Visst lockade rubriken till ett klick?! Well done, Andersson. Även om jag föredrar köttet medium/rare.
Ny prismedelbudget har presenterats och här kommer mina åsikter om den- väl medveten om att jag numerärt nu blir osams med de flesta som läser detta. Och för att provocera ytterligare så tänker jag ta mig själv för att statuera det fullständigt orimliga exemplet. Så ta en grogg till, kära läsare. Livet som små-travtränare denna årstid är ändå en bajsmacka så jag kan ta några till serverade rakt upp i ansiktet.
När jag tog ut licensen för knappt tre år sen funderade jag mycket kring vilka mål jag skulle ha. När man börjar med antingen egna (billiga) hästar eller hästar som skickats iväg av etablerad tränare kan man ju inte lägga målen så högt. Jag konstaterade omedelbart att vara i listorna över ”mest inkört” eller ”flest segrar” inte är aktuellt. Det kräver ett stort hästantal. Men jag kan påverka, till stor del, hur de jag faktiskt har presterar när de startar. Som hästägare hade jag tydligt uttalat ”krav” för att en tränare skulle vara aktuell: slår man ut alla starter svenska travhästar gör, med antalet hästar per lopp och den totala prispotten är en segerprocent på 10, en platsprocent på 30 och 10.000 kr inkört per start strax över medel. Det blev således mitt mål. Jag kunde inte lägga ett mål att vara sämre än ”average”. Sen är det målet jääääävligt högt för en liten plutt som bara har 2-4 starthästar för chansen att vinna ett V75-lopp är inte stor. Men man måste vinna någon stor prissumma emellanåt för att kompensera alla nollor. Så att nå medel, vilket således skulle placera mig väldigt högt på medianen, var inte rimligt. Men annat mål var för mig oacceptabelt att sätta.
År 2021 var det bara en femhundring i garanterad startpeng och stallet nådde nästan 5000 i snitt trots blott en seger. Och det i breddlopp. Året efter höjdes startpengen till 1500. Och breda prisskalor infördes. Jag skulle vilja påstå att det år 2023 är snudd på omöjligt att nå under 5000 per start vid minsta antydan till professionellt bedriven verksamhet. Vi har 1500 till alla som kommer över startlinjen och sen fanimej 5-6000 till den som halvuselt ramlar i mål som 5-8:a på att nån blev struken och ett par galopperade.
Samtidigt vinner jag 6 av 36 lopp och har 16 av 36 på plats och når inte 10.000 inkört per start. För ordningens skulle vann jag ETT breddlopp. Tre av loppen hade 35.000 eller 40.000 i förstapris. Vi vann alltså dessutom flera lopp som t.o.m var mer än ”vanliga vardagslopp”. Och här är felet: hur är det möjligt att nån som har 17 i segerprocent och 44,4 platsprocent i vanliga lopp inte ens når 10.000 i snitt inkört per start?!?
Svaret är att allt är helt utkletat så det är marginellt mer fördelaktigt att vara tvåa-trea än att vara fyra-femma. Det är så fundamentalt fel att här kommer jag till rubriken: kommunism.
Hade jag bara harvat runt och jagat slantar i breddlopp eller vanliga lopp på hemmaplan hade sannolikt mina hästägare haft bättre ROI. För av de 10.000 per start ryker 1500 + 200 i provision och uppsittningsavgift, 300-400 i boxhyra och sen då, med nästa års avgifter, högre anmälningsavgifter. Utifrån att vi även transporterat hästarna så är dessa starter marginellt mer än ett nollsummespel. Det hade i vart fall varit bättre om vi gnetat in dem på hemmastarter.
Utifrån kostnadsläget och rådande prispengapåse är jag rent provocerad över att det är 10.000 i förstapris i ett breddlopp och dessa breda prisskalor i vanliga lopp. Absolut ingen annan bransch, i vart fall inte inom hästsporten, har så förhållandevis höga prispengar till de hobbyverksamma kontra de professionella. Det är ett rent hån mot oss som faktiskt försöker uppnå resultat. Det är tävling vi sysslar med. Hur ska jag argumentera för att nån ska köpa en häst och sätta i min träning när jag kan uppvisa, med objektivt sett, lysande seger- och platsprocent: men snittet per start är så sjukt lågt att det nätt och jämnt täcker resan? Att den över huvud taget täcker resan beror ju enkom på att jag inte tar timlön för att ägna 10-12 timmar åt att åka iväg med hästen utan nöjer mig med provision. Som alltså uppgår till knappt 500 kronor per start.
Fast det är populärt att påstå att tränarens avgifter är problemet.
Vidare har jag ett jätteproblem ideologiskt med ökade kostnader i samband med starter. Eftersom hästägaren som sagt ersätter tränaren och kusken för deras arbete med provision så innebär en ökad avgift alltid en kostnad. Medan prispengarna också är behäftade med kostnader. Dessa tio millar i ökade kostnader borde alltså tagits av prispengarna så hade kostnaden ”bara” blivit 8,5 miljoner.
Just nu glänser min lilla uppfödning Noir de Noir runt på banorna och cashar in både till sina ägare och till mig som uppfödare. Men en dag kommer han inte längre räcka i loppen och då trillar delägarna av och kanske harvar jag runt för skojs skull. Han är ju valack så finns liksom inte så mycket annat att göra med honom. Är han frisk och fräsch hoppas jag det finns nån Korpen vi kan roa oss i. Men jag ska för fan inte ha prispengar för det på bekostnad av hans ägare nu.
Det är väl ändå tävling vi håller på med.