Hur många bloggarna om Proppengate nu är orkar jag inte ens räkna. Men troligen kan man söka sig till något om ungefär allt i det här nu.
Nästan 15 månader efter att travvärlden slogs omkull av nyheten, som bara inom ett par dagar styrktes av så många dokument att inte ens Redéns advokat säger annat än att hästen uppenbarligen genomgått ett ingrepp för att nervsnittas, är det äntligen dags för förhandlingar i STAD.
Personligen känner jag enbart lättnad. Början på slutet på detta är här.
Så vad har vi nu ungefär att kunna hålla i huvudet för att tolka alla partsinlagor, STAD:s ordförandes kommentarer och medias rapportering?
Travsporten har, liksom alla organiserade idrotter/sporter, av HD tilldömts ett eget rättsystem. Utgångspunkten är alltså att det är sportens interna rättsväsende som hanterar såna här frågor och oavsett hur missnöjd en part blir så tar sen ingen allmän domstol upp det. För det krävs synnerliga skäl vilka utförligt beskrivs i tidigare bloggar. För att travsporten ska vara berättigade att ha ett eget rättsystem måste systemet följa gängse rättsprinciper. Därför kommer bloggen dra liknelser som, inte alltid är helt jämförbara, till andra rättsproblem för att underlätta hur STAD troligen kommer tänka.
En begreppsförvirring jag sett i flera medier är ST:s yrkande. ST har inte yrkat på att Redén ska fällas för oaktsamhet och ådömas ansvar i enlighet med det strikta ansvaret. Detta är givetvis alternativyrkanden. I första hand anser ST Redén varit oaktsam. Han ”borde” helt enkelt ha förstått att hästen inte var startberättigad. För oaktsamhet finns alltså en viss ”försumlighet”. Man har varit ”klantig” eller liknande. Det krävs en del bevisning för att nå upp till det och om STAD då inte anser att bevisningen räcker ska Redén under alla omständigheter då i vart fall hållas ansvarig i enlighet med det strikta ansvaret.
Ett strikt ansvar finns inom flera områden. Exempelvis omfattas alla hundägare av det. Om din hund biter mig är du således ansvarig såvida du verkligen inte kan bevisa att jag provocerat hunden. För att däremot bli fälld för att du verkligen varit oaktsam eller vårdslös krävs högre bevisning.
Att hästen, i USA, före köpet, genomgått ett ingrepp i syfte att nervsnitta den är parterna överens om. Redéns ombud anför dock att ingreppet inte lyckats varför hästen inte ska anses vara ”nervsnittad” i enlighet med svensk lag och således ST:s regelverk.
Det här kommer ju att bli knäckfrågan. Med reservation för att jag aldrig någonsin kommer säga att advokat Arvenberg inte kan tråckla ur någon ur vad som helst efter att ha läst domen där han tråcklar ur sol-och-våraren i testamentetmålet: jag kan inte se hur STAD ens ska beakta detta. Måste en idrottare som tagit anabola bevisligen haft verkan av anabolan för att fällas för dopning?
Redéns ombud trycker sen en hel del på ST:s hantering. Den är milt sagt diskutabel men i sak för STAD: nej. Om jag bränner ner till Holland och Tessa tycker det är en skitbra idé att gömma lite, i Holland tillåtna, roliga piller bland BiB:arna och tullen inte stoppar oss kan jag inte, väl hemma i Örebro, påstå de är lagliga för att tullen inte stoppade mig. Inte ens om tullar faktiskt gått igenom våra BiB:ar men missat pillren. De har då inte ”godkänt” importen av knarket. De har ”missat” den. Det fråntar inte mig ansvaret. Inte ens om nån ondskefull civilpolis stoppar mig på vägen mellan Öresundsbron och Örebro och påstår jag kört, hypotetiskt, 119 på en 100-sträcka, tittar i bilen, men inte hittar pillren. Inte ens om polisen därefter låter mig åka vidare är tyvärr dessa piller legala och jag är berättigad att få köpa hästar för pengarna försäljningen av dem ger mig utan att jag kommer åka på massa trista böter.
Sen kan vi kritisera både tullen och usla civilpoliser hur mycket vi vill: jag är den som gjort fel även om ingen upptäckt mig och verkligen ”borde” ha gjort.
Här upplever jag fortsatt den största tankevurpan av såväl allmänheten som diverse skribenter. ST har skött så mycket i Proppengate så uselt att det fan inte finns ord. Men det fråntar inte Redén ansvaret.
Varför är inte förhandlingarna öppna för allmänheten?
Enligt STAD:s nytillträdde ordförande finns inget stöd i regelverket för det. Här faller vi åter tillbaka på ST:s fullmäktige som inte möjliggjort det. I det allmänna rättsväsendet är allmänhetens insyn en av de allra mest grundläggande för en rättsstat. Allmänhetens tillträde till rättegångar och rätt att ta del av allmänna handlingar är en av de viktigaste rättigheterna vi har att värna om. Det är bisarrt att det inte finns utrymme för det vad gäller ST:s rättsväsende. Åtgärda. Omgående. Och vid det fall det rör något känsligt kring en person ska den givetvis, precis som i det allmänna rättsväsendet, kunna begära lyckta dörrar. Men utgångspunkten ska självklart vara att dessa sammanträden ska vara öppna.
ST:s ansvar
Så många och så usla arbetsinsatser av så många under dessa 5, numera 6, år. Och likt förbannat valde ST:s fullmäktige att bevilja styrelsen ansvarsfrihet. Det var det mest menlösa, korkade, knähundsitteri jag skådat. Men organisationen som bygger ST är inte mer kompetent än så här. Ett antal tappra slet in i det sista men i vanlig ordning blev det än övervikt av de fega, korkade ryggkliarna och vips så var styrelsen ansvarsbefriad.
Sen kan en ju hoppas det ändå hanteras en hel del internt. Men utåt sett behövde ingen annan än före detta säkerhetschefen offras.
