Den gångna veckan har fått mig att både rensa i mitt Facebookflöde och att logga ut. Några fruktansvärda historier har uppdagats- men det är sociala medier som fått mig att må riktigt dåligt.
Under 2019 anmäldes omkring 23 200 sexualbrott, varav 8 820 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 5,6 procent att de utsattes för sexualbrott under 2019. År 2019 fattades 1510 lagföringsbeslut gällande sexualbrott.
Sexualbrott är ett brott där man tror anmälningsfrekvensen är väldigt låg. Därav är det ett brott där det är vanskligt att säga huruvida antalet brott ökar eller om det är anmälningsfrekvensen som gör det. Lagstiftningen förändras även mycket på detta område: få saker som idag är olagliga var det för 50 år sen.
Avseende brott mot djurskyddslagen är det svårare att finna statistik över antalet anmälningar då ansvaret numera ligger på Länsstyrelsen. År 2015 åtalades i vart fall knappt 500 personer för brott mot djurskyddslagen.
Om problemet med sexbrott är att många utsatta inte anmäler gäller det motsatta avseende djurskyddsbrott. Här är länsstyrelsernas största problem att avgöra vad som faktiskt bör utredas och vad som är rent trams eller hämndaktion.
Eftersom lagstiftning kommer utifrån samhällets utveckling speglas ju lagstiftningen utifrån vårt rättsförnuft. I en rättstat blir vi klokare och klokare för varje år. Brottsligheten minskar därför också över tid. Även om antalet anmälda brott alltså kan öka då samhället bestämmer att fler beteenden är otillåtna och samhället tydliggör att offer inte ska känna skam inför att anmäla.
Det finns alltså väldigt många människor i Sverige som döms för dessa brott varje år. Utifrån hur många tusen utövare inom travet det finns vore det helt omöjligt att inte några av dessa även var aktiva inom travet.
Allting tyder trots allt på att det svenska samhället blir allt bättre att leva i. Stat och kommuner vidtar åtgärder för att medborgarna ska känna sig trygga, vi är i lag jämställda och samhället i stort pratar mer om orättvisor, får upp dem på den politiska agendan och skiftar normer till att fler säger ”det är inte okej” till mer. Detta kan till stor del tillskrivas sociala medier. Tack vare främst facebook når fler ”helt vanliga” människor ut med sina berättelser. Det är en mycket bra sak. Den gångna veckan har dock även sociala medier skrämt fullständigt skiten ur mig.
Genom sociala medier levereras fler människor fler berättelser från verkligheten. Människor som tidigare varit lyckligt ovetande om hur vanligt sexbrott eller brott mot djurskyddslagen är får det nu kastat i ansiktet. Människor som tidigare över huvud taget aldrig läst en domstols dom får nu, helt utan aktivt val, förundersökningar på hundratals sidor upplagda i ansiktet när de öppnar facebook för att kolla gulliga kattbilder. Den här veckan har samtiden verkligen visat den inte klarar det.
Eftersom studier inom rättsvetenskap till stor del handlar just om att läsa och analysera domslut lär sig jurister att läsa domar. Första gångerna är det inte helt lätt att kunna hålla alla tankar i huvudet samtidigt med vem som säger vad och vad som egentligen är fastställt och inte. Under en vår för 7-8 år sen läste jag kvinnofridskunskap. Under 20 veckor läste jag varje vecka ett par hundra sidor utredningar och domar med sexbrott mot både vuxna och barn. Jag har aldrig mått så konstant dåligt som jag gjorde under de 20 veckorna. Världen är helt enkelt vidrig. Under min studietid var jag även volontär på kvinnohuset i örebro. Jag träffade dessa kvinnor och barn varje vecka. Jag följde med kvinnorna till möten med rättsväsendet, lyssnade på vad de utsattes för, hade till uppdrag att stoppa små barns helt sjuka leker där treåringar både slog och skulle våldta andra barn. Försökte stävja paniken i barn i blöja som inte vågade lämna mamma ur synfältet en sekund för barnet lärt sig det behövde skydda och vakta sin mamma, utsattes för våld själv av unga pojkar som indoktrinerats till att vakta sin mamma åt sin pappa. Satt med dessa kvinnor efter att deras förövare friats för bevisningen inte räckte för fällande dom. Satt där med kvinnor som nu var utkastade helt utan samhällets skydd. Och vi visste vi snart skulle få se dem igen. De behövde bara hittas och slås sönder och samman en gång till först så allt kunde börja om.
Förövarna var inom alla yrken och med alla hobbies. Den som än idag får mig att må dåligt är prästen som högg ihjäl familjens två hundar och satte eld på huset när frun till slut lämnade honom. Om han fälldes? Nej. Vem kunde tro att en så trevlig man skulle kunnat göra något sånt? Klart det var kvinnan som var psyksjuk.
Det här har inte ”blivit värre”. Tvärtom är samhället bättre idag. Men fler vanliga människor får veta om det. Det är fullt rimligt man reagerar. Själv började jag som sagt plugga, blev volontär på kvinnohuset, engagerade mig politiskt för att kunna förändra och använde min utbildning för att kunna hjälpa både enskilda och lyfta upp det på större nivå.
Det sociala medier gör är något helt annat. Kreti och pleti anser sig inte bara ha ”rätt” att deklarera sitt avståndstagande utan anser sig rent av nödd att göra det. De dreven som skapats på främst facebook den här veckan har fått mig att logga ut därifrån. Ni skrämmer helt enkelt skiten ur mig. Och ja: jag skriver till just DIG som allt från bara springer runt och snackar skit till formulerar direkta mordhot på facebook.
Medan ungefär alla med ett konto på facebook tävlade i vem som kunde ta mest avstånd från och i vem som kunde mordhota personen värst som själv gått till polisen och sagt sig begått tidelag läste jag en FUP och försökte förstå vad fan som hänt för personen som misstänkte det kunde vara hennes djur som blivit utsatt var förtvivlad. Vilket djur har utsatts för vad? Vad rörde strafföreläggandet? Kan det meddelas ett strafföreläggande utan att ägaren till djuret det rör meddelas? En kompis ringde åklagaren och försökte reda ut. En annan kompis satt med en vän till den drevet rörde och försökte stötta och reda ut tankarna.
Ingenstans i drevet fanns en tanke på att det faktiskt fanns människor som var berörda. Helt jävla utomstående människor ansåg sig berättigade att få uppta precis allt luftutrymme. Människor som inte var ett skit inblandade ansåg sig berättigade att starta drev så personerna som faktiskt tyckt om personen inte ens fick tid att processa informationen att deras vän hade begått sexuella övergrepp mot djur utan nödgades omgående bli livrädda för att han antingen skulle vara mördad eller ha begått självmord före gryningen.
Personen vars djur uppenbarligen utsatts för det som fick utomstående så berörda önskar inte livet ur personen. Djurägaren vill att polisen ska få tag i honom och se till att han får hjälp mot sitt sjuka beteende. Själv vill hon se honom i ögonen och se honom ställas inför rätta. Henne har jag inte sett en jävel ens tänka på faktiskt.
Sen kom infon om att rättegången om ett två år gammalt brott strax inleds. En person har för att dryga ut kassan tyckt det var en bra idé att sälja sin flickvän till sexköpare. Nytt drev om tävlande i att ta avstånd, känna sig nödgad att skriva ”vart är världen på väg?” och spela media rätt i händerna och vara så förbannat inskränkta att tro detta på något vis har med travet att göra. Ingenstans har jag sett en enda ens nämna flickvännen. En ung tjej har tillåtit att hennes egna pojkvän säljer hennes egna kropp i deras egna hem i snitt två gånger per vecka under ett helt år. Hur fan tror ni en person som lever så ett helt år mår och hur tror ni hon mår idag?
Ni gottar er. Ni vill inte alls se den hela bilden, försöka hålla många tankar i huvudet samtidigt, ni har ingen som helst omsorg för offren, ni står inte upp för rättssamhället att varje människa har rätt att få försvara sig mot det som den anklagas för, ni står inte upp för ett samhälle där brottsoffren ska ges upprättelse. Ni är riktigt jävla vidriga. Ni har fått mig att revidera min bild om att samhället faktiskt är på väg åt rätt håll totalt. Det här samhället är på väg käpprätt åt helvete när det känns som att ungefär varenda Facebookanvändare är en förrymd Säterfånge. Nej, ni har inte ”rätt” att spy ut alla era känslor om allt offentligt. Ni har inte ”rätt” att ”tycka” offentligt om precis allt. Det finns helt andra lagar som reglerar det.
Jag önskar verkligen ingen av er någon som helst olycka. Jag hoppas inte ni hamnar riktigt i skiten själva för att få ett wake up-call. Däremot önskar jag ni bara orkar tänka till på hur det känns att vara människan som utsätts för ett drev där ingen någonsin egentligen kommer få veta vad som egentligen hänt. För så funkar också dagens sociala medier-samhälle. Ni förtog er så fullständigt i veckan så när det väl blir rättegång och dom är ni så trötta på det här att ni inte kommer orka höra om det längre. Kvar lever ni vidare och minns bara det som fått er att reagera och att 90% av det var fel redan då och hälften av resten därefter kommer fastslås var fel kommer få faktiskt notera.
Bara detta är väl en viktig sak som var och en kan lägga på tanken: i ett rättssamhälle ska saker och ting utredas, kunna bevisas och alla äger rätt att få bemöta vad den anklagas för. Därför tar rättsprocesser åratal. Jag blev själv offer för ett förtal i syfte att förstöra hela mitt liv inom travet tidigare i år. Jag har alldeles nyligen själv upplevt hur en person som är duktig på att uttrycka sig i ord kan få högst normala och sunt tänkt människor att agera helt och hållet på vad någon säger. Trots att möjligheten att väldigt enkelt ta reda på fakta både kring huruvida jag skickat några fakturor avseende hästar en tränare aldrig haft i träning eller stämt eller blivit stämd av någon så fann inte vanligtvis vettiga människor det nödvändigt. Man fann det inte ens värt att fråga mig om det var sant. Man reagerade med känslor och tanken på att en person kunde ljuga ihop en historia så totalt fanns inte. Månader senare har de flesta av dem kontaktat mig och bett om ursäkt och förklarat hur dåligt de mår över att ha blivit indragna. Rättsprocessen kommer dock inte inledas förrän under nästa år och dom kan mycket väl dröja två år från nu. Två och ett halvt år senare kommer alla dem som bara ville gotta sig för länge sen ha tröttnat på det här och upprättelsen kommer inte alls bli i proportion till skadan de där personerna orakade mig.
Tänk på det när du bidrar till att folk kan gå så långt över gränsen. Du bidrar genom att legitimera skvaller kring andra människors förehavanden i syfte att själv gotta dig. Du uppmuntrar genom att trycka like på rent affektskrivna kommentarer. Du försvårar för de riktiga offren varenda gång du tuggandes fradga känner dig nödd att fråga och tycka till nån som kan tänkas ha hört något för att tillskansa dig nåt du därefter kan kackla vidare om.
Det handlar om människor. Nästa gång kan det röra dig själv.
Vi ska definitivt prata om det som hänt i veckan. Men kan man inte läsa en förundersökning och kunna hålla alla tankar i huvudet samtidigt för att hålla isär vad nån påstår från vad nån erkänner får man fasen hålla käften om sina slutsatser på facebook också. Och absolut ingen behöver deklarera sitt avståndstagande. Ingen frisk människa i Sverige tycker det är något annat är helt sjukt att sätta på en hund eller sälja sin flickvän till sexköpare.