Mångas stora fråga är ju kort och gott: vad riskerar Propulsions tränare för straff?
Jag kommer tyvärr inte kunna leverera något svar alls. Det är helt enligt alldeles för mycket vi inte vet nu. Men jag kan försöka lista ut vad som torde bli målets centrala delar, vilka knäckfrågorna torde vara och vad straffskalorna för de olika yrkandena är samt berätta ungefär hur en process i STAD och sedermera ÖD ser ut.
En passus i all källhänvisning är att vissa regelverk kan ha skrivits om under åren. Förbudet mot nervsnittning kan således ha omfattats av annan paragraf vid något tillfälle under dessa fem åren osv. Den formalian överlåter jag med varm hand åt dem som får betalt för att göra det här. Jag ska bara försöka vägleda lättbegripligt.
Processen
Först och främst är de fråndömda prismedlen inte ett straff. Dessa är en ren och skär resultatkorrigering. Även det även klargörs i antidopingreglementet.
När ST anser det fastställt att en häst tävlat i strid mot antidopingreglementet sänder ST omgående faktura på pengarna om de redan utbetalats. I det senaste målet jag hade sände ST fakturan en hel vecka innan vi ens fått utredningen och den förföll dagen innan utredningen till slut kom oss tillhanda. Både jag och klienten fann det givetvis väldigt märkligt och bad om anstånd att få betala tills STAD faktiskt meddelat sitt beslut. Det var inga problem i sig.
Efter att jag fått utredningen fick jag ingen direkt sista dag att inkomma med min klients inställning. Efter en vecka frågade dock ST om jag hade något svar på g och jag svarade efter två. Kutym inom rättsväsendet är att man har två eller tre veckor på sig. I detta fall, under Coronatider, frågade ST om min klient accepterade att STAD handlade ärendet endast genom skriftväxling, vilket vi accepterade, och beslutet kom fyra veckor efter att jag inkommit med klientens inställning.
I Redéns fall lär det inte bli endast skriftlig handläggning utan målet är så komplicerat att det sannolikt föregås även av muntlig förhandling. Redén och hans ombud lär ha fått ta del av utredningen i slutet av veckan, kort efter presskonferensen, och inom ett par-tre veckor ska de då gå igenom vad ST yrkar på och vilken bevisning de anser sig ha. Den får de då möjlighet att bemöta. Detta ärende torde prioriteras av STAD så om ungefär en månad borde muntlig förhandling äga rum och därefter brukar besluten komma rätt så fort. Inte som i allmänna domstolsväsendet där det kan dröja både tre och sex veckor.
Vad är det då som har hänt steg för steg?
I enlighet med ST:s karenstid- och förbudslista är nervsnittning förbjudet.
Detta är egentligen lagtext. ” Ett djur som tränas för eller deltar i en tävling eller ett prov får inte utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som kan påverka djurets prestationsförmåga eller temperament.” (Djurskyddslagen (2018:1192) 3:2). Vad lagstiftaren sedan avser exakt med “dopning eller andra otillbörliga åtgärder…” klargörs i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om dopning m.m. av djur vid träning eller tävling; beslutade den 11 januari 2005 (DFS 2005:1 Saknr L 13) 2:4: “En häst som har nervsnittats, eller på annat sätt gjorts bestående smärtokänslig i ett ben, får inte tränas för eller delta i tävling på tävlingsbana.”
Och i ST:s reglementen, bland annat i Antodopingreglementet, klargörs att det är tränaren som är ansvarig för att reglementet följs:
Här ovan är kedjan där det klargörs att nervsnittning är förbjudet och att det var Propulsions ansvarige tränare att säkerställa att hästen han startanmälde inte var det.
Vad kommer ST yrka på?
ST har alltså meddelat att de inte kommer yrka på uppsåt. Utifrån vad de sa på presskonferensen, att köparen haft informationen tillgänglig både före köpet och tillsänts den både av ST och USTA kommer de troligen yrka på att Redén begått brott mot Antidopingreglementet § 10.
Påföljder
Vi får då gå till antidopingreglementet § 12 för påföljder. Och här verkar det då som att de kommer yrka på oaktsamhet eller möjligtvis grov oaktsamhet. Det är en rejäl skillnad i påföljd så Redéns ombud kommer garanterat orsaka hetta om öronen på ST när ST då ska försöka bevisa att Redén verkligen levererats informationen men inte brytt sig om den, alternativt inte förstått den men då borde ha tagit reda på vad det innebar.
Absoluta minimistraff för tränare vars häst tävlat i strid mot antidopingreglementet är böter om 10.000 kronor. Så lågt utdöms väldigt sällan utan då har verkligen tränaren, genom en väl sammanhängande kedja av händelser, lyckats styrka att den gjort allt i sin absoluta makt för att felet inte skulle ske. En olycklig kontaminering av någon medicin. Eller, senaste beslutet från STAD: hästen Malkins extremt olyckliga, mycket lilla rest av cortison, påträffad hela tio dagar efter att karenstiden gått ut och tränaren kunde i varje del i kedjan visa på att hon inte varit det minsta försumlig.
Knäckfrågorna
Utöver vilken bevisning nu ST kommer anföra, och hur Redéns ombud bemöter den, torde den stora knäckfrågan vara det stora antalet lopp. Vid de flesta brott mot antidopingreglementet handlar det om enstaka start eller händelse som upptäcks i relativ närtid till när brottet begicks. I detta fall handlar det alltså om 45 tävlingslopp vid, vad jag förstår, 38 tillfällen. Propulsion tävlade ju vid några tillfällen flera gånger på samma dag. Hur bedöms detta enorma antal brott? Normalt sett straffas återfallsförbrytare hårdare men samtidigt tillämpar vi straffrabatt i Sverige. Åker man dit för flera brott samtidigt så rabatteras dem. Det är fullständigt omöjligt att sia om hur STAD ser på detta och är givetvis helt avgörande för det slutliga straffet. T.o.m. i antidopingreglementet nämns att bötesbeloppet ”normalt sett ska uppgå till 1% av inkörda pengar i snitt per år den senaste 36 månaders perioden och 10% av förstapriset i aktuellt lopp.” Inte ens reglementet utgår alltså ifrån att en så extremt omfattande situation som 45 lopp samtidigt skall ske. En annan väldig knäckfråga är hur Redéns inkörda pengar ska beräknas? Med eller utan Propulsions insprungna? Det gör ju en hel del på snittet under de senaste tre åren. Och en annan är hur Redéns “privattränar-uppdrag” för ägaren Stall Zet ses. Jag är inte helt klar över ägarbilden och vilka uppdrag Redén formellt haft för bolaget under åren. Vid tiden för när Propulsion debuterade i Sverige stod det i vart fall “ägare: Stall Zet (Daniel Redén)” i programmen. Idag är Redén, såvitt jag förstår, vd för bolaget. Med en vd-titel kommer en del juridiskt ansvar.
När straff utdelas måste man jämföra. Det känns ofta hemskt för brottsoffer att ens lidande jämförs med någon annans och domstolen sällan anses vara det värsta på skalan. Men domstolar är extremt försiktiga med att utdöma maxstraff. För några år sedan avgjordes ett mål där en tränare anlitat en icke veterinärutbildad person att utföra en ledbehandling. Det fanns uppenbarligen ett uppsåt och ST yrkade på maxstraffet, vilket i det fallet var böter om 200.000. STAD, vilket sedermera fastställdes av ÖD ansåg det dock oskäligt och nöjde sig med 100.000.
Fallen Nils Enqvist och Fabrice Souloy var båda med uppsåt så de påföljderna är inte jämförbara.
Slutsats
Det är alldeles för många frågor vi inte vet svaret på för att jag ska vilja gissa ett utfall. Om dock ST övertygar STAD att Redén haft tillgång till informationen under hela denna tid men helt enkelt inte läst den, alternativt läst men inte förstått och heller inte kan visa att han gjort allt som han rimligen borde ha gjort för att faktiskt försökt förstå, blir min gissning att man bedömer brottet i sig som oaktsamhet men antalet tillfällen och den långa tiden gör att det totalt sätt resulterar i grov oaktsamhet. Då är maxstraffet indragen licens, eventuell i kombination med tillträdelseförbud, i minst sex månader och högst 5 år samt böter om högst en miljon kronor.
Vid det fall advokaten gör skäl för sitt arvode och får ner det till oaktsamhet av normalgraden är maxstraffet en miljon i böter och kör- och/eller anmälningsförbud, eventuellt i kombination med tillträdelseförbud, i upp till ett år.
Att stanna vid det strikta tränaransvaret och minimistraffet håller jag inte helt sannolikt utifrån antalet fall och att både USTA och ST påstår att informationen skickats till Redén i samband med importen. Påstår båda organisationerna det borde åtminstone någon av dem kunna styrka det genom exempelvis ett skickat mail.
Överklagande
Oavsett utfall lär minst ena parten vara missnöjd och överklaga till ÖD. Även ÖD lär sammanträda fysiskt så det kommer dröja till efter jul- och nyår innan slutligt besked finns.
Begära överprövning i domstol
Som jag redogjorde för i bloggen
Propulsion: kommer domstolen ta upp frågan om kravet på återbetalning av prispengarna? kan Redén vända sig till domstol. Jag kan dock inte riktigt se hur han skall få till stånd att en domstol upphäver beslutet om det fattats formellt rätt. Att det skulle gå att överklaga på materiell grund torde vara långsökt. Rent generellt tar inte allmänna domstolar upp ärenden kring dopingdömda idrottsmän.
Ytterligare repressalier
Processen innebär dock avsevärt värre risker än böter och avstängning från löpkörning. Det här är ett brott mot djurskyddslagen. Dock är det fortsatt viktigt att vara väldigt tydlig med att nervsnittningen inte utfördes i Sverige. Det torde även vara mycket svårt att påvisa ett lidande för hästen. Hästen har under dessa nästan fem år startat 58 gånger och sprungit in nästan 34 miljoner. Det gör ingen lidande häst. Att vi alla håller huvudet väldigt kallt där torde vara det viktigaste när allmänheten ska avgöra sin syn på svensk travsport efter det här och vad vi, svensk travsport, anses ha gjort mot hästen.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Bra !
Bra skrivet som vanligt! Men om man ska hård dra det så är det inte bara starterna som Redèn har brutit mot dopingreglerna. Eftersom han har tränat hästen för att tävla under hela tiden hästen har varit i landet. Eller tolkar jag lagtexten fel?
Nej, du tolkar rätt. Man får inte träna tävlingsmässigt under en karens. Och karensen på nervsnittning är livslång.