Jag behöver skingra mina tankar från misären kring att det är något allvarligt fel på min allra egna lilla häst. ST’s bestraffningsskalor känns som lagom hjärnaktivitet så här i väntan på att veterinären ska ringa tillbaka!
Inom alla sporter finns bestraffningssystem för när utövarna agerar emot sportens regler. Inom travsporten är vanliga bestraffningar att man orsakar en omstart, kör snävt eller driver för mycket och/eller för yvigt. Reglerna och påföljderna klargörs i tävlingsreglementet och i ST’s påföljdsmall. För ”vanliga” förseelser i samband med tävling är det måldomaren som beslutar om straff i enlighet med ST’s påföljdsmall.
Inom alla rättssystem måste brotten graderas. Ett visst mått av jämförelse mellan dess allvarlighetsgrad är således nödvändig. Vidare ska straffen vara så rättvisa det bara går. Här finns ingen exemplarisk modell. Men ingen har ännu kommit på en sammantaget bättre modell är en ”dagsbötermodell” och ett tillhörande straffrabattsystem. Dessa är den svenska allmänrättsliga modellen och detta är också vad ST tillämpar.
Det finns dock en del i bestraffningssystemet som går att diskutera huruvida det verkligen uppnår sitt syfte.
Påföljdsmallen är utarbetad utifrån att förseelserna rangordnas enligt en A-D-skala. Om vi tar drivningsförseelser som exempel är enstaka lätt maning för mycket en A medan en enhandare är en D. Vidare finns en tydlig mall för hur länge en kusk är ”under lupp” och kommer bestraffas hårdare om samma brott begås inom en viss tid.
I sann dagsbotsystemanda ska då straffet för brottet kännas lika mycket. Den mildaste avstängningen är tre dagar och för en kusk som har löpkörning som sitt levebröd kan en tre dagars-avstängning innebära mycket stor ekonomisk förlust både på kort och lång sikt. För en kusk som har löpkörningen som hobby, eller bisyssla till sitt ordinarie levebröd, betyder sällan tre dagar något alls. Därför blir avstängningen för samma förseelse längre för en mindre körande kusk för den ska bli lika kännbar.
Bötesbeloppen följer loppets förstapris. Därför innebär en orsakad omstart i Elitloppet ett högre bötesbelopp än de allra flesta andra förseelser: brott mot antidopingreglementet inkluderat.
Det är svårt att vara kritisk när jag inte har någon riktigt bra idé om lösning. Självklart ska brott mot regelverket innebära sanktioner men vi bör kanske åtskilja vad som innebär brott för egen vinning, brott som skadar andra och brott som kan leda till direkt fara.
Jag har inte körlicens själv och tänker heller inte ta. Jag har helt enkelt kört så mycket häst att jag är medveten om att jag är för dålig på det för att känna mig helt trygg med att jag inte skulle bli en fara för andra i korta sulkies med dålig sikt, hästar i maxfart och marginaler på millimetrar. Och här tror jag vi behöver göra en tydlig markering. Att kunna köra lopp säkert (obs: ”säkert” och inte ”taktiskt skickligt”) kräver massor av praktisk träning. Å ena sidan ska vi uppmuntra så många vi kan att vilja ta körlicens och tävla med sin egna häst. Å andra sidan måste vi då också ställa väldigt höga krav på våra utbildningar. Många licenslopp idag motsvarar inte alls vad en löpkörning är. Att volta i 5-hästarsfält för att sen genomföra två varv i 1.30-fart där positionsbyten är förbjudna för att inte idealtiden ska understigas är inte i närheten av vad ett riktigt travlopp är. Det är lika synd om kuskarna som kommer ut och tror de behärskar att köra lopp som det är om medtävlarna när dessa kuskar blir en direkt säkerhetsrisk. När dessa kuskar sen vinglar runt bestraffas de i enlighet med påföljdsmallen. Vilket, på grund av deras få körda lopp, innebär mycket långa avstängningar. Å ena sidan ska de ha samma straff men framförallt är det i väldigt många fall helt uppenbart att det som de verkligen behöver är mer övning. En övning som ska ske utanför riktiga lopp där de riskerar andras säkerhet eller ”bara” möjligheter att tillvarata sina chanser.
Här kan det inte vara någon annan är travsporten själv som måste vara ansvarig för att anordna sådana träningslopp. Avstängning i vanliga lopp: absolut. Men hur ska de som bara kört alldeles för lite häst i tävlingsliknande sammanhang kunna lära sig på annat sätt än genom att träna? Det är således en bestraffning som inte alls uppnår sitt syfte: att uppmuntra/skrämma till förbättring, utan även kombinationen med träningslopp.
Att begå ett regelbrott i syfte att tillskansa sig egen fördel, antingen genom att driva sin häst för hårt, ta flygande start eller köra så det stör en konkurrent, ska rimligtvis bestraffas hårt i ren markering och skrämselsyfte.
Den tredje delen av brott enligt min definition är de här otur/orutin-brottet så som orsakad omstart, ha kört lite för långt ut i banan utan att det inneburit direkt säkerhetsrisk eller liknande. Här slår dagens bestraffningssystem väldigt hårt mot kuskar. För någon som har löpkörning som hobby eller bisyssla, och kanske inte ens gör detta i ett bolag så oskattade pengar betalar boten utan de vackert får tas från beskattad lön, borde verkligen sporten se över bötesmodellen. Å ena sidan är det orimligt att sporten ska ha koll på vem som är beskattningsbar person och inte, och i många fall äger dessa kuskar hästarna själva så bötesbeloppen är alldeles för låga utifrån det faktum att de erhåller hela prispengen och inte bara 5-15% av den. Å andra sidan är det ett oerhört slag mot de som kör några tiotals lopp per år på ren hobbybasis. När licenssystemet gjordes om och möjligheten för dem som tidigare licensierades som lärlingar inte längre kunde välja avstängning istället för böter blev detta ett reellt problem. Ett problem jag bara helt enkelt tror sporten glömde. Det är en fråga som behöver upp på bordet.
Min uppfattning sammantaget är ungefär att vi ska uppmuntra människor att aktivera sig inom travsporten. Men att köra lopp innebär ett enormt stort ansvar för andra människor och andras hästars säkerhet så kraven behöver vara högre. Krav i kombination med möjlighet till utbildning.
