Missförstå mig rätt: det är vansinnigt kul att göra något så en sticker ut så att såväl media som allmänhet reagerar och hyllar! Tackar tackar! Och ja, jag fick till en styrning som var 100% som jag teoretiskt planerat den som plan A. Meeeen det ska omsättas i praktiken också. Dessutom ska övriga 11 ekipage agera som jag läst loppet så jag tillåts köra efter min egna plan. Väl påläst, väl genomfört och en gnutta tur. Samt givetvis en häst som just den dagen var exakt så bra som jag trodde hon skulle vara såklart. Så som de flesta segrar på våra travbanor kommer till.
Att köra lopp är skitsvårt. Men mest av allt läskigt. I min tredje start blev jag även påkörd bakifrån i volten och både jag och hästen höll på att skita ner oss så vi höll på att strajka en hel volt och jag ville aldrig mer köra lopp. Höga farter, extremt små marginaler och dessutom levande djur som inte nödvändigtvis styr på millimetern som en bil. Det är en högrisksport och har svårt att se att min egna unge hade fått köra lopp- om jag haft nån. Jag har både sett och varit inblandad i tillräckligt många olyckor och tillbud för att veta hur fruktansvärt farligt det kan vara. Exakt hur galet fort det går och hur jefla tajt det är fattar man inte fullt ut förrän man gjort det.
”Varför gjorde kusken det där korkade valet?” Hur många gånger har en inte muttrat det… Well. Själv satt jag i söndags bakom en häst som är våldsamt snabb ut. Vilket också innebär att hon blir galen på den där sabla vingen som är i hennes väg och hämmar henne innan start. Kort före bilen ska släppa kör hon ner huvudet så jag lättar från sitsen. Hinner tänka ”fan gick hon över i passgång?” Tittar ner. Ser att hon travar. När jag tittar upp har bilen släppt och jag är två längder före resten.
Så fort går det. Hinna tänka? Förstå? Och dessutom agera innan tillfället försvunnit? Jo jo framför tv:n är jag också toppkusk.😎
Men det som inte togs med i intervjun med Travronden: https://www.travronden.se/travsport/arbetsliv/travkusk/a/linn-andersson-tog-karriarens-forsta-kuskseger är citatet ”att köra lopp är rena rama barnleken jämfört med att träna häst. Att träna häst är hundra gånger svårare än att köra lopp.”
Eller egentligen är inte att ”träna häst” så sabla svårt heller. Det är att hålla hästarna friska, fräscha och glada nog att tåla att träna så otroligt mycket som de måste träna för att över huvud taget kunna komma till en tävlingsbana som är det svåra. Om toppstammade, felfria naturtravare är enkla vet jag inte. Jag har enbart egenuppfödda djur undan gratis-ston med betäckt med egen hingst i stallet varvat med en och annan strulputte som slängts ut av etablerade tränare pga allt från omöjlig att ha med att göra, dödligt sjuk eller bara fullständig lus. Jag har således en och annan beteendestörning att hantera också. DÄR kan vi snacka ”svårt”. I synnerhet eftersom just svensk travsport kräver att alla hästar måste kunna volta också. Även om man sen aldrig kommer starta dem annat än bakom en bil.
Det är att jag vinner mitt lopp med en häst jag fött upp och tränat upp själv som är bedriften. Mamman är ett sto som skänktes bort som ettåring och pappan är som sagt min egna majoritetsägda- en så kallad ”lågpris-hingst”.
Soave är lite speciell och jag kör henne gärna själv en del framöver också. Men jag vill inte, efter 5 lopp, kastas ut mot världseliten bland kuskar. Även om jag faktiskt slog Mats Djuse i ett kallblodslopp två dagar innan och stolt deklarerade att jag nu kunde bocka av en på bucket listen! Men det är liksom som att ställa en Korpenspelare på backlinjen när Zlatan kommer dribblandes. Eller jag sättas bredvid Verstappen bakom rödljusen. I min gamla Kia som grannen Janne får mecka lite med när nåt tjuter jämfört med Verstappens team… Det är så olika divisioner att vi knappt spelar samma sport.
Vi måste få till ett divisionssystem där vi vanliga människor kan hitta vår plats i den här sporten. Vi finns. Jag har hästägare på Soave. De älskade att jag hoppade upp själv och vann! De vill ju ha häst hos ”paketet Linn” och de har inte miljoner att skicka ut mig på Yearling Sales att köpa häst för. Dock försvann raskt en andel i Soaves lillebror på stallbacken efter loppet…
I ett divisionssystem är det sen såklart rimligt att det är lite lägre prispengar än det är i ”öppen klass”. Dock vill jag tro att dessa dagar skulle kunna rendera intäkter till sporten ändå. Dels är det mer anhöriga kring kuskarna och tränarna på plats dessa dagar och de gillar också att spela. Jag vill tro man både kan hitta sätt att öka spelet och övriga intäkter dessa dagar.
Genom att genomföra detta kan vi också ta tag i sportens riktiga hästhälsaproblem: att det springer runt hästar på våra banor som inte är tillräckligt matade och tränade eller får besöka veterinären regelbundet och därmed inte är i skick att vara där. En bloddroppe hit eller en tappad sko som medför startförbud för ”orent trav” är att sila mygg men svälja elefanter. Ta tag i att varenda person med tränarlicens förstår hur mycket träning i kroppen en häst måste ha för att vara tävlingsmässig och att det är ett brott mot djurskyddslagen att inte checka upp travhästar hos veterinär regelbundet.
Nu ska vi se vad det finns för proppar åt mig och Soave framöver då. Vad jag tycker om denna ungdomskusk-vurm som råder borde vara rätt klart efter denna blogg: sluta försök få mig att sätta upp 18-åringar bakom mina hästar i lopp. Jobba på att sälja in travsporten för vad den är: den fantastiska vardagen med hästar och hur en varenda dag lär sig nånting nytt när en kämpar för att hålla dem friska, fräscha och glada nog att ens kunna träna så de så småningom ens är redo att prova att köra lite fortare med.
