För ett tag sen bloggade jag om att det inte är någon mänsklig rättighet att få köra travlopp och den bloggen fick stor respons. https://linnandersson.org/2021/08/21/stoppa-hysterin-att-vi-maste-bli-fler/ Och något så ovanligt som uteslutande positiv. Sen skrev Dennis Engelbo en krönika i Travronden som även var på det spåret: https://www.travronden.se/asikter/kronika/dennis-engelbo/sa-ska-stortranarna-sluta-ta-fran-de-sma
För skojs skull har jag därför kuckilurat lite på hur en riktig breddsatsning skulle kunna se ut.
Vår bredd i Sverige ska vi vara oerhört rädda om. Vår svenska modell, som jag i bloggen redogjorde för att man valde att gå mot för ungefär 20 år sen när hästantalet började minska, innebär att vi idag har en betydligt bredare sport än vad exempelvis Frankrike och Holland har där man kvarhöll en hårdare sållning av hästar. Det har lett till en elitistisk sport där banor nu får börja lägga ner för det är omöjligt som amatör att hålla på med trav i de länderna. Men i ivern att fokusera på att vi skulle bli fler blev det en hel del för snabba lösningar.
Jag skulle säga att svenskens hästkunskap, globalt sett, är rätt låg. Vi är ett urbaniserat land och de flesta har helt enkelt inget naturligt umgänge med hästar. Här gör ju rid- och travskolor ett oerhört arbete. Men steget från att vara en duktig rid- eller travskoleelev till att kunna tillräckligt för att ha en egen häst är oerhört långt. Samtidigt måste nån gång en häst få vara ens första.
Jag har vissa problem med viss jakt inom svensk travsport. Varför måste vi förtvivlat vara så extremt många? Varför är det sån jakt på unga? För att över huvud taget ha en bredd måste vi ju ha viss kvantitet. Men skulle travsporten må dåligt om 6.000 B-tränare hade två hästar var i snitt istället för 8.000 en var? I ärlighetens namn tar två hästar långt mindre än dubbelt så mycket tid som en. Och tre mindre än 50% mer tid än två. Ja med det räknesättet stod jag plötsligt med 8 och hinner numera inget annat.
Men om vi ändå utgår ifrån att de flesta är både lite bättre matematiker och med bättre självkontroll än mig.
De som slutar köra lopp är inte de som är duktiga på att köra lopp. De som slutar träna häst är inte de som är duktiga på att träna häst. Och de ston som slutar betäckas är inte de bra fölmärrarna. Vore det verkligen så jäkla tokigt om alla delar blev något färre i kvantitet men dubbelt så många hästar per utövare? Kuskarna som sliter och kör 60-70 lopp per år blir några färre men många av den kör drygt 100 lopp istället? B-tränare som faktiskt är så duktiga att deras häst går runt skaffar sig en eller två hästar till och kanske vågar gå ner lite i ordinarie arbetstid?
För detta krävs faktiskt att den här gruppen kan få viss ekonomisk avkastning. I mitt fall måste mitt stall gå runt sig. Men för att kunna betala min egna hyra måste jag jobba med annat. Tänk om åtminstone någon månadshyra kunde komma från de 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan jag lade på stallet…
I år kör vi ca 107 breddloppsdagar av de knappt 900 tävlingsdagarna totalt. Prispengarna i ett breddlopp uppgår till drygt 30.000 per lopp, vilket innebär runt 350.000 per breddloppsdag vilket innebär omkring 37 miljoner totalt på året.
Därtill ska banorna öppnas. Jag har hört runt lite och det verkar i runda slängar kosta ungefär 100.000 att arrangera en spartansk travdag. Dvs, ett absolut minimum av personal och funktionärer och utan att värma upp alla stora spektakel till läktare. Så överslagsräknat kan vi säga att breddloppen kostar sporten runt 50 miljoner per år.
Spelet dessa dagar täcker inte mycket. Tog Eskilstuna 10 augusti och där omsattes det runt 70.000 per lopp och lika mycket på de två streckspelen. Spelomsättningen ligger alltså på under miljonen dessa dagar och av det vet vi att ca 15% går tillbaka till sporten varav ca 35% till prispengar. Så säg grovt räknat att dessa 107 dagar, som kostar 50 miljoner, renderar i spelintäkter om 10.
37 miljoner i prismedel, plus lite uppfödarepremier så säg 40 miljoner då, är ganska exakt 4,5% av de totala prismedlen om 900 miljoner.
Här måste sporten bestämma sig för om den ska satsa på bredden eller ej. I vanlig ordning kommer ingen kasta mer pengar över oss utan det är en omfördelning som krävs. Men kanske går det att spara in lite och samtidigt ge positiva synergieffekter?
1. Skippa spelet dessa dagar. Därmed går det sannolikt att spara in både personal och övriga merkostnader för arrangemangen samtidigt som dessa kuskar slipper vara spelobjekt. Låt Korpen vara Korpen. Det är inte rimligt att helt ny på jobbet ska behöva vara ett spelobjekt.
2. Inför ett divisonssystem så äldre, friska, fräscha och löpglada hästar som sporten sållat ut enkom för de inte längre kan bära tidigare intjänade pengar, kan få gå ner i division. Istället för att sporten febrilt ska försöka få yngre hästar till start och därmed hästar som inte är gjorda för det här kan få sållas ut och de äldre, härliga gamla rävarna kan få ta över istället.
3. Kombinera dessa lopp med utbildning. Vid X antal förseelser: inför och ålägg provlopp som utbildning. Det kan inte vara ett vansinnigt merarbete att dokumentera vilka kuskar som kör i provloppen och ha en enda måldomare där som efteråt kan gå igenom loppet på film och förklara vilka eventuella fel kusken gjorde. Utbildning. Att bara få veta att man gjort fel utvecklar inte. Jag lär mig liksom inte volta bättre bara för nån skriker på mig: jag behöver att någon förklarar exakt vad jag ska göra istället.
4. Slopa eller i vart fall sänk straffen för fel som inte allvarligt påverkar andras säkerhet. Tjuvstarter må vara ett gissel tidsmässigt och sjävklart gynnas inte övriga hästar av omstarter. Men det är i sammantaget en rätt harmlös förseelse. 900 spänn i böter för en breddloppskusk, dvs en person som sannolikt inte bedriver kuskeriet i firma utan får betala det med sin skattade lön, är inte rimligt.
5. Återinför avstängning istället för böter. Jag är inte helt hundra på turerna kring detta, men för de flesta breddloppskuskar är det avsevärt lindrigare att bli avstängd i några veckor än att betala 1500 spänn i böter.
6. Utveckla projekt som ”Till start”. Erbjud hjälp till amatörer med allt från balansering till foderrådgivning. Utveckla gärna genom att lägga till en veterinär som kan bistå att berätta om det tros vara veterinärt på hästen. Betydligt bättre man får veta utanför banan att den där hästen riskerar att bli utkörd i en provstart än att den faktiskt blir det. Och lite apropå det här med djurskydd…
7. Möjliggör för proffstränare att få agera rådgivare. Möjliggör för A-tränare att låta B-tränare få göra egna lösningar att hästen exempelvis står hos proffstränaren men amatören är ansvarig. Men att A-tränaren bistår med sin kunskap och kan sätta ner foten om exempelvis utfodringen är under all kritik. Det blir en hjälp för dem som behöver och stärker hästhälsan.
8. Inför prövotid för licenser. Precis som A-licensen ska följas upp efter två år borde alla licensinnehavare följas upp. Hur många startförbud har tränaren ådömts? Hur många drivningsförseelser, snäva körningar eller andra grava loppförseelser har kusken ådömts? Klargör en mall för ungefär vad som är acceptabelt. Det är inga problem alls att ha tuffare regler. Så länge de kompletteras med hjälp till bättring.
9. Förändra monténs fystester. De fick massor av ryttare att sluta men ändå ser vi dagligen ryttare som hänger över mankarna och är tröttare än hästarna över mållinjen. Ta hjälp av de otroligt duktiga ryttare vi har i landet och förändra testerna. Varför inte använda Monté Pyton?
10. Höj prispengarna för tvåan och trean i breddlopp och vardagslopp. Ja, älskade spelare som gör att jag har prismedel att köra om alls: jag vet att ni tycker det är spel-osäkerhet. Men jag lovar er att jag så förtvivlat gärna vill vinna att jag hellre vinner och får 20.000 än blir tvåa om jag så får 25.000 för det.
Ska fler ur bredden kunna få lite avkastning måste prispengarna närmast bakom vinnaren upp.
Avslutningsvis: sätt hästhälsan främst och tulla aldrig, aldrig någonsin på det. Travsportens största utmaning gentemot allmänheten är att försvara drivningar och synen av hästar som kommer i mål långt efter fältet. Allmänheten tycker synd om våra hästar av dessa skäl. Hur mycket vi än måste förenkla för fler människor att komma in och bli en del av vår underbara sport: kompromissa aldrig någonsin med att drivningar ska vara vårdade och att ålägga uppenbart ej tävlingsmässiga hästar med startförbud plus friskintyg.