I söndags skedde en otäck olycka i samband med travtävlingar. En häst med vagn kom lös och tog sig in bland ponnyridande barn. Har väl aldrig sett så mycket media kring en travsportrelaterad händelse förr… Att Expressen och Aftonbladet går bananas i dramatik var väl inte oväntat. Men även en hel del lokalmedia samt hästsportmedia har återberättat de skadades berättelser. Men INGEN har gjort nån som helst ansträngning att försöka förklara hur det kunde ske.
Jag välkomnar en utomstående granskning över säkerheten! Jag har väl en 250 hjärtinfarkter per år just för att folk som inte jobbar med travhästar själva är totalt oförstående om vad som kan hända varför det dagligen inte bara sker olyckor utan även en mängd tillbud kring travhästar.
Jag har därför 100% sympati med alla både fysiskt och psykiskt skadade besökare. Jag vet mycket väl hur det känns att bli översprungen av en häst. Jag förstår också att det är en fruktansvärd chock för en helt hästnovis person som vaggas in i tron att ”kom och rid ponny- det blir gulligt!” Jag får nästan lite Jurassic Park-feeling över upplevelsen.
Det jag hade önskat att NÅN media hade bemödat sig att göra vore ett ringa en hippolog, eller valfri annan titel, och faktiskt försökt förklara hur hästen som djur fungerar. Nej, den ”hade inte fått nog”, ”fått utstå lidande” eller nånting annat som mängder av hästokunniga människor nu tillåts tro och sprida utan nån som helst information om hur hästen funkar.
Hästen föds vild. Punkt slut. Att den föds i en box, övervakad och ofta utdragen av människor spelar ingen roll. Det är ett vilt djur som föds. Ett djur med instinkten att den kan ätas upp av andra djur och det enda försvar den har är att den är snabb och förhållandevis uthållig. Och den får sin trygghet av en flock. Därav att det är förbjudet att hålla hästar ensamma. Bytesdjur, flyktdjur och flockdjur. Det är hästens instinkter.
Allt hästen kan har vi lärt den. Med en emellanåt ganska tough love faktiskt. Det är, med de unga hästarna, faktiskt mest att hålla i och utföra det man anser sig behöva (sköta hovarna, vaccinera, avmaska, få på grimma och leda, transportera etc etc). Lugnt och fint ta den på ren råstyrka och utföra det man ska göra med minsta möjliga obehag så den unga hästen lär sig att det inte är farligt.
I min trädgård går stona Charmis och Karamell med sina föl. Fuxfölet fyller 5 månader om några dagar och det bruna fölet är nu 5,5 månader. Dessa föl ser mig flera gånger varje dag och i idel ädel positiva former. De ser mig ge dem hö och kraftfoder, fylla vatten och klappa på deras mammor. Båda deras mammor hoppar gärna upp i famnen på mig så de borde ha bra förebilder utifrån ett ”tämja-perspektiv” också. Ändock är de så skygga att nosandet på filmen nedan är det närmaste jag kommit dem hittills.
Det har inte ”hänt” dem ett skit i livet än. De är bara inte tamare än så här ännu.
Samtidigt är ju hästen ett väldigt nyfiket djur. Medan jag står och filmar uppmärksammar de plötsligt något på vägen och blir väldigt intresserade! Den här nyfikenheten är vad vi nyttjar. De är ”nyfikna” på människor och ”nyfikna” på utrustning och ”nyfikna” på nya platser. Man skulle kunna säga att hästen bokstavligt talat möter livet med skräckblandad förtjusning!
När en häst dock blir rädd flyr den. Det är vad den har. De är inte olika oss människor här: fight, fly och freeze är ju våra tre olika försvar. Hästen tar tacksamt nog nästan uteslutande till ”fly”. Bara det att hästen är ett vilt djur och inte en i årtusenden utvecklad och utbildad människa. Det är 500 kg flyktdjur med en hjärna stor som en clementin. Det är helt orimligt att tillskriva den ett förnuft som en människa. Det är jävligt elakt att tro att en häst har i närheten av vår intelligens och således agerar på annat än instinkt. En häst har helt enkelt inte vår kognitiva förmåga. Att ens tänka den tanken är lika elakt som att utgå ifrån att en femåring ska förstå vad vi förväntar oss att en 25-åring ska fatta.
Film 2 illustrerar hur Karamell omgående kastar sig bort när Charmis kommer. Hästar lever i hierarkier. De har noll koll på det här med jämställdhet. De är vidare ofta även rasister raser emellan så kom inte dragandes med nån diskrimineringslag i en hästhage. Barnaga är vidare fullt tillåtet. Hästar är inte så jefla rara faktiskt. De domderar med varandra och ston kan fläckvis uppfostra sina föl, ur ett mänskligt perspektiv, fruktansvärt hårdhänt. Det här är vad vi människor sen har att förhålla oss till när vi sen tar över den vidare uppfostran av fölet. Fölet är van vid ett hugg eller en spark när det gör fel och en slick som beröm när det gör rätt. Om inte stoet tillämpar ledarskapet ”så länge jag INTE skäller så gör du rätt”…
Det sistnämnda var väl bara en bisak dock. Utifrån att situationen råkade hamna på film.
Hursomhelst är jag riktigt bedrövad för skadan olyckan orsakade hästsporten i allmänhet och travsportens i synnerhet. Att inte ens hästsportmedia kan försöka förklara att hästen inte är ”farlig” MEN ett flyktdjur som helt enkelt aldrig kan bli 100% tam och pålitlig hur professionellt och kärleksfullt den än behandlats hela sitt liv irriterar mig. Det är uppenbart att svenskens djurkunskap överlag bara blir sämre och sämre. Men just därför har hästsportmedia ett ansvar att försöka förklara.