I den stadigt återkommande uppblossande debatten kring starttiden på V75 reagerar jag gång på gång om hur ”tränare och skötare inte borde gnälla. Alla borde vilja delta i travets elitserie.” Andra återkommande kommentarer är ”de måste väl fatta att det inte är ett 9-17 jobb de valt” och ”men vadå? Måste väl vara direkt kul att få sovmorgon på lördagen, övernatta efter V75 på lördagskvällen och äta hotellfrukost?!”
De här kommentarerna sätter lite fingret på hur jag uppfattar att utomstående, dvs hästägare, spelare och åskådare, ser på travsporten. Att det råder stora missförstånd mellan tränare/skötare och hästägare och tränare/skötare och spelare tror jag bottnar sig i en stor sak: för hästägaren/spelaren/åskådaren är trav en hobby. Det är kul, glatt och något som förgyller ens fritid. För människorna som jobbar med hästarna är det just ett jobb.
Få människor skulle tycka att sjuksköterskor inte ska gnälla ”för de ju får ob för all övertid”, att lärare inte förtjänar bättre lön för att få lära framtidens vuxna måste ju vara en ren förmån och något de borde fatta inte förtjänar så bra betalt eller att poliser inte borde ha högre lön för att få sätta dit kriminella borde ju vara sån personlig tillfredställelse att vare sig lönen eller arbetstiderna inte är så viktig.
Troligtvis ingen skulle någonsin resonera så. Men vad gäller travsport så verkar det alltid vara så att alla som ”får” jobba med den mest ska vara tacksamma.
Annars väldigt både högutbildade och extremt smarta människor avger kommentarer om hur arbetet i travstall går till och ”tycker inte” att nån ska gnälla. Sanningen, oavsett vad man ”tycker” om den är ju att tränarna sen flera år tillbaka påtalat problemen med att hitta personal. En annan ren sanning är att många tjejer aldrig kommer tillbaka till hästskötarjobbet efter sitt första barn för arbetet är otroligt svårt att kunna ha utifrån den barnomsorgen som erbjuds. Och en annan sanning är att alla dessa tyckare om att ”med senarelagd V75 får ju skötaren sovmorgon” och ”mysigt att hotellövernatta på lördagen och få äta hotellfrukost på söndagen” aldrig någonsin faktiskt intresserat sig för att ta reda på hur arbetet med hästar ser ut.
Hästar vill ha frukost och komma ut i hagarna tidigt på morgnarna oavsett om V75 startar 12.00 eller 24.00. Här är också svaret på påstående 2: efter en tävlingsdag är hästskötaren trött, skitig och har väldigt mycket arbete kvar att göra efter att hästen har gått i mål. Och hästen vill ha frukost nästa morgon ändå och detta långt innan nån hotellbuffé över huvud taget har dukats upp.
Jag har haft förmånen att få vara ciceron åt flera hundra helt nya hästägare de senaste 7,5 åren och har ju därtill haft kontakt med mängder av andra hästägartyper. Jag är väldigt inne på att just det här med förståelsen för att det som för hästägaren är en hobby är ett väldigt seriöst arbete för människorna runt hästen är en grundbult till så mycket missförstånd. En hästägare som bara åker hem till hästen ett par gånger om året möter såklart en skötare och en tränare som bjuder till lite, avsätter tid, vill visa upp både sig och hästen från en fin sida. De kanske rent av tar sig lite tid att dricka kaffe ihop med en och låter sig bjudas på ens bullpåse. Som hästägare är man ju där rent på sin fritid och tycker det var en trevlig dagsutflykt. Men någon bild av skötarens och tränarens vardag åker man inte hem med.
Andra vanliga saker är hästägare som medvetet väljer att ringa sin hästs skötare på kvällar och helger ”för den ju har mer tid när den är ledig”. Ingen av dessa, vanligtvis väldigt kloka människor, skulle givetvis göra detsamma till sin frisör eller bilmekaniker. Men just vad gäller deras häst så finns nån vanföreställning om att bara för det är deras egna fritid så ska alla andra se det likadant. Eller hästägare som anser sig ha ”rätt” att åka till gården sent på kvällarna för ”jag har rätt att besöka min häst närhelst jag vill.” Faktum är att nej, det har man inte om dess vård och träning är överlåten till annan. Att gå in på en arbetsplats som inte är öppen är inte bara extremt ohyfsat utan även olaga intrång.
Såna här saker kan jag bara komma fram till beror just på skillnaden att det för hästägaren är en hobby och på något vis så har många förtvivlat svårt att förstå att det för andra är ett jobb.
Att åka live och se sin häst tävla är ju det bästa som finns i hela världen!! Man lusläser startlistan, kollar konkurrenterna i lopparkivet och kör loppet i badkaret i 100 scenarier. Väl på plats känns bara allt som en enda lång väntan på att få se hästen värma och sen loppet. Allt och alla andra den dagen är ju liksom bara statister. Hela den här dagen är bara om just min häst och just mitt lopp. Och efteråt, oavsett om man är lycklig eller besviken, så infinner sig en sorts tomhet och man ba ”jahopp. Det var det. Dags att åka hem då…”
Så är det inte för vare sig tränaren eller skötaren. För de personerna är det ett jobb och det innefattar så mycket mer än bara det åskådarna ser och dessutom så har de ofta fler hästar till start den dagen vars ägare tycker just DERAS häst är det viktigaste i hela världen och för tränaren och skötaren måste engagemanget delas mellan dem alla.
Jag har ingen aning om hur tillvaron för en läkare ser ut. Jag vet bara att jag alltid tycker jag får vänta förbannat länge på dem. Jag vet heller inte hur det är att jobba på en revisionsbyrå. Jag skulle därför aldrig heller få för mig att gå in och beskriva deras verklighet för dem och berätta om allt jag ”tycker” och allt om vad de ”borde” göra. Men just vad gäller travsport så verkar det vara fritt fram för precis vem som helst att få ”tycka” precis vad den vill, när den vill och till vem den vill. Utan att ha något som helst ansvar själv för att faktiskt ta reda på hur det ser ut när man lanserar sina lösningar och berättar för andra hur de borde tycka, tänka och känna kring det.
Ska travsporten fortsätta ha hästägare till 8000 a-tränade hästar och vilja att människor ska fortsätta omsätta sisådär 13 miljarder på spel årligen måste vi låta människor få engagera sig! Allt är inte guld och gröna skogar och människor måste få ”tycka”. De måste få tycka både om hästar och huruvida enskilda kuskar körde som de trott de skulle göra när de knåpade ihop sitt V75-system. De måste få fortsätta ha åsikter om allt ifrån när V75 ska köras till huruvida de tycker en häst är för dålig för att vilja strecka den på DD. Sånt måste många inom travet bli klart bättre på att acceptera. Det är inte näthat vare sig att twittra att ”fattar inte varför X släppte spets- jag hade byggt mitt system på att hen skulle svara” eller skriva i en travgrupp på Facebook att man inte kommer betäcka med en särskild hingst för man helt enkelt tycker den är för dålig.
Sånt måste fler aktiva bli bättre på att klara av. Men ska debatten föras framåt och bli mindre polariserad behöver även väldigt många som inte jobbar med hästarna själva börja uppvisa lite respekt, förståelse och hyfs inför att för att de inte har en susning om de aktivas vardag och att det i dessa lägen då rent generellt är bättre att fråga istället för att tycka.