Jag tror det kan vara första gången jag avslutar ett år och känner ”jag vill inte ha det på något annat vis.” Drömmen som kändes alldeles för avlägsen blev sann: jag har ett stall helt för mig själv där jag har hästar som bara jag tar hand om.
Det är minst 10 timmars-dagar 7 dagar i veckan. Och så ska jag hinna jobba lite också. Men även om jag blev ensam på V75 vore det så här jag skulle leva. Fast då kanske försöka hitta mig någon bra person jag kunde anställa som kunde avlasta mig med NÅN morgon-eller kvällsfodring. Och kanske förbättra kvalitén på hästarna i stallet.
Fast det sista… Då skulle jag ju behöva göra mig av med några. Jag vill fan inte bli av med en enda av dem!!!
Så kanske är det lika bra jag alltjämt är fattig som en kyrkråtta så det inte finns annat än min fasta beslutsamhet: jobba och se till att varenda en blir sitt allra bästa jag.
I vanlig ordning kör vi en nyårskrönika på mitt vanliga raljanta vis.
Årets narcissism
Travronden skickade tavla om sin egna förträfflighet. Jag skrattar ännu.
Årets debatt: Hästskötarbristen och catchdrivers lön.
Debatten har tagit allt mer fart under året: ingen ska jobba gratis. I love it. Dessvärre utmynnar den konstant i att inte en jävel vill betala.
Årets tweet
Tessa Anlér: ”Har faktiskt planerat att dela den med syrran, vi ska ha vinprovning av veckans viner varje helg fram till jul.🤣”
Tessa prenumererar på titeln och i år twittrade hon glatt den 14 oktober att hennes adventskalender, givetvis innehållande små vinflaskor, kommit. Och att hon skulle spara dem alla och ha vinprovning med sin syster.
Twitter ifrågasatte unisont orimligheten i denna plans realism. Hur det gick? Den 3 december fick undertecknad nöjet att twittra att vinkalendern ryktades vara tom. Utan att syster ens fått smutta på en slatt.
Årets besvikelse
32 Flocki-föl föddes under pandemiåret 2020 och 45 under pandemi-vaccinationsåret 2021. INGEN döptes till Flockimmunitet. Jag är obegränsat besviken.
Mina bidrag? Noir de Noir, Herminoir och Napa Valley. Lägg av fan. JAG ska väl inte behöva gå ifrån mitt vintema?!
Årets häst
Propulsion. Igen. Jag är sjukt trött på det.
Årets comeback: Kriteriehelgen
ÄNTLIGEN fick vi åka på trav och öla igen!!!
Årets fulaste blåsning
På temat årets häst kallade överdomstolen till förhandling i Proppengate. Vi hann inte mer än ansöka om semester 16 december för att ÄNTLIGEN få höra Steen Morten Johansens vittnesmål om turerna kring Propulsion runt midsommar 2019. Förrän de ställde in.
Årets kusk
Rikard N Skoglund. Sannolikt sociala mediers mest omtalade travkusk. Förbannat trevlig och bra pojk, om ni frågar undertecknad. Engagerad både före och efter loppet även om en råkar sela ut en lus (som sedermera visade sig aningen ursäktad när hon visade sig vara fyrgradig struppipare).
32 år unge Skoglund klev by the way just in i tusenklubben. Jag lyfter på hatten och skålar med ett glas vin!
Årets stadigvarande
Apropå överdomstolen. Det förefaller väldigt återkommande att ÖD finner allt ljud och bild undermålig. Dålig kombo när överträdelser i lopp överklagas då just Svensk Travsports överdomstol anser att allt domaren INTE kan bevisa är lika med ett friande. Det vill säga ganska exakt tvärtemot ungefär alla sporters reglementen världen över. Där gäller domarens beslut om inte den straffade med ljud- och bild kan bevisa motsatsen.
Lite extra intressant så här utifrån hur ”alla” vill ha bättre domare. Känns aningen utmanande när domarna är helt utan möjligheter att stöttas i sina beslut. Vem vill bli domare inom svensk travsport under nuvarande processbestämmelser liksom- upp med en hand! Ingen? Nej, jag förstår det.
Årets citat: ”jag har aldrig sett nån vara så fyllecellfull så många timmar i sträck”
Tessa om undertecknad på Kriterielördagen. Well well, den gamla surmärren blev lite överladdad efter 1,5 års frånvaro och en helt ledig dag från stallet. Det sistnämnda hände för övrigt två gånger under året. Ni kan kalla mig Uncle Lasse.
Årets komet: Andreas Lövdal.
Ja för er andra alltså. En annan har ju liksom haft koll sen han var cirka sjutton och ett halvt. SM-guld, Travrondens guldklocka, 58 årssegrar och 3,5 miljoner inkört. Andras Lövdal klev i år in i allas medvetande.
En personlig anekdot är att Andreas, ihop med Emilia Leo, är den enda som kört alla mina fyra starthästar. Ska ta mig lite frihet här och framhålla en sak. Nej, inte att han är Skoglund 2.0 i engagemang både före och efter loppen. Eller att gossen är så sjukt seriös att han efter SM bara inte tog sig en redig fylla med övriga 25-åringar och låg bakfull hela söndagen utan istället höll sig halvnykter och åkte till Solvalla och körde en enda häst: Checken. Utan efter att han kört både Karamell och Checken, två bra hästar många vill köra, så fick han kvala Batting och sen sätta sig upp bakom en klappusel Strippan. Okej, SEN framkom att hon var sjuk. Men det visste vi ju inte då utan jag liksom bad honom nästan om ursäkt för att jag selat ut en så dålig häst. Och han ler vänligt och svarar mjukt: ”men såna här hästar finns ju också.”
Ni som fattar fattar. Världsklass.
Med det säger jag god jul och gott nytt år! Välkommen, 2022. Må du ge mig nya uppslag till nästa års nyårskrönika. Amen.
