För den som läst en och annan blogg härifrån på sistone torde det stå klart att min lösning på många problem inom travsporten är att de bästa inom sporten tar mer betalt. Det skapar bra konkurrens och några enstaka tränare som upplever svårigheter med att få tag i och behålla nya hästskötare kan börja ge personalen drägliga arbetsvillkor i förhållande till lönen.
För lönerna överlag inom svensk travsport följer kollektivavtalet. Det är bara det att bakom många arbetsannonser där lönen framgår missas hur många timmar varje vecka den anställde förväntas arbeta.
Paradoxalt nog är anställningsförhållandena generellt bättre hos de mindre tränarna som redan konkurrerar om hästarna genom att försöka pressa alla kostnader för hästägaren. Överlag är det jobbigare att förvänta sig 60-80 timmars arbetsveckor av personer man själv jobbar sida vid sida med än för de större tränarna som inte riktigt får samma supertajta personliga relation till sina anställda.
Högre prispengar i all ära: de flesta har ändå på senare år förstått att travsporten inte skiljer sin från andra företags resultat- och balansrapporter, eller bara allas vår privatekonomi: för att kunna lägga nån slant på sparkontot är sällan högre intäkter nyckeln utan att se över sina kostnader. Tävlingskalendern blir central i detta. Att kunna starta mer på sin hemmabana är helt enkelt så oerhört viktigt för allt från amatören med en häst vid sidan av helt annat jobb till det välsmorda storstallet med tiotals anställda.
Extra viktigt blir det nu med dessa sjuka bränslepriser. Dieseln har väl gått upp sisådär 50% i pris på några år och en liten tvåhästarsbuss drar upp emot två liter/milen när den är lastad. Bara räkna, kära hästägare, hur mycket högre transportkostnader ni har att vänta i år. Elen ska vi inte ens prata om. Bara mitt lilla nio boxar stora, iskalla betongstall har gått från en elräkning om 2-300 kronor varannan månad till att snitta en tusenlapp varje månad.
Traditionsenligt höjs ju lönerna även detta år i takt med inflationen. Så nån tia per mil i transportkostnader och nån tjuga om dagen i ökad träningsavgift kan nog de flesta hästägare räkna med.
Momsfrågan är ju fortsatt högaktuell. Skatteverket säger i princip blankt nej till att registrera nya bolag i syfte att äga travhäst. Landets hästägare lever under ett reellt hot om 25% högre kostnader- vilket redan är en verklighet för mängder av hästägare. I synnerhet B-tränare.
Exakt då går några av sportens mest framgångsrika kuskar ut och höjer sina priser med upp emot 500 kronor exklusive moms per kört lopp. Jag hyllar som sagt verkligen fri prissättning. Det här gynnar verkligen alla kategorier av kuskar snäppet under eliten. Leder till sund konkurrens.
Tills jag fick bilden klar för mig om vad som egentligen skett. 5-6 av de mestkörande kuskarna har pratat ihop sig och kommit fram till ett pris. Bara här börjar en ju fundera kring Konkurrensverkets rekvisit för ”kartell”. Vilka för övrigt tydligt beskrivs här: https://www.konkurrensverket.se/konkurrens/lagar-och-regler/samarbeten-som-begransar-konkurrensen/karteller/ https://www.konkurrensverket.se/konkurrens/lagar-och-regler/samarbeten-som-begransar-konkurrensen/karteller/
Men efter några tiotals samtal med såväl kuskar som tränare och hästägare, de två sistnämnda grupperna givetvis utifrån att pratat med sina frekvent använda kuskar själva, blir bilden ännu värre. De 5-6 toppkuskarna har aktivt sökt upp och ringt upp vad det framstår som ungefär hela landets topp 50-kuskar och ”velat säkerställa” att samtliga kommer höja sina avgifter. Det förefaller således inte alls handla om någon fri prissättning- vilket gynnar konkurrensen. Utan en ren kartell i syfte att ingen av dessa ska tappa en enda styrning utan att de som grupp istället ska kunna åtnjuta ökade intäkter. Och intäkterna vi pratar om är fullständigt bisarra. Jag sökte fram de 50 vinstrikaste kuskarna i fjol och i runda slängar, enligt min huvudräkning, körde de in ca 550 miljoner kronor på 33.000 körda lopp. Ungefär två tredjedelar av de totala prispengarna. På en tredjedel av de totala uppsittningarna. Om vi för enkelhetens skull säger att hälften var B-tränade hästar, vars ägare redan betalar 200 kronor i uppsittningsavgift, och för enkelhetens skull säger kartellen enas om ny uppsittningsavgift om 400 kronor så ökar gruppen i kartellen sina intäkter med ganska exakt 10 miljoner kronor exklusive moms. Ur ett hästägarperspektiv skulle beloppet innebära att det beloppet skulle göra en till Sveriges sjätte vinstrikaste ägare. Eller egentligen femte för Easy KB är ju inte ”en hästägare”.
I en tid då debatten handlar om sänkta kostnader för att över huvud taget rädda den här sporten är det ju en episkt usel tajming att gruppen som sporten ärligt talat minst behöver, och aldrig någonsin behöver oroa sig för bristande återväxt på, bildar kartell för att öka sina intäkter. Som lite grädde på moset finns det hästägare som, när de frågat ”sin” catchdriver hur den tänker göra med avgifterna fått svaret ”det beror på hur många som höjer- gör alla det måste ju jag också vara kollegial…”
Att ordet ”kollegial” ens kan finnas i en egen företagares huvud är makabert. Men jag har skrivit om detta förr också: travsporten skiljer sig väldeliga från alla andra både sporter och branscher i och med att vi alla är så inkletade i varandras vardag. På banan är vi konkurrenter men de 60 timmarna i veckan jag tillbringar på Örebrotravet skulle vara ohållbara om vi inte önskade varandra lycka, försöka bolla idéer, prata ihop oss inför provlopp hur vi ska köra för allas hästar ska få bäst tänkbara provlopp, gratulerade varandra på lunchrestaurangen osv. Ena loppet kör en kusk mot en annan kusk som i loppet efter blir dennes uppdragsgivare då den ene kör den andres andrehäst…
Vi är en sport där vi redan är så inkletade i varandra att det är av största vikt vi förstår lagstiftningen och försöker markera ett snäpp än hårdare än den. För potentiell kuskbrist i all ära, vilket alltså aldrig kommer att uppstå för folk som vill just köra loppen kommer alltid att finnas, men den stora frågan dessa kuskar borde ställa sig är vem fan som ska äga hästarna de förväntar sig att köra? Inte bara för att nånstans går alla hästägares ekonomiska smärtgräns. Utan för att hästägarna och spelarna, dvs hela travsportens finansiärer, är personer som jobbar in pengarna i helt andra branscher för att sen sätta sprätt på dem inom travet. Dessa människor tycker redan, på väldigt goda grunder, att travsporten i mångt och mycket är en clownbransch där respekten för samhällets övriga regler verkar obefintlig utan här gäller helt egna. Min oro kring den här kartellen är inte kostnaden. Om mitt lilla stall gör 30-40 starter i år och merkostnaden blir 6-8000 i uppsittningsavgifter för mig och mina hästägare är det mindre än min ökade elkostnad. Men de reaktionerna jag fått på den här kuskkartellen skrämmer mig. Vanligt folk ogillar att finansiera ruffel och båg. Och det är precis vad folk tycker denna kartell är.
Jag har full förståelse för att alla företagare vill ha kostnadstäckning. Jag tycker det är jäkligt vackert att en liten handfull personer, enligt sina helt offentliga bokslut, lever ekonomiskt stabila liv på att kunna vara travkuskar i Sverige. De har haft en jäkla massa grisår bakom sig och det är väl varenda person av oss några tusen, som är ännu kvar på grisstadiet, dröm: att kunna leva stabilt ekonomiskt på trav? Jag lyfter på hatten och unnar er allt gott.
Men jag kritiserar den bild som de senaste veckorna målats upp om att det här inte är fri prissättning utan en kartell.
När jag ändå var inne på Easy KB. Dessa svindyra andelshästkoncept som pluppar upp måste få ett slut nån gång. I en tid då vi alla försöker dra åt svångremmen ska varenda öre in i kärnverksamheten. Tränarna får helt enkelt börja ta hand om sina andelshästar själva. Det finns massor av koncept där en tränare själv säljer ut hästar och i föredömligt tydliga avtal (jag har själv fått till uppdrag att skriva flera stycken på sistone så vet att det finns många genuint ärliga och extremt prispressade andelshästar) för totalkostnader om 12-13.000 per häst och månad. Administrationen, och möjligheten att lyfta moms, finns sen redan att köpa för rimliga belopp i färdiga koncept så som Easy KB.
Åter till kuskkartellen.
Det mest intressanta om några månader blir dock att se vilka tränare som faktiskt inte kommer behöva betala. Hade jag haft häst hos en stortränare hade jag förväntat mig att denna använde sin storhet till att förhandla bort den här avgiften för sina hästägare. Och när storloppssäsongen kommer igång kommer det nog bli förhandlingar om att få köra topptränarnas hästar i diverse uttagningar. Så vi får väl se vilka tränare som är de viktiga respektive oviktiga framöver.
För att återknyta till bloggens inledning om att nyckeln till hållbar ekonomi sällan är intäkterna utan utgifterna är mitt förslag att alla kuskar faktiskt inte behöver vara tillgängliga överallt hela tiden. Titt som tätt dyker rösterna upp om att förbjuda kuskar att köra på två banor samma dag om de inte lagligt kan ta sig däremellan med annat än helikopter. Jag är helt emot förbud. I ett så avlångt land så det är 150 mil mellan sydligaste och nordligaste bana borde det vara piece of kaka att inte förlägga lunchtävlingar nära en kvällsbana. Och så börjar man bara tillämpa reglerna som ingen verkar veta finns: kusken ska vara på plats, det vill säga ha genomfört alkotestet, senast en timme före första loppet den kör (tävlingsreglementet p. 37) och får inte lämna tävlingsområdet förrän tidigast 15 minuter efter målgång i sista loppet den körde (tävlingsreglementet p. 62).
Tillämpa de regler som finns istället för att hitta på nya.
En lite springande punkt i det här är ju licensreglerna. Sen en tid då alla A-tränare tog 10% av hästägaren och utgångspunkten var att tränaren körde själv uppstod en kutym att när tränaren inte kunde köra själv satte den upp nån annan tränare, ofta en annan hemmatränare, och de delade då på provisionen. En tanke för att inte belasta hästägaren med större kostnad alltså. Traditionen med uppsittningsavgift för B-tränare är jag för ung för att känna till. Den delade provisen för A-tränarna har dock sen länge luckrats upp och hos många tränare blir den 15% om inte tränaren kör själv.
Den traditionella A- respektive B-tränaren är sen länge utdöd och idag får B-tränare träna begränsat antal externägda hästar. Eller tydligen obegränsat om man söker dispens hos ST. Har ingen aning om hur regelverket för dessa dispenser ser ut utan fick i vanlig ordning veta genom Messenger att ett antal B-tränare fått det bara. Vi kanske bara ska ta och skita i den här begränsningen om hur många externägda hästar en B-tränare får träna? Skapa en träningslicens men gör, liksom för kuskar, kategorier. En person som genomgått en rad utbildningar och ställer sig under ST:s kontroll vad gäller antal anställda kontra antalet hästar på träningslistan, ställer bolaget den bedriver sin verksamhet i under ST:s kontroll för att säkerställa en ekonomi i ordning och allt annat som varenda certifierad bransch kräver av de certifierade. A-licensen blir en kvalitetsstämpel.
Och sen kan bara alla landets kuskar, var för sig, sätta de priser var och en behöver för att få ihop sin ekonomi. Precis som varenda företagare, eller bara privatperson, gör.