Jag har drivit oräkneligt antal frågor inom svensk travsport så som att tränarna ska uppvisa underlag på fakturerade merkostnader, tränarna ska vara skyldiga att ange sina träningsavgifter och att kuskändra sig hur många gånger som helst inte ska vara acceptabelt. En brännande het punkt är kuskarnas prislistor.
I alla ovanstående fall kan visst inte ST bestämma det här. För inom travet är alla egna företagare som inte ST kan gå in och reglera.
För knappt två år sen hade vi en lärlinggate som ledde till att den enhandande lärlingens tränare slängdes ut från Sverige. Det ändrades. För tränaren hotade, genom advokat, att dra det enda till EU-domstolen och visa att Sverige begått brott mot den fria rörligheten.
I detta nu har en tidigare licensinnehavare getts licensen tillbaka trots att han för ett drygt år sen fick ett strafföreläggande för ett avskyvärt brott. Det går inte att förhindra att personen får ny licens.
Alla vet att det finns stall med så få anställda kontra antalet hästar att verksamheten uppenbarligen inte bedrivs i enlighet med alla regler.
Alla kan kolla tränares bokslut och se att omsättningen många gånger inte överensstämmer med antalet hästar den har i träning. Uppenbarligen finns mängder av A-tränade hästar det inte på pappret faktureras träningsavgift för.
Det finns allsköns regler kring hästägareregister, både inom ST och i ATGs vadhållningsbestämmelser. Ändå vet ingen vem som äger Sveriges vinstrikaste stall.
Det genomgående problemet inom svensk travsportet det senaste decenniet har varit just att ”licensinnehavarna är fria företagare och vi kan inte hindra dem…”
ST kan i princip aldrig någonsin sätta ner foten åt nån. För alla är fria företagare. ST kan för fasen inte ens tillämpa sitt egna reglemente vid loppöverträdelser för då gäller visst allmänrättsliga principer: kan inte måldomaren med ljud eller bild bevisa regelöverträdelsen så frias licensinnehavaren.
Av alla problem inom svensk travsport anser man dock kunna stoppa den enda rättighet en egen företagare faktiskt har: att få jobba precis hur mycket den vill.
Hur processen fram till att förbjuda loppkörning på två banor per dag om avståndet överstiger 22 mil är lite oklart. Vad ST lutar sig mot för att anse sig ha rätten att införa förbudet är än mer oklart. Direkt osmakligt blir det när man t.o.m. namnger två personer och låter det lysa igenom hur det är två enskilda man egentligen stör sig på. Jag hade fanimej också varit skogstokig just nu om jag varit nån av de namngivna.
Det som dock ger mig högst blodtryck är argumenten. Det finns redan regler som hanterar det man verkar anse vara det primära problemet: tillämpa dem. Bötfäll dem som lämnar banan mindre än en kvart efter sista loppet och bötfäll dem om de inte är på plats minst en timme innan. Skitenkelt. Använd de regler som finns istället för att hitta på idiotiska nya.
”Men enligt Eniro är det stört omöjligt att köra lagligt den sträckan de gjort på den tiden de gjort det!”
Ring polisen. Det handlar ju uppenbarligen om två personer. Ring polisen och tipsa dem om att ställa sig på den uppenbara sträckan. ST har ingen jurisdiktion över trafikreglerna.
Eftersom ST inte kan vare sig förhindra, ålägga eller förbjuda nån nånting så framstår detta förbud som ett av de mer horribla i dess moderna historia.