Premiechansningen gjorde att fölston började få ett värde genom att, när de betäcktes med de bästa hingstarna, fanns köpare i milonklassen. Givetvis väljer de ägarna de bästa tränarna. Som kan bygga de bästa gårdarna. Och attrahera den bästa personalen. Och, paradoxalt nog, få ner driftkostnaderna per häst så de inte ens behöver vi bli dyrare att anlita.
Vid sidan står vi andra. Antingen nödgade att hyra in oss på en anläggning eller försöka bygga upp och sköta en egen gård. Utan kapital att köpa ett ultrastammat praktexemplar till unghäst. Med vår egen kropp och vår egna tid som insats. Paradoxalt då utan att kunna konkurrera med lägre priser för våra kostnader per häst är helt enkelt högre än för dem med +80 hästar.
Vem föder upp eller köper en häst med drömmen att den ska bli en medelmåtta? Absolut ingen. Vem hinner komma dit under tiden innan hästen ens kvalat? Cirka 99% ändrar här sin målbild till att det ju vore trevligt om hästen bara kunde duga i vanliga lopp… Men ingen köper eller föder upp med det som dröm.
Jag tillhandahåller en medelpris-avelshingst och har en mindre träningsrörelse. Eller ”mindre”. Jag åker och hämtar häst nummer 10 och 11 imorgon. Kom och köp! Men jag tillhör ”bredden”. Vänder mig till alla, och tillhör alla, som inte har ett gäng hundratusingar att lägga på inköp/levande föl-avgift. Vi som försöker få fram trevliga hästar vi kan ha roligt med och som går ihop sig. Även om det sistnämnda är en fullständig utopi då blott 1-3% av alla travhästar gör det- miljonköpen inkluderade.
Problemet är inte att vi inte kommer vinna Derbyt. Problemet är att vi inte får vara i fred från de bästa i ”vanliga” lopp heller. Den som löser denna gordiska knut utan att även begränsa för dem som bara är bättre än oss och som lyckats jobba upp sig till en, för de allra flesta, fullständigt omöjlig nivå är den som ska geniförklaras.
Bredd-derbyn är verkligen inte lösningen. Men kanske utveckla varianten man i år gjorde med korta E3? Eftersom kritiken var att man inte ville utsätta sina treåringar för två tuffa 1640-lopp tog man bort försöken och gjorde två ”Consolations” med 200.000 i förstapris. Jag var på plats den dagen, dock inte som E3-deltagare, och pratade med många som hade hästar i något av 200.000 kronors-loppen. Samtliga var mycket nöjda över upplägget!
En annan sak jag vill passa på att lyfta lite på temat, fast väldigt olikt, är att travsporten är den bransch som kommer bli helt jämställd i Sverige först av alla. I all misär med höpriser, brist på halm och att ingen av oss vanliga dödliga kan konkurrera med Redén, Wäjersten och allt vad de heter. I alla branscher jag varit inom har jämställdhetsarbetet varit uttalat. Likt förbannat hugger kvinnor varandra i ryggen. Det händer inte alls i samma utsträckning inom travsporten. Givetvis finns dårar även bland oss, och så även korkade kärringar, men överlag stöttar kvinnor varandra inom travsporten. Här är det, helt utan jämställdhetsplaner: ”en annan tjej! Gud vad skönt. Let us be homies och ta en kaffe/cigg/öl ihop.”
Sen ska vi icke förglömma att både Redén och Wäjersten är helt vanliga karlar som började jobba i travstall och jobbat sig till allt de har idag. Vi ska inte begränsa för dom. De är helt enkelt lite bättre än de flesta av oss så de flesta av oss kommer aldrig komma till sitsen de skaffat sig. Deras enorma kompetens och deras smarta business att bygga upp företag har dock gjort dem svåra att konkurrera med för resten av oss. Men en lösning för att stärka mellanskiktet kan tyvärr aldrig uppnås genom att begränsa för de duktiga. Vi måste snarare titta på andra sporter då och begränsa rättvist: förbjud jänkarbike och förbjud barfota på treåringar. Behåll möjligheten att köra premielopp. Titta på om det går att utveckla det man gjorde med korta E3 i år. Såna grejer. På så vis kan även tränare som kanske har en bra häst i stallet konkurrera lite bättre och under längre tid med den.
Och inför för guds skull Amerikaproppar så hästar kan gå ner i klass. Det funkar ju inom exakt alla andra hästsportgrenar.