Vad är det travsporten vill uppnå?

I kölvattnet av 16.20 som starttid för V75 börjar äntligen vissa av pudelns kärnor utkristallisera sig. Det finns dock ett antal argument som jag ännu inte förstår och fullständigt saknar.

De allra flesta tränare verkar överens om att de tycker så sen starttid är negativ. Enda argumentet för att behålla starttiden är att det gynnar spelomsättningen. Vilket bara det i sig utlöser lite funderingar hos mig. Varje gång hästägarrekrytering diskuteras förefaller det vara tabu att diskutera hästägarens ekonomi utan det anses faktiskt komma rätt långt ner på hästägarens lista. Så å ena sidan påstås det alltså att kostnadstäckningen inte alls är så viktig som en del påstår. Å andra sidan motiveras en, bitvis väldigt kritiserad, tävlingskalender just med att ATG ska leverera så hög vinst som möjligt så sporten erhåller så mycket prismedel som möjligt som överställt precis allting annat.

I sak blir ungefär 5% av ATGs totala omsättning prismedel. Därtill ska givetvis tävlingsbanorna och allt som tillsammans utgör den svenska travsportens organisation försörjas varför ATGs totala bidrag är klart större. I just 16.20-debatten så är det dock enkom extra intäkter det fokuseras kring.

Det jag saknar är helhetsgreppet kring vad man egentligen vill uppnå med travsporten totalt? Om vårt primära syfte är att rekrytera och behålla hästägare så måste vi börja med att ta reda på vad som driver människor att bli, och fortsätta vara, hästägare. Hur hög kostnadstäckning sporten än har kommer ändå aldrig alla travhästar att gå ihop sig. Därför måste vi vara tydliga med att ägande av en travhäst kommer att vara en kostnad. Egentligen borde hästägandet blomstra för dagen. Det som år efter år toppar svenskens önskelista är ”upplevelser”. Den välställda svensken vill uppleva saker. Och vad stämmer egentligen in på produkten travhästägande än just att det är en ”upplevelse”?

Vår bransch, upplevelseindustrin, står såldes i stor blom och miljoner svenskar är redo att lägga en ansenlig andel av sin disponibla inkomst på just det vi erbjuder. Varför väljer de golf, äventyrsresor och spahelger istället? Vad gör vi för fel? Hur kan vi ta större marknadsandelar inom upplevelseindustrin?

Travsporten erbjuder fart, spänning, gemenskap, närheten till djur och möjligheter att ge sig ut på massor av dagsutflykter genom vårt avlånga land. Dessutom har vi som hobby en helt unik sak: denna hobby kan faktiskt komma att generera i en slant i intäkt också. Vilken annan hobby kan säga detsamma?! Vi har egentligen precis allt svensken vill ha år 2019. Vi är också anständigt duktiga på att rekrytera nya hästägare- men vi är alldeles för usla på att behålla dem.

En travhästs karriär är relativt kort. Är man lyckosam kanske tävlingskarriären är ungefär 5 år. Var femte år måste således hela kundkretsen välja om oss på nytt. Vi måste bli oerhört mycket bättre på att ta hand om kunderna så de då fortsätter att välja oss istället för att börja spela golf.

Svensken år 2019 är oerhört mån om att bli sedd, hörd och få känna sig delaktig. Dessutom är vi så pass bortskämda och välbeställda att vi tycker det är otroligt viktigt att ”ha roligt”. För att möta dessa önskningar behöver travsporten således bli avsevärt bättre på att (utan inbördes ordning):

• Inkludera hästägarna. Varje enskild tränare behöver inom sin verksamhet ombesörja att varenda ägare, oavsett om den äger 1/20 i en häst eller 20 hästar själv, få känna sig delaktig i hästens vardag. Det behöver inte, bör inte ens, vara tränaren själv som gör detta för en travtränare ska i huvudsak lägga all sin tid på att köra häst, arbetsleda sin personal, läsa propositioner för att kunna matcha, plugga på inför lopp så den kan förvalta varje lopp på bästa vis, utvärdera varje häst och på alla vis ständigt utveckla sig själv som yrkesperson. Men det här borde få ha en lika naturlig del i varje travtränares verksamhet som det är självklart att man har en hovslagare. I denna sociala medier-tid är möjligheterna för detta oändliga.
• Genom att inkludera hästägarna ger man känslan av att även de har möjlighet att bli hörda själva. Den ”känslan” är kanske det enskilt viktigaste för alla säljare år 2019. Svensken har för dagen ett abnormt behov av bekräftelse.
• Bjud in. Öppna upp för en tillgänglighet. Det här är inte helt lätt i praktiken då de flesta hästägare faktiskt kommer fysiskt nära sin häst just vid de tidpunkter det passar tränaren sämst: i samband med starter. Därför är det även här oerhört viktigt att ge ”känslan” av tillgänglighet.
• Utbilda kunden. Genom att lära den mer om hästar och trav kommer den inte bara att bli en bättre kund för den enskilde tränaren utan även tycka allt blir otroligt mycket roligare.
• Se till att hästägaren faktiskt dyker upp. Här har vi nog den allra svåraste delen. Min uppfattning är glasklar: ska vi uppmuntra människor att fortsätta äga häst måste vi helt enkelt ”se till” att de ibland dyker upp fysiskt. De ska infinna sig vid en och annan start och de ska ibland bara ut på gården där hästen bor för att träffa alla som befinner sig i hästens vardag. Detta här är helt avgörande för huruvida de kommer tycka det är så kul att äga häst att de köper en ny när deras nuvarande går i pension.

Alla dessa punkter ligger egentligen under enskilda tränares ansvar och ingen annan. Varje A-tränare är sin egna företagare och ansvaret för att locka till sig kunder är deras egna och ingen annans. Men travsporten i stort måste ju bestämma vad den själv vill.

Intäktssidan är givetvis viktig och här är ATG parten som står för den största externa delen. ATGs åsikter så som starttid för V75 och alla andra delar av tävlingskalendern är därför givetvis oerhört viktiga. Samtidigt vet precis alla, inte bara de som drivit företag utan varenda en som någonsin skött en privatekonomi, att man inte alltid får ihop semesterkassan bäst genom att ta ett extrajobb utan enklast är faktiskt oftast att se över utgifterna. Häri kan jag finna det provocerande i så många led att det endast fokuseras på ökade intäkter när samtidigt blott 5% av spelomsättningen blir prismedel.

Vart tar resten av pengarna vägen?

Även om vi dock leker med tanken att exempelvis 16.20 som starttid för V75 innebär 100 extra miljoner i årlig omsättning, vilket i sig ifrågasätts, och att de rena ekonomiska kostnaderna för dessa omsättningsmiljoner faktiskt inte är dyrare att jobba in än några andra delar av omsättningen, så innebär det alltså inte mer än runt 5 miljoner i ökade prismedel. 5 miljoner ska dock inte förringas. Det motsvarar i runda slängar de totala prismedlen för två V75-omgångar. Dessa 5 miljoner behöver dock ställas mot vad den senare starttiden kostar i andra ändar.

Att det åker färre människor till travbanan med senare starttid vet vi. ST införde till och med ersättning till banorna som kompensation för detta. Dels måste alltså frågan ställas hur mycket intäkter varje bana förlorar på detta? Denna summa borde vara väldigt lätt att ta fram. Hur mycket minskade entrépengar, hur mycket minskad korvförsäljning och hur många färre läsk säljer varje bana med en senare starttid?

Nästa fråga blir hur många färre hästägare som åker för att se sin egna häst starta och hur det påverkar sportens hästägarrekrytering? Denna förlust behöver anges i kostnad. Här borde, efter nästan fyra år med den kritiserade starttiden, både Travtränarnas Riksförbund och Travhästägarna redan ha siffror på detta och har de inte det får de fet bakläxa.

Hur påverkar detta travhästskötarna? Vid första anblick kan detta vara svårt att prissätta. Men det är inte omöjligt. Slutar en andel av alla hästskötare i yrket på grund av detta så förlorar sporten kompetens. Den kompetensen måste ersättas vilket leder till kostnader både för enskilda travtränare i form av avsättande av resurser för rekrytering men även för sporten i stort som behöver tillhandahålla fler utbildningar.

Vad mig personligen anbelangar kan V75 köras klockan 23 på söndagskvällarna. Även om just jag är för kvällstrött för att orka vara vaken för att se en enda omgång då. Men OM man verkligen kan påvisa att det är det bästa för travsporten totalt sett. Problemet är att det är väldigt stora brister i vad detta faktiskt kostar i ena änden kontra vad den ger i den andra. Allt jag härmed anser att varje travtränare måste göra för varje enskild kund behöver travsportens organisation göra för alla tränare, skötare, hästägare och alla andra som på något sätt ingår i travfamiljen. Berätta vad ni vill uppnå och vilka parametrar ni ställt emot varann: då kommer de allra flesta av oss att acceptera att vi så kör V75 precis när Kalle Anka sänds på julafton. OM det faktiskt är vad som anses bäst i stort.

1 tanke på “Vad är det travsporten vill uppnå?”

  1. När jag blev hästägare för första gången, för ca 8 år sedan, var jag väl införstådd med att hästägande inte skulle vara vinstgivande i form av pengar. Min vinst skulle istället vara att få komma nära och lära känna hästar. Att få träffa andra personer med samma intresse. Att tillsammans med övriga delägare följa hästens utveckling från uppträning till första start. Att träffas när hästen tävlar och känna spänningen och glädjen tillsammans när den tar sin första seger. Detta och mer därtill utlovades i det prospekt jag fick. Tyvärr blev det inte mycket av allt som lovades, vilket givetvis var en besvikelse. Jag har trots det fortsatt att köpa in mig i nya hästar hos olika tränare, med förhoppningen att jag skulle få min vinst till slut. Dessvärre har mitt fortsatta ägande inte givit mig det jag hade hoppats på, d v s en upplevelse som är värd kostnaden i form av den månatliga träningsavgiften. Jag hade därför bestämt mig för att sälja mina andelar och inte vara hästägare längre. Linn har nu med hennes syn på hästägandet och hennes koncept gjort att jag fortsätter att äga häst och ser framemot att få ut min vinst.
    Mvh
    Jörgen

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: