Jag har inte skrivit på ett tag om vad som händer i maktens korridorer inom travsporten. Detta för att jag är oerhört less efter årsmöteshaveriet på Sundbyholm. Jag borde inte säga ett ljud för jag är inte färdigreflekterad ännu. Men det som hände inför och under årsmötet där- ATT det KUNDE hända mitt framför ST’s högsta tjänstemän- är i förlängningen ett så allvarligt hot mot den svenska travsporten att… Jag pausar där. Jag har förbannat den här organisationsstrukturen i 10 år och nu visade den sig vara möjlig att agera än värre inom än vad jag trodde var möjligt i Sverige år 2026.
Hursomhelst har vissa förändringar skett inom andra styrande organ inom travsporten också! Jag har tidigare hyllat ST’s vd-val av Jörgen Forsberg. Sen har a-tränarna (TR) fått ny ordförande! Jag satt på mitt första tränarmöte för typ 1,5 år sen och kom ut och drog ett Facebookinlägg som var ungefär ”jag röstar för Conrad Lugauer som president för typ allt.” Således blev jag begeistrad över beslutet!
Med risk för att bli lite stämd nu då (ping Travfeber) så kan väl konstateras att Lugauer sannolikt upplevs som ganska högljudd och fläckvis halvgalen. Urtypen för hur svenskar tänker att en tysk ska vara. Finns en och annan story om att en förbannad Lugauer skrämt slag på en rad personer bara genom sin uppenbarelse när han har surnat till och söker upp för konfrontation.
Jag har ju sprungit på karln både på travbanor utan att hamna i nån direkt diskussion men framför allt träffat honom på nära håll under några TR-möten. Jag, mitt jefla troll, skulle retas lite med honom på ena och kan lugnt säga jag höll på att hoppa upp i knät på min andra bänkgranne när, sannolikt lite språkförbistringar, fick Lugauer att inte koppla ironin utan på riktigt trodde jag tyckte tvärtom.
Dock skall klargöras: han är inte det minsta fysiskt obehaglig! Men dra åt helskotta vad mål i mun karln har när han brinner av! Det har i och för sig exempelvis Jörgen Westholm också. Men det blir lite extra kraftfullt när en basröst med kraftig tysk brytning sjunger ut…
Varför hyllar jag då Lugauer? Utöver att bara hans uppenbarelse fyller mig med skräckblandad förtjusning- ett tillstånd en människa som känner att bråka i rättssalar eller den offentliga debatten utgör hennes comfort zone förvisso gillar skarpt i sig?
Dels står Lugauer för bredden. Ingen tränare i landet vurmar så för divisionstänket som Lugauer gör. Dessutom är han den förste att säga ”släng ut mig från vissa lopp- dom är inte för priviligierade mig!” Lugauer idag befinner sig i en situation att han definieras som ”en av de stora”. Han vet det. Han köper det. Men han minns också vart han varit: invandraren som kom med dåligt stammade tyska hästar och arbetade sig upp till det han är idag. Och han vet att för oss i betydligt lägre division än vad han själv lirar i för dagen behöver vi slippa möta honom ibland.
Dels, eller kanske på grund av, att han sett tyska travsportens storhetstid och fall vurmar han enormt för att travsporten i Sverige ska vara bred. Jag har hört lite om tyska travsportens storhetstid och fall både genom Lugauer själv men också lite vidare utvecklat av hans son Marc Elias. Vilken för övrigt är en oerhört driven person som gör enormt mycket gott för travsporten i det dolda genom sitt engagemang i Axevallas tränarförening!
Eftersom jag rent generellt tycker vi ska lära av historien tycker jag faktiskt hela trav-Sverige borde få höra Lugauer berätta om sina reflektioner kring hur det gick åt helvete för travsporten i Tyskland och valde att flytta till Sverige. Inte för att allt kanske är jämförbart och säger inte alla hans reflektioner är helt applicerbara. Men vi borde lyssna. Hela jefla trav-Sverige borde få åtnjuta en lång och lugn intervju där Lugauer berättar om hur han upplevde vad som hände och vad han ser ske i trav-Sverige idag.
Travronden skulle säkert kunna leta fram nån gammal krönika från 2016 där jag redan då pratade om vikten av divisioner. De kan garanterat även hitta nån där jag kritiserar organisationsstrukturen och styrmodellen… Återkommer med mina slutsatser när allt kring Linngate är över. Men fram tills dess tänker jag se Conrad Lugauer, ny ordförande för Travtränarnas riksförbund, som vår potentiella frälsare!
Ps: ja, jag har noterat dagens stora travmediala händelse: obetydliga förändringar i ST’s styrelse, Travronden ifrågasätter vart alla motförslag höll hos och folk ba ”vem fan törs ge motförslag till en styrelse när vi just sett Linn bli utesluten pga det?”
Jag vill därför betona att det som hände på Sundbyholm ändå var unikt så jag hoppas ingen i nån annan förening blivit skrämd av det. Men allt gick valberedningens väg även inom ST: japp, för hela styrmodellen är helt enkelt uppbyggd för att inte en jävel någonsin ska kunna förändra någonting. That’s the problem, som sagt.