Noterade att krönikör Niclas Andersson än en gång författat ett alster som hela min twitterfeed unisont rasade över.
För att stilla mitt egna blodtryck, utifrån min livsfilosofi att inte lägga energi på saker jag inte kan påverka, så väljer jag att se Niclas Andersson som ett fläckvis betalt troll. Han har liksom skrivit för mycket dylikt för att inte bara kunna konstateras vara Bosse Knopp á la 2020-talet: en provokatör som nu anammat sin tid. Och vi måste ge honom att han lyckas förbaskat väl emellanåt.
Hursomhelst får denna krönika mig att känna vad även skriverierna om Hail Marys flytt veckan innan gjorde: Sluta. Påtala. Självklarheter. Höj er!!!
Ja för denna krönika rör ungefär exakt samma ämne som flytten av Hail Mary BORDE ha gjort: varför har vi brist på travhästskötare?
Niclas Andersson raljerar om att travet är en upplevelsebransch som vackert får jobba när publiken vill det och den det inte passar får söka sig nån annanstans. Och sen lite, brutalt haltande, jämförelser kring andra sporter och sånt.
Jag hade ju en 11-årig bana inom restaurangbranschen. Jag vet precis hur det är att ha till uttalad affärsidé att jobba när alla andra är lediga. Lunchtider, kvällar och helger och i synnerhet storhelger. Ju fler andra som är lediga: desto fler restaurangare behöver jobba. Skillnaden är att när jag kom i säng 04-05 efter ett nattklubbspass, eller ”bara” runt 01 efter en helt vanlig vardagskväll, så behövde jag inte gå upp klockan 5-6 dagen efter. Allra tidigast behövde jag vara på jobbet vid 10 igen. Men oftast inte förrän 16-17. Förutom åren jag ägde och drev restaurangen själv förstås. Då fick jag jobba precis hur mycket jag ville! Så är det för alla småföretagare och absolut, astufft för alla ca 374 A-tränare och tusentals amatörer. Men det är något vi valt själva. Eget företag är liksom lika med jobba röven av dig för inget. That’s life. Oavsett bransch.
Som anställd inom restaurang behövde jag dock inte dessa mardrömsdygn särskilt ofta. Och OM jag fick dem så fick jag betalt för varenda timme. Väsentlig skillnad mot hur travhästskötare har det alltså.
För att även kort bemöta herr namnes påståenden om två andra yrkesgrupper: fotbollsspelare och skådespelare, kan jag nämna att jag både jobbade på en sportbar under tre år och därefter drev min egna restaurang i samma lokaler som stadens länsteater. När fotbollsspelare kommer hem från en match förväntas de inte gå upp och skotta skit och köra fyra hästar dagen efter. Det faller ju på sin egna orimlighet när deras arbetsverktyg är deras egna kroppar. Hela deras dagar och veckor hamnar om maximal återhämtning och bibehållande av form mellan matcher. Och skådespelare jobbar enbart när de har föreställningar under perioden de har föreställningar. De repar liksom inte samtidigt. ANTINGEN jobbar de ca 8-17 med repetioner. Eller så jobbar de ca 16-23 med föreställningar.
Jag är så evinnerligt trött på att folk ska debattera på en nivå som är så låg, oavsett om intelligensnivån faktiskt inte är högre hos skribenten eller om den satt sig på en så hög häst att den tror alla läsare inte kan tänka längre än så, att jag känner jag hade betydligt mer givande samtal med mina 10- och 12-åriga systerdöttrar på julafton. De kan i vart fall tänka några fler steg och ur något mer perspektiv än sitt egna.
Och här kommer vi då till Hail Mary-gate. Hade jag tagit en slurk vin för varje ”hästägaren bestämmer och har rätt att flytta sin häst!” jag läste hade jag varit för full för att köra bil till morgonfodringen hela julveckan.
Vi vet att hästägaren bestämmer vem som ska träna dennes häst. Alla tränare vet det. Alla hästskötare vet det. Höj er. Jag loggar fan ut från Facebook (ja, twitter, jag chilla- jag menar inte er: den här nivån förekommer till 99% bara i Facebooks kommentatorsfält).
Det här är just problemet. Att jobba med hästar liknar absolut inget annat jag någonsin gjort. Och då har jag ändå en, för att lägga mer än en heltid på att ta hand om och träna hästar, en rätt bred både meritförteckning och högskoleutbildning. Det finns absolut inget yrke som kräver så mycket av ens själ och personlighet. Varenda häst är en individ. Att lära känna varenda en och försöka anpassa i vardagen så att var och en trivs absolut bäst, då det är de allra flestas tro på att det är vad som sedermera får hästen att prestera på banan, är inget ”jobb”. Det är inget annat än ens själ och person. Det är att hålla koll på den och träna och vårda dem som tidigare nämnda fotbollspelare har hela staber som tar hand om dem. Skillnaden är att kring en elitidrottande häst finns inte åtta pers runt den. Det är en person på åtta hästar.
Även om vi alla är smärtsamt medvetna om att hästars både karriärer och liv är kortare än våra, varför deras komma och gå är en naturlig del av det… Så vill absolut ingen få en häst ryckt ifrån sig.
En travhästskötare VET den har noll och ingen makt över sin situation. Den vet att vilken dag som helst kan tränaren bestämma att hästen ska byta skötare eller ägaren att hästen ska byta tränare.
I debatten om bristen på travhästskötare och alla lösningar på den så kanske vi också ska komma ihåg att i de flesta undersökningar svarar svensken, oavsett yrke, att den väljer trivsel över lön. Och trivsel för svensken på 2020-talet innebär bland annat frihet över att kunna styra sin tillvaro och tider och möjligheter att påverka sin arbetssituation. Varsågoda och googla. Undersökningar eller studier som ligger till grund för utbrändhet eller psykisk ohälsa. Alla pekar på exakt samma sak: det är att känna oss maktlösa som gör oss sjuka nu för tiden. Inte arbetsbelastningen i sig.
Och det här är väl också svaret på varför sisådär nån miljon svenskar väljer att jobba i egna företag- det helt sinnessjuka skattetrycket till trots. Vi väljer friheten att själva kunna forma våra dagar och veckor. Trots den konstanta ekonomiska stressen och trots de 60-80 timmars veckor det innebär. Vi inte bara pallar det i högre utsträckning utan trivs rent generellt mer med det.
En travhästskötare har inte friheten att själv kunna styra. Den åker på trav med ibland så kort som fyra dagars framförhållning för att tränaren visst anmält en passhäst. Den får vackert bara se till att övriga hästar tränas och tas om hand ändå. Hästar som den när som helst kan få ryckt ifrån sig av skäl den helt omöjligt kan påverka. Och detta utan att ens få betalt för alla sina timmar.
Det vore verkligen, överlag, upplyftande om debatten kunde flyttas upp några pinnhål på stegen.
Klockrent och så sant!