linnanderssonblog

Det kom alltså ett vd-brev i veckan, https://www.travsport.se/arkiv/nyheter/2024/oktober/vd-brev-vem-tar-ansvar-for-fler-hastagare/, som jag tänkte jag ”skulle läsa sen”. Jenny Persson läste dock först och fångade mitt intresse på Facebook så det här blev ju drag under galoscherna sen. Även citerad i en podd, ”Travfeber”: https://open.spotify.com/show/6A8fnKMaixMbe08v1QRp27 Det är en podd jag börjat lyssna på nyligen och den är perfekt att ha i öronen medan en skottar skit. 

Jag har funderat en del på hur den mycket bejublade intervjun med förre Solvalla-vdn Jörgen Forsberg skulle komma att mottas av ST-ledningen och tyvärr blev det med värsta, möjliga reaktion. Det var tidningen Sulkysport som gjorde intervjun, https://sulkysport.se/forsberg-vi-maste-bli-fler/, och den hyllades enormt på sociala medier. Bland annat emigrerade Rikard N Skoglund gjorde ett Facebookinlägg och önskade Forsberg som ny vd för ST. En bitchslap på nuvarande vd såklart. Och reaktionen blev exakt så som en rådvill ledare helt utan grepp om situationen agerar. 

Jag var själv aktiv kommunpolitiker för Moderaterna när Fredrik Reinfeldt, en månad före riksdagsvalet år 2014, höll sitt extremt bespottade ”Öppna era hjärtan-tal”. En trött Reinfeldt förlorade där alliansens val med buller och bong. Reinfeldt hade här nödgats fejsa en stor uppgång för Sd och det blev i Sverige alltmer legitimt att öppet tala om de utmaningar en invandring innebär. Reinfeldt valde då att slå på svenska folket genom att tycka ”vi skulle öppna våra hjärtan” och ”han hade ju flugit över Sverige och sett att det finns massor av plats.” Det var givetvis en panikartad stress att inte längre ha några som helst visioner och lösningar för landet han ledde och ett försök att förskjuta sitt egna ansvar på befolkningen. 

Låt säga den kollektiva uppläxningen inte föll svenska folket i smaken. 

Exakt detta är vad Maria Croon gör nästan på dagen 10 år senare. Ansvaret är allas och envar som utgör den svenska travsporten. Hon lyckas även rikta in sig specifikt på Rikard N Skoglund genom att skriva om hans Facebookinlägg i fultolkande termer. 

Om vi ser bortom mina egna kränkthet över hennes vd-brev så lyser det tyvärr panik om vår ledare. Anledningen är givetvis att hon är helt utan idéer om hur detta regalskepp Vasa till travsport ska kunna segla. Och det gör mig vansinnigt bekymrad. 

Jag sitter inte på några klockrena svar själv men det finns en hel del människor som borde göra. Det är nämligen deras förbannade uppgift som de förtroendevalts för. 

ST är ju paraplyorganisation vilket utgörs av landets alla travsällskap och BAS-organisationer. Det finns faktiskt en som heter Travhästägarna. Rimligtvis är det just den som ska driva saker som att kräva utredningar om varför så många avstår från att köpa ny häst när deras nuvarande slutar? Vad skulle få folk som äger/deläger häst att skaffa en till? Det är smått bisarrt att dessa saker inte finns. Man vet inte. Man famlar i totalt mörker. 

Problemet är ju, som jag skrivit många gånger förr, att själva organisationsmodellen är fullständigt förlegad. Vi engagerar oss inte i föreningar år 2024. Det är alldeles för segt för nutidssvensken. Vi vill ha nyheterna direkt när vi öppnar iPhone, vi vill tycka NU och det vi tyckte nåt om igår har vi redan tröttnat på idag. Precis som kommunpolitiken därför mest attraherar dem som vill ha social interaktion eller möjligtvis drivs av en inre småpåve så engagerar sig inte rätt personer varken i landets travsällskap eller BAS-organisationer. 

Vi har, rent generellt, inte ledningar på vare sig travbanor eller BAS-organisationer som har en god verklighetsuppfattning om vår sport och drivkraften att driva den framåt. Vår sport styrs av exakt det som fick mig att lämna kommunpolitiken: de som bestämmer fokuserar enbart på att bibehålla sin egna makt. Det är makten man vill åt. En gång i tiden började de nog engagera sig av rent goda skäl. Men når man så långt så man leder föreningen har man både kliat jävligt många ryggar och knatat över några lik. Annars hamnar man inte i ordförandestolen. Och väl där vill de inget annat än sitta kvar på sin stol och kunna klättra internt i alla miljoner ST-nämnder, råd och fan vet allt vad det heter. 

För ordningens skull finns givetvis fantastiska undantag. Men jag tillåter mig att generalisera för det jag beskriver är fruktansvärt utbrett. 

Så pekpinnen Croon i all ära. Jag har full förståelse för att hon är trött och less och rådvill. Många jag pratat med på Hästaportens Hus hyllar henne som den bästa chef de någonsin haft. Jag själv har idel ädel positiva saker att säga om henne de gånger jag träffat henne. Men i sitt vd-brev klargör hon tydligt att hon är trött nu. 

Det var liksom det sista vi behövde i en tid då vi alla känner uppgivenhet. Gänget som är ST’s styrelse, vilket ni för övrigt hittar här om ni inte har koll på: https://www.travsport.se/svensk-travsport/organisation/styrelse/, har sitt viktigaste jobb att göra nu. Det finns väl sisådär en 100 idrott-/sportförbund i det här landet. Nånstans måste det väl finnas en människa som tagit sig an en sport i nedgång och lyckats vända den uppåt igen som går att rekrytera?

Regler är regler och ska följas. Och vi kan inte ha en annan ordning än strikt tränaransvar.

Men kom igen nu. Välkommen till livet som travtränare!

Malkinfallet lärde oss att vi inte bara behöver veta att veterinären behandlar hästen med 28 dagars-karens cortison utan även att fråga om det är Kenacort eller Celestona. Det förstnämnda kan nämligen lagras i fettet så svaret ska vara ”nej!” om veterinären vill spruta det i exempelvis bakknän. Då säger vi ”28 dagars cortison går bra- men Celestona, tack.” Kenacort må anses bättre och i studier visat sig vara det enda icke brosknedbrytande cortisonet- varför det är preparatet som används inom humansjukvården. Men endast i kotor och framknän där det inte finns fettkuddar, tack.

Malmin skickar häst till 6 miljoners-löpning på Åby. Intet ont anande medföljer en hovolja som smörjs på. Inne i övervakningsstallet. Den visar sig vara belagd med 96 timmars karens. Hästen stryks och dopningutredning inledd.

Detta föranledde under dagen ett gäng synnerligen givande Facebookdiskussioner om hur mycket som faktiskt har karens. Själv är jag ett stort fan av gröngröt. Det har jag även gjort en egen empirisk studie på när jag kvaddade en armbåge. Jag blistrade helt enkelt min egna armbåge morgon och kväll i en vecka. Det hjälpte! Och gav noll och inga hudreaktioner. Ens på tunn armbågshud utan päls på en människa alltså. Finemang! Det står tydligt på burken ”96 timmars karens”. Det är tacksamt. För jag har verkligen inte förstått varför. Idag lärde Facebook mig att jag tydligen själv ska förstå att pepparmynta är mentol. Mentol = 96 timmars karens.

I fjol fick jag en salva till en häst av en veterinär. Jag läste och läste på innehållsförteckningen och kom fram till att det måste vara 96 timmars karens enligt ST. Mailade för säkerhets skull ST’s veterinär och frågade. Det var visst NSAID och 14 dygns karens. Vad NSAID faktiskt är ett samlingsbegrepp för reddes tyvärr inte ut på sex mail utan krävdes en stor kopp kaffe i Hästsportens Hus för att förstå: det är typ allt som inte är antibiotika. Ellr om det var cortison. Dvs, Ipren, Alvedon etc. Jag ska typ utesluta. Eller nåt.

En människa som vill träna travhästar ska liksom vara såväl veterinär som agronom som apotekare. Nån annan ordning än strikt tränaransvar är såklart inte möjlig. Samtidigt prackar allsköns säljare på oss både fodertillskott och liniment och kring ett djur som utsätts för världens tuffaste belastning så vi rent av har undantag i djurskyddslagen så faller vi ofta och mycket. Vi gör ALLT för att stötta och duttla med våra hästar. Vi är världens lättaste offer.

I infon för nu aktuell burk anger säljaren att produkten är tillåten i samband med tävling. Den kritiske undrar dock om den avser travhästar eller riktar sig mot ridhästar? Det som dock framkommit i en hel del samtal under dagen är att det vore önskvärt om produkter som riktar sig mot travhästar kan beläggas med någon sorts ST-certifierad info om huruvida produkten är belagd med karenstid eller ej. Det borde inte vara omöjligt att få till. Min tidigare nämnda gröngröt anger som sagt på förpackningen, föredömligt nog, att den har 96 timmars karens. Även en annan av producentens produkter, Arnica valört, klargör 48 timmars karens.

Jag tänker att alla seriösa säljare av produkter mot travsporten borde vara beredda att betala en liten summa för att ST ska granska innehållsförteckningen och utge ett sigill att trycka på den att ”denna produkts innehållsdeklaration innehåller per den xx/x-2024 inget som har karenstid i ST’s karenstidslista”. Eller hur många timmar den nu har.

Vi kan som sagt inte ha en annan ordning än strikt tränaransvar. Men vi ska liksom inte sila mygg och svälja elefanter.

Jag har hunnit med några roller i denna ljuvliga travsport nu. Ett liv kring en art som är utdöd i det vilda men som vi människor fått för oss ska överleva i fångenskap och dessutom kunna tävla med. Jag idiotförklarar mig själv varje dag. Karamell lyckades trampa sig när hon skulle äta gräs på vägen in från hagen idag. Det var såklart mitt fel. Pandan fastnade igår när han skulle vända i duschen medan Cinsault klev i en tom hink i hagen och höll på att bryta ganska exakt alla fyra benen. Jag kan bara konstatera att det är jag som är idioten här. Ivrigt påmind av Noir varje dag han fått utstå kränkningen att vara i hagen i mer än fem timmar: ”vildhästarna var ute hela tiden och DE DOG UT!!!”

Så det är inte primärt av ekonomiska skäl vi alla är dumma i huvudet. Utan för att vi tog en art som naturen uppenbarligen anser är för usel för att överleva alls och dagligen försöker trotsa moder jord.

Men nu gjorde vi det! Fast beslutna att få dem att överleva, träna, tävla och avla med.

Allas kris är på bordet och jag i alla mina roller skulle vilja ha lite bättre ekonomi i varje del. Jag ogillar att ställa grupper mot varandra men till viss del behöver vi. Och jag har en längre tid irriterat mig väldeliga över detta ojande för de stackars uppfödarna. Vilket kan låta väldigt provocerande av nån som majoritetsäger en avelshingst som betäcker över 100 ston i år- men har du läst så här långt så utgår jag ifrån att du läser vidare.

Exakt ALLT inom travsporten handlar om hästägarna. Det är hästägarna som köper uppfödarnas produkt och det är hästägarna som sätter häst i träning hos travtränare. Eller tränar själva. Hingstägare, hingsthållare och stuterier lever till stor del på hästägarna i nästa skede: tack vare en efterfrågan på unghästar/önskan att föda fram sin egna häst betäcks ston med avelshingstar och ston och föl behöver stallas upp. Hästskötare och kuskar/montéryttare lever också på hästägarna genom tränare som anlitar dem.

Vi kan sen såklart snurra in på massor av saker i varje grupp som behöver förbättras men i sak kvarstår ett enda problem: det är för få människor som vi äga travhäst- oavsett om de ska träna den själv eller sätta i träning hos annan.

Jag tycker pengapåsen är så fruktansvärt skev. Mina få uppfödningar har på det dryga året de tävlat sprungit in 260.000. Räknar vi in två premielopp har de inkasserat 300.000. Där utöver har jag alltså fått 60.000 i uppfödarepremier. Omkring 15% av prismedlen åker rakt ner i uppfödarnas fickor som nån kompensation för att de/vi inte får kostnadstäckning vid försäljning av produkten- eller för den delen: om vi väljer att behålla den själva för att tävla med.

Missförstå mig rätt nu: mina uppfödarpremier har i princip betalat min privata hyra det senaste året. Ta för guds skull inte bort dom! Jag går i konkurs ändå va. Men hur denna konstgjorda andning, på bekostnad av hästägarna, får fortsätta år in och år ut utan debatt övergår mitt förstånd.

Det är ett fåtal procent av alla hästägare som får kostnadstäckning. Varför ska producenten ha bättre kostnadstäckning än konsumenten när det är konsumenten som får precis hela ekosystemet att rulla?

I min idealvärld har vi inga, eller väldigt låga, uppfödarepremier. Kan tycka att insatslopp som uppfödarna och/eller hingstägarna är med och bekostar kan ha uppfödarpremier. Men den enda effekten av denna konstgjorda andning är att travsporten bara blir mer och mer segregerad. Har ett föl nu i ovan nämnda syskonskara och skulle en topp 50-tränare vilja köpa honom skulle prislappen vara en helt annan jämfört med om en botten-50 ville det. Det är verkligheten. Jag behöver inte bara värna om stoets avelsvärde utan jag är också helt beroende av uppfödarepremierna. Så de redan dokumenterat duktiga tränarna inte bara kan lägga beslag på de bättre hästarna utan även göra det billigare. De får bättre ekonomi för att bygga verksamheterna med foder, träning och skötsel av hästarna… Osv.

En bättre ekonomi kan ju enkelt ske på två sätt: öka intäkterna eller sänk kostnaderna. Av en garanterad prispeng på 1500 spänn äts direkt ca 25% upp av uppsittningsavgift och provisioner. Därtill tillkommer boxhyra, anmälningsavgift och transport. Skulle hästägarens kostnad istället kunna sänkas med 500 spänn skulle man kunna sänka den utbetalda pengen med en tusenlapp. Banorna borde ha skyldighet att upphandla strö så licenstagarna kan köpa, i vart fall en viss kvot, till mängdrabatterat pris. Skulle detsamma gå att göra med grovfoder? Rent krasst har oftast flera i samma region samma höleverantör.

Jag såg just en bike i ett breddlopp förresten. Seriöst, ska vi tillåta en vagn som är värd mer än hela fältets hästar ihop om vi skulle lägga ut det på Travera?

Och breddlopp och prisskalor. Kolla printen här från ett helt vanligt lopp häromveckan:

Vinnaren av ett lopp får ofta numera inte ens en tredjedel av den totala potten. Addera då upp till 20% i uppfödarpremier på alla priser, inklusive de garanterade femtonhundringarna, och segrande hästs ägare erhåller alltså 25% av den totala potten.

Är det bara jag som tycker den här fördelningen är sjuk? Har jag missat att Skatteverket tvingat oss att sluta tävla om pengarna utan alla måste erhålla ungefär lika mycket (lite) för att nån ska få lyfta moms eller vad är grejen?

Det florerar en hel del jämförelser med andra hästsportgrenar på sociala medier. Det stämmer väldigt väl att i många grenar tävlar man i divisioner och fler kan ”tävla på sin egna nivå”. Det ska även travsporten eftersträva. Det bisarra är att travsportens utövare ständigt verkar glömma att i de lägre klasserna i andra grenar finns inga prispengar. Breddloppen ska således vara gamla klassiska b-lopp. Poängjakter. Hade som sagt just breddlopp på i bakgrunden när jag höll på med mitt urtråkiga bokslut. Här är prissummorna:

35.000 spänn, exklusive uppfödarepremier, i sportens allra lägsta division. Mer än hälften som i printen ovan, viken tillhör vad som så förtjusande brukar kallas ”vardagstrav”. Är det här en vettig prismedelfördelning?

Det finns så otroligt många skäl till att folk inte köper en ny häst när deras nuvarande slutar och vissa skäl rår vi inte på. Men att sporten har en bisarr prismedelfördelning som egentligen bygger på att absolut ingen kan gå break even tror jag vi börjar röra oss lite mot pudelns kärna i en av alla utmaningar sporten själv faktiskt kan påverka.

Igår fastnade en kusk i ett dopingprov på banan inför lopp. ST har ännu inte publicerat hela sitt beslut utan verkar enbart gett infon muntligen till media. Berörd kusk ska på eget bevåg ha lämnat in sin licens. ST ådömde licensindragning under ett år. 

Fallet är unikt. Jag kan inte minnas vi någonsin haft en återfallsförbrytare avseende knark inom svensk travsport tidigare. Nån som inte klarat alkotestet mer än en gång lär väl ha hänt men att misslyckas med två drogtester, och det inom mindre än ett år, är helt nytt och är förhoppningsvis även sista gången vi behöver uppleva. Första gången var i september i fjol. Personen vägrade lämna pissprov och ådömdes 6 månaders avstängning. I mars i år var han åter på banan och har hunnit köra åtta lopp fram tills han ånyo stoppades under gårdagen. Och denna gång för att han kissade men det gav utslag. Eftersom ST alltså inte publicerat beslutet vet vi inte vad för typ av drog som gav utslag men vi får väl anta att det kommer redogöras. Och i sak är det skit samma. Knark och travtävlingar hör inte ihop.

Aktuell kusk har figurerat mycket i media sen år 2016 och idel för mindre smickrande situationer. Den som hängt med lite historiskt ropar lätt ”stäng av för gott nu”. Så funkar ju inte en rättstillämpning men det finns en hel del här att ifrågasätta.

Kusken comebackar alltså efter ett halvårs avstängning i mars. Han kör åtta lopp kommande kvartal. Ingen gång får han utföra drogtest. På printen nedan ser ni resultatlistan från gårdagen.

Efter sista loppet varje tävlingsdag framgår vilka tester som under dagen genomförts. Så här såg det ut på resultatlistan gången innan kusken körde lopp:

Och så ser det ut om man klickar på alla lopp han körde under perioden. Ingen tävlingsdag har några drogtester utförts.

Alla förtjänar en andra chans men är det rimligt att en kusk som kommer tillbaka efter en halvårslång avstängning pga vägrat drogtest inte testas inför ett enda av de åtta lopp han därefter kör?

Banan som igår utförde det positiva drogtestet råkar vara min hemmabana och jag själv var faktiskt avlönad anställd under gårdagen. Som mottagare av häst i vinnarcirkeln. Jag har inte vare sig efterfrågat eller fått någon info från banan om hur processen igår gick till. Jag var heller inte alls inblandad då ju mitt jobb skedde på publikplats och inte omkring inskrivningen. Dock finns flertalet uppgifter från kuskar på stallbacken att aktuell kusk agerade väldigt märkligt i samband med att han blåste sitt obligatoriska alkotest och även därefter i såväl kuskrummet som i stallet. Flertalet personer är övertygade om att ”nån” sa till varför han därför beordrades att lämna drogtest.

Om det stämmer ska den personen hyllas för sitt civilkurage och banan creddas rejält för sin handlingskraft. Emellertid är det dock bara hörsägen.

Poängen är de bristande rutinerna som lett till att han fått köra åtta lopp utan att drogtestas och när han väl gör inför det nionde så torskar han. Alkotester är obligatoriska. Drogtester är det inte. Är det inte rimligt att en nyss drogavstängd kusk måste bevisa sin renhet några gånger direkt efter en avstängning?

I sak tycker jag ett års avstängning är alldeles för kort. Två år var det rimliga som jag hoppades på.

Det finns givetvis en människa bakom alla rubriker och personen behöver uppenbarligen hjälp. Det kanske är samhället som misslyckats. Jag vet inte. Men jag vet att travsporten inte har ett ansvar för den här personen. Den skulle nog helt enkelt aldrig ha släppts in så mycket som den gjorde. Han hade ju faktiskt t.o.m. A-licens under en period vilket försatte travsporten i usla rubriker för ett gäng år sen.

Travsporten är fantastisk. Här är alla välkomna: unga som gamla, kvinnor som män och alla nationaliteter. Vi tävlar alla mot varandra på lika villkor. Men jämlikhet betyder inte att varenda individ är välkommen. I vår iver att slå knut på oss själva för att inkludera alla får vi inte kompromissa om djurskydd eller säkerhet. Det finns helt enkelt en hel del färdigheter som måste bevisas för att få köra lopp. Eller ges licens och ett legitimerande att personen har tillräckligt goda hästkunskaper. Travsporten behöver bli bättre på att neka individer.

Ett annat förslag som ploppade upp nyligen var att utföra slumpmässiga alkotester efter lopp. Det här var smått genialiskt och ingen jag pratat med tycker idén är vare sig omöjlig eller orimlig. Enligt regelverket ska kusken kvarstanna på området 15 minuter efter sista loppet den kör under tävlingsdagen. Det är inte ett dugg orimligt att lotta ut två stycken varje dag och efter lopp 5, om det var enas sista lopp, ropa att kusken ska komma och blåsa och sen göra om det med den andra lottade efter lopp 8. Eller vilket som nu var dennes sista.

Vi har mycket fokus på att våra hästar ska vara rena. Vilket givetvis alla som själva har rent mjöl i påsen står bakom. Men för dagen är det våra tvåbenta som klantar till det. Och som drar skam över alla som inte ens vet vad för droger det finns att testas mot. Hästar är oskyldiga och bakom varje fälld häst kan det finnas nån väldigt oskyldig ägare eller uppfödare som drabbas så kring straff kring hästar är det mer komplicerat.

Straff kring människor är betydligt enklare: agera. Och om det rör återfallsförbrytare: stenhårt.

Hej dagboken. Idag har den här småtränaren haft en helt vanlig dag. Det började i fredags. Midsommarafton. Storhelg. Hästars absoluta favorittid att ta livet av sig. Soave stod med en märklig svullnad. Doktor Lisa trodde hon skulle få midsommarledigt. HA! Egentligen trodde hon nog inte det utan vaknade och tänkte ”undrar VAD som ska förstöra min dag?!”

Det var Soave. Eller Noir. Som jag preliminärt, fälld på indicier, håller ansvarig. Pga it takes one Charmant Hornline to know another…” Eller jag i messenger då. Fet lårkaka. Lisa kräver att jag ska SELA AV HÄSTEN OCH VILA HELA HELGEN!!! Absolut den värsta ordinationen jag kunde få. Jag hade hellre tagit att hon krävde att jag själv skulle avstå mellanölen. 

På måndagen har inte Soave ”fet lårkaka” längre utan vi behöver nya ord jag ännu inte kommit på. Så min sköna uppfödardag varvas liksom med att jag ringer Mälarkliniken, mailar bilder så de kan avgöra vem som ska kolla på henne, för att sen bli uppringd och få tid idag klockan 14. Finemang. Börja jobba 5 så jag hinner köra båda kallbloden och göra det basic som måste i ett stall innan jag drar. Idris i rundbana. Emilia har ju ordinerat ”bygg psyke”. Så jag körde henne ihop med SM-vinnaren Klack Silver!😃

In med farbror Checken. Soave har ju åkt transport typ blott två gånger i sitt liv, till och från betet i fjol, så bumbipappan fick ställa upp som stöd idag. Båda skötte sig perfekt.

Var som att Checken fattade det inte handlade om honom idag så han bumbade mest runt helt obrydd och t.o.m. lastade sig själv när vi skulle hem. Soave vägde in på stabila 425 kg. 425!!! Hennes mamma vägde 400 som fyraåring…

Snabb visit utan åtgärd utan lårkakan 2.0 ska bara vilas ut. Hann känna stor glädje över att jag kunde rulla därifrån redan 14.45! Jag hade liksom en häst kvar att köra. Noir ska gå jobb imorgon igen så behövde verkligen jogga idag igen. 

Ut med nya kompisen Fjalar i hagen! Fjalar ska miljöträna ihop med Myran kommande månad och sen hoppas de är mogna att prema. 

Sa jag att jag har problem med foderleveranser x 2 pga jävla midsommar också?! Det orkar jag faktiskt inte ens bli upprörd över. Klockan är 20.00 och jag är orimligt sugen på en dusch nu. 

Maria har dock en lång dag i bil idag. Det var praktiskt. Vi hann prata hela min resa dit och halva hem. Det var trevligt. Det är så vi travfolk umgås. I telefonen. Medan vi kör bil. Möjligtvis ses vi ibland IRL. På trav. Eller på nån klinik. 

Nu ska jag duscha och sova. Den 30 gradiga värmeböljan omöjliggör ändå att köra häst dagtid så nu är det upp klockan 5 varje morgon för att hinna köra nån häst och sen köra mer på kvällen när det är svalt. Men imorgon ska nog min siesta avverkas med en tupplur istället för att ägna 6 timmar åt ett klinikbesök. Det är i vart fall planen. Vi får se vad de 10 hästarna planerar dock. Godnatt, dagboken.

I veckan skrev Sulkysport att Föreningen Svenska Hingsthållarna vill sänka gränsen från att en hingst får betäcka högst 150 ston per år till högst 100. Artikeln är låst men för en mindre kostnad kan den låsas upp och läsas här: https://sulkysport.se/fler-hingstar-maste-fa-chansen/

Inom all avel finns begränsningar för att inte få så kallad ”matadoravel”- en för liten genpool. Man vet att inavel ökar riskerna för defekter och i all sund avel har man därför diverse begränsningar för att hålla rasen, eller arten, så frisk och sund som möjligt. Gränsen om 150 ston per hingst inom varmblodsaveln har funnits så länge jag kan minnas och den gränsen är från en tid då det betäcktes betydligt fler ston än vad det görs idag så det är definitivt rimligt att ta upp frågan på bordet.

Föreningen menar i artikeln att en begränsning till 100 ston skulle innebära att fler hingstar fick chansen.

I fjol i Sverige löste 142 hingstar svenskt betäckningsbevis och de betäckte tillsammans 3125 ston. Det, och allsköns annan info, finns på ST:s hemsida: https://sportapp.travsport.se/breeding/search?category=HB&breed=V. Fem stycken betäckte full bok, dvs 150 ston, en 134 och ytterligare nio 50-99 ston. Det är rimligt att anta att just spannet 7-15 på listan, de med 50-99 ston, skulle gynnas och vara dem som i huvudsak slåss om de då 284 extra stona vilket innebär att topp 5-6 förvisso skulle minska sin andel från att stå för 30% av marknaden till 20 men topp 15 skulle troligen fortsatt stå för närmare hälften.

Vi har idag en helt annan avelsmarknad än vi haft på många årtionden. Idag är fyra av de sex mest populära hingstarna svenskfödda! Det är en overklig vändning om man tittar tillbaka bara 10 år. Ytterligare en, Nuncio, köptes som unghäst och i huvudsak för tävling. Blott en, Googoo Gaagaa, är köpt till Sverige för avel.

En begränsning för dessa 5-6 topphingstar kommer givetvis leda till ökade levande föl-avgifter. Tappar hingstägarna 33% i intäkter samtidigt som efterfrågan är dubbelt så stor som begränsningarna tillåter kommer givetvis hingstägarna justera priserna. Annars hatar de helt enkelt pengar. Det kommer skapa en än större segregation då ännu färre kommer kunna vara med och försöka skapa sig konkurrensdugligt material redan på fosterstadiet. De mest populära hingstarna kommer i ännu högre utsträckning få det bästa stomaterialet och resultaten 11 månader senare kommer i ännu högre omfattning vara de som hamnar hos de bästa tränarna.

Vill vi ha en import av avelshingstar är det här dödsstöten. Den senaste lyckade investeringen av en avelshingst är alltså Googoo Gaagaa. Hade han förvärvats om begränsningen legat på 100 ston?

I egen sak hade jag de senaste åren sannolikt varit en av vinnarna om det varit begränsat till 100 ston. Min egna Flocki, stadigt ca 15:e populärast i landet, hade troligen fått fler ston. Dock hade just Flocki över huvud taget inte importerats om dessa regler funnits då 100 betäckningar redan är tingade för att ens finansiera köpet och begränsas han nästa år till 100 ston kommer han helt enkelt inte finnas tillgänglig för allmänheten utan endast för betäckningsrättinnehavarna. En situation som skulle leda till att hingsten sannolikt skulle säljas i sin helhet.

Om vi dock lägger själva genpoolen åt sidan så tycker jag detta är ännu ett förslag i mängden där man inte attackerar det verkliga problemet. Problemet inom svensk travavel idag är att det kostar väldigt många pesetas att få fram ett föl varför allt färre ”vanliga” människor med ”vanliga” ston betäcker. Vi har en hingsthållar-marknad där en ensam aktör, Menhammar, managerar fem av de sex mest populära hingstarna. Menhammar har vad EU skulle definiera som ett quasi-monopol. Nu är det inte otillåtet att vara framgångsrik- men det ställer en rad krav på aktören. ”Ska man vara stor måste man vara snäll” liksom.

Vi har ett problem att färre vill vara hingsthållare och allt färre vill bedriva stuteri med ston och föl. Vår största aktör inom hingsthållning slängde i fjol ut alla inackorderade märrar. Man ska stå för ca 25% av hingsthållningen men man behöver inte ha inackorderade ston? Här skulle kanske nån regel kunna diskuteras istället. Samtidigt betäcker deras hingstar långt mer än 150 ston då de har fulla böcker i fler länder. Sina egna ston behöver diverse ljusterapier för att komma i brunst redan i februari så det bara är en tidsfråga innan något föl föds på fel sida årsskiftet för att hingstarna ska kunna beta av dem då för att sen istället användas i övriga Europa.

Vanligt folk tror det är helt normalt att betäcka i februari-mars och får panik över om märren inte tar sig förrän i maj-juni för de stirrar på Menhammar och USA och tror plötsligt det är helt normalt med föl födda i februari i Sverige. Det är det inte. De stona är manipulerade till att komma i brunst flera månader tidigare än vad naturen tycker är lämpligt och utifrån de studier jag sett syns det glädjande nog ingenting som säger att en avkomma född i februari presterar bättre som unghäst i Sverige än en som är född i maj.

Samtidigt vägrar vi reglera att en svenskfödd häst faktiskt ska vara född i Sverige. Och importerar fryst semin från världens alla hörn. 17 hingstar i fjol betäckte över 20 ston bara med fryst.

Förutom diskussionen om hur genpoolen ska hållas bred och därmed sund tycker jag helt enkelt svensk travhäst-avel har en rad andra utmaningar att angripa. Frustrationen är som vanligt att jag inte förstår vad sporten vill. Jag vill i vart fall ha en bredare sport. Inte på något sätt begränsa för eliten. Det är vackert att några plöjer in fler miljoner per år än vad jag kommer kunna göra på en livstid och det är inspirerande att en handfull tränare är jäkligt mycket bättre än oss andra.

De fattiga kommer alltid att vara fattiga. Men vi måste ha en bransch där en helt vanlig medelklass inte exkluderas redan när märren ska först över huvud taget stallas upp på ett stuteri och sen bokas till en hingst.

Satt med en Melleruds utmärkta pilsner och slökollade travet från Romme medan Katten Lill-Hofen avslutade veckan som påbörjades med att ta med en fågel in med att käka en tryffelmaräng. ”Du är vad du äter”, vore intressant att göra på henne. Vilket drog tanken till alla landets stallhundrar: ”okej, Mitch, den här veckan har du ätit tre döda möss, fyra grillkorvar, två kanelbullar och en halv Big Mac och c/o.”

Maria, i andra änden av telefonen, hällde upp ett glas vin och fortsatte: ”du nämnde Drive to Survive” häromdagen?”

Jag är ett stort fan av allt som rör fart och gillar därför givetvis även Formel 1. Kämpar just nu för att ta mig igenom nya säsongen och suckar trånande att det är synd att vi travfolk är så förbannat tråkiga att det inte skulle gå att göra en likadan serie om oss och faktiskt locka ny publik. Men att se några hundra overworked and underpaid smutsiga, gråhåriga travtränare skotta skit är snäppet mindre coolt än när en supervältränad F1-förare åker jetski i Monaco. Så det går tyvärr bort.

”Lyxfällan” då? Neeeej för fan!!! Inte en budgettavla skulle gå ihop. Alla skulle få rådet att klippa sig och skaffa ett jobb. Lyxfällan inom travsporten och vi skulle få lägga ner hela sporten.

”Desperate Housewifes” däremot! Nu börjar vi snacka! Relationsintriger är något den här branschen är riktigt bra på och skruplerna är få så här finns ett stort underlag i castingen.

Själv har jag provat att vara krönikör inom travet och kan säga det är väldigt olikt huvudrollsinnehavaren i ”Sex and the citys” liv. Det var väl att vi rökte medan vi skrev våra alster som var enda likheten. Travet är överlag väldigt lite ”Sex and the city” tyvärr.

Dock skulle många kunna utgöra ”The Fast and the Furious” 27 eller vad den nu är uppe i. Förmågan att kunna trycka på gaspedalen är liksom vår branschs signum! Synd att ST förstörde så mycket av det roliga med sin dumma 22 mils-regel.

I Robinson skulle alla få problem. Inte för att många har nåt emot att snacka skit och rösta ut. Men däremot att kunna stå för vad de röstade på… Om folk skulle överleva tävlingarna alltså. Tio travkuskar i en tvekamp och blodvitet skulle förmodligen flöda.

En ”Extreme Makeover” vore dock spännande på oss alla som för länge sen prioriterat bort det här med personlig hygien för att kunna klämma ur dygnet en arbetstimme till. Valfritt make up-företag skulle kunna marknadsföra sig när vi alla tömde en concealer var bara för att dölja de mörka ringarna under ögonen!

”Bachelor” och ”Bonde söker fru” finns en rad läckra ungtuppar för. Frågan är dock hur eftertraktat det vore att söka till en serie där vinsten är att vinna en överarbetad, ständigt pressad och ocharmig snubbe som jobbar 16-20 timmar om dygnet? Men men, som idé skulle det nog funka. Om än lite tufft för produktionen att sen få till det här med mediavänliga dejter och så på Rasta i Arboga mellan lunchtravet på Eskilstuna och V75 på Färjestad.

Sammantaget har jag svårt att hitta en såpa där travsporten skulle kunna marknadsföra sig ala Drive to Survive. Men vi får kämpa på med det vi har. Hippa är vi inte. Men en vacker dag kanske stenhårt arbete, totalt ointresse för att bli sjuk, okunskapen om ordet ”ledig” och kärleken till hästar bli på modet. Och den dagen står vi där: några tusen dårar jagade av produktionsbolag som vill göra årets såpa. Fram tills dess kämpar vi vidare i det fördolda och ärligt talat är det vad de flesta av oss bara vill. Ingen väljer liksom att jobba med hästar för att vi älskar mänsklig samvaro och media är faktiskt mest ett nödvändigt ont.

En väldigt lång vinter verkar äntligen vara till ända. De flesta har bara varit hemma och tränat, eller varit/är konvalescenter, men NU börjar äntligen hoppet om livet komma åter och ett antal starthästar verkar vara på g! Stallet genomgår en remarkabel förändring och flyter allt fint kommer vi ha ett superfint revolterat stall till den 15 mars.

Noir de Noir gillade inte att vinterträna. Det här med träning har ju liksom aldrig varit hans grej… Så i nästa vecka är det veterinärcheck och brodd ur och sen siktar vi på comeback till runt nästa månadsskifte.

Checklist ålades ett kval i en montéstart under månaden. Mest surt då hästen just nu är i toppform och kommer in med historiskt låg puls efter jobben.

Silver Crest är ett av stallets lite oväntade men väldigt uppskattade utropstecken på sistone! Efter att ha haft både harhas under sommaren och sen visat sig vara sjuk hela hösten ligger han såklart en hel del efter och blir en treåring för årets sista tertial. Men uppryckningen på sistone har varit galet skoj!

Timotejs Karamell har haft en jobbig februari. En seg mjölktand, förkyld och sen släppa vinterpälsen. Hon är igång igen och glad men har såklart fått comebacken uppskjuten.

Herminoir fick lite trassel och väl igång lyckades hon sparka sig själv till en ful sårskada på en armbåge. Joggar och om nån vecka ska hon väl kunna vara i träning igen. Stor, fransk och lite mentalt underutvecklad så syns knappast förrän i höst.

Soave är ett av vinterns utropstecken. Fantastiskt fin och har så smått börjat leka både rätvarv och rakbana. Blir väldigt tidig om huvudet hänger med.

*Ett fåtal andelar kvar till salu genom OfCourse KB*

Fanny Lane var ju en chansning till köp och efter omgående veterinärkoll vacklade vi faktiskt om vi ens skulle försöka laga de där framknäna. Har nu behandlats och vilat i 2,5 vecka och är sjövild så hoppet om ett positivt veterinärutlåtande om en vecka finns trots allt. Jättefin häst så skulle ju vara väldigt kul om vi kan få ordning på henne!

Idris lokaliserades orsaken till att hon haltade på och hon har precis kommit igång och joggat. Jättepigg och glad så ska bli spännande att få börja köra jobb med henne om en 10-14 dagar.

Mackmyran trimmar vidare och orkar med sin tunga kropp allt bättre. Har börjat fartleka så smått och preppas mot premielopp i slutet av våren.

*Ett fåtal andelar kvar till salu genom OfCourse KB*

Cinsault är fortsatt den finaste tvååring jag någonsin haft men han är verkligen inte den samlade intelligensreserven. Vi tragglar på och kämpar för att hitta utrustningsdetaljer som förhindrar honom från att tänka. Allt blir liksom så fel när han försöker med det. Typ ”hur var det nu? Ena benet framför det andra men var det båda benen på samma sida samtidigt eller…?”

Kung Fu Panda har tränat på och roade idag matte i ett provlopp! Jag skulle bara stanna i rygg men höll på att klippa hela fältet från 700 kvar så var bara att dra i högertömmen i slutsvängen. Mycket överraskande positivt intryck och tar han detta väl så trimmar vi vidare och kanske kan starta om någon månad. Ruskigt fin häst men jättestor så är inte i närheten av färdig ännu.

Flocki D’Aurcy gör väl milt sagt succé för dagen. Toppar ligan bland segerrikaste hingstarna bland treåringar och telefonen med bokningar går varm. Det är 45 sålda betäckningsrätter i honom men redan runt 20 externa ston bokade så ser ut att gå mot sin överlägset största bok hittills. 1 april står han på Översta igen med alla tester gjorda, betäckningsbeviset i sin hov och redo att börja serva alla galanta damer!

På Översta står Charmant Hornline har bara en månad kvar till fölning. Superspännande med ett helsyskon till Noir, Napa och Soave! Avkomman kommer att vara till salu direkt för självkostnadspris till bra tränare. Eller om nån vill köpa och sätta hos mig.😜

Den kalla, fina vintern slog om så idag blir det kontorsdag och väntan på bättre tider…

Checklist nödgades strykas igår pga banförhållande. Han mår inte det minsta dåligt av att ha blivit kvar i stallet utan får gå jobb imorgon igen. Eller när nu vädret äntligen slår om till nån minusgrad igen. Var duktig som tvåa i ett montélopp i början av månaden och har ett nytt montélopp hemma på Eskilstuna 9 februari vilket väl känns vettigt att ställa in siktet på.

Timotejs Karamell är åter i full träning! Känns toppen men ställer in jobb vid minsta tveksamma underlag. Klimatet är således just nu vår största motståndare men om vi kan träna på ligger en comeback i Courantserien på Solvalla den 21 februari rimligt i tiden.

Noir de Noir blev lite sliten av sina två Solvallastarter på svåra banor. Tanken var att försöka få ordning på honom till Maragretas i början av februari men när det är tveksamt om han ens kommer med så får det bli säsongsbokslut istället. Klokare att brejka direkt än att hatta och stressa på banor där vädret plötsligt omöjliggör att kunna köra ändå. Han får ett par veckor i hagen nu och sen sätter vi igång igen med förhoppning om comeback i april-maj.

Silver Crest är äntligen på rätt väg igen och igångjoggad. Vi får följa upp blodproverna för att se så han verkligen fortsätter åt rätt håll men nu är tanken att han ska kunna börja träna igen.

Herminoir tränar på men inte i några farter. Hon känns ändå inte tidig utan siktas mot sensommaren/hösten.

Nykomlingarna!

Kung Fu Panda har bland annat blivit kastrerad och är nu i träning. Riktigt fin häst men stor och gänglig. Så vi tränar på över vintern och jobbar för att han ska orka med kroppen lika väl som lungorna verkar stora.

Mockinjay är en fin och glad liten studsboll. Han kom i fint skick och igångjoggad efter en olycka i hagen. Vi tränar på över vintern och hoppas kunna starta i vår.

Millefiore ska efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen försöka trimmas mot kval.

Idris kom i förra veckan från Jan-Olov Persson. Söt liten häst med stallets sjukaste kors. Den här kan bli ruskigt snabb korta bitar… Vi fixar och letar lite om vi kan hitta orsaken bakom varför hon stannat i loppen allt medan Idris själv acklimatiserar sig i sin nya miljö.

Tvååringar

Cinsault var bökig och det visade sig att en roterad testikel var orsaken. Med den smärtan avlägsnad är han plötsligt en helt ny häst. Ruskigt fin tvååring som växt och just nu är stor som ett hus. Vi mängdar vidare och hoppas på att underlaget tillåter oss att börja köra lite rappare i månadsskiftet februari/mars.

Till salu till rimligt pris antingen om jag får behålla i träning eller han kommer till bra tränare.

Soave är Noirs två år yngre helsyster. Ruskigt mycket finare häst än vad Noir var vid samma tidpunkt och som ser ut att bli störst av alla syskonen hittills. Liksom Cinsault mängdar vi vidare och hoppas på att underlaget tillåter oss att börja köra lite rappare i månadsskiftet februari/mars.

Andelar till salu för 3750 kr per tjugondel genom OfCourse KB: https://www.stallofcourse.se/andelshast/soave/

Mackmyran trimmar vidare som det lilla A-barn hon är. Jag gör något annorlunda med henne jämfört med varmbloden: hon går något kortare men får redan kuta på så fort hon kan i korta sträckor. Hon är liksom sin mor väldigt rund om magen och ser tung ut i kroppen så vill vara lite snäll mot henne så inte blir sur för att det är för jobbigt att bära upp sig. Trimmas givetvis mot premielopp i år och eventuellt kval. Andelar till salu för 3750 kr per tjugondel genom OfCourse KB: https://www.stallofcourse.se/andelshast/mackmyran/

I avelsboxarna

Flocki D’Aurcy njuter av avkommornas framfart och har just listats i ytterligare tre länder: Tyskland, Belgien och Holland. Vi fortsätter med 25.000 i levande föl-avgift (2500€ utomlands) och hoppas priset medför att stoägarna vill betäcka i år igen. Observera dräktighetsavgift istället för bokningsavgift om stoet tas till Översta. Det har mottagits positivt och vår tanke är att stoägarna ska hålla nere så många onödiga kostnader som möjligt.

Charmant Hornline tjockar på sig på Översta och Noirs helsyskon är planerad till 2 april.

Nyförvärv: tvåbent

Maria Gustafsson förstärker stallet 2-3 gånger i veckan så att vi kan köra alla hästarna de dagarna. På så vis blir övriga dagar väldigt drägliga för undertecknad då det bara blir några stycken att köra de dagarna. Vi jobbar mot klimatet även här och exempelvis vår plan idag var bara att ställa in. Vi kör järnet i helgen istället när det fryser på.

Året inleddes halt och lytt med pajat knä och slutar halt och lytt- dock mer av de ständiga skälen denna årstid: inte en kroppsdel är i topptrim under tungjobbade vintrar.

B-licensen blir nu till A-licens och i stallet står 10 jämfört med 8 när året började. Fast några är utbytta. 2023 blev mitt tredje år som tränare och siffrorna nästan tripplades: målet om segerprocent på minst 10 och platsprocent på minst 30 nåddes med råge. Faktum är att vi till slut faktiskt även nådde målet jag så hett eftersträvat: att nå de mätpunkterna även på totalen sen jag tog ut licensen. I pengar nådde vi inte riktigt målet om 10.000 per start. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det. Vi vann 6 lopp varav tre hade 35-40.000 i förstapris och ändå når vi inte dit. Jag tycker tycker det säger väldigt mycket om hur prispengarna fördelas och här skulle jag gärna se röster som annars skriker ”spelsäkerhet” vad än frågan är kvickna till liv.

Nu skulle jag dock inte gnälla!

Timotejs Karamell hittade stilen rejält efter flytten till Eskilstuna men slog sen upp sin gamla skada och nödgades till lugn period. Nu upptäckte vi den så otroligt tidigt att direkt vila var kort. Jag tänker få tillbaka henne igen. Det har jag fått flera gånger förr. Jag vidhåller hon har kapacitet för att ta sig till en bit under Stoeliten.

Checklist inledde verkligen i dur men fick problem under sommaren. Sen har viss otur i loppen grinat oss i ansiktet. Bumbibjörnen är aningen svårmatchad då han blir lite för stressad för volt och helst vill ha kort distans. Å andra sidan funkar han både i sulky och under sadel. Vi startar vidare och ett rimligt mål är att kunna springa in i vart fall omkring 100.000 nästa år också.

Noir de Noir är såklart årets chock och utropstecken! Den late lille busen gav mig sitt livs chock i sin debut och sen har det bara fortsatt. En strulig sommar som vi nu ämnar ta igen i vinter. En riktigt fin häst med alla kvalitéer som givetvis ska bli superspännande att få följa med på under nästa år också.

Silver Crest kom i somras som konvalescent. Har varit fläckvis riktigt trög och trist men vi tror vi hittade orsaken. Vilar just nu. Har lätt för sig så bara han blir frisk och släpper till lite borde han kunna bli duglig- om än inte jättetidig.

Herminoir har haft lätt för sig sen dag 1 men är valpig och lite väl om sig och kring sig. Massor av franskt i henne och hon kommer bli stor och grov. Fin häst men inte heller hon jättetidig.

Kung Fu Panda anlände i slutet av november från Estland. Har redan gått 1.21 och är en jättefin häst. Vi har fixat lite och låtit honom ta det lugnt en månad. Efter nyår kör vi igång igen och ger honom ett par vintermånader att bygga på sin stora kropp lite så får vi se sen.

Cinsault, aka Lill-Bus, är den spänstigaste ettåring jag haft. Men herregud så jobbig. Vi jobbar med fokuset. Ruggigt fin häst. Om han bara kan sluta busa och stöka 24/7…

Mackmyran är a-barnet som typ föddes inkörd. Trimmar på sina 6 km som en liten superstar. Siktas mot premie och kval nästa år.

Upplagd på OfCourse KB. Tre andelar á 5% lediga á 3750 kr.

Soave är Charmis finaste avkomma vid denna tidpunkt. Studsar fram hur lätt som helst. Är exakt lika mycket ligist som sin bror Noir och tror hennes rådjursögon och långa ögonfransar ska fria henne från allt… Grymt fin häst. Hänger huvudet med och hon slipper problem borde hon bli tidigast av årets ettårskull.

Läggs upp på OfCourse KB 1/1. Ca 10/20 andelar lediga á 3750 kr.

Flocki D’Aurcy betäckte 50 år på Översta i år och där stallas han upp även nästa år. Första kullen (30 levande avkommor) har redan sprungit in nästan tre miljoner!

Charmant Hornline är förhoppningsvis mäkta stolt över sina barn. Just nu är hon dräktig för fjärde gången och den 1 april är Noirs, Napas och Soaves syskon beräknat. Går allt bra går hon givetvis åter till Flocki igen.

Napa Valley är såld till Emilia Leo och i träning hos David Persson. Är kvalklar och siktas mot tidig start nästa år. Ska bli sjukt kul att för första gången få sitta på åskådarbänken till en uppfödning och bara vara förste fan!

Nästa start sker redan på onsdag, 3 januari, när Noir kickstartar mig som a-tränare genom att starta i finalen av Hummeltorp. Nästa år är givetvis målet att året siffror ska slås på totalen. Men störst av allt är som alltid att varje häst ska bli sitt bästa möjliga jag!