Reflektioner från gårdagens blogg: Att faktiskt utveckla sig själv och sitt egna ledarskap är dock helt och hållet varje tränares egna ansvar.

Gårdagens blogg om personalrekrytering har lästs av över 1000 personer. Allra roligast var dock att den ledde till en hel del väldigt intressanta diskussioner. Några landade i att vi diskuterade hästägande och där dök så mycket intressant upp att det kommer få bli en egen blogg inom kort. Gårdagens blogg, vilken kan läsas här Hästskötarbristen: Alla vill att folk ska få lära sig- få vill låta dem träna på deras egna häst.    kommenterades av såväl nuvarande som före detta travhästskötare, både kvinnliga och manliga, en hel del hästägare och många bara allmänt travintresserade. Dock i vanlig ordning av väldigt få kvinnliga hästägare. Det här är riktigt slående varje gång jag gör någon sorts gruppering av kommentarerna: kvinnliga hästägare är verkligen en grupp som aldrig tar plats.

Några av de offentliga kommentarerna var:

Ofattbart att någon väljer detta yrke. Om man älskar hästar är det väl ”billigare” att jobba med vanligt jobb och träna egna?
-spelare-

Det är inte så hemskt att vara hästskötare så nån behöver fundera på varför man ens vill jobba med det!
-nuvarande hästskötare-

Är övertygad om att många tränare kunnat behålla sin personal om de klarat av att bete sig mot dem…
-nuvarande hästskötare-

Som så många andra slutade jag med hästskötarjobbet när jag blev äldre. Enligt min mening är det för tungt att ta hand om 9 hästar, byta/slå på skor och åka på tävlingar. Man klarar inte av det på samma sätt hur mkt man än vill. 6-7 hästar och ingen skoning skulle jag aldrig slutat.
-före detta hästskötare-

Detta är ett fantastisk yrke. Får man måttligt med hästar att ta hand om o slippa känna stressen så spelar inte sömntimmarna efter trav någon roll.
-nuvarande hästskötare-

De återkommande kommentarerna är att arbetsbelastningen helt enkelt är för hög. Många exempel lyfts upp på hur enskilda tränare på olika vis försöker underlätta genom körhjälp, sätta in extrapersonal, inte ålägga skoning på skötarna och försöka lösa så de inte alltid behöver åka med på trav. Alltsomoftast landar dock skötarnas svar i ”men jag vill ju ta ansvar för mina passhästar. Hur ska jag kunna märka om den är sämre om jag inte kör den i jobben? Jag VILL ju vara den som lägger om benen efter varje jobb för jag vet ju hur just den hästens ben brukar kännas och vad som är en avvikelse? Jag viger ju mitt liv åt att hästen ska prestera på banan- att inte vara med när den startar vore ju liksom att ta bort allt det jag faktiskt jobbar för…”
Det blir svårt att landa i en annan lösning än att det är antalet passhästar per skötare som måste ner. Vilket innebär en rejäl kostnadsökning då ren skötarkostnad är ca 5000 kronor per månad och häst om skötaren har 8 passhästar.
I privata meddelanden tornar även en och annan, troligen mer kontroversiella, problem upp. Parrelationer uppstår i många branscher och så även inom travsporten. Eftersom travsporten är så centrerad till specifika stall och tävlingsbanor är det givetvis vanligt att travtränarna, dvs skötarnas chefer, lever ihop med en hästskötare. Att ha chefens fru/sambo som kollega är givetvis inte alltid okomplicerat. Likväl som flera namnger tränarfruar som oerhörda klippor, vilka blir en fantastisk länk mellan tränaren och skötarna, ges även exempel på tränare som både skötare och hästägare direkt undviker på grund av problem orsakat av att tränarens partner jobbar i stallet.
Andra problem som uppges är att ersättningen för resor till veterinär eller tävlingar, där skötaren själv rattar hästtransporten, inte alltid ger ersättning och en hel del som helt enkelt konstaterar att hästägarnas förväntningar på skötarens tillgänglighet knäcker dem. Vissa tränare verkar även ha svårt att både betala ut rätt lön och att göra det vid avtalad tidpunkt.
Ledarskapet hos landets travtränare verkar generellt helt enkelt ha en hel del att utveckla. Samtidigt framhålls många små, men men väldigt uppskattade, saker så som någon procent provision på insprungna pengar, att tränaren installerat foderapparater så att morgon och/eller kvällsfodringen inte behöver utföras av mänsklig arbetskraft, tränare som jobbar ännu mer själva än vad de förväntar sig att deras personal ska göra eller att tränaren ombesörjt att all personal alltid får lagad lunch varje dag.
Att lösa personalrekryteringsproblematiken inom travsporten är verkligen ingen enkel fråga och i mångt och mycket ligger den långt utanför enskilda tränares möjligheter att påverka. Bättre hästägarekonomi så tränarna faktiskt kan ju ut vad de behöver för varje häst i träning skulle ju direkt kunna leda till färre passhästar per skötare. Bättre planerad tävlingskalender skulle bespara skötarna otroligt mycket (obetald) övertid. Dessa saker ligger dock över enskilda tränares möjligheter att påverka.
Att faktiskt utveckla sig själv och sitt egna ledarskap är dock helt och hållet varje tränares egna ansvar.

1 tanke på “Reflektioner från gårdagens blogg: Att faktiskt utveckla sig själv och sitt egna ledarskap är dock helt och hållet varje tränares egna ansvar.”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: