linnanderssonblog

I veckan skrev Sulkysport att Föreningen Svenska Hingsthållarna vill sänka gränsen från att en hingst får betäcka högst 150 ston per år till högst 100. Artikeln är låst men för en mindre kostnad kan den låsas upp och läsas här: https://sulkysport.se/fler-hingstar-maste-fa-chansen/

Inom all avel finns begränsningar för att inte få så kallad ”matadoravel”- en för liten genpool. Man vet att inavel ökar riskerna för defekter och i all sund avel har man därför diverse begränsningar för att hålla rasen, eller arten, så frisk och sund som möjligt. Gränsen om 150 ston per hingst inom varmblodsaveln har funnits så länge jag kan minnas och den gränsen är från en tid då det betäcktes betydligt fler ston än vad det görs idag så det är definitivt rimligt att ta upp frågan på bordet.

Föreningen menar i artikeln att en begränsning till 100 ston skulle innebära att fler hingstar fick chansen.

I fjol i Sverige löste 142 hingstar svenskt betäckningsbevis och de betäckte tillsammans 3125 ston. Det, och allsköns annan info, finns på ST:s hemsida: https://sportapp.travsport.se/breeding/search?category=HB&breed=V. Fem stycken betäckte full bok, dvs 150 ston, en 134 och ytterligare nio 50-99 ston. Det är rimligt att anta att just spannet 7-15 på listan, de med 50-99 ston, skulle gynnas och vara dem som i huvudsak slåss om de då 284 extra stona vilket innebär att topp 5-6 förvisso skulle minska sin andel från att stå för 30% av marknaden till 20 men topp 15 skulle troligen fortsatt stå för närmare hälften.

Vi har idag en helt annan avelsmarknad än vi haft på många årtionden. Idag är fyra av de sex mest populära hingstarna svenskfödda! Det är en overklig vändning om man tittar tillbaka bara 10 år. Ytterligare en, Nuncio, köptes som unghäst och i huvudsak för tävling. Blott en, Googoo Gaagaa, är köpt till Sverige för avel.

En begränsning för dessa 5-6 topphingstar kommer givetvis leda till ökade levande föl-avgifter. Tappar hingstägarna 33% i intäkter samtidigt som efterfrågan är dubbelt så stor som begränsningarna tillåter kommer givetvis hingstägarna justera priserna. Annars hatar de helt enkelt pengar. Det kommer skapa en än större segregation då ännu färre kommer kunna vara med och försöka skapa sig konkurrensdugligt material redan på fosterstadiet. De mest populära hingstarna kommer i ännu högre utsträckning få det bästa stomaterialet och resultaten 11 månader senare kommer i ännu högre omfattning vara de som hamnar hos de bästa tränarna.

Vill vi ha en import av avelshingstar är det här dödsstöten. Den senaste lyckade investeringen av en avelshingst är alltså Googoo Gaagaa. Hade han förvärvats om begränsningen legat på 100 ston?

I egen sak hade jag de senaste åren sannolikt varit en av vinnarna om det varit begränsat till 100 ston. Min egna Flocki, stadigt ca 15:e populärast i landet, hade troligen fått fler ston. Dock hade just Flocki över huvud taget inte importerats om dessa regler funnits då 100 betäckningar redan är tingade för att ens finansiera köpet och begränsas han nästa år till 100 ston kommer han helt enkelt inte finnas tillgänglig för allmänheten utan endast för betäckningsrättinnehavarna. En situation som skulle leda till att hingsten sannolikt skulle säljas i sin helhet.

Om vi dock lägger själva genpoolen åt sidan så tycker jag detta är ännu ett förslag i mängden där man inte attackerar det verkliga problemet. Problemet inom svensk travavel idag är att det kostar väldigt många pesetas att få fram ett föl varför allt färre ”vanliga” människor med ”vanliga” ston betäcker. Vi har en hingsthållar-marknad där en ensam aktör, Menhammar, managerar fem av de sex mest populära hingstarna. Menhammar har vad EU skulle definiera som ett quasi-monopol. Nu är det inte otillåtet att vara framgångsrik- men det ställer en rad krav på aktören. ”Ska man vara stor måste man vara snäll” liksom.

Vi har ett problem att färre vill vara hingsthållare och allt färre vill bedriva stuteri med ston och föl. Vår största aktör inom hingsthållning slängde i fjol ut alla inackorderade märrar. Man ska stå för ca 25% av hingsthållningen men man behöver inte ha inackorderade ston? Här skulle kanske nån regel kunna diskuteras istället. Samtidigt betäcker deras hingstar långt mer än 150 ston då de har fulla böcker i fler länder. Sina egna ston behöver diverse ljusterapier för att komma i brunst redan i februari så det bara är en tidsfråga innan något föl föds på fel sida årsskiftet för att hingstarna ska kunna beta av dem då för att sen istället användas i övriga Europa.

Vanligt folk tror det är helt normalt att betäcka i februari-mars och får panik över om märren inte tar sig förrän i maj-juni för de stirrar på Menhammar och USA och tror plötsligt det är helt normalt med föl födda i februari i Sverige. Det är det inte. De stona är manipulerade till att komma i brunst flera månader tidigare än vad naturen tycker är lämpligt och utifrån de studier jag sett syns det glädjande nog ingenting som säger att en avkomma född i februari presterar bättre som unghäst i Sverige än en som är född i maj.

Samtidigt vägrar vi reglera att en svenskfödd häst faktiskt ska vara född i Sverige. Och importerar fryst semin från världens alla hörn. 17 hingstar i fjol betäckte över 20 ston bara med fryst.

Förutom diskussionen om hur genpoolen ska hållas bred och därmed sund tycker jag helt enkelt svensk travhäst-avel har en rad andra utmaningar att angripa. Frustrationen är som vanligt att jag inte förstår vad sporten vill. Jag vill i vart fall ha en bredare sport. Inte på något sätt begränsa för eliten. Det är vackert att några plöjer in fler miljoner per år än vad jag kommer kunna göra på en livstid och det är inspirerande att en handfull tränare är jäkligt mycket bättre än oss andra.

De fattiga kommer alltid att vara fattiga. Men vi måste ha en bransch där en helt vanlig medelklass inte exkluderas redan när märren ska först över huvud taget stallas upp på ett stuteri och sen bokas till en hingst.

Satt med en Melleruds utmärkta pilsner och slökollade travet från Romme medan Katten Lill-Hofen avslutade veckan som påbörjades med att ta med en fågel in med att käka en tryffelmaräng. ”Du är vad du äter”, vore intressant att göra på henne. Vilket drog tanken till alla landets stallhundrar: ”okej, Mitch, den här veckan har du ätit tre döda möss, fyra grillkorvar, två kanelbullar och en halv Big Mac och c/o.”

Maria, i andra änden av telefonen, hällde upp ett glas vin och fortsatte: ”du nämnde Drive to Survive” häromdagen?”

Jag är ett stort fan av allt som rör fart och gillar därför givetvis även Formel 1. Kämpar just nu för att ta mig igenom nya säsongen och suckar trånande att det är synd att vi travfolk är så förbannat tråkiga att det inte skulle gå att göra en likadan serie om oss och faktiskt locka ny publik. Men att se några hundra overworked and underpaid smutsiga, gråhåriga travtränare skotta skit är snäppet mindre coolt än när en supervältränad F1-förare åker jetski i Monaco. Så det går tyvärr bort.

”Lyxfällan” då? Neeeej för fan!!! Inte en budgettavla skulle gå ihop. Alla skulle få rådet att klippa sig och skaffa ett jobb. Lyxfällan inom travsporten och vi skulle få lägga ner hela sporten.

”Desperate Housewifes” däremot! Nu börjar vi snacka! Relationsintriger är något den här branschen är riktigt bra på och skruplerna är få så här finns ett stort underlag i castingen.

Själv har jag provat att vara krönikör inom travet och kan säga det är väldigt olikt huvudrollsinnehavaren i ”Sex and the citys” liv. Det var väl att vi rökte medan vi skrev våra alster som var enda likheten. Travet är överlag väldigt lite ”Sex and the city” tyvärr.

Dock skulle många kunna utgöra ”The Fast and the Furious” 27 eller vad den nu är uppe i. Förmågan att kunna trycka på gaspedalen är liksom vår branschs signum! Synd att ST förstörde så mycket av det roliga med sin dumma 22 mils-regel.

I Robinson skulle alla få problem. Inte för att många har nåt emot att snacka skit och rösta ut. Men däremot att kunna stå för vad de röstade på… Om folk skulle överleva tävlingarna alltså. Tio travkuskar i en tvekamp och blodvitet skulle förmodligen flöda.

En ”Extreme Makeover” vore dock spännande på oss alla som för länge sen prioriterat bort det här med personlig hygien för att kunna klämma ur dygnet en arbetstimme till. Valfritt make up-företag skulle kunna marknadsföra sig när vi alla tömde en concealer var bara för att dölja de mörka ringarna under ögonen!

”Bachelor” och ”Bonde söker fru” finns en rad läckra ungtuppar för. Frågan är dock hur eftertraktat det vore att söka till en serie där vinsten är att vinna en överarbetad, ständigt pressad och ocharmig snubbe som jobbar 16-20 timmar om dygnet? Men men, som idé skulle det nog funka. Om än lite tufft för produktionen att sen få till det här med mediavänliga dejter och så på Rasta i Arboga mellan lunchtravet på Eskilstuna och V75 på Färjestad.

Sammantaget har jag svårt att hitta en såpa där travsporten skulle kunna marknadsföra sig ala Drive to Survive. Men vi får kämpa på med det vi har. Hippa är vi inte. Men en vacker dag kanske stenhårt arbete, totalt ointresse för att bli sjuk, okunskapen om ordet ”ledig” och kärleken till hästar bli på modet. Och den dagen står vi där: några tusen dårar jagade av produktionsbolag som vill göra årets såpa. Fram tills dess kämpar vi vidare i det fördolda och ärligt talat är det vad de flesta av oss bara vill. Ingen väljer liksom att jobba med hästar för att vi älskar mänsklig samvaro och media är faktiskt mest ett nödvändigt ont.

En väldigt lång vinter verkar äntligen vara till ända. De flesta har bara varit hemma och tränat, eller varit/är konvalescenter, men NU börjar äntligen hoppet om livet komma åter och ett antal starthästar verkar vara på g! Stallet genomgår en remarkabel förändring och flyter allt fint kommer vi ha ett superfint revolterat stall till den 15 mars.

Noir de Noir gillade inte att vinterträna. Det här med träning har ju liksom aldrig varit hans grej… Så i nästa vecka är det veterinärcheck och brodd ur och sen siktar vi på comeback till runt nästa månadsskifte.

Checklist ålades ett kval i en montéstart under månaden. Mest surt då hästen just nu är i toppform och kommer in med historiskt låg puls efter jobben.

Silver Crest är ett av stallets lite oväntade men väldigt uppskattade utropstecken på sistone! Efter att ha haft både harhas under sommaren och sen visat sig vara sjuk hela hösten ligger han såklart en hel del efter och blir en treåring för årets sista tertial. Men uppryckningen på sistone har varit galet skoj!

Timotejs Karamell har haft en jobbig februari. En seg mjölktand, förkyld och sen släppa vinterpälsen. Hon är igång igen och glad men har såklart fått comebacken uppskjuten.

Herminoir fick lite trassel och väl igång lyckades hon sparka sig själv till en ful sårskada på en armbåge. Joggar och om nån vecka ska hon väl kunna vara i träning igen. Stor, fransk och lite mentalt underutvecklad så syns knappast förrän i höst.

Soave är ett av vinterns utropstecken. Fantastiskt fin och har så smått börjat leka både rätvarv och rakbana. Blir väldigt tidig om huvudet hänger med.

*Ett fåtal andelar kvar till salu genom OfCourse KB*

Fanny Lane var ju en chansning till köp och efter omgående veterinärkoll vacklade vi faktiskt om vi ens skulle försöka laga de där framknäna. Har nu behandlats och vilat i 2,5 vecka och är sjövild så hoppet om ett positivt veterinärutlåtande om en vecka finns trots allt. Jättefin häst så skulle ju vara väldigt kul om vi kan få ordning på henne!

Idris lokaliserades orsaken till att hon haltade på och hon har precis kommit igång och joggat. Jättepigg och glad så ska bli spännande att få börja köra jobb med henne om en 10-14 dagar.

Mackmyran trimmar vidare och orkar med sin tunga kropp allt bättre. Har börjat fartleka så smått och preppas mot premielopp i slutet av våren.

*Ett fåtal andelar kvar till salu genom OfCourse KB*

Cinsault är fortsatt den finaste tvååring jag någonsin haft men han är verkligen inte den samlade intelligensreserven. Vi tragglar på och kämpar för att hitta utrustningsdetaljer som förhindrar honom från att tänka. Allt blir liksom så fel när han försöker med det. Typ ”hur var det nu? Ena benet framför det andra men var det båda benen på samma sida samtidigt eller…?”

Kung Fu Panda har tränat på och roade idag matte i ett provlopp! Jag skulle bara stanna i rygg men höll på att klippa hela fältet från 700 kvar så var bara att dra i högertömmen i slutsvängen. Mycket överraskande positivt intryck och tar han detta väl så trimmar vi vidare och kanske kan starta om någon månad. Ruskigt fin häst men jättestor så är inte i närheten av färdig ännu.

Flocki D’Aurcy gör väl milt sagt succé för dagen. Toppar ligan bland segerrikaste hingstarna bland treåringar och telefonen med bokningar går varm. Det är 45 sålda betäckningsrätter i honom men redan runt 20 externa ston bokade så ser ut att gå mot sin överlägset största bok hittills. 1 april står han på Översta igen med alla tester gjorda, betäckningsbeviset i sin hov och redo att börja serva alla galanta damer!

På Översta står Charmant Hornline har bara en månad kvar till fölning. Superspännande med ett helsyskon till Noir, Napa och Soave! Avkomman kommer att vara till salu direkt för självkostnadspris till bra tränare. Eller om nån vill köpa och sätta hos mig.😜

Den kalla, fina vintern slog om så idag blir det kontorsdag och väntan på bättre tider…

Checklist nödgades strykas igår pga banförhållande. Han mår inte det minsta dåligt av att ha blivit kvar i stallet utan får gå jobb imorgon igen. Eller när nu vädret äntligen slår om till nån minusgrad igen. Var duktig som tvåa i ett montélopp i början av månaden och har ett nytt montélopp hemma på Eskilstuna 9 februari vilket väl känns vettigt att ställa in siktet på.

Timotejs Karamell är åter i full träning! Känns toppen men ställer in jobb vid minsta tveksamma underlag. Klimatet är således just nu vår största motståndare men om vi kan träna på ligger en comeback i Courantserien på Solvalla den 21 februari rimligt i tiden.

Noir de Noir blev lite sliten av sina två Solvallastarter på svåra banor. Tanken var att försöka få ordning på honom till Maragretas i början av februari men när det är tveksamt om han ens kommer med så får det bli säsongsbokslut istället. Klokare att brejka direkt än att hatta och stressa på banor där vädret plötsligt omöjliggör att kunna köra ändå. Han får ett par veckor i hagen nu och sen sätter vi igång igen med förhoppning om comeback i april-maj.

Silver Crest är äntligen på rätt väg igen och igångjoggad. Vi får följa upp blodproverna för att se så han verkligen fortsätter åt rätt håll men nu är tanken att han ska kunna börja träna igen.

Herminoir tränar på men inte i några farter. Hon känns ändå inte tidig utan siktas mot sensommaren/hösten.

Nykomlingarna!

Kung Fu Panda har bland annat blivit kastrerad och är nu i träning. Riktigt fin häst men stor och gänglig. Så vi tränar på över vintern och jobbar för att han ska orka med kroppen lika väl som lungorna verkar stora.

Mockinjay är en fin och glad liten studsboll. Han kom i fint skick och igångjoggad efter en olycka i hagen. Vi tränar på över vintern och hoppas kunna starta i vår.

Millefiore ska efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen försöka trimmas mot kval.

Idris kom i förra veckan från Jan-Olov Persson. Söt liten häst med stallets sjukaste kors. Den här kan bli ruskigt snabb korta bitar… Vi fixar och letar lite om vi kan hitta orsaken bakom varför hon stannat i loppen allt medan Idris själv acklimatiserar sig i sin nya miljö.

Tvååringar

Cinsault var bökig och det visade sig att en roterad testikel var orsaken. Med den smärtan avlägsnad är han plötsligt en helt ny häst. Ruskigt fin tvååring som växt och just nu är stor som ett hus. Vi mängdar vidare och hoppas på att underlaget tillåter oss att börja köra lite rappare i månadsskiftet februari/mars.

Till salu till rimligt pris antingen om jag får behålla i träning eller han kommer till bra tränare.

Soave är Noirs två år yngre helsyster. Ruskigt mycket finare häst än vad Noir var vid samma tidpunkt och som ser ut att bli störst av alla syskonen hittills. Liksom Cinsault mängdar vi vidare och hoppas på att underlaget tillåter oss att börja köra lite rappare i månadsskiftet februari/mars.

Andelar till salu för 3750 kr per tjugondel genom OfCourse KB: https://www.stallofcourse.se/andelshast/soave/

Mackmyran trimmar vidare som det lilla A-barn hon är. Jag gör något annorlunda med henne jämfört med varmbloden: hon går något kortare men får redan kuta på så fort hon kan i korta sträckor. Hon är liksom sin mor väldigt rund om magen och ser tung ut i kroppen så vill vara lite snäll mot henne så inte blir sur för att det är för jobbigt att bära upp sig. Trimmas givetvis mot premielopp i år och eventuellt kval. Andelar till salu för 3750 kr per tjugondel genom OfCourse KB: https://www.stallofcourse.se/andelshast/mackmyran/

I avelsboxarna

Flocki D’Aurcy njuter av avkommornas framfart och har just listats i ytterligare tre länder: Tyskland, Belgien och Holland. Vi fortsätter med 25.000 i levande föl-avgift (2500€ utomlands) och hoppas priset medför att stoägarna vill betäcka i år igen. Observera dräktighetsavgift istället för bokningsavgift om stoet tas till Översta. Det har mottagits positivt och vår tanke är att stoägarna ska hålla nere så många onödiga kostnader som möjligt.

Charmant Hornline tjockar på sig på Översta och Noirs helsyskon är planerad till 2 april.

Nyförvärv: tvåbent

Maria Gustafsson förstärker stallet 2-3 gånger i veckan så att vi kan köra alla hästarna de dagarna. På så vis blir övriga dagar väldigt drägliga för undertecknad då det bara blir några stycken att köra de dagarna. Vi jobbar mot klimatet även här och exempelvis vår plan idag var bara att ställa in. Vi kör järnet i helgen istället när det fryser på.

Året inleddes halt och lytt med pajat knä och slutar halt och lytt- dock mer av de ständiga skälen denna årstid: inte en kroppsdel är i topptrim under tungjobbade vintrar.

B-licensen blir nu till A-licens och i stallet står 10 jämfört med 8 när året började. Fast några är utbytta. 2023 blev mitt tredje år som tränare och siffrorna nästan tripplades: målet om segerprocent på minst 10 och platsprocent på minst 30 nåddes med råge. Faktum är att vi till slut faktiskt även nådde målet jag så hett eftersträvat: att nå de mätpunkterna även på totalen sen jag tog ut licensen. I pengar nådde vi inte riktigt målet om 10.000 per start. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det. Vi vann 6 lopp varav tre hade 35-40.000 i förstapris och ändå når vi inte dit. Jag tycker tycker det säger väldigt mycket om hur prispengarna fördelas och här skulle jag gärna se röster som annars skriker ”spelsäkerhet” vad än frågan är kvickna till liv.

Nu skulle jag dock inte gnälla!

Timotejs Karamell hittade stilen rejält efter flytten till Eskilstuna men slog sen upp sin gamla skada och nödgades till lugn period. Nu upptäckte vi den så otroligt tidigt att direkt vila var kort. Jag tänker få tillbaka henne igen. Det har jag fått flera gånger förr. Jag vidhåller hon har kapacitet för att ta sig till en bit under Stoeliten.

Checklist inledde verkligen i dur men fick problem under sommaren. Sen har viss otur i loppen grinat oss i ansiktet. Bumbibjörnen är aningen svårmatchad då han blir lite för stressad för volt och helst vill ha kort distans. Å andra sidan funkar han både i sulky och under sadel. Vi startar vidare och ett rimligt mål är att kunna springa in i vart fall omkring 100.000 nästa år också.

Noir de Noir är såklart årets chock och utropstecken! Den late lille busen gav mig sitt livs chock i sin debut och sen har det bara fortsatt. En strulig sommar som vi nu ämnar ta igen i vinter. En riktigt fin häst med alla kvalitéer som givetvis ska bli superspännande att få följa med på under nästa år också.

Silver Crest kom i somras som konvalescent. Har varit fläckvis riktigt trög och trist men vi tror vi hittade orsaken. Vilar just nu. Har lätt för sig så bara han blir frisk och släpper till lite borde han kunna bli duglig- om än inte jättetidig.

Herminoir har haft lätt för sig sen dag 1 men är valpig och lite väl om sig och kring sig. Massor av franskt i henne och hon kommer bli stor och grov. Fin häst men inte heller hon jättetidig.

Kung Fu Panda anlände i slutet av november från Estland. Har redan gått 1.21 och är en jättefin häst. Vi har fixat lite och låtit honom ta det lugnt en månad. Efter nyår kör vi igång igen och ger honom ett par vintermånader att bygga på sin stora kropp lite så får vi se sen.

Cinsault, aka Lill-Bus, är den spänstigaste ettåring jag haft. Men herregud så jobbig. Vi jobbar med fokuset. Ruggigt fin häst. Om han bara kan sluta busa och stöka 24/7…

Mackmyran är a-barnet som typ föddes inkörd. Trimmar på sina 6 km som en liten superstar. Siktas mot premie och kval nästa år.

Upplagd på OfCourse KB. Tre andelar á 5% lediga á 3750 kr.

Soave är Charmis finaste avkomma vid denna tidpunkt. Studsar fram hur lätt som helst. Är exakt lika mycket ligist som sin bror Noir och tror hennes rådjursögon och långa ögonfransar ska fria henne från allt… Grymt fin häst. Hänger huvudet med och hon slipper problem borde hon bli tidigast av årets ettårskull.

Läggs upp på OfCourse KB 1/1. Ca 10/20 andelar lediga á 3750 kr.

Flocki D’Aurcy betäckte 50 år på Översta i år och där stallas han upp även nästa år. Första kullen (30 levande avkommor) har redan sprungit in nästan tre miljoner!

Charmant Hornline är förhoppningsvis mäkta stolt över sina barn. Just nu är hon dräktig för fjärde gången och den 1 april är Noirs, Napas och Soaves syskon beräknat. Går allt bra går hon givetvis åter till Flocki igen.

Napa Valley är såld till Emilia Leo och i träning hos David Persson. Är kvalklar och siktas mot tidig start nästa år. Ska bli sjukt kul att för första gången få sitta på åskådarbänken till en uppfödning och bara vara förste fan!

Nästa start sker redan på onsdag, 3 januari, när Noir kickstartar mig som a-tränare genom att starta i finalen av Hummeltorp. Nästa år är givetvis målet att året siffror ska slås på totalen. Men störst av allt är som alltid att varje häst ska bli sitt bästa möjliga jag!

Visst lockade rubriken till ett klick?! Well done, Andersson. Även om jag föredrar köttet medium/rare.

Ny prismedelbudget har presenterats och här kommer mina åsikter om den- väl medveten om att jag numerärt nu blir osams med de flesta som läser detta. Och för att provocera ytterligare så tänker jag ta mig själv för att statuera det fullständigt orimliga exemplet. Så ta en grogg till, kära läsare. Livet som små-travtränare denna årstid är ändå en bajsmacka så jag kan ta några till serverade rakt upp i ansiktet.

När jag tog ut licensen för knappt tre år sen funderade jag mycket kring vilka mål jag skulle ha. När man börjar med antingen egna (billiga) hästar eller hästar som skickats iväg av etablerad tränare kan man ju inte lägga målen så högt. Jag konstaterade omedelbart att vara i listorna över ”mest inkört” eller ”flest segrar” inte är aktuellt. Det kräver ett stort hästantal. Men jag kan påverka, till stor del, hur de jag faktiskt har presterar när de startar. Som hästägare hade jag tydligt uttalat ”krav” för att en tränare skulle vara aktuell: slår man ut alla starter svenska travhästar gör, med antalet hästar per lopp och den totala prispotten är en segerprocent på 10, en platsprocent på 30 och 10.000 kr inkört per start strax över medel. Det blev således mitt mål. Jag kunde inte lägga ett mål att vara sämre än ”average”. Sen är det målet jääääävligt högt för en liten plutt som bara har 2-4 starthästar för chansen att vinna ett V75-lopp är inte stor. Men man måste vinna någon stor prissumma emellanåt för att kompensera alla nollor. Så att nå medel, vilket således skulle placera mig väldigt högt på medianen, var inte rimligt. Men annat mål var för mig oacceptabelt att sätta.

År 2021 var det bara en femhundring i garanterad startpeng och stallet nådde nästan 5000 i snitt trots blott en seger. Och det i breddlopp. Året efter höjdes startpengen till 1500. Och breda prisskalor infördes. Jag skulle vilja påstå att det år 2023 är snudd på omöjligt att nå under 5000 per start vid minsta antydan till professionellt bedriven verksamhet. Vi har 1500 till alla som kommer över startlinjen och sen fanimej 5-6000 till den som halvuselt ramlar i mål som 5-8:a på att nån blev struken och ett par galopperade.

Samtidigt vinner jag 6 av 36 lopp och har 16 av 36 på plats och når inte 10.000 inkört per start. För ordningens skulle vann jag ETT breddlopp. Tre av loppen hade 35.000 eller 40.000 i förstapris. Vi vann alltså dessutom flera lopp som t.o.m var mer än ”vanliga vardagslopp”. Och här är felet: hur är det möjligt att nån som har 17 i segerprocent och 44,4 platsprocent i vanliga lopp inte ens når 10.000 i snitt inkört per start?!?

Svaret är att allt är helt utkletat så det är marginellt mer fördelaktigt att vara tvåa-trea än att vara fyra-femma. Det är så fundamentalt fel att här kommer jag till rubriken: kommunism.

Hade jag bara harvat runt och jagat slantar i breddlopp eller vanliga lopp på hemmaplan hade sannolikt mina hästägare haft bättre ROI. För av de 10.000 per start ryker 1500 + 200 i provision och uppsittningsavgift, 300-400 i boxhyra och sen då, med nästa års avgifter, högre anmälningsavgifter. Utifrån att vi även transporterat hästarna så är dessa starter marginellt mer än ett nollsummespel. Det hade i vart fall varit bättre om vi gnetat in dem på hemmastarter.

Utifrån kostnadsläget och rådande prispengapåse är jag rent provocerad över att det är 10.000 i förstapris i ett breddlopp och dessa breda prisskalor i vanliga lopp. Absolut ingen annan bransch, i vart fall inte inom hästsporten, har så förhållandevis höga prispengar till de hobbyverksamma kontra de professionella. Det är ett rent hån mot oss som faktiskt försöker uppnå resultat. Det är tävling vi sysslar med. Hur ska jag argumentera för att nån ska köpa en häst och sätta i min träning när jag kan uppvisa, med objektivt sett, lysande seger- och platsprocent: men snittet per start är så sjukt lågt att det nätt och jämnt täcker resan? Att den över huvud taget täcker resan beror ju enkom på att jag inte tar timlön för att ägna 10-12 timmar åt att åka iväg med hästen utan nöjer mig med provision. Som alltså uppgår till knappt 500 kronor per start.

Fast det är populärt att påstå att tränarens avgifter är problemet.

Vidare har jag ett jätteproblem ideologiskt med ökade kostnader i samband med starter. Eftersom hästägaren som sagt ersätter tränaren och kusken för deras arbete med provision så innebär en ökad avgift alltid en kostnad. Medan prispengarna också är behäftade med kostnader. Dessa tio millar i ökade kostnader borde alltså tagits av prispengarna så hade kostnaden ”bara” blivit 8,5 miljoner.

Just nu glänser min lilla uppfödning Noir de Noir runt på banorna och cashar in både till sina ägare och till mig som uppfödare. Men en dag kommer han inte längre räcka i loppen och då trillar delägarna av och kanske harvar jag runt för skojs skull. Han är ju valack så finns liksom inte så mycket annat att göra med honom. Är han frisk och fräsch hoppas jag det finns nån Korpen vi kan roa oss i. Men jag ska för fan inte ha prispengar för det på bekostnad av hans ägare nu.

Det är väl ändå tävling vi håller på med.

Nu är jag klar med A-licenskursen och lämpligt nog är alla ettåringarna i vagn och trimmar, för närvarande, 5 km 4-5 dagar per vecka. Så nu erbjuds andelar i alla tre! Se bifogad pdf nedan.

Inom kort ska fler bilder och även rörliga filmer fixas. Välkommen som hästägare med mig och välkommen att höra av Dig om Du undrar nåt!

Ettåringar

 

Ungefär så går debatten nu. Alla måste ta ansvar för kostnadsökningarna så alla måste sänka alla priser!

Nu har jag ju 10 hästar själv att utfodra, betala boxhyror och spån åt samt köpa utrustning, träna och transportera så tro mig: jag ställer mig gärna först på barrikaderna i att berätta om hur fruktansvärt dyrt allt blivit. Exempel: fram till förra sommaren köpte jag hö för 1,70 exkl moms/kilot. Nu anses jag ha tur som hittat bra hö för 3,50. Räkna på 20 kg per häst och dag i en bransch där man redan innan inte kunde ta så bra betalt man behövde så… Dessa ca 36 kronor per dag i ökad kostnad för bara hö finns helt enkelt inte marginaler för.

Så jag vet. Men jag fattar inte hur lösningen blir att alla som står med hästarna ska sänka sina priser? Avelshingstar ska sänka sina avgifter. Det är dagens politiskt korrekta debatt. Just detta kommer jag utveckla mer i en kommersiell media lite längre fram, men jag kan inte förstå vart ansvaret för bristen på hästägare ramlade ner på att hingstägarna inte ska ha råd att ha kvar sina hingstar? Sen flera år tillbaka minskar antalet hingststationer. Detta givetvis pga att det är dålig lönsamhet att vara hingsthållare. För dagen flyr svenska avelshingstar till utlandet. Hur i hela fridens namn har den allmänna uppfattningen kunnat bli att hingstägare skrattar hela vägen till banken- utöver möjligtvis ca fem stycken här i landet?

Travtränare ska sänka priserna så att folk har råd att bli hästägare. Jag har idag en driftskostnad på ungefär detta för varje häst varje månad:

Uppstallning, banskötsel, licensavgifter etc: 1500. Foder och strö: ca 4700. Skoning, avmaskning och vaccinationer samt alla täcken utom utetäcken ingår hos mig och blir även det i snitt 1500 kr per häst och månad. Därtill all utrustning som behöver köpas in, slits sönder eller bara kvaddas. Och varmvatten och el. Samt en hel del transporter som inte kan vidarefaktureras hästägarna. Det blir inte jättemånga kronor kvar för att faktiskt göra jobbet att utfodra, träna och sköta om hästen.

Lösningen kan liksom aldrig bli att jag ska träna, sköta och utfodra nån annans häst genom att betala ur egen ficka.

Stuterierna måste bli billigare. Fast vi har jättebrist på uppstallningsplatser för ston och föl.

Veterinärerna måste bli billigare. Så himla märkligt att så få vill bli sporthästveterinärer och att vi har sån extrem brist på stuteriveterinärer att de måste plockas in från andra länder om de nu gör sån ohygglig förtjänst?

”Mer pengar åt alla!”

Bredden måste ha sitt. Jag gillar att begreppen bredd, vardagstrav och elit börjat användas. Men definitionerna verkar lite oklara. V75, årgångsloppen och andra lite större dagar är såklart elit. Men sen svajar det. Breddlopp är för mig travets Korpen. Där ska exempelvis varenda A-tränare utestängas och där är prismedlen just nu rimliga i förhållande till hur övriga prismedel ligger.

Det är mellanklassen som är problemet. De allra flesta av oss små- och medelstora tränare. Vår liga. Division 1-2 typ. Som vill kvala till allsvenskan emellanåt och ännu inte gett upp hoppet om att en dag få ett proffskontrakt och faktiskt kunna leva lite drägligt på vår sport: om än att livet som elitidrottare är motsatsen till socialt, fritt, psykosocialt harmoniskt och ledigt. Men att göra våra 60-80 timmar i veckan i ur och skur och ändå ha det anständigt stabilt. Typ i vart fall alltid kunna ta ut en lön motsvarande kollektivavtalet för en anställd hästskötare med några års erfarenhet.

Här saknas ju fullständigt visioner och handlingsplaner. Det är väl ändå vardagstravet som är själva navet i den svenska travsporten? Bredd+ verkar ju tack och lov ha skrotats lika snabbt som det dök upp för det hade ju varit fullständig katastrof: en prismedelsänkning förklädd till en satsning på bredden.

Var är BTR i debatten förresten? Det finns en intresseförening som sitter i ST’s fullmäktige enbart för att tillvarata B-tränarnas intressen. Med reservation för att tio hästar vill ha mat morgon, lunch, eftermiddag och kväll sju dagar i veckan ibland nödgar mig att välja bort att läsa medier kan jag över huvud taget inte dra mig till minnes när jag senast såg konkreta förslag från dem?

ASVT har effektivt tagit kål på svensk travhästuppfödning under många år nu. Var är ASVT’s plan för hur vi ska få fler stuterier och fler hingsthållare? Den fullständigt kontraproduktiva lösningen att ta 20% av hästägarnas prispengar för att utdela i uppfödarepremier är förvisso trevligt för mig som har en uppfödd treåring som lyckats dra in 74.000 hittills i år. 14.800 friska riksdaler rätt in på kontot utan några kostnader!

Men allvarligt. Vad är detta för konstgjord andning? Är det meningen att jag ska skänka bort andelar i mina tre ettåringar för att få in några kronor i träningsavgift så maten betalas, men jag får nöjet att träna dem gratis, för att när hästen om 1,5 år äntligen drar in 25.000 i ett lopp är det jag som uppfödare som gör största förtjänsten för jag får in 5 loppor på kontot medan delägarna på sin höjd går +/-0 den månaden efter att transport, provision och träningsavgift är betald?

Hela systemet är fullständigt horribelt. Om fler hästar kunde gå +/-0 skulle det finnas fler potentiella hästköpare och då skulle uppfödarna få betalt.

Vidare angående ”mer pengar åt alla” så finns det ju större skäl bakom den garanterade prispengen åt alla än att bara vara en breddsatsning. Men åtta priser och därefter 1500 till alla som ens är med när kommandot ”kör” kommer stimulerar inte folk att köpa häst. Detta strösslande med pengar innebär bara att det harvar runt en jäkla massa hästar på våra tävlingsbanor som helt enkelt inte är i skick att starta. Samtidigt som fint uppfödda unghästar står helt utan spekulanter för få vill köpa häst när den fasen inte är i närheten av att gå ihop sig om den så startar 10-12 gånger per år och ständigt placerar sig i vanliga lopp. Jag får hjärnblödning när jag ser hur en helt vanlig bana, en helt vanlig kväll, kan strössla ut 50-60.000 i prispengar, och dessutom 20% i uppfödarepremier, på hästar som är helt frånåkta men räddar nån sistaslant tack vare att loppet inte blev fullt och nån galopperade. Samtidigt kan tio andra hästar göra topprestationer och bli tvåa-trea-fyra men får knappt med sig pengar så det täcker resan och den kollektivavtalade ersättningen till hästskötaren för att transporteras och selas ut till starten.

Det är nåt fundamentalt fel. Det är väl ändå tävling vi håller på med?!

Just nu är endast två av mina tio hästar i stallet igång och tävlar. Åtta kan för tillfället inte dra in en spänn. Det är en sak. Det är även en sak att dessa två var krassliga under sommaren och inte kunde placera sig. En häst som är åtta i mål ska helt enkelt inte tjäna några pengar. Men när den är tvåa-trea måste den fasen få göra det.

Jag är ju i slutet av proffstränarkursen nu och det enda vi gör är handlingsplaner och konkretiserar visioner. Det vore ju synnerligen klädsamt om hela ST, dvs såväl moderskeppet som varenda BAS-organisation som varenda travbana, gjorde detsamma faktiskt och presenterade. Sen uppmuntrar jag hejdlöst fler privata initiativ omkring travet så som att OfCourse KB klivit in som ett seriöst alternativ till Easy kb. ST-organisationen ser ut som den gör men det finns många starka personer i denna sport som kan göra skillnad. Jag hoppas på privata initiativ som kliver in och fanimej GÖR nåt. Hade ett telefonsamtal i helgen som fick mig att inte överväga att sälja Flocki längre utan istället fyllde mig med energi och engagemang.

Obs: tanken att sälja Flocki uppkom enkom pga hur satans dyrt det är att ha en avelshingst och att just nu bara mötas av att det är MITT ansvar att folk inte vill köpa häst så fort jag öppnar Facebook fick mig att denna vidriga novembermånad seriöst överväga att göra mig av med hingsten och stoppa det utflödet av pengar i vart fall. Nu tog jag dock mitt förnuft till fånga och vill verkligen behålla denna enorma källa av glädje i mitt liv. Tack vare att Flocki har delägare som resonerade väldigt klokt och gav mig såna inspel, samt att bara att flytta honom från Easy kb till OfCourse kb innebär en kostnadssänkning om 23.000 kronor per år sjösattes aldrig min novemberbittra idé.

Det finns massor av sånt. Hästägarna inom travet är trots allt människor som lyckats så väl i sina civila karriärer att de har råd att äga häst. Det kryllar av kompetens och idérikedom inom travet! Men dessa dör ju tristessdöden bara genom att få organisationsstyrningen förklarad för sig. Det finns folk som utgör ST som har detta som antaget uppdrag: gör jobbet.

Avslutningsvis knyter jag an lite till Flocki igen. Att ha en avelshingst är den största källan till glädjen. Under helgen har det trillat in flera bokningsförfrågningar och detta är verkligen det roligaste av allt inom travet. Förutom att vinna lopp. Eller få nöjet att umgås med mina hästar varje dag. Men det hoppfulla. Människor som älskar sitt sto och vill ta ett föl på henne. Som vill föda upp en ny liten häst att namnge, följa och få se tävla. Och som vill att just min häst ska bli dennes pappa. Det är kärlek, drömmar och framtidstro i dess ädlaste form. Folk kommer betäcka sina märrar även nästa år. Kanske några färre än vad som gjorde i år. Men kan vi kanske bara nån gång ibland tänka på och prata med dem 4050 som faktiskt betäckte ett sto i fjol istället för de 306 som avstod?

En kaotisk och resultatmässigt svag månad är till ända. Krassliga hästar, förändringar i stallet och en tränarkurs som gått in på sin tredje och sista del.

Nu är dock alla, utom Charmis såklart, i stallet på Eskilstuna. Charmant Hornline går på översta och tjockar på sig. Ella Vendil åkte tillbaka till sina uppfödare och Napa Valley såldes till Emilia Leo och flyttade, efter sitt genomförda premielopp, hem till henne. Så i stallet står nu nio stycken.

Checklist var sjuk (halsinfektion) och fick kurera sig en dryg vecka. Åter i full träning och comebackar i mitten av oktober.

Timotejs Karamell visade en böjmarkering på den kotan som höll henne borta från tävlingsbanan under i princip ett år. Vi tar det säkra före det osäkra och gör en ny magnetröntgen för att utesluta att det inte är den gamla skadan som jäklas. Väntetid och ännu längre väntetid på resultatet… Karamell är pigg och glad, benet ser fint ut och hon är helt haltfri rakt ut så hålls igång under tiden.

Noir de Noir tog väldigt illa vid sig både fysiskt och psykiskt av ramningen inför tilltänkt start i augusti. 1,5 månad senare och ett enormt jobb av både doktor Lisa och Equiopat Jenny senare och han kvalade i måndags. Emilia gasade rejält efter startgaloppen och Noir fick sig en välbehövlig genomkörare. Comebackar tisdagen 10 oktober om allt är bra i nästa veckas jobb.

Herminoir började hosta samtidigt som Checken stod med konstaterad halsinfektion. Eftersom hon är min egna fick hon kort och gott två veckors semester när matte ändå hade brutalt mycket att göra. Igång igen och tränar vidare med sikte mot start nån gång under nästa år.

Silver Crest grejade sin premie. Denna mentalt omogna kille har tappat hela sommaren pga en harhas och jag är jättestolt över honom som tog sig så enormt mycket att han ändå kunde genomföra ett premielopp redan i slutet av september- och detta faktiskt med en galopp in i första sväng. Det var duktigt av honom att kunna springa 1.30/sista 1800 på ett bra vis och ändå greja det. Delägarna valde dock unisont att följa Emilias råd och låta honom stanna i ett litet stall där han kan fortsätta träna mestadels själv och få ta det i sin egen takt ett tag till. Så vi fortsätter bygga styrka i den välväxta kroppen över hösten och vintern.

Mackmyran sätts i vagn under nästa vecka. Ett riktigt litet A-barn i allt så här långt.

Soave är lite vimsig men är fint igång med tömkörningen. Men ligger någon vecka efter Myran.

Cinsault skulle säljas men jag ångrade mig. Har börjat tömköras och agerar som en klasshäst. Om än en jäkligt busig sådan… Längtar efter att få honom i vagn och se om han är lika fin som han ser ut!

Flocki d’Aurcy hänger här och håller koll på märrarna och retas av Noir. Har en Oaksfinalist i sin första kull! A Teaser följde upp segern i korta E3 med att spurta sig till en andraplats i Oakskvalet. Blir en spännande månad för Flocki alltså!

Dags för en blogg! Skulle kunna dra fem sen senast men sånt hinner jag inte. Har idag noterat att det mest elementära (dvs utsläpp, skottning, fodring, höa och vattna hagar) för 12 hästar tar ganska exakt 7 timmar effektiv tid. Jag anser mig ha ”ledig helg”. Jobbar alltså bara 7 timmar om dagen. Eller typ 9 imorgon pga behöver fixa allt de tre premie- och kvalhästarna ska ha på sig på måndag.

Prisras

Jag jobbade som kontraktskrivare och bubbel-uppkorkare på auktionen på Sundbyholm förra helgen. Kul! Jag tror coviden har fått oss att glömma hur jäkla kul vi travfolk har det på våra firmafester för gud vad lite folk här det var. Förhoppningsvis är ni nu påminda om det så det blir bättre drag under galoscherna nästa år- för kul hade vi!

Som tränare, hästägare, hingstägare och uppfödare själv led jag oerhört av prisbilden. Problemet är inte vare sig levande föl-avgifterna eller anmälningsavgiften. Det var en drös direkt dåligt stammade hästar där och dem har köparna aldrig betalat för. Men skicket på många hästar var rent bländande. Och det är här kostnaden ligger: nån har sett till att märren var i fint skick inför betäckning, matade henne väl i 11 månader och 6 månaders efterföljande digivningsperiod. Nån har avmaskat och utfodrat fölet förbannat väl i ca 18 månader. Räkna med 25 kg hö om dagen av prima kvalitet á i snitt, med årets höpriser, minst 3 kr/kg exkl moms. I minst 2,5 år. Veterinär vid semin, övervakning vid fölning, hantering av avkomman för att ens kunna ta den till en sån här tillställning… Hur medioker modern än är resultat- och stammässigt och hur billig/dyr hingsten än var- uppfödningen är den stora kostnaden.

Problemet är bristen på hästägare. Hade fler velat äga häst hade priserna trissats upp.

Indragning av prispengar

”Vi behöver divisioner inom travet!” Och raskt förtäckts ”bredd plus” som en satsning. Det är det givetvis inte. Prispengarna i breddlopp kommer inte öka- det är vardagstravet som kommer att sänkas.

Jag har varit en väldig förespråkare av olika divisioner men nu måste jag dra i handbromsen: det är inte Redén och Wäjersten mot resten. Det finns jäkligt många divisioner mellan landslaget och korpen va. En häst som inte hävdar sig kommer inte springa in mer pengar hur vi än omfördelar. En tränare med 3 i segerprocent och 10 i platsprocent ska inte fokusera på att debattera prismedel på sociala medier- den ska fokusera på att felsöka i sin egna verksamhet.

Det finns massor av personer som är överlyckliga för en femteplats och 2000 i ett breddlopp. Det är härligt! Där har vi verkligen Korpen. Gräsrötterna. Sportens skäl och stomme. Till dem lånar jag gladeligen ut grejer, hjälper till om de ber mig och gläds hejdlöst på sociala medier med.

Det är mellanskiktet som är utmaningen: exempelvis vi som går A-tränarkursen nu, gänget som gjort senaste åren och ligger på ish 25 hästar, alla tränare med typ 10 i segerprocent. Det är den här gruppen som är utmaningen. Hur ska vi motivera potentiella kunder?

Vi har ridtävlingar på Sundbyholm just nu när jag skriver. Hundratals människor som lägger all sin fritid och all sin disponibla inkomst på att äga och ta hand om en häst. Hästintresset i landet finns! Varför kan vi inte attrahera fler av dem till travet?

Just nu är alla mina tre hästar i startbar ålder snarare på veterinärlistan än i startlistan. Så prispengar just nu är inte vad som håller kvar mina hästägare i sporten. Men hade Noir fått springa in lite mer än 64.0000 på de sju starter han gjorde i våras, utifrån hur många gånger han placerade sig, hade säkert många delägare tyckt den här trubbelperioden hade känts mindre jobbig.

Vem tränar egentligen?

Det blev sociala medier-drev kring kuskar som körde en häst som är föremål för en sportslig rättsprocess. Bulvanträning har förekommit inom alla tider i den här sporten och ST gjorde rejäl upprensning för några år sen genom att tillåta att b-tränare får träna upp till fem externägda hästar. Alltså här får nog alla som utgör sporten bara ta och se sig själva i spegeln. Vi som sport har legitimerat denna skit i alla tider. Är det inte dags vi börjar ta regelverket på allvar istället för att bara hitta de kryphål som passar alla och envar utifrån situation till situation?

Drogtester, domar i tingsrätt och annan CoC

Det valsar runt en jefla såpa kring ett drogtest. Eller rättare sagt: uteblivet sådant. Jag har några domar på personen i samma telefon jag skriver denna blogg ifrån men Svea rikes regelverk kring förtal förhindrar mig att sjunga ut här och nu så mycket som gör till mina vänner vid morgonkaffet eller kvälls-hofen.

Hursomhelst. Ska du göra vissa saker underställer du dig att bevisa vissa saker enligt regelverket. Jag körde bil dagen efter Tessas 45 årsparty. Ah, alla ni som inte är nykterister vet situationen: jag var tämligen övertygad om att jag var tillnyktrad. Annars hade jag aldrig satt mig bakom ratten. Meeeen en sån dag man fan inte ville bli stoppad och kontrollerad. Vad händer? Nån nitisk, sabla aspirant stoppar mig mellan Bollnäs och Tönnebro. Jag försökte både gråta mig ur det och hänvisa till plötslig covid och stora svårigheter att utandas. Det accepterades icke. Jag hade satt mig bakom ratten och underställdes kontroll. Nu var jag såklart nykter! Poängen är att jag skiter i om en kusk har njursten och inte kan kissa. Då är man inte i loppkörar-skick. Det är andra människor säkerhet och andra människors hästar säkerhet det handlar om. Stäng av. Stenhårt. Och länge.

Och dessa jefla gråtvalser i Aftonbladet och Expressen: är det för detta travet köper upp allt annonsutrymme där så blaskorna över huvud taget ska skriva om travet? Se över avtalet. Någon. Genast.

Ska vi avsluta med lite skattefrågor? Regeringen föreslår en höjning av spelskatten. Typ 219 miljoner. Vilket innebär ungefär prispengarna för alla V75-omgångar ett helt år. Nu är det regeringens förslag och i dagens parlamentariska läge således inte ett direkt likamed-tecken som att riksdagen kommer klubba igenom detta. Men mörkt ser det onekligen ut. Vore ju klädsamt om statens representanter kunde kliva in och begära en översyn av ATGs kostnadsmassa nu. För inte vill väl svenska staten mörda hela svenska travsporten vilket direkt och indirekt hotar tiotusentals arbeten och många miljarder i moms och andra skatter som hästsporten inbringar?

Apropå allt: glöm för fasen inte vilken underbart kollegial och varm sport vi har. Kontrasten blir gigantisk när man ser ridsporten på nära håll. Överlag har vi respekt, hänsyn, hjälps åt, lånar ut grejer och är Sveriges mest professionella hästhållning. Var och envar: glöm inte detta i allt mörker. Och till ST och andra styrande skulle jag önska ni fick fram detta till staten på något vis.