Jag bloggade ju vad som jag skrev kanske blir min sista blogg för några veckor. Trött och less och det utan att hymla mestadels pga Sörmlands travsällskap styrelse bisarra hantering inför och under sitt årsmöte, såklart. Min omgivning, och även en och annan pamp som väl mer är i ”periferin”, påminner mig dock dagligen om allt jag gör och gjort för den här sporten och säger att fram tills nån viktig person säger annat ska jag bara sluta ta åt mig av det där.
Som trött, less och bitter lyckas ju ständigt hela jävla världen mest vara mörkgrå så väljer även av det skälet att inte säga så mycket offentligt nu. En vacker dag blir jag mitt vanliga, optimistiska jag igen och då vill jag inte ha för mycket att äta upp!
Att jag inte dryftar åsikter offentligt betyder ju dock inte att jag inte längre har dem. Jag bara ältar sönder nåt tiotals väl utvalda krakar i Messenger dagarna i ända istället. Att skriva är min terapi och häromdagen behövde jag skriva av mig igen. Det blev sånt unisont ”spot on!”, ”exakt så!” Och ”det är FÖR bra för att inte publicera det offentligt…” Så ja ja.
Det har under en tid varit lite som ett skämt här och var som senaste dagarna konkretiserats: vi är inte målgruppen inom svensk travsport. Här är meddelandet helt utan justeringar:
Alltså. Jag måste få ur det här ur mitt system men orkar inte göra stor grej av.
Jag är inte målgruppen inom svensk travsport för dagen.
Jag är inte ung, jag är inte andelsägare med häst i träning hos annan, det är inte för mig man gör Hela Vägen, inte för mig starttiden på V85 ändras, jag är inte aktuell som varken köpare eller säljare på elitauktionen och det är inte för mig Kanal 75 gör sina produktioner. Jag är inte målgruppen för travsporten i Sverige idag.
Vad skulle jag önska då? Ja primärt att stortränarna håller sig borta från vardagen. I drömvärlden skulle ju de med +80 häst eller nåt (bara exempel ur luften) alltid bara tvingas tävla på storbanor, v85 och nivåer uppåt. Men det blir ju extremt. Låt dem starta på varje kvälls huvudbana också då. Invändningen ”men Linn- då blir det bulvanträning bla bla bla” och jag säger ”LÖS DET FÖR I HELVETE!!! Andra sporter klarar av det.”
Det skulle medföra att mina vanliga hästar kunde kriga om framskjutna placeringar oftare. Det skulle medföra att folk med vanliga hästar de bara tyckte om skulle sätta dem hos mindre tränare och/eller ge de hästarna lite längre karriärer och fler starter medan karriärerna varade. Och, kanske en utopi: men du vet att antalet betäckningar minskar ju inte för de bra stona slutar betäckas. Det är för att vanligt folk slutar betäcka sin vanliga, älskade märr. Och vilken hingst väljer den målgruppen? Jo typ en 25.000 kr-hingst! Och, troligen utopi men ändå, så får vi sakta tillbaka nån enstaka amatör som väljer att föda upp sin egna häst för eget bruk. För den kommer ha egna ligor att tävla i där den slipper möta våra världstränare varenda gång.
Det här ovan är vad som skulle krävas för att färre ur målgruppen som jag tillhör slutar. Men svensk travsport är inte för oss.🤷♀️
Jag förstår att definitionen av ”gammal” är att jag drömmer mig tillbaka till en svunnen tid. Pga urbaniseringen och politiska beslut kommer vi aldrig komma tillbaka till min barndoms dagar där det stod en häst runt varje husknut. Och det är såklart en stor anledning till varför antalet amatörer rasar. Men det måste gå och möta tiden. Det MÅSTE gå att lösa fler inackorderingsstall som ridsporten gör. Men varför ska nån när den ändå inte kan tävla på sin egna nivå?
Dock är det inte mest amatörer som jag i huvudsak skickat detta till utan folk som kämpar för att kunna leva på trav med 10-20 hästar och nån anställd. Vi identifierar oss själva som ”bredden”. Men vi är fullständigt bortglömda. Som en sa: ”ST tvingade mig att genomlida ett år och betala 100.000 för att skaffa A-licens: sen glömde de bort mig helt.”
Frågade några andra småtränare, hästägare som äger en hel eller ivf en väsentlig del av häst i träning hos annan och bara genuint travintresserade människor och alla säger att deras trav-engagemang minskat på senare år. Alla känner jag är #InteMålgruppen. Japp, hashtaggen trender i min Messenger just nu.
Småtränare undrar what’s in it for kunden att välja oss när de har en världstränare på gården bredvid? Hästägaren som bara älskar och vill fortsätta tävla med sin friska, men begränsade, häst undrar vad för division det finns för den att kunna kämpa om pallplatser i? Den genuint travSPORTintresserade undrar vilken av alla kanaler som producerar trav som är till för den?
Jag vet att höghönan Forsberg just nu är väldigt aktiv i att kontakta en del folk i #InteMålgruppen och verkligen vill lyssna. Glädjande nog upplever folk honom också bra att prata med! Och konstruktiva förslag finns från dem.
Har egentligen så mycket mer att skriva om hur många olika lösningar det finns runt om i världen att inspireras av men jag har faktiskt inte betalt för att leverera massa idéer för att ändå känna att jag ändå bara bemöts med massa hinder. Je Suis #InteMålgruppen.
Ps: den gångna Elitloppshelgen var dock äntligen för oss! Sport, öl, mat, glädje och gemenskap kring fantastiska hästar! Tack, Solvalla, för att ni bjöd på ett arrangemang där jag för en kort stund fick känna mig som målgruppen!
Kan väl säga så här att när 3 av B-loppen vinns på 12 tider är det svårt med lite sämre hästar. Kolla ett lopp som öppnades på 09 i vanns på 15 tid, begriper inte hur det körs.
Detta mitt förslag kan möjligen hamna under rubriken den ifrågasatta och utskällda ”Bättre Förr”, men jag kontrar med att påstå att vissa saker faktiskt var det, dvs. Bättre Förr!
Vad tror ni om detta upplägg som grund till något som kan rädda vår sport? Det handlar naturligtvis om pengar som allt annat! Travet är ju den enda sporten där korpserien möter elitserien dag efter dag och slåss om pengar och resultat. Hur skall en Amatör-tränare kunna konkurrera? Det handlar inte så mycket om stammar. Det handlar om träningsförhållanden med perfekta körvägar, backar och tillgång till rundbana, duktig utbildad personal, tillgång till topphovslagare, de bästa veterinärerna, perfekt analyserat stråfoder, analyserat vatten, kontakt med foderexperter ang. kraftfoder, professionellt rengjorda stallar och hagar, transporter med air kondition och kameror mm. Allt detta kostar pengar!! Det spelar alltså ingen roll om du har toppstammat om du inte kan träna och utfodra hästen på ett adekvat sätt! Hur många bevis finns det inte på amatörhästar som blivit förvandlingsnummer hos stortränare? Visst finns det också duktiga Amatörer som lyckas, men de är ganska få och i längden står de sig inte mot stortränarna. Jag tror faktiskt att många av landets 50 bästa hästar inte skulle vara i närheten av den listan om de tränades av Amatörer! Och det är INTE amatörernas fel! Felet är åtminstone enligt min uppfattning själva tävlingssystemet! Man skall ju inte gnälla utan att servera en lösning, och min lösning är att dela upp banorna i A,B,C och D divisioner. Hästar tränade på A och B-banor kan bara möta varandra, liksom C och D banor. Alltså får man bara tävla ”uppåt”, men inte nedåt. Undantaget är när C och D banorna har V85, V86 och andra storloppsdagar. På det viset skulle massor av amatörer slippa möta Eliten och endast tävla mot Proffs och Amatörer från samma division och med samma förutsättningar. Hur skojigt är det för B-tränarna på Lindesberg när Timo Nurmos kommer med sin unghästarmada och vinner alla lopp? Hur kul är det när Redèn eller Wäjersten åker till Gävle och sopar rent? Dock, skulle en Proffs eller Amatör tränare från en C eller D-divisionsbana ha en häst som man tror duger mot de bästa är det såklart fritt fram att anmäla till en A eller B-divisionsbana. Dessutom: om en häst som tränas på en A-bana inte duger i denna konkurrens, så gör man som förr..dvs. man skickar den till en tränare ”på orten” dvs. en lägre division. Den mindre tränaren, samt ägaren blir lycksalig över att hästen för första gången kan tjäna pengar då den får möta adekvat motstånd för första gången! Min mall är från min egen uppväxt på Gävletravet på 50 och 60-talet. Då tävlade Proffs och Amatörtränarna med Gävlelicens nästan enbart mot hästar från Hälsingland, Dalarna och Västmanland varje travdag. Man lärde känna hästarna och kuskarna, många hästar blev favoriter. Sedan var det naturligtvis fest när man körde Gävle Stora Pris och andra stordagar när t.ex. Nordinarna kom med sina kanoner. Ville man sedan se dessa i sin rätta miljö kunde man åka ner till Solvalla och njuta av elitsport! Och tänk så stort det var när en duglig Gävlehäst tog resan till Solvalla för att möta Solvallahästarna. Solvallahästarna tävlade där mestadels mot andra Solvallahästar, vecka efter vecka. Min idé måste naturligtvis fixas till i många avseenden, t.ex. vilka banor som skall klassas i A,B,C och D. Prestigen hos Proffstränarna på banorna ”jag vill inte vara D-tränare” osv. Men grunden till min idé är ändå vinna eller försvinna för svensk travsport på sikt, nämligen att vi inte kan låta Amatörer möta professionella storstall som kommer med en välfylld buss och snor hela kakan precis vilken travdag dom vill! Så här kan vi inte ha det. Man skall ju inte gnälla utan att presentera en lösning. Här är min..