I samband med beskedet om utkastet för Skatteverkets nya ställningstagande att travhästägande skall ses som hobbyverksamhet och inte ekonomisk verksamhet, varför momsen blir en kostnad, väcktes många röster att detta självklart kommer leda till mer svarta pengar inom travet. Jag är inte alls lika säker på det och ska här redogöra för varför.
Det här blir en annorlunda blogg på så vis att jag gör det jag normalt sett verkligen ogillar: spekulerar utan att kunna härleda till fakta. Just vad gäller hur vanligt regelbrott är så finns det ju dock inte så mycket fakta. Hade någon tvärsäkert vetat exakt omfattning av svarta pengar inom sporten idag hade ju detta självklart åtgärdats. Det här blir således visst filosofiskt resonemang baserat på ett eget liv inom krogbranschen under åren 1999-2010, en tid då svarta pengar inom den var i princip norm, ihop med omfattande ölande med allsköns både hästägare inom vitt skilda grupper och olika travtränare under både dessa år och efteråt.
Jag har skrivit om svarta pengar inom travsporten förut: Hur vit är egentligen travsporten? Här fokuserade jag mer på regelverket och pekade på några sätt där kontrollen brister. Idag ska jag försöka mig på det i princip omöjliga: att helt utan fakta, utan att hänga ut någon enskild, helt utan att över huvud taget hitta någon officiell info om hur hästägarna egentligen ens är grupperade, försöka mig på att resonera mig fram till hur mycket svarta pengar det finns inom travsporten idag och hur mycket förändrade momsregler kan komma att påverka det.
För att svarta pengar ens ska existera behövs tillgång och efterfrågan. Å ena sidan vill väl alla ha mer pengar i plånboken- å andra sidan ska det ställas mot kostnaderna och riskerna. Att ta betalt svart är ett brott. Bara här ryggar en hel del människor tillbaka. Svensken är ett, globalt sett, kollektivistiskt tänkande folk med stort rättsförnuft. Vi köar lydigt, får lite ångest när vi går mot röd gubbe och skäms väldeliga när någon säger åt oss att plocka upp skräpet vi kastade på marken. Vi är helt enkelt djupt inpräntande att ”man inte gör så”. Och trots detta är vi lika egoistiska som alla andra människor: vi vill gärna ha det bra själva och ställer det i relation till vad brottet orsakar nån annan. Få skulle kunna tänka sig att stjäla från en annan person men att norpa åt sig lite extra skattepengar ligger nära till hands för fler. Få skulle kunna se sig själva i spegeln om de kört rattfulla- men en hastighetsbot ser vi rätt lätt på. Vi är grymt duktiga på att döva vårt egna dåliga samvete och vi har betydligt lättare att begå brott mot någon odefinierbar person än mot nån vi faktiskt har ett ansikte på.
Och sen då våra egna konsekvenser. Att förklara för Linn, 17, att det var dumt att ta lite av lönen svart för att hon tappade pensionspoäng var liksom inte ett gångbart argument. Att säga till Linn, 24, att hennes egna krog skulle bli av med alkoholtillståndet, vilket därmed skulle leda direkt till personlig konkurs för henne, om hon svartade pengar hade dock verkan.
På det glada 00-talet flödade kontanterna. Inom krogbranschen var de som sagt en naturlig del. Alla inom den hade stenkoll på hur mycket som kunde svinnas bort och vilka pengar som kunde försvinna utan att nån myndighet skulle kunna upptäcka det. Garderoberna ”ägdes” oftast av mer eller mindre organiserad brottslighet. För att bjuda på entré och garderob var inte olagligt så risken att någon myndighet skulle kunna fastställa att man faktiskt tagit betalt av alla gäster ansågs i princip omöjlig. Spriten hade dock tillståndsenheten stenkoll på. Vilket löstes genom att folk gick och handlade nån flaska billig likör själva och sen sålde ut svart för 10-15 kronor centilitern. Lag på kassaregister fanns inte och på den tiden var kassorna så sega att ingen nattklubbsgäst stannade kvar för att se så drinken slogs in i kassan. De flesta betalade dessutom med kontanter och priserna var ju satta för att det skulle vara en jämn femtilapp för en öl och en hundring för en sexa drink. Bankrånen var ersatta av värdetransportrån och på trav spelade man i totoluckor med kontanter.
Kontanterna flödade helt enkelt i samhället och att sätta sprätt på svarta pengar var således hur lätt som helst. Krogbesök, bilar, resor, räkningar… Allt kunde betalas med kontanter. Ingen på banken frågade ens vart pengarna kom ifrån när man ville sätta in 20.000 på kontot. För även vit lön utbetalade ofta kontant.
Idag spelar kontanter en väldigt marginaliserad del av samhället. Och varenda transaktion på konton registreras.
Utöver organiserad brottslighet har helt enkelt betydligt färre ”vanliga människor” svarta pengar idag. Dagens busar förefaller mer ha gått över till olika typer av bedrägerier, så som ”finansbolag” där de säljer luft. Finansinspektionens varningslista över såna är helt sjuk.
Det finns blott en del servicebranscher med många privata kunder som idag kan ha ett stabilt, jämnt inflöde av svarta pengar. För en vanlig vit arbetande människa undviker ju gärna att betala fullt pris. Jag äger min bil i firma så jag vill ju ha kvittot på däckbytet så jag både kan dra momsen och sen betala nettopriset med oskattade pengar. Att den vitt arbetande personen som ska betala 600 kronor för däckbyte och däckhotell skiter högaktningsfullt i om den får ett kvitto den ändå inte kan dra av eller ej- men bara behöver betala 400 lockar dock såklart.
För det är på tjänster man enkelt kan göra svarta affärer. Privatpersonen som äger en häst kan fråga tränaren om den inte kan tänka sig att ta 7500 kronor i näven istället för 9000 exklusive moms för hästen. Privatpersonen kan fråga veterinären om den inte kan ta en femhundring i handen istället för att fakturera 700 exklusive moms för den där halskollen ingen behöver få veta är gjord.
Prisbilden verkar fortsatt vara densamma som på tiden jag jobbade på krogen: det svarta priset ligger ungefär mittemellan netto- och bruttopriset. Alla svarttränade hästar jag känner till kostar mellan 3000 och 7500 kronor per månad. Man betalar alltså inte hela nettopriset svart. De billigare omfattas givetvis även ofta av en deal om högre procent på insprunget.
För en travtränare som sliter för att få ihop sin vardag kan en svarttränad häst ofta vara skillnaden mellan om tränaren har egen mat på bordet eller ej. Många tränare behöver helt enkelt ”nån” svartträning. Eller sko några hästar svart varje månad. Eller köra lite provlopp osv för en hundring i näven.
För så mycket mer svart än så går inte ihop sig då det i kedjan finns så många kostnader att hantera. Boxhyror, eller amortering på egen gård, leasing av hästbil, alla avgifter till ST och mycket foder och utrustning måste helt enkelt erläggas vitt. Även om det såklart går att köpa både nåt hölass eller säckar havre svart finns helt enkelt många leverantörer inom sporten som faktiskt kräver vit betalning. En stor del av verksamhetens kostnader kräver således vita intäkter.
Risken med svarta uppgörelser är ju om man blir osams. Då är man helt rättslös. Jag får ibland samtal från personer där några polare äger en häst ihop och något hänt. Jag avböjer alltid de uppdragen. Förvisso kan man ju ha vissa rättigheter även om man både betalat och fått betalt svart- men sällan är dessa människor helt ärliga även mot mig varför det blir oerhört svårt att reda ut såna problem. Det är helt enkelt svårt att uppvisa en ekonomisk skada om man inte kan visa att man faktiskt lagt ut pengarna.
Hade ST verkligen velat få bort mycket hade de kunnat vidta en rad åtgärder. Bara att faktiskt jämföra hur många hästar en tränare har på listan med att kolla bolagets omsättning.
Utöver de få näringsidkare som har ett stabilt inflöde av svarta pengar nästlas givetvis många tränares vänner och familjers hästar in på olika deals. En svisch på 3-4000 från brorsan/sambon/pappa/polaren för hästen. Vem ska kontrollera? Jag svischar också mina vänner och familj för saker de köper åt mig, gemensamma middagar osv.
Varför kommer inte detta öka nu då?
För att de som redan idag är villiga att ta risken och tjafset gör det. De äger sina billiga hästar hos tränare som inte är moralisk perfektion definerad och rullar redan runt sina liv genom att göra allehanda deals och ”lösa saker”. Dessa privatpersoner och kompisgrupper har redan valt att inte bilda bolag, organisera sitt samägande genom avtal och att inte försäkra hästen.
För kompisgruppen på några stycken som valt att bilda exempelvis handelsbolag har redan bestämt att de väljer att betala 10-20.000 kronor om året för bokföring och diverse avgifter för att kunna göra allt korrekt. Av dem som nu stirrar merkostnader om 40-50.000 om året i vitögat på grund av slopad avdragsrätt för moms kommer helt enkelt få att vara beredda på att ta risken med svartbetalning för sin häst i A-träning för att slippa det. Då hade de redan gjort det. De betalar ju trots allt redan idag det fyrdubbla med sina skattade pengar och av dessa kommer få vara villiga att ta sina ärligt intjänade pengar och riskera totalt.
De kommer kanske byta ut sin icke-dugliga häst snabbare dock för det blir mindre kul. De kanske inte köper två nya när två slutar.
Idag tros en tredjedel av de 8000 A-tränade hästarna ägas av A-tränarna själva. Därtill torde i vart fall drygt 1000 hästar vara så kallat andelsägda. Gäng om 20 pers kommer inte ta risken att börja betala svart för att spara om ett par tusenlappar om året var. De som äger häst i bolag med andra verksamheter än just den ägda hästen kommer fortsätta äga hästen med oskattade pengar. Det handlar således om kanske 1000-2000 hästar som ägs av enskilda eller mindre kompisgäng som bildat bolag just för att äga häst. Av de mindre hästägargängen som bildat bolag består de flesta av något bolag i sig. Den delägaren kommer därmed inte plötsligt vilja betala sina andel med redan mer än 50% skattade pengar.
Bland de enskilda flödar som sagt redan de svarta pengarna då de redan idag har incitament att inte betala momsen de påförs. På sin höjd handlar det alltså om en potentiell efterfrågan från högst 10%, troligtvis inte mer än 5, av de proffstränade hästarnas ägare som nu seriöst överväger tanken att bedriva hästägandet svart istället.
Om sporten tappar A-tränare kommer de svarta pengarna dock att öka i andel. Både bland de A-tränade hästarna då branschen står kvar med antingen de som är så stora att de klarar sig ändå eller de som redan idag rullar runt så här. Och bland amatörer, vilka i betydligt större utsträckning redan bedriver hästägandet privat finns ju redan incitamenten.
Så det här är inte en särskilt stor risk. Och de svarta pengar som idag redan finns hade således kunnat eliminerats för länge sen om sporten själv faktiskt hade velat.