på analys. Men jag behövde aldrig åka. Med blotta ögat såg veterinären att det var ”spökvatten” och kunde skriva ett intyg om att det fanns blod i lungorna.

Poängen med den här lilla anekdoten är alltså att lungblödning är sjukt svårt att upptäcka. Hur många har spolat lungorna minuterna efter ett jobb där hästen stannar liksom? Och enligt det, mycket stora, travhästförsäkringsbolaget kan alltså en häst lungblöda nån gång men det läker ut om den får vila. Tillåt mig tvivla och istället ta på mig en foliehatt och påstå att de bara är innovativa för att slippa att ersätta.

Men åter till bloggens syfte: att se sin häst falla död ner är alla hästägares, tränares och skötares skräck. Det är inte på något vis okej att en enda häst avlider genom vår användning av den. Men dödsfall i lopp är extremt sällsynt. Även om hästen tempas dagligen, äter bra foder, har ordentliga avmaskningsrutiner, vaccineras mot det mesta vi kan vaccinera mot, givetvis aldrig tränas vid minsta hosta eller snuva, pulsas efter varje jobb och tas om hand på ett sätt som bara hästar som sköts av människor avlönade för att sköta dem och därmed är under långt större uppsikt varje dygn än vad de flesta andra hästar är så kommer det att ske några gånger per år.

Men stå på er att få avmaska ordentligt även fast det numera är receptbelagt. Ingen vettig veterinär nekar er avmaskning när ni har hästar i sådan storhästhållning som vi har utan under de åren får dessa hästar helt enkelt bara avmaskas lite mer än SVA:s allmänna rekommendationer.