Jag har inte en kvarts miljon i studieskulder för att jobba 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan varav jag skottar skit, kör häst i ur och skur och i övrigt sliter, släpar och kånkar oavsett vilka krämpor eller sjukdomar jag än själv må lida av emellanåt. Jag väljer det här livet för att jag älskar hästar och jag är tacksam varje dag kroppen och plånboken låter mig fortsätta.
Vi, under den absoluta eliten, tjänar verkligen inga pengar alls. Hade pengar, rimlig arbetstid och rätten att kunna sjukskriva mig varit drivkraften, men ändå velat vara nära hästar, hade jag sökt jobb på anläggningen med deras kollektivavtal eller sökt jobb på nåt sekretariat. Kompetens för ett flertal jobb inom det sistnämnda har jag definitivt.
Hästar ska inte tävla med krämpor, sjukdomar eller blod rinnandes. Nej! Punkt slut och förhoppningsvis enough said för att nu kunna gå in på sak.
När jag gick A-tränarkursen år 2023 fick vi heads up på att det skulle införas munkontroller. ST lutade sig mot en finsk studie. Problemet var att man inte hade en aning om varför de uppkom. Jag ställde frågan om även jag, som kör nästan uteslutande med tredelade ergonomiska ridbett, riskerar bettskador?
Ja.
Man hade inte lyckats fastställa ens ett samband mellan skarpa bett och munskador. Man vet inte varför de uppstår. Och man har således heller inget förslag på lösning för hur vi ska undvika dem.
Alldeles nyss publicerade ST infon att banveterinärerna härom året konstaterat 153 blödande munnar på svenska travhästar. Det ska ställas mot att svenska travhästar gör omkring 100.000 starter varje år. Ett hundra tusen. Jag negligerar inte dessa 153 blödande munnar. Men om DET HÄR är vad ST tror är svensk travsports största djurskyddsproblem så vill jag smälla av lite. För ordningens skull är det inte heller den en kusk i snitt årligen som åtalas för djurplågeri för spödrivning som är vårt största hästhälsoproblem. Eller, de i snitt fyra, hästar som årligen dör i samband med travtävling.
Inom travsporten direktsänds ALLA lopp rakt ut på internet och/eller tv. Den bevakningen från allmänheten sker inte inom någon annan hästsport. Inom travsporten måste en av Jordbruksverket utsänd veterinär närvara vid samtliga tävlingar. T.o.m. ponny. Oavsett nivå på tävlingen. Den kontrollen har ingen annan hästsport. Och inom travsporten måste alla som vill träna eller köra/rida lopp genomföra en licenskurs med godkänt resultat innan den får börja tävla. Från 7 års ålder- vilket är ponnytravets nedre åldersgräns.
Inom ridsporten kom häromveckan nyheten att plötsligt måste alla över 13 år ha ”grönt kort” för att få starta- oavsett hur låg nivå det än är på.
Vi ligger helt enkelt lite före. Allihop.
Kritiken mot travsporten är, och har så länge jag levt och haft ett medvetande: varit, att travsport har spel på sig. Det är således stora pengar i omlopp. Det här blandar en och annan svagbegåvad människa ihop med att jag som tränare/ägare/uppfödare skulle ta till vilka metoder som helst mot mina hästar bara för att nån annan kan spela in 20 miljoner på dem. Logiken är obefintlig men det är den vanliga kritiken mot just travsport: ”den går att spela på”.
Det som ST aldrig berättar är att ATG/sporten genom avtalet med staten är tvingad att lägga sisådär 30 miljoner årligen på hästforskning. Det ST också missar att berätta är att det är en försvinnande liten del av alla dessa genom åren hundratals miljoner travsporten låtit forskare gå lös med har gått till forskning på just travhästar. Vi vet fortfarande inte hur barfotakörning påverkar hästarna. Vi vet fortfarande inte hur munhälsan på just travhästar kan förbättras. Vi bara betalar, låter alla andra delar av hästsporten få lära sig. Och själva står vi kvar med en vd som febrilt bara jämför oss med ridsporten hela tiden.
Efter två år på Sundbyholm med oräkneliga ridtävlingar på min stallbacke tänker jag kort och gott klargöra: den där hästsportgrenen är inte ett skit att jämföra sig med i syfte att ta lärdom. Den utbredda okunskapen om häst vilket medför horribel hästhållning, den obefintliga kunskapen om det mest basala säkerhetstänket, den totalt icke-existerande insikten om basic smittskydd och hygien, den hänsynslöshet gentemot sin omgivning som leder till potentiella olyckor varenda minut och den helt öppna acceptans för drivning så att ridhästar klippts men lämnar en stor ruta med mycket päls kvar för att sporrar ska kunna användas utan risk för märken i huden har fått mig att direkt hata ridsport och dess utövare.
Jag förstår dock att detta inte gäller alla alltid. Men 90% av deltagarna på varenda ridmeeting jag nu genomlidit de senaste två åren. Det finns ingenting i den att ta inspiration av. Tänk er massa travhästar som klippts men vi medvetet låtit pälsen vara kvar på rumpan och vi pratade helt öppet om att det var för att hästarna inte skulle få drivningsmärken. Kan ni se drevet framför er?
Parallellt har vi inte gjort ett dugg för att förbättra våra banor så hästarna slipper bli halta av att tävla på dem. Inte ett skit för att justera vissa rutiner med defileringar, provstarter och segerceremonier för att minska stressen för hästarna. Inte ett skvatt för att minska resandet.
För inget av det här syns ju. Och det är det enda som räknas för nuvarande ledning för Svensk Travsport: allt som SYNS ska vi agera mot. Gärna så bisarrt och stenhårt att vi för säkerhets skull även reagerar på lite av sånt som inte ens finns. Det är lite för många såna exempel på sistone för att utelämna reflektionen.
Men vi kan inte ens avsätta en liten, liten del av allt ATG ger HNS i forskningsanslag varje år för att ta reda på hur vi kan förhindra dessa 153 av 100.000 hästar årligen som blöder ur munnen i samband med lopp.
Dessutom har samtliga travhästar som dött i samband med tävling de senaste 25 åren obducerats och dessa obduktioner har sammanställts i två rapporter. Vi VET att den vanligaste dödsorsaken beror på försvagade artärer i lungorna och att orsaken är bristande avmaskning som föl och unghästar så att spolmasken vandrat. Det handlar alltså ingenting om att travhästar pressas så hårt att de dör. Eller tvingas tävla fast de är sjuka. Och allt annat som folk som lyckats skapa ett Facebookkonto skickar ut i etern. Det handlar om för dålig avmaskning som föl och det finns inget som helst vis vi tränare kan se det på hästen när vi sen väl får in den stor nog att bli inkörd. Eller i många fall: får in den först som fullvuxen tävlingshäst.
Varför tar inte ST den här debatten? Eller blir det fel ur nuvarande lednings Djurens Rätt-hållning och ridhästvurm där avmaskning ska minimeras eftersom det är senaste modet inom de gebiten? Resistens mot avmaskningsmedel. Baserat på studie av danska får. Det är ju t.o.m. den tesen ST’s egna utbildningsorgan Wången försöker trycka i till och med eleverna på A-tränarkursen.
Vi kan inte utåt säga ”lite blod är okej!” Den debatten kan vi inte ta. Men det sporten faktiskt kan göra är att ta taktpinnen, förklara, visa att vi går i bräschen för exakt all svensk hästhållning. Och kanske ta en liten andel av forskningsmedlen och lägga på studier på travhästar. Men just nu springer bara ST diverse dårars syften och därför hatar jag exakt allt kring den här ”blodsregeln” sen första gången jag hörde talas om den år 2023.