Inom travet, där vi avlar för prestation, ramlar vi lätt in på blodslinjer, exteriör och prestationer. Och självklart: det är viktigt. Men bortsett från Flockis allt det där är han ju världens bästa häst. Hästen jag har som kommunikationsmedel för en av dem jag är god man åt. En mycket svårt sjuk tjej som har svårt att kommunicera. Men med bilder på Flocki bara ler hon. Hästen jag tar med vänner och familj, unga som gamla, att ge morot till. För alla har vi ju haft en barndomsdröm om en svart hingst. Och Flocki uppfyller dem alla.
Varenda stoägare känner likadant för sitt sto. Som häst. Jag känner så för varenda sto jag äger. Kring varenda häst finns en historia. Varenda häst är en skapelse av en människas drömmar, förhoppningar, stenhårda arbete och stora ekonomiska insats. Därför värdesätter jag varenda sto som bokas oerhört högt. Det är ett privilegium att de väljer just min hingst. Här kommer nu historien bakom My Silver Lining:
Året var 2015 och jag höll på att starta upp ett andelshästkoncept hos en stor tränare. På Elitauktionen skulle vi köpa en häst. In i ringen kom en i princip perfekt märr med nummer 42. Med Muscle Massive som far och samma möderne som Oasis Bi och Robert Bi åkte näven i skyn och My Silver Lining ropades in för 130.000 kr.
Andelarna såldes slut på mindre än en månad.
I augusti åkte ”Silver” på inkörning. Hon var en bestämd dam som bjöd på alla tricks i sin bok. Men så småningom började allt gå som på räls för vagn. Hon kvalade redan i maj som treåring och debuterade kort där efter. Det ändade med galopp och veterinärkoll och därefter gick ingenting som på räls igen.
Efter tränarbyte i augusti uppdagades två mycket allvarliga förslitningsskador och operation krävdes. I juni som fyraåring comebackade hon och kommande år vann hon tre lopp. Men sen började halsen trilskas… Ny operation och när Silver väl kom tillbaka var hon nu helt enkelt för bra för vad kroppen klarade. På valborgsmässoafton år 2020 fattades beslutet att karriären nu var över.
Vi alla hade ju känt under lång tid att slutet ändå låg på lut. Så redan året innan gick 10 av hennes delägare ihop och köpte en andel i Flocki. Några dagar in i maj hämtade jag henne och körde till Gocksta. Jag har dragit dit några hästar nu men ingen har stött på samma reaktioner som Silver gjorde. Anne-Sophie och Sandra stod med stora munnar och ba ”oh lord! Vilken märr!!!”
Hon var så allmänt halt och sliten men hon har alltid varit klok som en bok. Hon var så totalt avslappnad i sin nya miljö och när jag stod där och kämpade mot tårarna för det kändes som allt var över alldeles för tidigt åt hon bara sitt hö, tittade ut genom fönstret och det såg ut som att allt rann av henne. Som hon förstod att livet som tävlingshäst var över och nu skulle inte kroppen värka längre.
Vi var lite oroliga för att allmänskicket skulle göra att det tog lite tid att få henne dräktig, men icke. Nästa brunst kom två veckor senare och hon tog sig bokstavligt talat på one shot.
Sen gick allt perfekt. Silver har gnäggat mjukt varje gång hon sett mig och bara sett så harmonisk och glad ut. Tre dagar innan årsdagen för hennes sista lopp födde hon en hingst. Det var en väldigt speciell känsla att få hälsa på hennes föl. Sorry klyschan: men the circle of life liksom…
Genom hela denna resa har hon ägts av samma 20 personer. 20 personer som gjort ALLT för henne. De har gett tränare och veterinärer sitt fulla mandat att vidta alla åtgärder de velat varje gång. De har drömt och hoppats och de var också helt självklara i när dagen D för tävlingskarriären var här. Och då behöll de henne och betäckte henne.
Igår startades en ny era när de blev ägare till en liten hingst där namnförslagen nu redan väller in.
Det finns en story bakom varenda häst. Det här är, den väldigt komprimerade, storyn bakom My Silver Lining- mamman till en hingst efter Flocki född 27 april 2021.💞💙
//Linn