ST:s årsstatistik för 2019 är här! Utöver den rent personliga njutningen att återigen få påminnas om att jag ägarföreträder en häst som slog svenskt rekord i fjol, och därmed även blev årets snabbaste fyraåring med volt, så innehåller denna årsstatistik all fantastisk fakta en fullständig travnörd som mig vill ha.
Sorry, men det är lite för magiskt för att inte bara få med. Här är bloggen bakom allt: Isbjörn: hela historien till och med nu.
ST:s årsstatistik är en diger sammanställning på 92 sidor med alla tänkbara siffror och det enkelt uppställt så man kan analysera utvecklingen. Alla gamla årsrapporter från millennieskiftet ligger på ST:s hemsida så man kan enkelt ta reda på siffror 20-25 år tillbaka i tiden och göra analyser på rena fakta siffror. En utmärkt service av ST och glädjande att de prioriterade resurser för att få fram denna årsrapport även i år i dessa besparingstider.
Första reflektionerna på årsstatistiken 2019
Glädjande siffror att raset på hästar i träning minskat! Från att antalet B-F-tränade hästar stadigt minskat med 5-600 varje år hela 10-talet bromsades raset under år 2019. “Bara” 201 tappade hästar i B-F-träning under år 2019 jämfört med år 2018. När de A-tränade hästarna faktiskt ökade med 28 stycken under fjolåret innebär minskningen av 173 hästar det lägsta tappet på hela decenniet.
Den 1 januari i år gjordes licenssystemet om vilket tros innebära att antalet A-tränare för första gången på 20 år kommer landa på en bra bit under 400, men antalet B-F-licenser istället kommer öka med samma antal. Därmed kommer sannolikt kartan att ritas om lite grann under detta år. Det är ju dock det totala antalet hästar i träning som är det mest intressanta. Även redan i fjol såg vi dock faktiskt det minsta tappet på B-licenser på hela 10-talet. Från att travsporten stadigt tappat 150-300 amatörer varje år tappade vi “bara” 103 under 2019. Antalet A-licensierade har stadigt legat på ca 400 så länge ST redovisat statistiken. 2019 var faktiskt historiskt lågt med sina 384 A-licensierade. Det är dock snarare en sund utveckling i en bransch där allt annat också går ner. 122 av 384 A-tränare körde in över en miljon kronor och 66 mer än två miljoner. Långt ifrån alla 384 A-licensierade år 2019 levererar helt enkelt resultat så att det är rimligt att anta att de kan bedriva sunda verksamheter. Därför är också det förändrade licenssystemet utmärkt så en del av dessa istället kan ha upp till fem icke-egna hästar och sen jobba med lite annat också.
Om pratet om att minska antalet tävlingsdagar och lopp blev det i princip intet. 875 tävlingsdagar var endast en mindre än året innan och antalet lopp, 8371, var blott 62 färre än året innan. Dock blev det ganska prick 900 miljoner i prispengar även 2019 vilket bara var en minskning med runt 700 000 kronor. Prispengarna per lopp gjorde därmed ett skutt uppåt med nästan en tusenlapp.
Dock startade 68 färre hästar och, lite förvånande och värt att fundera på, gjorde de startande hästarna ännu färre starter. Att öka starterna en svensk travhäst faktiskt gör varje år har legat högt upp på den travpolitiska agendan de senaste åren. Många starter fyller ut loppen, välfyllda lopp ökar spelet på spelet på trav. Å ena sidan är reskostnaderna en av sportens absolut största problem så ur ett enskilt hästägarperspektiv är givetvis färre starter, men mer pengar per start, bra för resultatrapporten. Men det här får mig definitivt att reagera. När den svenska startande travhästen 2018 gjorde 7,7 starter i snitt och man där nationellt räknade på och införde åtgärder för att det i vart fall skulle pallra sig upp på en bit över 8 är det alarmerande att snittet istället sjönk till 7,5. Antalet startande per lopp minskande därför också från 10,88 till 10,70 och det leder till att spelet blir mindre intressant. Därtill måste hästägarens mjuka värde beaktas. Vi vill se våra hästar tävla.
Här anser jag att rapportens viktigaste siffror finns. Man är väldigt överens inom travsporten att svenska travhästar behöver göra fler starter men utan att öka kostnaderna för hästägarna. Utifrån detta länkar jag in bloggen jag skrev för några dagar sen- innan denna årsstatistik publicerades. Nu behövs mer än någonsin åtgärder som stimulerar att hästarna startar men det utan att dra på hästägaren massor av merkostnader: Bygg en svensk Sire Stakes-serie
Lite värt att notera är att siffrorna för kallbloden i de flesta avseenden är något bättre än för varmbloden. Kallblodens lopp är såväl bättre fyllda som att både de totala prismedlen och prismedlen per lopp ökat något. Varmbloden är fortfarande förfördelade i prispengar kontra hur stor andel av det totala antalet starter de gör, men kallbloden tog lite mer av den totala andelen av prismedlen jämfört med året innan. Dock står varmblodens ägare för avsevärt större insatser till årgångsloppen så den här delen av statistiken haltar en hel del.
Örjan Kihlström har inte fått en drivningsbot sen 17 januari 2018. 2256 lopp har han hunnit köra sen dess och toppar därmed “schyssta listan”. Han har sen dess kört in närmare 120 miljoner. 120 miljoner kronor inkörda utan en enda drivningsförseelse. Nånstans känns det som något oerhört vackert i all annan ren fakta till höger och vänster.
Vad gäller fördelningen av medel kan konstateras att uppfödarna genomgått de största förbättringarna under decenniet. Givetvis som en del i kompensationen för att hästköparviljan minskat varför ST istället riktat särskilda insatser till uppfödarna. 127 miljoner i uppfödarmedel 2019 vilket således är en enorm ökning från de knappa 79 miljoner i uppfödarmedel 2010. Värt att notera är dock att antalet betäckta varmblodsston år 2019 i Sverige var 3563 vilket ska jämföras med 4938 år 2010. Uppfödarna har helt enkelt varit väldigt skickliga i sin förhandling om medel. Väl värt att notera här är att hela 874 svenskregistrerade varmblodsston därtill betäcktes utomlands! 20% av den “svenska” uppfödningen är idag förlagd utomlands.
Här är nästa stora allvar i rapporten. 2010 slogs 197 hingstar om de 4938 stona. 2019 var det 156 hingstar som, genom att vara uppstallade i Sverige eller kunde användas här genom importerad semin, erbjöd sina tjänster till de 3563 stona. Med 22,8 ston i snitt bär sig ingen hingst ens i driftkostnader. Här skulle Hingsthållarna behöva göra sin röst hörda och ställa frågan om vi över huvud taget vill att folk ska importera avelshingstar eller om vi ska nöja oss med import av semin.
Sammantaget innehåller i vanlig ordning årsstatistiken massor av siffror att vända och vrida på. Det här var mina första reflektioner. Här kan du läsa den i sin helhet: https://www.travsport.se/arkiv/nyheter/2020/mars/arsstatistiken-for-2019-ar-har/