I åratal har sociala medier engagerat sig i det låga fysiska antalet besökare på travbanorna nuförtiden jämfört med för 20-30-60 år sen. När Coronan slog till med stor kraft gick även tränare ut och var oroliga för att hästägarna skulle tappa intresset när de inte fick se sin häst tävla, och om de fick: inte träffa den och människorna runt den på stallbacken. Nu är alla restriktoner släppta men oron är ändå stor över att publiken uteblir.
Hästägarna åkte dock inte särskilt ofta på trav ens före Coronahelvetet och jag har faktiskt inte sett en enda rapport om att antalet hästägare minskade under alla pandemirestriktioner?
För att kort stilla blodtrycket av den utmanande rubriken: jag som aktiv, det vill säga allmän travsportälskare, tränare, skötare och ägarföreträdare vill definitivt ha publik. Jag vill ha andra människor inför loppet som bryr sig om min hästs chanser, jag vill ha andra människor vid bankanten som också har häst till start att dela de känslor man bara kan känna vid en bankant före en start med och efter loppet vill jag ha andra människor som bryr sig om att fråga hur det gick. Och om, otroligt sällsynt nog, solen, vinden och Jupiters alla månar står rätt så min häst vinner vill jag verkligen ha publik att få välla ut mina känslor inför!
Men jag är inte den typiske travhästägaren. Har heller aldrig varit och kommer aldrig att bli. Att jag skulle ta mina egna personliga drivkrafter och med dem försöka påverka en sport i min önskade riktning vore direkt kontraproduktivt mot sporten jag just skrev mig älska.
Jag växte upp på Örebrotravets läktare. Vid bord nummer 7 på hästägarläktaren precis vid mållinjen. Där var det, vanliga torsdagar, mer folk på plats än vad en lite yngre travbesökare ens upplever på V75-dagar numera. Det fanns ingen ATG live utan för att få se hästen behövde man vara på plats. Man ägde häst ihop med några gubbpolare (ja, på den här tiden var proffstränade-hästägande kvinnor knappt existerande) och man hade hästen på den banan man bodde närmast. De veckoliga besöken på banan innehöll en sväng förbi den tränarens stall. Det var helt enkelt så man fick info om sin häst. Telefoner fanns ju i och för sig även när jag växte upp, men de var fasta och travtränare kör ju som bekant rätt mycket häst om dagarna så i dem svarades det sällan. Mobiltelefoner, mail och sociala medier är ju trots allt en rätt så ung förseelse.
Idag behöver man inte vara på plats för att se sin häst eller få info om den. Jag tror vi i den här diskussionen behöver lägga vår nostalgi åt sidan och se vad denna utveckling istället gett oss för gott.
Man kan idag följa sin häst så otroligt mycket bättre än man kunde för 20 år sen. Det medför också att mängder av människor äger/deläger en häst som är geografiskt placerad på annan ort än sig själv. Skulle vi verkligen backa bandet och ta bort en del sändningar från ATG live skulle vi snarare tappa en jäkla massa hästägare. För de kommer inte komma live istället. Och de kommer inte köpa in sig i en annan häst närmare dem själva.
Men kommer de inte tröttna om de bara ser hästen genom datorn??
Jag har väl sålt en 500 andelar eller nåt sånt de senaste decenniet och typ 30 hästar har passerat min ägo/mitt ägarföreträdande. Utifrån devisen att hästägarna prompt måste komma till hästen för att känna engagemang har jag lagat bufféer för upp till 140 pers i de mest suspekta vrår. Jag har ordnat dubbelsulkyturer, tipspromenader, möten med tränaren, filmat själv i alla möjliga och omöjliga lägen, hyrt in fotografer, friserat unghästar, jagat stallbacksbiljetter till i princip varenda bana i detta land, bokat storsällskap med Tallink Silja till Estland, envist hållit kvar vid Handelsbolagformen trots att det gav mig 20 timmars administrativt merarbete per bolag varje vår i samband med årsmötena bara för jag desperat trodde att jag behövde förmå delägarna att besöka hästen en gång om året i vart fall, hamnat på suspekta bakgator i Tallinn, kört bil i 10 timmar på en dag för att besiktiga ny, potentiell häst, släpat med mig Flocki in på publikplats på två olika banor, flugit till Tallinn och råkat hamna i Riga… Nä men fan. Tro mig jag har kämpat utifrån devisen att hästägarna måste komma till hästen! Och alltid, alltid, alltid har jag uppmuntrat delägarna att ta med en vän. Utifrån devisen att det är så nya hästägare lockas in i vårt förtrollande nät.
Jag tror inte jag fått en enda ny hästägare genom nåt av detta. Däremot är det säkert svaret på varför jag än idag har några trogna hästägarkompisar kvar i nya hästar trots att deras tidigare inte skänkte någon större sportslig lycka. Samtidigt ska vi komma ihåg att jaga andelsägare inte är särskilt smart för sporten. Vi kan verkligen inte ha ett tillräckligt stort hästantal genom att jaga tjugondelsdelägare utan vi behöver fokusera på att få in fler som äger en väsentlig del i en eller några hästar. Samtidigt är det en inkörsport och bara Easy KB managerar runt 650 hästar. Sannolikt finns det därmed säkert 1500 andelsägda travhästar idag och de utgör alltså runt 10% av det totala antalet hästar i landet.
Men det är nog det vi ska minnas. Denna enormt stora grupp människor utgör en mycket liten andel av de totalt ägda hästarna varför det inte är en grupp sporten ska lägga resurser på. Det är upp till oss uppfödare och tränare av dessa hästar att ta hand om dem. Men en certifiering för att få förmedla andelshästar i travsportens namn får ju gärna komma på plats så inte denna stora grupp människor på riktigt tror en proffesionellt tränad travhäst kostar 18-20.000 kronor per månad…
Vad driver då folk till att ändå äga häst idag?
De gillar att följa den genom ATG live och de älskar att få mailrapporter om den! Tack vare detta fantastiska sociala medier-samhälle kan alla delägare alltid få samma info om hästen exakt samtidigt rakt plingandes i telefonen. Detta är den återkommande feedbacken jag får från dem som gillar att äga häst med mig: regelbunden och utförlig info så det känns som om de känner sin häst och vet exakt alla dess egenheter och vem som är dennes bästis. Utförligt förklarande om exakt hur Noir hostade och varenda tankebana kring det förklarad, in i detalj om hur Checken fick sprickor i strålarna av leran och hur hovslagaren skott med silikonsula nu, och återkommande bilder från Karamells vardag som återspeglar hennes enorma begär av närhet med Strippan.
Allt det här kan de få tack vare mailen. Och det är vad dagens svensk uppskattar. Vi lever andra liv idag.
Det tenderar att landa i slutsatsen, och bitvisa direkta anklagelser, att när hästägarna uteblir från starterna betyder det att de är oengagerade. Jag blir direkt förbannad. Mina hästägare är vansinnigt engagerade i sina hästar. Det märker jag i min telefon varenda dag. De delar allt kring hästarna med mig. Men de har även andra liv. De har jobb- annars hade de inte haft råd att deläga en häst. De har familjer, vänner, ett hem att städa och troligtvis även något mer fritidsintresse. De kan helt enkelt inte avsätta 8-10 timmar mitt i allt det för att åka och se sin häst live. Och för vems skull ska de? Ja, jag blir ju glad. Men det ger inte sporten fler hästar. De har det bekvämt i soffan, dricker något gott. Kanske, tack vare tillgängligheten genom ATG live, kan de förmå alla kollegorna på after worken de plikttroget närvarar på avbryta samtalen några minuter för att följa loppet. Den här utvecklingen gör faktiskt att vi får fler tittare. Jag har vänner som sagt de måste ta paus från jobbet prick 14.04 för att kolla ett travlopp. En helt trav-ointresserad syster som bänkade ungarna framför tvn när Charmis startade på V75. Att det går att se på datorn ger oss helt enkelt en mycket större publik än vad vi kan greja live.
Men om vi nu vill ha publik så är fasta dagar för banorna prio 1 att återställa. Folk har liv och rutiner. Ska det finnas en sportmössa att de ska kunna åka live på trav, oavsett om egen häst startar eller ej, måste sporten respektera dem och låta varje bana ha sin dag så de kan få in det i sina vardagliga rutiner. Gjorde för skojs skull ett stickprov på tre banor jag själv symboliserar med fasta dagar avseende 2022. Av Axevallas 42 tävlingsdagar är 27 på en tisdag. Av Färjestads 34 är 23 en måndag. Och av Örebros 32 tävlingsdagar år 2022 är endast 19 på en torsdag.
Här är det första och förhållandevis lätta att åtgärda.
Sen behövs ju ett krafttag kring publikområdena och så vidare så det över huvud taget blir lite trevligt att ägna även vanliga dagar på trav. Det är dock en betydligt dyrare fråga.
Men paniken över att livepubliken uteblir tror jag vi kan ta och chilla lite över. Istället för att utgå från sig själv kan vi faktiskt fråga de som vi vill ska köpa några hästar vad som stoppar dem. Och då kommer inte svaret på frågan vara att de inte åker till Solvalla personligen på onsdagar.
