Kastrera mera: här är statistiken

Igår ramlade jag in i ett nytt inlägg, signerat alltid lika intressanta Jenny Persson, på Facebook. Jenny facebookade “kastrera mera” och fick givetvis omedelbart mothugg. Utifrån min blogg häromdagen om hur förtvivlat svårt det är att få ekonomi i avelshingstar kände jag att jag var lite inne i tankarna redan, så att säga.

Hamnade i vild diskussion med en meningsmotståndare, vilken sedermera landade i att vi nog faktiskt ändå tyckte rätt lika, och det samtalet övergick sedan till messenger där vi lite friare kunde name droppa för att förtydliga våra ställningstaganden. Facebook när det är som allra bäst, helt enkelt.

Jag anser det generellt kastreras för lite inom travet. Till viss del av rent etiska aspekter. En travhästs karriär är kort och livet efter en tävlingskarriär är mörkt för en hingst. Medan en valack faktiskt åtminstone, i större utsträckning, kan ges chansen att få bli en ridhäst. Hingsthållning är dock oerhört svårt och möjligheterna att kunna omskola och omplacera en före detta travhingst är mycket små. Men om vi bortser från den aspekten och håller oss rent till hingstens liv som tävlingshäst är även det betydligt torftigare än en valacks. Här blir jag vansinnigt provocerad över att det till syven och sist är hästens ägare som bestämmer huruvida detta ingrepp ska göras eller ej. Och travhästägares hästkunskap är överlag låg. It’s a fact. Ingen kritik mot någon enskild. Men travhästägare som överlåter sin häst i A-träning har överlag avsevärt sämre hästkunskap än de som tar hand om hästen. Vilket är en ren nödvändighet för att vi ska kunna ha 8000 travhästar i A-träning. Skulle det finnas krav på hästkunskap bland hästägarna skulle vi helt enkelt inte kunna ha lika många hästägare.

Det här innebär dock att människor som faktiskt inte kan bäst fattar besluten. En annan ordning än att den som äger hästen faktiskt bestämmer huruvida den ska byta kön eller ej vore givetvis omöjlig. Även om en av landets största andelshäsförmedlare effektivt avtalat bort delägarnas möjlighet till det utan avtalat att alla typer av operativa ingrepp ensamt beslutas av tränaren. Det tycker jag i sak är fel. Hästens ägare ska bestämma.

Detta medför dock att när en tränare inte tycker en hingst längre ska vara hingst så kommer den mötas av allt från att detta krossar drömmen om en avelshingst (läs mer: Så här mycket kostar en kommersiell avelshingst varje år) till att “det är synd om hästen”. Drömkrossen är en sak, men det sistnämnda är ett rent och skärt förmänskligande av en häst som ändock får mig att överväga om inte andelshästförmedlarens avtal ändå fyller ett syfte…

Alla som haft en okastrerad hankatt i mars: upp med en hand ni som tror att den faktiskt mår bra?

En häst är 500 kg flyktdjur med en hjärna stor som en clementin. Den har inte mänskliga tankar: den lever på instinkter. Det finns inte mycket “underbart” för en avelshingst. Det är halvt roligt på fyllan att höra män skrävla om att avelshingstar måste leva drömliv. Det är inte ett dugg kul om man på riktigt tagit hand om en avelshingst. Det är det mest stressade djur ni kan tänka er. De känner konkurrens mot andra hingstar och i många fall förefaller de även känna enorm prestationsångest inför att hoppa på en bock. Det är verkligen inte så lätt att tappa en hingst tre gånger i veckan som folk vill tro. En del hingstar vägrar hoppa när deras favoritmänniska är med. Trolig teori på det: en hingst behöver en stark ledare för att gå att hantera och det innebär att hingsten själv inte känner sig ranghögst. I det vilda få bara alfahannen betäcka. En del hingstar vill ha det mörkt, andra ljust, en del vägrar hoppa för tidigt på morgonen och andra sent på kvällen.

Vidare känner en avelshingst ofta konstant stress. Det tar sig i uttryck som att den vandrar mycket, äter för lite och/eller inte tillgodogör sig maten, biter sig själv (främst i ljumskarna) eller blir allmänt svår i hanteringen så den på något vis skadar sig själv eller andra. Eller så känner de bara en inre stress. För att inte tala om hur ont i kroppen hingstarna kan få av sitt jobb. Hur som helst tappar de oftast mycket i vikt mitt under säsongen så att sköta avelshingstar är helt enkelt inget annat än horsemanship på hög nivå.

Så nej, dra inte ert tråkiga skämt för mig.

Denna stress kan givetvis även hingstar som aldrig verkat i aveln känna. Hingsthållning är helt enkelt skitsvårt. Jag får fullständig panik när jag går in i ett stall och ser hur hingstar placerats på rad med öppna boxdörrar och gör attacker mot alla hästar som passerar på gången. Det finns inget roligt med det utan är ett rent stressbeteende. Den känner ett behov av att vakta sitt revir (sin box). Här dör jag en smula varje gång nån skrattar åt detta. Eller hingstar som rejsar runt i hagen och sen går på bakbenen in. “Ho ho, vad busig”, skrattas det. Nej, den beter sig på ett sätt så den riskerar att skada både sig själv och andra. Och skadeståndet du åker på när detta lilla “busfrö” slagit ner en människa och kommer lös på gården, orsakar kaos bland andra hingstar och sen tar sig in i en stohage skulle nog få ditt skratt att fastna en smula i halsen. Och då är det inte kostnaderna när hingsten betäckt ett dyrt tävlingssto jag tänker på. Det skulle gå att åtgärda med en abortspruta. Jag tänker mer på när det lilla busfröet försökt betäcka ett sto som inte alls är i brunst och hon sparkar ihjäl den lilla ponken.

Så med alla gullerier kring hingstar eliminerade högg jag in på statistiken. Jag ville helt enkelt ta reda på om valacker överlag är mer framgångsrika än hingstar.

Många anser att “alla bra hästar är hingstar”. Det kan statistiken definitivt bekräfta. Här menar jag bara att om hästen blir bra, och det dessutom väldigt tidigt, så är det ju en av de hingstarna som bevisligen klarar av att vara hingst. En kastration är ett ingrepp, det vill säga en risk, och det kostar pengar samt kräver ungefär sex veckors medicinskt träningsbortfall. Och ytterligare tid för hingsten ska fatta i huvudet att den numera är valack. Här menar jag helt enkelt att ska man vinna Kriteriet har man inte råd att hingsten börjar trilskas och sen tappa den tiden en kastration innebär. Så att de flesta deltagarna i kriteriefältet är hingstar (8/12 i fjol) beror på att de som kommer dit klarar av att vara det. Nu pratar vi dessa som på sommaren som treåringar knappt klarar att kvala. Redan där har de tappat två av sina tre unghästsäsonger och avelsvärdet är helt enkelt borta. Oavsett hur fint stammad hingsten är. Har den inte unghästmeriter av absolut högsta nationella klass kommer den aldrig ges chansen i kommersiell avel av stoägarna. Så då handlar det om huruvida du vill fortsätta med din, de facto redan havererade, dröm eller försöka få en trevlig tävlingshäst.

Topp 10 över vinstrikaste fadershingstar i Sverige år 2019: hingstar

Topp 10 över vinstrikaste fadershingstar i Sverige år 2019: valacker

Det finns säkerligen statistik över hur många hingstar som kastreras och när så denna statistik får ju tas för vad den är: det är en statistik och invändningar går att göra i oändlighet. Men vi kan alltså konstatera att de 10 vinstrikaste avelshingstarna på hingstar hade 148 startande hingst-avkommor i fjol vilka gjorde 1 139 starter. De 10 vinstrikaste avelshingstarna på valacker hade 925 startande valack-avkommor vilka gjorde 8 468 starter. Totalt sprang den första gruppen in 69 553 403 kronor och den andra 103 625 794 kronor.

Lite sammanställning
Antal starter i snitt per startande avkomma: hingstar 7,7, valacker 9,2
Segerprocent: hingstar 24,1, valacker 12,6
Totalt insprunget i snitt per startande avkomma: hingstar 469 955, valacker 112 028

Detta gäller dock alla avkommor, det vill säga inklusive hingstarnas unghästar. Då det är unghästloppen som är klart mest lukrativa, och man därmed sällan har tid att delta med en valack, så är statistiken tydlig: hingstar är mer ekonomiskt lönsamma än valacker. Om de klarar av att vara hingstar.

Eftersom det är min tes anser jag mig här styrkt. Nu rörde dock frågan alla dessa hingstar som inte funkar som hingstar och således inte hinner utvecklas nog för att delta i unghästcirkusen. Tack vare ST:s utmärkta statistiksidor går exakt samma koll att göra även för bara avkommorna som är 5 år och äldre.

Topp 10 över vinstrikaste fadershingstar i Sverige år 2019: 5-åriga och äldre hingstar

Topp 10 över vinstrikaste fadershingstar i Sverige år 2019: 5-åriga och äldre valacker

Antal startande: hingstar 70, valacker 647
Totalt antal starter: hingstar 589, valacker 6 300
Totalt insprunget: hingstar 31 294 210, valacker 70 962 594
Antal starter i snitt per startande avkomma: hingstar 8,4, valacker 9,7
Segerprocent: hingstar 17,4, valacker 11,4
Totalt insprunget i snitt per startande avkomma: hingstar 447 060, valacker 109 262

Utifrån det enorma överantalet valacker gissar jag valackernas siffror skulle bli bättre om man tog med allihopa. Det är helt uppenbart betydligt bättre bredd bland valacker.

Summa summarum
Funkar din hingst som hingst: kastrera inte. Av de hingstar som faktiskt startar har de både bättre segerprocent och springer in mer pengar både totalt i snitt per start. Du kommer dock upptäcka rätt tidigt om den inte gör det. Då 33% av kriteriefältet i fjol var valacker visar det dock också att börjar din hingst trilskas kan du ändå få en kulltopp: om du kastrerar direkt och inte slösar bort massa tid.

På sommaren som helt omeriterad treåring är som sagt dock din dröm om en avelshingst ändå död så vill du då istället för en icke fungerande häst ha en häst som faktiskt har större chans att starta och det dessutom oftare: kastrera.

Avslutningsvis, för att bespara mig själv en handfull hysteriska meddelanden: nej, jag tror inte kastration är ett mirakel som löser allt. Jag tror vidare det finns en och annan riktigt feg hingst som verkligen behöver sitt testosteron för att inte bli en hysterisk, och på så sätt istället: farlig, valack. Jag menar bara att den bedömningen i huvudsak bör göras av de professionella personer du valt att ta hand om den. Statistiken över vilka hingstar som i större utsträckning har klart bättre resultat om avkommorna får bli valacker är tydlig. Så med det känner jag ännu starkare att allt bara hade underlättats väldeliga om jag kunnat registrera min vilding med Ready Cash som farfar och Conny Nobel som morfar direkt. Statistiskt sett var inte hans avelsvärde borta redan semineringen vid torde han tyvärr få svårt att ta ett travsteg på en bana som hingst… Eftersom kastration dock är ett ingrepp och jag tror en unghäst mår bra av att ha sina hormoner så jag tror det är bra för den fysiska utvecklingen att få vara hingst till tre års ålder så får han ändock en chans. Men sen ryker kulorna innan han hinner säga “champagne”.

Noir de Noir (hingst e. Flocki d’Aurcy), sju veckor, släpps på bete med mamma Charmant Hornline.