Så här mycket kostar en kommersiell avelshingst varje år

Jag ber om ursäkt om jag inleder med att förstöra helgen med att krossa massor av hästägares dröm med denna blogg. Med idag ska jag redogöra för ekonomin i att äga en avelshingst. Jag kommer enbart prata varmblod och inte kallblod. För kallblodshingstar är avgifterna lite lägre, men å andra sidan så även levande föl-avgifterna och de får ännu färre ston. Så ekonomin bland kallbloden är ännu sämre.

Många hästägare har en dröm om att någon gång få äga en avelshingst. Jag har väl kastrerat en sisådär 10 andelshästar genom åren och inte en enda gång har kommentarer om att detta dödar drömmen om en avelshingst inte dykt upp. Till stor del verkar det handla om själva drömmen. Och den må en få ha. Men väldigt många tror att det finns oerhörda pengar i aveln- även om en inte råkade äga Maharajah eller Readly Express.

I Sverige får idag alla varmblodiga travhingstar, såvida de inte har grava, veterinära defekter, visas för avelsvärderingsnämnden och därefter söka betäckningsbevis för att tillåtas verka som avelshingstar. Detta sedan en EU-dom för ca 10 år sen. EU:s själva grundbult är ju nämligen konsumentens rätt att själv få välja. Kallblod anses ännu vara en egen ras och är därmed undantagen: där gäller fortsatt godkänd eller ej godkänd. Därmed sökte hela 156 hingstar svenskt betäckningsbevis år 2019. Dessa 156 hingstar betäckte sammanlagt 3563 ston, varav 2972 betäcktes med i Sverige uppstallade hingstar och resten med listhingstar. Det vill säga ett snitt om 23 ston per hingst. I runda slängar resulterar ungefär 66-75% av alla betäckningar i ett livsdugligt föl. Så 23 betäckta ston innebär ungefär 16 levande föl.


Flocki d’Aurcy firar här att han passerat 60 betäckta ston i Sverige i år.

Kostnader
Att avelsvärdera en hingst kostar 15 000 kronor. Därtill ska hingsten förberedas, fixas till och köras dit samt visas upp av nån som behärskar det. Faktisk kostnad således ungefär det dubbla.

Själva betäckningsbeviset kostar 8 750 kronor per år.

För att få verka i aveln måste hingsten varje år genomföra CEM-tester, en typ av könssjukdom. Det är lite olika hur många den behöver genomföra beroende på om den ska verka med färskt, fryst och exporteras. Ska du göra allt krävs fyra. Lyckas inte lokalisera exakt kostnad då jag fick alternera veterinärer och beställa provtagning separat i år, men runt 4000 i vart fall. För att inte tala om planeringen då det är extremt styrt över när dessa ska utföras. Totalt är det strikt styrda datum under en två månaders-period.

Under betäckningssäsongen ska hingsten stallas upp på en station. De flesta hingststationer tar för det bokningsavgiften och en dagsavgift om runt 140 kronor per dag. Utöver det ska hingsten givetvis hållas även de 8-9 månader den inte verkar i aveln och en avelshingst är ju alltid sin egen marknadsföring. Den bör alltså vara lagom tjock, glad, friserad och med fina fossingar 365 dagar om året. Total uppstallningskostnad, inklusive skoning och sedvanliga veterinärkostnader så som avmaskningar och vaccinationer, samt nån transport nånstans blir runt 100 000 per år.

Ska man ha en kommersiell avelshingst är den värdefull och försäkringen blir således dyr. Livförsäkringar kostar ungefär 3% av försäkringsvärdet per år. Värderar du din hingst till tre miljoner kostar således bara försäkringen runt 70 000 årligen.

Vill du att avkommorna ska anmälas till Breeders Crown? Okej. Grundavgiften per år är 15 000 spänn. Sen tillkommer 500 spänn per betäckt sto (OBS: ja, betäckt sto) och sen 3% av den officiella levande föl-avgiften. Har du exempelvis en hingst som betäcker 50 ston per år till ett officiellt pris om 25 000 kronor, varav hälften är ägarnas själva, så de inte betalar levande föl-avgift, och av de där övriga 25 kanske du rabatterade 10 av dem en hel del för det var riktigt bra ston och/eller stoägaren kom med tre ston på ett bräde och ville ha mängdrabatt? Det spelar ingen roll. 750 spänn per fött föl, oavsett om levande föl-avgiften är gratis, kostar det.

Marknadsföring
I en marknad där 156 hingstar slåss om 3 563 ston måste du givetvis arbeta hårt för att några av dessa ska välja just DIN hingst. En helsida i Travrondens vinternummer är kraftigt rabatterad om du även bokar en helsida i deras avelsnummer. Total kostnad är då 25 000 kronor. Om du är duktig på att göra själva annonsen själv. Annars får du betala en slant för att nån ska göra den också. Sulkysports två liknande nummer kostar 20 000. Vill du alltså ha den mest basic marknadsföringen i kommersiell media ett år kostar det 45 000 kronor.

Banners och sånt på tidningarnas webbplatser då? Nja, alltså dessa har blivit rätt dyra numera när allt fler läsare övergår till digitalt. Dessutom behöver man betala för rätt många såna för att de faktiskt ska nå ut till läsarnas i det övriga havet av information. Jag har pratat med flera medier om hur man skulle kunna lägga upp en sån kampanj och det slutar ungefär med att vill man göra det ordentligt snackar vi summor runt 100 000. Börjar man snåla in blir det liksom lite pärlor åt svin då annonserna helt enkelt inte syns och/eller återupprepas för sällan så folk inte riktigt får dem inpräntade i medvetandet.

Hingstdagar är dock väldigt trevligt! Om man har en väluppfostrad hingst i vart fall… Utöver att det i ärlighetens namn är lite svårt att avgöra hur många av åskådarna som faktiskt är potentiella stoägare så är det ändå väldigt trevliga tillställningar som jag definitivt tror ger synergieffekter. Deltagande på en hingstdag kostar omkring 10 000 kronor. Sen ska då hingsten transporteras dit och visas upp av någon. Utöver att det då, liksom det här med själva avelsvärderingen, kräver en hel del förarbete så hingsten verkligen är i både fysiskt skick och hanterbar nog att faktiskt kunna göra reklam för sig själv. Under 15 000 bara för att nån ska köra ner hingsten och delta den dagen är således omöjligt att understiga.

Summa marknadsföring
Marknadsföringsbudgetar är oftast hemliga. Men det är inte svårt att öla lite med olika hingsthållare och därmed krasst konstatera att de vanligtvis landar på 2-300 000 per år.

Som jag skrev ovan tillfaller oftast bokningsavgiften stationen där hingsten är uppstallad. Det kan låta lukrativt att casha in 2-3 000 kronor för att bara administrera en bokning. Jag erinrar dock om att Sverige är byråkratins högborg. Timpenningen för att hantera alla bokningar, tapp och fördela seminen i sina strån, transporter och sen redovisa till ST över hr många ston som betäcktes, varav hur många som blev dräktiga, varav på första brunsten, och sen ta emot rapporter för levande föl, fakturera levande föl-avgift, skicka språngsedlar och slutligen redovisa allt till ST, slutar sedermera sannolikt på långt under lägsta kollektivavtalade minimilönen. Sen tillkommer ju en hel del annan administration också.

Total driftkostnad för en genomsnittlig kommersiell avelshingst kan således omöjligen understiga ungefär en halv miljon per år. Lyckas man med det äger man antingen Readly Express eller så har man en väldigt billig hingst som knappt marknadsförs kommersiellt.

Det som inte ens är inräknat är sen då hingsten inköp. Om vi plockar bort den handfull hingstar som blev en Maharajah på tävlingsbanan vars ägare sen tog den till avel, dessa kan inte bara åtnjuta höga levande föl-intäkter utan kan givetvis hålla nere marknadsföringen, så kostar en kommersiellt gångbar hingst några miljoner att köpa in. Sisådär 3 till 5 miljoner för en hingst man tror ska kunna verka i kommersiell avel, det vill säga: faktiskt gå ihop sig. Då räcker det inte med några 23 ston per år för att få avkastning till det.

År 2019 betäckte 20 av dessa, varav 18 i Sverige uppstallade, 156 hingstar 50 ston eller fler. Vid 50 betäckningar föds således 30-40 föl. Om vi leker med tanken att 30 är betalda och det till ett snitt om 25 000 per föl inbringar det alltså 750 000 kronor per år. En förtjänst på ungefär en kvarts miljon. Inköpet av hingsten borträknat. Om jag är väldigt snäll i matematiken skulle jag kunna drista mig till att dra gränsen vid 30 ston för att kalla det ”en kommersiell avelshingst.” Med reservation för att jag räknat ut detta för hand nådde 34 svenskuppstallade hingstar 30 ston. 34 hingstar i Sverige är alltså antalet hingstar vi, med enormt mått av snäll beräkning, skulle kunna kalla ”kommersiella avelshingstar”.

Men. En liten bonus. Denna lukrativa utländska marknad då?
Ja, denna dröm att kunna skicka fryst semin till andra länder! Måste väl vara lukrativt?? I vart fall då för dessa 34 kommersiella avelshingstar vi nu är nere på.

Utöver då dessa extra CEM-tester så ska hingsten tappas och frysas. Total kostnad för transport till en station som är expert på sånt, inklusive kostnaderna för att få detta gjort landade på 40 000 kronor. För de 40 000 fick vi sex hopp på bocken. Har en turen att ha en så oerhört fertil hingst som jag fick en dock ut 72 doser på de sex hoppen. Utländska agenter vill ha tre doser per sto. En tuff förhandlare klämmer ner det till två. Om seminen verkligen är en bit över 35% levande även efter upptining alltså. Så dessa 40 000 investerade kronor räcker alltså till att betjäna 24-36 ston. Och dräktigheten med fryst är sämre än med färskt så en når knappast några 70-75% i levande föl utan blir det fler än 20 föl får en nog vara lycklig. Eftersom den utländska agenten står för alla kostnader i det landet kräver den givetvis betalt för att tillhandahålla seminen där, lösa betäckningsbevis och marknadsföra. En vanlig fördelning är att den utländska agenten erhåller bokningsavgifter, två betäckningar själv plus 20-30% av övriga intäkter. Så visst: som hingsthållare räcker det med ett par-tre betalande födda föl utomlands för det ska bli en +/-0 affär. Men det går inte ihop sig för den utländska agenten så med sånt litet intresse vill ingen utländsk agent lista ens hingst.

Slutsatser
Jag är väldigt för en öppen marknad där kunden själv får välja. Jag tror vidare det är oerhört bra för bredden inom svensk travsport att denna enormt överexploaterade hingstmarknad leder till många budgetalternativ. I en tid då sporten tappar hästägare snabbare än den rekryterar nya och trenden för uppfödning är ganska icke-ljus är allt som stimulerar en uppfödning bra.

Däremot innebär detta att hingsthållningen, liksom allt annat inom travsporten, är på väg att bli extremt segregerad. Av de 34 populäraste svenskuppstallade hingstarna i fjol får jag det till att 6 är så kallade ”budget-hingstar”, det vill säga en levande föl-avgift om högst 20 000 kronor. Samtidigt kostade 13 mer än 40 000 i levande föl. Så antingen måste en mångmiljon-investering göras för att ha en superhajpad hingst eller så blir hingsthållning en lite okommersiell hobby. Som mot allt annat inom svensk travsport är det mellanskiktet som kommer dö ut. Antalet ”hyfsade” hingstar i 30 000 kronors-klassen blir förlorarna. Jag har ingen klockren lösning, jag vill bara framhålla hur det faktiskt ser ut för en svensk hingsthållare idag.

Nånting som dock provocerar mig oerhört i detta är att samtidigt som 156 hingstar slogs om 3 563 ston i år, varav alltså endast 2 972 betäcktes med i Sverige uppstallade hingstar, betäcktes 874 svenska ston i andra länder. Dessa 874 stons avkommor kommer sedan att transporteras till Sverige innan årsskiftet när de fyller 1 och därefter åtnjuta samma tävlingsrättigheter och samma uppfödarpremier som avkommorna till de 2 972 ston som stallats upp på svensk mark och betäckt med en i Sverige uppstallad hingst.

I en tid då hela det svenska jordbruket över huvud taget existerar tack vare EU-stöd sitter Svensk Travsport och uppmuntrar stoägare att skicka sina ston till andra länder. Tänk om dessa 874 ston istället kunde stallas upp dessa närmare två år de är borta på ett svenskt stuteri och betäckas med en svenskuppstallad hingst istället. Då skulle incitamenten för att faktiskt importera fler hingstar, vilka kan stallas upp på svenska hingststationer, generera intäkter till svenska banors hingstdagar och bidra till en svensk levande landsbygd öka. Jag känner till argumenten att ”det handlar ju om huruvida vi vill ha tillgång till det bästa blodet”. Jag känner bara att argumentet haltar värre än undertecknad efter att ha ridit intervaller på Bjertorp. Frågan ska vara: ”hur får vi svensk travsport, svenska stuterier, svenska hingsthållare, svenska uppfödare och hästar uppfödda i enlighet med svenska djurskyddsregler att må bättre och bli fler?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: