Det var lunchtrav på min hemmabana idag och då får ju jag avbryta arbetsdagen typ 10-16. Lunchtrav = ständig administrationsdag alltså. Den underbara obetalda delen av egen företagarens liv. Praktiskt dessa dagar kommer ibland så en får arslet ur att attackera pappershögen. Idag skulle visst Leo, aka min ständiga opposition, hit. Och hon hade en häst som skulle flytta norrut och då funkar det som så inom travet att när en häst flyttar från en tränare till en annan tar nån med den till en travbana där nån annan plockar upp den. Det behöver verkligen inte vara tränarna själva utan lite random hästtaxi har vi alla kört. Eller spermataxi. Hinner inte hingsten tappas innan rikstäckande transporten går efterlyses akut chaufför sträckan och ”nån” har alltid vägarna förbi och kan plocka upp och leverera till ”nån” i nån ort senare längs vägen.
Så av detta skäl infann jag mig vid 10.30. Tillfällig gäst skulle få vila lite i en box under resan. Sen var vädret fint och stallbacksrestaurangen på Sundbyholm råkar vara Sveriges bästa och… Ja. Things to do not to sitta med datorn på eftermiddagen liksom.
Chitchatta lite med övrigt folk i Leos gäststall, skruva ihop nån sulky, träffa stoägare som betäckt med Flocki i år, se nåt lopp, få dyka in på banan och rätta till en jordbländare som gled snett i defileringen åt annan kompis, dricka nån cola i solen, snacka lite här och där…
Jag var en dålig kund för ATG för jag lirade inte en spänn. Jag var vidare en dålig affär för banan för spenderade inte mer pengar än lunchen på stallbacksrestaurangen.
Fast jag hade jättetrevligt! Alla som driver verksamheter vet att mjuka värden är lika viktiga som hårda. Och det är konkret vad travsporten tappat.
Över coca colan på min uteplats sent på dagen frågade Leo om jag inte skulle köpa nån ny häst? Jag börjar sväva på svaret… ”jag skulle ju sluta med trav…” vi sitter tysta en stund och börjar sen prata om dagsstatus, ombalanseringar, hur vagnen ska sättas i förhållande till om hästen är rullig eller trång i gången för att kusken ska balansera upp bäst, veterinära fynd etc etc etc på våra hästar. Kanske drog av ett och annat skvaller också.😜 Dessa timmar och plötsligt umgicks jag mer med tanken på att KÖPA en häst än hur jag skulle sälja nån jag redan hade?!
Nu är ju jag inne i det här på så vis att jag tar hand om och tränar häst själv. Men ”känslan” jag vill förmedla är lite vad även vänner och bekanta som äger häst i träning hos annan säger: det är inte fokus på travSPORT längre. Det är inte ”roligt”. Det är inte ”härligt”. Det är inte ”trevligt”.
Det är såklart mindre trevligt på Romme en kväll i november än vad det var på Eskilstuna denna härliga lunch i juni. Pga yttre omständigheter. Men det ändå en rätt stor del av året vädret är så pass ok att ”bara vara på trav” faktiskt är jävligt trevligt!
Jag var en idag dålig kund för både ATG och banan. Men om det här räcker för att få mig att KÖPA en till häst istället för att sälja en jag redan har skaffade sig travsporten idag TVÅ nya hästar. Om en sån här dag gör att min kompis Tessa ändå betäcker om fölmärren fast hon tänkt att inte göra det… Okej, just det fiktivt. Använde ogenerat Tessa som random exempel. Men det går ju hundratals människor just nu och vacklar ”ska jag betäcka eller inte?” Jag och Tessa ämnar nämligen att dra med oss två hästar till Åland nästa helg bara för jag och Tessa skulle vilja ha nåt kul att göra. OM en sväng med Eckerölinjen och lite härlig gemenskap på Åland en söndag i juli gör att Tessa, nånstans mellan att tvätta min sulky och dricka en öl med högst oklar finne, tippar över och smsar stuteriet ”betäck! Ta bara nåt som blir bra!” (DET skulle kunna hända- tror det är typ så det kommer sig att jag har hennes Kim Vild i stallet). Ja, kära travsporten. Det är så här vi skaffar hästar. Vi ”känner”, vi ”tycker” det är ”kul”.
Jag har några i anmälningslistan till nästa vecka. Jag har inte brytt mig om prispengarna. 30,35 eller 40.000 i förstapris är nämligen inte anledningen bakom vart jag startar. Jag väljer lopp där jag hoppas och tror hästarna kommer kunna vara med och kämpa om prispengarna alls. För det är ”roligt”. Det är ”roligt” att åka hem från trav och känna ”den blev trea/fyra/femma och var jätteduktig!” Ingen bryr sig om en rekordsänkning på två sekunder om hästen blev sist liksom. Och huruvida den där placeringen gav 4 eller 5000 är heller inte av särskilt stor betydelse i det hela. Det är ATT hästen dög och krigade om en vettig placering som är ”känslan”!
Travsporten måste hitta tillbaka till mjuka värden. Mitt i allt om sjunkande omsättning, starttid på V85 eller t.o.m. V85’s vara eller icke vara. Det är såklart också viktiga frågor. Men kanske inte de som primärt, eller i vart fall: ensamt, kommer skilja på en född travhäst mer eller mindre.
Och angående att Emilia Leo är min ständiga opposition: jag förefaller välja att umgås med folk som alltid säger emot mig. Rent generellt. Vad skulle jag annars prata med dem om? Men hon säger fan emot mig JÄMT! Inte i ideologiska övertygelser men i sak. Säger jag att jag funderar på att slå på en sula vänster bak säger hon den ska sitta vänster fram. Föreslår ST nåt jag tycker är dåligt så tycker hon det är bra. Det är verkligen synd att Emilia Leo inte har fler timmar än 24 på sitt dygn för hon vore ett ruggigt tillskott i travdebatten!