Som insnöad i travet tror en ju varenda kotte har stenkoll på den usla ekonomin i att äga häst. Om inte annat tror en ju folk ska förstå när ”andelshästar” ungefär är det enda sättet sporten värvar nya hästägare på. En köper ju liksom inte bara en tjugondel i en häst för en så förtvivlat gärna bara vill ha en tjugondel av vinsten utan för få människor helt enkelt har råd att bära kostnaden för en hel häst själv.
Jag börjar dock allvarligt fundera på om det ändå inte är så att väldigt få som verkligen inte ägt häst under lång tid ändå inte förstår det här. Jag har filosoferat ett bra tag. Det gäller alla möjliga människor. Jag tror verkligen inte travsporten själv tydliggör det här ordentligt.
I runda slängar har travsporten en kostnadstäckning om runt 25%. Sporten har länge velat säga ”hästägarna pumpar in tre miljarder årligen men får bara tillbaka en”. De, redan usla, siffrorna torde dock vara rätt skönmålade. De senaste åren har det delats ut ganska prick 900 miljoner i prispengar. Dock försvinner 10-15% direkt i tränar- och kuskprovisioner och av dessa 900 miljoner är även en hel del hästägarnas egna insatser. Så om vi antar att siffran om tre miljarder i kostnader stämmer får inte hästägarna tillbaka mer än 750-800 miljoner.
I en så skev balans är ju inte ”högre prispengar” svaret. Vi kommer aldrig kunna höja prismedlen så mycket att det ens är i närheten av att täcka kostnaderna. Det är i andra änden vi måste börja. Där finns dock ingen markant ljusning i sikte de närmaste åren: vi kommer inte resa mindre, personalkostnaderna kommer inte bli lägre och inga åtgärder för att främja att en häst vare sig kan göra fler starter än de ca 7,2 den gör i snitt per år nu och/eller åtgärder för att få våra hästar att hålla för fler säsonger än de gör nu finns i sikte och därför tyder heller ingenting på att veterinärkostnaderna kommer att minska.
Som trav-insnöad är det lite svårt att förstå varifrån bilden av att travhästar faktiskt kan ge någon form av ekonomisk avkastning kommer ifrån? Min enda teori är faktiskt att det vi matar vanliga tv-tittare med är V75 och andra storlopp. Med minst 100.000 i förstapris och ett våldsamt tryck på hur många miljoner det omsatts på spelet tror gemene man att folk äger travhästar i ekonomiskt syfte. De flesta av oss har haft dessa diskussioner med ridfolk. Ridfolk tror ofta vi har våra travare ”för att tjäna pengar”. Ingen som håller på med travhästar har nog undgått högt blodtryck på grund av kommentaren ”att vi piskar hästarna för pengarnas skull”.
En proffstränad travhäst behöver springa in 200-250.000 varje år för att över huvud taget gå +/-0 det året. Med inköp, uppträning och skadeperioder inräknat vet vi att bara någon enstaka procent av alla svenska travhästar gör det över en livstid.
Roade mig med att kolla boksluten för Courant och Knutsson Trotting. Det är Sveriges kanske två mest seriösa hästägare med såväl kapitalet att kunna handla riktigt bra hästar, som kontakter att kunna köpa de där hästarna som egentligen inte säljs, de mest kompetenta personerna trav-Sverige kan uppvisa som anställda och dessutom med egna avelshingstar. En riktigt kommersiell gångbar avelshingst är ju trots allt enda sättet att kunna göra pengar inom travsporten. Att sen ekonomin även där i ca 90% av fallen är en ren förlust är nog en annan sak gemene man missat- men om det finns det andra bloggar på denna sida. Men både Courant och Knutsson har kommersiella avelshingstar i sin ägo och dessutom hingstar de haft att tävla med: det vill säga inte haft inköpskostnader om tiotals miljoner för. Det är ju svårt att veta exakt hur deras bolag är uppbyggda, men runt sex till nio miljoner förefaller båda bolagen backa årligen. Det säger rätt mycket om ekonomin inom den svenska travsporten. Ramlade även över en intervju med ena delägaren till årets Derbyvinnare Hail Mary. En härlig intervju! Räknade lite snabbt på vad de fyra miljoner en premiechansad Derbyvinnare inbringar betyder för hästägare som äger 17-18 hästar? Tja… Kostar 18 stycken 200.000 om året så täcker ju inte ens derbysegern driften för dem i ett år…
Därför ska trav-Sverige vara oerhört glada över när det kommer människor som vill investera i travhästar alls! Dock har jag på sistone även fräschat upp minnet med att läsa domarna mot några personer som dök upp som en sol, shoppade hästar för glatta livet, och företrädarna slutligen fick skaka galler. I domarna framgår tydligt hur personerna faktiskt inte förstått vilken garanterad förlustaffär det här med hästägande var. Det är riktigt tragisk läsning. Och så jäkla dåligt. Tänk om dessa personer bara haft en mer realistisk insikt om den usla ekonomin och shoppat på sig lite mer ”lagom” med hästar…
För jag tror definitivt problemet är driftkostnaderna. Folk förstår inte på riktigt exakt hur dyr en travhäst är i drift. Man ser inköpspriset och man ser träningsavgiften på 9-12.000 per månad framför sig. Att det tar två år innan ens ettåriga auktionsinköp över huvud taget entrar travbanan (om en nu ens har sån tur att just ens egna häst blir en av de knappt 50% av kullen som över huvud taget startar som treåringar), att det tillkommer en hel del administrativa kostnader, veterinär och lite resor utöver de 9-12.000 varje månad hästen behöver tränas upp för och att hästen, när den väl börjar tävla, behöver dra in runt 4.000 per start bara för att över huvud taget betala anmälningsavgiften, resan, boxhyran, utselningsavgiften och provisioner- annars är det billigare att låta den stanna hemma i stallet- verkar insikten vara beklagligt låg om.
Det är givetvis inte helt populärt bland travtränare, uppfödare och övriga säljare eller travsporten som organisation att trycka upp den katastrofala kostnadstäckningen i ansiktet på potentiella kunder. Jag tror dock verkligen vi måste bli tydligare. Vi gör oss själva en björntjänst annars.
Ibland påtalas att, enligt vissa beräkningar, A-tränarna äger ungefär en tredjedel av hästarna de har i träning själva. En stor anledning till det är troligen att väldigt många av dessa hästar har nödgats övertas enligt retentionsrätten. Det här är inget problem som folk vill prata om. Det är givetvis oerhört förödande för travtränare som ska livnära sig på att ha hästar i träning åt andra slutar med att de nödgas utfodra hästen och avlöna personal för att sköta den och sen när de gjort det gratis måste lösa in hästen för att på något vis säkra sina fordringar. Dessa hästar förefaller ju givetvis sällan vara de bästa heller utan skulden uppkommer ju oftast för de inte sprungit in i närheten av att bära sig ekonomiskt så hästägaren helt enkelt inte haft råd att betala för dem.
Jag tror inte så stor andel av befolkningen är idioter som skiter i att betala för sig: jag tror helt enkelt alldeles för många människor bara inte förstår hur dyr en häst är.
Tanken på att tydligare lyfta upp den usla ekonomin inom svensk travsport skrämmer nog många. Väldigt många människor tycker nämligen inte vi ska prata om negativa saker alls. Och så är det på sätt och vis. Både hingstägaren Linn och uppfödaren Linn är beroende av att folk inte riktigt tänker helt klart. Usch när jag tvingades tänka till på vad jag lägger på travhästarna egentligen häromveckan när en sån här liten förtjusande tjugondels ägare i en travhäst kände sig nödgad att berätta för mig hur dyrt det var och vilka krav hen ansåg sig berättigad att kunna ställa för de cirka 700 kronor per månad hen faktiskt betalade. Och jag kände att ”ja jo, jag har de senaste året betalat 70% av driftkostnaderna för en avelshingst, 75% av en fölmärr och ett föl, 100% av en fölmärr och sen om jag slår ihop alla andelar äger jag ungefär en halv häst i A-träning också. Please, berätta inte för mig vad hästar kostar, va…”
Jag fick dock sån ångest av att behöva tänka på det att jag åkte ut och körde häst för att komma över det. Bakom rumpan på projektet Astas Illbatting drömde jag mig bort till en sen fredagskväll på Romme kommande vinter när det lilla charmtrollet jag nu i ur och skur åker och kör, rider, grubblar med hovslagare om balansering, bollar fräschör med tränare, veterinär, hästskötare jag känner, diskuterar utrustning med en tidigare kusk, belönar mig för den lera som redan orsakat stopp i avloppet, köldskador och allt annat glamouröst som kommer med hästlivet orsakat mig, återgäldar mig genom att Illbatting, i mina drömmar, plötsligt dundrar runt felfritt och skär mållinjen först. Väl medveten om att förstapriset inte kommer vara mer än på sin höjd 30.000 och varenda inblandad kommer ersättas så lite att det knappt kommer märkas i den övriga allmänna konkursen hästen är för alla inblandade.
Men trav är ju väldens mest underbara hobby. För hästägare, för dem som håller på med hästarna och för alla andra som får det svenska travhjulet att snurra. Men ekonomiskt lönsamt är det inte. Min arbetskväll igår slutade klockan 22.30 med att skicka iväg ett avtal jag skrivit och startade 7.00 i morse med att skriva på ett nytt. För att arbeta med nåt annat måste en helt klart göra om en ska kunna försörja så här många travhästar vars kostnader, på något högst oklart vis, hamnat i mitt knä. Och det tror jag helt enkelt vi måste bli tydligare med att berätta för alla dem som betraktar oss utifrån.
Ja du skriver bra men glömmer en sak! När det nu har gått ett par auktioner under året på nätet så är ÄGARE/KÖPARE som inte är TRÄNARE utestängts från visningarna! Detta kan bara tolkas som att alla hästar som är till salu är för TRÄNARNA inte för ägarna. Detta medför ju knappast att ägarantalet kommer att öka??? Då kanske det inte är så konstigt att tränarna står där med EGENÄGDA hästar 1/3 utan att det beror på ej betalda räkningar. Kanske skulle man vilja köpa en häst men när man får se den ev tilltänkta inköpet så kanske den inte tilltalar för ett köp! Då blir TRÄNAREN stående med en häst utan finansiär dvs dom har köpt in den utan att personen har kunnat se och känna/klämma på produkten med följd att man nästa gång inte kunna köpa in en annan häst som i förlängningen gör att uppfödarna inte får sina hästar sålda !!! MVH Benny J
Tränarens stora andel egenägda hästar var ett problem redan före Coronan. Vad gäller auktioner vet jag inte riktigt hur respektive auktion gör nu för att klara begränsningen under varje auktion. Jag fick mail med inbjudan till Kriterieauktionen Pga att jag köpte häst där i fjol så det verkar vara någon variant. Svårt år som sagt. Men känns ju rätt givet man som auktionsanordnare försöker välja ut de största potentiella köparna när det är så hårda restriktioner.
Om du ytterligare vill ha bekräftat att din analys av kostnader stämmer, så kan jag bidra.
Jag har ägt travhästar i drygt tjugo år i alla former och konstellationer.
Skulle tro att 30 – 35 hästar har passerat revy.
Det som gör mig tämligen unik inom travet är min osannolika röta att fått vara med på ett antal framgångsrika individer.
Med viss reservation har jag som delägare fått uppleva nitton rikstotosegrar, ytterligare ett antal högt doterade lopp med 100 000 eller mer i prissumma. Att klaga över utfallet vore förmätet, minst sagt med vetskapen hur svårt det är att vinna trav lopp.
Vad är då problemet?
Jo, att jag har inte en spänn över till dags dato!
Ja, ha tänker gemene man… Han har väl kastat pengar åt höger och vänster utan en tanke om en morgondag…
Det vidlyftiga som jag unnat mig är ha försökt vara på plats så ofta som möjligt, när hästarna har startat, med resor och uppehälle som extrakostnader, men i övrigt inte…
Ja, ja… Du äger väl ett tagel från svansen i hästarna…. Då kan du inte räkna med att få ihop debet och kredit?
Nix, har ägt både halva, tredjedelar, hela hästar och tiondelar….
Här har vi då problemet…. Varför är jag inte självförsörjande inom travet för decennier framåt, med dessa exempellösa framgångar?
Precis som du skriver…. Ingen förstår vilka kostnader som följer med hästägandet och hur motsägelsefullt det än må låta så är det dom bra hästarna som kostar mest!
Att ha en häst under uppträning, med en fast kostnad kändes nästan som en befrielse, medan en starthäst nästan alltid kostade mer än den smakade…. ( n ä s t a n)
Varför bytte jag nu skrivandet till “dåtid”? Jo, jag har nu sålt allt innehav i hästar. Jag har inte råd med mera framgångar!
Snälla…. Sista stycket är självklart skrivet med stor ironi, för jag är kolossalt stolt, glad och ödmjuk över vad jag fått uppleva.
Visst är det dyrt att äga häst, men det finns en viktig faktor som måste vara med i redovisningen, avdragsrätten. Det är ju inte så att de bolag du nämner lägger pengar som motsvarar förlusten. Man använder oskattade pengar från annan verksamheten, så den verkliga kostnaden blir kanske en tredjedel. Samma förhållanden gäller för de flesta travhästar.
Även de som inte har ett vinstgivande företag eller jordbruksfastighet, som de kan använda, kan få en viss lättnad. T ex erbjuder Easy KB som du säkert vet möjlighet till visst förlustavdrag.
Detta ändrar inte slutsatsen att det är dyrt att äga häst, men siffrorna blir lite annorlunda.
Tack för din kommentar. Jag får dock inte ihop ditt resonemang. Jag utgår ifrån, vid varje angiven kostnad, att hästen ägs i bolag så momsen är borträknad. Kostnaden för en Träningsavgift för ett bolag är således 9-12.000 per månad. Efter fakturerade provisioner etc behöver en häst springa in 200-250.000 varje år för att gå runt. Att göra detta med dels både redan skattade pengar och sen då även erlägga moms skulle inte många arbetande människor klara alls. Därav bildar ju även privatpersoner, dvs personer som inte redan äger och driver en firma som man äga travhästar bolag: oftast HB eller KB. Där kan man mycket riktigt göra avdrag vid bolagets avslutande för förlusten. Hur man dock, på något vis alls, kan komma ner i en verklig kostnad om en tredjedel av nettobeloppet får du gärna tipsa om.😊
Om du äger ett vinstdrivande företag och ska ta ut pengar i form av lön, ska du först betala en arbetsgivaravgift på drygt 30%. Sedan ska du betala inkomstskatt på 55-60%. De pengar du får i handen är är då c:a en tredjedel av det belopp du ursprungligen hade i bolaget.
Om du kan ta ut pengar enligt 20%-regeln blir behållningen större, men du ska trots allt först betala skatt på bolagsvinsten och sedan 20% på utdelningen.
Observera att jag helt delar din uppfattning om kostnadsbilden. Min erfarenhet är att det t o m är värre. Har du en häst hos en stortränare måste den nog springa in 300 000 om det ska går runt.
Skulle möjligheten att finansiera hästägandet med oskattade pengar försvinna, Skatteverket har försökt stoppa detta, blir det ett dråpslag mot svensk travsport.
Jag brukar räkna att man kostar det dubbla mot vad man får ut i och med att arbetsgivaravgiften beräknas på bruttolönen. En månadslön om 20.000 före skatt på skattetabell 33 innebär alltså knappt 14.000 ut och sociala avgifter om ungefär 7.000. Så ska man äga häst privat för skattade pengar skulle ju kostnaden bli det dubbla ungefär.
Så självklart vore det fullständig katastrof om Bastova leder till att man tolkar det som att travhästägande inte skulle få vara momspliktigt alls. Till syven och sist är ju de låga intäkterna problemet där. Hur gärna vi än vill säga vi bedriver hästägandet i vinstsyfte blir det ju problem när de facto bara någon enstaka procent av hästarna faktiskt går med vinst. Sen finns det ju en hel del åtgärder en kan vidta så alla med lite större hästägande än någon enstaka andel i enskilda HB:n ändå kan göra det. Men extremt problematiskt om kostnaderna skulle gå upp ytterligare 22-23% för alla ”vanliga” mindre hästägare.