Okategoriserade

Fredagen 22 januari 2016 vaknade jag, utifrån med livet jag då levde, tidigt. I brevinkastet låg dagens Travronden. Det var en tid då svensk travsport handlade om Travronden i papperstidning. Varje tisdag och fredag med morgontidningen. Många människor hade sociala medier. Twitter hade kommit att slå igenom och det fanns ”trav-Twitter”. Det var även så jag kom att headhuntas som krönikör till Bibeln. Jag twittrade mig helt enkelt till min plats som åsiktsmaskin. Men det var Travronden i pappersformat som var travsporten.

Och där var jag. På förstasidan och sen med en helsida inne i tidningen. Fotot var taget några veckor tidigare när jag åkt upp till Stockholm för att sluta avtalet med Travrondens dåvarande chefredaktör Ola Lernå. På en gnallgrön stol satt jag i en lika knallrosa tröja och rubriken löd ”Ho ho- vem kör egentligen?” Krönikan handlade om att ATG egentligen styrde ST och inte tvärtom. Samt kostade enormt mycket mer pengar än vad som var känt genom diverse flyttade poster i bokföringarna.

När jag vaknade den arla fredagsmorgonen visste jag inte vad jag hade att vänta. Hyllas? Sågas? Ignoreras? Jag tog telefonen och öppnade Twitter… Sen dess är mitt travliv något helt annat än det var innan. Jag är väldigt glad över att jag var 33, redan van vid att vara medial efter några år inom politiken och stod med fötterna på jorden. För ingen som inte var mig nära den perioden kan förstå hur orimligt mycket kontaktad jag blev. Efter de första två krönikorna, jag publicerades varannan fredag, fick jag börja göra rent i kalendern fredag-söndag de veckorna jag publicerades. Mängden samtal och sms var helt enkelt så många att jag helt enkelt inte kunde jobba utan bara fick sitta med telefonen i tre dagar efteråt.

ST’s styrelse och ledning mötte mig med varma servetter och ST’s dåvarande ordförande Hans Ljungqvist, ST’s dåvarande generalsekreterare Johan Lindberg och ATG’s vd Hans Skarplöth körde skytteltrafik i replikerna för att personmörda mig. Ja, det var deras retorik. Inte bemöta i sak utan bara försöka karaktärsmörda. Och jag fick replikera i min tur. Tills Travronden själva till slut drog i handbromsen för nu var det liksom dags för nästa krönika… Och så började allt om.

Det blev en 16 krönikor eller nåt i Travronden. Jag skrev alltså om att ST satt i händerna på ATG när det borde vara tvärtom. Jag skrev om rättshaveriet ST genom att dra upp en rad galna domar. Jag skrev om monté. Att det var dags för ST att sluta misshandla grenen för då kunde den likaväl läggas ner. Ett konkret exempel var otyget att bara rida ett montélopp om dagen. Varken då eller nu finns en enda ryttare med montén som huvudsaklig inkomst utan ska man få ryttare att ta ledigt från jobbet, köra många timmar i bil och betala bensin för att rida lopp borde det vara två lopp de dagar man har monté så att fler än vinnaren över huvud taget får kalaset kostnadsfritt. Jag skrev om behovet av divisioner inom vardagstravet. Jag jämförde med ridsporten och ansåg att en stor förklaring bakom tappet på B-tränare inom travet, medan hobby-ridsporten då blomstrade, berodde på att man inom travet inte kunde tävla på sin egna nivå. Jag kritiserade organisationsmodellen. Jag ansåg att den redan då föråldrade föreningskulturen höll på att ta kål på travsporten. Och att det bara ledde till korrupta gubbvälden.

Ja, vad säger ni? Har det hänt ett skit på 10 år?

I sak, nej. Idag har vi en helt annan media inom travet vilket gör att många fler kan nå ut. Det innebär också att en hel del åsiktsmaskiner tillkommit efter min krönikatid. Om jag bara fått en vinare varje gång nån ”upptäckt” ett problem och jag svarat ”mmm, jag skrev om det i nån krönika för 10 år sen…”

Jag hade kunnat bli bitter såklart. Men det ligger inte riktigt för mig. Det har faktiskt hänt jävligt mycket på detta decennium också!

Travronden i pappersformat var alltså i princip den enda travmedian på den tiden. Och jag var den första kvinnan som fick möjlighet att vädra mina åsikter där. Jag vet att jag därmed uppfyllde en av Lernås sista punkter på sin bucket list som chefredaktör: en kvinnlig krönikör. Bara det säger väl allt om travsporten på den tiden. Och som alltid när detta kommer på tal hävdar jag att ”det säger betydligt mer om travsporten att det dröjde ända till 2016 innan en kvinna fick komma till tals än det gör om mig att just jag var den första som fick göra det.”

Idag kryllar det av kvinnor i travmedia, i maktens korridorer och på travbanorna. Och här är det NI, älskade läsare, som gjorde förflyttningen! Alla ni helt fantastiska män som ställde er upp och ba ”krossa gubbväldet!” Alla ni kloka jävla kvinnor som blev peppade att börja ta debatten. Det var NI allihop som förändrade! Jag var bara redskapet.

Ni har ställt er upp. Ni tar fighten. Ni tar den på Facebook, på Twitter, i insändare, poddar och bloggar, i era travsällskap och intresseorganisationer.

NI fick de styrande att förstå att vi som utgör den svenska travsporten ville ha en ny vd istället för Croon. NI stod upp direkt när Travhästägarnas ordförande mörkade att han dömts för ringa misshandel av en kvinna på ett kebabhak i samband med en offentlig travtillställning. Direkt ställde ni er upp och ba ”NEJ!” NI törs gå emot era styrelser när ni tycker de gör fel och starta nya föreningar, ordnar namninsamlingar och kämpar på alla vis för att förändra till vad ni tror är det bättre. NI har förändrat. Nej, inte så mycket i sak. Än. Tyvärr. Men det kommer.

För debatten inom den svenska travsporten idag är en helt annan än den var för 10 år sen när jag klev in i den. Gubbväldet är, om inte borta, så i vart fall fått tydliggjort att det är oönskat. Vi vill inte ha korruption, egna agendor, ryggkliande och kohandel. Vi vill ha transparens, genuin välvilja för sporten och vi vill se saker hända.

NI har sett till att min älskade travsport gjort en oerhörd förflyttning. Vi sitter lite i skiten just nu. Men NI har gett mig hopp om att vi kommer vända denna skuta. Det tog 10 år och gud så uppgiven jag varit mellan varven. Men nu är ni bara ett fölsteg från att slänga dyngan framför Hästsportens Hus om de styrande inte sköter sig and I fucking love it.

Avslutningsvis, apropå det här med saker som har förändrats. Jag insåg för några veckor sen att 10-årsdagen närmade sig och har gått och gnolat lite på det här alstret. I morse var morgonen Facebookminnena påminde mig om att idag var Dagen D. För 10 år sen jobbade jag mindre än vad jag gör nu och la desto mer tid på frisör, gym osv. Det var liksom en naturlig del av livet när en 24/7 fick vara beredd på att få en kamera i nyllet (jag var ju som sagt då även kommunpolitiker på hög nivå). Jag var helt enkelt avsevärt fräschare, brunhårigare och snyggare då! En då finnig tonåring från Wången var polare med en då lika finnig valp som fått jobb hos tränaren jag hade hästar hos. Den finniga valpen berättade att hans polare benämnde mig under epitetet ”hon som är så snygg!” Idag är de två snorungarna ruskigt duktiga travtränare och båda har växt till sig rejält. Träffade han som kallade mig ”hon som är så snygg” idag.

Låt säga att vi numera bytt roller. Skål.

Till slut kom den vita röken från Påveland: Svensk Travsport har en ny vd! Folkets val Jörgen Forsberg är personen som ska anta det fullständiga Kamikazeuppdraget att leda såväl en hög småpåvar som åsiktsmaskiner med fläckvist svag förmåga att se längre än sin egna näsa.

Det var min egna favorit från dag 1 så jag är givetvis kvittrande nöjd över utfallet. Även om jag konstaterar att min favoritkandidat uppenbarligen är en smula spritt språngande galen som ger sig på det här. Men men. Jag älskar ju dårar!

Skälet till att jag med många flera var en av de stora förespråkarna för Forsberg bottnar givetvis i den intervju Sulkysport gjorde med honom för ett drygt år sen: https://sulkysport.se/forsberg-vi-maste-bli-fler/ Forsberg klev där fram som ett nytt alternativ till Maria Croon- som redan då hade börjat tappa rejält i fotfolkets förtroende. Forsberg upplevdes som en man av oss. Dessutom med ett väldigt intressant och för uppdraget relevant cv i bagaget.

Han har varit självklar för många ända sen augusti. Men det har suttit jävligt hårt inne. För ej helt insyltade i travets pampvärld är säkert Forsberg ”en av dom”. Inget kunde vara mer fel. Det som legat Forsberg riktigt hårt i fatet genom hela rekryteringsprocessen är att han under sin tid som vd för Solvalla gjorde sig mäkta impopulär i klubben för inbördes beundran. Han ställde inte riktigt upp på det här ryggkliandet och självskrivna lojaliteten att de som uppnått den makten nu skulle hjälpas åt så alla bibehöll den. Tvärtom körde Forsberg några egna race och gjorde inte alls den kohandel övriga pampar var överens om är melodin. Det här är såklart den största dödssynden av dem alla i politikens korridorer. Därtill riktar han skarp kritik mot ST’s ordförande i ovan länkade artikel. Sånt kan ju ligga en lite i fatet när en sen ska söka jobb hos densamme…

Uppfriskande, anser dock de flesta av oss! Och det eviga tugget under hösten om att det fanns hårdnackade motståndare mot honom på allra högsta nivå pga detta ledde bara till att jag hoppades än mer på honom. Det tog ett par styrelsemöten längre än det kunde gjort. Men till slut kom de äntligen i mål. Jag skulle älska att ha varit en fluga på väggen efter att det sista styrelsemötet slutade, gruppen skingrades och de innersta känslorna kom ut. Nån marionett fick de icke.

Nu ska då Forsberg göra det totalt omöjliga: ena ca 100 småpåvar, läs ordföringar och vd:ar för landets banor och BAS-föreingar, lotsa hela Hästsportens Hus tjänstemanfyllda korridorer och ena några tusen aktiva. Dessutom ska han driva igenom de visioner vi nu så hett hoppas och tror han har!

Karaktären är totalt olik ST’s förra vd. Croon framstod på slutet som en jamsande ridkärring och Forsberg kliver in med bilden av sig som en man med pondus. Inte särskilt 2026 faktiskt. But I love it. Det känns som hela trav-Sverige skriker efter nån med lite jefla ryggrad nu. Och Forsberg känns modern och fräsch. Ingen traditionell gammal pamp som helst sitter på sin röv och maler utan lite spänstig och alert. Han är 56 år och borde vara i utmärkt ålder för att göra detta som sitt sista, brutalstora yrkesuppdrag. 5 starka år borde han ha i sig. 7-8 om det går bra. Även om jag personligen inte tycker en vd ska sitta för länge.

Jag hoppas att det stora folkliga stödet ger Forsberg nåt lugnt första halvår så han får en bra start. Risken är väl stor att han tillträder precis genom att få domarna mot två av sportens största, Jan-Olov Persson och Maria Törnqvist, i knät. Nu är processen mot JOP redan avhandlad i STAD och utredningen mot Maria Törnqvist borde vara, om inte klar så långt kommen, när Forsberg tillträder. Det brukar dock inte stoppa opinionen från att ställa nytillträdde VDn till svars. Så hoppas först och främst han tråcklar sig igenom de skandalerna någorlunda helskinnad.

Låt den vita röken pysa! Än så länge kan vi hoppas och tro den nya påven kommer förändra våra älskade travvärld!

Drog ett Facebookinlägg igår och hade glömt hur viral jag kunde bli. Trots att jag ändrat mina inställningar så det inte skulle nå så långt. Men men. Är en född till att vara en vattendelare så är en. Det är ingen styrka som breder ut röda mattan till finrummen men väl en öppning för att min telefon ska brinna. I Messenger, i sms och inkommande samtal. Och sen en och annan som blir upprörd och 10 till som inte klarar av att formulera någon egen åsikt utan bara trycker ”lajk” på andra som kallar det både mitt ”största lågvattenmärke någonsin”, ”moralkärring som gnäller” och går till massivt stöd för en av de utpekade männen. Uppenbarligen behöver ett och annat utvecklas och ena tråden under inlägget fick mig också att överväga att lämna in licensen och bespara sporten de miljoner jag direkt och indirekt plöjer in i den svenska travsporten varje år. Här är inlägget i sin helhet:

TR medias starke man satt och spelade poker när polisen gör tillslag mot svartklubben, Sto-SM vinnaren hade Kenacort i kroppen och Travhästägarnas ordförande dömd för misshandel av kvinna på ett kebabhak efter Breeders Crown-banketten.

Onekligen en tumultartad vecka för den svenska travsporten.

TR media tiger ut ”svartklubbsfadäsen” totalt så Johan Lindberg kan lugnt fakturera vidare inom travsporten. Travhästägarna har gjort nån pliktskyldig, skitnödig kommentar om att de inte gör något alls förrän domen vunnit laga kraft. Kommentarer från landets travhästföreingar lyser med sin frånvaro.

Ang medlet som ej var helt ur Kaffeochchampagnes kropp basunerar dock såväl ST som travmedia glatt ut att den verksamma substansen inte finns i något godkänt medel för häst i Sverige. Vilket förvisso är korrekt i sak men så jävla illvilligt formulerat då Kenacort i högsta grad är fullt tillåtet att behandla travhästar med! MEN medlet har visat sig kunna ligga kvar och ge utslag låååångt efteråt, vilket vi sett i flera uppmärksammade fall, varför det har en varningstext i karenstidslistan.

Så tränaren till den hästen kölhalas för glatta livet. Svartklubbsbesökare och dömd kvinnomisshandlare joddlar vidare utan att media lägger en bråkdel så stort engagemang varför det heller inte är nån som helst grej bland allmänheten.

Det Johan Lindberg gjorde, lirade poker på svartklubb, har många gjort. Micke Melefors förnekar att han slog kvinnan på kebabhaket men tingsrätten bedömde bevisningen mot honom tillräcklig för en fällande dom.

Jag vet bara att i exakt alla andra jävla branscher i hela fucking Sverige hade Johan & Micke utifrån sina väldigt mediala förtroendeposter kallats in på möten 07.30 efterföljande morgon där de presenterats en text de skulle publicera om sin egna avgång.

Johan Lindberg innehar inte en formell förtroendepost inom travet idag. Dock är han tidigare generalsekreterare för ST, den då högsta tjänstemannen då ST vid tidpunkten inte hade en vd, och Lindberg har därefter under många år nu varit frekvent anlitad, och uppskattad, såväl auktionsförrättare som intervjuare i vinnarcirkelar, poddar på Travronden etc etc etc. Lindberg är extremt medial och anlitad för att representera travsporten och betald, både direkt och indirekt, av travsporten. Hans uppdrag är i alla kontexter att anse som ett ”förtroendeuppdrag”. 

Som GS för ST satt Lindberg i många förhandlingar med staten i spelfrågor. Vid hans tidpunkt hade staten fortfarande monopol och Lindberg var frontfigur i att motarbeta ej licenserade spelbolag. 

Då kan man inte, trots att man inte längre är ST’s högsta höns utan numera ”bara” fakturerar ST för uppdrag, sätta sig på en spelklubb utan tillstånd. Punkt slut. Period. I exakt alla andra jävla branscher i hela fucking Sverige hade det ansetts så moraliskt förkastligt att han 07.30 efterföljande morgon hade kallats in på uppdragsgivarens kontor där han fått en text att publicera kring sin egna avgång. 

Istället ges Lindberg möjlighet att, på sin uppdragsgivare TR medias plattform, själv berätta om detta i ursäktande former. I övrigt är media knäpptysta och låter det som borde vara en skandal glömmas bort. Hans parhäst, vilken vanligtvis är en av Sveriges få riktiga travjournalister, kommenterar mitt Facebookinlägg i idel för Lindberg ursäktande ordalag och det hela slutar med huruvida att jag kallade ”spelklubb utan tillstånd” för ”svartklubb” var korrekt eller ej. Jag vidhåller att svartklubb inte är det minsta inkorrekta epitetet. Men tydliggör väl här då för säkerhets skull att det var en spelklubb utan tillstånd. 

Att random hästägare, spelare och liknande travaktiva inte tycker det är så farligt och själva varit där struntar jag faktiskt högaktningsfullt i. Kör i vind. Har ni inga förtroendeuppdrag så gör vad fan ni vill på er fritid, vad mig anbelangar. Att media och förtroendevalda blir upprörda för att jag skriver att beslutet att gå dit när man är Johan Lindberg skulle inneburit omedelbar avgång i alla andra branscher får mig dock att faktiskt vilja sluta med trav. Det är strax 10 år sen jag blev trav-Sveriges första kvinnliga krönikör och redan då låg svensk travsport 20 år efter övriga samhället. Ni har det senaste dygnet bevisat att inte ett skit förändrats till det bättre på detta decennium. 

En kritik var att jag skrev om Lindbergs ”mildare brott än en fortkörning” i samma inlägg som Travhästägarnas ordförande Mikael Melefors dom för att ha slagit en kvinna på käften. Nej, jag jämför dem inte. De råkade dock hända samma vecka. Och kränkningen borde väl i så fall varit mot Beata Persson som nämns i samma inlägg som polisinsatser. Men men. Melefors-historian förefaller ju i vart fall vara mindre kontroversiell att kritisera. Men hanteringen om möjligt än värre faktiskt. 

Melefors är mångårig ordförande för Travhästägarna, dvs paraplyorganisationen för landets hästägarföreningar. I egenskap av den rollen har Melefors mängder av uppdrag i diverse kommittéer och arbetsgrupper inom ST. Han har faktiskt t.o.m. kandiderat till ST’s styrelse. Melefors befann sig den aktuella kvällen i Eskilstuna i egenskap av ledamot för Breeders Crown-kommittén. Melefors var således på intet vis på plats som privatperson utan hade rent av betalt för att närvara. Han är otvetydigt förtroendevald och därtill på officiellt uppdrag. Han skulle över huvud taget aldrig opponerat sig emot att lämna kebabhaket när han ombads. Att prompt sitta kvar och kräva att få äta upp sin kebab efter stängning är liksom fel 1. Jättefel. 

En enig tingsrätt dömer sen i ett juridiskt plättlätt mål: kvinna påstår sig ha blivit slagen. Polis tillkallas. Den tekniska bevisningen (i detta fall: en bild som visar en rodnad på hennes kind) styrker hennes berättelse. Både hon och personen som arbetade på kebaberian pekar ut Melefors som den skyldige. Melefors nekar till att ha slagit henne. Han åberopar två vittnen. Den ena dock hans fru som således inte kunde vittna under ed. Båda av Melefors kallade vittnena säger de var på väg ut genom dörren och inte såg något slag. Personen som arbetade säger sig ha sett slaget utdelas vid bordet. Personen som arbetade var därtill den enda nyktra personen på plats. Plättlätt juridiskt. Fälld för ringa misshandel och straffet blev en total kostnad om ca 19.000 kronor- varav 8000 utgör skadestånd till kvinnan. 

Under ett dygn efter att Sulkysport publicerat nyheten hörs inte ett pip från en enda hästägarförening i landet. Ej heller landets hingstägare. Jag vet inte hur ni andra känner men jag som betalat ganska exakt 65% av 363 272 kronor de senaste 7 åren för att Flockis avkommor ska få vara med i Breeders Crown känner ju lite ”sådär” till att pengarna läggs på nån kommitté med redan oklar nytta vars ledamöter ska vara fulla och dryga på ett kebabhak efter BC-banketten och över huvud taget försätta sig i en situation där de ens kan anklagas för att ha slagit en kvinna på käften?

De som kan avsätta Melefors är alltså landets hästägarföreningar. Nu är Travhästägarna sen länge en trasig paraplyorganisation där flera föreningar lämnat. Få av landets större hästägare är aktiva i nån av underföreningarna och sitter definitivt inte i dess styrelse. Under detta år har dock Solvalla klivit tillbaka och även Eskilstuna har lämnat NÄT och får väl antas vara på G in i Travhästägarna igen. Hoppet får väl helt enkelt stå till att nån av dom visar lite stake. 

För ATT avgången borde vara helt självklar var som sagt klar redan när Melefors var full och dryg och vägrade lämna haket för det stängde. Att han sen ens försätter sig i en situation att han ens kan anklagas för att ha flöjtat till kvinnan är bisarrt. Nu är han dock t.o.m dömd av tingsrätten. Travhästägarnas egna uttalande är direkt pinsamt. Väljer landets hästägarföreningar att inte agera här så måste jag säga att min kärlek inför travsporten och vilja att inte bara lägga all min vakna tid på den utan även direkt och indirekt förse den med miljoner årligen är död.

Det jag definitivt kan meddela är att jag kommer ta bort Flocki från Breeders Crown om det här anses vara okej. Då lägger jag faktiskt hellre de ca 70.000 nästa år på att betala uppfödarnas första insats till E3 eller nåt. 

Vi pratar så mycket om sportens anseende. Vår licens to operate. Vi inför smått bisarra blodsregler, förbjuder fungerande mediciner, inför stenhårda drivningsregler… Vi vill så förtvivlat gärna legitimeras av allmänheten. Men när våra företrädare ränner på svartklubb eller slår en kvinna på käften är det inte så farligt. 

Avslutningsvis då den stackars Beata Persson som blev indragen i samma sammanhang som ovan nämnda herrar. Jo men det är ju så att en start 10 dagar efter den reglementesstadgade minsta karenstiden på ett fullt tillåtet medel vars behandling utfördes av veterinär visade sig dessvärre finnas kvar i hästens urin. Samma travmedia som gör allt för att dölja både Lindbergs och Melefors prekära förehavanden hänger ut Persson och skriver ”medlet inte finns registrerat på häst”. Det är så illvilligt formulerat och uppviglande för att få allmänheten att rasa att jag bara kan citera Tillman: ”ge mig en spyhink.”

Att ekonomin för att äga häst är bedrövlig är ju vida känt. Därmed får även landets uppfödare dålig ekonomi, travtränaryrket är en Ebberöds bank, landets hästskötare jobbar långt mer än 40 timmar i veckan och antalet stuterier som ens bemödar sig hålla en hingst börjar bli lätträknade. 

Jag sitter ju själv på många stolar: stoägare och uppfödare, avelshingstägare med hingsten inackorderad på station, hästägare samt tränare åt andra. Lösningen på en bransch i kris är aldrig att leverantörerna börjar jobba gratis. Hingsthållare, travtränare, hästskötare med flera måste ta rimligt betalt. 

Dessa grupper torde sysselsätta ungefär 350 tränare, kanske 1000 hästskötare/stallpersonal, något tiotals kuskar kanske ett hundratal som jobbar på landets travhäststuterier? Utöver dessa sysselsätter dock travsporten många fler. Hovslagare, veterinärer, massörer, transportörer, höbönder, företag som tillverkar och säljer foder- och strö, utrustning etc. Det är tveklöst ett antal tusen personer som livnär sig på den svenska travsporten genom att direkt eller indirekt arbeta med hästarna. Att dessa får skälig ersättning för sitt arbete än inte annat än helt korrekt och rimligt. 

Min käpphäst är alla andra som sen cashar in på vår sport. Här ligger min stora irritation och det är här det borde kapas. Det är dessvärre en avsevärd andel av hästägarnas pengar som går till helt andra än dem som arbetar med hästarna. 

I våras försökte jag angripa travbanornas årsredovisningar för att försöka få kläm på vad banorna egentligen gör? Under min uppväxt sköttes liksom Örebrotravet på Örebrotravet. Där skrevs propositionerna, tävlingarna roddades runt och därtill var stallarna smetfulla med tränare som hyrde in sig. Idag har väldigt mycket centraliserats. Men banorna verkar inte ha anpassat sina kostymer efter det utan jag kan tveklöst konstatera, de bisarrt dåliga årsredovisningarna till trots, att väldigt många banor lätt skulle kunna spara några miljoner varje år på att effektivisera sin personal. 

Eftersom många årsredovisningar var ett enda stort skämt (”övriga externa kostnader: 20 miljoner” liksom?!) ligger det här jobbet helt enkelt på respektive förening. Men kan konstatera att jag gjorde några intressanta reflektioner! Jag kollade bokslutet för Untersteiners och noterade att träna och tävla med 2-250 hästar kostar 18 miljoner i personalkostnader. Samma belopp är förekommande i en och annan av våra mellanbanors årsredovisningar. Jag bara undrar lite stillsamt exakt vad man har att göra på en travbana, när så otroligt mycket är centraliserat, att man lyckas sysselsätta folk lika stor arbetstid som de tar att sköta, träna och tävla med 2-250 travhästar?

Banorna vill gärna säga att de går på knäna ekonomiskt pga banskötseln vi jobbiga aktiva kräver. Jag är väl medveten om vad dieselpriset ligger på men roade mig med att kolla på Bjertorps drift. Bjertorp är ju anläggningen typ ingen någonsin annat än hyllar till skyarna. Jag vet att Bjertorp därtill har många, långa och breda banor. Att sköta Bjertorp borde således vara ungefär det dyraste som går i anläggningsväg. Bjertorp Travcamp AB hade år 2024 totala rörelsekostnader om 4.744.000 kronor. Inklusive personal alltså. 4,7 miljoner att drifta hela trav-Sveriges kanske största och bästa träningsanläggning- inklusive hundratals uppstallade hästar. 

Nja, svenska travbanor som kollektiv. Ni får inte godkänt i era kostnader. Här finns många miljoner att ta tillbaka till kärnverksamheten- det vill säga dom som äger travhästarna. 

Om vi går vidare till mina rent personliga reflektioner på de fakturor jag själv fått på sistone då och räknar vidare vart svenska travhästägare blöder ut pengar till utomstående:

Boxhyror. När banorna övertog ansvaret för gästboxarna i samband med tävling var det för att garantera att boxarna var helt rena från medicinrester så inget positivt dopingprov skulle kunna skyllas på dåligt rengjord gästbox. Det här har sen länge istället blivit en lukrativ intäktskälla för banorna fritt får debitera vilka belopp de vill utan att vare sig ST eller berörd BAS-organisation agerar. Dels städas boxarna betydligt slarvigare än vad det från början sades. De torkas inte ur ordentligt utan sopas bara ut och på sin höjd sprayas ett desinfektionsmedel på väggarna. Så vill nån medicinera i en sån kommer det sitta kvar när nästa, intet ont anande gäst, ställer in sin häst. ”Garantin” är ett enda stort skämt alltså. 

Att städa ur en box tar typ en kvart och de allra flesta banor anlitar för detta Samhall eller motsvarande. Så långt tycker jag det är bra! Det är ju ett utmärkt jobb för många människor som inte är fullt fungerande på arbetsmarknaden! Dessa personer behöver dock såklart en handledare och sen skulle ju alltså nån behöva kontrollera lite noggrannare efteråt. Poängen är att kostnaden för att städa ur en gästbox, inklusive en ny halv spånbal, knappast överstiger en hundring i snitt. För detta debiterar banorna allt som oftast 3-350 kr exkl moms. Om travhästar på svenska banor gör närmare 100.000 starter per år och banorna saltar priset med 200 spänn per box betyder det att hästägarna betalar närmare 20 miljoner för mycket varje år. 

Ja, jag vet att inte alla betalar boxhyra för en del banor har fri boxhyra för hemmahästar, en del hästar är uppstallade på banan osv. Å andra sidan är det ett hyfsat stort gäng som kvalar eller premar varje tävlingsdag samt några extra hästar som sällskap eller för de ska flyttas och därför mellanlandar i en gästbox. Så jo. Tänker påstå det är närmare 20 miljoner som travbanorna blåser landets hästägare på. Varje år. 

PostNord ÄLSKAR Svensk Travsport!!! Som ungefär enda hästras i Sverige har inte travhästarna digitala språngrullor. 2024 betäcktes ungefär 3000 travston (både varm- och kallblod alltså). Under våren/sommaren föds därför drygt 2000 föl. Så här många frimärken á 22 spänn katchingar PostNord in på det: först skickar hingstägaren språngsedeln till stoägaren, sen skickar stoägaren den i sin tur till ST. Bor stoägaren i annat nordiskt land går det åt två frimärken. Minst 44 kr till PostNord x 2000 betyder 88.000 kronor till staten. Sen tappar PostNord bort 10-15% av alla brev varje sommar, vissa ska som sagt utomlands och det skickas lite mer än 2000 språngsedlar till höger och vänster så sisådär 150.000 kr till helt onödig tredje part från landets redan hårt prövade sto- och hingstägare. Jag kan ingenting om datorer men tänker gissa att en digitalisering av dessa hade betalat av sig på några år i vart fall? 

Men men. Är ju bara landets hästägare som skinnas i onödan så vem bryr sig? Inte berörd/à BAS-organisation/er i vart fall. 

Nåt som faktiskt har digitaliserats dock är ägarskiften! Mycket smidigt med bank-id. Klick klick och hästen såld. Eller köpt. Varför ska dock ST ta 500 spänn exkl moms för att sen godkänna detta? Jag har sett ägarskiften på papper knappas in av ST. Det tar inte ens två minuter. När allt är ifyllt via webben borde det ju således ju ännu fortare? Jag har aldrig sett nån statistik över hur många ägarskiften som görs varje år men varje svensk travhäst borde väl genomföra en fem stycken i snitt under livet? 2500 kr. Multiplicerat med typ 15.000 hästar. 37.500.000. Ja, trettiosju miljoner femhundratusen kronor i administration för just ägarskiften på våra travhästar. 

Insatslopp. Landets hästägare betalar insatser allt från redan när stoet betäcks (hingstägaren till Breeders Crown) till när den går på auktion och sen som ett- två- och treåring. Därtill skjuter ST till medel. Det jag undrar är varför varenda insatslopp måste ha styrelser, kommittéer och allsköns annat där en hög personer ska resa runt på det här? De gör det inte gratis. Hur många miljoner som hästägaren betalar i tron att det faktiskt går till rena prispengar äts upp? Förlåt dåligt Göteborgsskämt men bokstavligen äts ju pengarna upp av allsköns styrelseledamöter i diverse VIP-tält. 

Faller in på tanken ”auktioner” förresten. Hur kan det vara så fruktansvärt dyrt att sälja på auktion? Borde inte ASVT vara väldigt intresserad av att prispressa?

Men jag går vidare till ST och deras urusla administrativa krav för avslutar jag den här bloggen utan att lyfta kostnader kring att betäcka kommer jag inte orka öppna telefonen imorgon. Den rapportering ST kräver av hingsthållare/hingstägare är exakt lika orimlig som att jag som tränare måste journalföra en vaccination på tre olika ställen. ST ska ha varenda betäckningsdatum på varenda sto och även huruvida det blev dräktigt. Tråkigt nog finns varken krav eller incitament för stoägaren att rapportera huruvida stoet är dräktigt utan exakt hela ST’s publicerade dräktighetsstatistik är ett enda stort skämt. Men in i systemet ska man knappa. Sen räcker det inte att ST får in språngsedelarna genom ovan nämnda svängar med PostNord utan för säkerhets skull ska även hingstens representant redovisa alla födda föl. Naturligtvis på underskrivet papper skickat med brev!

Jag förstår att landets stuterier slutat med hingstar. 

Skulle vi kunna leka lite med tanken att landets banor faktiskt anpassade sin personalstyrka utifrån hur stor mängd arbetsuppgifter de blivit av med kanske i vart fall 20 banor skulle kunna bli 5 miljoner effektivare varje år? Då är det 100 miljoner mindre i utgifter, alternativt 100 miljoner kronor mer att tävla om, för landets hästägare. 

15-20 miljoner i saltade boxhyror. 

150.000 till PostNord för språngsedlar på papper. 

Några miljoner i orimliga kostnader för ägarskiften. 

Och några miljoner i totalt onödig administration kring insatslopp samt om man bara kunde sänka kostnaden med 5000 kr per auktionsanmäld ettåring skulle det innebära 5 miljoner i minskade utgifter för landets uppfödare. 

Det är alltså omkring 130 miljoner årligen jag hittar här som faktiskt borde kunna gå att spara in för landets hästägare om ansvariga faktiskt hade det intresset. Observera att jag inte ens tagit med alla andelsbolag och administratörer i skrået ”externa som tar pengar”. Har nån hört nåt från Easy KB förresten? Jag har inte loggat in på deras sajt sen den blev hackad i fjol, och således även jag blev hackad och fick byta lösenord på allt, men nu är den visst nerstängd helt, vad jag förstår genom media? Har tyvärr fått lika info från dem denna gång som i fjol så är det nån som har nån info om vad som händer där får den gärna hojta!

I söndags skedde en otäck olycka i samband med travtävlingar. En häst med vagn kom lös och tog sig in bland ponnyridande barn. Har väl aldrig sett så mycket media kring en travsportrelaterad händelse förr… Att Expressen och Aftonbladet går bananas i dramatik var väl inte oväntat. Men även en hel del lokalmedia samt hästsportmedia har återberättat de skadades berättelser. Men INGEN har gjort nån som helst ansträngning att försöka förklara hur det kunde ske. 

Jag välkomnar en utomstående granskning över säkerheten! Jag har väl en 250 hjärtinfarkter per år just för att folk som inte jobbar med travhästar själva är totalt oförstående om vad som kan hända varför det dagligen inte bara sker olyckor utan även en mängd tillbud kring travhästar.

Jag har därför 100% sympati med alla både fysiskt och psykiskt skadade besökare. Jag vet mycket väl hur det känns att bli översprungen av en häst. Jag förstår också att det är en fruktansvärd chock för en helt hästnovis person som vaggas in i tron att ”kom och rid ponny- det blir gulligt!” Jag får nästan lite Jurassic Park-feeling över upplevelsen. 

Det jag hade önskat att NÅN media hade bemödat sig att göra vore ett ringa en hippolog, eller valfri annan titel, och faktiskt försökt förklara hur hästen som djur fungerar. Nej, den ”hade inte fått nog”, ”fått utstå lidande” eller nånting annat som mängder av hästokunniga människor nu tillåts tro och sprida utan nån som helst information om hur hästen funkar. 

Hästen föds vild. Punkt slut. Att den föds i en box, övervakad och ofta utdragen av människor spelar ingen roll. Det är ett vilt djur som föds. Ett djur med instinkten att den kan ätas upp av andra djur och det enda försvar den har är att den är snabb och förhållandevis uthållig. Och den får sin trygghet av en flock. Därav att det är förbjudet att hålla hästar ensamma. Bytesdjur, flyktdjur och flockdjur. Det är hästens instinkter. 

Allt hästen kan har vi lärt den. Med en emellanåt ganska tough love faktiskt. Det är, med de unga hästarna, faktiskt mest att hålla i och utföra det man anser sig behöva (sköta hovarna, vaccinera, avmaska, få på grimma och leda, transportera etc etc). Lugnt och fint ta den på ren råstyrka och utföra det man ska göra med minsta möjliga obehag så den unga hästen lär sig att det inte är farligt.

I min trädgård går stona Charmis och Karamell med sina föl. Fuxfölet fyller 5 månader om några dagar och det bruna fölet är nu 5,5 månader. Dessa föl ser mig flera gånger varje dag och i idel ädel positiva former. De ser mig ge dem hö och kraftfoder, fylla vatten och klappa på deras mammor. Båda deras mammor hoppar gärna upp i famnen på mig så de borde ha bra förebilder utifrån ett ”tämja-perspektiv” också. Ändock är de så skygga att nosandet på filmen nedan är det närmaste jag kommit dem hittills. 

Det har inte ”hänt” dem ett skit i livet än. De är bara inte tamare än så här ännu. 

Samtidigt är ju hästen ett väldigt nyfiket djur. Medan jag står och filmar uppmärksammar de plötsligt något på vägen och blir väldigt intresserade! Den här nyfikenheten är vad vi nyttjar. De är ”nyfikna” på människor och ”nyfikna” på utrustning och ”nyfikna” på nya platser. Man skulle kunna säga att hästen bokstavligt talat möter livet med skräckblandad förtjusning!

När en häst dock blir rädd flyr den. Det är vad den har. De är inte olika oss människor här: fight, fly och freeze är ju våra tre olika försvar. Hästen tar tacksamt nog nästan uteslutande till ”fly”. Bara det att hästen är ett vilt djur och inte en i årtusenden utvecklad och utbildad människa. Det är 500 kg flyktdjur med en hjärna stor som en clementin. Det är helt orimligt att tillskriva den ett förnuft som en människa. Det är jävligt elakt att tro att en häst har i närheten av vår intelligens och således agerar på annat än instinkt. En häst har helt enkelt inte vår kognitiva förmåga. Att ens tänka den tanken är lika elakt som att utgå ifrån att en femåring ska förstå vad vi förväntar oss att en 25-åring ska fatta. 

Film 2 illustrerar hur Karamell omgående kastar sig bort när Charmis kommer. Hästar lever i hierarkier. De har noll koll på det här med jämställdhet. De är vidare ofta även rasister raser emellan så kom inte dragandes med nån diskrimineringslag i en hästhage. Barnaga är vidare fullt tillåtet. Hästar är inte så jefla rara faktiskt. De domderar med varandra och ston kan fläckvis uppfostra sina föl, ur ett mänskligt perspektiv, fruktansvärt hårdhänt. Det här är vad vi människor sen har att förhålla oss till när vi sen tar över den vidare uppfostran av fölet. Fölet är van vid ett hugg eller en spark när det gör fel och en slick som beröm när det gör rätt. Om inte stoet tillämpar ledarskapet ”så länge jag INTE skäller så gör du rätt”…

Det sistnämnda var väl bara en bisak dock. Utifrån att situationen råkade hamna på film. 

Hursomhelst är jag riktigt bedrövad för skadan olyckan orsakade hästsporten i allmänhet och travsportens i synnerhet. Att inte ens hästsportmedia kan försöka förklara att hästen inte är ”farlig” MEN ett flyktdjur som helt enkelt aldrig kan bli 100% tam och pålitlig hur professionellt och kärleksfullt den än behandlats hela sitt liv irriterar mig. Det är uppenbart att svenskens djurkunskap överlag bara blir sämre och sämre. Men just därför har hästsportmedia ett ansvar att försöka förklara. 

För prick en vecka kom då beskedet som låg rejält på lut: ST’s vd Maria Croon hade avgått med omedelbar verkan. 

Jag personligen har ju drivit kraven på en ny ledning så jag blev inte direkt ledsen. Däremot är jag inte säker på att det räcker med att byta vd utan problemen kan mycket väl sitta högre upp. Men det återstår att se. Nu är det upp till bevis för ST’s styrelse. 

Först och främst ska i rättvisans namn Maria Croons bra gärningar framhållas. Hon rekryterades precis när ST skulle skiljas från ATG och vi stod inför stora förändringar. Hon rekryterades utifrån en ”leda organisationsändrings-profil”. Det här gjorde Croon bra! Hon fick otacksamt nog även Propulsionhärvan dumpad i knät, tidigare VD:s styrdokument ”Pegasus 2020”, som redan reviderats till döds för inga siffror klarades, samt momsfrågan som just exploderat. 

Dessa delar redde Croon ut- precis utifrån det uppdrag hon getts och antagit. Vidare fick hon den havererade Pokalårsöverenskommelsen att städa efter och innan hennes tid på vd-stolen var slut hade hon faktiskt höjt prismedlen rejält. Hon lade även mycket resurser på att jaga dopare. Hon gjorde helt enkelt en hel del bra saker!

Det stod tidigt klart att Maria Croon var en personalens chef. Synnerligen uppskattad av de flesta direkt. Van att leda förändringar och få med sig folket. Jag själv har haft med henne att göra på olika sätt genom åren och uppskattar hennes alltid tillgänglighet. Sms, mail eller telefon: hon var extremt tillgänglig. Hon var rak, gav den informationen som efterfrågades och alltid trevlig. 

Däremot hann vd-uppdraget förändras under hennes sex år. ST behöver idag en annan typ av vd-profil. 

En av sakerna Croon dock förefaller ha misslyckats kapitalt med är en av en chefs viktigaste uppgifter: nämligen att tillsätta kompetent folk omkring och under sig. Det går idag att starkt ifrågasätta såväl hästvälfärdsgruppen som juristen som veterinärerna och domarbasen. 

I Croons uppdrag 2019 fanns inte dagens stora hästvälfärdsfrågor. Dessa har exploderat på senare år genom diverse skandaler inom ridningen. Här var ST’s ledning totalt tappad. Man famlade i nån sorts desperation i mörkret och införde regler samt tillämpningar av dem som är rent bisarra. Man väljer att tolka djurskyddslagen hårdare än vad ens Jordbruksverket gör och ger banveterinärerna mandat att fatta beslut som t.o.m. Jordbruksverkets områdeschef går ut och dementerar är inom deras uppdrag. Och när det uppdagas avstår domarbasen från att kliva in och styra upp sina måldomare utan står fortsatt bara och ser på när enskilda banveterinärer kör one woman/man show utifrån egna agendor- långt utanför sina mandat. 

Croons rekrytering av till synes flertalet helt fel personer blir ett icke avundsvärt arv för en ny vd att hantera. 

Svensk Travsport behöver nu en vd med ett affärsmässigt tänk som vet att vända företag i ekonomisk ruin till vinst. Personen måste på något vis ha en travkunskap. Jag tror inte det här är en typ av organisation som går att driva annars. Personen måste vidare ha insikt om ST’s organisationsmodell. Att leda ST liknar knappast någonting annat. 

Samtidigt som personen behöver ”starka nypor” ska den ena ett gäng BAS-organisationsordföringar och ett 30-tal travbanechefer. Hela ST-organisationen är så förlegad, tröttsam, tjatig och ineffektiv att de flesta människor enligt min önskade profil skulle kasta nyckeln till Hästsportens Hus i Bällstaån inom en vecka. Personligen ger jag mig hellre åter in i kommunpolitiken med alla dess småpåvar igen än ger mig på uppdraget som ST’s vd. Om jag måste välja under pistolhot alltså. 

Så. Profilen är omöjlig. Det är ett självmordsuppdrag för den som tar det. Men förhoppningsvis gör nån det. Nån vettig alltså och inte nån av alla ovan nämnda BAS-gubbar eller travbanegubbar (JA, det är nästan bara gubbar- googla själva). 

Under tiden kliver vice vd Ulf Hörnberg in i rollen. Det är en traditionell förvaltare så vi kan vara helt trygga med att vår vardagliga travsport rullar vidare helt enligt business as usual. Det ska vi inte glömma i allt det här: ST är ett väloljat maskineri i det vardagliga. Startanmälningar fortgår som vanligt, födda föl registreras och TDS-avräkningarna funkar. 

Men jag tror att alla som utgör den svenska travsporten behöver en ny vd snabbt nu så vi kan återfå hopp och framtidstro innan det är för sent.

Senaste veckan har det mullrat i travtränarleden, inom B-tränarna, Travhästägarna och ASVT samt åskådare, spelare och publik. Dagen är här då ”alla” har fått nog och vill ha en ny ledning och riktning inom Svensk Travsport. Nån behöver rycka plåstret och öppna Pandoras Ask. Så jag gör det. I denna blogg utvecklar jag bakgrunden, med den bisarra Maroon Day- historien som utlösande faktor. 

Det är VI som är svensk travsport. Tillsammans kan vi förändra. Vi förtjänar en ledning med ideologi, vilja och som agerar och verkar för vår sports bästa. Tillräckligt många kan sätta press på våra BAS-organisationer och banor och förmå ST’s styrelse att agera. 

Svensk Travsport har senaste åren sett en för sporten alltmer destruktiv styrning. Man inför efter kontroller av munnar efter lopp och utdelar startförbud- utan tillräcklig forskning på vad vi kan göra för att främja hästarnas munhälsa.

Man inför ”noll tolerans mot blod”- utan att klargöra riktlinjer för banveterinärerna så att bedömningen är totalt olika och, i flera fall, hästar körts ut inför lopp utan att ens att blödit.

Man begär in en hästs veterinärjournaler, publicerar delar av dem offentligt och hänger ut en tränare som bara gjort sin plikt och tagit hästen till veterinären när den blev sjuk.

I samtliga fall där ST möts av kritik reagerar man sen. Man sjösätter plötsligt rutiner och man ändrar sig när kritiken blir för massiv. Istället för att aktivt agera, ha en vision, målbild och en tydlig ideologisk kompass.

ST förefaller idag endast arbeta för att blidka ridsporten och djurrättsaktivister. Istället för att framhålla bra saker, saker där travsporten går i bräschen för övriga hästsverige. Istället för att faktiskt forska på hur vi förbättrar vår hästhälsa och faktiskt utgår från hästarnas väl och ve och inte bara vad som ”syns”.

Alla vi som håller på med travsport- arbetar med det eller lägger sin fritid på den- vill inget hellre än att våra djur ska må ännu bättre, kunna tävla oftare och längre upp i åldrarna. Ingenting av detta arbetar nuvarande ledning för ST för.

Vi behöver helt enkelt en ny ledning för vår älskade sport innan ST’s nuvarande ledning förstört den helt.

Startförbud av ST. Genom ett formellt och öppet beslut där delar av hästens veterinärjournal återberättas detaljerat. Utan att hästen varit anmäld till start.

Om jag fattar historien rätt har alltså ”nån” kontaktat ST. Eftersom vem som helst kan anmäla vem som helst för vad som helst så läggs åtskilliga samhällsresurser på rent bullshit. Läste nån siffra häromåret att 75-80% av alla anmälningar till Länsstyrelsen är rent påhitt, idioti eller illvilja. Jag har själv blivit anmäld både till ST och till länsstyrelsen. Det förstnämnda ledde till noggrann kontroll men avskrevs sedan helt utan anmärkning. Anmälan till Länsstyrelsen var sån fabricerad idioti och inte ens mina hästar på bilderna och avskrevs utan att de ens ringde och frågade om den först.

Poängen är dock: världen kryllar av idioter som bara ”tycker” en jävla massa och/eller bara vill jävlas. Jag vet att anmälan till ST dock ansågs så konkret att de valde att kontrollera varje del. Fine för mig! Hästen fick dock genomföra premien och blev godkänd. Större bevis på hur ute och cyklade anmälaren var finns såklart inte. Och båda var anonyma. Dock extremt lätt att lista ut personerna bakom då viss info, dock helt ryckt ur sitt sammanhang och sen ihopsatt helt fel, ändå stämde och i båda fallen fanns i princip bara en enda person på planeten som kände till det.

Poängen är ATT ST agerade på anmälan angående Maroon Day är helt rätt. Det är bara sen allt tar en synnerligen förvirrad vändning…

Som jag tolkar kretsens egna inlägg och media har då tränaren valt att uppvisa allt hon gjort kring hästen. Så agerade jag också när ST dök upp på min anmälda häst. Jag hämtade självmant både veterinär- och behandlingsjournaler. Har en rent mjöl i påsen vill en givetvis visa att en 1. Förstått det finns ett problem, 2. Tagit veterinär hjälp och (i mitt fall), 3. Fått ett klartecken från veterinären. Jag tänker utgå ifrån att spontant vilja bevisa en både bryr sig och har agerat är ett väldigt naturligt mänskligt drag.

ST väljer att då fatta ett offentligt beslut och avslöja sekretessbelagd information för allmänheten. Mig veterligen har detta aldrig tidigare gjorts såvida det inte handlat om att bevisa ett regelbrott- så som karenstidsbrott.

Veterinärjournaler ägs i Sverige nämligen av den som ägde djuret vid behandlingstillfället. Med rätt för tränaren just då att ta del av dem. Såvida det inte handlar om mycket grova brott får inte veterinären utge journalerna till annan än Länsstyrelsen/Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och eventuellt övriga kontrollfunktioner. ST äger INTE rätt att exempelvis kontakta min veterinär och begära ut mina hästars journaler utan mitt uttryckliga megivande. Det förefaller alltså vara troligt Almheden själv gett dessa till ST i ett försök att visa att hon vidtagit åtgärder.

Det använder ST till en offentlig uthängning av henne och förändrar den praxis vi alla trodde vi levde i- nämligen att våra hästars journaler var sekretessbelagda.

Det enda rimliga hade naturligtvis varit att ST muntligen meddelat Almheden att hästen inte var i tävlingsmässigt skick utan behövde gå upp x antal kilo innan den startade igen. Kombinerat med en hästhälsakontroll inför nästa start och om hon då visat upp hästen i bedrövligt skick så… Ja. Då hade hästen strukits och en fet böteslapp hade suttit på sin plats. Betydligt högre än den tusenlapp som är praxis för att ha försökt starta en extremt mager häst.

Det är nästan så en hoppas det ligger en hund begraven i den här soppan för just nu är det det mest bisarra ST-beslutet i historien. Alla starthästar som är borta mer än nån månad från tävlingsbanan ska i så fall beläggas med sånt här för är de borta så länge beror det ju på att de av något skäl inte är i tävlingsmässigt skick. Kanske borde ringa och säga att Noir behöver beläggas med startförbud tills han kan uppvisa en perfekt röntgen av sitt hovben? Inte för att hästen är i en anmälningslista, eller ens mer än motionskörs faktiskt. Eller när Jason efter senaste loppet stod med lite låga vita. ST borde krävt in ett nytt blodprov innan jag fick starta. Eller när Wirren var skitdålig och veterinären hittade en röd hals efteråt. Jag skulle såklart ålagts att skicka in resultatet från den uppföljande halskollen innan jag anmälde igen. Så är beslutet kring Maroon Day just nu fattat. Varenda jefla åkomma våra hästar drabbas av ska offentliggöras så pöbeln kan grotta ner sig i våra hästars åkommor, smart asses kan dela ST’s beslut på diverse forum där foliehattar kan förklara alla fel jag gör och Djurens Rätt gnuggar händerna i förtjusning över hur de kan vrida detta till hur våra älskade travhästar plågas.

Det är som sagt nästan så jag hoppas på att det ligger nån jävla byracka begravd här.

Jag har inte en kvarts miljon i studieskulder för att jobba 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan varav jag skottar skit, kör häst i ur och skur och i övrigt sliter, släpar och kånkar oavsett vilka krämpor eller sjukdomar jag än själv må lida av emellanåt. Jag väljer det här livet för att jag älskar hästar och jag är tacksam varje dag kroppen och plånboken låter mig fortsätta. 

Vi, under den absoluta eliten, tjänar verkligen inga pengar alls. Hade pengar, rimlig arbetstid och rätten att kunna sjukskriva mig varit drivkraften, men ändå velat vara nära hästar, hade jag sökt jobb på anläggningen med deras kollektivavtal eller sökt jobb på nåt sekretariat. Kompetens för ett flertal jobb inom det sistnämnda har jag definitivt. 

Hästar ska inte tävla med krämpor, sjukdomar eller blod rinnandes. Nej! Punkt slut och förhoppningsvis enough said för att nu kunna gå in på sak. 

När jag gick A-tränarkursen år 2023 fick vi heads up på att det skulle införas munkontroller. ST lutade sig mot en finsk studie. Problemet var att man inte hade en aning om varför de uppkom. Jag ställde frågan om även jag, som kör nästan uteslutande med tredelade ergonomiska ridbett, riskerar bettskador?

Ja. 

Man hade inte lyckats fastställa ens ett samband mellan skarpa bett och munskador. Man vet inte varför de uppstår. Och man har således heller inget förslag på lösning för hur vi ska undvika dem. 

Alldeles nyss publicerade ST infon att banveterinärerna härom året konstaterat 153 blödande munnar på svenska travhästar. Det ska ställas mot att svenska travhästar gör omkring 100.000 starter varje år. Ett hundra tusen. Jag negligerar inte dessa 153 blödande munnar. Men om DET HÄR är vad ST tror är svensk travsports största djurskyddsproblem så vill jag smälla av lite. För ordningens skull är det inte heller den en kusk i snitt årligen som åtalas för djurplågeri för spödrivning som är vårt största hästhälsoproblem. Eller, de i snitt fyra, hästar som årligen dör i samband med travtävling. 

Inom travsporten direktsänds ALLA lopp rakt ut på internet och/eller tv. Den bevakningen från allmänheten sker inte inom någon annan hästsport. Inom travsporten måste en av Jordbruksverket utsänd veterinär närvara vid samtliga tävlingar. T.o.m. ponny. Oavsett nivå på tävlingen. Den kontrollen har ingen annan hästsport. Och inom travsporten måste alla som vill träna eller köra/rida lopp genomföra en licenskurs med godkänt resultat innan den får börja tävla. Från 7 års ålder- vilket är ponnytravets nedre åldersgräns. 

Inom ridsporten kom häromveckan nyheten att plötsligt måste alla över 13 år ha ”grönt kort” för att få starta- oavsett hur låg nivå det än är på. 

Vi ligger helt enkelt lite före. Allihop. 

Kritiken mot travsporten är, och har så länge jag levt och haft ett medvetande: varit, att travsport har spel på sig. Det är således stora pengar i omlopp. Det här blandar en och annan svagbegåvad människa ihop med att jag som tränare/ägare/uppfödare skulle ta till vilka metoder som helst mot mina hästar bara för att nån annan kan spela in 20 miljoner på dem. Logiken är obefintlig men det är den vanliga kritiken mot just travsport: ”den går att spela på”. 

Det som ST aldrig berättar är att ATG/sporten genom avtalet med staten är tvingad att lägga sisådär 30 miljoner årligen på hästforskning. Det ST också missar att berätta är att det är en försvinnande liten del av alla dessa genom åren hundratals miljoner travsporten låtit forskare gå lös med har gått till forskning på just travhästar. Vi vet fortfarande inte hur barfotakörning påverkar hästarna. Vi vet fortfarande inte hur munhälsan på just travhästar kan förbättras. Vi bara betalar, låter alla andra delar av hästsporten få lära sig. Och själva står vi kvar med en vd som febrilt bara jämför oss med ridsporten hela tiden. 

Efter två år på Sundbyholm med oräkneliga ridtävlingar på min stallbacke tänker jag kort och gott klargöra: den där hästsportgrenen är inte ett skit att jämföra sig med i syfte att ta lärdom. Den utbredda okunskapen om häst vilket medför horribel hästhållning, den obefintliga kunskapen om det mest basala säkerhetstänket, den totalt icke-existerande insikten om basic smittskydd och hygien, den hänsynslöshet gentemot sin omgivning som leder till potentiella olyckor varenda minut och den helt öppna acceptans för drivning så att ridhästar klippts men lämnar en stor ruta med mycket päls kvar för att sporrar ska kunna användas utan risk för märken i huden har fått mig att direkt hata ridsport och dess utövare. 

Jag förstår dock att detta inte gäller alla alltid. Men 90% av deltagarna på varenda ridmeeting jag nu genomlidit de senaste två åren. Det finns ingenting i den att ta inspiration av. Tänk er massa travhästar som klippts men vi medvetet låtit pälsen vara kvar på rumpan och vi pratade helt öppet om att det var för att hästarna inte skulle få drivningsmärken. Kan ni se drevet framför er?

Parallellt har vi inte gjort ett dugg för att förbättra våra banor så hästarna slipper bli halta av att tävla på dem. Inte ett skit för att justera vissa rutiner med defileringar, provstarter och segerceremonier för att minska stressen för hästarna. Inte ett skvatt för att minska resandet. 

För inget av det här syns ju. Och det är det enda som räknas för nuvarande ledning för Svensk Travsport: allt som SYNS ska vi agera mot. Gärna så bisarrt och stenhårt att vi för säkerhets skull även reagerar på lite av sånt som inte ens finns. Det är lite för många såna exempel på sistone för att utelämna reflektionen. 

Men vi kan inte ens avsätta en liten, liten del av allt ATG ger HNS i forskningsanslag varje år för att ta reda på hur vi kan förhindra dessa 153 av 100.000 hästar årligen som blöder ur munnen i samband med lopp. 

Dessutom har samtliga travhästar som dött i samband med tävling de senaste 25 åren obducerats och dessa obduktioner har sammanställts i två rapporter. Vi VET att den vanligaste dödsorsaken beror på försvagade artärer i lungorna och att orsaken är bristande avmaskning som föl och unghästar så att spolmasken vandrat. Det handlar alltså ingenting om att travhästar pressas så hårt att de dör. Eller tvingas tävla fast de är sjuka. Och allt annat som folk som lyckats skapa ett Facebookkonto skickar ut i etern. Det handlar om för dålig avmaskning som föl och det finns inget som helst vis vi tränare kan se det på hästen när vi sen väl får in den stor nog att bli inkörd. Eller i många fall: får in den först som fullvuxen tävlingshäst. 

Varför tar inte ST den här debatten? Eller blir det fel ur nuvarande lednings Djurens Rätt-hållning och ridhästvurm där avmaskning ska minimeras eftersom det är senaste modet inom de gebiten? Resistens mot avmaskningsmedel. Baserat på studie av danska får. Det är ju t.o.m. den tesen ST’s egna utbildningsorgan Wången försöker trycka i till och med eleverna på A-tränarkursen. 

Vi kan inte utåt säga ”lite blod är okej!” Den debatten kan vi inte ta. Men det sporten faktiskt kan göra är att ta taktpinnen, förklara, visa att vi går i bräschen för exakt all svensk hästhållning. Och kanske ta en liten andel av forskningsmedlen och lägga på studier på travhästar. Men just nu springer bara ST diverse dårars syften och därför hatar jag exakt allt kring den här ”blodsregeln” sen första gången jag hörde talas om den år 2023. 

Kan inte låta bli att starta bloggen med viss historisk återblick. Senare under denna månad är det nio år sen (9!!!) jag skrev min första krönika i Travronden och såååå många av dagens debatter är ”det här skrev jag i en krönika år 2016 eller nåt. Det går nog att googla fram…”

Sakerna jag skrev under de där åren var långt ifrån alltid- snarare ”sällan”- mina idéer. Jag fick ju uppslagen till alla krönikor nånstans ifrån. Nån nånstans kläckte en idé och ihop med att nån annan tänkt nåt annat högt kuckilurade jag oftast ihop mina krönikor och förslag. Divisionssystemet ”att kunna tävla på sin egna nivå” är väl den som för dagen är den mest hajpade. Kul kul att ni vaknar sisådär 8-9 år senare! Eller 10-12. För jag fick förmodligen även den idén nånstans ifrån… Eller nja. Just den tog jag faktiskt från ridsporten.

Jag var med i en podd https://open.spotify.com/episode/6b4jL8K3VBfqPIcU5SfbSR?si=PLrPKEzWSFKqRRJPAo6X9Q om höstens möte med A-tränarföreningen för nån månad sen. Har inte sett så mycket prat om det så antar ni som läser detta lyssnar lika lite på travpoddar som jag gör. Travfeber undantaget. 

För att bygga divisioner behöver vi såväl stimulera eliten som ge bredden egna lopp. Här löste Tränarföreningen egentligen hela den gordiska knuten: höj V75 så fler anmäler dit, det frigör utrymme för medelklassen till vardags. Och stäng ute de bästa tränarna ur breddloppen. Hela kedjan löstes egentligen. För mer info om just tankebanorna kring det: lyssna på podden jag länkar till. Kan inte ägna 4000 tecken åt att skriva det. 

I den där podden kommer ni höra vurmen för delningsproppar. Från alla håll. Och vi har ett konkret exempel på dess popularitet: till Eskilstuna på måndag 6 januari var det 139 spekulanter till de 72 platserna och dagen efter till Örebro 140 till 72. Nu är siffrorna något dopade då ett gäng till Eskilstuna hade andra proppar de hellre ville med i i första hand och ett gäng som inte kom med på Eskilstuna anmälde till Örebro dagen efter istället. Men likväl. Över 200 intressenter till de 144 platserna i samma region dessa två efterföljande dagar var det. Vilket resulterade i mängder av tvångsstrukna hästar. 

Det rimmar väldigt illa med att det från ST’s håll frekvent tjatas om vikten av att vi tränare behöver starta våra hästar oftare för att bibehålla samma tävlingsvolym. 

Det här med hur tävlingsdagar och prispengar fördelas sker genom ett komplicerat system bland annat beroende på hur många hästar som finns i träning på respektive bana. Här hamnar min gamla hemmabana Örebro riktigt i kläm. Örebro har ingen träningsanläggning som lockar dit tränare och då staden, genom flera årtionden av politiska beslut, blivit en logistik-mittpunkt är markpriserna svindyra. Det är således i princip omöjligt att locka nån att bygga en träningsanläggning i regionen. Samtidigt sitter min nuvarande hemmabana Sundbyholm i en helt annan sits: mängder av småorter och billig mark gör att det finns massor av hästgårdar. Och dessutom finns en hel del anläggningar placerade inom ”valbara” områden så man kan locka tränare att välja Eskilstuna som hemmabana istället för Solvalla, Gävle eller Romme. 

Summa summarum tycker jag det här med incitament baserat på hur många hästar man har i träning på banan blir helt fel. För att det incitamentet ska funka i praktiken måste alla licensinnehavare faktiskt kunna välja själva, oävet vad ST satt för regional avgränsning, vilken bana de vill tillhöra. 

Sen är frågan om det är så viktigt hur många hästar respektive bana har i sin träning? Regionen Örebro har inte fler hästar i träning än vad regionen Eskilstuna har men likt förbannat hade de lika många anmälda till sina ”samma lopp” dagen efter. 

Jag tror inte riktigt på idén med utökat företräde för hemmahästar då det inte hjälper exempelvis Solvallas amatörer och småtränare ett skvatt. Däremot tror jag definitivt på idén att kunna lägga till fler lopp när det nu blir som det blev på Eskilstuna och på Örebro. I slutet av året är banorna mer villiga att lägga till lopp. Jag själv kom exempelvis med på Romme i november enkom tack vare att Romme då hade pengar kvar i prismedelpåsen de ville ösa ut och inte la till bara ett utan två lopp när deras delningsproppar blev överfulla. Det borde gå att göra i början av året också. 

Dock kräver ju det att man även vågar ställa in fler tunt anmälda lopp. Idag kan banan besluta om att ställa in lopp där det bara kvarstår 4-6 hästar i kompletteringslistan. Man ställer dock väldigt sällan in lopp med 5-6 hästar. Ska vi kunna låta fler starta där de vill måste vi också våga ställa in lopp med få anmälda. Det är enkel matematik för att inte prismedelsbudgeten ska sprängas. Och här kommer det bli problem. För varmblodiga treåringar nu under vintern, för kallblodiga tre- och fyraåringar i vår och stup i kvarten för montélopp- kanske allra främst för kallblod. 

Ska vi köra loppen när ägarna och tränarna vill starta eller ska vi från centralt håll bibehålla nån sorts bredd, tvångsstryka 50-100 ”helt vanliga” hästar under kommande måndag-tisdag och istället köra lopp med 5-6 hästar för att deras mångfald är viktigare?